Summering 2019

Så här årets sista dag passar det väl med en summering över 2019?
 
Januari 
Året inleddes med att vi upptäckte en fuktskada i vårt badrum. Vi tvingades till renovering och hade tusen turer med försäkringbolag (allas dröm??). Vi fick också en ny familjemedlem i form av Olga. Yngsta barnet förevigade Olga med ett porträtt.
 
 
 
 
 
Jag var tränare i äldsta barnets klasshandboll. Det var kul!
 
 
 
 
Februari
Vi var på mello i Lidköping.
 
 
 
 
Vidare var vi på ishockeymatch i Karlstad och barnen hade den stora lyckan att träffa Martin Johansson som spelar i FBK.
 
 
 
 
 
Mars
Vi var på mellofinalen i Stockholm.
 
 
 
 
Jag toastmastrade min mammas 60-årsfest. Det var i mars alltså?? I år?? Lustigt för jag har börjat säga till alla att min mamma är 61 år. Det är hon alltså inte. 
 
 
 
 
Sen lånade jag, tillsammans med Matilda, ut min röst till en radioreklamspot. Vi ägde! Förlåt men vi gjorde vekligen det. Jag har en reklamröst inom mig och den ville UT. 
 
 
 
 
April 
Jag höll i en workshop i kreativit skrivande. Hoppas på mer av den varan.
 
 
 
 
Sen var jag på Emma Knyckares show Årets Mama. Emma från scen ba: Jag såg någon på Instagram som värmde upp inför kvällen med gröt. Alla skrattade.
 
Den personen var jag.
 
 
 
 
Yngsta barnet hittade tjusningen med att sms:a och han ville helst messa med alla i släkten varje dag. En dag lurade han mig att han var Spiderpapa. 
 
Maj 
Jag sprang något slags lopp i Örebro. 
 
 
 
 
Vi började renovera vårt kök. 
 
 
 
 
 
Samtidigt skulle nya fönster sättas in i vårt hus.
 
 
 
 
VI-DE-RIGT är ett ord som summerar renovering och fönsterbyte kombinerat. Fick sätta alla sociala sammankomster på paus och neka barnen att ta hem kompisar på grund av grejer över allt och vi fick leka tetris bara för att ta oss in i hallen. 
 
Juni 
Tog med mig renoveringsstressen in i årets mest hektiska månad. Avslutningarna avlöste varandra, sista spurten på jobbet, födelsedagsfirande och tusen röda dagar. Jag var så stressad att jag fick halsbränna, ljudkänslighet och ljuskänslighet. Vaknade på morgonen och fick ta på mig både solglasögon och öronproppar för att inte gå sönder. Hemskt. Nästa juni måste planeras bättre. Samtidigt: Skickade in mitt bokmanus till förlag och fick positivt svar strax innan midsommar. Lycka!
 
 
 
 
Jag insåg också i juni att mina pelargoner älskade livet i skuggan bakom en utställd kyl och diskmaskin. Herregud vad de blomstrade vid foten av freon.
 
 
 
 
Sen blev det äntligen midsommar och semester. Vi firade som vanligt hos våra kompisar i Fagersanna. Älskar att inviga sommaren där.
 
 
 
 
Juli 
Vi var i Tyskland, Skåne och på västkusten. Härliga veckor. Fick veta att jag blev VG i kursen Skriva Barnlitteratur! Så mallig och stolt övet det. 
 
 
 
 
 
 
"Ingen semester utan en P-bot". Känt svenskt ordspråk??
 
 
 
 
Augusti 
Kommer aldrig glömma känslan av när jag öppnade mailet där det stod att mitt manus var definitivt antaget av förlaget Rabén&Sjögren. Mitt puls skenade och jag slog handen för munnen i någon slags chockad impuls. Matilda som satt mitt emot mig blev rädd, haha. Tvärt om - något roligt hade just hänt. 
 
September 
Träffade Rabén&Sjögren på bokmässan. Kul! Påbörjade kurs nr 2 i Skriva Barnlitteratur. 
 
 
 
 
Oktober 
Efter månader, eller typ ett helt liv, med ångest började jag gå till en psykolog. Har fått många nya tankar och lärt känna mig själv ytterligare. Men självklart finns det ingen quickfix utan det här med min ångest är något jag kommer få jobba med hela livet. Men det underlättar att känna till hur jag fungerar.
 
Vi var på Halloween på Liseberg. 
 
 
 
 
Matilda och jag slog bakut över det faktum att typ alla pristagare på Näringslivsgalan var män, och alltid har varit män. Varje år. Matilda var i radio och pratade om det och vi lunchade med näringslivschefen. Jag har dock inga högre förhoppningar om att det kommer ske någon vidare förändring. Det är ändå Skövde vi talar om. En stad bra på många sätt men också mindre bra på andra sätt. Framsynthet är kanske inte ett signum. Men. Jag låter mig gärna överraskas.   
 
 
 
 
November 
Jag var fashion som vanligt.
 
 
 
 
Sjuåringens dröm gick i uppfyllelse när han fick stå i mål i sin första ishockeymatch. 
 
 
 
 
December 
Försökte pussla ett pussel. Det gick så där. Vi adopterade bort det. 
 
 
 
 
I övrigt var det mycket mys och familjetid. För mig brukar december vara en lugn månad, så även detta år.
 
 
 
 
 
2019 alltså...
 
Herregud.
 
Högt och lågt. Lycka blandat med ångest. Glädje blandat med stress. Jag tror nog faktiskt att orden "crazy banana" summerar året bäst.
 
Ser fram emot 2020!
 

Nattgäst

Vi har haft en nattgäst! Mitt syskonbarn. Som ni kanske förstod.
 
1 år och 8 månader är han nu och pratar som bara den. Vi förstår naturligtvis knappt hälften av allt han säger men pratar gör han icke desto mindre. 
 
Ettåring: Hdjkld dkhdlk sklaa ldldma amoffn.
Jag: Jaha? Säger du det! 
Ettåring: Kdftea öa akapc jlomft nydejk.
Jag: Oj! Det låter onekligen intressant. 
Ettåring: Nkdkn sknss ldls ufhnb.
Jag: Wow! Vilken grej!
 
Ungefär så. 
 
Fast en del som han säger förstår vi jättebra. Han är till exempel helt övertygad om att mamma jobbar och pappa kör bilen när han är hos oss.
 
– Mamma jobbar! säger han. Pappa bilen köra! 
 
Mycket möjligt att det är så de nyttjar barnvaktstiden. Vad vet jag? 
 
 
 
 
 
I natt sov gästen som en stock.
 
Kl 06 imorse vaknade jag och inväntade att han skulle vakna. Men han sov vidare. Klockan 07:30 vaknade 10-åringen. Klockan 07:45 vaknade 7-åringen. Klockan 08:00 hängade båda två över resesängen och stirrade ut den sovande nattgästen. Strax efter 08 vaknade han så eeeeentligen. 
 
 
 
 
Sen myste vi i sängen en stund. Efter det åt gästen tre mackor och ett äpple till frukost.
 
Nu har han åkt hem och vi ska träffa våra kompisar från Norge.

Grillnig och bio

Igår ryktades det om sol så vi packade oss iväg till skogen med några kompisar.
 
 
 
 
Vi grillade korv och jag fick utökad feeling.
 
 
 
 
Jag tänkte att bullarna skulle bli lagom ljumma och chokladollarna smarrigt mjuka. Men det slutade med att chokladbollarna blev smet och bullarna brända i botten. Barnen var lagom nöjda med mig. 
 
På eftermiddagen skulle jag och min man gå på bio med min bror och Hanna. Klockan var 16:00 när jag tog en promenad in till stan. Tydligen är jag så desperat optimistisk att jag inbillar mig att jo det ääääär lite ljusare på eftermiddagarna nu. 
 
 
 
 
På bion blandade jag chokladlinser i popcornen. Given mix. 
 
 
 
 
Vi såg Thomas Ledin-musikalen En del av mitt hjärta. Jag hade helt ärligt inte ens kollat upp vad den handlade om. Men jag visste att Edward af Sillén hade med saken att göra och jag älskar allt som Edward gör. Jag blev inte besviken nu heller. Filmen var SÅÅÅÅ bra! Bra manus, kul plottar, bra skådisar, bra ALLT. Jag är så imponerad hur de lyckas interagera musiken med handlingen utan att det blir krystat. 
 
 
 
 
Edward af Sillén är en person jag beundrar så himla mycket. Han och en annan manusförfattare som heter Tina Mackic ser jag verkligen upp till och inspireras av rent jobbmässigt. Mia Skäringer också! De är mina topp tre jag skulle bjussa på middag och ha tusen frågor till. 
 
A ja. Se filmen!

Annandagstradition

Igår träffade jag på en gammal vän, av en slump. Jag gick en promenad från stan och plötsligt kom hon gående på trottoaren. Hon bor i Göteborg annars så jag hade inte väntat mig att se henne där och då.
 
Vi pratade en lång stund och sen kom vi fram till att ingen av oss hade bråttom till något så vi ringde vår gemensamma vän som bor bara 2 minuter från där vi stod just då. Och så bjöd in oss på fika. Vi var välkomna.
 
 
 
 
 
Sen pratade vi bort 4 timmar. Vi avhandlade allt från jobb, jultraditioner, framtidsdrömmar och allmänt mående och jag åt upp alla hushållets marknadskarameller i en imponerande rask takt. Mycket trevligt. 
 
 
 
 
Kom på att jag träffade samma kompisar även förra årets annandag så jag tänker att denna träff får bli tradition från och med nu. Möjligt att vi kan planera det mer nästa år? Utgångspunkten måste inte vara att två av oss råkar på varandra av en slump. Eller så får de bli traditionens spänning?? 

Juldagen 2019

Igår firade vi jul hos min mans bror med familj. Svärmor och svärfar var också där. 
 
 
 
 
Vi fick en god välkomstdrink. Ursäkta men hur trevligt att som gäst få en drink att skåla i när man anländer? Alkohol som alkoholfri spelar ingen roll. Det ska bli ett nytt koncept när vi får gäster framöver. 
 
 
 
 
 
Vi fick god mat. Min svärmor bakar såååå gott bröd som man tydligen steker i stekpanna? Jag ska ta receptet på det.
 
 
 
 
 
Hög igenkänning på lillkusinens strumpbyxor. Been there. 
 
 
 
 
Vi tog en släktsam julbild. 
 
 
 
 
Efter julklappsutdelningen skulle granen ut. Den barrade nämligen så mycket att det var lika bra att dammsuga grenarna direkt.
 
 
 
 
Efter några trevliga timmar åkte vi hem och tillbringade resten av kvällen i soffan. Sov goda 10 timmar i natt.  

God Jul 2019

God Jul på er alla kära läsare! 
 
Hoppas att ni hade en fin julafton igår på det sätt som ni önskar. 
 
 
 
 
Vi startade julaftonsmorgon vid 07:30. Tidigare år har vi startat vid 06:01 så det var verkligen sovmorgon. 
 
Pojkarna fick öppna ett paket på morgonen. Det innehöll SHL-gubbar till bordsishockeyspelet. De fick Färjestad, Frölunda och Djurgården-gubbar. Ni förstår att det var en uppskattad present. 
 
 
 
 
Sen åkte vi till mamma för julfirande. 
 
 
 
 
Min kusin har fått en bebis. Jag råkade kladda ner honom med mina målade läppar. Stackar´n. Överfallen av läppstift på livets första julafton och allt.
 
 
 
 
 
Kan inte släppa att jag tycker att den här tomten har något obehagligt i blicken? Han kan flasha gluggar och sockerbitständer hur mycket han vill. Mig lurar han inte!!
 
 
 
 
Sen var det dags för julklappsleken. 
 
 
 
 
Detta år erhöll jag en krubba som jag blev mycket glad för! 
 
 
 
 
 
Efter julklappsleken var det dags för tomten att komma. Det spanades i köksfönstret. 
 
 
 
 
När tomten väl kom innanför dörren hann han inte ens uttala de bevingade orden "finns det några snälla barn" innan släktens treåring utbrast JAG HAR VARIT SNÄLL! Lika bra att få det administrativa överstökat. 
 
 
 
 
Jag stod för efterrätten. Temat var rött och vitt. Och gott. Jag hade gjort en frozen cheesecake och tomte-jordgubbar. Det senare är alltså grädde och jordgubbar.
 
 
 
 
När vi firat av oss ordentligt med släkten åkte vi hem till min bror och Hanna.
 
Min bror får pris för ABSOLUT bästa idé - nämligen ett godisbord!! 
 
 
 
 
Det här kanske är en vedertagen grej i andra familjer men hos oss har vi aldrig sett något liknande och alla var mycket imponerade. 
 
Efter att vi beundrat godisbordet och möjligen smakat en del åt vi kvällsmacka, hade 31-turnering (kortspela alltså) och avrundade med en film i soffan. 
 
 
 
 
En mycket bra julafton!

Mina mål 2019 - hur gick det?

Det är snart 2020! 
 
Jag gick tillbaka i arkivet och spanade in mina mål för 2019. Jag gillar att ha mål och visioner, både i jobbet och privat. Det motiverar mig. 
 
