Mitt liv 2012

2012 var jag gravid med barn nummer två.
 
 
 
 
 
Faktiskt så pass gravid att jag la mig till med ett karpaltunnelsyndrom (och storlek 42 i skor) (har strl 37 i vanliga fall). Det vill säga mina armar var så vätskefyllda att de domnade bort. Pratade jag i telefon i mer än 20 sekunder kunde jag inte känna mina armar sen. Fick framskrida mina gravid-dagar med skenor.
 
 
 
 
Men jag kämpade på. Bloggade, skrev krönikor och pluggade marknadsföring på högskolan. På högskolan träffade jag en annan väldigt gravid person - nämligen Matilda. Vi pratade lite och så där men inte mer. Att hon skulle bli kollega och nära vän till mig visste jag inte då. 
 
 
 
 
Vi hade en kolonilott som vi renoverade.
 
 
 
 
Eller snarare min svärfar renoverade den. Själva åkte vi dit lite då och då och pustade över hur mycket det var att göra innan vi åkte hem igen. Alltså, det där med stuga var ingenting för oss. Inte just då. 
 
 
 
 
10 juli kom det lilla hjärtegrynet som bakats i min mage. Han snittades ut i operationssalens ljus. Här kan ni läsa mer om den förlossningen. Här kan ni läsa mer om hur det var att bli snittad. 
 
 
 
 
I samband med snittet fick jag veta att min livmoder har en annorlunda form. Den är hjärtformad vilket har bidragit till att båda mina barn har haft ont om plats i livmoderna och därför kommit sex respektive fem veckor tidigt. Ja-happ. Då vet vi det. Tack ändå för att du kämpat på lilla livis. 
 
Snart uppstod det omtalade småbarnskaoset. 
 
 
 
 
Att städa var som att skotta i snöstorm. Utan spade.
 
I september åkte jag, bebis och man upp till Stockholm. Jag var nämligen nominerad till Guldpennan i Vecko Revyn blogawards. Gaymasen var min plus en. 
 
 
 
 
Spiderpapa och bebis höll till på hotellrummet, en våning upp från festen. Bebis skrek hela tiden och snart fick Spiderpapa ringa upp mig. Båda mina bebisar har varit extremt mammiga och ammiga av sig. Det var inte långa stunden jag kunde vara ifrån någon av mammagrisarna det första året.
 
 
 
 
Annars då? När treåringen gick sina 15 timmar på förskolan låg jag och bebis hemma och myste och hade amningsmaraton. Jag tittade på sjuka mängder Gränsbevakarna på tv. Älskade! Jag ville se alla gränser bevakas. Det var så rysligt spännande att se vad folk hade "glömt" att deklarera. Typ hönor, tre fjärdedels getter, kryddor och crack.
 
 
 
 
Sen blev det jul och jag skapade något slags ljus-stilleben som mest såg ut som en kompost. Dessutom var det någon i familjen som snabbt klåfingrade till sig tre av de fyra ljusen. 
 
 
 
 
Tänker ändå att det här med att skapa en julig kompost känns modernt så här några år senare i miljötänkartider??
 
Nå väl. 2012 var mysigt och härligt samtidigt som det var tufft med lite sömn och lite egen tid. Men jag kan se att någonstans här började en ny del av mig ta form. Jag mognade på något vis, i mitt sinne. Från och med här blev jag mer medveten om min kapacitet och mitt eget värde. Jag började också känna mig mer grundad i mig själv. Om ni förstår. 
 
Två personer som har format mig till en person jag tycker om:
 
 

Kommentera gärna!
Ida

Så himla mysigt att läsa dessa årsuppdateringar. Speciellt i och med att jag har läst din blogg sen back in the days.

Svar: kul att du tycker det :)
Moa DeBruin

2019-12-11 ♥ 14:49:51
Anonym

Jag tittade också på gränsbevakarna dock med första barnet och ammade. Var perfekt tid på eftermiddagen. Nördade så att jag tillslut kunde vilket typ av knark de försökt smuggla...

Svar: haha! :)
Moa DeBruin

2019-12-11 ♥ 20:23:54
Anonym

Sista meningen är ju precis vad föräldraskap kan vara! Fint formulerat! Sen vet jag inte varför min hjärna så starkt har lyckats att minnas hur din livmoder ser ut när den glömmer precis allt annat? Tänker på din hjärtformade livmoder och hur märkligt att alltid gå runt med den och sen av en slump få veta att och varför barnen kom tidigt. Typ varje gång jag tänker på livmödrar tänker jag på din, haha!

Svar: haha! fint <3
Moa DeBruin

2019-12-11 ♥ 21:47:19
Anneli

Jag var nybliven mamma 96 - före alla kanaler och Netflix. Följde slaviskt kvinnofängelset undr nattamningarna - usel, lågbudget serie men fanns inte så mycket annat att titta på

Svar: haha... stackare! minns den serien också
Moa DeBruin

2019-12-12 ♥ 11:36:38
Anonym

Åå, Gaymasens blogg är ju en jag saknar!

2019-12-12 ♥ 14:15:37

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback