Bachelor the end

Ja-happ då var Bachelor slut för den gär säsongen. 
 
- Låt oss börja med den största skrällen - Simon valde Patricia. Vad hände där? Obs! Fina tjejer båda två men Simon och Isabella Larka hade ju den kemin. De hade den enda kemin i hela Bachelor 2019. Vad för hjärnsläpp fick Simon? 
 
 
Bild tv4.
 
 
 
- Patricia och Simon är inte ett par idag. Förhållandet slogs i spillror efter att Patricia fått ett sms från en killkompis. 
 
- Simon har insett sitt felval och vädjar nu till Larka via Instagram. 
 
 
 
 
 
 
 
- Jag tror tyvärr att han vädjar för döva öron.
 
- Felix valde Johanna. Det var mer väntat. 
 
 
 
Bild: tv4
 
 
 
- Mindre väntat var att de inte är ett par idag? Efter programet åkte Felix iväg i två veckor och letade wifi i asien men när han väl hittade ett och sms:ade Johanna dröjde svaren flera timmar. Där föll relationen. 
 
- Det förvånar mig med tanke på hur noga Felix var med att intervjua tjejerna angående... Eller eh... Jag menar prata med tjejerna om barn och giftermål och en "fungerande vardag". 
 
- Det var ju det enda de pratade om på Felix dejter? 
 
- A ja. Kärleks-oddsen är tyvärr aldrig på deltagarnas sida. Hur många glas bubbel eller skumbad med rosenblad som produktionen än fixar.
 
- Jag kan bara komma på ett enda par från Bachelor som har fortsatt att vara ett par även på svalare breddgrader. Pär och Rebecca från 2015.
 
 
 
Bild: tv4
 
 
 
- Eller... Nä. Nu googlade jag. De har gjort slut. 
 
- Facit säger med andra ord att du inte ska söka till Bachelor om du söker kärleken. 
 
- Nä hörrni. Den här säsongen går inte till historien som den bästa.
 
- Kan en tittare spola 25 minuter utan att missa något väsentligt så bör man kanske se över innehållet.
 
- Förresten tycker jag att grabbarna har gjort sitt på ett tag. Det är dags för en tjej i huvudrollen! Låt Isabella Larka får vara nästa års Bachelorette. 
 
Slut. 
 
 

Rätt kakor hos rätt person

Jag har fått mina favoritkakor av mormor! Franska våfflor, ni vet. 
 
Hon hade med sig dem i lördags när vi hade julpyssel hemma hos oss. Det var dock rysligt nära att jag inte fick kakorna! Mormor är nämligen lite glömsk ibland, vilket man har all rätt att vara när man är 91 år gammal, så för några sekunder fick hon för sig att kakorna skulle till någon annan. 
 
– Jag har bakat franska våfflor, sa hon. Vem är det nu som älskar dem så mycket? Peter va? 
 
Min bror!
 
– Nej! utbrast jag. Det är jag som älskar franska våfflor. 
– Va? Du? 
– Ja! Det är JAG som älskar dem! sa jag och slet vänligt burken ur händerna på henne. 
 
PJUH! 
 
Avvärjde en smärre katastrof där känner jag. 
 
 
 
 

Mitt liv 2012

2012 var jag gravid med barn nummer två.
 
 
 
 
 
Faktiskt så pass gravid att jag la mig till med ett karpaltunnelsyndrom (och storlek 42 i skor) (har strl 37 i vanliga fall). Det vill säga mina armar var så vätskefyllda att de domnade bort. Pratade jag i telefon i mer än 20 sekunder kunde jag inte känna mina armar sen. Fick framskrida mina gravid-dagar med skenor.
 
 
 
 
Men jag kämpade på. Bloggade, skrev krönikor och pluggade marknadsföring på högskolan. På högskolan träffade jag en annan väldigt gravid person - nämligen Matilda. Vi pratade lite och så där men inte mer. Att hon skulle bli kollega och nära vän till mig visste jag inte då. 
 
 
 
 
Vi hade en kolonilott som vi renoverade.
 
 
 
 
Eller snarare min svärfar renoverade den. Själva åkte vi dit lite då och då och pustade över hur mycket det var att göra innan vi åkte hem igen. Alltså, det där med stuga var ingenting för oss. Inte just då. 
 
 
 
 
10 juli kom det lilla hjärtegrynet som bakats i min mage. Han snittades ut i operationssalens ljus. Här kan ni läsa mer om den förlossningen. Här kan ni läsa mer om hur det var att bli snittad. 
 
 
 
 
I samband med snittet fick jag veta att min livmoder har en annorlunda form. Den är hjärtformad vilket har bidragit till att båda mina barn har haft ont om plats i livmoderna och därför kommit sex respektive fem veckor tidigt. Ja-happ. Då vet vi det. Tack ändå för att du kämpat på lilla livis. 
 
Snart uppstod det omtalade småbarnskaoset. 
 
 
 
 
Att städa var som att skotta i snöstorm. Utan spade.
 
I september åkte jag, bebis och man upp till Stockholm. Jag var nämligen nominerad till Guldpennan i Vecko Revyn blogawards. Gaymasen var min plus en. 
 
 
 
 
Spiderpapa och bebis höll till på hotellrummet, en våning upp från festen. Bebis skrek hela tiden och snart fick Spiderpapa ringa upp mig. Båda mina bebisar har varit extremt mammiga och ammiga av sig. Det var inte långa stunden jag kunde vara ifrån någon av mammagrisarna det första året.
 
 
 
 
Annars då? När treåringen gick sina 15 timmar på förskolan låg jag och bebis hemma och myste och hade amningsmaraton. Jag tittade på sjuka mängder Gränsbevakarna på tv. Älskade! Jag ville se alla gränser bevakas. Det var så rysligt spännande att se vad folk hade "glömt" att deklarera. Typ hönor, tre fjärdedels getter, kryddor och crack.
 
 
 
 
Sen blev det jul och jag skapade något slags ljus-stilleben som mest såg ut som en kompost. Dessutom var det någon i familjen som snabbt klåfingrade till sig tre av de fyra ljusen. 
 
 
 
 
Tänker ändå att det här med att skapa en julig kompost känns modernt så här några år senare i miljötänkartider??
 
Nå väl. 2012 var mysigt och härligt samtidigt som det var tufft med lite sömn och lite egen tid. Men jag kan se att någonstans här började en ny del av mig ta form. Jag mognade på något vis, i mitt sinne. Från och med här blev jag mer medveten om min kapacitet och mitt eget värde. Jag började också känna mig mer grundad i mig själv. Om ni förstår. 
 
Två personer som har format mig till en person jag tycker om:
 
 

Favoriter på julbordet

Idag har vi haft julbord på jobbet. Eller jullunch snarare, men det är som ett helt julbord. Mycket generöst.
 
Jag tog på mig en rymlig särk för maximal ätkomfort. 
 
 
 
 
 
 
Ja tack på julbordet:
 
1. Skinkan 
Nybakat bröd med julskinka och senap är såååååå gott! 
 
2. Köttbullar 
Köttbullen är en trygg trotjänare på julbordet. Något man alltid kan lita på. 
 
3. Svampstuvning i krustader 
Min moster gör det till släktens julbord. Mycket delikat. 
 
Nej tack på julbordet:
 
1. Gravad lax 
Jag klarar inte av rå fisk eller rå mat överlag. 
 
2. Janssons frestelse 
 Inte så frestande om ni frågar mig. Synd att lägga anjovis i en annars fin gratäng, kan tyckas.
 
3. Sill 
Som sagt. Jag klarar inte rå fisk. Sill är en av ytterst få, kanske den enda, matgrejen som jag inte ens har förmått mig att smaka på. Jo, möjligt att jag har smakat yttepytte på senapssil eftersom såsen maskerar själva fisken. Men nä. Jag betackar mig. Vilket är synd för just fisken är ju supernyttig. Jag sörjer faktiskt att jag inte klarar av sill. 
 
Bubblare:
 
Lussebullen. Det är kanske inte en julbordsgrej men jag vill ändå nämna det. Lussebullen är som ett fluffigt, underbart, litet saffransmoln i munnen. Mmm...
 
I år på julbordet:
 
Planerar att kolla upp olika former av kålrätter. Jag ÄLSKAR kål! 
 
Vad gillar ni bäst på julbordet?
 

Julpyssel och fruktade förberedelser

I helgen var det fullt pysselpådrag hemma hos oss. 
 
 
 
 
Mamma gjorde julgranskulor av puttekulor.
 
 
 
 
Efter en stunds pysslande började hon mumla något om julklappsspelet. Ni vet, vi spelar ju ett julklappsspel varje år med släkten och det året mamma pysslade en ängel och slog in har satt djupa spår hos oss alla (även kallat "ängel-gate"). Mammas ängel följdes senare upp av den fruktade snusängeln. Det är inte enligt reglerna att pyssla egna saker och ta med i spelet (undantag barn).
 
Jag var tvungen att varna släkten. 
 
 
 
Fick omedelbart svar från min kusin.
 
 
 
 
 
Lite senare på kvällen skickade en annan släkting den här bilden med texten "förbereder mig inför julklappsspelet".
 
 
 
 
 
!!!
 
Årets julklappsspel kommer bli SNÅRIGT. 
 
 

Kiosktjänstgöring

Idag ansvarade vi för kiosken på 7-åringens ishockeyträning. Japp, laget har kiosk varje träning där mackor går åt i en rasande fart. 
 
Vi förberedde smörgåsar, grönsaker och chokladbollar. Sedan fanns det saft, kaffe och lite annat på plats. 
 
 
 
 
 
En minut efter att träningen är slut blir det rusningstid när utsvultna ishockeyspelare stapplar av isen och behöver energipåfyllning. Där emellan är det syskon som mutas och föräldrar som pumpar kaffe. Pumpar ja, ur pumptermosen. 
  
 
 
 
Just idag, när vi hade kiosken, fick alla som handlade något även valfritt antal skumtomtar på köpet. Det kom jag på själv. Det skapade en gemytlig stämning i ishallen, helt klart.
 
– Kundvård kallas det, förklarade jag för 10-åringen som assisterade.
 
 
 
 
Jo jag tycker att man kan tänka kundvård även i en kiosk i en lokal ishall under en träning för 7-åringar.
 
Extra trevliga timmar i ishallen måste jag säga. 

Kusinövernattning

Förra fredagen hade vi minikusinen på övernattning
 
Igår hade vi 6-åriga kusinen på besök, kusin på min mans sida. 7-åringen och 6-åringen leker ju som bekant väldigt tight med varandra. De är verkligen som ler och långhalm (jo jag var tydligen tvungen att använda världens mest åldrade uttryck).
 
A ja. Dom har väldigt roligt ihop i alla fall. 
 
 
 
 
Igår hade vi myskväll och tittade på första avsnittet av Ture Sventon på Cmore. Nyinspelning med Robert Gustavsson som Ture Sventon. Plus grymt duktiga barnskådisar! Jag kan rekommendera! Den gillades av både vuxna och barn. 
 
 
 
 
Sen var klockan 20 och man kan tycka att de yngre barnen började bli trötta men nej då. Det var nu kvällen började! 7-åring och 6-åring höll igång med tusen lekar fram till 22:30 då vi mer eller mindre tvingade dem i säng. 
 
Klockan 03 (!!) vaknade jag av de var uppe och tassade. 
 
– GÅ OCH LÄGG ER! ropade jag. 
 
På morgonen låg den här lappen i vår säng. 
 
 
 
 
Hm.........
 
Klockan 09 hade gullisarna plockat fram frukost åt hela familjen. Allt var förlåtet. 
 
 
 
 
Nu ska vi baka julgodis hela dagen.