Hur gick det med mina mål för det gågna året då?
 
Mål 1: Vara ännu mindre på sociala medier 
Hm... Jag anser fortfarande att jag är för mycket på sociala medier men visst slösar jag mindre tid på det generellt. Jag gör också aktiva val i form av att läsa tidningar och böcker snarare än att slöscrolla telefonen. 
 
 
 
 
 
 
Mål 2: Slänga ännu mindre, handla second hand, resa klokt, äta vegetariskt
Det har jag infriat. Vi har fått in en vana att handla mat på ett smart sätt och ta till vara på allt i kylskåpet. Jag äter gärna vegetariskt även om jag absolut kan dra ner ännu mer på kött. Handla second hand, njaaa... Jag försöker att inte handla så mycket överhuvudtaget. Vad gäller att resa har vi haft ett flygfritt år.
 
Mål 3: Skriva klart och skicka in min bok 
Jag skrev klart min bok, skickade in till förlag OCH BLEV ANTAGEN! Så nedrans stolt över mig själv. 
 
 
 
 
 
Mål 4: Skriva minst ett manus 
Jag tror att jag menar manus till en serie? Det har jag inte skrivit något, fast jag har skickat in en pitch till SVT. Det kan man göra när som helst. Jag fick dock ett nej. Det gjorde inte så mycket för nu känns bokskrivandet roligast. Men att skapa en serie någon gång det ska jag göra. Jag har massor av idéer.
 
Mål 5: Satsa ännu mer på kreativt skrivande 
Här menade jag att jag ville gå från det kommunikativa skrivandet till mer kreativt skrivande. Jag blev bland annat anlitad att hålla en workshop i kreativit skrivande. Det gör jag gärna mer av. 
 
 
 
 
 
 
Mål 6: Sluta träna. 
Haha... Jopp. Jag sa upp mitt gymkort som bara stressade mig. Nu går jag promenader varje dag och styrketränar hemma. En skön nivå.
 
Mål 7: Fortsätta göra kul grejer med familj och vänner 
Det har jag gjort. Familjeresan till Tyskland var en höjdpunkt 2019. Barnen längtar tillbaka. 
 
 
 
 
 
 
Nu filar jag på några mål och visioner för 2020.

Julledigheten är igång

Igår var vi våra släktingars stuga och hade julmys. 
 
Vi brukar alltid kicka igång julledigheten där. I vanliga fall är vi utomhus och grillar korv vid sjön (vi kommer aldrig glömma den gången min svåger smälte sina skor vid elden) (note to alla: värm inte kalla fötter för nära öppen låga). Men i år var vädret be-de-rövligt. Så vi höll oss inomhus. 
 
 
 
 
Jag hamnade i omedelbar julledighets-stämning. 
 
 
 
 
 
Sen gjorde vi mini-pepparkakshus. Dessa små pepparkakshus är det enda jag har sett på Instagram under hela december. Tvååringen tyckte att det var roligast och pysslade raskt två hus på raken.
 
 
 
 
 
Efter mat, fika och pyssel åkte vi hem och beundrade Västsveriges glesaste hyacint som ståtar på vårt köksbord. 
 
 
 
 
Så mycket stjälk. Så lite blomma. 
 
Men inte ska den skämmas för det! Nej då. Jag vårdar den som om vore den min egen avkomma.
 

I betalt samarbete med badshop.se

I betalt samarbete med badshop.se
 
När man ska renovera badrum kan det här med att välja badrumsmöbler vara klurigt. Det ska ju gärna bli rätt från början, åtminstone om man vill slippa ändra om igen efter ett par år. Och det vill man ju helst. Slippa alltså. Det kan vara smart att skapa en tidlös grund och därefter lägga till detaljer för en personlig prägel. 
 
Badkar eller inte badkar då? Det är frågan.
 
Vill man ha ett badkar krävs en bra badkarsblandare, vilket kanske inte är det första man tänker på när man ska göra ett badrum. En blandare är till för att blanda varm- och kallvatten så att man kan bada i en behaglig temperatur. En badkarsblandare kan också vara det som är med och "sätter stilen" i badrummet. 
 
Om du letar efter badkarsblandare har Badshop ett stort utbud. 
 
Beroende på vad du gillar eller vilket behov du har erbjuder Badshop både klassiska blandare med två kranar men även mer moderna varianter. Det kan vara värt att fundera ett varv kring design och extrafunktioner. Badshop har omtyckta och pålitliga varumärken som Mora, Gustavsberg och Hafa.
 
Kanske vill du kunna duscha i badkaret eller enkelt kunna rengöra det? I så fall kan en badkarsblandare med ett tillhörande duschmunstycke vara smart. Som det här från Tapwell. Vi har en liknande blandare till vårt badkar och jag gillar att det är enkelt att rengöra badkaret eller skölja ur håret på badande barn. 
 
 
 
 
 
Här är en variant i retrostil från Hafa med så kallad tvågreppsblandare och handdusch. 
 
 
Tidlös design från Gustavsberg. Ettgreppsblandare i krom med svängbar pip.
 
 
 
 
En röd variant från Gustavsberg som verkligen sätter prägel på badrummet.
 
 
 
 
 
Som sagt, det kan vara värt att fundera ett varv kring design och extrafunktioner så att det blir rätt från början och resultatet blir ett badrum som håller i många år. 
 
I betalt samarbete med badshop.se 

Jag har räddat Rut

Under december har jag fått påminelser från biblioteket om en barnbok som heter Rädda Rut som jag tydligen inte har lämnat tillbaka. 
 
Jag har letat och letat och letat efter denna sabla bok men inte hittat den. Jag har kommit fram till att jag måste ha skickat den med barnen till skolans bibliotek? Eller typ lämnat tillbaka den på vanliga bibblan utan att det har registrerats (vilket har hänt mig förr)? 
 
I veckan fick jag ett brev där det stod att jag kommer få en faktura på boken om jag inte lämnar tillbaka den omgående. Då bestämde jag mig för att ge letandet här hemma ytterligare en chans. 
 
– Nu JÄKLAR! tänkte jag och började trava runt i huset med bestämda letar-steg. 
 
Då låg boken där.
 
Mitt framför mig. 
 
Och jag insåg att jag har stått och hållt i bokjäkeln FLERA gånger!! Den har varit mitt framför ögonen på mig varje dag. Bara det att jag har läst på omslaget att den heter Den magiska djuraffären. Inte Rädda Rut. 
 
 
 
 
Det är SÅ typiskt mig att inte läsa alla titlar på boken. Alltså jag tror inte att ni förstår HUUUUUR typiskt mig det är. Jag är skum-läsandet URMODER. Jag är UPPFINNAREN av att utesluta detaljer. Googlar ni på mig får ni upp själva defenitionen av en person med svepande seende.
 
Va? 
 
Nej jag har aldrig läst det finstilta på något någonsin.
 
A ja. Nu har jag i alla fall räddat Rut tillbaka på bibblan. 

Årets julgran på plats

Och DÄR kom julgranen på plats.

 

Lite tidigare än vad vi hade planerat. Men igår hade vi tid helt enkelt. 

 

 

 

 

Ja det var jag som balanserade stjärnan på plats. Ja jag tycker absolut att toppen hade kunnat vara ytterligare lite längre faktiskt. Är den inte lite snål på höjden?

 

Jag är väldigt nöjd med granen i år måste jag säga. Nu ska den bara skötas också.

 

– Vi kan väl hålla koll och vattna den båda två i år? sa min man. 

 

Det skulle han aldrig ha sagt.

 

Jag påminde honom vänligt om att jag är den som har koll på ALLA våra växter i huset ÅRET runt! En snabb överslagsräkning senare kom jag fram till att min man därför har 557 och en halv procents ansvar för vattning och allmän skötsel av julgran i 328 år framöver. Minst. 

 

Vid närmare eftertanke höll han med om att det var rimligt. 

 

Paket-eftermiddag

Igår eftermiddag hade sjuåringen och hans kusin paketinslagningsrejs när de slog in klappar till kusinens lillasyster som är två år. 

 

– Hon har varit lite bråkig så jag vet inte om hon kommer få några julklappar? sa kusinen. 

 

Sjuåringen trodde att hon nog skulle få julklappar ändå men kusinen var inte så säker. Där startade paketrejset. 

 

 

 
 
Totalt slog de in tolv stycken julklappar till tvååringen. 
 

Innehåll: Exklusivt hämtat från sjuåringens rum.

 

Exakt tre rullar med paketpapper, antagligen 120 meter snöre samt en rulle tejp gick åt. 

 

När de inte längre fanns några grejer de kunde slå in kom de på att de skulle göra konfetti av pappersresterna och där kände jag att det möjligen var dags att avrunda kreativiteten.

 

Släktens tvååring har hur som helst en trevlig jul att se fram emot.  

Megajulgran och husdjur

Min bror och Hanna har tagit in sin julgran. Vi var genast tvugna att springa dit och sola oss i barr-glansen.
 
Den är ENORM! 
 
 
 
 
Bilden gör inte diametern rättvisa. Dubbla storleken i sinnet så har ni korrekta mått.
 
Vi har inte tagit in någon julgran än. Jag tänker att vi gör det på söndag eller måndag. Många tar in sin julgran i början av december för att de "vill hinna njuta" och jag köper verkligen det argumentet. Vi tog också in vår julgran i början på december ett år. Men aldrig mer så tidigt säger jag bara. 
 
En gran är som att dra på sig ett husdjur med all vattning och skötsel. Råkar man glömma bort husdjuret någon dag eller två (vilket är lätt hänt i december) (ursäkta mig liksom) så får man sota för det resten av månaden och fullkomligt vada i vad husdjuret släpper ifrån sig. Till slut får man förvisa den ut i trädgården på självaste julafton eftersom man inte står ut en enda sekund till.
 
Ett år kunde husdjuret inte hålla tätt utan läckte på vår parkett. På den platsen ståtar nu en trevlig svart fläck.
 
Så ja. Vi väntar lite. 
 
Jo jag vet att man kan ha plastgran. Har dock inte kommit runt tanken på det ännu. 
 
 

En uppdatering om pusslandet

Hur går det med pusslet kanske ni undrar? Jo tack. 
 
I helgen tog vi min bror och Hanna till hjälp. Vi hade nämligen fortfarande inte kommit längre än till två bitar. Min bror och Hanna är två tålmodiga, logiska personer och bitar hittades och fogades samman i en rask takt.  
 
 
 
 
 
På en kort stund hade de pusslat hela ramen plus en halv kamin. 
 
Så bra! Nu har vi skickat med pusslet hem till min bror och Hanna. Målet har hela tiden varit att jag och barnen ska vara klara med det innan jul och jag tror baske mig att vi lyckas!
 
Ha!
 
Va?
 
Jo jag tycker att det räknas att vi har klarat pusslet även om det är andra som pusslat det. Det viktigaste är att det blir klart, inte vilken hand som har gjort exakt vad. 
 

Jag giver eder - sex jultyper

Jag har tagit mig friheten att lista några olika persontyper vi ibland ser kring jul.
 
1. ExtremistErik
ExtremistEriks favoritgrej med julen är att den ser exakt likadan ut som förra året. Eriks favoritstjärna är Julstjärnan och redan i februari börjar han rota reda de små Jesusbarnen i trä som gammelfarfar Bertil snidade någon gång i början av 1800-talet. ExtremistErik är släktingen som inte drar sig för att starta världskrig om 24 december inte firas exakt så som den alltid har firats.  Om ExtremistErik får en son ska han heta Arne-Wise. Som dubbelnamn.
 
 
 
 
2. TrendigaTina
Tina tycker om julen men kanske mest för att det är en anledning att inreda hemmet på nytt. Tina avskyr rött. Julen ska vara vit! Med inslag av svart. Eller silver. Eller vilken annan färg som för tillfället är trendig. Granen är ett Pinterest-projekt i sig och kläs efter säsongens trender, absolut inte av barnen. 
 
3. OtraditionellaOlivia
OtraditionellaOlivia har inga känslomässiga band till julen och tar 24 december som den kommer. Vi kan väl åka till Thailand? Teneriffa? Tranås? Olivia är den som föreslår asian fusion på julbordet och har mer än en gång uttalat orden "julafton är en dag som alla andra". Eventuella paket överlämnas till mottagaren i plastpåse. 
 
 
 
 
4. TraditionellaTrude
TraditionellaTrude har drag åt ExtremistErikas håll men mindre aggressiva. TraditionellaTrude tycker framför allt att julen ska vara mysig. "Det är så myyyysigt med jul" säger hon. Igen. Och igen. Och igen. Trude tycker till skillnad från TrendigaTina att det är mysigt att klä granen tillsammans med barnen med tillhörande smällkaramell-overload som resultat. TraditionellaTrude hittar du längst fram i julottans kör.  
 
5. KlyschConny 
KlyschConny vandrar december runt som en levande klyschmaskin. "Adventsstjärnor behövs i mörkret". "Det viktigaste med julen är gemenskapen". "Det är tanken som räknas". "Tänk att det redan är jul igen, tiden går fort". Eller "man blir så trött på all julmat". Det senare säger han efter noll eller möjligen ett julbord. KlyschConny avrundar månaden med orden "nu går vi mot ljusare tider". 
 
 
 
 
6. AlltSkaHinnasMedHanna 
1 december knyter AlltSkaHinnasMedHanna på sig skorna och sedan löper hon maraton fram till 1 januari. 72 små paket slås in till de tre barnens paketkalendrar under parollen "så slipper barnen få alla paket på julafton". Fast sen kommer förstås allt på julafton ändå. Det ska bakas pepparkakor, pyntas stakar, huggas granar, fotas Luciatåg, fotas ljusstakar, hållas glöggafton, fotas glöggafton och... Nämnde jag att allt ska fotas?
 

Glöggig aw och speciell pizza...

I fredags var jag på glögg-AW som min kompis Åsa ordnar varje december. 
 
Så himla trevligt! 
 
 
 
 
Åsa är min kompis som är kock så det är inte direkt svintråkigt att bli bjuden på mat av henne. 
 
 
 
 
Jag hade rött läppstift för julig känsla. 
 
 
 
 
Igår skulle vi ha kompisar över på middag. Först trodde vi att ett av barnen höll på att bli sjuk så vi avbokade middagen på förmiddagen. Klockan 15 var dock barnet på strålande piggt humör igen och då kände vi bara att... Ska vi kolla om kompisarna vill komma ändå? Det ville de. 
 
Japp. Vi hade planerat att göra egen pizza. 
 
 
 
 
Vår kompis är glutenintollerant och jag hade instruerat min kära man att handla glutenfria pizzabottnar. Pizzabottnar köpte han men när vi skulle dekorera pizzan insåg vi att de inte alls var glutenfria. 
 
Gah!! 
 
Panikhandling mitt i middagen. 
 
Sen gjorde vi pizzor till barn och vuxna. Vi vuxna hade grönkål på. Jag sköljde och klippte sedan en rätt bra mängd kål över pizzan. Tjoff in i ugnen. Sekunden senare ser jag bakom ugnsglaset hur det rör sig på pizzan. Och det är inte osten som bubblar.
 
DET ÄR EN LARV!! 
 
En larv på pizzan! Direkt sprungen ur den ekologiska grönkålen. Överlevare av både skölj och klipp.
 
Alltså, jag kommer aldrig glömma synen av hur vi ofrivilligt helsteker en larv. ALDRIG! Eller ja, vi tog ju snabbt ut pizzan och tjoffade ner larven i matavfallspåsen. Men det är oklart om larvis blev sig själv igen... Jag hoppas dock att den lever sitt best life bland matrester just nu. 
 
Summering: Bjöd in gäster, bjöd av, bjöd in igen, handlade, handlade fel, handlade rätt, bjöd på larv. 
 
Priset för absolut bästa värdar går till *trumvirvel* familjen Spider von Chick! 
 
 

Bachelor the end

Ja-happ då var Bachelor slut för den gär säsongen. 
 
- Låt oss börja med den största skrällen - Simon valde Patricia. Vad hände där? Obs! Fina tjejer båda två men Simon och Isabella Larka hade ju den kemin. De hade den enda kemin i hela Bachelor 2019. Vad för hjärnsläpp fick Simon? 
 
 
Bild tv4.
 
 
 
- Patricia och Simon är inte ett par idag. Förhållandet slogs i spillror efter att Patricia fått ett sms från en killkompis. 
 
- Simon har insett sitt felval och vädjar nu till Larka via Instagram. 
 
 
 
 
 
 
 
- Jag tror tyvärr att han vädjar för döva öron.
 
- Felix valde Johanna. Det var mer väntat. 
 
 
 
Bild: tv4
 
 
 
- Mindre väntat var att de inte är ett par idag? Efter programet åkte Felix iväg i två veckor och letade wifi i asien men när han väl hittade ett och sms:ade Johanna dröjde svaren flera timmar. Där föll relationen. 
 
- Det förvånar mig med tanke på hur noga Felix var med att intervjua tjejerna angående... Eller eh... Jag menar prata med tjejerna om barn och giftermål och en "fungerande vardag". 
 
- Det var ju det enda de pratade om på Felix dejter? 
 
- A ja. Kärleks-oddsen är tyvärr aldrig på deltagarnas sida. Hur många glas bubbel eller skumbad med rosenblad som produktionen än fixar.
 
- Jag kan bara komma på ett enda par från Bachelor som har fortsatt att vara ett par även på svalare breddgrader. Pär och Rebecca från 2015.
 
 
 
Bild: tv4
 
 
 
- Eller... Nä. Nu googlade jag. De har gjort slut. 
 
- Facit säger med andra ord att du inte ska söka till Bachelor om du söker kärleken. 
 
- Nä hörrni. Den här säsongen går inte till historien som den bästa.
 
- Kan en tittare spola 25 minuter utan att missa något väsentligt så bör man kanske se över innehållet.
 
- Förresten tycker jag att grabbarna har gjort sitt på ett tag. Det är dags för en tjej i huvudrollen! Låt Isabella Larka får vara nästa års Bachelorette. 
 
Slut. 
 
 

Rätt kakor hos rätt person

Jag har fått mina favoritkakor av mormor! Franska våfflor, ni vet. 
 
Hon hade med sig dem i lördags när vi hade julpyssel hemma hos oss. Det var dock rysligt nära att jag inte fick kakorna! Mormor är nämligen lite glömsk ibland, vilket man har all rätt att vara när man är 91 år gammal, så för några sekunder fick hon för sig att kakorna skulle till någon annan. 
 
– Jag har bakat franska våfflor, sa hon. Vem är det nu som älskar dem så mycket? Peter va? 
 
Min bror!
 
– Nej! utbrast jag. Det är jag som älskar franska våfflor. 
– Va? Du? 
– Ja! Det är JAG som älskar dem! sa jag och slet vänligt burken ur händerna på henne. 
 
PJUH! 
 
Avvärjde en smärre katastrof där känner jag. 
 
 
 
 

Mitt liv 2012

2012 var jag gravid med barn nummer två.
 
 
 
 
 
Faktiskt så pass gravid att jag la mig till med ett karpaltunnelsyndrom (och storlek 42 i skor) (har strl 37 i vanliga fall). Det vill säga mina armar var så vätskefyllda att de domnade bort. Pratade jag i telefon i mer än 20 sekunder kunde jag inte känna mina armar sen. Fick framskrida mina gravid-dagar med skenor.
 
 
 
 
Men jag kämpade på. Bloggade, skrev krönikor och pluggade marknadsföring på högskolan. På högskolan träffade jag en annan väldigt gravid person - nämligen Matilda. Vi pratade lite och så där men inte mer. Att hon skulle bli kollega och nära vän till mig visste jag inte då. 
 
