Transferbussen och boskapspaniken

Har jag berättat för er att jag har ett trauma involverande en transferbuss? Jag minns inte om jag har bloggat om det? I så fall ber jag om ursäkt för upprepning. 
 
Men jag har nämligen lärt mig att ingenting tar fram djuret i människan så mycket som en ombordstigning på en transferbuss. INGET!
 
När vi var på Mallorca förra året stod vi i god tid på hotelltrottoaren och väntade på bussen som skulle ta oss till flygplatsen. Vi var några av de första att stå där och vänta. När sedan transferbussen rullade in mot hotellet förvandlades den väntande folkmassan till en skock boskap som alla skulle parera (??) bussens rörelser. Detta för att till varje pris hamna prick framför dörren.
 
Turligt nog var jag och barnen, trots folkmassans parering, några av de första som kunde stiga ombord. Men döm då till min förvåning (och chock) när jag såg hur en tant trängde sig ombord genom den bakre dörren på bussen och sedan älgade fram till sätena längst fram, jo för hon skulle prompt sitta längst fram. Där med blockerade hon vägen för mig och barnen. Och medan hon stod ivägen med sig själva och alla sina väskor såg vi över hennes axel hur hela bussen fylldes upp bakifrån. Vuxna människor som paxade platser till höger och vänster som om det vore det sista de gjorde i livet. Väskor, kepsar, tröjor, armar, ben och diverse kroppsdelar lades på sätena för att upplysa om dess upptagenhet. När vi slutligen fick fri lejd in i bussen fanns det inte en enda ledig plats kvar. 
 
Till slut kunde vi skrapa ihop var sitt säte till mig och Spiderpapa, detta tack vare att reseledaren påpekat att solhattar inte har privilegiet att få egan platser, och så fick barnen sitta i våra knä. 
 
Alltså, det är bland det mest skruvade jag har varit med om i modern i-lands tid. Där och då lovade jag mig själv att ALDRIG mer åka på charter.
 
Meeeeeen... Så åkte vi ju charter igen. Till Cypern som ni vet.
 
När vi skulle åka med bussen tillbaka till flygplatsen var jag därför beredd på att mild boskapspanik skulle uppstå även denna gång. Men just som folk skulle ta sats för att börja parera bussdörrarna meddelade Tui-guiden att ett upprop skulle ske och bara de som blev uppropade fick stiga ombord.
 
 
 
 
 
- HA HA HA! skrockade jag inombords.
 
Detta innebar att alla i lugn och ro kunde borda bussen, som normala människor, och ingen barnfamilj blev blockerad av en crazy tant. 
 
Så fabulöst. 
 
Fram tills vuxna kan uppföra sig om vuxna vill jag uppmana alla charterhotell att införa detta system. 

 


Kommentera gärna!
Emma

När jag gick på gymnasiet så var det en liknande situation VARJE dag. Vi var många som skulle med samma buss och även om man va där i god tid så var det vissa som skulle tränga sig före, även före de stackare som skulle försöka gå av bussen när den kom till hållplatsen. Det slutade med att det sattes in ordningsvakter vid just denna hållplats. Nu snackar vi visserligen inte vuxna människors beteende här, men tycker ändå att det är löjligt och så respektlöst?? Hur svårt kan det vara, alla får ju plats?

Svar: det är helt galet faktiskt, hur folk reagerar?
Moa DeBruin

2018-05-22 ♥ 10:31:40
Nathalie

USCH!! Det där med bussar överlag skapar världens panik hos mig! Jag minns när jag pendlade till universitetet och det var samma där, folk var som GALNA! Paniken var ju att inte få någon plats, huuu...

Svar: ja usch glad att jag slipper busspendla på det viset
Moa DeBruin

2018-05-22 ♥ 13:31:20 » URL: http://naatly.se
Anonym

Samma gäller på flygplanet ... och så står folk mitt i gångarna och väntar ....på sina angöriga och det blir tvärstopp från båda hållen... bläää...

Svar: vad händer med folkvettet på semestern???
Moa DeBruin

2018-05-22 ♥ 18:59:19
Marielle

Älskar uttrycket att "älga sig fram". Används alldeles för sällan.
Sjuk historia för övrigt. Varför kan folk inte bara bete sig liksom?

Svar: jag har fortfarande inte tagit upp hakan från golvet faktiskt... helt sjukt. Och ja, älga är ett väldigt bra ord ;)
Moa DeBruin

2018-05-23 ♥ 08:25:24

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback