Boktips från mig till Eder

Eftersom jag läser en hejdundrandes massa barn och ungdomsböcker just nu (becuz of school you know) tänkte jag tipsa er om några bra. Att läsa själv, ge till en ung person eller läsa ihop med sitt barn. 
 
1. Comedy Queen av Jenny Jägerfeld 
Boken handlar om Sasha 12 år vars mamma har tagit livet av sig. Ett tungt ämne, helt klart, men Jenny tar sig an det på ett vackert och respektfullt sätt. Huvudkaraktären Sasha hanterar sorgen efter mamman genom att bland annat bestämma sig för att bli stå up:are. Jag både skrattade och fällde en tår under bokens gång. Jag älskar Jennys språk som är målande och poetiskt utan att bli högtravande. En otroligt fin bok som jag rekommenderar er alla! Ung som vuxen. 
 
 
 
 
 
2. Grattis världen jag är här nu, Elin Ek (fd Grynet om ni minns?)
En bok om Athena 12 år som har startat aktivistgruppen Rädda-Jorden-Klubben. Mamman ligger på sjukhus med kommande bebissyskonet i magen och under tiden måste Athena och bröderna bo hemma hos farmor och farfar vilket Athena tycker känns "katastrof". Snart lyckas hon dessutom ställa till det för sig ordentligt... En rolig, smart, spännande och viktig bok om kompisar, kärlek och vår miljö. Huvudkaraktären tar sig själv och sina tankar på stort allvar, vilket känns befriande. 
 
 
 
 
 
 
 3. Pax-serien 
Jag och nioåringen har läst första boken i serien som heter Nidstången och här snackar vi spänning på hög nivå! "Urban fantasy" beskrivs genren som. Historien handlar om bröderna Alrik och Viggo som väljs ut att kämpa mot de onda krafter som hotar den lilla staden Mariefred. Vi kommer garanterat att läsa även bok nummer två, och tre och... Ja alla. En riktig bladvändare. 
 
 
 
 

Fest-hustler´n

Jag har blivit en sådan fest-HUSTLER!
 
 
 
 
 
I höst har det seriöst känts som att mitt heltidsjobb är att planera fest. Jag var ju med och planerade våra kompisar bröllis, jag var med och planerade 90-årsfest för min mormor, jag planerade en cykelfest och jag har planerat en invigning.
 
Idag satt vi i möte inför en tioårsfest på mitt jobb. En STOR baluns.
 
– När serverar vi maten? funderade någon. 
– Hur gör vi med scenen? undrade någon annan.
– Men snälla nån, sa jag. Kan vi inte ta det viktiga först? EXAKT NÄR UNDER KVÄLLEN SPELAR LIVEBANDET HAN TOG AV SIG SIN KAVAJ MED LASSE BERGHAGEN OCH HUR MÅNGA GÅNGER ÄR DET RIMLIGT ATT KÖRA DEN PÅ REPEAT??
 
Efter alla fester i höst har jag seriöst blivit besatt av den låten! Och han tog av sig sin kavaj sparka av sig båda skorna na na na... I frekking LOVE it!  En kväll i juni som den egentligen heter.
 
Jag fick löften om att den skulle spelas under kvällen och kunde där med lämna mötet tillfredsställd. 
 

Skyddsrummet

Sexåringen älskar att sätta upp lappar på sin rumsdörr med olika meddelanden till familjen. 
 
Det senaste tillskottet i samlingen är en lapp med texten "skyddsrummet". 
 
 
 
 
 
 
Lite oklart vad det är han vill skydda sig emot?? Men eftersom resten av familjen är strängt portade från rummet (anges på en annan lapp), i synnerhet storebror är portad, (anges på en tredje lapp) har jag mina aningar.....

Att ringa en support

Vi har haft internet segt som sirap hemma den senast veckan. Det har varit en fröjd att komma till jobbet och avnjuta ett internet i normal hastighet.
 
Igår fick jag nog av buffringen hemmavid och ringde till supporten för vår internetleverantör. Det var som vanligt en intressant upplevelse.
 
 
 
 
Så här: 
 
• Jag ringer. 
 
• Vad roligt att du ringer JUST IDAG för vi har SÅ bra erbjudanden! meddelar en käck robotröst. 
 
• Jag svarar att om inte erbjudandet är en livstids gratis wifi där det ingår att jag bara behöver TÄNKA en websida för att ladda den i blixtens hastighet så är jag inte intresserad. 
 
• Får inget svar. 
 
• Är du kund idag tryck 1. Är du inte kunde idag tryck 2, säger rösten. För bästa service kan ditt samtal komma att spelas in... bla bla bla bla. 
 
• Vänligen uppge ditt kundnummer, säger rösten. 
 
• Känner mig oerhört nöjd att jag har mitt kundnummer framför mig. 
 
• Vad gäller problemet? säger rösten. Tala om det för mig. 
 
• LÅNGSAMT INTERNET! ljudar jag som om talade jag med en ettåring som bott under en sten i 11,5 månader.
 
Det är viktigt att du är hemma och befinner dig vid din router. Befinner du dig vid din utrustning just nu? undrar robotrösten. 
 
• Jag tänker att det antagligen är lättare att ringa till hovet och få tag i kungen än vad det är att ringa till min internetleverantör och få tag i en support. 
 
• För bästa service... bla bla bla forsätter rösten.
 
• Hur vore det att få någon service ALLS?? säger jag. 
 
• Zoomar ut vårt samtal och börjar scrolla Instagram (som förvisso bara buffrar). En slags i-ländsk överlevnadsinstinkt. 
 
 
 
 
• Din plats i kö är nummer 32. Den förväntade kötiden är 15 minuter, säger rösten efter en stund och jag har ingen aning om vad vi har pratat om de senaste fem minuterna. 
 
• Medan du väntar på en handläggare kan du komma att få höra svaren på de vanligaste frågorna bla bla bla... 
 
TILL SLUT kom jag fram och fick prata med en människa. Problemet visade sig vara ett generellt nätverksproblem som ska vara löst idag.
 
Tack och bock för det.
 
Igår såg vi ett halvt avsnitt av Bachelor på apple-tv med bara ljud och noll bild. Det rekommenderar jag inte till någon.  

En bit av mig själv

Okej, för att återgå till mina dagböcker.
 
Jag är så glad att jag har plockat fram dem. 
 
Det är som att ha hittat en pusselbit av mig själv. Jag HAR varit 16 år gammal. Jag minns inte fel. Och tydligen har jag haft en vardag som kretsar kring kompisar och killar. Det är ju annars lätt att tro att så som mitt liv är NU - så har det alltid varit. Jag har alltid haft två barn och ordet "måtta" som främsta ledord. Fast nä. Så är det ju inte.
 
Det som chockar mig mest är att jag tydligen kunde festa till klockan SJU (07:00) på morgonen (!!). Det nämner jag flera gånger. 
 
Roligast är att läsa om min tid i London. Jag är så glad för den tiden (och samtidigt paniskt lättad att det inte fanns några sociala medier då). Det var en tid av NOLL ansvar och plikter. Jag jobbade såklart och betalade någon slags hyra men i övrigt var det bara fun and games. 
 
27/2 2005 var jag glad att jag inte var bakis och dagen innan hade jag "bara" druckit ett glas vin och blivit störd av jobbiga killar. Tjoho! Man gladdes verkligen åt det lilla i sin ungdom. 
 
 
 
 
 
Det hände så många sjuka och roliga saker i London!
 
Alla knepiga flatmates, alla roliga kollegor, gangstergrannar, fester, cocco-pops till middag, min flatmate Alex och hennes albanske pojkvän och hans sju brorsor (en story för sig), jobbet på TopShop, jobbet på Urban Outfitters, mina vänner som var som min familj, Roxette-maraton med Aussie-kompisar, mitt och Bex hemliga språk... Jag måste verkligen åka tillbaka till London SNART och gå i mina egna fotspår.

Handbollsmatcher med twist

Båda våra barn spelar handboll och den äldsta har börjat spela matcher. Nästan varje helg är det match, vilket är jättekul! 

 

Mot match.
 

Dock har killarna (av olika anledningar) hamnat i en serie med spelare som är ett år äldre, alltså födda 2008. Det hinner hända ganska mycket med både längd, styrka och motorik på ett år. Dessutom spelar 08:or på helplan, medan 09:or egentligen ska spela ett år till på halvplan. Men trots viss uppförsbacke i serien kämpar killarna på JÄRNET och det gör oss föräldrar så himla stolta att se! 

 

Idag var dock flera spelare sjuka vilket betydde att vårt lag inte ens hade avbytare. Och då kan det bli tufft med två matcher på rad a´ 40 minuter. Så vilka fick hoppa in för att underlätta? Jo sexåringen och en annan lillebrorsa. Det var minst sagt en brokig skara spelare i varierande längder som äntrade planen (med det generösa antalet av tre tränare också, varav Spiderpapa är den ena). Jag undrade i mitt stilla sinne huruvida övriga publiken förstod att sexåringen var just yngre eller om de trodde att han var ovanligt klent byggd? Som en liten, liten vante var han ute på planen med alla de betydligt större killarna. Han sprang och kämpade och gjorde kanske inga mål och det krävdes möjligen ingen större ansträngning att göra hoppskott över honom men jag är SÅ imponerad att han vågade

 

 

Liten person i försvarsposition. 
 
