Kaninfamiljen

Svar ja. Vi gillar morötter i vår familj. 
 
 
 
 
 
 
 
Vi käkar det som godis (nåja). Jag brukar skära morötter (och gurka och ibland äpple) i stavar, lägga i en skål, ställa fram på köksbordet eller tv-bordet eller i närheten av var barnen är och snart är allt uppkäkat. Slooooorp. Ni kan kalla det ett lockbete om ni vill.
 
Har vi inga morötter hemma utbryter snart panik.
 
Jag tänker att vi kanske var en liten kaninfamilj i ett tidigare liv? Att vi levde och verkade i ett gryt i skogen, gnagandes rotfrukter dagarna långa och detta har vi nu med oss in i vårt männisoliv.
 
Moroten ligger i vårt DNA, så att säga. 

Facetime och charter

Jag älskar att prata facetime med mitt ettåriga syskonbarn!
 
Jag älskar hur håller telefonen liiiite för nära ansiktet och glottar fascinerat ner i skärmen. 
 
 
 
 
 
Sedan går han omkring med telefonen och visar olika saker för mig som jag inte kan se och som hans pappa får översätta. Ja just det ja där är ju din nya bok och där är dina skor och ja det där är lampan. Det är så älskvärt <3 Vill konservera ettåringen så!
 
Jag älskar också den här flitrerade bilden på honom. 
 
 
 
 
Här heter han Carita och är på chartersemester. Missnöjd över att det inte finns något svenskt kaffe på hotellet men tycker att vattengympan i poolen varje fömiddag är kanon. 
 
Nu har vi inte setts på några dagar men han kommer till oss kväll och då ska jag pussa järnet på hans små goa kinder!
 

Inspirationstips för den som gillar att skriva

Ända sedan jag återupptäckte mitt intresse för litteratur har jag sugit åt mig av kunskap om skrivandet. Jag tycker att det är så intressant att få tips och läsa/lyssna till hur andra skrivande personer tänker och gör. 
 
Här kommer några tips till er som också gillar att skriva:
 
1. Tidningen Skriva 
Den har jag tipsat om förr men jag tipsar igen. Mycket bra och lärorik tidning. Alla med minsta skrivintresse borde absolut prenumerera. Här kan man spana in deras site. 
 
 
 
 
 
2. Skriv på! av Elisabeth George
Elisabeth skriver pedagogiskt om hur man bygger kapitel, karaktärer och gestaltar. Här lärde jag mig att disciplin är snudd på det viktigaste redskapet i att skriva en bok. I slutet av dagen kan du ha hur mycket passion och kunskap som helst men har du inte disciplinen att skriva, skriva, skriva, redigera och redigera igen - ja då blir det aldrig en bok. 
 
 
 
 
3. Att skriva - en hantverkares memoarer av Stephen King 
King skriver mycket om sin skrivprocess och vad som har lett fram till hans olika romaner och karaktärer (som ju blivit klassiker). Här kan man köpa den som e-bok för 44 pix.
 
4. Så gör jag av Bodil Malmsten
En rolig bok med mycket självdistans. Malmstens approach är väldigt mycket "så här gör jag men det måste inte vara rätt så du ska göra som du vill". Och det är ju sant - ingens skrivande är den andra lik. Man kan inspireras av hur andra gör men i slutet av dagen måste man hitta sitt eget sätt.
 
5. Skrivarpodden 
Kerstin Önnebo intervjuar författare och andra personer som verkar inom bokvärlden. Här kan man lyssna. 
 
 
 
 
6. Podcasten Mellan raderna 
En podcast om att läsa böcker. Peppe Öhman (som har en bra blogg) och Karin Jidhe snackar sina senaste läsningar. Analyserar och diskuterar. Det är både intressant och lärorikt att höra andra prata om böcker tycker jag. Plus att man får många bra lästips. 
 
7. Bakom boken en podcast producerad av förlagen Norstedts och Rabén och Sjögren
Den här podcasten har inte uppdaterats med nya avsnitt på ett tag men det funkar finnemang att lyssna på de gamla. Här finns också en skrivarskola som jag tycker var intressant. 
 
8. Kurslitteratur
På biblioteket finns det en hel uppsjö böcker om skrivande som inte helt sällan ingår som kurslitteratur i olika skrivkurser. Be bibliotekspersonalen att hjälpa dig att navigera och en hel värld med böcker om böcker och skrivande kommer uppenbara sig. Även om du inte går en kurs är det ju superlärorikt. Jag tycker att Lena Kåreland skriver mycket bra i ämnet.
 
Japp.
 
Det var det.
 

Telefonkedja

År 1999 knackade på dörren i helgen. 
 
Tioåring: Jag tänkte kolla med mina kompisar om de vill spela fotboll idag. 
Min man: Vad roligt! Dra ihop ett gäng. Skapa en telefonkedja. 
Tioåring: En vad?
Min man: En telefonkedja. Du ringer någon, den ringer nästa och så vidare.
Tioåring: Men pappa vi har ju en GRUPP. På snapchat. 
Min man: Eh. Ja ja, just det. 
Jag: *skrattar tills minst ett inre organ hoppar ur led*
 
Älskar min man extra mycket när han låter som en Pappa med stort P!! <3
 
 
 
 
 
 

Prins guldlock

Kan vi prata om att vårt äldsta barn hade LOCKAR när han var liten?!
 
 
 
 
 
 
Bara jag ser bilder på den där lilla småbarnskalufsen känner jag lycka. Dels för att jag älskar ongen såklart. Men LOCKARNA! Han hade lockar?? Jag tror inte att ni förstår hur rakhårig min släkt är i övrigt. Det har aldrig funnits tillstymmelse till krusning på någons huvud i min familj. En linjan ter sig krokig i jämförelse med våra platta hårstrån.
 
Men äldsta barnet. Han hade blonda, stora, gyllene lockar...
 
Nu är han tyvärr inte speciellt lockhårig längre - men det var helt klart tillfredställande så länge det varade.
 
 

Ursäkta??

Visste ni att om man andas ut och säger haaaaa så kommer det varmt luft. Om man gör samma sak fasr säger hoooo så kommer det kall luft?
 
 
 
 
 
 
Ursäkta??
 
Mind blowing! 
 
Jag lärde mig den här svinskakiga infon på Sandra Beijers blogg. Jag har känt till Sandras blogg i många år men började läsa den först nyligen. Eller ja, för ett år sedan kanske. Nu går jag in varje dag. Tycker att Sandra är väldigt duktig på att skapa "content" och engagera sina läsare. Hon skriver ungdomsböcker också och jag ska helt klart läsa hennes senaste bok Mellan oss. 
 
Det var det. 
 
Och ja, jag kan höra hur ni andas haaaaaa och hooooo ända hit. 
 

