Barnvakt

Idag frågade min bror om jag kunde barnvakta mitt syskonbarn en sväng.
 
– Om jag får 500 spänn, svarade jag.
 
Inte. 
 
Självklart sa jag ja. Jag skulle ändå in till stan för ett ärende och bebis kunde följa med. 
 
Jag mötte upp min bror och bebis på öppna förskolan och smälte TOTALEZ när jag såg hur mitt syskonbarn såg mig i vimlet av alla barn och vuxna, log stort mot mig, pekade och VINKADE! 
 
Han känner igen mig! Han vet att jag är någon nära honom. Förstår ni?? Svindlande. Fantastiskt. Underbart. 
 
 
 
 
 
 
 
Jag insåg förresten hur jobbigt det är att köra en vagn? Tungt som attan. 
 
 
 
 
 
 
Jag minns även känsla av att köra en bebis OCH en treåring på en ståbräda. Addera snö och en dåligt plogad cykelbana och du har ett träningspass passande en elitidrottare. 

Om vår köksrenovering

Jag fick en fråga angående hur vi tänker med renoveringen av vårt kök, med tanke på miljön och så. 
 
Bra och viktig fråga!
 
Jag kanske ska tydliggöra att vi inte river ut ett kök som på något sätt är nyrenoverat. Tvärt om, vårt kök är som ett ocharmigt lapptäcke av märkliga materialval som har gjorts för många år sedan. Jag vet faktiskt inte när någon senast la en kärleksfull hand över det, 90-talet kanske? Början 00?
 
Golvmattan har börjat släppa och vi har ett stort gupp mitt i köket vilket är opraktiskt men även lite festligt. Vårt kylskåp är svingammalt och säkert inte speciellt energisnålt. Dessutom är det så litet att vi får spela tetris med matvarorna efter en storhandling, vilket jag i och för sig ser som en intressant utmaning. 
 
Fogen i kaklet har släppt, socklar är trasiga unt so weiter...
 
Rent utseendemässigt förstår jag ju att vårt kök aldrig skulle göra sig i flödet på Instagram och att en Stockholms-influencer med mer marmor i bostadsrätten än i svenska urbergen antagligen skulle få migrän av att se det. Men just det har jag inga problem med.
 
 
 
 
 
 
Vi kollade upp om vi kunde måla om befintliga luckor men en målare avrådde. Och på grund av materialet (som rör sig?) hade vi ändå behövt måla om allt om några år. Det är ju inte hållbart? Vi kollade även upp att endast renovera några delar men på grund av hur köket är byggt drar det ena med sig det andra och då känns det bättre och mer långsiktigt att göra saker ordentligt från början.
 
Jag är emot slit och släng-renovering och renovering som bygger på att man river ut friska och hela saker, men att underhålla och ta hand om ett hus måste man göra. Tyvärr säger jag, för jag hade gärna sluppit och gjort något roligare för pengarna.
 
Men vi får se efter mötet med Ikea imorgon (he). Det kanske slutar med att jag går loss i köket med en vit sprayburk och kallar det färdigrenoverat. 

Bloggandet då och nu

Jag blev lite nostalgisk kring min blogg och bestämde mig för att göra en då och nu-lista. Då får stå för året 2008 och nu får stå för - ja nu. 
 
Bloggandet då och nu: 
 
• Att få en länk var allt
Då: Bloggvärlden var ny. Det fanns inte så många bloggar men läsarna hungrade efter läsning (tänk stor efterfrågan, litet utbud) och länkarna var värda JÄTTEMYCKET. Så mycket värda att många bloggare inte alls ville dela med sig av dem. Men en del gjorde det och följarna följde hungrigt efter länken. Och stannade. 
Nu: Visst är det trevligt med länkar men de är inte av lika stor betydelse längre. Det finns dessutom så många fler kanaler att bre ut sig över. Blogg, instagram, youtube, snapchat, podcast... Följarna är inte mass-koncentrerade till ett forum. 
 
• Bloggraketerna var många 
Då: ZzzooOOooop sa det på bloggtopplistorna och så hade en ny bloggstjärna fötts. Med lite tur kunde du slå igenom över en natt. 
Nu: Du slår inte igenom med en blogg idag. I alla fall inte över en natt. Vill du bli viral snabbt är Facebook eller möjligen Youtube en mer effektiv kanal. 
 
• Bloggbråk
Då: Det fanns många taktiker att slå sig fram i bloggvärlden. En av de mer aggressiva, men ack så effektiva, var att bloggbråka. Minst två bloggbråk i veckan avverkades under 2008-2009. 
Nu: Idag är begreppet "personligt varumärke" något som även den yngsta av sociala medie-personligheter förstår. Få vill smutsa ner sitt varumärke med bråk. 
 
• Blogga MASSA eller lägg ner
Då: En framgångsrik blogg 2008 bestod av 5 inlägg per dag. MINST. 
Nu: Det finns så många fler forum att skapa material i idag, vilket betyder att vi sprider ut både inlägg och läsare över flera plattformar. 
 
• Blogg-galor var the shit
Då: När övriga världen fortfarande inte begrep vad en blogg var, var blogg-galor ett sammanhang där folk förstod och respekterade vad en bloggare gjorde. VeckoRevyn BlogAwards var naturligtvis den högst rankade och alla ville få en inbjudan. 
Nu: Många bloggare, eller influencers som man säger, är idag som vilken kändis som helst med röda mattan-mingel och medverkan i Let´s Dance. 
 
 
 
Spegel-posör since 2008.

Pincett-problem

Jag slarvade bort min pincett förra veckan. Det här kanske man inte tror om mina smala, osynliga ögonbryn men de växer förvånansvärt fort och kräver sin noppning med jämna mellanrum. 
 
Jag letade ÖVERALLT men hittade inte pincetten?
 
Efter några dagar fick jag köpa en ny. 
 
Jag tog hem den och... Sen försvann den också?
 
Vi det här laget var tillväxten av mina ögonbryn i klass med it-aktierna på 90-talet. Det vill säga skenande. Jag tröstade mig med att jag morgonen där på skulle kunna fläta brynen och att det nog kunde se coolt ut. 
 
Sen skulle jag tvätta samma kväll och tömde tvättkorgen helt. Det händer INTE varje dag att vi når botten av korgen men tur att det hände för längst ner, under alla kläder, låg min gamla pincett?
 
 
 
 
 
 
Jag förstår ingenting. 
 
Be mig helst aldrig att starta ett daghem för pincetter. 
 

Köksplanering

På fredag ska vi till Ikea för rådgivning med en köksexpert. Inför detta möte får man som kund gärna skapa en "köks-profil" på Ikea.se. Igår loggade vi in på Ikeas hemsida för att börja planerna vårt framtida kök.
 
Så här:
 
• Jag loggar in på ikea.se
• Skapar ett konto
• Allt känns bra 
• Na na na... *nynnar nöjt för mig själv*
• VAFALLS! 
• Inser att jag måste måtta vårt kök och lägga in i någon slags skiss??
 