 

Sedan var det dags för nästa match och HUR gulliga var då inte motståndarna som frågade vårt lag om vi ville låna två spelare av dem? Det ville vi. Så fin gest som signalerar att i den här åldern handlar det inte om att mosa motståndaren eller vinna till varje pris utan det handlar om spelglädje och gemenskap. 

 

Vi fick till och med sällskap på hejarbänken av mammor från motståndarlaget. 

 

– Fast nästa gång hejar vi nog på vårt eget lag igen, skojade de när vi sa hej då. 

 

– Eller så är ni förevigt med oss..., sa vi och skojade INTE.

 

Mjehehe...

 

 
 
 

Ja herregud. Jag kan meddela att det var två handbollsspelare som somnade gott ikväll. 

Cykelfest

Igår hade vi cykelfest med fyra andra familjer som bor i samma område som oss. Vi var 20 personer blandat barn och vuxna. 
 
Först var tanken en variant av cykelfest men sen såg vi att det skulle bli 2 grader och snöblandat regn så vi strök den tanken. Istället blev den enda cyklingen att vi cyklade till festlokalen. Men vi fortsatte att kalla det hela för cykelfest! Rätt ska vara rätt.
 
Alla familjer skulle ha med sig två tapasrätter och en efterrätt. Jag tänkte att vi kunde ha med oss gurk och morotstavar och salta pinnar till efterrätt men sen kändes det lite snålt tilltaget. Så vi tog med oss kycklingklubbor och minitacobåtar. Och chokladkaka. 
 
All den goda maten ledde till att jag blev befruktad med en liten, liten food baby mot slutet av kvällen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Varje familj hade förberett en femkampsgren där man var i lag med sin familj. 
 
En gren var att pricka mål/hink med innebandyboll. Att pricka den rosa hinken gav flest poäng OCH DET GJORDE JAG! HA! Mitt trick var att sikta på något helt annat och förlita mig på slumpen. 
 
 
 
 
 
En annan femkampsgren var klassikern doppa penna i flaska. 
 
 
 
 
 
 
 
En mindre klassisk gren var Yogachallange som de yngre deltagarna hade roddat ihop för sina föräldrar. Det vill säga en utmaning som går ut på att göra akrobatiska slash livsfarliga övningar i par. Vissa av oss kände omedelbart att klänning var ett dumt klädval... 
 
 
 
 
 
Efter midnatt någon gång cyklade vi hem igen. 
 
 
 
 
 En mycket trevlig kväll i goda vänners lag. 

Lycka, 90-talsmissbruk och insikten av att jag kan

Jag är så lycklig för igår hittade jag en skatt - mina gamla dagböcker!! 
 
Eller ja, nu låter det som att jag har letat massa, det har jag inte. Där emot har jag länge TÄNKT att jag ska gå in i förrådet och se om böckerna står där. Igår gjorde jag det. Och de stod där *skalar av dramatiken*
 
Jag skrev dagbok oavbrutet från mellanstadiet till 23-års ålder ungefär (sen hittade jag något som heter blogg). 
 
 
 
 
Jag hittade också massa gamla noveller.
 
Här har jag som 16-åring skrivit en text med den dramatiska rubriken Leva eller dö. 
 
 
 
 
En skärgårdsroman från 1999 till Eder tjänst. 
 
 
 
 
Under min skrivkurs är en del av kritiken jag fått att jag skriver för krönike-artat. Syftet är ju att skriva skönlitterärt vilket är en annan grej. Jag har tänkt att jag inte kan skriva skönlitterärt, men när jag läser mina gamla noveller inser jag att jag VISST kan! Eller jag kunde i alla fall, vilket betyder att jag har det inom mig. Texterna är fulla av miljöbeskrivningar och känslor, alltså gestaltande. Men tio år av bloggande har gjort att jag har lärt mig skala bort allt sådant ur mina texter. I mina skönlitterära texter måste jag kunna gräva fram det igen. 
 
Sen hittade jag en samling desperata brev från brevvänner runt om i världen, ett fenomen jag missbrukade under 90-talet. Jag älskade känslan av en rykande färsk brevis för att sedan tappa intresset efter några månader (i sann Moa-anda). 
 
 
 
 
 
Jag har inte läst breven ännu men jag antar att de mest består av WHY DON´T YOU ANSWER MOOOOA?! Tätt följt av min ekande tystnad. 

Golden Milk

Nu har jag sett Golden Milk på så många olika ställen att jag var tvungen att testa för mig själv. 
 
Det är alltså mjölk blandat med olika kryddor. 
 
 
 
 
Recept:
 
1 msk malen gurkmeja
1 tsk malen ingefära
1 tsk malen kardemumma
1 tsk malen kanel
1 krm vaniljpulver (jag kommer nog öka upp vaniljen till 1tsk nästa gång pga LIKE IT sweet). 
4 tsk kokosolja
1/2 dl vatten
 
Koka samman alla kryddor under omröring tills det uppstår en så kallad paste. 
 
Så här:
 
 
 
 
Funkar att förvara i kylen 1-2 veckor.
 
Aaaah... Älskar att jag har en egengjord "paste" kylen! Det får mig att känna mig så... Vuxen! 
 
Topp tre vuxentecken:
 
3. Referera till yngre som "ungdomar"
2. Överdragsbyxor vid kyligt väder
1. EGEN PASTE I KYLEN!
 
Blanda pasten (1-2 teskedar) med ett glas varm mjölk eller annan dryck. Jag blandade med varm havredryck och det smakade fab! Som att dricka chai-te ungefär. Jag tyckte dock att kryddorna löste sig lite dåligt så jag värmde drycken enskilt först och sedan ytterligare lite ihop med kryddorna, då löste de upp sig bättre. 
 
Perfekt. Då vet ni vad ni ska dricka ikväll. 
 

Farligt spel

Vet ni vilket som världens farligaste spel?

Rysk roulette? Kasta knivar mot ett äpple som någon balanserar på huvudet? Poker med kroppsdelar som insats?

Nej nej nej. 

Det farligaste spelet du kan spela är "jag ska bara blunda lite” efter att du just har stängt av väckarklockan.

– Jag ska bara stänga ögonlocken liiiiite..., tänkte jag idag strax efter att jag hade klickat av alarmet på mobilen. 

Som om det någonsin har fungerat att "bara blunda lite" när klockan är 06:12 en vardagsmorgon och du har varit semi-vaken i mindre än 30 sekunder?

Nä precis. 

Och det insåg jag också i samband med ett chock-uppvaknande sjutton minuter senare. 

 

Mörr´n mörr´n hörrni!
 

Snooze-taktiken

Jag vet inte hur det är med er andra föräldrar men mina barn är kanske inte de som kommer springande i ett jehu så fort jag ropar att det är mat eller att vi ska iväg eller vad det nu kan vara. Tvärt om måste jag ropa ett antal gånger innan jag kan ana någon slags micro-reaktion borta i skuggorna. 
 
Med tiden har jag därför utvecklat något jag kallar för snooze-taktiken. 
 
Snooze-taktiken går ut på att jag ropar NU ÄR MATEN KLAR trots att potatisen endast är i sin linda i kastrullen. Eller NU SKA VI GÅ TILL SKOLAN trots att jag fortfarande går runt i pyjamas med tandborste i mungipan. 
 
På så vis, när jag efter ett antal gånger ropar min uppmaning, uppstår en alldeles perfekt tajming av barn som sluter upp. 
 
Ha!
 
Ja jag har kommit på taktiken själv. Nej jag har inte fått Nobels smarthets-pris. Än. 
 
 
 
 

Skammen

Jag pluggar Skriva litteratur för barn, som ni vet.
 
Varannan vecka lämnar vi in olika skrivuppgifter som vi sedan får feedback på från kursens lärare. Lärare som även är verksamma författare. Jag tycker, och har alltid tyckt, att det är SÅ jobbigt att få feedback på det jag skriver eller presterar i jobbet! Alltså nästan orimligt jobbigt. 
 
Jag har funderat kring varför och kommit fram till följande:
 
1. Jag tar åt mig personligen. Jag kan inte skilja på sak och person. 
 
2. Får jag "negativ" feedback ser jag BARA det och det blir till en stor, jobbig känsla i mig. Jag är kass tänker jag. Jag kan inte det här. Jag är en bluff!
 
3. Jag känner skam. Skam för att jag levererar något som inte är 110% fulländat. Piiiinsamt tänker jag.
 
Men hallå!
 
Jag är inte dummare än att jag förstår att det här är något som jag måste jobba på. 
 
1. Jag måste lära mig att skilja på sak och person. Bara för att en text inte håller så betyder inte det att JAG SOM PERSON inte håller. Herregud. 
 
2. Jag måste lära mig ta till mig feedback på ett lugnt och sansat sätt, rent mentalt alltså. Läser jag feedbacken en andra gång inser jag ju alltid att det inte bara är dålig kritik. Läser jag en tredje gång ser jag att det visst är övervägande positiva ord (vilket min hjärna vid en första anblick helt har sållat bort). 
 
3. Jag VET att ingen skribent skapar 110% fulländade saker på första försöket. Plus - det finns ingen människa som utvecklas på enbart positiv feedback, det som utvecklar är den sakliga kritiken blandat med uppmuntran och pepp. Under dessa veckor har jag snudd på fysiskt känt inom mig hur jag har växt som skribent. Det är ju fantastiskt!
 
Sist men inte minst: Jag ÄR inte mina prestationer. 
 
Så.
 
Det var dagens terapi av och med mig själv. 
 
 
 
 

A men va...

Jag och Matilda gick in på KappAhl idag. 
 
Tror ni inte att de här byxorna plus blusen (det ser ut som en jumpsuit men den är tvådelad) som jag köpte på KappAhl för mindre än en månad sedan hängde på reastången?!?
 
 
 
 
Jomenvisst.
 
– Näääääeeee, utbrast jag.
– Strunt i det, sa Matilda.
– Undrar hur många procent de har sänkt med? sa jag. 
– Det man vet har man inte ont av! påpekade Matilda. 
– Jag måste få veta. 
– TITTA INTE PÅ LAPPEN! utbrast Matilda. 
– Jag måste. 
– Fortsätt bara gå!
– Nej!
 
Jag stannade och kollade på lappen.
 
 
 
 
 
 
 
Jag känner mig nu 50% förorättad och 100% lurad.
 

Budgetkoll

Jag och Matilda planerar en fest på jobbet. Vi började skissa och boka saker inför festen redan i våras. Sedan har vi tagit en paus i planeringen, fram tills nu. 
 
– Jag har nog inte kvar utskriften med budgeten, sa Matilda. Vi får skriva ut den igen. 
– Men snälla nån JAG har kvar utskriften! svarade jag
 
Sen ojade jag mig över vilken slarver Matilda är medan jag drog fram mitt noga sparade budgetpapper ur datorväskan. 
 
 
 
 
 
 
 
Eh, ja.
 
Den hade kanske legat lite trångt i väskan och möjligen blivit en gnutta asymmetrisk med tiden - men den var fullt läsbar.
 
Kom inte och säga att det inte är ordning på mig!!
 
 

Världens finaste skolarbete

Sexåringen kom hem med världens finaste skolarbete i veckan! 
 
Jo jag vet, det är lite lökigt av mig att visa er men jag tyckte att det var så fint. 
 
 
 
 
 
Min mamma vill: Blåga (blogga) 
Min mamma: Du är den bästa mamman sum finns 
 
Älskar!
 
Men finast är...
 
Min mamma tycker: Om mig.
 
Såklart jag gör! Är det något jag tycker så är det att jag tycker om honom <3

En aha-upplevelse

Jag fick något av en aha-upplevelse när jag läste Michaela Fornis blogg igår. Hon hade skrivit ett inlägg med tips om mysiga och snygga hemmakläder. 
 
Vaaaaa tänkte jag? Kan man vara bekväm OCH stylish hemma?? Jaha det kan man tydligen. Min definition av hemmakläder är annars ett par fladderbyxor jag hade som gravid, en MINST 10 år gammal tröja från Monki som inte längre återfår passform ens efter tvätt i 290 grader samt min mammas gamla strandklänning från 80-talet som jag kallar nattlinne (var inte den klänningen giftfri och ekologisk innan så har den garanterat blivit det nu efter alla tvättar och all användning). 
 
Men liksom, tittar här då! 
 
En fantastisk vara-hemma-och-skrota-runt-kimmono från H&M! 
 
 
 
 
 
Eller det här settet i vitt, också från H&M.
 

 
 
 
Eller ännu hellre det där settet i svart som döljer eventuella kaffe och smörgåsfläckar bättre än vitt. 
 
 
 
 
 
Tänk dessa ljuva outfits ihop med de här små hårbollarna. 
 
 
 
 
Allt från H&M
 
LÄGG AV liksom! 
 
Nu tampas jag med en känslan av att vilja klicka hem något av det och min snåltarm som tycker att det är ett onödigt inköp. Samtidigt VET jag att jag skulle använda skiten ur det och snart vara nere på 0 öre per användning.
 
 

Kan vi prata om en sak

Kan vi snälla prata om en sak. 
 
Prata om vaddå undrar ni? Marknadsekonomi? Världsläget? Politiska konflikter? 
 
Nej nej nej. 
 
Kan vi snälla prata om FÄRGAD LJUNG! Jag ser det över allt. Ljung som är färgad i rött, blått, gult, orange, neongrönt… Vad ÄR det för påhitt? 
 
 
 
 
 
 
Jag har även sett att det finns färgade silvergirlander.
 
 
 
 
Well. Not so silver anymore. 
 
Jag är INTE speciellt kräsen av mig när det kommer till färg och och form. Jag kan exempelvis lätt leva med ett kök som där varken luckor, handtag, bänkskiva eller kakel matchar. Men färgad ljung - där går tydligen min gräns rent estetiskt. 
 
Tacka vet jag den naturella varianten. 
 
 
 
 

Att göra en klassiker

Imorse vaknade jag klockan 04 av min man som var uppe på toaletten. PLING kunde jag höra när min ögonlock slogs upp på vid gavel. Jag kände mig klarvaken.
 
Jag: Nu måste jag somna om. 
Min hjärna: Jag är SÅÅÅÅ pigg! 
Jag: Sov sov sov...
Min hjärna: WHAT A TIME PÅ DYGNET TO BE ALIVE! Tjohoooo! 
Jag: Sov sov sov...
Min hjärna: Nä om man skulle ta och ägna sig åt det man har svart bälte i?
Jag: Sov sov sov...
Min hjärna: Nämligen ORO! Jippi!
Jag: Nej nej nej.
Min hjärna: Inget går upp emot att rota fram något random orosmoment och älta det under dyrbara sovtimmar. Aaaah....
Jag: Neeeej jag måste sova nu! 
 
Osv osv osv.
 
 
 
 
 
Jag somnade om vid 05-snåret eller så. 
 
Sen ringde alarmet klockan 06:45 och då var jag givetvis jättetrött.
 
En klassiker. 
 
 

Bröllopsfestvärdpar

Igår hade jag och Spiderpapp´s premiär för att vara bröllopsfestvärdpar (långt ord). Vi hade ju som ni vet fått den stora äran att värdpara våra kompisar Jacob och Jonnas bröllopsfest. 
 
WOOOP!
 
Vi var lite nervösa innan. Jamenar dels vet man inte hur saker kommer att landa hos gästerna. Hur kommer stämningen att vara? Som toastmaster kan man ju stå och veva sig svettig men får man inget gensvar så... Ja. Sen vet man aldrig hur lång tid saker tar. Körschemat kändes väldigt smockat inledningsvis. Samtidigt vet jag att det alltid är bättre att ha för mycket planerat än för lite. Hellre stryka punkter än att känna att man tappar fart. 
 
 
 
 
 
Det visade sig vara klokt att ha mycket inplanerat för vi hann med alla punkter med god marginal. Och gästerna var SÅ bjussiga, goa, glada och peppade! Så många härliga människor samlade på ett och samma ställe! 
 
Vi hade planerat flera aktiviteter för gästerna och flera för brudparet, sedan varvade vi dessa under kvällen. Kul att involvera gästerna så att festen blir interaktiv tycker jag. Samtidigt vill man såklart rikta ljuset mot kvällens huvudpersoner. 
 
Här var vår multimedia-hörna, kvällen och uppgiften till ära. Ni kan kalla mig multimedia-hustler´n. 
 
 
 
 
Topp 4 grejer jag var nervös för:
 
4. Att hålla tidsschemat
3. Prata inför alla som var där
2. Få Youtube-tourettes och råka säga Jocke och Jonna istället för Jacob och Jonna. 
1. PROJEKTORN!!!!!! 
 
Alla som har haft att göra med en projektor vet att det är som att ha att göra med en treåring i trotsåldern. Kommer den vara samarbetsvillig? Trilskas? Vara glad? Slå bakut? Bli sur för minsta lilla? Som VÄL var var den med på noterna under hela kvällen. 
 
I början var jag och min man som sagt nervösa inför att prata för alla. Men vart efter vi blev varma i kläderna slogs vi nästan om mikrofonen. 
 
– Det här kan jag säga. 
– Nej men det kan JAG säga. 
– Nej men det blir bra om jag säger det.
– Ge mig micken. 
– Nej jag har micken nu!
 
 
 
 
 
 
För exakt er år sedan gifte sig Jacob och Jonna med närmaste familjen närvarande och igår firade vi deras första bröllopsdag. Jag tycker så mycket om dessa två! De är otroligt generösa med sig själva, sin familj och sitt hem. Man känner sig alltid välkommen hem till dem DET mina vänner är en fin egenskap.
 
En av utmaningarna till gästerna var att lagvis tolka brudparet i bild. Dels tolka dem som par men även tolka deras bröllopsfoto. Jag ÄLSKAR när människor bjussar på sig själva med liv och lust. Och det gjorde gästerna igår!
 
Jag hustlade på i min multimedia-hörna och satte ihop alla bidrag i ett bildspel som visades under kvällen. 
 
 
 
 
 
En jätterolig kväll! 
 
Och jag hoppas och tror att brudparet fick en kväll att minnas tillsammans med alla sina vänner <3 

Bröllopsfest

Idag är jag och Spiderpapa med och ordnar bröllopsfest! 
 
Vi började med dekoration och annat fix vid 10 imorse. 
 
 
 
 
 
Nu känner jag en blandning av pirr, nervositet, glädje och gråt (av den positiva sorten). Ungefär så som det ska kännas inför en bröllopsfest, I guess. 
 
Ni får en uppdatering imorgon! 
 
Tjipp tjopp!
 

Halloween-peppen

Idag ska barnen på Halloweendisco. Det är sexåringens första disco och han är SÅ pirrig inför detta. Imorse vaknade han klockan 05:58 och meddelade att han inte hade sovit en enda sekund för att han längtar så.
 
Men så är sexåringen överlag otroligt pepp på Halloween. 
 
 
 
 
 
 
I veckan plingade det på dörren och där stod sexåringen i Halloweendräkt tillsammans med en lika utklädd grannkompis och ropade BUS ELLER GODIS! 
 
– Kör ni bus eller godis NU? utbrast jag förvånat.
– Ja.
– Hur många har ni gått till på gatan?
– Alla! 
 
 
 
 
 
Grannarna var lika oförberedd som jag så det enda Halloween-tjuvstartarna hade skrapat ihop var en fryspåse med lite chips och några kom-tillbaka-på-lördag löften. Vilket dom ändå var otroligt nöjda över, ska tilläggas. 
 
En annan dag målade de Halloweenteckningar som de sålde och fick ihop exakt två kronor var. 
 
Och det här är alltså två veckor INNAN själva Bus eller godis-dagen. 
 
Ni förstår peppen.
 
 

En kort klippning

Jag har plockat fram handgräsklipparen för att klippa gräset. Jag hann bara ett tag sedan kom något emellan. 
 
Sedan dess dess har den stått lutad där mot väggen, klipparen. 
 
– Vaddå har den stått där sedan någon timma? undrar ni.
– Nej nej den har stått där SEDAN I SÖNDAGS!  
 
 
 
 
 
 
Jag ska eventuellt fortsätta klippa någon dag. 

Tandläkaren. Igen.

Jahapp då har jag varit hos tandläkaren IGEN på ganska kort tid.
 
Nu för att justera en gammal lagning samt laga en NY tand. Jippi! Det går bra för mina tänderna nu. Dom har verkligen sina glansdagar.
 
 
 
 
Jag hade rätt mycket ångest innan besöket för senast jag lagade den där tanden som nu skulle justeras var det INTE roligt. Fy FASEN vad det isade och gjorde ont, trots bedövning. Nu la jag mig i tandläkarstolen stel som en frostad pinne och andades i små, små stötar genom näsan. Andetagen stannade någonstans i höjd med halsmandlarna, så ni förstår hur ytliga de var.
 
Jag har aldrig haft tandläkarskräck tidigare men nu kände jag mig faktiskt rädd. Det enda jag kunde tänka på var att det finns tortyr som går ut på att förstöra andras tänder och det hjälpte knappast till. Jag tror inte att tortyrmetoder är rekommenderat tänk vid avslappning??
 
 
 
 
 
Jag fick i alla fall en jäkla massa bedövning och... Borrandet kändes ingenting? Nada. Zero. Vilket får mig att inse att förra gången kanske tandis la bedövningen fel? Eller i en för snål dos?
 
Det tråkiga är att den justerade lagningen endast är provisorisk. Så jag måste tillbaka IGEN. Då kanske jag tyvärr måste göra en ROTFYLLNING! *ryser* Mina rötter i kanske-rotfyllnings-tanden fick lugnande medel nu, som tandläkaren uttryckte det. Det gjorde mig varm. Vem vill inte ha tandrötter som går på lugnande??
 
Jag stapplade ut från besöket och kände mig alldeles yr. Nu är jag SVINTRÖTT. Vilket möjligen känns som en normal kroppslig reaktion på när man har haft ångest, varit rädd och spänt varenda nerv i kroppen?
 
Vi kan väl för all del tycka lite synd om mig så kommer jag och mina stackars tänder igen imorgon igen! Okej? Tack.
 

Inget kvinnoförakt över tröskeln till vårt hem

Jag tappade faktiskt hakan i golvet när jag läste Reginas gamla dagboksanteckningar som hon har publicerat på bloggen. När Regina var tolv år blev hon kallad "hora" av sin "pojkvän".
 
12 år!!
 
 
 
 
 
Anledning? Hon ville inte köpa choklad åt honom. 
 
Det här säger mycket om det patriarkat vi lever i. Kvinnoföraktet frodas redan i låga åldrar. Det börjar med det klassiska att små pojkar föraktar allt som är tjejigt kodat. Sen fortsätter det med synen att tjejer är lite sämre i sport, lite sämre på att springa snabbt, lite sämre på att vara modiga och allt det där. 
 
En kompis berättade att på hennes barns skola, vi snackar lågstadiet (!), springer pojkar efter vissa flickor, brottar ner dom och tar stryptag. Svaret från lärarna blev att flickorna ska "hålla sig nära rastvakten". Ett fruktansvärt svar på ett fruktansvärt övergrepp! Jag blir upprörd bara jag tänker på det. 
 
Tänk dig att du är 8-9 år och redan tvingas begränsa din rörelsefrihet av rädsla för pojkar. I SKOLAN dessutom! Det står i skollagen att skolan ska vara en trygg plats, för ALLA. 
 
Min kompis har självklart inte nöjt sig med den usla lösningen utan tagit det vidare. Om NÅGOT ska ju svaret vara att det är de bråkiga pojkarna som ska hålla sig nära rastvakten. Sedan är lösningen att pojkarna måste få stöd och guidning för uppenbarligen har något gått fel i respekten gentemot andra människor. Det är pojkarnas rättighet att få hjälp, så att de får en ärlig chans att växa upp till kärleksfulla individer med respekt för kvinnor och andra. 
 
Vår sexåring hade med sig två kompisar hem från skolan för ett tag sedan, kompisar som är tjejer. Jag RYSER vid tanken på att vi i familjen hade gjort en grej av det. Typ retat honom för att han lekte med tjejer (som om det är sämre lek??) eller blajjat om att någon är "kär". Snacka om att vi hade kunnat förstöra en vänskap och en syn på tjejer vs killar.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, i vårt hushåll pratar vi ALDRIG i termerna att tjejigt är sämre eller att det på något vis är konstigt att leka med båda könen. Min man pratar alltid om kvinnor med respekt, både i det lilla och i det stora. Senast i veckan ändrade han inställningen på FIFA-spelet så barnen spelar med tjej-figurer istället för killar, det gjorde mig glad. En liten grej som kan göra mycket. 
 
Sen är jag inte så blåögd att jag tror att mina barn aldrig skulle kunna göra ett misstag. Det kan alla göra. Jag tror inte att det finns onda barn, det finns bara vuxna som inte bryr sig. 
 
Är det något som är min och min mans uppgift som föräldrar till pojkar så är det att lära dom om allas lika värde oavsett kön. Inget kvinnoförakt kommer över tröskeln till vårt hem. Tack och bock för det. 
 
 

En boostande eftermiddag

Den här eftermiddagen har jag känt mig glad.se. 
 
Först när en kollega hörde av sig. Hon satt på en föreläsning i Halmstad som handlade om sociala medier. Plötsligt kom ett exempel på en film upp - en film som tydligen är Facebooks mest sedda i Sverige? Det roliga är att det är jag och Matilda som har kommit med idén samt producerat filmen, åt ICA.
 
Ni kanske har sett den? Vi tjoffar ner en elvisp i en vattenmelon och ut kommer melonsmoothie. Inspelad på en altan i Stöpen. 
 
 
 
 
 
Senast jag kollade var klippet uppe i typ 35 miljoner visningar eller något. Hade vi fått en krona för varje visning... *orkar inte tänka på´ t*
 
Jag visste ju redan att filmen var väl-tittad men det som gjorde mig så glad var att vår kollega alltid är så stolt över oss. Hon var naturligtvis tvungen att räcka upp handen och berätta att hon jobbar med upphovskvinnorna och det blev applåder och hela tjottabaletten. Det är kollege-kärlek det <3
 
Sen fullkomligt ÄLSKAR jag att jag fick en förfrågan om att vara med i tidningen Tara! Jag har alltid tänkt att det är en tidning för tanter men så vips är jag tydligen relevant? Haha! Självklart ville jag vara med!
 
 
 
 
 
 
 
Jaha och nu kom jag på att jag också blev glad för att grymma Hej hej vardag skickade över på Instagram att hon såg mig i ett väntrum. Att få finnas i väntrum runt om i Sverige måste ändå vara något slags goal? Tror jag. 
 
 
 
 
 
Helt klart en boostande eftermiddag. 
 

Kul grejer jag sett på internet

Här kommer några kul grejer som jag har sett på internet det senaste. 
 
 
1. Älskar hjärnan som kom på den här vitsen. 
 
 
 
 
2. Det här är jag minst en gång varje dag. 
 
 
 
 
3. Känslan av briljans när det här händer!
 
 
 
 
 
 
4. Det här är jag och min ljudkänslighet alla dagar i veckan!
 
5. Haha... Helt min humor. 
 
 
 
 
6. Det här är jag varje kväll jag skriver med Matilda. Helskotta vad jag måste skriva fort!
 
 
7. Det handlar om att hitta en BALANS hörrni. Eller hur?
 
 
8. Så sant. Det är ju det jag säger, vi kvinnor är så LURADE. Från och med nu är det jag som slutar bjussa patriarkatet på mina pengar. Kan min man ha samma kräm till allt så kan jag. 
 

Tankar om Bachelor

Okej nu har jag sett de första fyra avsnitten av senaste Bachelor Sverige och jag har några tankar (börja titta här vettja om ni inte redan gör det så tittar vi tillsammans) (ej samarbete med tv4 eller så) (endast genuint intresse). 
 
Mina tankar:
 
1. Det är uppenbart att produktionen vill reparera föregående säsongs misstag att låta vissa av tjejerna vänta och vänta i VECKOR (tydligen) innan de får chans att träffa killen. Det var ett ju ett uppenbart klagomål som deltagarna hade sist. Nu gasade produktionen igång med en gemensam frukost och flertalet dejter redan första dagarna. 
 