Sjukt stressad

Något jag måste bli bättre på, samt även har som mål i höst, är att bli bättre på att slappna av. Att varva ner. 
 
Med facit över första delen av 2019 i hand inser jag att jag har varit spänd som en fiolsträng i flera månader. Jag har varit fruktansvärt uppjagad inombords. Mitt uppe i det har jag inte förstått att det har varit mycket, men väl ur det kan jag ju se att herregud vad uppstressad jag har varit. 
 
Det började nog med att vi fick en fuktskada i vårt badrum vilket uppdagades i december eller när det nu var. Allting löste sig till det bästa men krävde ett gäng veckor med hantverkare och försäkringsbolag och diskussioner med olika personer. Det krävde energi helt enkelt. Sen skulle hela föreningen byta fönster, något som tog längre tid än vad vi hade trott. Till slut överlappade det vår köksrenovering och den biten ska vi inte ens tala om. Herre. Gud. KAOS! I-lands-kaos jag vet, men ändå KAOZZZ.
 
Sen kom juni och juni för oss är en miljard saker. Födelsedagar, femtioelva olika röda dagar, skolavslutning, massor av fotboll, min man åker enligt tradition på musikfestival vilket inte alls är läge men ändå något jag unnar honom och... Ja. Det känns som att springa ett maraton utan vätskepaus varje juni där midsommar är mållinjen. 
 
Ovanpå den spända fiolsträngen som har varit min kropp har jag haft en sådan fruktansvärd ångest. Ångest för allt och inget. Eller ja, egentligen tror jag att min ångest bottnar i ett kontrollbehov. Vad kontrollbehovet bottnar i vet jag inte men har jag haft kontroll över saker det här halvåret med tusen renoveringar? Eh nej. Hela våren har ju bestått av olika hantverkare vars kommande och gående jag har haft noll kontroll över. Hej hej lilla hantverkare kommer du här klockan 20:02 och ska stanna till 22:30, välkommen in. Då går jag runt i limbo i mitt eget hem tills du är klar.
 
I slutet på juni hade jag halsbränna, en extrem ljuskänslighet (fick alltså gå med solglasögon på mig inomhus) och ljudkänslighet (jag "hoppade till" varje gång det kom ett "plötsligt ljud", så där som tecknade figurer gör på film typ). Jag hittade inte orden för saker. Kunde stå på morgonen och inte komma ihåg namnet för det där skåpet som man stoppar saker i, för att det ska bli kallt ni vet? Man stoppar mat där? I köket?
 
Förra veckan såg jag Sjukt Stressad på SVT och kände tyvärr igen mig i mycket. 
 
Nu har vi haft en ledig sommar, vi har ett färdigt kök och allt känns bättre och lugnare. Men i höst ska jag ändå ta mitt mående på allvar. Jobbet har aldrig varit ett problem och skrivandet och pluggandet gör jag 100% för mig själv. För att det får mig att må bra. Det ger mig energi. Men under ledig tid känns det viktigt att inte boka in för mycket. Att hinna varva ner. Och absolut under inga omständigheter ratta igång en renovering!! HAHA!! OMG. LOL.
 
Jag har som sagt börjat träna, vilket känns viktigt. Besöket hos kiropraktorn var också ett led i att ta hand om mig själv. Jag har också, genom vårdcentralen, fått tid hos en psykolog.  
 
Hej hej hösten! Här kommer jag och jag ska ta hand om mig själv. Inte springa på i 1000 kilometer i timman. Jag ska säga nej. Säga ja. Varva ner. Slappna av. För mig. Och min familj. Tack och bock på förhand. 
 
 
 
Nedvarvad Person AB.
 
 

En lördag med äppelträd och nakna pistoler

Igår var en lördag som vi högst medvetet hade avsatt till att fixa i trädgården. Vår familj heter annars "saker kom visst emellan" i andranamn. 
 
Nu fick inget komma emellan!
 
Vi klippte häck, rensade ogräs, klippte gräs, fräste kanter, friserade rabarber, åkte till återvinningen - you name it we did it. 
 
 
 
 
 
 
Sen klippte vi äppelträdet. Eller vi och vi. Min man. Det mesta av hans tid under veckan har gått åt till att bekymra sig över klippningen av detta äppelträd. Han har googlat, ringt runt, funderat, pratat med grannar och stött och blött. 
 
Till slut fick jag säga åt honom att nu verkar vi vara tre i vårt äktenskap och jag tycker att äppelträdet är det som borde lämna. Det tyckte min man också. Sen tog han till häcksaxen.  
 
 
 
 
Sjuåringen var först hos en kompis och sedan kom de till oss och lekte. Tioåringen är så stor nu att han självständigt styr upp med sina kompisar. De umgås ett helt gäng och brukar alternera mellan att vara hos varandra eller så cyklar de eller hänger på fotbollsplanen. GÖLLIGT<3 
 
Japp. 
 
Sen skulle vi planera middag och jag kände mig såååå sugen på KÖTT. Jag äter sällan det numera men nu kom crejvingen.
 
– Kroppen min tränger kött och potatis! sa jag och åkte och handlade.
 
Det blev lövbiff med sötpotatis, grönkål, bearnaise, vitlökssmör och färsk persilja. Gud så gott det var!
 
 
 
 
 
 
Sen såg vi på Nakna Pistolen. Kommer ni ihåg den filmen? Okej förutom att den innehåller en hel del sexism och inte ens är i närheten av att klara bechdeltestet eller någon slags representation alls så måste jag ändå säga att jag saknar den sortens enkla komedifilmer. Slapstick kanske man kallar det? Alltså, att humorn är fysisk på många sätt.
 
Vi har även sett Galopperande Detektiven och Dum Dummare med barnen och trots att de inte hänger med i engelskan till 100% så har de älskat båda filmerna. Skrattat så de gråter! Gör man sådana filmer längre? Det känns inte så. 

Recension vit choklad

Jag fick feeling och köpte vit choklad. YOLO och så vidare. 
 
 
 
 
 
Jag tänkte ge er en recension. 
 
- Änglamark white chocolate lemon
En vit choklad med vanilj och sting av citrus. Visst citrus och vit choklad gifter sig fint men... Det blir nog ändå en skilsmässa här? Dock plus för stora (oversized?) rutor att bryta. 
Betyg: 2 separationer av 5 möjiga 
 
 
 
 
- Lindt Les grandes white almond
Såååå god! Lagom söt och trevligt med tuggmotståndet som blir av nötterna. Man vill ju ändå jobba lite för sin choklad, visst? Låta käken kämpa lite. Jo det vill man.
Betyg: 5 trevliga tuggmotstånd av 5 möjliga. 
 
 
 
 
 
- Green&Black White Chocolate
Gjord på kakaosmör, ekologisk mjölk och Madagaskar-vanilj. Inte så söt som jag trodde! Väldigt vaniljig och len. Den smakade nästan lite risgrynsgröt (köpvariant), vilket jag gillar. Minus för små rutor, jag föredrar oversized. 
Betyg: 3 risgryn av 5 möjliga 
 
 
 

Kiropraktor

Igår gjorde jag något som jag aldrig har gjort förut. 
 
Jag var hos en kiropraktor.
 
Jag gick dit med anledning av att jag 1) har en höft som  "klickar till" när jag gör en viss träningsrörelse. Och 2) jag snedbelastar ben och fötter en del. Jag ställde mig nämligen på en sådan där sko-provar-platta på Stadium och insåg detta (tips om ni vill kolla hur ni belastar). 
 
Huuuuuur som helst kände jag att nä, nu ska jag kolla upp det här. Jag promenerar ju svinmycket och vill helst inte få ont vad det lider. 
 
Så jag bokade tid hos en kiropraktor och fick träffa en supertrevlig kvinna. Vips stod jag där framför henne i stortrosor och en liiite för liten bh och upprepade för mig själv att hon antagligen har sett ALLT.
 
He. 
 
Vi började med att mäta min belastning på fötterna och det var inte så farligt snett. 57% på en foten och 43% på den andra. Visst, lite snett men jag har ju upplevt mig själv vara lutande tornet i Pisa sedan den där Stadium-grejen. 
 
Sedan började hon stretcha och ja... Knäcka mig. Det lät som när man knäcker en torr kvist ungefär. Det låter kanske otäckt men gjorde inte ont. Vid ett tillfälle korvade hon ihop mig till en köttbulle på ett sätt som gjorde att jag var glad för att jag inte kunde se mig själv utifrån. Sedan tryckte hon till så att det kändes som att hela ryggraden hoppade rätt. 
 
Vid slutet av sessionen mätte vi min belastning igen och då hade den hamnat på 51% på ena foten och 49% på den andra. 
 
Häftigt! 
 
Jag fick med mig en del stretchövningar för höft och axlar som är det jag behöver jobba med mest. Sen ska jag dit igen nästa vecka och följa upp hur min kropp har lyssnat på knäckande. 
 
 
 
 
 
 
Nu klappar jag mig själv på min utstretchade axel och tackar för att jag har gjort något för mig själv. 
 

Träning hemma

Nä men då har väl jag hittat träningspass på Youtube!
 
Ha! 
 
I början av månaden var jag ytterst nära att signa upp på mig ett gymkort. Igen. Målet med att träna är inte att bli "fit" eller något sådant utan jag känner i min kropp, i rygg och smidighet, att jag måste träna. 
 
Men efter lite googlande såg jag vad gymkortspriserna ligger på just nu och kände att jag kanske ändå skulle ta och försöka träna hemma. He. Jamenar sååå roligt är det inte att svettas i grupp så att jag vill betala en halv förmögenhet för det. 
 
Det var då jag hittade det. Youtube. 
 
Okej jag har hittat Youtube innan men jag hittade träningspassen. Och Yogan. Det finns ju hur många sessions som helst på olika kanaler?! Bara att välja och vraka. 
 
Just nu har jag fastnat för en tjej som heter Sandra Friberg. Hon har många 20 eller 30-minuters styrkepass som jag har kört. Helt gratis! 
 
 
 
 
 
Per. Fekt. Så. Nöjd. 
 
 
 
 
 
 
Jag - gymmet 
1 - 0 

Laminatgolv

I sammarbete med Bygghemma. 
 
Som ni vet har vi nyligen renoverat vårt kök (det var ej i samarbete med Bygghemma, märk väl) och vi valde att lägga ett laminatgolv. Är det något jag kan rekommendera så är det att fundera över golv i tid (om man nu vill byta golv). Vi fick ju stressköpa vårat och det rekommenderar jag eh... Inte. Som tur är blev det bra. 
 
Hur som helst.
 
Det man kanske först vill veta när man lägger ett golv är ju om den typen av golv fungerar i rummet, rent materialmässigt. Exempelvis kanske man inte vill ha en heltäckningsmatta i kök?? Eller? Vad veta jag. Laminatgolv passar hur som helst ypperligt i kök då det är ett tåligt golv. 
 
Nästa fråga är måhända vilken färg och nyans man vill ha, något som kan vara lite av en djungel.
 
Här kommer några tips:
 
- Önskar man den ljusa skandinaviska stilen kan man välja ett golv i furu, lutad plank eller ljus ek.
 
 
 
 
 
 
Vill man ha den mer klassiska stilen kan mörkbrun ek eller valnöt 2-stav passa bättre.
 
 
 
 
 
Tycker man att industristilen är grejen kan man välja ett golv som ser ut som grå betong. 
 
 
 
 
Det är ju också smart att fundera kring vad som passar övriga köket. Eftersom vi valde en bänkskiva i ljust trä var det viktigt för oss att golvet gick ihop med bänkskivan.
 
Jag tror faktiskt att det är det här golvet vi har, New England heter det på Bygghemma. 
 
 
 
 
Som sagt, fundera ordentligt. Beställ i tid. Lagt golv ligger så att säga. He.
 
Det går finnemang att kontakta Bygghemmas kundservice för råd och hjälp.
 
I samarbete med Bygghemma. 
 

Vilken semesterfirare är du?

Jag tog mig friheten att generalisera kring några olika typer av semesterfirare.
 
Jag antar att ni känner igen er i minst en????
 
• KustenKurt 
"Sverige är ändå som bäst på sommaren" säger KustenKurt samtidigt som han redan i december bokar juliveckan på "bästkusten". "Åka utomlands kan man göra när det är kallt i Sverige" tillägger han. "Hemester" förklarar han sedan på nyords-svenska. På bästkusten vill KustenKurt bada från salta klippor, fiska krabbor, betala 125 kronor för en isglass, aldrig hitta en parkering och rent allmänt gnida axel med Sveriges övriga befolkning. 
 
 
 
 
 
 
• VimsigaValle
Vad ska du göra på semestern? frågas det i maj och svaret från VimsigaValle blir "vi får se". VimsigaValle tycker nämligen att planering är stressande och har därför aldrig några spikade planer för semestern. Istället ägnas lediga dagar åt att fundera på vad han kanske vill göra. Någon annan dag. En annan vecka. Ett annat år. 
 
• CharterCarita 
CharterCarita inleder alltid SÄMÄSTERN med att dra utomlands en vecka. I väskan packar hon sololja med minusfaktor och två burkar snabbkaffe (svenskt kaffe är ju ändå bäst). CharterCarita har svart bälte i paxning av solstolar och tycker att tveksamma all inclusive-drinkar till skakig kvällsunderhållning på hotellområdet är höjden av avslappning. 
 
 
 
 
 
• CampingCalle
CampingCalle åker till samma campingplats varje år. Redan i slutet av mars parkeras husvagnen på en favoritplats i mellansverige och så är säsongen igång. Varför avvika från ett vinnande koncept? Och ja, cykel, staket, blomkrukor, trädgårdsmöbler samt liten, gläfsig hund är givetvis med i packningen. 
 
 
 
 
 
 
• MilitäriskaMella 
MilitäriskaMalin har till skillnad från VimsigaValle semestern inplanerad i minsta detalj. Här lämnas INGET åt slumpen. På väg till semestern i huvudstaden stannas det i Gränna för att snida egna polkagrisar, i Motala dricks det kaffe hos en moster, i Linköping äts det lunch i exakt 22 minuter, i Norrköping besöks Kolmården under exakt 3,5 intensiv timma och väl i huvudstaden följs det planerade schemat in i minsta detalj. Alla avvikelser är ett nederlag. Att MilitäriskaMella behöver "vila upp sig från semestern" gör ingen förvånad.  
 

Kul grejs on the internetz

Några roliga grejer som jag har sett på det som kallas för internet:
 
 
1. 
 
 
Shout out till mina barn på denna! Mamma kolla den här videon, den är jätterolig! Och så måste jag kolla på något Youtubeprank eller en "sketch" där folk skriker på varandra i fem och en halv minut och det är så tråkigt att min själ DÖR. Jag har börjat tacka nej när barnen sticker paddan under näsan på mig. 
 
 
 
 2. 
  
 
 
Men snälla. HUR gullig får man vara?
 
 
 
 
3. 
 
 
Det här är jag och Matilda. All the time. Vi kan snacka på sms, Instagram och messenger samtidigt. 
 
 
 
 
4. 
 
 
 
Haha... So funny! Eller so phunny. 
 
 
 
5. 
 
 
Självklart låter franska polisbilar så. 
 
 
 
6. 
Feel this gal!
 
 
 
7.
 
 
 
Varför gör man alltid så? Packar 17 trosor för tre dagar? Eller 22 par strumpor för en helg när det dessutom är högsommar. Märkligt. 
 

Ny låt och åpen

För det första. 
 
Min kära man tackar för alla glada tillrop angående den nya låten! Han brukar inte direkt gå in på min blogg men när jag berättade för honom om era fina kommentarer och alla gilla så frågade han - kan jag få se? Självklart, sa jag och räckte högtidligt över min telefon. 
 
Kul att ni är många som uppskattar hårdrock!
 
 
 
 
För det andra - ordet åpen som jag nämnde i gårdagens inlägg
 
Jag tror att vi har gått igenom det ordet förut på den här bloggen? Vad kom vi fram till då? Att det är dialektalt? Jag minns inte. Men personligen har jag använt åpen så länge jag kan minnas. Det är ett mycket bra ord. När man är åpen är man liksom snål, glupsk, sniken, självisk... Typ så. Fast ändå inte. För åpen är åpen. 
 
Som någon kommenterade: Om ni är flera som fikar och det ligger fem bullar på ett fat och du roffar åt dig tre stycken - då är du åpen (och rätt smart) (min kommentar).
 
Så. 
 

Bröllop

Igår var vi på bröllop! 
 
Min mans yngsta bror gifte sig (han har två brollor). Det var så fint! Verkligen såååå fint! 
 
 
 
 
 
Förutom att brudparet var så fina att jag fällde en tår var jag också imponerad över att alla tärnor och marshalkar var exakt lika långa. Jag gissar att de blivit utvalda enbart därför. 
 
Här är jag och min svägerska Frida, hon är sambo med min mans andra bror och mamma till kusinen som vår sjuåring leker så bra med. Jag och Frida leker också bra. 
 
 
 
 
Det var så fint fixat i lokalen! 
 
 
 
 
Det fanns resurser också. Mitt åpna jag tänkte först att man kunde plocka med sig hela prylen man behövde men sedan såg jag att folk tog ett tuggummi ur paketet och sedan la tillbaka. Eller en mentos. En snusprilla. Kondomerna får vi dock hoppas att ingen "la tillbaka".............
 
 
 
 
Maten! Vilken buffé! Älskar bufféer där det finns något för alla - vegetarian, flexitarian, glutenintollerant som sken-allergisk. 
 
 
 
 
Middagen var full av roliga tal, spex och överraskningar. Min man och hans bror höll ett jättefint tal och rundade av med en hälsning från brudgummens forna idol Petter. 
 
Själv njöt jag av att det var första bröllopet/festen på evigheter där jag hade noll ansvar. Lyxigt. 
 
 
 
 
 
Innan nattfesten drog igång överraskade svåger och svägerska med en duett. De sjöng Shallow och de sjöng den BRA. Efter första gången ville alla gäster höra den en gång till så en gång till blev det. 
 
 
 
 
Vid 01 åkte vi hem och jag körde. Jag var med andra ord nykter. Är aldrig så nöjd med mig själv som när jag vaknar efter en sen kväll med noll alkohol. 
 
Gissar att det är ett lyckligt brudpar som vaknar upp idag efter en fantastisk kväll! <3

Break it out

Och DÄR släpptes Ammotracks nya singel Break it out. Yey! 
 
 
 
 
 
Min man sjunger ju i Ammotrack som ni vet, plus är låtskrivare. Jag är så himla stolt över honom! Han har en sådan passion och kreativitet kring musiken. 
 
Det har jag och min man gemensamt, ja inte att vi skriver låtar alltså, men att vi båda har ett stort intresse i livet (jag gillar ju att skriva då ra). Jag älskar att min man har något som gör honom glad och peppad. Det unnar jag honom alla dagar i veckan och han unnar mig. 
 
Jag gissar att jag kanske inte har en megadrös av hårdrocksdiggare läsandes här på bloggen (eller vad vet jag?) men om ni lyssnar så hoppas jag att ni gillar låten. Jag gillar den MASSOR! Hemma hos oss går den helt partiskt VARM. Hehe. Den finns off cörse på Spotify också. 

Minnenas allé i Göteborg

Vi hade en mycket effektiv och trevlig jobbdag i Göteborg igår. 
 
Vid lunch åt vi sushi på ett ställe där man fick ta sin ingefära själv. Hur smart? Revolutionerande smart skulle jag vilja säga. Jag ÄLSKAR ingefäran och tycker alltid annars att den tar slut för fort. Där emot kan den där wasabi-klutten kvitta. 
 
 
 
 
 
 
 
Från min plats såg jag den här husväggen med siffror och dra på trissor - jag förstod direkt vad siffrorna betydde! Jag som avskyr matte och logik. Ibland överraskar hjärnis.
 