 
 
 
 
• Undrar om det är så noga?
• Läser att det måste vara noga
• Får PA-NIK 
• Jag avskyr att vara noga! 
• Jag avskyr att ta mått!
• Det kryper i kroppen på mig
• Vill slänga ut datorn genom fönstret 
• Eller nej nej, först slänger jag ut mig själv - sedan datorn
• Säger till min man att jag hellre lever med jordstampat golv och vedeldad järnspis snarare än antecknar en enda centimeter på ikea.se
• Vi inser att våra grannar nyss gjorde ett kök från Ikea och att vi har exakt likadan planlösning som dem
• HA!
• Vi ringer grannarna och får copy pejsta deras ritning 
• Mår bra igen
 

En man som heter Ove

Ett antal tecken som indikerar att jag på sikt antagligen kommer bli en man som heter Ove:
 
- Jag har blivit besatt av att "spara in" på saker 
- Jag har köpt en korv-väska
- Jag planerar sommarens semester redan i januari 
- PLUS bokar sommarens semester redan i januari 
- Tyskland here we come!
- Jag är besatt av att veta från vilket håll vinden blåser och rättar mina dagliga promenader där efter
- På riktigt väljer jag runda efter vindens riktning 
- Herregud
- Det är viktigt med frisk luft! 
- Jag ägnar en hel dag åt operation HB
- Jag har laddat ner en väder-app
- Jag kollar väder-appen varje morgon
- Jag har blivit extremt allergisk mot dålig service 
- Hur kan en servitör INTE fråga sina gäster huruvida maten smakade bra??
- Eller hur kan hotellpersonal INTE fråga sina gäster om de haft en trevlig vistelse??
- Det är sådana frågor jag ruvar på varje kväll
- Över och ut 
 
 
 
 
 

Söndag med nycklar på vift

Igår vaknade vi och insåg att vi måste köpa present till nioåringens kompis som skulle ha kalas. Plus att sexåringen hade ishockeyträning. Vi kombinerar tänkte jag. 
 
Jag och nioåringen lämnade av hockey-duon vid ishallen och åkte sedan vidare till köpcentrat. Jag parkerade bilen och... först DÅ insåg jag hur displayen signalerade "ingen bilnyckel".
 
Helskotta!
 
Vi har en bil som startar så länge nyckeln är någonstans i bilen. Men nu hade Spiderappa klivit av med nyckeln i sin ficka. Och tydligen hade bilen låtit mig köra vidare?? Generöst ändå. I panik försökte jag trycka igång den igen men nu gick det inte.
 
Jag ba:
 
 
 
 
 
Fast på en parkering!
 
Jag fick ringa till min pappa som fick åka till ishallen och hämta nyckeln och sen lämna den till mig. Jag och nioåringen tog en fika så länge. Det kändes lyxigt för vi fikar ytterst sällan på lokal. Äter mat gör vi ute men fika tycker jag generellt är en onödig grej? Det är godare och billigare (he) att fika hemma. 
 
 
 
 
 
Efter paketinköp, hockeyträning och bilnyckeluppräddning var vi bjudna på lunch hos kompisar som vi inte har träffat på länge. Så mysigt att ses. 
 
 
 
 
 
Sen skjutsade vi stort barn på kalas och fick med oss en extra sexåring hem. Det är roligt med vår sexåring för han leker obehindrat med både tjejer och killar. Han har inga problem att ägna sig åt allt från tv-spel, fotboll och teater till fantasilekar, dockor eller pyssel. En styrka. 
 
 
 
 
På kvällen somnade både barn och vuxna hyfsat GÖTT. 

Hets-lajk

Sexåringen fick låna min telefon igår för att kolla Bisharas sångklipp på Instagram. Bishara var ju 15-åringen som gick till final i Melodifestivalen. 
 
– Så! Nu har jag gett honom massor av hjärtan, sa sexåringen efter en stund. 
 
Han såg nöjd ut. 
 
– Vad menar du? undrade jag. 
– Jag har gett hans filmer hjärtan!
 
Det var då jag insåg att sexåringen hade gått loss ordentligt på gillaknappen och lajkat Bisharas senaste 20 instagramklipp. MINST! Det var ju gulligt tänkt förstås om det inte vore för att MITT konto stod som avsändare och det alltså såg ut som att en 35-årig tant hade varit inne och hets-gillat en 15-årig killes videos.
 
He. 
 
 
 
 
 
 
 
Jag hann precis hejda sexåringen innan han knapprade iväg 10 stycken hjärtögon-emojis till Bishara också. 
 
Pjuh. 

Mello i Lisch

Igår var vi som sagt Melodifestivalen i Lidköping. Lite kul att programledarna flera gånger benämnde Lidköping som Lisch till publikens jubel?? För när JAG en gång skrev så på bloggen fick jag svinmycket skäll av en läsare. Det finns INGEN som säger Lisch fick jag höra då. Är det skillnad på folk som säger Lisch och folk som säger Lisch kanske?
 
– VAD JUBLAR NI ÅT?? ville jag ställa mig upp och skrika ut över Sparbankens arena.
 
Jo jag är alltså fortfarande bitter över en utskällning jag fick 2011..........
 
 
 
 
 
Okej.
 
Fokus. 
 
Vilken delfinal det var igår hörrni? Bra ju! Live är förvisso alla låtar alltid bra så det är vanskligt att fråga någon som "var där". 
 
– Hörde ni att det var en som sjöng Jag är en gummibjörn baklänges på tyska?
– BRA JU! skulle den som såg live svara. 
 
 
 
 
 
Bäst igår var John Lundvik. Eller John Luddvik. Eller Jon Lundvik. Han har hetat lite olika hos oss. Han var hur som helst GRYM och fick spontana applåder mitt i låten så om inte han vinner hela tjottabaletten lovar jag att ställa upp med Jag är en gummibjörn baklänges på tyska nästa år. 
 
Efter lajven, som var genrep, åkte vi hem till våra kompisar och drack bubbel och käkade god mat och skrattade jättemycket. 
 
 
 
 
 
 
Sen såg vi allt på tv igen och mimade med till programledarnas repliker (som ju är super-manusstyrda). 
 
 
 
 
 
 
En mycket trevlig kväll. 

Melodifestival med minnen och återförening

Vi ska strax iväg på genrep av fjärde delfinalen i Melodifestivalen. Den hålls i år i Lidköping och Lidköping är typ grannstad med Skövde. 
 
Senast vi var på Melodifestival i Lidköping var för fem år sedan.
 
Då var nioåringen fyra år och hade en egen skylt med sig. 
 
 
 
 
 
Lite coolt ändå att kunna skriva pappa på heja-skylten? Ni minns kanske att min och hans band Ammotrack stod på scenen? Andra chansen var det då. 
 
De fick höga betyg av recensenterna.
 
 
 
 
 
 
Tyvärr gick de inte vidare till final. Men jag minns att de hade ett sådant OTROLIGT stöd i arenan, lokalt band som de var och allt. Produktionen fick inför själva tv-sändningen be publiken att inte bara applådera Ammotrack utan visa stöd även för de andra artisterna. Hehe. Här kan ni läsa inlägget jag skrev dagen efter. 
 
I veckan var min kära man med i radio med trevliga nyheter. 
 
 
 
 
Här kan ni lyssna:
 
 
 
 
Eller här

Operation HB

Okej mina vänner för er och endast för er (eller möjligen för mig själv) gjorde jag ett test igår för att se vad som krävs för att det inte ska hinna bildas en isig och hård puckelpist fram till ytterdörren en snöig dag (det snöade hela dagen i Skövde igår).
 
Ni vet ju att vi är familjen puckelpist. Jag har aldrig förstått hur normalt folk som jobbar hinner skapa total barmark framför ytterdörren, såvida man inte jobbar stenhårt med tösalt vilket jag har förstått att många gör.
 
Igår efter det här inlägget drog jag igång operation HB. Nej inte operation hembränt utan operation Hålla Barmark!
 
Okej. Det här är vad min undersökning kom fram till:
 
1. Jobba hemma! Alternativt ta ledigt från jobbet. Detta är A och O för att operationen ska lyckas
2. Inled morgonen med att skotta ÄVEN om det innebär att ni hamnar efter i morgonrutinerna
3. I värsta fall får du tänka att barnens skolplikt är sekundär
4. Håll frekvent uppsikt över din trädgård
5. Absolut ingen får GÅ på den nyfallna snön. Då packas snön och det blir svinsvårt att skotta
6. Inför gå-förbud där det är meningen att man ska gå
7. Skotta vid lunch
8. Känn en konstant oro gnaga i magen över att du ligger steget efter naturen
9. Skotta på eftermiddagen
10. SOPA! Det räcker inte med skottning utan du måste även sopa för att nå barbarken
11. Sopa en gång till innan läggdags 
12. Hamna i diskussion med din partner huruvida det är rimligt att skotta nattetid
 
 
 
 
 
Förstår ni hur mycket det krävs??
 
Nu kan alla ni fellow puckelpistare tänka att det på intet sätt är ER det är fel på <3

Audiens

Jag fick ett sms av min bror igår.
 
 
 
 
 
 
Vi hade inte ansökt om audiens, men ändå. Vad snällt.
 
Vi ville självklart komma. Jag tackar inte nej till att gosa med min älsklingsbebis. Ja inte min bror alltså, utan mitt syskonbarn. Han är verkligen världens enklaste lilla bebis. Jag är lite osäker på om min bror och fru faktiskt vet hur det är att ha en bebis? För det här barnet är nöjd prick hela tiden. Ett skosnöre? Tjoho det kan jag greja med i en kvart! Nämen en fjärrkontroll? Så trevligt! Den gnager jag på länge. 
 
 
 
 
 
Igår satt han i sin vagn och gjorde pruttljud med munnen och skrattade åt sig själv. Man behöver inte ens roa honom.
 
 
 
 
Det är förresten lite kul när jag är ute och går med vagnen och möter bekanta. För en sekund kan jag se en glimt av osäkerhet i deras ögon när de undrar om de har missat något?
 
Men det har de ju inte. Mer än att jag är en megamallig faster.

Skotten

Ni kan kalla mig skotten!
 
Jag vaknade imorse och insåg att snön var tillbaka. Vad gjorde jag? Jo jag gick ut och SKOTTADE! Det har aldrig tidigare hänt att jag varit så het på snöskyffeln men nu tänkte jag att om någon i kvarteret ska vara först på´t den här morgonen så ska det vara JAG! För omväxlings skull. 
 
Jag såg framför mig hur grannarna skulle komma ut en stund senare och CHOCKAS av barmarken på vår sida staketet. 
 
– Væ i hilvøde ær de som pågår?? skulle de utbrista på danska och inte tro sina ögon. 
 
Uppfylld av tanken gick jag ut och skottade. 
 
 
 
 
 
 
Jag var till och med ute på trottoaren och fick möjlighet att skapa skott-gränsen mellan oss och vår närmaste granne. Den gräns som de alltid har skapat under alla år. 
 
 
 
 
 
 
HA! 
 
Va? Om det är så att jag för något slags icke logiskt skottnings-krig mot grannarna som ingen vet om och antagligen inte heller skulle bry sig om?
 
JA!!

Låt oss ta pulsen på mina elefantöron

Hur går det för mina elefantöron då, undrar ni säkert.
 
Jo tack det går bra. Min lilla kennel består fortfarande av fyra stycken ganska kortväxta men ändå alerta elefantöron (jag har inte haft varken tid eller lust att uttöka mitt stall på länge). 
 
 
 
 
För ett tag sedan fick de flytta från mitten av vardagsrummet till en hylla ovanför vår tv-soffa, som ni ser. De verkar helt ärligt trivas så där på den platsen men just nu råder det bostadsbrist i vårt hushåll så de får gilla läget.  
 
En av elefantisarna växer snett på grund av en gammal fotbollsskada åsamkad av yngre människa men mår efter en tids rehabilitering bra (boll på skört elefantöra är inte att rekommendera).
 
 
 
 
De yngre elefantisarna (tonåringarna) har sedan flytten stannat något i växten vilket kan vara en blandning mellan att de har nått puberteten och att de får mindre solljus nu än innan. I framtiden ska jag försöka se till att de får möjlighet att bo större och ljusare. Då kanske växten får fart igen.
 
 
 
 
På tal om elefantöron huuuuur smart är inte denna lilla kruka?
 
 
 
 
Som en bärsele för elefantöron-sticklingar. 
 
Tyvärr vet jag inte var bilden är ifrån? Om någon vet - hojta gärna till så länkar jag gärna till eventuell sajt. Uppdatering: Här har Trendenser skrivit om krukan. Design Moa Gustafson (snyggt namn).
 

Tre serier jag följer just nu

Det har börjat så många bra serier! Tre stycken närmare bestämt vilka jag alla, tro det eller ej, följer i realtid. Nya avsnitt släpps på måndagar så första dagen i veckan är just nu en GULDGRUVA i tv-soffa-förpackning. 
 
1) Bröllop, begravning och dop (Cmore)
En serie av Colin Nutley och det märks, den andas Änglagård i stilen med mycket naturbilder och starka känslouttryck. Den handlar om två familjer som förenas i att deras döttrar gifter sig och under första avsnittet får vi följa bröllopet och... Ja jag ska inte säga mer men det hela slutar med en cliffhanger som gör att man bara MÅSTE se nästa avsnitt. 
 
 
 
 
 
2) Bonusfamiljen (SVT-play)
Bonusfamiljen säsong 3 är här. Jag älskar Bonusfamiljen! Speciellt älskvärda är skådisarna som alla är grymma. Dock tyckte jag att första avsnittet kändes lite svalt. Jag tycker till exempel att parallell-plotten med korven kändes lite... Konstruerad? Lite som att vad ska vi stoppa in i avsnittet som är kul? Jo men vi låter en stor korv vandra mellan karaktärerna. Men det är en parentes. Jag vet att det hela kommer ta sig.
 
 
 
 
 
 
3) Real Housewives of Beverly Hills (Hayu.com)
Mitt liv tog en ny vändning när jag insåg att det fanns en streamingtjänst som tillhandahåller all typ av reality-tv! Aaaah... Säsong 9 av RHOBH har startat och jag sitter off cörse bänkad. Det är otroligt fascinerande att följa dessa extremt rika människor med svanar i trädgården och hus stora som slott. Hur kan man ens vara så rik?! Det är min ständiga fundering. 
 
 
 
 
Vad följer ni just nu? Tipsa gärna! Mina måndagar är fullbokade som ni förstår men resten av veckan har jag luckor för fler serier. 

Tro på dig själv!

 Nioåringen kände sig lite osäker på en uppgift häromdagen. Jag pepptalkade. 
 
- Du kommer fixa det galant! peppade jag. 
- Men tänk om... funderade nioåringen. 
- Om inte du tror på dig själv vem ska då göra det? undrade jag retoriskt. 
 
Då hörde vi sexåringen från ett annat rum. 
 
- DU MAMMA! ropade han. DU TROR JU! 
 
Eh ja.
 
Förvisso sant. 
 
 
Personen som tror. 

20 saker jag tycker om

20 saker jag tycker om (utan inbördes ordning):
 
1) Ha familj och vänner nära (lyx)
2) Ligga nedbäddad i en varm säng när regnet smattrar utanför fönstret
3) Blommande syrén
4) Kaffe på morgonen
5) Skratta så att tårarna rinner
6) Nystädat hem (trevliga fem minuter)
7) Förverkliga en dröm
8) Längta efter något roligt
9) Följa en bra serie 
10) Fredagar
11) Mat 
12) Ljumma sommarkvällar på en altan 
13) Lyssna till ett barns tankar
14) Dricka bubbel med glada kompisar
15) Vara spontan
16) Göra någon annan glad 
17) Läsa en bra bok
18) Se mina barn ha roligt
19) Skriva
20) Doften som blir efter ett sommarregn
 
 
 
 
Person som gillar bubbel och sommarregn. 

Föreläsning med Facebook och Instagram

Idag var jag och Matilda på en föreläsning med representanter från Facebook och Instagram Sverige.
 
Jag skulle möta Matilda 11:30 på stan och tänkte på morgonen att idag ska jag INTE gå hemifrån för sent. Jag promenerar nästan överallt men har en tendens att tänka att jag bor närmare stan än vad jag gör vilket oftast resulterar i att jag kommer till mötesplatser som en våt svettfläck. 
 
 
 
 
 
Jag var så ivrig över min tidsplan att jag råkade se fel på klockan och kom till mötesplatsen redan 10:30. 
 
Ja-happ.
 
Till slut var det i alla fall dags för föreläsning. 
 
 
 
 
 
Det var jätteintressant! Det märktes att de som talade var vana föreläsare för det var rappt och relevant. 
 
 
 
 
Mot slutet fanns det tid för frågor och jag blev genast stressad åt personerna på scenen. Min egen erfarenhet av att stå på scen och få frågor kring sociala medier är nämligen:
 
1. Någon vill ha en exakt redogörelse hur de ska "nå 3 miljoner nya kunder" i en knapptryckning och blir sura när vi inte kan servera en lösning på silverfat
2. Någon ska mansplaina och tala om "hur det ligger till"
3. Någon ser det som sin mission att passivt aggressivt ifrågasätta hela digitaliseringen istället för att vilja lära sig mer
 
Och ja, en del kritiska frågor uppkom idag också (sociala medier är ju ganska "nytt" och och nytt är läskigt förstår ni) men föreläsarna hade rutin så det var ju skönt för dem. Och för mig. 

Måndagslista med musiktips och grejer jag borde ta tag i

 
Du är tvingad att tatuera något i svanken, vad gör du?
Springer och hoppas att tatueringsnålen inte följer efter. 
 
En grej jag skulle vilja lära mig.
Skriva manus. 
 
En bild från mitt vardagsrum:
 
 
 
 
 
Ett vackert bokomslag:
 
 
 
 
 

Vilken är den godaste grönsaken?
Grönkål. Otroligt gott att göra chips av. Eller stuva. Eller steka ihop med fetaost och vitlök. Upptäck grönkål säger jag bara!

 

En grej som stör mig i vardagen.

Att det ibland känns som att vi inte ens hinner hälften av vad alla andra hinner med i ett hushåll. Om vårt hushåll är som ett isberg i havet så är vi bara på toppen av det där berget och putsar lite. 

 

En grej jag borde ta tag i.

Don´t even get me started... Min bloggsida skulle till slut bli för tung att ladda om jag skrev ner allt.

 

Ett musiktips?
Jag har faktiskt ett tips - Vargas och Lagola. Superbra! Särskilt låter Selfish. Jag skulle fett gärna se dem live. 

 

 

 

 

 

 

Hur går man inte ner sig fullständigt i vintern?

Man lagar massa göttig mat. Det är det enda rätta. Att lägga sin tid i köket när man ändå inte har lust eller möjlighet att vara ute i kolmörkret. Jag har ätit SÅ mycket gott under januari och februari, orkar inte ens. 

Sämst mamma punkt se

Usch. Den här söndagen startade inte alls bra. 
 
Jag känner mig som sämst mamma i stan på grund av urkass tålamod. Ibland kan jag se så tydligt hur det är min reaktion på något som vevar upp en konflikt som inte ens hade behövt bli så stor om jag bara hade tagit ett extra andetag. Well that escalated quickly kan jag liksom höra en röst inom mig mumla.
 
Att säga förlåt och förklara varför man blev arg hjälper såklart men jag kan bli så ångestfylld och verkligen känna mig som en extremt världssämst förälder. 
 
Lite lustigt att jag kort efter bråket imorse skulle kolla en sak i vår bokhylla och drog ut den här boken, av en slump.
 
 
 
 
Jag visste inte ens att jag hade den boken hemma. Jag måste ha fått den i något pressutskick-sammanhang? 
 
Jag slog upp en sida på måfå och läste dessa rader.
 
 
 
 
 
Alltså... Vad är oddsen? 
 
Jag tror att någon försöker få mig att må lite bättre.
 
 

Färjestad-match

Vi avrundade Karlstad med en Färjestad-match igår. Det kändes givet med tanke på barnens ishockey-intresse.
 
Jag har aldrig varit på en SHL-match tidigare och kände mig föga peppad. Men hoppla! Det var visst både roligt och spännande? Alltså det är ju sådant "tryck" (trodde aldrig jag skulle använda det ordet) inne på arenan så man rycks med vare sig man vill det eller inte. 
 
De skulle kunna släppa en dammtuss på isen och alla ba: JAAAAAA!! *vift med Färjestadhalsduk*
 
 
 
 
 
Jag måste säga att jag är otroligt imponerad av supporter-klacken. De sjöng KON-STANT genom alla tre perioder. Jag orkar inte ens tänka på hur hesa de måste vara idag?
 
Först satt vi ganska långt upp i arenan men sen hamnade vi en loge närmare isen (för att min kära man alltid känner någon). 
 
 
 
 
 
Plötsligt satt FBK-spelaren Martin Johansson där till barnens stora lycka. 
 
 
 
 
Snacka om hockeyupplevelse med guldkant? Autograf fick de och allt. 
 
Nu vill barnen att vi "gör så där så vi kan hålla i bilden". Och ja, jag har sagt att vi kan framkalla den. Var sin kopia. Plus rama in. 

Morgon-parkour

Jag tyckte att vi skulle starta morgonen i Karlstad med en promenad. Men en promenad får man inte med sig barnen på o-mutat så jag kallade det för "parkour". 
 
Vi gjorde olika utmaningar till varandra så som att hoppa jämnfota över brunnar, gå balansgång och springa zick zack mellan stolpar.
 
Här förklarar jag att man ska gå balansgång UTAN att hålla sig i. 
 
 
 
 
 
 
Det gick bra. 
 
 
 
 
 
 
 
Japp.
 
Sen parkourade jag in på Åhléns.
 
 
 
 
Rätt in i provrummet rätt på en supersnygg svart kappa. 
 
 
 
 
Det är det som är hela grejen med parkour. Man vet aldrig vart den tar en. 

