En puls vaknade till liv

Idag vaknade jag och kände att allt var internetlöst som vanligt

 

Men så plötsligt hörde jag ljud från barnets iPad. YouTube-ljud! Jag rusade fram för att titta vad som stod på och mycket riktigt hade barnet kommit in på YouTube!!

 

– Vi vi vi vi… VI HAR INTERNET! skrek jag och nästan darrade i chock.

 

Efter att barnen hade lämnats på skolan kastade jag mig över min dator för att fånga det internet som fångas kunde. Vissa sidor kom jag in på efter endast en liten stunds laddning. Mitt bloggforum tog en kvart att ladda och mitt studentforum laddades bara halvvägs. Men ändå. Internet har tillfälligt uppstått från di döda. Någonting lever! En puls har vaknat till liv, om än svagt. 

 

A ja. Snart försvinner garanterat den lilla, lilla uppkopplingen igen, men för en stund får jag semi-känna hur det är att leva i ett vanligt hushåll år 2018. Jag har ju tvingats jobba från andra ställen hela veckan. ComHem har förskjutit mig från mitt eget hem kan man säga. De borde heta GåBort istället. Eller ComInteHem. Bara en tanke. 

 

Förlåt för klag. Men jag är som sagt heligt trött på ComHem och deras så kallade internet-leverans. Grannarna har också problem (vi är en ComHem-förening) och är lika heligt trötta dom. 

 

Något roligare och betydligt med livfullt: 

 

Igår bakade jag mina bejublade lussebullar!

 

 
 
 
Ni vet dom med receptet som jag fick från tidningen Buffé och som jag med åren har kommit att kalla för MITT recept??? Det är det enda lussebullsrecept du behöver.
 
 
Häpp!

Ett nytt husdjur

Vi har fått ett husdjur! 
 
Nämligen en gris.
 
 
 
 
 
Sexåringen köpte den för egna pengar. Lite onödigt kanske med så kort kvar till jul men å andra sidan är jag av uppfattningen att barnen ska få ta egna beslut med sina egna pengar. Jag är själv en spontan och otålig person och med de egenskaperna i KRÖPPEN kommer jag aldrig vara den där föräldern som uppmanar mina barn att spara alla sina pengar av egentligen ingen anledning. Såvida de inte önskar sig något som kräver sparande förstås. Och handlar man måste man även lära sig att pengen sedan kanske är slut den dagen man kommer på något annat som man vill ha. Ja, ni fattar. 
 
En gris var det!
 
Först hette den till Oink, som i engelskans nöff. Sen bytte den namn till Doink, stavat Dojk.
 
 
 
 
Efter det fick den en kort stund heta Neddie för att slutligen döpas till Tedd-i (med betoning på både Tedd och i). DÄR kände sexåringen att namnet var helt rätt.
 
Just nu sitter Tedd-i i sin lilla griskoja med sin lilla grisvän bredvid sig och knaprar på rå potatis och dricker vatten. Den lever med andra ord lajf, skulle jag tro. 
 
 
 
 

Att leva år 1892

Om ni vill veta hur det var att leva år 1892 så kan ni fråga mig! Jag och min kära familj lajvar det just nu. Vi har nämligen INGET INTERNET HEMMA! Alls. Zero. 
 
 
 
 
 
Okej vi kanske inte måste backa så långt bak som till 1800-talet, men säg 1992 då. Sedan en vecka tillbaka levererar ComHem nämligen NOLL uppkoppling till oss. Jag brukar inte skriva ut förtagsnamn när jag klagar men ComHem har varit en besvikelse hela den här hösten så nu struntar jag i min princip.
 
Vi har varit kunder hos ComHem sedan for ever och har aldrig haft ett uns problem. Vi har surfat som om det inte fanns någon morgondag och uppkopplingen har aldrig ens mini-buffrat lite. Men så för några veckor sedan kom den där morgondagen, ni kanske minns mitt telefonsamtal till supporten? Efter det blev det någorlunda bra igen (dock ej felfritt) men nu är vi alltså nere på noll. Jag kommer inte ut på nätet över huvudtaget. Jag hade en bättre uppkoppling när jag aktivt ringde upp nätet år 1999. Då förstår ni. Och vi bor alltså INTE i en stuga ute i skogen utan mitt i stan. Japp. 
 
Det ställer till lite problem då jag 1) jobbar hemifrån fler dagar per vecka och 2) pluggar hemifrån. 
 
 
 
 
 
 
Jag fattar att shit happens och att detta är ett i-landsproblem men det som irriterar mig är att vi har fått noll information från ComHem om detta leveransfel och har tvingats hoppa runt i olika kundtjänster. När vi väl fick kontakt med någon så informerade denne om att vi skulle vara internetlösa minst en vecka. Vi bad om avdrag på fakturan och fick ett nej tyvärr till svar. Vi fick då prata med en chef som till slut lovade att vi kunde få sju dagar strukna på nästa faktura. Återigen, jag fattar att shit happens och jag fattar att ComHem inte kan trolla fram internet och jag fattar att de inte kan stryka fakturor hejvillt till alla som ringer men något jag INTE fattar det är hur man inte kan vilja överträffa sina kunders förväntningar?
 
Vi kommer med största sannolikhet att byta internetleverantör. Antagligen ansluta oss till fiber/stadsnät. Har ni några bra tips?
 
Ps. Skriver det här från internet på jobbet. SLUKAR internet på jobbet och bibblan just nu. Uppkopplingsutsvulten som jag är.
 
 

Barnvakt

Idag var jag barnvakt en stund åt mitt älskade syskonbarn, Spiderkusinen kan vi kalla honom. 
 
Titt´ så glad man blir när man ser sin faster!
 
 
 
 
Men hur kan man bli annat när fasters nuna är den här, det undrar jag och säkert även ni??
 
 
 
 
 
Vi hängde på bibblan en stund medan mamman skulle till tandläkaren som ligger på andra sidan gatan. Vi läste böcker och pusslade.
 
 
 
 
Läsa böcker gick väl så där eftersom Spiderkusinen mest var intresserad av att bläddra bladen väldigt fort fram och tillbaka snarare än att läsa sagan. Men vi har alla olika intressen. 
 
Pusselbitarna hamnade mest i munnen. 
 
 
 
 
Jag fick förklara att bitarna skulle läggas i pusslet, inte i munnen. Men i rättvisans namn stod det faktiskt Titta! Mat på pusslet så hur skulle han kunna veta??
 
 
 
 
 
Minns ni att jag funderade på vilka känslor man kan hysa till ett syskonbarn? Nu vet jag att jag ÄLSKAR min syskonunge så HIMLA mycket! Jag längtar efter honom när vi inte har setts på en stund och hans leende gör mig alldeles varm i hjärtat. Jag önskar honom allt gott i hela världen och vill inget hellre än att få vara den där roliga, engagerade fastern i hans liv. Jag vet själv vilken rikedom det är att ha en nära relation med släktingar och jag vill GÄRNA vara den rikedomen i mitt sykonbarns liv <3
 

Ett mänskligt åskoväder samt tomtefotografering

Tack för stöd angående mitt bryt igår
 
Som någon skrev tror jag nästan att det är nyttigt att få ett break down ibland för det var som att vi började om på nytt efter det. Som att jag var ett åskoväder som dragit fram över hemmet och rensat luften. Båda barnen sa förlåt och det kändes fint. Vuxna kan också bli ledsna. Sen var kidsen extra artiga och glada när vi sågs på eftermiddagen. De fick skjuts till mitt jobb av morfar där vi skulle ha julfotografering i studion. Med tomten! 
 
 
 
 
Matildas barn var också där. Alla våra ungar älskar att vara med på vårt jobb, i synnerhet när de får vara där allihopa samtidigt. Stämningen kan då bäst beskrivas som "uppsluppen". Om man säger så. 
 
 
 
 
 
I studion uppstod utmaningen att få alla att sitta still, kolla in i kameran samt le. Gärna samtidigt. 
 
 
 
 
– Är du på riktigt? frågade sexåringen tomten.
– Ja, svarade han.
 
Det verkade sexåringen köpa. Sedan ville han veta hur gammal tomten var.
 
– 300 år, svarade tomten. 
– Näähääää! För så gammal kan man inte bli! tyckte sexåringen 
 
Tomten alltså. En synad åldersbluff. 
 

En inte så himla bra morgon

Hej från jobbet! 
 
Den här morgonen var kanske inte den bästa.
 
 
 
 
 
 
Barnen har studiedag från skolan men på grund av att både jag och Spiderpapa måste jobba behövde de gå på fritids. Det togs inte emot med öppna armar av barn nr 1. Med det dåliga samvetet hängande över mig försökte jag tidigare i veckan pussla för att barnen inte skulle behöva gå så många timmar. Jag petade in en sovmorgon, morfar kunde hämta tidigare och allt möjligt.
 
En halvtimma innan jag skulle lämna på fritids ringde barn nr 1:s kompis och frågade om barn nr 1 ville komma dit under dagen. Det ville han såklart. Bara det att då fick barn nr 2 (som tidigare varit helt fine med upplägget) bryt för att han måste vara på fritids och inte brorsan. De går inte på samma avdelning eller leker med samma kompisar, men det kändes såklart ändå orättvist. Jag kan förstå det. I samma veva ringde Spiderpapa från jobbet och då passade JAG på att få ett stress/dåligt samvete-bryt inför barn och man på högtalartelefon. 
 
– JAG ORKAR INTE!
 
– Lyssna på mamma nu... pep Spiderpapa i högtalaren. 
 
Barnen satt som förstelnade ljus och bevittnade mammans bryt. 
 
Japp.
 
Nu har jag dåligt samvete för DET istället. 
 
Ibland känns det som att jag fixar och löser och går till mötes och så blir det ändå bara FEL. 
 
En sådan dag alltså. 
 

Come fly with me

Idag hade jag och Matilda en (befogad) promenad tillsammans med en herrans massa ballonger. 
 
Sekunden efter att bilden togs flög vi iväg!
 
 
 
 
 
Nääääää! Skoja ba´. 
 