 
 
 
När vi gick mot tåget gick vi förbi de här fönstrena till en förskola vid Kronhusbodarna. Det slog mig att den förskolan skulle vår nu tioåring ha gått på om vi hade bott kvar i Göteborg (ja och kanske även lillebror sen). I alla fall sökte vi en plats åt honom där. 
 
 
 
 
Det är kittlande att tänka på hur det hade kunnat bli. Tänk om vi hade bott kvar i Göteborg och den här förskolan hade blivit vår vardag? Vilka människor hade vi mött? Vilka barn hade varit våra barns kompisar? Vilken skola hade de fortsatt till sen? Hur hade det varit där? Hade de varit annorlunda som person då? Hade vi varit annorlunda? Sliding door-vibbar helt klart. 
 
Anledningen varför vi sökte just den förskolan är för att jag jobbade runt hörnet, nämligen i den här byggnaden. 
 
 
 
 
 
Hasselbladshuset tror jag att man kallar det? Det är tio år sedan jag jobbade där och en del kollegor jag hade då jobbar fortfarande kvar. Det känns knasigt för för mig är det där en helt annan tid, ett annat liv. I våras träffade jag av en slump en av kollegorna och har man inte setts på tio år känns det verkligen som att det förflutna knackar på dörren. Wow hej liksom. Men kul såklart!
 

Kickoff och planeringsdag

Idag befinner jag och Matilda oss i Göteborg för en kickoff och planeringsdag. Alltså, vi har väl kickat off med varandra innan så det är väl mer en planering och brainstorming-dag. 
 
Hittills har vi suttit på Mr Cake i två timmar och ätit... 
 
 
 
 
 
... inte rått kött! Som flera på Instagram trodde.
 
Nix pix, det är red velvet croissant med limekrämsfyllning. En inte helt tråkig frukost om ni frågar mig. 
 
 
 
 
 
 
Sen har vi skrivit en låttext till en inspelning som vi projektleder och häpnat över att vi tydligen är asgrymma på att skriva just låttexter? Ursäkta? Varför har ingen sagt det till mig tidigare?
 
Sen har vi klappat varandra på axlarna och sagt berömmande ord och DET mina vänner är fördelen med att ha en kollega som är så nära att man frodas tillsammans i inbördes beundran. 
 
Japp. 
 
Nu ska vi planera vidare.
 
Hösten 2019 här kommer vi!
 

Snabb matlagning

Vi har numer en induktionshäll i vårt i kök. Den jobbar SNABBT, det ska ni veta. Jag tyckte att vår förra spis var snabb men den här - hej Usain Bolt!
 
Det betyder att jag helt har fått bryta mönster i min matlagning. 
 
Förut - satte på plattan, hackade lök, skar korv - la maten i stekpannan som nu blivit lagom varm
 
Nu: Hackar lök, skär korv, sätter på plattan - kastar i löken och korven som är färdigstekt redan innan den ens har nått stekpannans botten.
 
Ungefär så. 
 
Koka vatten är som att använda en vattenkokare. 
 
 
 
 
 
För övrigt kan jag tänka på vår lägenhet som vi bodde i innan huset. Där hade vi riktigt gamla plattor (ni vet, steget efter öppen eld). De tog hundra år på sig att bli varma. Jag kunde sätta på spisen, slå en lov eller två runt kvarteret och sedan ägna mig åt valfritt fritidsintresse i en timma innan det var dags att närma mig plattan med någon slags mat. 
 
Men nu - Usain Bolt bor i vårt kök!

Första jobbdagen

Gårdagens jobbdag i punkter:
 
- Inledde dagen med att till min egen och alla kollegors stora överraskning CHOCK-MINNAS KODEN IN TILL HUVUDDÖRREN?? 
 
- Alltså det är typ ingen som minns den koden ens mitt i jobbsäsongen men jag mindes den alltså EFTER VECKOR AV LEDIGHET??
 
- Pratade årets semester.
 
- Pratade nästan års semester.
 
- Fick kväljningar av maskinkaffet.
 
- Det krävs verkligen träning att gilla maskinkaffe och jag känner att just den muskeln har gått ner i dvala under ledigheten. Men ge mig för all del några dagar.
 
- Köpte to do-listor.
 
 
 
 
 
- Försökte minnas mina arbetsuppgifter.
 
- Skröt avslutningsvis för Matilda hur vi minsann aldrig äter på McDonalds i vår familj.
 
- Två timmar senare:
 
 
 
 
- ???
 
Okej jag jobbade faktiskt en del också.
 
Men idag är det andra jobbdagen och jag räknar med att få lite mer gjort.  

En söndag

Igår förmiddag åkte vi för att se tioåringens sista matcher i helgens fotbollscup. 
 
Eftersom det mesta som ligger kring Skövde är ännu mindre än just Skövde så rattar vi inte sällan GPS:en mitt ut till ingenstans när det är dags för bortamatcher. Vips ska vi svänga in på en grusväg, kör några kilometer rätt ut i skogen och så voila - där ligger det en fotbollsplan. 
 
 
 
 
På eftermiddagen var sjuåringen bjuden på kalas på Stellas Lekland. Han ville att jag skulle stanna kvar så då gjorde jag det. Jag satte mig i en soffa och passade på att skriva. Plötsligt insåg jag att min bästa plats att skriva är platser med mycket ljud och liv. Jag blir koncentrerad och rofylld av det? Kan vi kalla det för "white noise"? Möjligen "white noise extreme" på just ett lekland. 
 
Ensam hemma blir jag lätt rastlös så jag tror att min nya grej ska vara att ha skrivpass i offentliga miljöer. Då kan jag vid jämna mellanrum höja blicken och bli stimulerad av någon som spiller ut kaffe eller rotar runt i väskan efter något som inte går att hitta. 
 
 
 
 
 
 
Efter Stellas skulle vi vidare och fira min bror som har fyllt 34 år. Stooor kille nu! Ja a då... *pratar bebisspråk* Vi käkade thai vilket helt klart var ett trevligt sätt att avrunda helgen.
 
 
 
 
 
 
Nu sitter jag på kontoret och hoppas att jag har fattat rätt att det är måndag och att jag ska börja jobba idag?? Mvh // dagvill 
 

Fotboll och fågel-rehab

Spiderpapa och tioåringen har varit på fotbollscup den här helgen. Och jag och sjuåringen har varit alena. Mysigt att rå om bara ett barn ibland, måste jag säga. 
 
Igår var vi på fotbollsmatch. 
 
 
 
 
 
 
Och inte vilken fotbollsmatch som helst, utan en match med Arvingarna och David Lindgren i spetsen. Motståndarna var lokala laget Ulvåker med Matildas man i spetsen. Ha! Ni får zooma in bilden här nedan och kolla om ni ser någon kändis. Jag gick inte närmare än så. Det var knappast så att jag ba - ursäkta ursäkta lokal bloggare här, släpp fram mig till en Arvinge tack!
 
Eh nä. 
 
 
 
 
Det var en så älskvärd match! Massa mål (15 per lag) och spex. En match helt i min smak. Kan inte alla matcher vara minst femton mål och spex???
 
 
 
 
 
 
Efter fotbollen hängde vi hos kompisar en sväng. Kompisar som just nu bedriver fågel-rehab. De tar nämligen hand om en duvhök... Nej ett gökur... Nej... Vad hette den nu igen? Jo! Sparvhök! Så heter den.
 
 
 
 
 
De hittade sparvhöken hängande upp och ner på i ett träd. Lite senare låg den på marken. Efter några telefonsamtal till kunniga instanser fick fågeln diagnosen hjärnskakning. Kompisarna ombads att lägga den i en mörk låda så att den fick vila. Efter några timmar hade den hoppat ut ur lådan och när vi var där satt den alldeles stilla på en bänk. Kompisarna hade ställt fram rå kyckling och vatten åt den (efter råd från kunniga). 
 
 
 
 
 
Innan vi åkte hem hade sparvis faktiskt hoppat ner på marken, så jag hoppas att den piggar på sig <3

Amningtider hej hej amningstider*

Kenza la upp en amningsbild på sin blogg och instagram och snart var den icke-frågiga ”debatten” igång.
 
Jag hittade tyvärr inga amningsbilder från mina bebistider men jag kan visa bebisar som till synes var väldigt matglada. He.
 
 
 
 
 
 
 
Jag ammade jämt, hela tiden. Fyllde hela frysen med bröstmjölk och gav bort till neonatal. Snacka om coola bröst?
 
 
 
 
 
Men aldrig blir väl kvinnoförtrycket så tydligt som när det kommer till amning.
 
FYYYY dig som lyssnar till ditt barns signaler offentligt! Hur har du mage att göra andra obekväma genom att mata ditt barn? STACKARS omgivningen som kanske råkar få syn en trekvarts vårtgård! Fy vad opassande! Skyl dig kvinna! Stanna hemma!
 
Klipp till: Instagram, tv, tidningar, reklam, ett SAMHÄLLE fullproppat med kvinnor som visar bröst. Så länge bröst sexualiseras är det okej. Men när tuttarnas högst naturliga funktion nyttjas ja då tar det hus i helskotta. Då brinner tangenterna hos folk som bara MÅSTE få komma med pekpinnar och moralkakor. Det är som att samhället helt glömt bort vad bröst är till för?? (Fast en del vill inte amma och en del kan inte och alla är vi lika fantastiska).
 
 
Att amning dessutom jämförs med könsorgan, kiss och bajs visar bara exakt hur skev och obildad synen är.
 
Jag vill uppmana alla mammor som vill/kan/har lust att amma - ta inte emot moralkakan. Släng den i närmaste papperskorg samtidigt som ammar precis där du och din bebis önskar. Eventuella överkänsliga kan käka upp sin moralkaka under en filt.
 
*Rubriken läses med tonen av Gyllene Tiders Sommartider

Barnvakt

I veckan var vi barnvakt åt mitt syskonbarn. Eller barnvakt och barnvakt. Jag frågade om han ville komma och vara med oss några timmar och det tyckte pappan var en god idé. Jag älskar liksom när gullegrisen kommer hit. Jag älskar att få återuppleva hur oerhört LÄTTROADE små barn är!? 
 
Ettåringen älskar att:
 
1. Dra ut kökslådor och inventera innehållet. 
 
2. Sätta kusinens walkietalkie mot örat och prata ramsor ingen förstår men som garanterat är jättesmarta.
 
3. Äta vinbär från fasters vinbärsbuskar.
 
4. Gå upp och ner, ner och upp på altanen (faktiskt är själva "upp och ner, ner och upp" det roligaste).
 
5. Med jämna mellanrum gå in i badrummet och säga abbott (tandborste), möjligen i hopp om att det är dags att borsta just tänderna eller i alla fall få käka en liten tandkrämsklutt.
 
6. Spela på farbrors gitarr (eller "dra hårt och okynnigt i strängarna" är väl snarare en mer riktig beskrivning) (kul!).
 
 
 
 
 
 
 
Sen var vi ute en sväng och tittade på stenar och flaggor.
 
 
 
 
 
 
Efter det åt vi tacos och sedan blev ettåringen hämtad. 
 
Krävs ju ingen överprestation att vara barnvakt åt denna <3
 

Studentstart

Idag är barnen på High Chaparral med sin mormor och jag har passat på att se över kursplanen i min utbildning plus låna hem den första delen av kurslitteraturen. Jag har även reserverat typ fem böcker som inte fanns inne. Japp. Sen kan resten av Skövdes eventuella litteraturstudenter komma om några veckor och inse att ALLT är utlånat. 
 
Mjehe. 
 
Googla prokrastinering och få INTE upp en bild på mig. 
 
Här är böckerna jag fick med mig hem. 
 
 
 
 
Litteratursociologi var så tråkig att jag tappade intresset bara av första raden på baksidestexten. Den får jag helt enkelt plocka russinen ur när jag måste. Litteraturhistoriens grundbegrepp mjaaaa... Möjligen intressant att läsa om vad lyrik, epos, dramatik, komik och allt det där mynnar ur. Men vad hände med framsidesbilden? Sten? Snälla. 
 
Modig och stark eller ligga lågt (som tycks ha fått ett ofrivilligt mellanslag i titeln) har jag läst flera kapitel ur. Den handlar om genus och mångfald och är superintressant. Den får mig att reflektera mycket kring mitt eget skrivande. Jag är livrädd för att råka skapa könsstereotyper och förutsägbara handlingar. Det känns viktigt att min huvudkaraktär (som är tjej) får vara på massor av olika sätt. Jag och har också skapat en kvinnlig, vuxen karaktär som defentivit inte följer några mallar. Hon struntar i vad folk tycker och kör sitt race. Jag älskar att skriva om henne. Det roliga är att jag skrev om henne (med samma namn och allt) redan på mellanstadiet. Vår lärare läste upp mina berättelser för klasser och jag var så stolt. Jag tror att den karaktären innerst inne är jag, till viss del. Om jag bara vågade släppa alla hämningar. 
 
Mm. Nu ska jag läsa vidare här.

Dynor till altanen

Nä men ser man på! Här har väl vi hittat dynor till altanen.
 
 
 
 
Nöjdheten i mig nådde nya nivåer när jag hittade dynorna på Jysk för halva priset. Insåg dessutom att tre långa dynor och två små dynor passade exakt i mått för att täcka hela bänkarna? Det är som att vi har byggt bänkarna bara för att få lägga ut dessa dynor!
 