Alla hjärtans dag

Efter leklandet tog vi oss in till Karlstad city och checkade in på hotell. Jag matchade läpparna med mössan.
 
 
 
 
Vi gick på stan en sväng och jag fiskade dialekt. ÄLSKAR VÄRMLÄNDSKA!
 
Sen köpte jag en Alla hjärtans dag-present till mig själv. 
 
 
 
 
Vi hade bokat bord på restaurang. Jag fick massor av bra restaurangtips på Instagram och till slut föll valet på Ll´amice. Så mysigt ställe och jättegod mat! 
 
 
 
 
Nioåringen är ju zero konstigheter att ha med sig ut på lokal numera. Sexåringen har lite mer myror i benen men han skötte sig också jättebra. För några år sedan hade vi hunnit välta ut tre glas dricka, bränna all surf på telefonen plus byta kläder på minst en person i sällskapet innan maten ÄNTLIGEN kom. Och varje gång undrade jag vad i hela friden vi skulle UT och äta för?? Men ja, jag kan med några års facit i hand konstatera att jag har haft kort minne mellan varven och aldrig varit rädd för att ta med barnen på saker. Jag har stundom slitit mitt hår ja - men vi har också haft mycket KUL. 
 
Ikväll var en supermysig kväll.
 
När vi skulle gå fick vi med oss en pizza. Kocken kom ut från köket och frågade om vi ville ha med oss den då det blivit en felbeställning. Så gulligt <3 Nu har vi snacks på hotellrummet.
 
 
 

I Karlstad

Jahapp då befinner sig den här bloggaren i Karlstad. 
 
Just nu på ett lekland närmare bestämt. Nioåringen börjar bli lite stor för många aktiviteter men just lekland tycker båda barnen fortfarande är kul. 
 
 
 
 
 
 
Eftersom jag själv inte tycker att det är jättekul att svinga mig i lianer gick jag just och frågade personalen hur jag kunde koppla upp min dator på wifi. För att göra det var jag tvungen att bli medlem.
 
Jag sa naturligtvis...
 
JA!
 
Herregud jag är väl i-länning. Så jag reggade mig och angav min mailadress vilket är bland det mest risky man kan göra i ett i-land. Ge sin mailadress till ett företag alltså. Det räcker ofta med att man råkar andas snabel a och vips har man tre eller fler mail med irrelevanta erbjudanden. Sen blir man spammad varje vecka fram tills man får bryt och i affekt avreggar sig.
 
I egenskap av marknadsförare tycker jag att det är lite märkligt att företag tror sig fiska "trogna kunder" på det sättet? Jag hatar att få mail från företag. Det enda företag får från mig när de touchar min inkorg är ogillande. Det är i klass med det här tycker jag (fast mer miljövänligt, vilket förvisso är positivt). 
 
Well. Jag kan tillägga att internet fortfarande inte fungerar trots att jag sålde ut mig och nu surfar jag från telefonen. 
 
Och med de varma orden var förmiddagens rant över. 
 
 
 
 
Tack och hej maila mig ej!
 
Helst.

Kulturdag

Idag frågade jag och sexåringen om vi fick hämta femåriga kusinen på förskolan och rå om henne några timmar. Det fick vi.
 
Egentligen var det en taktisk fråga från min sida eftersom en sexåringen ihop med en femåringen är en triljard gånger lättare än bara en sexåring. De barnvaktar liksom varandra, vilket är praktiskt. 
 
Först åkte vi till Kulturhuset och andades lite kultur.
 
– Det är en tiger som har förstört ett bröllop, trodde sexåringen om det här konstverket.
 
 
 
 
 
Någon slags installation med lakan hade upprättats som barnen kunde krypa genom. 
 
 
 
 
 
– Det är som att vara i ett hav som är helt unikt, sa femåriga kusinen.
 
Exakt så sa hon. Båda kusinerna är rikiga citatmaskiner. Det märks att de är släkt. 
 
Sen gick vi och fikade smoothie och diskuterade vilka artister vi skulle vilja vara i melodifestivalen. Det kan man diskutera länge för er som undrar. 
 
 
 
 
Sen åkte vi hem och barnen var så fulla av kultur att de snabbt svängde ihop en egen teater. Bästa någonsin till och med. 
 
 
 
 
 
Sen fick de följa med Spiderpapa och större barn på handbollsträning. 
 
Efter det lämnades kusinen hem. 
 
Vi tackar för lånet. 
 

Recept kärleksmums

På allmän förfrågan - här kommer receptet jag använder till kärleksmums. 
 
 
 
 
 
 
Kaka
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
4 msk kakao
(blanda ihop)
 
2 dl kaffe eller vatten (jag tog vatten)
200 g smält smör
(blanda ihop)
 
5 ägg
4 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
(vispa poröst)
 
Häll mjölblandningen i äggsmeten. Rör om. Tillsätt sist smörblandningen. 
 
Häll smeten i en smörad form (spelar inte så stor roll vad för form det är men det är kul om kärleksmumsen blir några centimeter höga). Grädda 200 grader ca 15 minuter. Känn efter med en sticka, kakan ska med fördel fortfarande vara lite kladdig när du plockar ut den annars tycker jag att den blir för torr. 
 
Glasyr 
3-4 dl florsocker
2 msk kakao
60 g smält smör 
2 msk vatten
(blanda ihop)
 
Kokos efter behag
 
Låt kakan svalna helt (kan bli en ganska lång väntan, meeen meeen). Bred på glasyren och strössla över kokos. Man kan även använda karamellströssel för en mer färgglad kaka. 
 
 
 
 
 
 
Själv tycker jag att kärleksmums är allra godast efter några timmar i kylen. 
 
Enjoy!
 

Kusinälsk

Barnen älskar verkligen sin bebiskusin. I synnerhet yngsta barnet har en väldigt omhändertagande sida och vill gärna krama, mata, leka och ta hand om. Kallar sin kusin för "min älskling". Målar och tillverkar saker åt honom i skolan. 
 
 
 
Bebiskusinen. 
 
 
I veckan fotade han kusinen och la in bilden som bakgrundsbild på sin iPad.
 
Igår filosoferade han.
 
– Mamma... När min kusin blir stor då ska jag säga till honom att när han var liten då var han SÅ söt! 
 
Japp.
 
Vore ju synd att påstå att släktens minsta inte är omhuldad. 
 

Jobbplaner och drömmar 2019

Jag har som vanligt blivit inspirerad av Trendenser (mest intressanra inredningsbloggen just nu, på grund av tänker nytt och tänker framför allt på miljön) och gjorde mig en jobbplaner och drömmar-lista. 
 
Planer - Härtid 
- Skriva minst 2 A4-sidor på min bok per dag 
- Redigera, redigera, redigera
- Låta mina kurskamrater läsa och feedbacka
- Läsa bok minst en halvtimma varje dag 
- Fortsätta varva hemmajobb med jobb på kontoret, perfekt upplägg just nu, perfekt balans just nu
 
 
 
Vad jag läser just nu. 
 