Fiskbensparkett

I betalt annonssamarbete med Golvshop.se 
 
Ursäkta men hur fint är det inte med fiskbensparkett? Mycket snajsigt tycker jag! Jag har aldrig bott i hem med fiskbensparkett. Vi har parkett i vårt vardagsrum men inte i det mönstret. 
 
Letar du efter fiskbensparkett har Golvshop flera fina varianter. Golven levereras i form av stavar och är avsedda att läggas som fiskbensparkett. En fiskbensparkett  är lätt att rengöra, tidlöst och hållbart. Det kan slipas om flera gånger om det skulle behövas.
 
 
 
 

Under 1500 och 1600-talet började parkettgolv användas i Sverige, då i slott och finare hus. I mitten av 1900-talet blev det vanligt i de flesta hem. Ett parkettgolv är mjukare att gå på än ett laminatgolv, men lika lättskött. 

 
 
 
 
Trägolv Nordic Floor Ek 1-stav Grand Belfort (på bild här) är ett mattlackat parkettgolv i träslaget ek. Ek är ett hårt träslag med en varm nyans som åldras vackert. Timret i golvet sorteras efter kulör, ådring och kvistar för att golvet ska bli så fint som möjligt. 
 
 
 
 

Jag skulle välja den sista nyansen här, även om jag tycker att alla är fina. 

 

Golvet spikas eller limmas ihop och parkettstavarna kan läggas i olika mönster om man skulle vilja det, men vanligast och mest populär är alltså fiskbensparkett. 

 

Som sagt, jag tycker att den här typen av parkett är riktigt snyggt. Det känns klassiskt, något som står över trender med ett material som håller länge.

 

I betalt annonssamarbete med Golvshop.se

Pojkvän, sambo, man?

Jag såg en diskussion om vad man kallar sin kille (nu är vi hetronormativa här ja) man bor tillsammans med när man är i glappet då pojkvän låter för ungdomligt men sambo låter som en utdöd dinousaurie-art.
 
Jag har själv varit i det glappet och minns bryderierna. 
 
Vad kan man säga om man varken vill säga pojkvän eller sambo?
 
Fästman tycker jag är världens gölligaste ord men det kräver ju att man är förlovad. Partner låter lite stelt. Även om det är en bra, könsneutral benämning. 
 
 
 
 
Särbo känns som ett ord för någon över 50 som aktivt har valt att inte bo ihop med nya kärleken. 
 
Käresta är gulligt. Även om det låter lite som ett ord från 1922 (exakt det årtalet, ja). Älskade låter på tok för högtravande.
 
I mitt arkiv ser jag att jag tidigare har benämnt min man med ordet "darling" vilket gör att jag genast vill sätta mig själv i ordförråds-finkan. Hu!
 
Åtalspunkt: Gulligull-språkbruk som ej borde ha sträckt sig utanför hemmets väggar. 
 
Sen löste jag bryderierna genom att helt sonika gifta mig. Sedan 6 år säger jag "min man" och det känns fantastiskt. Den lösningen är ju dock bindande och möjligen inte för alla. 
 
 
 
 
 
Benämningen Spiderpapa om min man är en institution <3 Som ni kanske förstår. 
 

Den ytliga önskelistan

Låt oss vara lite ytliga och titta på vad jag önskar mig av tomten. 
 
1. En bakmaskin köksmaskin
Faktiskt galet att jag inte har en bakmaskin köksmaskin redan? Med tanke på hur mycket jag ändå bakar. Vill gärna ha en variant från Smeg eftersom jag älskar designen. Har ju en kaffebryggare från samma märke som ni vet. Vill helst smega ner hela mitt kök!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Tyg från svenskt tenn.
Jag spanar efter gardiner till fönstret i vårt kök och har sneglat på tyger från Svenskt Tenn. Kostar en liten slant ja, men med tanke på att en gardin är något som hänger uppe varje dag (eller jag vet inte hur ni gör med era gardiner?) så skulle cost per use till slut hamna på noll kronor. Eller nej, det skulle till slut hamna på att Svenskt Tenn har betalat mig för att hänga deras tyg i mitt fönster. Jo jag tycker att man kan räkna så. 
 