Vi stod stadiga på marken. Jag har dock gått och gnolat på Frank Sinatras Come on fly with me, we'll fly, we'll fly away hela dagen. 
 
En annan sak - det har blivit minusgrader i Skövde och varje gång jag ser min vinterjacka känner jag mig SÅÅÅÅ nöjd. 
 
 
 
 
 
Jag orkar inte med hur mycket jag tycker om mig själv för att ha investerat i den här rejäla superjackan som värmer typ exakt alla delar av min kropp. Allt utom möjligen händerna och smalbenen. Eller "investerat" förresten? Det lät dyrt. Jag köpte den på H&M:s rea förra säsongen. 200 pix vill jag minnas att jag gav. 
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - en vinterjacka BÖR ha starka sovsäcks-vibbar. Annars är det ingen riktig vinterjacka.
 

Dopad bukett och svängdörrsfars

Kolla in buketten med blommor som jag fick på festen igår
 
 
 
 
 
När en bukett innehåller amaryllis OCH en hel hyacint då vet man att det är en bra bukett. En rejält dopad variant. Den väger som ett spädbarn. 
 
Kuriosa: Jag och Matilda hade planerat att ge vår kollega Christina blommor på festen (vi tre tillsammans ordnade ju allt). Men så fick vi under kvällen på omvägar reda på att Christina hade planerat att ge oss blommor och då kände vi att det kunde se lite konstigt ut att vi tre höll på att hylla varandra på scenen med massa blomster. Så jag smög fram till bandet som skötte snacket och väste att de omedelbart skulle stryka alla blomutdelningar ur körschemat. 
 
Men sen såg jag att Christina smög upp på scenen och verkade på:a en blomutdelning. Jag smög genast upp efter och avstyrde återigen utdelningen. Sen höll vi på så en stund likt någon slags svängdörrsfars.
 
Till slut vann Christina för mot slutet av kvällen ropades jag och Matilda upp på scenen trots allt. 
 
A ja. Roligt såklart! Och som sagt - helt klart en bättre bukett. 
 
Nu står den och tjusar sig på vårt vardagsrumsbord. 
 
 
 

Handboll, öppna dörrar och spontanfika

Hej söndag! 
 
Jag har varit liiiite seg idag efter gårdagens festligheter. Inte bakis, för jag dricker aldrig mycket. Men jag har varit trött.
 
Nioåringen har spelat handbollsmatch. 
 
 
 
 
– Men HALLÅ! Det stod ju att det hade gått fem minuter av matchen nyss? Nu står det att det har gått TRE minuter? utbrast jag vid ett tillfälle.
 
Jag trodde att domaren hade BACKAT matchen. Tills mina medföräldrar på bänken påminde mig om att matchminuterna räknas nedåt. Aaaa just det. Trött som sagt.
 
Sen drog barn och en del föräldrar vidare på A-lagsmatch. Jag tackade nej för jag har mycket med skolan att ta igen. När jag kom hem upptäckte att jag hade glömt att stänga balkongdörren. Den hade alltså stått öppen i tre timmar. Golvet i köket var ISKALLT.
 
 
 
 
 
 
Dock positivt för Spiderpapa som har fått ett gäng öl nedkylda naturlig väg.
 
 
 
 
– Ekologisk nedkylning! kommer jag stolt att meddela honom när han kommer hem sen. 
 
För en stund sedan kom jag på att jag skulle fixa mig lite en fika. Ba´ så där. Jag brukar aldrig fika hemma, speciellt inte ensam. Men idag. Varför inte? 
 
 
 
 
En spontanfika med mig själv. Yolo. 

Festfixar’n

Igår ekade tomheten över Sverige. Allt var stilla. Livets snurr stod på paus. Varför? Jo Spiderchicks blogg STOD ouppdaterad!! Totalez!
 
Ni märkte det va?
 
Va?
 
Inte.
 
Nä. 
 
Okej.
 
Jag var hur som helst fullt upptagen med att arrangera fest för över 200 personer. Vi i festfixargruppen började dagen vid 10 på förmiddagen och var hemma efter kl 01 på natten. 
 
 
 
 
Från klockan 16 hade vi en lokal abonnerad. På knappt två timmar bordsplacerade, dekorerade samt dukade vi för alla gäster. Om jag inte hade gått rekommenderade 10 000 dagliga steg innan så hann jag definitiv med det då.
 
 
 
 
 
Jag är så glad och tacksam för mina kollegor! Vi konstaterade att vi är så synkade nu förtiden att vi inte ens behöver prata med varandra. Vi registrerar med ett kort ögonkast vad de andra två gör och tar vid där vi vet att det behövs. 
 
 
 
 
Jag konstaterade återigen att jag älskar projektledarrollen. Den innehåller allt jag trivs med - snabba puckar, många bollar, kvicka dribblingar, siktade mål och helst inga missade skott. Möjligt att jag även skulle kunna jobba som sportkommentator, ja. 
 
 
 
 
Idag vaknade jag klockan 07:15. Jag var till och med uppe före mina barn??
 
Jo jag vet, jag har otroligt dåliga sovmorgonsgener.
 
Man kan inte ha allt. 
 

Nybakad polis

Nu är vi hemma från min brors polisexamen i Växjö. 
 
Det var en superfin cermoni och jag blev pepp och lite känslosam av att se alla män och kvinnor som har valt yrket polis. De kommer alla att göra så mycket GOTT i sitt yrkesliv. Precis som alla gör som väljer att jobba med människor. 
 
 
 
 
 
I inledningen av cermonin spelades introt till filmen Polisskolan, så älskvärt! Mot slutet sjöng vi alla Du gamla du fria. Jag har kommit att älska vår nationalsång så himla mycket! Jag får rysningar varje gång jag hör den.
 
 
 
 
Nioåringen fick följa med till Växjö (den yngre brorsan hade nog inte pallat bilresan). Han tyckte kanske inte att prick allt var intressant, men var superduktig ändå!
 
 
 
 
På vägen såg vi en sjö med det vackraste namnet JAG NÅGONSIN HAR HÖRT!!
 
 
 
 
Aaaaah... Jag ville stanna och tillbringa fredagen vid denna sjö men det ville tyvärr ingen annan. 
 
Sen åkte vi förbi ett ställe som heter...
 
 
 
BOR! 
 
Och här gick det utför för fem personer som var trötta efter en lång och pirrig dag. Förstår ni hur mycket man kan skoja om ett ställe som heter Bor?? 
 
Var bor du?
Jag bor i Bor.
 
Bo bor i Bor. 
 
Bo bor i Bor med sin bror.
 
Typiskt Bor-borna!
 
Och så vidare och så vidare. Blotta existensen av Bor förgyllde åtminstone två timmar av vår bilresa. Tack för det. 

Mot Växjö

Hej direkt från en Volvo xc90 på väg 27 södergående*
 
Just nu är jag och delar av min familj på väg mot Växjö. For fun undrar ni? För att vi inte har något bättre för oss denna fredag? Nix pix. Vi ska närvara när min bror tar examen som *trumvirvel* POLIS! Högtidligt värre! 
 
Ungefär 2,5 timma tar det ner till Växjö och vi stannade för en stund sedan vid en rastplats i höjd med Jönköping. 
 
 
 
 
Kaffe och macka intogs i den härliga temperaturen av en minusgrad. ”Uteservering” som mamma kallade det. 
 
 
 
 
Jag återkommer med rapport från denna polis-stinna dag. 
 
* Var tvungen att fråga familjen om vilken väg vi åkte på vartpå de trodde att jag uppdaterade vägverkets hemsida *funderar på ny karriär*

Återbruka mera!

Förutom att INTE slänga mat har jag också bestämt mig för att inte handla några nya kläder om jag verkligen inte behöver.
 
Jag har dragit ner mitt klädkonto rejält för lets face it - hur mycket kläder behöver en 35-årig kvinna boende i stan som stannade i längden någon gång i 12-års åldern och som har noll vana av att MacGayver-rulla sig i olika buskar? Svar: Inte så mycket kläder. 
 
I början av hösten kände jag dock behov av en mellantjock jacka. Innan jag omedelbart slängde mig ut för att handla första bästa variant gick jag ner i vårt förråd och tog mig ett kik. Vad hittade jag där? Jo två (2) stycken mellantjocka jackor/kappor. Båda kändes jättetrevliga, trots minst 10 år på nacken.
 
Först hittade jag den här svarta kappan som jag köpte på H&M typ 2006, tror jag. 
 
 
 
 
Den är knälång, lätt utsväng och sitter himla fint över axlarna. Den har perfekt tjocklek för temperaturen så här under senhösten. Den knäpps med tre knappar som alla har varit på vift minst en gång, men då är jag snabbt där med nål och tråd. Ingen kommer undan. 
 
Sen hittade jag den här lite tunnare jackan i kimonomodell som jag köpte på Monki 2008 eller så. 
 
 
 
 
Den är något oversized och jag knyter den med ett band i midjan eller låter den hänga rakt. Med en tjockare tröja under är även den perfekt så här under senhösten. 
 
Nu känner jag nästan hur jag ryser lite lätt vid tanken på att jag INTE hade kollat i förrådet och istället rusat iväg och köpt mig en ny garanterat snarlik svart jacka. Hu! 
 
Förresten blev återvunna kläder årets julklapp i år. Grymt om ni frågar mig.
 

Hur vill jag leva livet?

Alexandra Bylund (grym person, följtips!) ställde frågan - vet ni hur ni skulle leva era liv om det inte fanns några begränsningar? 
 
En intressant och lite svindlande fråga.
 
Personligen har jag alltid haft lätt för att drömma. Om någon frågar kan jag snabbt tala om hur jag skulle vilja leva om inga begränsningar fanns. Sen kan jag lika snabbt ändra mig igen för att jag kommer på något roligare, hehe. 
 
 
 
 
 
Dröm just nu, just idag:
 
För det första skulle jag vilja bo i New York ett år med min familj. Vi skulle hitta en perfekt lägenhet med perfekt läge. Barnen skulle gå i svensk skola, min man jobba på distans (eller vara hemmapappa) och jag skulle skriva. Jag skulle skriva böcker och manus och blogg och andra roliga grejer. Sen skulle familj och kompisar komma och hälsa på oss med jämna mellanrum. Vi skulle knappt inte hinna sakna alla där hemma under vårt år i New York. Så bra. 
 