2. Så uppenbart att det där med kikaren i avsnitt 2 var en placerad "fälla". Chansen att det finns en kikare i huset som en av tjejerna står och kikar lite random i på en poolkant precis när David och en av dejterna parkerar en båt några kilometer bort i exakt kik-radie känns inte trolig. Det ligger ett försök till drama begravet i den sekvensen. 
 
 
 
 
3. "Skål" och "lets mingle" är två ord som är bortsuddade ur årets produktion. Känns fresh. 
 
4. Jag tycker att eftersnacket Tjejerna avslöjar allt är lite väl konfrontativ? Jag fattar att dom vill bygga dramaturgi och ibland måste försöka gräva fram syre ur en vakumförpackning, men samtidigt känner jag mig som tittare illa till mods över vissa sekvenser. Det känns som att jag är inne och geggar i någons innersta, utan lov.
 
 
 
 
 
5. Kul med en bachelor som är polis efter säsonger av oklara "entreprenörer". 
 
Kommer nog bli bra det här. 
 

Gott och blandat

Här kommer några gott och blandat-grejer från senaste tiden. 
 
Jag gick en morgonpromenad häromdagen och kände mig alldeles salig för att det var så höstigt och vackert överallt. 
 
 
 
 
 
På min promenad går jag alltid förbi ett helvetesgap i miniatyr. 
 
 
 
 
Älskar hur stenen är nästan perfekt delad. Tänker att det borde tilltala en eller annan promenerande pedant. 
 
En annan dag var jag och handlade och ömmade lite för personen som hade glömt sin grönsak i kundvagnen. Den såg så ensam ut där den låg, paprikan. 
 
 
 
 
 
Ursäkta men hur älskvärd är inte texten på den här husbilen??
 
 
 
 
GOALS säger jag bara! 
 
Sist men inte minst vill jag nämna att jag åkte buss för typ en månad sedan. Kortmaskinen var trasig så jag fick åka med gratis. 
 
– Det kanske du kan skriva om på din blogg? föreslog busschaffören.
 
Så nu gör jag det. 
 
 
 
 
Över och ut. 

Älskvärd teckning

Det är så mycket älsk på den här teckningen som sexåringen ritade till min brors fru Hanna häromdagen. 
 
 
 
 
 
Som ni kanske ser är det Hanna som står i mitten. Hon har många tänder, väldigt rakt hår och nummer 10 på tröjan. Hon skjuter fotbollsstraffar och i mål står lilla kusinen. 
 
– Mamma han vågar stå i mål! Fast han är en bebis, förklarade sexåringen om sin kusin. 
 
Vidare kan den skarptsynte läsa att Hanna ropar Ja vill sätta den! vilket ju är rimligt att ropa när man just ska tjonga iväg en boll mot mål. Solen som är målad vid Hannas högra tinning är en spontan övermålning då sexåringen råkade göra ett Ä av den bokstav som skulle vara ett A. 
 
– Jag gör en sol så syns det inte, resonerade han. 
 
I Hannas tinning kan man se att det står just Hanna. 
 
I vänstra hörnet står morbror Peter och är armlös men glad ändå. 
 
– Mamma jag glömde Peters armar. Fast det gör inget. 
 
En teckning med många detaljer (och två avsaknade detaljer), helt klart. 
 
 

En kennel

Någon mer som har blivit av med men sedan FÅTT TILLBAKA en jäkla massa bananflugor?? Kanske på grund av att det har varit så varmt i veckan?
 
När jag gjorde min bearnaisesås senast glömde jag för några minuter att sätta tillbaka korken på vinägerflaskan och vad händer? Jo jag hinner på den korta stunden föda upp en HEL KENNEL MED BANANFLUGOR! Heeeelt galet vad bananflugor de hann samlas på korken! Jag fattar inte ens vart alla kom ifrån? Hur fort kan en bananfluga födas och växa upp??
 
 
 
 
 
 
Ibland tänker jag att jag ska destruktiv-yolo:a och lämna en klase bananer och en öppen flaska vinäger i köket när jag går till jobbet bara för att få se det förödande resultatet när jag kommer hem. 
 

Bakis

Idag har vi varit hemma hos våra kompisar och planerat deras bröllopsfest som vi ska värdpara nästa helg (jag antar att "värdpara" är en böjning på värdpar). 
 
– Förlåt men jag är så trött idag. Jag känner mig typ bakis! meddelade jag våra kompisar när vi anlände. 
– Blev 90-årsfesten sen? undrade kompisarna.
– Nej nej nej, svarade jag.
 
Festen blev inte speciellt sen.
 
Kärnan till min bakiskänsla låg snarare i att jag och Spiderpapa upptäckte att nya säsongen av svenska Bachelor hade haft premiär och vi hade FYRA (4) avsnitt att titta ikapp! Plus behind the scenes-delen med Tjejerna avslöjar allt, också totalt fyra (4) avsnitt. 
 
Förstår ni hur sliten man blir av att kämpa på med massa Bachelor och behind the scenes till efter midnatt?? Man blir JÄTTESLITEN!
 
 
 
 
 
 
För övrigt tror jag att jag måste börja blogga om Bachelor. Typ ett inlägg efter varje avsnitt. Jag älskar konceptet orimligt mycket. 

En 90-åring

Igår firade vi min mormor som fyller 90 år! 
 
Raff-mamman slog till igen:
 
 
 
 
 
Här är mormor med barn, barnbarnsbarn och trevligt ingifta päschoner. 
 
 
 
 
 
Tänk att vara född 1928 liksom? Vad mycket mormor har fått uppleva! 
 
90-åringen hade självklart bakat sina egna tårtor till kalaset. Den här tårtan har jag växt upp med. Mandariner och nobless som dekoration. Inuti vaniljkräm och hallongrädde. 
 
 
 
 
 
Barnen norpade nobless... Möjligt att en mamma var med i norpande också.
 
 
 
 
 
Från min uppväxt har jag bara varma minnen med min mormor! Och morfar såklart, som tyvärr inte lever längre. 
 

Jag minns kvällar och morgnar vid mormor och morfars köksbord när vi åt äppelmos med mjölk. Jag minns hur morfar lärde oss att kanelbulle och Mariekex var extra gott med smör på. Jag minns hur gott jag tyckte att det luktade när mormor smorde in sig med bodylotion och att hon alltid har haft, och fortfarande har, så lena händer som är mysiga att hålla i.

 

Jag minns den där lilla kistan som mormor och morfar hade gamla pengar i som var så spännande att leka med. Jag minns hur vi kusiner fick klä ut oss och leka i mormors klänningar, skor och sjalar. Hur vi byggde scener och spelade teatrar. Alla de gånger som vi har sovit över och fått äta plockmat med tandpetare och sova i väldoftande mormorslakan. 

 

Jag är så glad att nu även mina barn får chans att lära känna min mormor. En ynnest. 

 

Flytthjälp, siameser och överenskommelser

Igår hjälpte vi min bror med familj att flytta. 
 
Ända sedan en kusin på förra bröllopet vi var på sa i sitt tal att han hade hjälpt brudgummen att flytta fler gånger än han kunde räkna till så har jag tänkt på att det finns inget med kärleksfullt än att hjälpa någon flytta. 
 
Att slita och bära på någon annans grejer det ÄR kärlek. Eller att flyttstäda någon annans hem. Igår städade jag bakom min brors spis. Om inte det skvallrar om att jag bryr mig om honom så vet jag inte??
 
Sen fick jag barnvakta. Vilket jag givetvis gjorde med glädje. Jag gick en promenad med bebis i bärsele.
 
 
 
 
 
Hanna fick hjälpa mig få på selen och det var så många olika remmar att spänna hit och dit att jag tänkte att nu kommer vi aldrig ur den här. Mitt syskonbarn får VÄXA UPP i selen. Han kommer bli den första bebisen någonsin att vara siames med sin faster!
 
Som tur var var det lättare att komma ur selen än i den. 
 
Sedan hade vi en glamourös pizzakväll. 
 
 
 
 
Så Pinterst:igt <3
 
Vid maten bestämde vi hur alla framtida jultraditioner kommer gå till, nu när vi är typ grannar och allt. 
 
Julbak och Luciafika kommer vi ha hos min bror och Hanna. Julaftons kväll kommer vi vara hos oss. Vi kallade beslutet formellt och döpte det till Decemberöverenskommelsen. Alla partier i familjen var nöjda. 
 
Sen hade vi Idol-kväll tills typ alla somnade i soffan. Det tar på krafterna att flytta. 
 
 
 
 
 
Över och ut. 
 

En galakväll

Igår gick jag på Näringslivsgala med jobbet där jag är konsult. 
 
Jag svirade om till min raffigaste outfit. 
 
 
 
 
Förlåt, men jag har liksom CREJVAT leopardmönster ända sedan jag såg den trenden på horisonten någon gång i våras. Den här klänningen hittade jag på H&M i veckan och kände omedelbart ha-begär. Dessutom gillar jag modellen. Jag har den i prickigt också
 
Jag känner mig som en "raffig mamma" i min leo-klänning. Gick runt och kallade mig själv för raff-mamman hela kvällen, till Matildas förtjusning. Vet inte om hon skrattade med mig eller åt mig??
 
Vi inledde med bubbel. Jag på tom mage och då kan ni ju tänka er vart bubblorna hamnade?? Jo precis. Rätt upp i taket på hjärnan. Thihi. 
 
 
 
 
 
Fick dricka vatten innan vi gick vidare.
 