 
 
 
Vi hade en kolonilott som vi renoverade.
 
 
 
 
Eller snarare min svärfar renoverade den. Själva åkte vi dit lite då och då och pustade över hur mycket det var att göra innan vi åkte hem igen. Alltså, det där med stuga var ingenting för oss. Inte just då. 
 
 
 
 
10 juli kom det lilla hjärtegrynet som bakats i min mage. Han snittades ut i operationssalens ljus. Här kan ni läsa mer om den förlossningen. Här kan ni läsa mer om hur det var att bli snittad. 
 
 
 
 
I samband med snittet fick jag veta att min livmoder har en annorlunda form. Den är hjärtformad vilket har bidragit till att båda mina barn har haft ont om plats i livmoderna och därför kommit sex respektive fem veckor tidigt. Ja-happ. Då vet vi det. Tack ändå för att du kämpat på lilla livis. 
 
Snart uppstod det omtalade småbarnskaoset. 
 
 
 
 
Att städa var som att skotta i snöstorm. Utan spade.
 
I september åkte jag, bebis och man upp till Stockholm. Jag var nämligen nominerad till Guldpennan i Vecko Revyn blogawards. Gaymasen var min plus en. 
 
 
 
 
Spiderpapa och bebis höll till på hotellrummet, en våning upp från festen. Bebis skrek hela tiden och snart fick Spiderpapa ringa upp mig. Båda mina bebisar har varit extremt mammiga och ammiga av sig. Det var inte långa stunden jag kunde vara ifrån någon av mammagrisarna det första året.
 
 
 
 
Annars då? När treåringen gick sina 15 timmar på förskolan låg jag och bebis hemma och myste och hade amningsmaraton. Jag tittade på sjuka mängder Gränsbevakarna på tv. Älskade! Jag ville se alla gränser bevakas. Det var så rysligt spännande att se vad folk hade "glömt" att deklarera. Typ hönor, tre fjärdedels getter, kryddor och crack.
 
 
 
 
Sen blev det jul och jag skapade något slags ljus-stilleben som mest såg ut som en kompost. Dessutom var det någon i familjen som snabbt klåfingrade till sig tre av de fyra ljusen. 
 
 
 
 
Tänker ändå att det här med att skapa en julig kompost känns modernt så här några år senare i miljötänkartider??
 
Nå väl. 2012 var mysigt och härligt samtidigt som det var tufft med lite sömn och lite egen tid. Men jag kan se att någonstans här började en ny del av mig ta form. Jag mognade på något vis, i mitt sinne. Från och med här blev jag mer medveten om min kapacitet och mitt eget värde. Jag började också känna mig mer grundad i mig själv. Om ni förstår. 
 
Två personer som har format mig till en person jag tycker om:
 
 

Favoriter på julbordet

Idag har vi haft julbord på jobbet. Eller jullunch snarare, men det är som ett helt julbord. Mycket generöst.
 
Jag tog på mig en rymlig särk för maximal ätkomfort. 
 
 
 
 
 
 
Ja tack på julbordet:
 
1. Skinkan 
Nybakat bröd med julskinka och senap är såååååå gott! 
 
2. Köttbullar 
Köttbullen är en trygg trotjänare på julbordet. Något man alltid kan lita på. 
 
3. Svampstuvning i krustader 
Min moster gör det till släktens julbord. Mycket delikat. 
 
Nej tack på julbordet:
 
1. Gravad lax 
Jag klarar inte av rå fisk eller rå mat överlag. 
 
2. Janssons frestelse 
 Inte så frestande om ni frågar mig. Synd att lägga anjovis i en annars fin gratäng, kan tyckas.
 
3. Sill 
Som sagt. Jag klarar inte rå fisk. Sill är en av ytterst få, kanske den enda, matgrejen som jag inte ens har förmått mig att smaka på. Jo, möjligt att jag har smakat yttepytte på senapssil eftersom såsen maskerar själva fisken. Men nä. Jag betackar mig. Vilket är synd för just fisken är ju supernyttig. Jag sörjer faktiskt att jag inte klarar av sill. 
 
Bubblare:
 
Lussebullen. Det är kanske inte en julbordsgrej men jag vill ändå nämna det. Lussebullen är som ett fluffigt, underbart, litet saffransmoln i munnen. Mmm...
 
I år på julbordet:
 
Planerar att kolla upp olika former av kålrätter. Jag ÄLSKAR kål! 
 
Vad gillar ni bäst på julbordet?
 

Julpyssel och fruktade förberedelser

I helgen var det fullt pysselpådrag hemma hos oss. 
 
 
 
 
Mamma gjorde julgranskulor av puttekulor.
 
 
 
 
Efter en stunds pysslande började hon mumla något om julklappsspelet. Ni vet, vi spelar ju ett julklappsspel varje år med släkten och det året mamma pysslade en ängel och slog in har satt djupa spår hos oss alla (även kallat "ängel-gate"). Mammas ängel följdes senare upp av den fruktade snusängeln. Det är inte enligt reglerna att pyssla egna saker och ta med i spelet (undantag barn).
 
Jag var tvungen att varna släkten. 
 
 
 
Fick omedelbart svar från min kusin.
 
 
 
 
 
Lite senare på kvällen skickade en annan släkting den här bilden med texten "förbereder mig inför julklappsspelet".
 
 
 
 
 
!!!
 
Årets julklappsspel kommer bli SNÅRIGT. 
 
 

Kiosktjänstgöring

Idag ansvarade vi för kiosken på 7-åringens ishockeyträning. Japp, laget har kiosk varje träning där mackor går åt i en rasande fart. 
 
Vi förberedde smörgåsar, grönsaker och chokladbollar. Sedan fanns det saft, kaffe och lite annat på plats. 
 
 
 
 
 
En minut efter att träningen är slut blir det rusningstid när utsvultna ishockeyspelare stapplar av isen och behöver energipåfyllning. Där emellan är det syskon som mutas och föräldrar som pumpar kaffe. Pumpar ja, ur pumptermosen. 
  
 
 
 
Just idag, när vi hade kiosken, fick alla som handlade något även valfritt antal skumtomtar på köpet. Det kom jag på själv. Det skapade en gemytlig stämning i ishallen, helt klart.
 
– Kundvård kallas det, förklarade jag för 10-åringen som assisterade.
 
 
 
 
Jo jag tycker att man kan tänka kundvård även i en kiosk i en lokal ishall under en träning för 7-åringar.
 
Extra trevliga timmar i ishallen måste jag säga. 