Efter äventyrsåret i The Big Apple skulle vi flytta hem igen. För vi trivs så ypperligt bra i vårt område i vår stad. Men vi skulle blanda upp det med fler boende. Varje sommar skulle jag jobba i projekt i Malmö vilket skulle möjliggöra att vi kan bo där hela familjen under sommarlovet, typ åtta veckor eller hur långt det nu är. 
  
Sen skulle vi ha ett hus på västkusten. Jag vill inte skriva "sommarhus" för på somrarna är vi ju i Skåne (duh), men ett hus dit vi kan åka för chill och umgänge när andan faller på. Eller dit jag kan åka när jag ska färdigställa min första, andra, tredje, fjärde (ni fattar) bok. Sammanfattningsvis är drömmen att kunna försörja mig på skrivandet och på så vis vara fri att jobba var som helst PLUS kunna ta med mig familjen. 
 
 
 
 
Det är mina drömmande tankar det. 
 
Jag har alltid längtat bort. Redan i högstadiet började jag längta efter studenten då jag skulle ta mitt pick och pack och dra. Men sedan vi köpte radhuset som vi bor i nu har jag känt mig mer grundad. Vi trivs så bra här och har verkligen hittat hem. Det är en skön känsla. Jag vill inte flytta bort från det permanent.
 
Men jag drömmer som sagt om ett år utomlands, ett äventyr med familjen. Eller möjligheten att under delar av året kunna bo och jobba på andra platser.
 
Vad fab det hade varit! 

Olikheter med min partner

Jag blev inspirerad av Michaela Forni och tänkte lista några olikheter som finns mellan mig och min man.
 
 
 
Från gången då jag och min man gjorde en faceswap vars resultat skakade oss i grunden. 
 
 
 
• Jag blir lätt rastlös 
Han går efter ledorden mañana mañana...  
 
• Jag drivs av att prova nytt 
Han gillar att veta vad nästa dag ger 
 
• Jag avskyr att vara uppe för sent
Han är gärna uppe till 04:00 om tillställningen är trevlig
 
• Jag tycker att lagom är lagom 
Han är megambitiös
 
• Jag kan tolka in mycket hos andra 
Han tolkar aldrig in saker hos andra 
 
• Jag har jobbat digitalt sedan 2008
Han avskyr att sitta vid en dator 
 
• Senast jag höll i ett instrument var under en extremt kort och ganska plågsam fiolkarriär 1991
Han är musiker 
 
• Jag gör saker snabbt och slarvigt
Han gör saker långsamt och noggrant
 
• Jag jonglerar med fördel tio bollar på en gång
Han föredrar att jonglera en
 
• Jag är ljudkänslighetens mamma 
Han kan sova sig igenom Victoria Silvstedts Hello Hey på högsta volym (true story)
 
• Jag äter helst choklad till fredagsmyset 
Han plockar fram jordnötter 
 
• Jag älskar Bachelor 
Han älskar OCKSÅ Bachelor 
 
Kärlek <3 
 
Vad har ni för olikheter med era partners? 
 

Bachelor re-cap

Jahapp dags för veckans re-cap av Bachelor. 
 
• Det har varit en del gruff bland tjejerna ni huset. "Du vet ju hur tjejer är?" sa Michelle till David. Nä, hur ÄR tjejer? vill jag hoppa in i rutan och fråga. Jag tycker att det är tråkigt när man avfärdar tjejer som skitsnackande och bråkiga. Män kan vara minst lika bråkiga (och starta krig och så där). A ja, en feministisk passus. 
 
• Med det sagt har Karin blivit husets "störningsmoment" (tydligen). Som tittare kan man förstå att det sticker i ögonen på de andra att hon kommer in på slutet och seglar upp som favorit. Men jag tycker ändå inte att Karin förtjänar aggen.
 
 
 
 
• Li verkade ta illa upp av att Davids kompisar tyckte att hon betedde sig annorlunda när inte David var med. Det hade jag också tagit illa vid mig av, speciellt när budbäraren inte kan peka på en specifik sak. Jag hade antagligen legat vaken i nätter och rannsakat varenda rörelse jag gjort.  
 
• Jag har respekt för årets Bachelor! Det har jag. Han verkar rak, ärlig och trygg i sig själv. Bra att han var schysst att låta Camilla lämna innan ceremonin. Ett stort plus att han inte missbrukar sägningen "let´s mingle". 
 
• Elina fick åka hem! Naaaaaj! Men jag förstod att det var ditåt det barkade redan i början av avsnittet. Hur visste jag det? Jo för de personer som produktionen ger extra kameratid får alltid åka hem. Om någon säger "jag känner mig säker" eller "min magkänsla är bra" då vet man att i den näven hamnar det ingen ros, nä nä nä. 
 
 
 
 
• De tjejer som nu är kvar är en brokig skara girls. Och det är ju härligt. Som situationen ser ut nu tippar jag Hedvig och Gabriella i "finalen" där David till slut väljer Hedvig. ELLER Gabriella. För när jag tänker efter har Hedvig varit med mer i Tjejerna avslöjar allt än vad Gabriella har. Har Gabriella varit med där alls?? Dun dun dun dun... *spänningsmusik*
 
Ni ser. Jag går inte så mycket efter känslan programmet ger utan spanar mest efter produktionens tekniska och dramaturgiska aspekter. Mvh // Your average viewer 
 
 

Sagan om Dollarstore

Nioåringen här hemma har sett en haul (alltså en video där någon visar upp vad hen har shoppat, typ) på Youtube där någon hade handlat på Dollarstore. Detta gjorde att nioåringen blev omedelbart sugen att åka till just den butiken. Han bad och frågade och tjatade och frågade och bad och tjatade lite till. 
 
Han tjatade faktiskt så mycket om att få åka till Dollarstore att lillebror till slut satte sig och skrev en bok om det hela. Då förstår ni magnituden av tjatet. 
 
På första sidan i boken kliver man rätt in i handlingen. "Moa snälla får jag gå till Dollarstore" står det att nioåringen säger. 
 
 
 
 
Jag fick hjälpa författaren att skriva "gå till Dollarstore". Jag spökskrev den delen, kan man säga. 
 
"Mamma sa ja till..." står det på nästa sida och sedan en bild på Dollarstore. 
 
 
 
 
Ett exempel på hur text och bild samspelar på ett fint sätt. 
 
"Mamma köpte ramar" avslutas boken med. 
 
 
 
 
 
Den personen som var mest motvillig att åka till Dollarstore var liksom den som handlade. En kul tvist på historien med en tydlig, om än väldigt kort, dramaturgisk kurva. 
 
Och ja, jag och nioåringen åkte till Dollarstore även på riktigt. Och så blev vi huvudpersoner i en bok på kuppen. 

Tre grejer jag läst det senaste

Tre grejer jag läst det senaste:
 
1. Isabella Löwengrip har flyttat ribban i influencervärlden genom att skapa en robot-influencer, en klon av sin själv. Klonen heter Gabrielle och bor i New York. Där ska hon influera den amerikanska marknad som Isabella själva inte hinner influera. Jag tänker - varför inte? Det är redan så mycket som är på låtsats i världen av sociala medier att vi lika gärna kan fejka det fullt ut och vara transparenta med det. 
 
 
 
 
 
 
2. På tal om fejk, hörde ni om tjejen som retuscherade in sig själv på olika platser i Paris? Bilderna hon la upp på Instagram var helt enkelt inte äkta. Hennes förklaring var att hon inte hade hunnit skapa något "content" och därför redigerat in sig själv med tjusiga stadskulisser i bakgrunden. Smart! Med tanke på hur dåligt jordklotet mår av allt flygande tycker jag att fler influencer borde ta efter. Snart ser ni bilder på mig badandes i Fontana di Trevi med Empire state Building i bakgrunden samtidigt som jag hävdar att jag är i Egypten. Då kan ni ju fundera på hur det går ihop. Mjehe. "Ekologisk influencing" kanske vi kan kalla det??
  
 
 
 
3. Sandra Beijer skrev ett inlägg om astrologi och folk blev... Vansinniga? Förvånansvärt arga. Själv förstår jag inte ilskan alls? Det slår mig hur olika vi är som människor. Jag ser nämligen inget vanskligt alls i att roas av astrologi. Jag älskar att läsa horoskop eller höra om hur människor påverkas av fullmåne. Jag tar till mig det jag har lust med. Ingen biggie liksom. Jag tar till mig vetenskap också och kan ha fler än en tanke i huvudet. Men för en del människor verkar det vara extremt problematiskt att andra lockas av astrologi eller annat som vi inte 100% kan ta på. Intressant.
 
Slut på tre grejer jag läst det senaste. 
 

Ansiktsblind

Jag är tydligen ansiktsblind. Eller grann-blind. Pudel-blind. 
 
Jag gick en powerwalk igår morse. På en stig i skogen kom en grann-tant gående mot mig. Jag var helt säker på att det var hon med det grå, långa håret i tofs och den där äggskalsvita dunjackan som hon alltid har. Före sprang hennes vita pudel. Några meter bakom skymtade jag maken.
 
Jag var HELT säker på att det var mina grannar. 
 
– Heeeeej! tjöt jag så där överdrivet trevligt som man gör när man möter en bekant.
 
Hunden sprang fram för att hälsa på mig. Han hade en röd fleecedräkt på sig vilket kändes lite otippat men vem är jag att döma andras outfits?
 
– Du ser ut som en LURVIG JULTOMTE! utbrast jag när jag böjde mig ner och klappade pudeln. 
 
Eller snarare sa jag:
 
– Näääämen! Du sej ut som en JUJVIG JUVTOMTE! 
 
Sedan tittade jag upp. Och mötte blicken av helt en främmande tant. 
 
Det var inte min granne!
 
Nu hade gubben också kommit i kapp och han såg definitivt inte ut som min granne. De, inklusive hunden, tittade förvånat på mig. 
 