Slukade senare maten på galan i ett nafs.
 
 
 
 
 
Här är jag och några av de jag jobbar med. 
 
 
 
 
Matilda och vår kollega Christina är de jag jobbar närmast med och vi har alltid så roligt ihop! Vi har haft många, många bra stunder tillsammans men jag måste nog säga att på topp tre ligger den gången då vi började dricka bubbel vid 15-snåret vilket senare mynnade ut i middag vilket senare blev ett hej då vid 21-snåret då vi insåg att vi hade druckit bubbel i 6 (!) timmar.
 
Älskar bubbel i kombination med trevligt folk och tidig kväll <3
 
 
 
 
En mycket trevlig gala igår!
 
 
Mvh // Raff-mamman

Att göra en bearnaisesås

Igår gjorde jag en bearnaisesås för första gången i mitt liv. 
 
Jag kan meddela er att det INTE är enkelt. Inte ens om ordet "lätt" förekommer i receptrubriken. 
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
• Jag blandar de första ingredienserna. Äggula och vinäger. 
 
• Smälter smör som jag sedan strilar ner SVINFÖRSIKTIGT i ägg och vinägerblandningen. Som receptet lyder undviker jag noga att få med bottenskiktet av de smälta smöret. 
 
• Känner mig som ett proffs!
 
• Smakar av. Såsen smakar av oklar anledning på tok för mycket vinäger?
 
• Bestämmer mig för att späda ut med mera smält smör. Jamenar VAD kan gå fel med smör??
 
• Skrockar nöjt för mig själv när jag tänker på hur inget kan gå fel med smör. Smöret är matens hjärt och lung-räddning! Det har jag hört många kockar säga. Eller så har jag kommit på det själv?
 
• Det smakar fortfarande vinäger. 
 
• Jag späder ut med ännu mer smör och nu SKITER jag i om bottenskiktet kommer med. 
 
• Såses blir av uppenbara anledningar väldigt rinnig.
 
• Jag bestämmer mig för att koka den. 
 
• Oj nu blev den visst väldigt tjock istället?
 
• Jag späder med vatten.
 
• Varför kom jag inte på det innan? 
 
• Men det var då FA-AN vad det ska smaka vinäger!!??
 
• Jag kryddar i affekt med 200% mer riven lök, vitpeppar, salt, persilja och dragon än vad som står i receptet. 
 
• Serverar såsen till middag i nära sammarbete med smör och dåligt tålamod. 
 
Häpp!
 
 
 
 
 
 
Ps. Såsen blev faktiskt ätlig. Även om den ser komplett oaptitlig ut. Men här slängs ingen mat! Det vet ni sedan innan. 
 
 

Mjölkaren

Jag drack kaffe latte från kaffemaskinen på kontoret igår. Min vana trogen adderade jag 3 småpaket mjölk i latten också. 
 
Till min stora glädje smakade latten ovanligt bra!? Den var liksom så mild och len på ett sätt som den inte brukar vara. Jag drack två stycken av bara farten.
 
- Vissa morgnar är mer smakfulla än andra, tänkte jag nöjt för mig själv.
 
En stund senare stack en kollega in huvudet på mitt rum och undrade hur man fyllde på kaffe i kaffemaskinen? Det var nämligen helt slut. 
 
Det var då jag förstod att jag inte alls hade druckit kaffe latte. Jag hade druckit varm mjölk. Med mjölk. 
 
 
 
 
 
 
Jag sa ingenting. 

Att fixa spa

Saker som kan hända när en mamma bestämmer sig för att ta ett avslappnande bad: 
 
- Mamman sjunker ner i badet med tanken om något slags hemmaspa. 
 
- Barnen, som just har sagt att de ska läsa en bok tillsammans (vilket även var det som drev mamman till att tänka att hon hade en lucka att ta ett bad) verkar inte alls läsa en bok en tillsammans. Tvärt om verkar någon slags brottningsmatch ta plats utanför badrummet??
 
- Mamman tvingas, på ett väldigt o-spa:igt sätt, skrika åt barnen att de ska sluta brotta ner varandra eftersom även den minst barnkunniga personen kan lista ut hur det kommer sluta (vi snackar ej skratt och regnbågar). 
 
- Barn 1 bankar på badrumsdörren och ropar att pappan ringer på telefonen. Såklart. Eftersom folk generellt har någon slags sensor som gör att de ringer andra personer exakt när den personens hud nuddar väta. 
 
- Barn 2 bankar på dörren och frågar om han kan få glass. Neeeeej svarar mamman vartpå barnet blir arg för han har minsann räknat ut att brorsan någon gång vid något tillfälle för några år sedan har fått en glass mer än honom. 
 
- Diskussion uppstår mellan dörr och badkar. 
 
- Barn 1 bankar på dörren och frågar om han får busringa till en pizzeria för det gjorde Vincent och dom en gång och det var jätteroligt. 
 
- Mamman ropar tillbaka att NEEEJ ingen får busringa till en pizzeria. 
 
- Mamman hör hur barnen har dragit igång en inomhusfotbollsmatch på nedervåningen. 
 
- Mamman försöker meditera och ber samtidigt en stilla bön att blomkrukor och taklampor håller sig intakta.  
 
Slut på saker som kan hända när en mamma bestämmer sig för att ta ett avslappnade bad.
 
 
 
 
 

Får man lov att skryta?

Kan man få lov att skryta lite?
 
Ni kanske minns att jag och Matilda föreläste för ett gäng hundra ungdomar på UF Skaraborgs kick off i början av september? Vi pratade om företagande, magkänsla, hitta sitt driv och så där. 
 
 
 
 
 
 
Efteråt gjordes det en utvärdering av vår föreläsning och igår fick vi veta att vi fick superhögt betyg! Typ högsta betyget någonsin! Det gjorde mig så himla glad! Och stolt. Och lite mallig. 
 
 
 
 
 
Jag tycker ju att det är himla roligt att föreläsa. Jag ser det som en utmaning att göra roliga och intressanta föreläsningar. Att skippa massa blaj blaj och svåra ord och istället prata så att alla kan greppa. Att bryta ner saker liksom, plocka isär. Vara tydlig. Vad menar jag egentligen med det där företagsgrejsimojset jag säger nu? Att ge exempel från verkliga händelser. Vara prestigelös. Ha självdistans. Typ så. 
 
A ja. Stolt och glad som en nyvärpt höna blev jag i alla fall över det här!
 
 

Jag skulle aldrig...

Jag skulle aldrig... 

 

Blogga om?

Privata saker om min familj. 

 

Äta?

Rått kött. Fy fasen. Eller rå fisk. Hujeda mig. 

 

 

 

Nej tack till rått. 
 
 

 

Dricka?

Energidrycker. Jag har inte druckit energidryck sedan jag av grupptryckande anledningar drack vodka med Redbull i gymnasiet. Sedan dess har jag svårt att ens känna lukten av Redbull och är cirka noll sugen på att testa någon som helst energidryck. 

 

Skoja om?

Elaka saker på andras bekostnad. Aldrig medvetet i alla fall. 

 

Ha på kroppen?

Bajs. Om någon frågade mig om jag vill smörja in mig med med det som kommit ut från en tarm så skulle jag säga tack men nej tack. Jag vet inte hur ni skulle svara?? Men det är min reaktion. 

 

Säga nej till?

En spontanfika.  

 

 

Ja tack till spontanfika. 
 

 

Kunna arbeta med?

Något som är monotont och samma varje dag. Eller något som kräver koncenatration och logik. Be mig exempelvis aldrig börja forska om saker. Det skulle gå en dag och sedan skulle jag forska loss på random lust och egna premisser med ett icke nedtecknat resultat. 

 

Googla?

Sjukdomar. Jag får ångest bara jag tänker på att jag skulle råka googla något utslag eller symptom. 

  

Göra offentligt?

Fisa. Alltså SKAMMEN som jag har känt de gånger en liten fis råkat slinka ut in public. Lustigt egentligen, med tanke på att en genomsnittlig person släpper ifrån sig ungefär en och en halv liter gas om dagen. Och ett normalt pruttande tyder på en frisk och fungerande tarm. Det sista visste jag självklart inte utan kopierade rakt av härifrån

 

 

En fis? Ops.
 

Barn är skrämmande

Barn är så tysta!

Ja, alltså när dom går. Barnsteg hörs liksom inte?? Inte på våra golv i alla fall.
 
Vissa morgnar stiger jag upp före barnen. Eller ja, typ alla morgnar. Jag sätter mig vid köksbordet och dricker en kopp kaffe i stilla ensamhet. Plötsligt skymtar jag en rörelse i ögonvrån... Jag kan höra någon andas...
 
- HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP! En mördare!
 
Skriker jag inombords. 
 
Men det är visst ingen mördare, det är bara en sexårig miniperson som utan förvarning har glidit upp bakom mig likt en morgonrufsig vålnad.
 
Lika läskigt varje gång. 
 
 
 
 

Kreativ läsning och engagerad bläddring

Häromdagen erbjöd sig sexåringen att läsa för sin bebiskusin.
 
 
 
 
 
– Fast jag vet inte om jag kommer ihåg vad det står i boken? sa sexåringen. 
 
Han kan ju inte läsa på riktigt ännu, utan brukar förlita sig på sitt goda minne.
 
– Fast det gör inget, svarade jag. Bebisar kan inte läsa så du kan hitta på att det står vad som helst. 
 
Det tyckte sexåringen lät lite knasigt, men sen köpte han mitt svar och fantiserade loss. 
 