 
 
 
 
 
2. Dr Martens-kängor
Jag har ett par lågskaftade Dr Martens som jag har använt såååå mycket. Jag har också ett par i Chelsea-modell (halvthögt skaft) som jag använde extremt mycket under några år. Lite mindre senaste två åren men jag gillar dem fortfarande. Nu sneglar jag på ett par med högre skaft och knyt, fint att ha till klänning tänker jag. Plus att de ger en "I´m not a regular mom I`m a cool mom"-auroa, tycker ni inte?
 
 
 
 
 
 
Vi får väl se om tomten kommer med något av detta. 
 
Och med tomten menar jag alltså mig själv. Skägglös. Ihop med min egen plånbok. 

Mitt liv 2011

Då har vi kommit fram till år 2011 i mitt liv.
 
Vi bodde i Skövde och hade en 1,5-åring. 
 
 
 
 
Jag pluggade en skrivarkurs på högskolan och njöt varenda sekund. Det. Var. Så. Kul! 
 
 
 
 
2011 såg min blogg ut så här. Någon som minns?
 
 
 
 
 
Jag startade Cravingz med Mia och Anna-Maria från Bloggkommentatorerna. En sajt där vi skrev om bloggvärlden, intervjuade bloggare och på olika sätt lyfte branschen. Vi fick SÅÅÅ mycket skit för det. Inte från bloggarna som vi skrev om men från läsare. Jag förstår inte varför men på något vis väckte det här projektet en enorm irritation. Det var inte världens mest genomtänkta eller ens roliga idé men hatet det genererade, det förstår jag inte? Kanske kan det haft att göra med att på den tiden var det inte så många bloggare som hade "sidoprojekt". Idag är det mer regel än undantag att influencers har projekt som de promotar i form av egna webbutiker, designsamarbeten, produkter och livsstils-sajter. 
 
 
 
 
 
Ja ja. Lååååt oss gå vidare. 
 
Jag vann titeln årets bloggmama 
 
 
 
 
Jag tog emot priset på Mama-galan. Minns att jag blev sminkad i något VIP-rum som Mama-tidningen hade. En kvinna kom fram till mig och sa att jag skulle måla naglarna. 
 
– Det vill jag nog inte, svarade jag. 
– Det måste du, sa hon. 
 
Så jag fick naglarna målade i vitt och svart. Sedan visade det sig att kvinnan hade trott att jag var någon av mammorna som skulle gå modevisningen, inte en av pristagarna. He. A ja naglarna blev fina. 
 
 
 
 
 
Sen hade jag min första föreläsning. Jag var så FRUUUUUKTANSVÄRT nervös innan. Men mest nervös var nog min mamma. Haha! Jag kan förstå det. Jag är nervös när mina barn ska "prestera" för man vill att det ska gå bra, för deras skull. 
 
 
 
 
 
Det gick bra! Jag gick därifrån och kände att det här vill jag göra igen. Föreläsa alltså. Det har jag gjort också.
 
 
 
 
Men snälla. Vad åt jag för choklad? Jag kan inte minnas den här smaken vilket måste betyda att den inte var något att hänga i smaklökarna. 
 
 
 
 
Min man tutade på med sin musik. Eller tutade gjorde han inte. Han sjöng, släppte skiva och turnerade med Hardcore Superstar i Tyskland. 
 
 
 
 
På tal om Tyskland så var vi på semester i Hamburg. Vi tog båten dit. 
 
 
 
 
Givetvis körde vi vilse från båten till Hamburg. Detta var tiden innan smarttelefonernas gedigna GPS-service. Jag gick in på en bensinmack och bad om vägbeskrivning. Gubben bakom disken var generös nog att måla en karta.
 
Kom ut med det här:
 
 
 
 
Jag tror att det är någon slags motorvägsviadukt han har målat? Låtsades givetvis att jag begrep precis. 
 