– Eh... Ha det så bra! hasplade jag ur mig och powerwalkade snabbt därifrån. 
 
Jag har alltså på bebisspråk jämfört en vilt främmande persons hund vid en krullhårig Santa Claus. 
 
Känns bra. 
 
 
 

Massa prutts och skenande munsår

Jag och mamma åkte tåg hem från Göteborg i lördags. Vi var ju som sagt på Mia Skäringers show
 
En kort stund funderade vi på att köpa med oss en tårta att dela på. Varför inte liksom? Vi hade no more fucks to give. 
 
 
 
 
 
 
Fast sen kändes det lite kladdigt. Mamma köpte en chokladpudding istället som hon la mandarinklyftor i. Tydligen gott. 
 
 
 
 
 
Jag köpte ett 4-pack citronyoghurt som jag tänkte att jag och mamma skulle dela på. Fast sen åt jag visst upp alla fyra själv. Det skulle jag aldrig ha gjort. Plötsligt hade jag en massa prutts to give. If you know what I mean...
 
Sen lånade jag cerat av mamma samt skrattade gott åt historien då mamma hade ett cerat som var ljust rött. Bara det att hon inte visste att det gav ifrån sig massa färg så hon mosade på med ceratet kring munnen så där icke noggrant som man gör när det är vinter och man är torr. Med resultatet att mamma gick runt en hel dag på jobbet och såg ut att ha ett skenande munsår. Ahahaha... Jag tröttnar aldrig på den anekdoten <3 
 
 
 
 
En trevlig tågresa hem från en grymt bra show. 

No more fucks to give

Ja, hörreni. Som väntat var Mia Skäringers show No more fucks to give helt fantastisk. 
 
Rolig och VIKTIG!
 
 
 
 
 
 
Jag var där med mamma, min svägerska Hanna och Hannas mamma (min mamma beskuren på begäran). Tänk att förra gången var jag och mamma och såg Mia själva. Sedan dess har Hanna och Hannas mamma kommit in i våra liv. En GAVE, som man säger på norska. 
 
 
 
 
 
 
No more fucks to give handlar om sexuella övergrepp, ästörningar, förlossningsskador, onani, gaser, sex på köksöar och framför allt om all den frihet män alltid har haft som kvinnor inte har. Mia är likt alla oss andra heligt trött på unkna könsroller. Trött på män som inte tar ansvar och på en värld som tjatar om "starka kvinnor" men som sedan slår bakut när kvinnor väl visar sig starka. På riktigt. Inte bara så där lagom låtsasstarka så att det passar patriarkatet. 
 
 
 
 
 
 
Utan att spoila för mycket tycker jag att ett av guldkornen är när Mia dissekerar "manliga genier". "Manliga genier" som allt för länge har fått härja runt likt stora bebisar.
 
Hon läser högt ur ett antal biografier av manliga skådisar där det skryts om hur man legat med prostituerade, dragit linor och runkat i grupp. Hon drar paralellen till hur det skulle sett ut om en kvinna eller mamma hade gjort likadant, för dessa "manliga genier" är ju ofta fäder. Men det är aldrig någon som ropar dålig pappa (själv var jag "dålig mamma" när jag lät mitt barn åka framåt i vagnen någon månad för tidigt, där kan vi snacka om att ribban ligger liiiite olika för män och kvinnor).
 
 
 
 
 
När ett "manligt geni" i intervjuer pratar om hur frånvarande han har varit som pappa skrattas det mest bort som en lustig historia, så tokigt det kan bli thihi. Att en mamma antaligen har stått där i bakgrunden och sopat mattan och städat upp i känsloröran är inget som nämns. Fy fan. Så skönt att den övertro till bubbla som har omgett "manliga genier" nu är spräckt.
 
POFF. 
 
 
 
 
 
 
Jag sammanfattar showen med ett ord - MÄKTIG! Ett "väckelsemöte" som Cissi Wallin skrev på Instagram. Det vilar helt klart något mycket mäktigt över när ett helt Scandinavium ställer sig upp och applåderar Mias ord. Alla. Tycker. Samma.
 
Alla har No More Fucks to Give. 
 

Mia Skäringer here we come!

Just nu är jag på väg till Göteborg för att se Mia Skäringers show No More Fucks to give. 
 
Wooooop! 
 
 
 
 
 
Jag ÄLSKAR Mia Skäringer, som så många andra.
 
Hon har varit en stor inspiration för mig ända sedan Mia och Klara-tiden. Jag såg en av hennes shower 2010 och jag minns att jag gick därifrån och var helt tagen. Jag hade aldrig sett något liknande. En enmansshow med en kvinna (enkvinnashow?) som bjöd på både humor och allvar, skratt och gråt. En show som jag 110% kunde relatera till.
 
Bara det att Mia inledde showen i bikini och bad om ”ursäkt” till publiken längst fram för ”det är ju inte ofta man får se sådana här kroppar”. Med det menade hon en helt vanlig kropp, utan lyft och håll in och putt ut och retuschering. 
 
Aaaaah! Det ska bli så kul det här! 
 
Jag kommer självklart att ge er en recension efteråt. 
 

Saffransbullar med vit choklad

Här kommer receptet på löjligt goda saffransbullar med vit choklad.
 
Deg
150 g smör
5 dl mjölk
50 g jäst för söta degar
2 st kuvert saffran
2 dl socker
0.5 tsk salt
14 dl mjöl
 
Fyllning
Mjukt smör (efter behag som du smörar på degen vid fyllning)
Socker (efter behag som du strösslar över degen vid fyllning)
200 gram hackad vit choklad
 
Garnering
1 uppvispat ägg
pärlsocker
 
 
 
 
 
Smält smör i en kastrull, tillsätt mjölk och låt bli fingervarmt. 
 
Smula ned jäst i en bunke, häll över smörmjölken. Tillsätt saffran, socker, salt och mjöl. Låt degen jäsa under bakduk i 30 minuter.
 
Dela degen i två eller fler delar (jag delade nog i fyra pga enklare att hantera). Kavla ut långsmalt. Bred ut mjukt smör, strö över choklad och socker (efter behag som sagt, men så att det täcker degen). Rulla ihop på längden och skär i skivor, placera i bullformar. 
 
Jäs under bakduk 30 minuter.
 
Pensla bullarna med ägg och strössla på pärlsocker. Grädda i ugn 200 grader, 10-15 minuter.
 
NJUT!

Bullbak med inslag av jul och vit choklad

I veckan bakade jag saffransbullar med vit choklad.
 
Jag får alltid ett oerhört sug efter saffran i november. Så ställer jag mig och bränner av ett gäng plåtar bullar och lussekatter med resultatet att ALL min julbaks-ork försvinner innan december ens har börjat. Japp. Det är en liten tradition som jag har. I år tänker jag dock bryta delar av traditionen och sparar lussekatterna till 1:a advent. Men bullarna fick bli nu. 
 
Bakningen började med att jag förtvivlat letade efter receptet. Jag var nämligen helt övertygad om att jag hade lagt upp det på bloggen? Jag googlade och googlade och rotade i arkivet men hittade INGET! Jag hade tydligen inte lagt upp receptet??
 
– Chock! Skandal! Tjänstefel! mumlade jag om mig själv för mig själv. 
 
Efter många om och men hittade jag receptet på en annan plats. Spiderpapa fick snällt traska ner till affären och addera ingredienser som fattades. 
 
Sen satte bakningen igång.
 
 
 
 
När jag skulle fylla degen med vit choklad och socker insåg jag att vi hade för lite socker hemma.
 
– Du kan väl mosa pärlsocker? föreslog Spiderpapa i rädsla över att behöva gå ner till affären en gång till. 
 
Jag kände mig dock föga lockad att mortla pärlsocker efter inrådan från en vars enda bak-CV stavas "chokladboll 1995"... Som väl var för både mig och Spiderpapa räckte sockermängden. Pjuh. 
 
Sen: Skjuts in i ugnen! 
 
 
 
 
 Ta-da! 
 
 
 
 
Löjligt goda.
 
Jag ska göra er, men framför allt mig själv, en tjänst och publicera receptet i nästa inlägg.

Svar på kommentarer

Jag har fått ett gäng kommentarer i veckan som jag tänkte besvara i ett inlägg. 
 
Kommentar: Efter avslutad rotfyllning MÅSTE du testa Marabou-chokladkakan ”Japp Peanut Caramel” om du inte redan gjort det!!! Kan nog vara godaste chokladen ever och det känns som en plikt att informera Dig om nyheten ifall du (mot förmodan?) missat den! Jag funderar på att BUNKRA ifall den bara är på tillfälligt besök (hemska tanke). //Jennie 
 
Svar: Älskar att vi informerar och stöttar varandra i vimlet bland alla godisnyheter! <3 Med det sagt har jag redan smakat Japp Peanut Caramel, det kan mycket väl vara den som ledde fram till min möjliga rotfyllning. Men den var god! Helt enig där. 
 
Kommentar: Gillar att du konsekvent skriver rörmockare när det heter rörmokare! ;) //anonym
 
Svar: Jag var HELT inställd på att det hette rörmockare med CK. I alla fall uttalar jag det så? Jag brukar googla ord som jag inte skriver så ofta för att se att jag har fattat det rätt men rörmokare var jag övertygad om stavades med CK. Well tydligen not. Jag skrev i alla fall inte RÖVmokare vilket mina barn trodde att det hette först. 
 
 
 
 
Kommentar: Känner att jag bara måste påpeka att det heter dramaturgiska kurvan* Skadad efter att ha skrivit manus sedan 2010 haha. Även läst Berättarteknik och så på universitetet. Tycker sånt här är såå intressant! Har ni gått in på olika modeller? Typ ”Vem vinner-dramaturgin” kontra ”Resan” osv? Kan verkligen nörda ner mig i sånt här! Så roligt att få en djupare inblick i film- och litterär analys // Isabelle
 
Svar: Jahapp så duktig är jag på dramaturgi, jag kan inte ens få namnet på kurvan rätt... Hehe. Min kurs är också på universitetet, Linné närmare bestämt. Vi har inte gått igenom olika modeller, tyvärr. Under hösten har vi fått testa att skriva olika typer av texter för barn - lättläst, bilderbok, faktatext och text med utgångspunkt från ett barndomsminne. Vi har övat på att skriva dialog, skriva synopsis och att ge varandra feedback. Vi har läst och analyserat x antal student och skönlitteratur. Vårterminen ska vi ägna helt åt eget skrivprojekt vilket jag ser fram emot! Jag skulle dock tycka att det var intressant att lära mig mer om olika DRAMATURGISKA (hehe) kurvor och Berättarteknik låter jättekul! Det måste jag genast googla. 
 
Kommentar: Annars är min skräck att hantverkaren vill titta på något, typ avstängaren till vattnet eller elmätaren eller annan valfri grej man själv aldrig tittar på, och man inte vet vart den sitter... (Ja, det har hänt.) Då är det också dags att plocka fram stora skämskudden..! // Emelie
 
Svar: Ska jag vara helt ärlig med den här historien så visste jag inte att det fanns en huvudbrytare till vattnet i vårt hus. RörMOKARENS besök i vårt förråd föregicks alltså av en rad frågor innan vi kom fram till att den antagligen var placerad där. Som ni förstår har vi inte noterat brytaren sedan vi flyttade in på grund av... Ja, grejer.
 
Tack alla er som kommentarer och delar med er och är roliga och utvecklar mig och läser och ja, hänger här liksom. I like you all a lot! 
 

Skridskoförmiddag

Idag hade barnen skridskoförmiddag i skolan - TILLSAMMANS! Efter att ha lämnat barn på två olika ställen (förskola och skola) i vad som känns fo evvah känns det löjligt smidigt att ha två skolbarn med gemensamma idrottsdagar, öppna hus och sådant där. 
 
Jag bestämde mig för att joina kidsen på skridskoförmiddagen, det får man som förälder.
 
På vägen till ishallen handlade vi fika. Barnen suktade vid Noccohyllan. Deras stora dröm är att få dricka energidryck. Vilket inte kommer hända. Men vi tackar Youtube för inspirationen. Eller NONspirationen. Är det ett ord? Det borde bli. 
 
 
 
 
 
 
Sen åkte vi till Billingehov, Skövdes ishall.  
 
 
 
 
 
Jag hade med mig en kaffelatte. Kände mig lite lagom mamma-stereotyp när jag svängde in med en take away-mugg i näven. 
 
 
 
 
 
Jag är SÅ imponerad över kidsens åkande! Jösses vad de kämpade och åkte och trillade och åkte igen och kämpade. Jag tittade på med min kaffelatte. Plus hade trevligt med de andra föräldrarna som var med. 
 
 
 
 
 
Skrillor i all ära - viktigast av allt på skridskodagen är ändå fikastunden! Ta bort fikat från en skridsko eller friluftsdag och du har kapat armen från en kropp. Eller nej nej, du har plockat ut LUNGORNA från en kropp. 
 
 
 
 
När klockan var närmare lunch fortsatte barnen dagen i skolan och jag rejsade hem för att hinna jobba en sväng. 
 
Det var det. 
 
Över och ut. 

Romantiska listan

Vad är romantik för dig?
Att anstränga sig och visa omtanke. Jag har svårt för den där klassiska filmromantiken med blommor och choklad och tända ljus och middagar och renfällar vid öppna brasor. Jag ser hellre att man skapar fina situationer för sin partner. Typ planerar någon rolig aktivitet, lagar sin partners favoritmat OCH tar hand om disken, ger fotmassage utan att sluta efter fem sekunder (nämner inga namn meeeen...), säger något fint, tänder ljus, väljer en film som man tror att den andra gillar, överraskar med att ha tagit tag i något tråkigt i hemmet som verkligen behövde göras eller lämnar en gullig lapp. Typ.

 

 

 

 

 

Mardrömsdejt?
Gå på dubbeldejt med någon man inte ens vill gå på dejt med som sedan kommer gravt för sent till träffen så man tror att man har blivit dumpad av personen man inte ens ville ses med. Det har hänt mig. Rekommenderar varken det ena eller det andra.

 

Den ultimata dejten?
Gå på dejt med någon som man VILL gå på dejt med. Då spelar det inte så stor roll vad man gör för man har roligt ändå. Om jag ska nämna något mer specifikt så tycker jag att god mat och sedan någon form av kultur är ultimat. 

 

 

 

 

 

Hur vill du bli uppvaktad?
Med omtanke. Allt som det ligger genuin omtanke bakom är fint, det kan liksom inte gå fel. 

 

Romantisk grej som får dig att *cringe*?
Nallar med budskap. Jag fattar inte grejen med att köpa nallar till vuxna människor och dessutom betala överpris för dom. Överlag saker som är romantik-producerat av tredje part får mig att cringea. 

 

Blommor eller choklad?
Om det inte vore för att jag är mitt uppe i en möjlig rotfyllning så skulle jag svara choklad. Nu svarar jag blommor. Av den enkla anledning att det inte ger karies. 

 

 

 

 

Bra film att kolla på på dejt?
En rolig som får en att skratta. 

 

Hur gör en om man befinner sig i ett förhållande där man anstränger sig för att bidra med romantik, men ens partner gör väldigt lite?
Var tydlig med vad man anser är romantik. Säg så här gillar jag det med romantiken hur kan du möta mig i det? Inte exakt så relations-spalt-aktigt kanske, men ni fattar. Har man en vettig partner så lyssnar hen och anstränger sig för din skull. Sen kanske det inte blir på pricken som i dina tankar eftersom en genomsnittlig partner normalt sett inte är tankeläsare. Men att någon lyssnar, anstränger sig och VILL är romantiskt. 

 

Vardagsromantik?

Det kan vara när min man kliver upp före mig på morgonen och sätter på kaffe trots att han själv inte hinner dricka en kopp innan jobbet.  

 

Behövs romantik?

Om romantik är lika med omtanke så JA! Om romantik är lika med att köpa prylar så NEJ. 

 

 

Glömda lurar

Matilda steg in på kontoret idag med mungiporna nere vid knäna. 
 
– Vad har hänt? undrade jag
– Jag har glömt mina hörlurar hemma, svarade Matilda.
– Skojar du? sa jag. 
– Nä. 
 
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! 
 
Jag gick ner på knä, knöt nävarna upp i luften och skrek rätt ut - för Matildas skull.  
 
 
 
 
I feel her. 
 
De dagar jag själv inser att jag har glömt mina hörlurar hemma när jag har en promenad hem från jobbet på 45 minuter är INTE roliga. Jamenar vad ska jag göra under trekvart utan en pod eller en ljudbok i öronen? Meditera? Varva ner? Låta benen gå? Umgås med mig själv? Andas frisk luft? TÄNKA?
 
HAHAHA! 
 
Snälla nån.

Alla barnen...

Nioåringen har fått nys om konceptet "alla barnen-historier" och drog ett gäng varianter för oss idag. 
 
– Alla barnen var fattiga utom Jenny hon hade kronor och penny. 
– Alla barnen ville se på fotobll utom Sally hon ville se rally
– Alla barnen sprang utom Rut hon hade knutit fast sig i en knut
 
Sexåringen ville självklart inte vara sämre. 
 
– Jag har en! sa han. 
– Låt höra, sa vi. 
– Alla barnen lekte utom ljuset. För det var ett ljus. Haha!
 
*tystnad*
*tystnad*
 
Nä okej.
 
Jag skrattade faktiskt OTROLIGT mycket åt den! Det var ju både kreativt och sant. Även om själva alla barnen-konceptet möjligen saknades.
 
 
 
Vitsdragarna. 

Dramatisk kurva

Jag pluggar ju Skriva Litteratur för barn som ni vet. Det jag framför allt har lärt mig under kursen det är att det här med att skriva en bok väldigt mycket är ett rent hantverk. 
 
Det har givetvis även med kreativitet och skrivglädje att göra men minst lika mycket handlar det om struktur och förståelse för hur man bygger upp en berättelse.
 
Känner ni till den dramatiska kurvan?
 
 
Dramatöööörgen. 
 
 
Ungefär så här (jag har kortat ner lite):
 
 
Anslag - man börjar berättelsen med att ge läsaren en känsla för vad vad historien kommer handla om. Man presenterar huvudpersonen och viktiga personer runt hen.
 

Konflikt - man presenterar konflikten. Alla berättelser inkluderar någon slags konflikt. Det kan vara allt ifrån mord (i deckare), obesvarad kärlek eller att Stina 4 år inte får vara med och leka med sina syskon. 

 

Vändpunkt 1 - man ger konflikten en ny riktning. 

 

En ny värld öppnar sig - här beskriver man hur situationen ser ut efter vändpunkten. 

 

Konfliktupptrappning - huvudkaraktären stöter på ännu mer motstånd.

 

Point of no return - berättelsen når en plats som det inte går att gå tillbaka ifrån. 

 

Klimax - här försöker man hålla kvar spänningen i konflikten. 

 

Avtoning - alla pusselbitar läggs på plats och man har förhoppningsvis nått ett lyckligt slut. 

 

Känner ni till den här kurvan kommer ni snart se att böcker, filmer och serier är uppbyggda ungefär så. Skickliga författare låter inte bara själva berättelsen utan varje kapitel gå efter en dramatisk kurva, eller varje avsnitt i en serie. Och vi har ju alla sett en Hollywoodfilm vars konflikt får sin lösning efter 10 minuter och man ba njaaaaaa kommer EVENTUELLT att lanseras en dramatisk vändpunkt innan detta är slut. 

 

Skämmiga utrymmen

Förra veckan hade vi en rörmockare här som skulle stänga av vattnet i vårt duschutrymme, vi renoverar ju en fuktskada (yää). 
 
Inför detta städade jag lite stressat de synliga utrymmen i badrummet, så där som man gör när det ska komma fölk. Jag svepte av golvet med mopp och mosade in schampoflaskor och toarullar i kommoden under handfatet. 
 
Sen anlände rörmockaren och jag kände mig nöjd över att det såg respektabelt ut för synliga ögat. 
 
Japp. 
 