 
 
Målsättningar - Närtid 
- Bli färdig med boken 
- Skicka in till förlag 
- Hålla tummarna JÄKLIGT mycket 
- Genom workshops och utbildningar inspirera andra i kreativt skrivande. Jag har utbildat och föreläst massor, massor de senaste fem åren, då har det handlat om kommunikation på sociala medier. Nu vill jag dra mig mer åt det rent kreativa. 
- Lära mig skriva manus 
- Uppdatera och utveckla min bloggdesign och funktionerna på bloggen
- Checka ut från sociala medier ännu mer (ja inte bloggen då, men från Instagram, detta GIFT till slöseri med tid) (obs lagom är trevligt men HATAR att finna mig själv slösa bort värdefulla kvartar på något som är inget). 
 
Drömmar - Därtid 
- Kunna försörja mig på kreativt skrivande i olika former 
- Jobba fritt men samtidigt i ett sammanhang, gärna projektform 
- Göra roliga och hållbara resor med min familj (funderar på tågluff nästa sommar)
- Nästa vinter lära mig åka slalom (igen, har kunnat) plus lära barn och man
- Åka på skidsemester i svenska fjällen
- Överlag se Sverige mer och allt vackert vi har här
 

Sportlov

Det är sportlov i Skövde.
 
Vi inledde ledigheten med ett besök på Baltazar sience center. Vi har årskort där så det är min go to när vi vill ha något att göra men inte riktigt vet vad. 
 
Självklart var korv-väskan med. 
 
– Let´s go bitches! sa jag till barnen och slängde väskan över axeln. 
 
INTE.
 
Men det hade inte varit omöjligt för man blir VÄLDIGT tuff och cool med den här typen av väska. 
 
 
 
 
 
 
Barnen åt tre korv med bröd var = noll kronor. Eller ja, jag betalade ju för korven och brödet i mataffären förstås men ändå. Typ noll kronor. Istället för 15 kr styck.
 
Lite senare fikade vi kärleksmums som jag hade bakat hemma så det kostade också noll kronor. Typ. Kärleksmums ska för övrigt vara kladdiga innuti, då blir de absolut godast. Ta det rådet från en som är erfaren.
 
 
 
 
 
Vi hade med oss festis, kaffe och frukt också. Obs! Vi åt inte bara, vi gjorde annat också. Och ja jag måste alltså rabbla upp allt som jag idag har "sparat in" på. Och ja, jag är medveten om att jag eventuellt är den enda som är imponerad av mig och att intresseklubben i detta nu för anteckningar. 
 
 
 
 
 
Imorgon ska vi åka skridskor och jag funderar redan över vad jag kan lägga för spännande i korv-väskan. Kanske ska jag festa till det med köttbullar och makaroner???
 
JAG HÅLLER ER UPPDATERADE!

Mens-app

Jag har skaffat mig en mens-app.
 
Alltså en app som håller koll på min menscykel. Det finns säkert flera olika men jag har en som heter Maya. Genom den får jag dagliga prognoser kring mitt mående, både fysiskt och psykiskt, beroende på vart jag är i min menscykel. Sen kan jag justera prognosen vart efter jag tycker att den stämmer eller ej.  
 
Jag har helt ärligt lärt mig massor av nya saker kring min menscykel!
 
Exempelvis att det är mina hormoner som i perioder gör mig extra trött och sömnig? Ursäkta? Det fick jag aldrig lära mig i skolan! Eller att man kan känna sig yr vissa dagar. Ursäkta igen? Stämmer HELT in på mig. Det har jag aldrig fattat är hormonellt. 
 
Dagens prognos:
 
 
 
 
 
 
 
Arg, irriterad, orolig, akne, diarré och ömma bröst. 
 
– STACKARS människa! tänkte jag först.
 
Tills jag kom på att det var mig prognosen gällde. Och att den stämde.
 
Att inte kvinnor får något slags PRIS för att vi varje månad pallar med alla dessa hormoner och allt det gör med oss är för mig inget annat än en SKANDAL.  
 
Kör gärna en gilla på den här, så vet jag att ni känner med mig i min prognos <3

Det trodde jag inte om mig

Okej här kommer en mening jag inte trodde att jag skulle skriva - jag har bokat biljetter till EN KONSERT! 
 
Det trodde jag inte om mig. 
 
Jag har nämligen upptäckt Lukas Graham och jag är B E S A T T av låten Love someone. 
 
 
 
 
 
 
Och texten... 
 
Vad sägs om: 
 
If you love someone
And you're not afraid to lose 'em
You'll probably never love someone like I do
 
Eller:
 
All my life
I thought it'd be hard to find
The one 'til I found you
And I find it bittersweet
'Cause you gave me something to lose
 
Ursäkta?? Hur fint?
 
Om, eller förlåt NÄR, jag någon gång får göra en film eller en serie (min dröm) ska den här låten finnas med. 
 
På mitt initiativ har vi nu bokat biljetter till Lukas Graham i Göteborg 10 maj och jag ser så mycket fram emot detta. 
 

Skriv-flow

Jag har kommit in i ett riktigt skriv-flow just nu, vad gäller min bok alltså. 
 
Det känns FAB! 
 
Detta efter att starkt ha betvivlat min första idé. Jag skrev ju på en berättelse under hela förra året, till och från ska tilläggas. I perioder har jag inte hunnit eller haft lust att skriva men jag hann ändå komma upp i rätt många sidor text. Ändå var det något som skavde? Det kändes inte helt rätt. Jag kände att berättelsen spretade och hade för många lösa trådar. 
 
Efter noga övervägande skrotade jag hela grejen. Bye bye sa jag till över hundra sidor text. Sedan satte jag mig och gjorde en noggrann synopsis över min nya idé. En synopsis är en summering av berättelsen som inkluderar de stora händelserna. Med fördel följer synopsisen den dramaturgiska kurvan. 
 
En del författare tycker att en synopsis är hämmande för kreativiteten. De vill skriva och se vart berättelsen för dem. Själv har jag insett att jag ÄR en synopsis-person. Jag blir mycket mer motiverad att skriva om jag från början vet vart min historia ska ta vägen. Plötsligt vet jag varför jag skriver det jag skriver och alla händelser får en funktion för den primära handlingen. Inga lösa trådar uppstår. Följer jag inte en synopsis och istället spontant kommer på "nya grejer" blir det som att baka muffins och "spontant" ploppa ner nya ingredienser. Det kan bli svingott men det kan även bli katastrof.  
 
 
 
Försöker se intellektuell ut i sexåringens låtsas-brillor.
 
 
 
Imorse gick jag upp halv sju och satte mig och skrev flera sidor.
 
Ni kan väl hålla tummarna att flowet håller i sig. 

Korv-väskan

Medan andra bloggare köper Prada och Gucci-väskor köper jag en... KORV-VÄSKA!
 
 
 
 
 
 
Eller ja, det är en termos som man kan ha mat i, soppa, köttbullar och makaroner eller vad som helst. Men jag kallar den för korv-väska. Den har till och med ett band som man kan hänga över axeln.
 
 
 
 
När vi var på barnens handbollsturnering för ett tag sedan hade våra kompisar med sig en sådan här termos med korv i och sedan dess har jag inte kunnat släppa hur fantastiskt smart det är. Så när jag såg en sådan termos i en butik i veckan var den mer än TAGEN. Så att säga. 
  
Idag hade nioåringen handbollsmatch hela förmiddagen och med oss var naturligtvis vår nya familjemedlem fylld med kok-korv. Bröd och ketchup hade vi också med. 
 
So long dyra köpekorvar! So long svinlånga köer! So long swish-nummer som inte fungerar! See you never again. 
 
Orkar nästan inte med hur smart och praktisk jag har blivit.