 
 
 
Kuddarna köpte jag också på Jysk. Sen hittade jag supersnygga kuddar i brun/svart leomönster att bryta av med. Det stod 199 kr på en prislapp och 100 kr på en annan så jag ba - yes kudden är sänkt! Vilket fynd! Kom fram till kassan och fick då förklarat för mig att fodralet kostade 199 kr och innanmätet 100 kr. Okeeeej... Blev givetvis både i-lands-kränkt och snål och köpte ej. Får hitta något annat att bryta av med. 
 
Dynboxen/avlastningsbordet som ni ser nedan köpte vi på second hand för 100 pix. 
 
 
 
 
 
 
Viktigast: Vi har använt altanen jättemycket de senast dagarna! I söndags hängde jag och Spiderpapps där i princip hela eftermiddagen och kvällen med olika kaffekoppar och böcker medan barnen kom och gick. 
 

10-årsjubileum typ

Det slog mig nyss att om en månad är det 10 år sedan som jag chockfödde ett barn (han kom ju ändå 6 veckor för tidigt på ett ganska överraskande sätt) och gick på föräldraledighet för att inte komma tillbaka till en fast anställning.
 
Istället tänkte jag att nu - NU - är det läge att statsa på min blogg. Oj vad jag bloggade! Vid varje ledig sekund. Nätverkade och tänkte strategiskt gjorde jag också, på ett sätt som jag i efterhand kan tänka var väldigt smart. I samma veva fick jag mail från blogg.se som frågade om jag ville bli proffsbloggare hos dem och det ville jag.
 
När bebis var ett år gammal och det typ var läge för mig att komma tillbaka till mitt kontorsjobb sa jag upp mig. Istället fortsatte jag satsa järnet på bloggen. Fick en lön från blogg.se, mailade lokaltidningen och blev krönikör där (minns ni Moas Måsten?). Innan jag visste ordet av försörjde jag mig som bloggare och skribent. Fast jag tog inte in att det var mitt jobb. Nääää. Jag tänkte att det mest var min hobby i väntan på att jag skulle göra något på riktigt. Jag läste marknadsföring och skrivkurs på högskolan också. 
 
 
 
 
 
 
 
Sen blev jag gravid med barn nummer två och tänkte att nu är det verkligen ingen idé att jag söker något "riktigt" jobb för nu ska jag ändå vara hemma med bebis snart igen. Jag skrev krönikor och bloggade och gjorde tentor så att det brann om tangenterna. 
 
Sen snittades bebis nummer två ut och tidningen undrade om jag ville vara ledig från skrivandet i en vecka? Det sa jag tacksamt ja till samtidigt som jag bloggade från BB-sängen. Veckan senare levererade jag en krönika igen med bebis hängande från tutten. 
 
Här kan man tycka att det vore nog med nyfödd bebis, treåring, heltidsbloggande och krönikörskrivande men nä jag har inte direkt varit den som vilat. Jag ville starta en podcast! I början av 2013 skickade jag ett meddelande till Matilda (som jag inte kände vid den tiden) och frågade om hon ville podda med mig. Det ville hon. 
 
 
 
 
 
Så plötsligt bloggade jag, skrev krönikor, drev en podcast med 20 000 lyssningar per vecka OCH jonglerade två små barn med skakig nattsömn och olagligt tidiga morgonvanor. Vi sålde också in pod-samarbeten till flera stora företag. 
 
Hade jag varit en kille hade jag kallat mig själv för VD, multientreprenör, superkreatör eller något annat flashigt. Men eftersom jag är kvinna och alltid har trott lite mindre om mig själv (plus att begreppet "influencer" inte fanns då) tänkte jag fortfarande "hobby" om det jag gjorde.
 
Vips gick båda barnen på förskolan. Jag och Matilda var i samma skede av "vad händer nu?" i livet och bestämde oss för att starta en social medier-byrå.
 
 
 
 
Var det något vi båda kunde så var det sociala medier. Vi mailade runt som galningar och sålde in oss till olika lokala företag. Vi fick många nej men också många ja och snart hade vi kontor och jobbade dag som natt. Utöver byrån gjorde vi web-tv med SVT och humor i P3. 
 
 
 
 
 
Vi sålade också in en utbildningssturné till ett av Sveriges största företag. Turnén tog nästan ett år och när den var slut var även vi slut. Jag sov dåligt, gnisslade tänder och var allmänt stressad. Plötsligt kände jag för att dra ner rejält på takten. Både jag och Matilda hade en känsla av att vi hade tagit en riktning som ingen av oss egentligen ville ta. Jag är ingen företagare per se. Jag är en kreatör! Jag mår bäst när jag får vara kreativ och skapa saker. 
 
Vi sa upp samarbeten och tackade nej till jobb. Några jobb höll vi fast vid (och håller fortfarande fast vid). Sen följde ett år som förvisso var lugnt och lagom på jobbfronten men också förvirrande. Jag visste inte vad jag ville göra egentligen? Vem var jag? Jag startade en podcast med Regina (<3) och det var roligt!
 
 
 
 
 
Men efter ett år kände både Regina och jag att vi ville lägga energin på annat. Jag visste bara inte vad? Jag testade Youtube, jag testade stand up och försökte verkligen känna efter vad jag ville göra. Jag sökte också ett riktigt DRÖMUPPDRAG och kände i varje por i mig att det var min dröm - men det blev inget. Jag har nog aldrig varit så besviken någonsin i jobbsammanhang. Jag VET att jag hade varit perfekt för det där uppdraget. 
 
Till slut var jag så pass förvirrad, snudd på deppig, att jag kände att jag måste få vägledning av en tredje part. Jag träffade en andlig dam och ba - snälla säg vad jag ska göra?! Hon svarade att jag skulle kolla upp olika utbildningar. Och jag log och ba - mmm visst det kan jag göra. Men inom mig kände jag ALDRIG I LIVET ATT JAG PLUGGAR! Jag har redan gjort det i mitt liv. Tack och hej. Jag gick i alla fall hem och började i brist på annat googla runt på utbildningar och trillade över Skriva barnlitteratur. Distans. Halvfart. Ett frö grodde inom mig... Det kanske kunde vara något? 
 
Jag sökte, kom in och sedan hände ett år som var otroligt utvecklande! Och ROLIGT! Jag har sedan dess hittat tillbaka till grunden i mig själv. Skrivandet. Jag som aldrig har trott att jag skulle kunna färdigställa en bok har skrivit ett helt manus OCH skickat in till förlag. Check på den. 
 
 
 
 
 
 
Till hösten ska jag läsa skrivkurs nummer två plus jobba och den balansen känns så bra. Jag har hittat ett spår som jag mår bra av och som känns rätt. Tack till mig själv att jag gick till den där andliga damen för annars hade jag inte kommit på tanken att söka en utbildning. 
 