Sen gick det utför när det visade sig att rörmockaren skulle leta rör. 
 
– Är det okej att jag öppnar här? sa han och pekade på kommoden. 
 
– Helst inte, ville jag svara. 
 
Efter det la sig rörmockaren på golvet och tittade in under badkaret och där skulle man antagligen kunna spela in uppföljaren till valfri film om jordens undergång. 
 
Gulp. 
 
Var det nog här?
 
Nej nej. 
 
Sen bad röris om att få gå in i köket för att kolla under diskbänken. Det vet vi ju alla hur det kan se ut under en diskbänk. Det är inte bilden av en sommaräng man möts av direkt. 
 
Efter denna trippla pärs bad rörmockaren om att få gå ner i vår tvättstuga för att kolla rören där. 
 
– Ja visst jag kan visa dig, sa jag och BAD till högre makter att det såg någorlunda städat ut och att mina noppriga trosor inte hängde på tork på absolut första parkett.  
 
Det gjorde dom. 
 
Så då fick jag chans att visa upp det. Trevligt.
 
– Vart har ni huvudbrytaren för vattnet? frågade rörmockaren. 
 
– Där, sa jag och pekade motvilligt mot vårt förråd.
 
Jag upprepar - VÅRT FÖRRÅD! 
 
Utrymmet där diverse oönskad skit MOSAS in för att sedan glömmas bort. Absolut ingen ordning råder där. Men så har jag även levt i trygg förvisning om att INGEN FÖRUTOM FAMILJEN NÅGONSIN KOMMER GÅ IN DÄR!
 
Tills nu. 
 
– Ingen fara jag löser det här, sa rörmockaren medan han brottades med resväskor och aggressiva altandynor för att ens kunna kliva in över tröskeln. 
 
– Det gör inget om du trampar på något, pep jag hjälpsamt. 
 
Efter en stund hade rörmockaren skottat en stig fram till vattenbrytaren. 
 
Dagen efter skulle vi få besök av fler hantverkare och i ren posttraumatisk stress städade vi både kök, tvättstuga och förråd inför besöket.
 
Tror ni att det räckte?? 
 
Nej nej. För nu har ni förstått dramaturgin i den här historien. 
 
Nästa hantverkare letade efter vattenluckor och ville titta BAKOM SPISEN!! Och sedan i GARDEROBEN i köket!!! Stökets URMODER bor i garderoben i vårt kök och spisen var jag rädd att han inte ens skulle få loss från väggen. Men det fick han. 
 
 
 
 
 
Japp.
 
Förra veckan visade vi alltså upp SAMTLIGA skämmiga utrymmen i hela vårt hus. Nej jag vet att det inte är någon fara men det kändes ändå som om det vilade något konspiratoriskt över det hela. 
 
Tänk på det när ni ska få besök av hantverkare. 
 
Se det som en varning från mig till er.

Kratis på fars dag

Det var far dag igår. Öppnade du en Instagram-app nära dig och fick du reda på det om du inte visste det innan. 
 
Flitens lampa lyste i vårt kök redan under tidig söndagsmorgontimma då lillebror i familjen på bara en kvart hann måla hela fyra teckningar med tillhörande text till sin pappa.
 
En hälsning löd "Kratis på farsdag". G låter faktiskt likt K när man ljudar.
 
 
 
 
 
Förutom en bunt med teckningar fick familjefadern en ny parfym för det har han pratat om att han vill ha sedan ett halvår tillbaka. Sen stekte jag amerikanska pannkakor som pappan fick serverade på sängen.
 
 
 
 
 
Barnen fick sluka några pankisar innan vi väckte fadern då jag helst inte ser barn och blåbär i kombination någon annanstans än i direkt anslutning till ett köksbord. 
 
 
 
 
 
Efter en lugn förmiddag gjorde vi som sig bör en farsdag - vi bjöd in oss till pappa på middag. Min pappa i det här fallet. Mina syskon hakade på. 
 
 
 
– Grattis till morfar, pappa, morbror Peter och morbror Jonas! sa sexåringen. 
 
Morbror Jonas är ju inte en pappa ännu men det kändes fint att sexåringen antagligen tänkte att varje vettig mansfigur borde firas. Det finns ju en hel del mediokra varianter med svag ansvarskänsla där ute men mina söner är tursamt nog omgivna av många fina exemplar. Och det är värt att fira.
 

En kväll med Abba

Igår var Abba i stan. Inte orginalen då men hyllande kopior. Min mans kollega spelar i bandet och hade bjudit dit oss. 
 
Eftersom vi har haft barnvakt väldigt många helger den här hösten bestämde vi oss för att ta med barnen. En chansning såklart. Men det värsta som kan hända är att man får avbryta om kidsen tröttnar.
 
 
 
 
 
 
Men det gick bra! Barnen var jätteduktiga. Sexåringen är ju genuint intresserad av musik (varje fredag efter lunch är det show i ett klassrum i Skövde) och ville veta vad alla låtar handlade om. 
 
 
 
 
Det var inte bara sång och musik utan bandet gjorde showen rolig och personlig också. 
 
Två av dem berättade att de var gifta och hade fyra barn. Barnen var 6, 5, 4 och 1 år gamla. Ettåringen var en sladdis skojade de, vilket jag skrattade gott åt. Fast sen hängde jag helt upp mig på en inre fundering om vart barnen var någonstans? Bandet spelar nästan varje helg plus ska underhålla på julbord i december. Är de med backstage? Har de väldigt snälla far/morföräldrar? Eller en nanny? Jag måste be min man fråga sin kollega om det. Jag kan inte ha lösa trådar i mitt liv på det här sättet.

24 timmar i Vimmerby

Jag befinner mig på en 24-timmars visit i Vimmerby serrni.
 
Jag och min kompis Jonna är här fre-lör för skrivkursen som vi pluggar
 
Vi tog bilen från Skövde igår. Klockan 13:00 började föreläsningen och kl 12:57 sladdade vi in på parkeringen utanför kursgården. 
 
 
 
 
 
 
Tre minuter till godo är ändå 200% bättre än 1 minut till godo. Exempelvis. 
 
 
 
 
 
Vi har lyssnat till flera verksamma författare, vilket är jätteintressant! 
 
 
 
 
Inatt bodde vi på Vimmerby Stadshotell. Mycket angenämt. 
 
 
 
 
I hotellkorridoren stod det ett skåp där man antagligen kunde kliva in och komma ut i Narnia. 
 
 
 
 
På kvällen joinade vi ett gäng klasskamrater för middag i hotellets restaurang. Kul att nörda loss kring böcker och skrivande. 
 
 
 
 
 
Sen gick jag och Jonna upp till vårt hotellrum och käkade chips och kollade på Idol.
 
Eller snarare JAG gjorde det. Jonna har inte följt Idol utan körde istället igång med en skoluppgift.
 
 
 
 
Jag låg bredvid och hade Idol-snack med mig själv. Det där var pitchigt. Oj vad bra! Aj vilket knepigt låtval. Det där är en stjärna. Va, gillade inte juryn det? Hon kommer vinna! Jag tror den åker...
 
För övrigt har jag efter allt resande i jobbet blivit otroligt hotellrutinerad i form av att ha sköna kläder med mig att byta om till. Nu hade jag med mig leggings, en skön t-shirt, nattlinne, fladdriga mysbyxor, långärmad myströja och givetvis, viktigast av allt, trosor med generös resår! Japp. Inte ett plagg för mycket. Läs och lär för all del av mysexperten. 
 
 
 
 
Nu ska vi skrivkursa vidare en sväng innan det är dags att fara hem till Skövde igen.
 

Tunnhårig luggbärarinna

Här kommer ett bevis på att jag definitivt aldrig har varit en fashionista men även ett bevis på att mitt hår blev SÅÅÅÅÅ tunt av att amma! 
 
 
 
 
Här hade jag ammat första barnet (våren 2010) och jag minns hur håret rasade av mig. Och då har jag inte tjockt hår till att börja med. Jag har liksom inget hår att häva från. Det finns inga strån på avbytarbänken, om ni fattar vad jag menar. 
 
Idag har håret som väl är tjockat till sig igen. 
 
 
 
 
Jag får ofta frågan hur min lugg kan vara så "perfekt". Vad är "hemligheten"? Min hemlighet är att 1) ha en ganska stor planlösning mellan ögonbryn och toppen på hjässan för att luggen ska få gott om plats och 2) ha lugg länge. Alltså LÄNGE. Till slut vet luggen inget annat än att den ska hänga framåt.
 
Bonustips är att alltid ha en liten men effektiv kam till handa. 

Donut-köparna

I veckan gick bröderna Spider till i affären i vårt kvarter och pantade burkar. Efter en stund kom de hem igen och såg en aning luriga ut. Kanske lite skuldmedvetna. 
 
– Gick det bra? frågade jag. 
– Ja, svarade storebror.
– Fick ni med er pantpengarna?
– Nääää... Vi köpte donuts för dem, erkände lillebror och halade fram en påse (det låg antagligen på hans lott att berätta för mamma). 
 
Det var en vanlig vardag och inte alls en donut-fika-kind of day och de hade inte fått lov att spendera pantpengarna. Men jag kunde inte bli arg. 
 
Tanken på att de hade stått där i affären, räknat panten och antagligen diskuterat med varandra om de skulle våga köpa något och sedan kommit överens om att handla tre donuts för 20kr gjorde mig istället varm i hjärtat. Det var som att jag fick bevittna en liten bit av mina barns frigörelse. 
 
 
 
 
Så det fick bli en donut-fika-kind of day trots allt. 

Bachelor re-cap

Okej låt oss hänge oss åt årets Bachelor igen! Varning för spoiler om ni inte har sett men vill se. Sluta då läs. Nu.
 
Okej?  
 
Yes. 
 
- Kan vi börjar prata om Olivia? Ni vet hon som aldrig riktigt klickade med David. Jag tycker att det var bra av henne att inte ba ååååå jag är så förtjust i dig och blev kär i din presentationsfilm. Va fasen, sitt ner i båten David och låt tjejen lära känna dig så kanske det blir bra. 
 
- Årets fotosession var lika cringe som vanligt. Jag placerade mitt ansikte bakom en kudde större delen av den sekvensen. 
 
- Man kan ju inte annat än att tycka synd om Elina som fick sin efterlängtade singeldate krashad. Jag blev nästan arg. Hon om någon hade ju längtat och så kommer det någon ny tjomme och avbryter. Taskigt av produktionen tycker jag. 
 
 
 
 
 
- Michalea med blått hår har inte haft det lätt. Oj oj. Visst känns det som att det finns en tjej varje säsong som har känslorna utanpå kroppen och inte drar sig för att säga vad hon tycker? Det vilar nästan något pubertalt över hur dålig hon har varit på att maskera vad hon känner. Vilket såklart ändå är fint. 
 
- Med det sagt förstår jag inte hur man kan kalla de andra tjejerna könsord och hora och så där. Men Michaela fick ju stå till svars för det under en extremt besvärande sekvens i Tjejerna avslöjar allt. Tyckte synd om henne. Alla kan göra fel. 
 
- Jag tror att det i slutänden kommer stå mellan Mathilda Nilsson (ni vet hon från Dalarna) och Hedvig Friberg (hon med mamacita-aura) (obs inget negativt menat). Jag hoppas dock lite på Elina. Möjliga bubblare är Gabriella och den nya tjejen Karin. 
 
 
 
Hedvig och Mathilda. 
 
 
- Är ni som jag och liksom spanar in vilka av deltagarna som är med i varje avsnitt av Tjejerna avslöjar allt för att kunna klura kring vilka som hamnar i final? De tjejer som syns minst i eftersnacket är nämligen oftast de som går längst. Hedvig har knappt varit med alls. Just sayin... Li, Michelle och Lydia har varit med alla avsnitt. Just sayin... 
 
Över och ut. 

Oklassiska basvaror

Jag tänkte lista några matvaror som vi alltid har hemma. Förutom de klassiska basvarorna förstås så som mjöl, mjölk, kaffe, frukt, ja ni vet. 
 
Våra oklassiska basvaror:
 
- Havrepuffar 
Barnen älskar att käka havrepuffar med mjölk. Och jag älskar att dom älskar det för det är så himlans lätt att servera. 
 
- Majskakor 
Perfekt snack när barnens blodsocker svajar och frukt inte lockar. De vill även gärna ha med en majskaka till fruktstuden i skolan, ja plus frukt då (ibland har barnen med sig en buffé i miniatyr till den där stunden men det tänker jag inte berätta för er eftersom jag känner mig som sinnebilden av en curlingmamma varje gång jag packar deras ryggsäckar). 
 
 
 
 
- Frysta bär
Mest blåbär har vi i frysen. Så himla gott att ha i smoothie eller på gröten. 
 
- Småyoghurt 
Någon gång i begynnelsen började vi kalla dessa yoghurtar för "småyoghurt" (det är ju ingen stor förpackning liksom) och sedan dess har namnet hängt med likaså dess varande i vårt kylskåp. 
 
 
 
 
- Jordnötssmör 
Barnen gillar jordnötssmör i smoothie, på macka och på knäckebröd (?). Jag brukar ha jordnötssmör i min havregrynsgröt efter tips från er. Sååå gott!
 
Vad har ni för oklassiska basvaror hemma?
 

Jag kände tjuven i mig

Jag promenerade hem från jobbet igår.
 
I inledningen av Skövdes tråkigaste samt längsta raksträcka kände jag plötsligt tjuven i mig vakna till liv. Jag har aldrig någonsin tidigare varit så sugen på att stjäla något som just där och då!
 
 
 
 
Som ett slags marshmallow-experiement stod kickbiken lutad där mot muren. Det var nästan smärtsamt att tänka på hur fort och enkelt jag hade kunnat ta mig ann den där raksträckan. Men icke! Jag stod emot alla impulser och YOLO-tankar och fortsatte till fots. Starkt ändå. 

Storfoten

Nioåringen köpte nya sportskor i veckan - i storlek 37,5.
 
Han har officiellt lika stora fötter som jag har!
 
 
 
 
 
Herre min ge. 
 
Det här är alltså tiden då jag kan ÄRVA mitt barn.
 
De skor vi köper åt honom framöver kan jag ta över. När han uppnår storlek 38 får jag jobba en del med sulor. Sedan är det tyvärr kört.
 
Jag ska helt klart passa på att köpa lite snygga sneakers åt honom medan vi kan rida på den här arvsgrejen. 
 

Gamla och nya talesätt

Ni som lyssnade på min och Reginas pod (RIP på grund av tidsbrist) vet att jag listade olika gamla talesätt i ett av avsnitten, samt gav förslag på nya mer moderna och tekniska varianter av dessa talesätt. Här kommer de igen! 
 
Mina moderna och tekniska varianter på gamla talesätt:
 
Gammalt talesätt: Mellan skål och vägg.
Betyder att man säger något i förtroende. 
Nytt ord: Mellan iPhone och latte.
Mycket mer realistiskt eftersom det mesta som sker i en människas liv nuförtiden sker mellan en smartphone och en kaffe med skummad mjölk. 
 
Gammalt talesätt: Något i hästväg
Något överraskande stort, omfattande eller överdrivet. 
Nytt ord: Något i viralväg!
Om något blir viralt på nätet idag så betyder det ju att det har blivit sjukt stort. Rimligt. 
 
Gammalt talesätt: Barka åt skogen. 
Det kommer gå illa.
Nytt ord: Glida på batteritiden.
Det kommer också gå illa.
 
Gammalt talesätt: Bränna sina skepp 
Göra en återgång till det gamla omöjlig.
Nytt ord: Bränna sin batteritid 
Well, there is no turning back there. 
 
Gammalt talesätt: Hänga ihop som ler och långhalm
Några som alltid hänger ihop, är mycket goda vänner. 
Nytt ord: Hänga ihop som telefon och laddare.
Helt klart två ting som gillar varandra. 
 
 
 
 
 
 
Så.
 
Nu verkar ju Svenska Akademin ha fullt upp med... Ja. Annat. Men när de har slutat gubba sig står mina talesätt till ordbokens förfogande. 
 

En måndag in ma life

Ny vecka nya tag. Låt oss kika på vad jag har gjort denna måndag. 
 
Först traskade jag in till stan för att möta upp Matilda på bibblan för ett jobbmöte. På vägen dit blev jag så kissnödig att jag var tvungen att stanna flera gånger för att samla mig och tänka på torra saker. 
 
 
 
 
Väl framme kastade jag mig in på toaletten och kunde sedan fungera normalt. 
 
Mötet mellan mig och Matilda blev inte så långvarigt eftersom vi satt mitt emellan massa farbröder och deras dagstidningar. Förlåt för generalisering men varför är gubbar på bibliotek alltid förkylda??
 
- Max fem minuter innan någon börjar snörvla, viskade jag fördomsfullt till Matilda (möjligen även vis av erfarenhet).
 
Innan hon hann svara avbröts vi av att en av gubbarna inhalerade alldeles för många liter av sitt egna snor. 
 
Vi gick vidare.
 
Platsen blev en restaurang i stan som heter Hållbar. Vi hade vårt möte där istället.
 
 
 
 
 
Vi käkade lunch också såklart. Jag åt kyckling med svamp, grönkål, någon annan kål, ytterligare någon kål och potatismos. SÅ gott! Och så himla rimligt av restauranger att jobba hållbart och närproducerat med säsongens råvaror. Ska man egentligen jobba på något annat vis? Nä det tycker jag inte. 
 
 
 
 
 
En kvinna kom in på restaurangen och letade efter en väska som hon sa att hon hade glömt när hon åt lunch. Paret som satt vid bordet där hon hade suttit menade att de inte hade sett någon väska. 
 
- Konstigt för jag var här för bara en kort stund sedan, sa kvinnan. 
 
Hon letade och letade. Efter att hon hade varit inne och letat för andra gången visade det sig att mannen i paret hade suttit på hennes väska hela tiden, utan att veta om det. Made me fniss a little bit. 
 
Slutet gott.
 
 
 
 
Sen hämtade jag min yngsta pärla från skolan. Under promenaden hem hade vi som vanligt filosofiska samtal.
 
- Mamma, sa sexåringen idag. Varför har man ögon som man kan se med? Är allting man ser på riktigt? Är det där trädet PÅ RIKTIGT??
 
Ett bra svar på den frågan kan skrivas i kommentarsfältet här nedan så lovar jag att förmedla det vidare. 
 
 
 
 
Tack och bock. 

Handballschick.nu

Helgen har onekligen gått i handbollens tecken. Innan ni säger något - ja min blogg kommer antagligen att förvandlas till en renodlad handbollsblogg. Handballschick.nu kommer jag peka om adressen till.
 
Nääääää... Skojar nu!
 
Men det har varit massor av handboll i helgen i och med cupen så lite svårt att redogöra för något annat. 
 
Igår såg vi de äldsta spelarna i cupen spela final. De var 16 år, födda 2002. Jo jag vet, barn födda 2002 borde rimligen ligga i någon slags vagga eller på sin höjd ha tagit sina första staplande steg men nej nej. Ut på planen sprang långa och muskulösa MÄN och KVINNOR! Jag kan INTE fatta att våra barn kommer vara så stora när de är 16 år?? Obegripligt. 
 
 
 
 
 
 
Å andra sidan är jag med god marginal omvuxen av två stycken 12-åringar jag känner såatte... 
 
 
 
 
 
Jag älskar för övrigt att vår sexåring älskar handboll.
 
Han har suttit med på spelarbänken under storebrors alla matcher. Lelle tränar´n kallar vi honom. När laget ska tacka motståndare och domare har han varit med, han har deltagit under taktiksnack och uppvärmning. När det har blivit straff har han knappt kunnat sitta still för spänningen är så stor. Vi vuxna ser ju 9-åringar som spelar men sexåringen ser med största sannolikhet ett gäng elitspelare. Så älskvärt <3
 
 

Brudar och shuffleboard

Igår överraskade vi en kompis som har gift sig. 
 