Kusinövernattning

Förra fredagen hade vi minikusinen på övernattning
 
Igår hade vi 6-åriga kusinen på besök, kusin på min mans sida. 7-åringen och 6-åringen leker ju som bekant väldigt tight med varandra. De är verkligen som ler och långhalm (jo jag var tydligen tvungen att använda världens mest åldrade uttryck).
 
A ja. Dom har väldigt roligt ihop i alla fall. 
 
 
 
 
Igår hade vi myskväll och tittade på första avsnittet av Ture Sventon på Cmore. Nyinspelning med Robert Gustavsson som Ture Sventon. Plus grymt duktiga barnskådisar! Jag kan rekommendera! Den gillades av både vuxna och barn. 
 
 
 
 
Sen var klockan 20 och man kan tycka att de yngre barnen började bli trötta men nej då. Det var nu kvällen började! 7-åring och 6-åring höll igång med tusen lekar fram till 22:30 då vi mer eller mindre tvingade dem i säng. 
 
Klockan 03 (!!) vaknade jag av de var uppe och tassade. 
 
– GÅ OCH LÄGG ER! ropade jag. 
 
På morgonen låg den här lappen i vår säng. 
 
 
 
 
Hm.........
 
Klockan 09 hade gullisarna plockat fram frukost åt hela familjen. Allt var förlåtet. 
 
 
 
 
Nu ska vi baka julgodis hela dagen.

Fiskbensparkett

I betalt annonssamarbete med Golvshop.se 
 
Ursäkta men hur fint är det inte med fiskbensparkett? Mycket snajsigt tycker jag! Jag har aldrig bott i hem med fiskbensparkett. Vi har parkett i vårt vardagsrum men inte i det mönstret. 
 
Letar du efter fiskbensparkett har Golvshop flera fina varianter. Golven levereras i form av stavar och är avsedda att läggas som fiskbensparkett. En fiskbensparkett  är lätt att rengöra, tidlöst och hållbart. Det kan slipas om flera gånger om det skulle behövas.
 
 
 
 

Under 1500 och 1600-talet började parkettgolv användas i Sverige, då i slott och finare hus. I mitten av 1900-talet blev det vanligt i de flesta hem. Ett parkettgolv är mjukare att gå på än ett laminatgolv, men lika lättskött. 

 
 
 
 
Trägolv Nordic Floor Ek 1-stav Grand Belfort (på bild här) är ett mattlackat parkettgolv i träslaget ek. Ek är ett hårt träslag med en varm nyans som åldras vackert. Timret i golvet sorteras efter kulör, ådring och kvistar för att golvet ska bli så fint som möjligt. 
 
 
 
 

Jag skulle välja den sista nyansen här, även om jag tycker att alla är fina. 

 

Golvet spikas eller limmas ihop och parkettstavarna kan läggas i olika mönster om man skulle vilja det, men vanligast och mest populär är alltså fiskbensparkett. 

 

Som sagt, jag tycker att den här typen av parkett är riktigt snyggt. Det känns klassiskt, något som står över trender med ett material som håller länge.

 

I betalt annonssamarbete med Golvshop.se

Pojkvän, sambo, man?

Jag såg en diskussion om vad man kallar sin kille (nu är vi hetronormativa här ja) man bor tillsammans med när man är i glappet då pojkvän låter för ungdomligt men sambo låter som en utdöd dinousaurie-art.
 
Jag har själv varit i det glappet och minns bryderierna. 
 
Vad kan man säga om man varken vill säga pojkvän eller sambo?
 
Fästman tycker jag är världens gölligaste ord men det kräver ju att man är förlovad. Partner låter lite stelt. Även om det är en bra, könsneutral benämning. 
 
 
 
 
Särbo känns som ett ord för någon över 50 som aktivt har valt att inte bo ihop med nya kärleken. 
 
Käresta är gulligt. Även om det låter lite som ett ord från 1922 (exakt det årtalet, ja). Älskade låter på tok för högtravande.
 
I mitt arkiv ser jag att jag tidigare har benämnt min man med ordet "darling" vilket gör att jag genast vill sätta mig själv i ordförråds-finkan. Hu!
 
Åtalspunkt: Gulligull-språkbruk som ej borde ha sträckt sig utanför hemmets väggar. 
 
Sen löste jag bryderierna genom att helt sonika gifta mig. Sedan 6 år säger jag "min man" och det känns fantastiskt. Den lösningen är ju dock bindande och möjligen inte för alla. 
 
 
 
 
 
Benämningen Spiderpapa om min man är en institution <3 Som ni kanske förstår. 
 

Den ytliga önskelistan

Låt oss vara lite ytliga och titta på vad jag önskar mig av tomten. 
 
1. En bakmaskin köksmaskin
Faktiskt galet att jag inte har en bakmaskin köksmaskin redan? Med tanke på hur mycket jag ändå bakar. Vill gärna ha en variant från Smeg eftersom jag älskar designen. Har ju en kaffebryggare från samma märke som ni vet. Vill helst smega ner hela mitt kök!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Tyg från svenskt tenn.
Jag spanar efter gardiner till fönstret i vårt kök och har sneglat på tyger från Svenskt Tenn. Kostar en liten slant ja, men med tanke på att en gardin är något som hänger uppe varje dag (eller jag vet inte hur ni gör med era gardiner?) så skulle cost per use till slut hamna på noll kronor. Eller nej, det skulle till slut hamna på att Svenskt Tenn har betalat mig för att hänga deras tyg i mitt fönster. Jo jag tycker att man kan räkna så. 
 
 
 
 
 
 
2. Dr Martens-kängor
Jag har ett par lågskaftade Dr Martens som jag har använt såååå mycket. Jag har också ett par i Chelsea-modell (halvthögt skaft) som jag använde extremt mycket under några år. Lite mindre senaste två åren men jag gillar dem fortfarande. Nu sneglar jag på ett par med högre skaft och knyt, fint att ha till klänning tänker jag. Plus att de ger en "I´m not a regular mom I`m a cool mom"-auroa, tycker ni inte?
 
 
 
 
 
 
Vi får väl se om tomten kommer med något av detta. 
 
Och med tomten menar jag alltså mig själv. Skägglös. Ihop med min egen plånbok. 

Mitt liv 2011

Då har vi kommit fram till år 2011 i mitt liv.
 
Vi bodde i Skövde och hade en 1,5-åring. 
 
 
 
 
Jag pluggade en skrivarkurs på högskolan och njöt varenda sekund. Det. Var. Så. Kul! 
 
 
 
 
2011 såg min blogg ut så här. Någon som minns?
 