Tö-väder

Så kom det äntligen. Tö-vädret. Plusgrader.
 
Puckelpisten som vi har haft fram till vår dörr har försvunnit. Detta utan att vi har behövt skotta ett enda tag. Medan alla våra grannar har skottat och saltat och hållt barmark som dårar hela januari har vi iskallt inväntat att kunna glida på tö-vädret. 
 
Och nu gör vi det.
 
Vi har till och med fått fram snöskyffeln som har legat gömd under snömassorna i över en vecka. 
 
 
 
 
 
HA!!!!
 
Skrattar bäst som skrattar sist, har jag lust att ringa på grannarna och säga. Nu har vi barmark helt gratis!
 
Eller nej jag har lust att ställa mig på vår snöfria trappa och skrika:
 
– VAD SÄGER NI NU DÅ? ERA SKOTTARE! VA? ARE YOU NOT ENTERTAINED LÄNGRE!? VA??
 
 
 
 
 
Sedan backar jag in i skuggorna i hallen samtidigt som jag skrattar omotiverat högt och länge.
 
 

Respons

Jag har mycket just nu. 
 
Bland annat ska jag ge respons till några av mina kursdeltagare i skolan. Vi håller på med var sitt stort skrivprojekt som vi feedback:ar varandra på. Det är otroligt givande men det tar också tid. Dels vill jag ge välgrundad och givande repsons och det innebär att jag måste läsa texterna igen och igen för jag är expert på att läsa fel eller bara snappa upp delar. 
 
Min hjärna jobbar nämligen i snabbaste laget. Som när jag exempelvis läste Silverräven istället för Silvervägen. Och jag accepterar det? Jag är liksom ingen som grunnar eller stannar kvar vid saker utan ba - jaha där stod det silverräv vidare till nästa grej. 

Jag har alltid varit sådan. 
 
Det gör mig till en kvick tänkare, en person som är bra på att komma med idéer och lätt ser helheten. Men det gör mig även till en person som är kass på detaljer och som verkligen måste lägga tid på att läsa noooooga om det ska bli rätt. 
 
Jamenar tänk om jag hade gett respons till personen som skrev Silvervägen och ba åååå vilken gemytlig liten historia du har skrivit om en silvrig rävDet hade varit lite pin. Mot mina kurskamrater vill jag inte vara pin. 
 
 
 
 Här sitter jag och skriver. Och ja, vi har blivit med pingisbord. Korrekt noterat. 
 

Grå och suddiga

Igår brakade Matilda in på kontoret och meddelade att hon hade fått ett grått hår.
 
- TITTA! uppmanade hon och körde ett strå under näsan på mig. 
 
- Jag har i alla fall INGA grå hår, sa jag och kände mig nöjd och ungdomlig. 
 
Sen jobbade vi en liten stund tills jag utbrast.
 
- Men jösses vad jag SER dåligt. 
 
Vi frös båda till is.
 
Sen satt vi tysta resten av dagen*
 
 
 
 
 
* Typ

Snälla svara på veckans fråga i min blogg

Japp då kör vi ännu en omgång av det otroligt uppskattade temat "snälla svara på veckans fråga i min blogg".
 
Den här gången skulle jag vilja veta vilken typ av spoilerperson ni är? Det vill säga hur känsliga är ni för att få serier, filmer, böcker eller andra typer av handlingar avslöjade för er innan ni själva hunnit ta del av det?
 
1. OkänsligaOlinda
OkänsligaOlinda är en enda stor vandrande spoiler. Olinda har inga problem alls att få handlingar berättade för sig. Faktum är att hon gärna på förhand googlar slutet på serier, läser sista sidan i en bok eller tar reda på vem som fick vem i amerikanska Bachelor. 
 
2. MellanKänsligaMinna 
Minna vill gärna veta den övergripande handlingen om saker och ting men helst inte slutet. Slutet kan man ta reda på i... Slutet. Fast skulle någon råka spoila är det inte hela världen. Jorden fortsätter snurra ändå.  
 
3. KänsligaKerstin
Har du sett den där nya filmen som handlar om att... OPP OPP OPP! STOPP! KänsligaKerstin vill inte höra en microdel av handlingen i en film som hon inte har sett. Hon tittar aldrig på trailers, kollar aldrig upp några betyg på IMDB och skulle aldrig för sitt liv få för sig att googla något. Kerstin vill bilda sig sin egen uppfattning. Punkt. 
 
Nå?
 
Själv är jag Olinda. 
 
 
 
 

Stolt så att jag spricker!

ÄNTLIGEN! 
 
Äntligen har min kompis Jonnas bok På rymmen kommit ut! Det är en bilderbok för barn 3-6 år och handlar om hur man kan göra morgonbestyren till ett äventyr eller "en fantasirik jakt genom en vanlig vardagsmorgon".
 
Jonna har tre barn och hon skrev den här boken när hon låg på sjukhus med sitt mellanbarn som är född prematur. Det gör mig extra imponerad att Jonna skrev den här fina, fantastiska boken mellan oro, läkarundersökningar och längtan efter en vanlig vardag. 
 
 
 
 
 
 
Jag tycker självklart att ni ska köpa den för att det är en BRA och mysig bok med fina illustrationer.
 
Köp till barnen, barnbarnen, kompisens barn, syskonens barn, i födelsedagspresent, doppresent, namnsdagspresent eller bara för att läsning är en himla mysig och vettig grej att göra tillsammans med barn. Extra plus att den är utgiven på OLIKA förlag som är ett förlag som jobbar för positiva förändring i frågor som rör normer, genus & mångfald.
 
HÄR kan ni klicka hem På rymmen - jagad av mamma polis. 
 
Skriver givetvis detta utan spons - med kärlek. 
 

Frukostvanor

Imorse ville mina barn ha korvstroganoff till frukost. Jag var på väg att utbrista NEJ men sedan kände jag - varför inte?
 
Så dom fick korvstroganoff.
 
 
 
 
 
 
Gårdagens alltså. Jag ställer mig inte och lagar middag innan klockan sju på morgonen, givetvis. 
 
Jag har väl förresten nämnt min moster som sedan urminnes tider startar varje morgon med en kaffe och en kaka på sängen?? Det är eventuellt den vana som jag mest av allt i världen önskar kopiera. 
 

Lära gå

Mitt kära syskonbarn har fullt upp med att lära sig gå. Krypa är han inte så värst intresserad av, men att GÅ där emot tycker han verkar både praktiskt och roligt. 
 
I helgen höjde han ribban både ett och två snäpp vad gäller sin gå-träning när han använde sin gå-stol OCH en läragå-vagn SAMTIDIGT. 
 
 
 
 
 
Ha!
 
Snacka om dopad träning.
 
Om inte det här får honom att springa ett maraton snart så vet jag inte. 

Same same

Ni kanske har sett något annorlunda med mitt hår det senaste? Inte? Nä det är inte så konstigt för det ser nämligen ut som innan. Vilket är lite lustigt med tanke på att jag både har blekt och färgat det??
 
 
 
 
 
 
Tillåt mig punkter upp min hår-resande fadäs:
 
• Jag känner mig sanslöst trött på mitt mörkblonda, tråkiga, intetsägande hår och tänker att jag ska ge det en liten solkysst knuff mot sommaren med hjälp av en blekning.
 