Det stod Brid to be på diademet men egentligen skulle det stå "bride she was this summer". 
 
 
 
 
Så glad att min vän äntligen har gift sig! Inte för att jag hade problem med henne som ogift men hon och maken funderade länge hur de ville ha sitt bröllop. Till slut gifte de sig i juni på en golfklubb med närmaste familjen närvarande. Ett alternativ som passade dem perfekt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - man får utforma sitt bröllis prick som man vill. Det finns inga regler.
 
Igår tog vi med bruden ut för bubbel, middag och shuffleboard. 
 
 
 
 
 
Har ni kört shuffleboard någon gång? Det är små klot som man ska låta glida på en bana med små korn som faktiskt innehåller nötskal. Det råkar jag veta eftersom vi har ordnat fest i shuffleboardlokaler och där med haft koll på nötallergier. Hur lustigt är det förresten inte att jag bloggar om detta och sekunden senare ser en artikel i ämnet som är skriven igår?? 
 
 
 
 
 
Jag åt en halloumiburgare. Sedan halloumi kom in i mitt liv kan kött mellan två bröd verkligen kvitta. 
 
 
 
 
 
Jag hade SJÄLVKLART gjort en quiz med tema bröllop. "Inte utan min quiz" är ju mitt ledord när det gäller sociala sammankomster. "Gärna utan Moa" kommer antagligen snart vara mina vänners ledord när det gäller sociala sammankomster. 
 
 
 
 
Det gick så där för deltagarna i quizen med bara tre till fyra rätt av tio. Tydligen har de exempelvis inte koll på hur många vigslar som sker i Sverige per år???
 
A ja. En mycket trevlig kväll med väldigt trevliga människor! <3
 
 
 
År 2017 = 52000 vigslar

Handbollscup med ekologisk doping

Idag har jag fullt upp att vara handbollsförälder på en läktarbänk i Skövde.
 
Det är en stor cup här i stan. Våra 09:or är med. Som jag har beskrivit tidigare ska de egentligen inte spela seriematcher eller helplan men av olika anledningar är de anmälda till en åldersgrupp över dem (vilket är lite sent att dra tillbaka så det är bara att köra på). De spelar alltså mot 08:or som är mycket större och ja, rent krasst bättre. 
 
Ibland har jag fått hindra impulsen att stega ner på planen, stoppa spelet och säga till motståndarna att nu tar ni det lite lugnt, backa ner en bit mot ert mål och låt killarna få sköta sitt passningspel i lugn och ro, okej? När de har skjutit sitt skott mot mål DÅ är det er tur att anfalla. Yes? Och en sak till - man TAR inte bollen från motståndaren? Okej? Bra. Kör igång och ha så roligt! Jippi!
 
Oklart hur populär jag hade gjort mig själv då...........
 
 
 
 
 
 
Hur som helst håller laget humöret uppe och vi på läktaren hejar på!
 
Plus att vi har insett att just i detta nu dopar vi våra spelare. Ekologisk doping alltså. För HUR duktiga kommer de inte att vara sedan när de ska spela mot jämnåriga nästa år? Då har de ett helt år av helplan och snabba passar i benen. Kommer bli grymt. 

Bästa listan

Här kommer min bästalista:
 
Favoritsnacks: Estrellas linschips är verkligen goda. Och oerhört nyttiga! Det hör man på namnet. 
 
Bästa plagget: Just nu min raffmamma-klänning. 
 
 
 
 
Besatt av på tv: Bachelor. Duh. Jag älskar att jag och min man är lika besatta. 
 
Favoritsyssla efter jobbet: Dra av mig mina kläder (exempelvis en raffmamma-klänning) slänga bh:n åt skogen och ta på mig myskläder.
 
Godaste drycken: Kaffe från min egen perkulator!! *gör korstecken upp mot himlen*
 
 
 
 
Favoritnagellack: Jag har en historia av åratal med avskavt nagellack. Det var min signaturgrej. Inte för att jag skavde av det medvetet, det var mer att jag gärna målade naglarna men sedan aldrig orkade ta bort lacket ordentligt. Eftersom jag VET att jag fungerar så har jag sedan några år slutat att måla naglarna. Jag motar avskavd Olle i grind, kan man säga.
 
 
 
 
Bästa konto på Instagram: Jag försöker verkligen tycka att olika viktiga konton är bäst men i slutet av dagen återkommer jag ALLTID till samma - FAMILJEN KARDASHIAN. Fy farao vad intressanta de är. 
 
Bästa sminkprylen: Min foundation. Den är min go to. Jag är annars inte en sminkperson men min foundation är bra grejer. Jag unnar alla en god sådan, man som kvinna. 
 
Favoritsak i hemmet: Våra fönster. Det är inte en pryl kanske men jag älskar våra stora fönster som ger ett fantastisk ljusinsläpp. Plus att vi kan följa alla årstider från vårt köksbord. I övrigt är jag verkligen ingen prylperson (heller). Jag fäster mig aldrig vid saker, där är jag noll nostalgisk. 
 
 
 
 
 
Favoritdoft: Mina barns doft.

Halloweens varande

Det här med när Halloweens varande eller inte varande är en het potatis.
 
Jag tycker nästan att vi vuxna är lite söta som vi håller på och debatterar och tuggar kring denna tradition på samma sätt varje år.
 
 
 
 
 
Jag har sammanfattat det hela i några punkter:
 
- Ja Halloween, och där med Bus eller godis, är 31 oktober varje år.
- Nej det är inte samma sak som Alla helgona.
- Ja det är en amerikansk grej som vi i Sverige har anammat.
- Nej vi kommer antagligen inte kunna backa en påbörjad tradition.
- Ja det gör ont när knoppar brister.
- Ja kan hända får du en påringning dagarna innan den 31:e av spöken som är ivriga.
- Nej du har inte en pumpa på trappen och kidsen borde där med hålla sig borta men hade alla en påskkärring på trappen när du på 90-talet gick runt med huckle på huvudet och tiggde dragéägg?
- Nej alla som öppnade dörren tyckte INTE att du var svinsöt med låstasfräknar och förkläde, det var INTE en annan grej då.
- Ja det kan vara smart att köpa hem några kolor att ha i skafferiet utifall att.
- Nej du måste inte ge något.
- Japp det går utmärkt att vänligt säga att jag firar inte Halloween idag/alls och då kommer det säkert inga barn till dig nästa år, vad skönt!
- Ja det finns säkert områden där barnen är crazy och går bärsärk med ruttna ägg och noll respekt men då är problemet kanske inte Halloween utan i botten något annat.
- Yes 99% av alla barn tycker att Halloween är cirka superkul och det kan vara roligt att unna vår arvsmassa denna högtid. 
 
Så. 
 
Vi ger det några säsonger till så ska vi nog alla ha hamnat i fas.

En ledig onsdag med slime och gym och massa annat

Det är höstlov i stan. Igår hade jag en ledig dag med barnen. Det var en rolig dag men kanske hade jag smockat in lite väääääl många aktiviteter i sann Moa-anda. 
 
Så här:
 
Först åkte vi (jag, barnen och äldstebarnets kompis) in till stan och mötte upp några vänner. Vi möttes vid kulturhuset närmare bestämt, där vankades det nämligen slimetillverkning. 
 
 
 
 
Vi var lite tidiga och stod först i kö. TUR var väl det för snart VÄLLDE det in i folk! Hela Skövde var tydligen slimesugna. När jag inte trodde att kön kunde bli längre dundrade det in ett helt fritids med pedagoger i täten. 
 
A ja.
 
Vi fick i alla fall plats vid bordet i det lilla, lilla pysselrummet och barnens dröm besannades när de fick blanda slime med raklödder, lim och linsvätska (dream brought to them by Youtube) (som så mycket annat). 
 
 
 
 
 
 Det blev snabbt väldigt eh... Slajmigt. Ett tag trodde jag att jag skulle behöva be om en högtryckstvätt. 
 
 
 
 
När slimet var klart och vi kände att trycket från alla väntande barn och fritidsavdelningen blev för högt (det vill säga när glasväggen som skilde oss åt började bågna) drog vi oss därifrån. 
 
Vi gick till Balthazar där vi har årskort. Gud vad jag älskar årskort av alla dess slag! Så smidigt att kunna dyka upp när helst man får feeling och var där en kvart om så önskas. Perfekt. Barnen höll till i verkstaden och sexåringen byggde ett flygplan som flög till Brasilien för att leverera soffor. En soffa i taget. Inte helt klimatsmart om ni frågar mig, men vem är jag att lägga mig i andras logistik??
 
 
 
 
 
 
Barnen fikade medhavd baguette med sådan frenesi att det inte blev något över till mammorna så vi tog en sallad vilket inte var helt tråkigt. 
 
 
 
 
 
Sen åkte vi hem för jag behövde utfodra nioåring och kompis som senare skulle på handbollsträning. Det blev ungsstekt falukorv efter heta önskemål. Sexåringen åkte med sin kompis hem och ordnade show ("Snacket på stan" hetten den tydligen) enligt uppdatering från mamman. 
 
 
 
 
Vid 16-tiden var det handbollsträning för Spiderpapa och äldre barn och jag mötte upp sexåring plus kompisarna på gymmet för att köra familjeträning. Sjukt jobbigt! Jag kan inte röra mina armar ordentligt idag men det visste jag ännu inte när jag tog den här käcka bilden. 
 
 
 
 
Sen åkte vi hem till oss och så var jag barnvakt en timma åt kompisbarnen när föräldrarna skulle på husvisning i vårt kvarter. Sedan var klockan 18 och då skulle kidsen ut på Bus eller godis och min bror skulle komma och låna bilen och jag hade deadline för en skoluppgift och någonstans här var jag så trött att jag nästan sluddrade. När barnen var hemma från spökerierna och min skoluppgift var inlämnad fullkomligt DRÅSADE jag ner i soffan.
 
Sen kollade jag på Bachelor resten av kvällen med kex och brieost på magen. 
 
 
 
 
 
Obs! Jag åt alltså kexen. De låg inte bara där. 
 
En rolig men möjligen lite väl aktiv dag. Ser fram emot en lugnare torsdag.