 
 
 
 
Jag startade Cravingz med Mia och Anna-Maria från Bloggkommentatorerna. En sajt där vi skrev om bloggvärlden, intervjuade bloggare och på olika sätt lyfte branschen. Vi fick SÅÅÅ mycket skit för det. Inte från bloggarna som vi skrev om men från läsare. Jag förstår inte varför men på något vis väckte det här projektet en enorm irritation. Det var inte världens mest genomtänkta eller ens roliga idé men hatet det genererade, det förstår jag inte? Kanske kan det haft att göra med att på den tiden var det inte så många bloggare som hade "sidoprojekt". Idag är det mer regel än undantag att influencers har projekt som de promotar i form av egna webbutiker, designsamarbeten, produkter och livsstils-sajter. 
 
 
 
 
 
Ja ja. Lååååt oss gå vidare. 
 
Jag vann titeln årets bloggmama 
 
 
 
 
Jag tog emot priset på Mama-galan. Minns att jag blev sminkad i något VIP-rum som Mama-tidningen hade. En kvinna kom fram till mig och sa att jag skulle måla naglarna. 
 
– Det vill jag nog inte, svarade jag. 
– Det måste du, sa hon. 
 
Så jag fick naglarna målade i vitt och svart. Sedan visade det sig att kvinnan hade trott att jag var någon av mammorna som skulle gå modevisningen, inte en av pristagarna. He. A ja naglarna blev fina. 
 
 
 
 
 
Sen hade jag min första föreläsning. Jag var så FRUUUUUKTANSVÄRT nervös innan. Men mest nervös var nog min mamma. Haha! Jag kan förstå det. Jag är nervös när mina barn ska "prestera" för man vill att det ska gå bra, för deras skull. 
 
 
 
 
 
Det gick bra! Jag gick därifrån och kände att det här vill jag göra igen. Föreläsa alltså. Det har jag gjort också.
 
 
 
 
Men snälla. Vad åt jag för choklad? Jag kan inte minnas den här smaken vilket måste betyda att den inte var något att hänga i smaklökarna. 
 
 
 
 
Min man tutade på med sin musik. Eller tutade gjorde han inte. Han sjöng, släppte skiva och turnerade med Hardcore Superstar i Tyskland. 
 
 
 
 
På tal om Tyskland så var vi på semester i Hamburg. Vi tog båten dit. 
 
 
 
 
Givetvis körde vi vilse från båten till Hamburg. Detta var tiden innan smarttelefonernas gedigna GPS-service. Jag gick in på en bensinmack och bad om vägbeskrivning. Gubben bakom disken var generös nog att måla en karta.
 
Kom ut med det här:
 
 
 
 
Jag tror att det är någon slags motorvägsviadukt han har målat? Låtsades givetvis att jag begrep precis. 
 
Till slut kom vi fram.
 
 
 
 
 
Jag skrev ett reportage för Skövde Nyheter. "Med livet på bloggen" hette rubriken. Vi måste komma ihåg att 2011 var det fortfarande ganska märkligt att skriva om sig själv online. Idag höjer ingen på ögonbrynen över en förlossningsvideo med inzoomning på krystarbetet. 
 
 
 
 
Året rundades av hos min kompis Elin som då bodde bara en trappuppgång bort. Den kvällen minns jag som ytterst trevlig. 
 
 
 
 
 
Ett händelserikt år!
 
 

Vi har ett namn

Min bok har ett namn!
 
Jag kommer inte att berätta det ännu men det känns mycket trevligt att ha döpt den. Det var förlaget som kom med förslaget (rimmigt värre). Själv hade jag fullkomlig hjärnsläpp och kunde plötsligt inte komma på en enda rolig titel?? Funderade så länge att mina idéer till slut bestod av:
 
1. En bok
2. En liten bok
 
Typ.
 
Inte så intressant kanske. 
 
I övrigt håller jag just nu på att redigera manuset. Redaktören har gått igenom berättelsen och det vi nu redigerar är logiska luckor av typen "på sida ett säger Gunnar att han älskar gröna bananer men på nästa sida äter han en brun banan". Vi kollar också igenom karaktärernas utveckling. Typ "i början är det jätteviktigt för Fia-Lotta att bli bäst på kattdressyr men i slutet spelar det ingen roll för henne längre, förtydliga varför". Ungefär så. Obs! Skriver varken om bananer, Gunnar, Fia-Lotta eller kattdressyr men ni fattar. 
 
Det är inga stora ändringar, men några.
 
Jag är glad över erfarenheten som min skrivkurs gav mig i form av feedback, att jag är van vid det nu. I början av kursen var det superjobbigt att få feedback och jag kände mig USEL för varje kommentar. Nu tänker jag att feedback är superbra för det betyder att vi gör texten ännu bättre. Alla berättelser tåls att jobba om.  
 
 
 
 
 
Förresten. Jag vet att flera av er är intresserade av det här med böcker och skrivande så jag vill tipsa er om en blogg jag hittade häromdagen - nämligen den här. Massor av intressanta inlägg om skrivande och bokutgivning. 
 

Matchdag och 1:a advent

Igår gick vi upp vid 07 för att åka till ishallen. Sjuåringen skulle nämligen spela sina två första ishockey-matcher. I en av matcherna skulle han stå i mål. 
 
– Mamma jag är så pirrig och nervös! Tänk om jag släpper in alla puckar? sa han innan.
 
Tänk att våga stå i mål trots att man är pirrig och nervös? Modigt! 
 
Så här ser det ut när en ishocketmålvakt lindas in i madrasser av skydd:
 
 
 
 
Givetvis släppte sjuåringen inte in alla puckar. Han var jätteduktig i mål och det satt två stolta föräldrar på läktaren.
 
Andra matchen spelade han ute och fick lyckan att göra ett mål. Alla barnen var duktiga och hade roligt! De är bara sju år men har liksom världens fart i sitt spel? 
 
 
 
 
Sen rejsade vi vidare till handbollshallen där 10-åringen just hade spelat match och snart skulle starta en andra.
 
Världens goaste handbollsgäng gjorde superbra ifrån sig! Det roligaste tycker jag är att se att alla i laget vågar ta för sig och att alla får göra mål. I en del lag ser man en eller två starka målgörare men i 10-åringens lag vågar alla satsa och det är så roligt att se. 
 
 
 
 
När alla matcher var slut fick det bli hamburgare till lunch. 
 
Sjuåringen tyckte att maten smakade så där. Hamburgaren hade citat "lite lågt tempo". Jo, ni förstår att det är mycket sport i vår familj.........
 
 
 
 
Sen slappade vi hemma en stund innan vi rundade av 1:a advent med glöggfika hos min bror och Hanna.
 
 
 
 
Mycket mysigt!