Bebis tyckte möjligen att själva bläddrandet var det mest spännande med sagostunden och ville GÄRNA hjälpa till med just det momentet. Han bläddrade engagerat både bakåt och framåt, framåt och bakåt flera sidor i taget.
 
 
 
 
 
 
Japp.
 
Alla tar vi fasta på olika saker vi läsning. Men båda verkade i alla fall tycka att det var en trevlig stund. 
 

Söndagsenergi

Jag vet inte riktigt var jag fick energi ifrån igår med tanke på lördagens bröllop men energi det hade jag i alla fall. 
 
Solen sken ju från en klarblå himmel så vi frågade om några kompisar ville hänga med ut på picknick i naturen och det ville dom. Jag svängde ihop hallongrottor. Med MYCKET hallonsylt. För det förtjänade grottorna. 
 
 
 
 
 
Sen åkte vi upp till Billingen. Ett najs plejs i Skövde. 
 
 
 
 
 
 
Ovan bild kallar jag för: "En solig söndag i oktober. Med medtaget kaffe i pumptermos och tyvärr glömda muggar vaddå tog inte du med muggarna nääää gjorde inte du det nääää okej men då får vi dricka ur kakburken för jag MÅSTE ha kaffe". 
 
Fint så. 

Bröllop med drag

Wow wow wow!!
 
Igår var vi på ett bröllop som bara kan beskrivas som MAGISKT. 
 
 
 
 
En musikervän till min man gifte sig med sin lika musikaliska fru. Så ni kan förstå att festen gick i musikens tecken från början till slut. Vigseln startade klockan 16 och ägde rum i festlokalen, så vi var hela tiden på samma plats. Innan klockan var 18 hade vi fått se säkert fem olika GRYMT bra uppträdanden på den scen som var riggad i lokalen. 
 
Toastmaster hade på förhand skapat olika bandkonstellationer av gästerna som med lämpligt jämna mellanrum klev upp på scenen för att underhålla. Eftersom typ alla på festen sysslar med musik var kvalitén minst sagt hög. Ni vet folk som ba: Nä men jag kan alla låtar i hela världen så ge mig bara ett instrument och en önskelåt så kör vi.
 
Det kändes som att vara på en krogshow eller nåt. Helt galet. Obs! Jag var inte uppe på scenen. Det hade möjligen dragit ner känslan något. 
 
 
 
 
 
En trollkarl dök upp. Varför inte liksom?
 
 
 
 
 
En annan uppskattad grej var att toastmaster under kvällen lät bröllopsparet växla mellan borden. De blev alltså inte sittande vid honörsbordet. En äggklocka ringde var 20:e minut och då var det dags för brudparet att byta bord. På så vis fick de chans att träffa och prata med alla gäster under kvällen. Ett hett tips till er som ordnar bröllis! 
 
 
 
 
 
God mat fick vi. 
 
 
 
Det hölls massor av fina tal. Brudgummens bror sa något klokt. 
 
- Den perfekta partnern finns inte. Det handlar om att VILJA vara den bästa, för varandra. 
 
Så sant. Ingen människa är perfekt. Men så länge man vill försöka vara så bra som möjligt mot varandra så har man något fint tillsammans *ristar in som ett citat i hjärteroten*
 
En annan bra sägning jag tar med mig är att det som inte går att laga med silvertejp går inte att laga. Ett råd brudparet fick apropå att de blivit husägare för bara någon vecka sedan. 
 
Vid något tillfälle under kvällen höll jag även en miniföreläsning om min hjärtformade livmoder. Så livisen fick också vara med på ett hörn. Kul för den. 
 
 
 
 
 
Förutom all underhållning och livemusik fick vi se filmer från möhippa och svensexa. Bildspel, lekar, dans och uppdrag. Noll sekunder tråk på detta bröllis.  
 
En MAGISK kväll som sagt. 
 
Tack Erika och Johan för att vi fick vara med ♥

Praktiskt

Vi har fått ny inredning här hemma!
 
Under spegeln på vår ena toalett har det suttit en skiva i glas. Den skivan gick tyvärr i tusen bitar i veckan när Spiderpapa under en sekund var lite för snabb i rörelsen.
 
Men hoppla! Reglarna till skivan satt kvar i väggen och plötsligt hade vi två stycken toalettpappershållare till vår tjänst. Något som vi har saknat på den här toaletten sedan vi flyttade in i huset för tre år sedan. 
 
 
 
 
 
 
Den ena hållaren sitter på perfekt avstånd från toaletten och hållaren längre bort får inneha extrarullen. 
 
Inget ont som inte för något mycket praktiskt med sig.

Skärmberoende?

I samarbete med Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän. 

 

Ni vet ju att jag har haft som ett projekt att detoxa mig från slöscrollande på telefonen, för att istället börja läsa fler böcker. Det har gått bra! Och känns framför allt bra. Jag har plockat bort Facebookappen från min telefon vilket besparar mig mycket onödigt scrollande och nyligen har jag infört Läsmåndag i vårt hushåll. Det betyder att hela familjen ägnar måndagkvällen åt att läsa böcker. Ingen skärm, inget scrollande. Bara böcker (jo jag vet, det låter möjligen pretentiöst, men det är väldigt mysigt). 

 

Med anledning av mitt lilla detox-projekt blev jag väldigt glad när Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän hörde av sig och frågade om jag ville medverka i deras satsning Skärmhjälpen.

 

Forskare påvisar att 20 minuter om dagen är rekommenderad tid för användning av sociala medier, så kallad slösurf. Detta för att inte hälsan ska påverkas negativt. Jag ligger möjligen liiiite över det. Även efter min detox.

 

 

 

 

Givetvis behöver all skärmtid inte vara dålig, som det mesta i livet handlar det ju om balans. Jag jobbar exempelvis med sociala medier och ser många positiva aspekter med användandet. Men just slöscrollandet känns giftigt om det blir för mycket. Tio minuter inne på någon random kändis bröllopshashtag är liksom tio minuter som jag aldrig får tillbaka. 

 

För att få bättre koll på det egna digitala beteendet kan ni kolla in skarmhjalpen.se – en tjänst som tar pulsen på ditt (och familjens) digitala liv. Du kan göra ett enkelt test och genom det få en skräddarsydd utbildning som hjälper till att förändra skärm(o)vanor. En handlingsplan med hjälp att hitta en balans i surflivet, helt enkelt. 

 

Så här kan ett resultat av testet se ut:

 

 
 
 
 
Här gör ni testet. Jag tycker att frågorna var intressanta och relevanta att fundera över.
 

Skärmhjälpen är ett av flera initiativ av Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän inom ett långsiktigt arbete för att stödja barn och ungdomar i deras utveckling, motverka problemen innan de uppstår samt skapa en hållbar framtid. Så himla bra tycker jag! Det är jag gärna ambassadör för ♥

 

 

 

 

Läs mer på skarmhjalpen.se

 

I samarbete med Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän. 

The original bowl!

Men lägg av vilka goda gröt-tips ni gav mig här! Det glädjer mig att vi är många grötätare här.  
 
Kolla in tipsen:
 
Havregrynsgröt med blåbär, häll i frysta blåbär efter behag när det återstår ca 30 sekunder av koktiden. Toppa med honung och kanel
// Linda
 
 
Koka gröten på mjölk istället för vatten! Komjölk, eller havremjölk som jag använt senaste åren. Blir så mycket krämigare och godare! 
Drygt 2 dl mjölk och en knapp dl havregryn. 
Sen blandar jag med mosad banan, en (ganska stor, hehe) klick jordnötssmör och toppar skapelsen med kanel. Ätit mer eller mindre varje morgon de senaste 4 åren, mums!
//Melli
 
 
 
I mä jordnötssmöré ba.
 
 
 
Gjorde havregrynsgröt med en halv mosad banan i imorse, plus toppade med kanelstekt banan och blåbär! Så gott blev som efterrätt till frukost..måste nog göra en till portion till kvällsmat ;)
// Anna
 
 
Koka gröten med typ 1,5 dl förkokta hallon och ca 0,5 dl vatten. Ha sedan över färska hallon, passionsfrukt, ananas, torkad kokos och typ pumpafrön-MUMS!!!
//Therese 
 
 
Jag gillar också havregrynsgröt. Dock brukar jag alltid bli hungrig pånytt alltför snabbt så jag har börjat röra ner ett rått ägg när den kokat klart. Håller åtm mig mätt längre och det smakar inte alls äggigt :) Sen på med en massa gottigott :)
// Ica
 
 
Geniala tips som får det att vattnas i munnen på mig! På riktigt. Jag testade varianten med jordnötssmör igår och det var såååå gott!! 
 
Idag testade jag tipset med blåbär och kanelstekt banan. OMG! Håller med om att det nästan smakade som en dessert.
 
 
 
 
 
Folk håller på med sina chiabowls, fruitbowls, smoothiebowls och allt det det där. Och det är ju gott. Men jag vill påstå att havregrynsgröten är THE original bowl! 
 
Om inte ni gröt-skeptiker blir frestade att testa nu så vet jag inte. 
 
 

Bebisvakt till nyinflyttade

Min bror och Hanna har ju köpt lägenhet i vårt område. Just nu målar och tapetserar dom innan inflytt om två veckor. 
 
Igår frågade min bror om jag kunde komma till nya lägenheten och passa mitt syskonbarn en stund medan övriga vuxna fixade. Han behövde inte ens ställa klart hela frågan innan jag skrek - JAAAAA! Sexåringen ville också följa med och passa bebis.
 