• Jag har blonderat mitt hår hemma tusen gånger förut, det är inga konstigheter. 
 
• Kanske ska jag låta blonderingen sitta i lite längre den här gången? Så att det verkligen blir ljust och fräscht och somrigt?
 
• Sköljer ur blonderingen och tycker att håret ser lite... lite... lite väl ljust ut?
 
• Inser att mitt hår har blivit alldeles kyckling-gult. 
 
• KA-TA-STRO-F ! ! !
 
• Tackar GUD för att jag ska jobba hemifrån dagen efter. Annars hade jag fått sjukanmäla mig. Orsak: Fågelinfluensa. 
 
• Drömmer mardrömmar om nykläckta kycklingar. 
 
• Dagen efter får jag dra en mössa över huvudet när jag åker och köper en färg att färga över det kyckling-gula med.
 
• Hittar en mörkblond nyans som ser rimlig ut. 
 
• Färgar över.
 
• Vips har jag gått från mörkblond till lika mörkblond via en blondering. 
 
 Så bra!
 
 
 
 
 
Det var det.

Godmorgon!

Jag vaknade imorse och tyckte att det kändes som att någon låg och tittade på mig... 
 
 
 
 
 
Mycket riktigt. 
 
Landis. 
 
Han heter så. Designad av sexåringen. Ständigt smajlande. Ständigt närvarande. 
 

Födelsedag och mellokväll

Igår firade vi min mamma som fyller 60 bast den 5 februari.
 
 
 
 
 
Jag hade satt en liten rosett i håret vilket fick barnen att fråga om jag skulle på bröllop?? Något som möjligen skvallrar om hur ofta jag "stylar" håret. 
 
 
 
 
Det var släkten som samlades.
 
Vi åt god mat, drack bubbel och hade ypperligt trevligt. Min svägerska hade gjort en quiz med tema 1959. Jag vet naturligtvis noll om det året. Så min taktik var att lista ut vilka två av de tre alternativen på varje fråga som det var rimligt att Hanna hade hittat på. Efter några frågor kunde jag även börja utröna huruvida det var rimligt att 1, X eller 2 var svaret baserat på hur många gånger det alternativet hade förekommit innan. 
 
Krånligt? 
 
Tja, det gav mig ändå 6 av totalt 10 rätt. 
 
 
 
 
Flest rätt hade min bror som alltså är GIFT med hon som gjorde quizet?? Jag vet inte vad ni tycker att det luktar men...
 
A ja, han delade med sig av vinsten så allt är förlåtet.
 
 
 
 
 
Efter kalaset åkte vi på mellokväll till våra kompisar. Vi funderade på hur rimligt det var att vi från och med nu började med att alltid - alltså VARJE år - titta på 2014 års upplaga av melodifestivalen? Det vill säga året då min man och hans band var med?? Vi enades till slut om att det nog skulle bli enahanda.
 
 
 
 
 
 En drake och en björn dök upp.
 
 
 
 
Vid 22 åkte vi hem och somnade GÖTT.
 
 

Snöfall med moment 22

Har det snöat hos er?
 
I Skövde har det snöat EN MASSE! Konstant i två dagar typ. Igår kväll slutade det äntligen komma vitt från himlen och familjen Spiderchick tänkte att det kanske var dags att skotta lite. Kanske skapa någon slags gång fram till ytterdörren?
 
 
 
 
 
 
Och ja, det hade vi gärna gjort om det inte vore för att vi FÖRST tydligen måste skotta fram vår snöskyffel??
 
 
 
 
 
 
För två dagar sedan stod den prydligt uppställd någonstans i trädgården men nu är den spårlöst försvunnen under snömassorna. Ingen vet var den är? Vi har letat men det är som att leta efter en nål i en höstack. Eller som att leta efter en skyffel i en snöig trädgård, i vårt fall. 
 
Vi får helt enkelt invänta att snön smälter innan vi kan skotta. Vilket känns som ett moment 22.
 
Jag har inte kollat status på våra grannars trädgårdar ännu men jag tippar på att de har barmark fram till dörren. Och att vår framsida är den mest igensöade i kvarteret. I år igen. 

Till Kenza

Jag blev så glad när jag såg att Kenza är gravid! Jag har ju följt Kenza sedan for ever och träffat henne två minuter en gång så vi känner ju varandra <3
 
 
 
 
 
I egenskap av väldigt erfaren bloggmamma (jo faktiskt) tänkte jag dela med mig av några kommentarer som du Kenza med största sannolikhet kommer få eller redan har fått.
 
Fem sannolika kommentarer en gravid bloggare får:
 
1. Jag visste det-kommentaren
Du berättar på bloggen att det ligger ett frö i din mage och merparten av läsarna skriver grattis på ett normalt vis medan några är snabba att triumferande ropa JAG VISSTE DET! För de har nämligen under en längre tid "förstått" att du har varit gravid, de har "sett" det på dig. I inlägget för två år sedan där du skrev att du gick på bio så läste de en graviditet mellan raderna. Strunt samma i din glada nyhet för nu ska allt ljus falla på deras inbillade insikt om din livmoder. 
 
2.  Skrämsel-kommentaren 
Många kommer vilja skrämma dig kring vad du får och inte får göra som gravid. Det finns nämligen universella regler här. Nu snackar vi inte rök och krök utan mindre självklara saker som att man inte får sätta upp håret, inte får gå snabbare än en halt pensionär, inte äta morötter efter klockan 15 eller annat kreativt. Skrämselpropagandan kommer naturligtvis förpackad i "välmening".
 
3. Sluta klaga-kommentaren
Samma sekund som stickan plussar förbrukar du din rätt att någonsin tycka att något är jobbigt igen. Kan du inte sova och måste kissa var femte minut? SLUTA GNÄLL! Foglossning from hell? SÅNT FÅR MAN TA! Inte kunnat bajsa på femton dagar? DET SKULLE DU TÄNKT PÅ INNAN!
 
4. Kropps-kommentaren 
Som gravid blir kroppen snabbt allmängods. Sociala koder suddas ut och folk tycker att det är fritt fram att kommentera att din mage är för stor, för liten, för sned, för rund, för spetsig, för låg, för hög... PJUH! En del kommer jämföra dig med grannens kusins han-hamster som är i samma vecka som du och sedan klubba dig till den med onormal graviditet. 
 
5. Mom shaming-kommentarerna
När bebis är ute går starten för vad som idag har ett ord (på "min tid" fanns inte det ordet) - nämligen MOM SHAMING. Här viftas det vilt med röd flagg vid minsta lilla egentid och alla applicerar sina egna erfarenheter på DIG. Vad som har fungerat för en miljon olika, unika föräldrar ska även fungera för ditt föräldraskap. Du ska tycka, känna och göra samma sak. Personerna som skammar måste inte ens ha barn själva. Nej nej, för aldrig är man en så bra, energifylld och insiktsfull förälder som när man har noll barn. 
 
Du hanterar allt detta: Genom att lyssna till dig själv och dina känslor. Och radera löpande. 
 
Du kommer också få och har säkert fått: SÅÅÅÅ mycket stöd! Jag har fått så mycket kärlek, pepp och bra råd under mina år som bloggande förälder. Merparten av alla läsare vill genuint väl, har förmågan att tänka utanför sin egen sfär och sänder BARA kärlek. Det är naturligtvis DET som du ska ta fasta på
 
Löööve <3