Vad jag först tänkte var en hobby och något temporärt har visat sig vara mitt jobb i 10 år. ETT DECENIUM? Jag kallar mig fortfarande inte för VD eller multientreprenör även om jag med blicken i backspegeln ser att jag har åstadkommit mycket. Och jag tycker fortfarande att jag och Matilda har varit värda både ett och två priser för både kreativitet och företagande på lokala företagsgalor här i stan (priser som istället har gått till killar i tio fall av tio). Men mest är jag är bara väldigt tacksam så länge jag får jobba med saker som ger mig glädje och frihet.
 
Vi får se vad som händer framöver men om jag får drömma jobbar jag 50% med Matilda och vår grej och 50% med bokskrivande. Och sen bloggen på ett hörn såklart. Jag skulle tycka att det var roligt att utbilda i kreativt skrivande också. Gärna barn och ungdomar. 
 
Japp. Det här inlägget blev cirka 300% längre än tänkt. Men det är roligt att reflektera ibland.
 
Ps. Det där drömuppdraget kommer jag någon gång att haffa. Fast på ett annat sätt än vad jag först tänkte. Jag lovar att säga till när det händer. Mjehe. 
 

En söndag

Idag klev vi sedvanligt upp kring tiosnåret, tittade på telefonerna och förfasade oss över att en bekant tydligen hade haft mage att ringa i svinottan - det vill säga kl 09!!!
 
Ni hör ju.
 
Den här familjen har ett dygn att vända på and it ain´t gonna be funny. 
 
Efter frukost drog nioåringen (snart 10 år ju) iväg med sina kompisar för att spela fotboll. Vi ser knappt skymten av honom nu fört´in. Igår var han borta hela dagen, ringde vid 15 och frågade om han fick följa med en kompis på bio, kom hem vid 19. Nya livet??? 
 
Eftersom vi stod med bara ett barn ringde vi och frågade om vi fick hämta upp sjuåringens jämngamla kusin. Det fick vi. 
 
Vi åkte upp till Billingen och gick en runda i Skogsmulleriket, som det heter. 
 
 
 
 
 
 
I Skogsmulleriket finns olika kojor och i en koja doldes ett rymdskepp. 
 
 
 
 
 
Vi gick förbi grillplatsen Evigheten och jag vet varför den heter så. Där tar det nämligen EN HEL EVIGHET ATT GÖRA UPP ELD!!! Jag råkar ha upplevt det på nära håll.
 
 
 
 
 
Sen gick vi förbi högt gräs.
 
– Titta! Där är fästing-riket, sa jag. 
 
Ingen förstod skämtet. Nä nä. Ibland är min humor ihop med familjen som att kasta pärlor till svin.
 
 
 
 
Sen åkte vi hem. Gullisarna svängde snabbt ihop en koja så där som man gör, ni vet. 
 
 
 
 
Nu ska jag gå med återvinning. 
 
Och det var den biten av en söndag i mitt liv. 
 

Fötterna på jorden

I veckan visade jag nioåringen bilderna på oss från tidningen Mama 2011. 
 
 
 
 
 
 
Jag: Titta vad SNYGG mamma är!
Nioåringen: Det ser ut som att du försöker vara cool mamma.
Jag: Jag är ju cool! 
Nioåringen: Som att du vill vara tuff.
Jag: Jag är tuff!
Nioåringen: Fast du ser liksom lite... Ja dryg ut. 
Jag: Fast jag är ju dry... Eller vänta nä. Va?
 
Älskar när barnen inte låter ens ego flyga iväg någonstans <3 
 

Altanfix

Nu började det hända grejer med vår altan! 
 
"Sakta men (inte) så säkert (det alls blir av)" är ledorden i vår familj. Ni vet, vi byggde ju altan på vår framsida förra året. Vi byggde två bänkar och sedan stod... Ja sedan stod det still.
 
Men nu så!
 
Igår snickrade vi (mest min man) (bara min man när jag tänker efter) en tredje bänk och två loungebord av det virke som vi hade kvar sedan förra sommaren. 
 
Först:
 
 
 
 
Sen:
 
 
 
 
Nu:
 
 
 
 
I morgonsol:
 
 
 
 
 
Först hade vi tänkt att bygga ett stort matbord. Men nu är jag glad att vi kom på tanken att bygga två loungebord istället.
 
Vi hittade det här bordet från House Doctor som inspiration. 
 
 
 
 
 
 
 
Fast våra bord blev en meter i längd, för att matcha längden på sofforna bättre.
 
 
 
 
 
 
Nu ska vi fixa dynor också för att slippa träsmak i baken. Ett gäng kuddar vore också najs för extra mysefiering. Sen är det bara att loungea loss!

Barnvaktsdag

Idag har vi en barnfri dag för första gången sedan i början av maj. Barnen är hos sin farmor som de inte har sett på några veckor så de var helt pirriga och längtiga innan, mysigt.
 
Jag och min man hade först högflytande planer om en natt i Göteborg eller Örebro men sedan kände vi bara att... Nä. Vi orkar inte. Vi har flängt så mycket hela sommaren att mitt sinne crejvar att bara vara hemma och njuta av lugnet och tystnaden. Sitta på altanen och läsa en bok. Skriva på min bok utan att någon avbryter var femte sekund. 
 
Najs liksom? 
 
Men först åkte vi till Lidköping och kollade second hand-butiker.
 
Jag fyndade böcker för fem kronor styck. Merparten av alla pocket verkade inte ens vara bläddrade i. Sjukt. 
 
 
 
 
Efter en halvtimmas botaniserande bland böckerna hittade jag min man provandes roller blades. Han haffade ett par för 90 pix.
 
 
 
 
Nu planerar han att roller blejda med sjuåringen som också har ett par. 
 
Sen åt vi lunch. Jag tog laxpudding som smakade...
 
 
 
 
SKIT. Eller nä inte skit, men det var inte min kopp te. Puddingen badade i smör och kändes allmänt fet och blöt. Tyvärr vågade jag inte säga något eftersom servitören just sagt att köket bjusade mig på extra räkor. Kändes som att jag var skyldig den räk-givande kocken något?? Vilket jag ju inte var. Kanske visste han med sig att jag fick en smörsoppa och ville skyla över med tiofotade kräftdjur? VAD VET JAG? Jag skulle sagt något. Men nu gjorde jag inte det. Okej?
 
Jag blev hur som helst mätt på det jag ändå pillade i mig. 
 
Nu hänger vi på vår altan och lyssnar på musik (och knattret av mina datortangenter). Min man bygger lounge-bord (ni ska få se sen) och sen ska vi äta sushi och dricka BÖBBEL. 
 
Bra torsdag.