Vi tog med oss kaffe och bullar. Och självklart det FINASTE man kan ge bort till någon som är i flyttartagen och har saker nedpackade över allt - en toalettpappersrulle!
 
 
 
 
 
Pappa var i full gång att spackla och måla.
 
 
 
 
 
Efter kaffe och fika erbjöd vi oss att ta med bebis hem till oss en stund. Han är sex månader och ammar fortfarande så det kan ju vara lite vanskligt med maten. Men han hade nyss ätit så det kändes lugnt. Plus att vi bor bara en gata bort. 
 
– Jag tar med mig den sista bullen så slipper ni bråka om den, sa sexåringen diplomatiskt till sin morbror och morfar. 
 
Snällt. 
 
 
 
 
 
 
Vi hann 20 meter, sen stensomnade bebis i vagnen. 
 
– A men va... sa både jag och sexåringen och blev lite besvikna. 
 
Här var vi SUPERPEPPADE på att få barnvakta för första gången och så somnade barnet ifrån vakterna?? 
 
 
 
 
  
 
Jag satt på yttertrappan och väntade otåligt på att han skulle vakna. 
 
 
 
 
 
Efter en stund slog han upp sina ögon och det första han såg var en ivrig faster och en lika ivrig kusin. 
 
 
 
 
 
Jag trodde att han kanske skulle bli ledsen när inte mamma var där, men nix. Han var så nöjd. Han blev liiiite skraj när Spiderpapa steg innanför dörren, men då påminde jag honom om att den där skäggiga gubben ingår i vår släkt och då kändes det lugnt. 
 
Älskar den där lilla människan så mycket ♥
 
 

Gullegrannen

Igår kom grannen och stack till barnen var sin tjuga. 
 
Han ville ge det som tack för att han fick plocka äpplen ur våra ge bort-hinkar och som beröm för fint skriven varsågod-lapp. 
 
– Här får ni för att ni är så goa, sa grannen. 
– Tack! sa barnen. 
– BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖL! sa mamman som blev alldeles varm och blödig i hjärtat. 
 
 
 
 
 
 
Inte för att grannen behövde ge barnen pengar. Det är ju självklart att ska kunna vara givmild eller hjälpa till utan ersättning. 
 
Men så fick jag den här kloka kommentaren på Instagram.
 
 
 
 
 
 
 
Och det är ju också sant.
 

Skräckscenariot

Varje gång jag tränar, handlar eller jobbar sent är jag lite skraj när jag går ut till parkeringen och ska sätta mig i bilen. Jag är rädd att någon ska smyga fram och slita upp dörren. Därför är jag alltid snabb att låsa bilen innan jag tar på mig bälte, startar bilen, ställer in radion och allt jag nu vill göra innan avfärd.
 
Häromkvällen höll jag dock själv på att bli den där läskiga personen som jag är rädd för. 
 
Jag kom ut på en mörk parkering efter att ha jobbat sent. Stegade bort mot bilen och skulle precis öppna dörren när jag såg att det SATT NÅGON DÄR!!
 
HJÄLP! 
 
En man befann sig i förarsätet. För en kort sekund möttes våra blickar i någon slags ömsesidig skräck innan jag vred huvudet åt sidan och insåg att min likadana volvo var parkerad några rutor bort.
 
Ops!
 
Personen dom satt i bilen måste ju ha trott att det var en komplett GALEN människa som plötsligt stod där i mörkret alldeles för nära rutan och glimrade med ögonvitorna för att sedan lika snabbt avlägsna sig. 
 
 
 
 
 
 
Lärdom: Kolla reg-skylten så slipper du dyka upp som en ofrivillig vålnad vid andras bilar.

Överraskande goda

Två grejer som jag tycker är överraskande goda:
 
1. Havregrynsgröt
Varför har gröt så dåligt rykte? Det är ju SVAJNGOTT! Jag kan på riktigt längta efter gröt på morgonen. Jag brukar koka havregryn tillsammans med vatten och mosad banan. Jag kryddar med kardemumma och försöker att inte förväxla den burken med vitpeppar. Sen strösslar jag i chiafrö och serverar med en stor klutt hemmagjort äppelmos. Och mjölk. Mmm... Överväger att starta en Facebookgrupp med namnet Sluta snacka skit om havregrynsgröt. 
 
 
 
 
 
 
 
2. Grönkålschips
Min senaste besatthet är grönkålschips! Det låter kanske otroligt men det är sååå gott! Skala av ett gäng blad och blanda i en bunke med en skvätt matolja. Lägg ut på en plåt, salta med havssalt, in i ugnen 170 grader (typ) i några minuter. Bladen ska bli krispiga men inte brända (snårig balansgång). Ät på direkten. Ibland hinner mina chips inte av plåten innan jag har mufflat i mig dom.
 
 
 
 
Slut på två saker som är överraskande goda. 
 
 

Körig morgon

Idag var morgonen stressig. Det får jag säga. 
 
Det var fruktlådor, gympakläder, barn, regnkläder, kaffe och matlådor över allt. Jag skulle till gymmet efter lämning av barn och skulle utöver allt annat packa ner kläder att ha till jobbet. Deodorant, skor och diverse skulle också med. 
 
 
 
 
 
 
 
När gymmandet var klart insåg jag att jag hade glömt handduk. Övervägde för en sekund att duscha ändå och torka mig med toalettpapper men vid närmare eftertanke kändes det meckigt. Och möjligen smuligt. 
 
Ovanpå detta upptäckte jag att jag även var ägare till Skövdes största finne. 
 
 
 
 
 
Först kom finnen gående in på kontoret. Sedan kom jag. 
 
Ingen på jobbet sa något men jag kunde ju se hur deras blickar flackade oroligt mellan min ögonkontakt och bölden på hakan. 
 
Japp. Så jag tillbringade en dag på jobbet med oduschad kropp och blomstrande megafinne. Någon gång ska man väl ha gjort det. 

Hej hej på dig med

Jag måste ändå älska mina familjemedlemmars hälsningsfraser när de kommer hem innanför dörren.
 
Jag kan dem utan och innan vid det här laget. 
 
Min man inleder oftast sin hemkomst med att sätta nyckeln i låset. Och låsa. Eftersom ytterdörren i 99% av fallen är upplåst när vi andra är hemma är det helt överflödigt att stoppa nyckeln i låset men det är någon slags misstags-tradition min man har. Efter att vi har hört honom låsa, låsa upp och möckla en stund med nyckeln kommer han in i hallen och ropar ett glatt hej hej. Ibland följt av ett hallå? om ingen svarar tillräckligt snabbt. 
 
Nioåringen stövlar in i hallen utan pardon och utbrister HALLÅ ÄLLER? På klingande göteborska. Oklart varför men this is how he does it. 
 
Sexåringen har även han en ganska burdus ankomst med en dörr som slängs upp upp på vid gavel i någon slags här kommer jag-entré. Sedan ropar han MAMMA! AAAAATT... Tätt följt av något som han vill ha sagt. Han har alltid något att säga. Och det måste sägas på en gång. Här hinns inget hej eller kallprat med. Varje gång han kliver in i hallen mimar jag därför för mig själv - mamma att... Älskvärt ändå. 
 
Hur gör era familjemedlemmar entré hemma?
 
 
 
Hej hej. 
 
 
 

Hösten life hack

Vi har ett gäng Bollkryss i vår trädgård. Världens kanske fulaste namn på en blomma (bollkrysantemum är nog det fullständiga namnet men folk säger ju bollkryss). Men dom är väldigt fina! 
 
Jag har dock insett att ljusrosa färg på bollkryss är värdelöst.
 
Det ser ut så här när de vissnar:
 
 
 
 
 
Jamenar här kan ju även personen med minimalt gröna fingrar se att en livsgnista har gått förlorad. 
 
Där emot en mer brun-orange färg på bollkryss är prefekt för det blir typ ingen skillnad när de vissnar.
 
 
 
 
 
Jag såg inte ens att blommorna var vissna först utan trodde att de prunkade mer än någonsin. Ha! Innan jag insåg att konsistensen på bladen kunde beskrivas som något... Spröd? 
 
A ja.
 
Höstens life hack, gratis från mig till Eder. 

Äpplegivarna

Vi har plockat av alla äpplen från vårt äppleträd. Det blev så många att vi bestämde oss för att ställa ut två hinkar på trottoaren för folk att ta. 
 
Sexåringen skrev en lapp:
 
 
 

 

Sedan uppstod stor spänning. NÄR skulle folk gå förbi, se uppmaningen och ta för sig av äpplena? 

 

Efter fem minuter var barnen tvungen att springa ut och se om mängden hade minskat. 

 

DET HADE DET!

 

– Mamma mamma någon har tagit av äpplena! jublade barnen. Vem tror du att det är?

– Jag vet inte, sa jag. Kanske någon som gick förbi?

– Det var jag, pep någon.

 

Vi vände oss om och där stod grannen med näsan över trädgårdsplanket.

 

A men va... 

 

Vi kunde inte låta bli att känna oss en gnutta besvikna. Jamenera, här trodde vi att det var någon okänd person eller annan exotisk figur som hade plockat åt sig men så var det grannen. Vilket antiklimax. A ja, grannen fick också ta av äpplena såklart. 
 
Sen gick det ytterligare några timmar och då hade äppelmängden minskat betydligt, till vår stora glädje. 
 
 
 
 
 
Nu hoppas vi att det bakas och mustas för fullt i grannskapet.