Till slut kom vi fram.
 
 
 
 
 
Jag skrev ett reportage för Skövde Nyheter. "Med livet på bloggen" hette rubriken. Vi måste komma ihåg att 2011 var det fortfarande ganska märkligt att skriva om sig själv online. Idag höjer ingen på ögonbrynen över en förlossningsvideo med inzoomning på krystarbetet. 
 
 
 
 
Året rundades av hos min kompis Elin som då bodde bara en trappuppgång bort. Den kvällen minns jag som ytterst trevlig. 
 
 
 
 
 
Ett händelserikt år!
 
 

Vi har ett namn

Min bok har ett namn!
 
Jag kommer inte att berätta det ännu men det känns mycket trevligt att ha döpt den. Det var förlaget som kom med förslaget (rimmigt värre). Själv hade jag fullkomlig hjärnsläpp och kunde plötsligt inte komma på en enda rolig titel?? Funderade så länge att mina idéer till slut bestod av:
 
1. En bok
2. En liten bok
 
Typ.
 
Inte så intressant kanske. 
 
I övrigt håller jag just nu på att redigera manuset. Redaktören har gått igenom berättelsen och det vi nu redigerar är logiska luckor av typen "på sida ett säger Gunnar att han älskar gröna bananer men på nästa sida äter han en brun banan". Vi kollar också igenom karaktärernas utveckling. Typ "i början är det jätteviktigt för Fia-Lotta att bli bäst på kattdressyr men i slutet spelar det ingen roll för henne längre, förtydliga varför". Ungefär så. Obs! Skriver varken om bananer, Gunnar, Fia-Lotta eller kattdressyr men ni fattar. 
 
Det är inga stora ändringar, men några.
 
Jag är glad över erfarenheten som min skrivkurs gav mig i form av feedback, att jag är van vid det nu. I början av kursen var det superjobbigt att få feedback och jag kände mig USEL för varje kommentar. Nu tänker jag att feedback är superbra för det betyder att vi gör texten ännu bättre. Alla berättelser tåls att jobba om.  
 
 
 
 
 
Förresten. Jag vet att flera av er är intresserade av det här med böcker och skrivande så jag vill tipsa er om en blogg jag hittade häromdagen - nämligen den här. Massor av intressanta inlägg om skrivande och bokutgivning. 
 

Matchdag och 1:a advent

Igår gick vi upp vid 07 för att åka till ishallen. Sjuåringen skulle nämligen spela sina två första ishockey-matcher. I en av matcherna skulle han stå i mål. 
 
– Mamma jag är så pirrig och nervös! Tänk om jag släpper in alla puckar? sa han innan.
 
Tänk att våga stå i mål trots att man är pirrig och nervös? Modigt! 
 
Så här ser det ut när en ishocketmålvakt lindas in i madrasser av skydd:
 
 
 
 
Givetvis släppte sjuåringen inte in alla puckar. Han var jätteduktig i mål och det satt två stolta föräldrar på läktaren.
 
Andra matchen spelade han ute och fick lyckan att göra ett mål. Alla barnen var duktiga och hade roligt! De är bara sju år men har liksom världens fart i sitt spel? 
 
 
 
 
Sen rejsade vi vidare till handbollshallen där 10-åringen just hade spelat match och snart skulle starta en andra.
 
Världens goaste handbollsgäng gjorde superbra ifrån sig! Det roligaste tycker jag är att se att alla i laget vågar ta för sig och att alla får göra mål. I en del lag ser man en eller två starka målgörare men i 10-åringens lag vågar alla satsa och det är så roligt att se. 
 
 
 
 
När alla matcher var slut fick det bli hamburgare till lunch. 
 
Sjuåringen tyckte att maten smakade så där. Hamburgaren hade citat "lite lågt tempo". Jo, ni förstår att det är mycket sport i vår familj.........
 
 
 
 
Sen slappade vi hemma en stund innan vi rundade av 1:a advent med glöggfika hos min bror och Hanna.
 
 
 
 
Mycket mysigt!