Det enda jag vill ha

Ni kanske tror att den här torsdagen har varit all fun and games för mig?
 
Då tror ni fel.
 
Jag har nämligen legat i sängen hela dagen totalt utslagen på grund av någon märklig magbacill som slog till igår eftermiddag. Hu!
 
Efter att ha ätit absolut ingenting på hela den här dagen bad jag Spiderpapa att köpa med sig pommes frittes och milkshake hem efter jobbet.
 
Varför är jag alltid sugen på det efter magsjuka? Det är det enda jag vill ha! Varje gång. Det måste vara att min kropp skriker efter saltet som är pommes frittsen och min hals vill ha det svala och lena som är milkshaken?
 
 
 
 
 
 
Låg ner och pillade i mig maten i sängen och tyckte samtidigt synd om mig själv. En ganska trevlig kombo ändå?
 
Förutom det har jag tittat på serier, scrollat Instagram, läst en bok, sovit, jobbat lite samt stirrat på en vit vägg. 

Angående glasögon

Jag fick en kommentar under det här inlägget.
 
Själv ville jag både ha tandställning och bryta benet som liten - det var ju så coolt att ha en avtagbar tandställning i flashiga färger och glitter, bilder på disneyfigurer och gud vet vad. Och gips - alltså... en suktade ju efter att få autografer av alla samt gå med kryckor och åka hiss. 

Jag bröt aldrig något ben, och fick ingen tandställning - dock bände jag ut en hårnål och stoppade i munnen så det gick en räls över framtänderna. Den var på från husdörren till skolgården. Bara för känslan skulle liksom. //Alexandra
 
Verkligen spot on. Så lustigt att man drömde om allt det där som barn?
 
Jag hade faktiskt tandställning. Två stycken till och med (obs i olika omgångar, ej samtidigt). Den första var en sådan där variant som jag tryckte upp i gommen och som gick att plocka ut och in. Jag var väl 8-9 år när jag fick den och läspade som en TOK när den satt på plats. Jag minns att jag sprang över till mina grannar och ville inget hellre än att de skulle fråga varför jag läspade som en dåre så jag kunde få berätta om den lilla kuldklimpen i munnen. Men ingen frågade?? Och jag kunde tydligen inte berätta ändå?? 
 
Fick läspa hem i oförättat ärende. 
 
När nyhetens behag var över missbrukade jag naturligtvis möjligheten att plocka ut tandställningen och kunde snart räkna på ena handens fingrar hur många minuter jag totalt hade använt den. Lustigt nog blev det inga raka tänder av det?? En böjd hårnål hade nog gett samma effekt. 
 
 
Platsen där många tandställningar hittat sin ägare.
 
 
 
Efter det fick jag min andra tandställning som var en sådan där stålavariant som satt fast. Den satt där den satt. 

Samsovningsdrömmen!

Okej nu säger jag det.
 
Jag älskar samsovning! Jag är en natural born sämsover (uttalat med amerikansk accent). Det är det mest trygga och mysiga jag vet när jag får sova med mina barn tätt intill. Det händer inte varje natt men när det händer så är det så innerligt mysigt.
 
Men det har inte alltid känts så. 
 
Jag minns att jag som förstagångsmamma kunde känna skam och misslyckande för att min bebis inte ville sova i egen säng. Det kändes som att alla andra "skröt" om hur deras barn sov i eget rum från start men mitt barn ville bara vara nära 24 timmar om dygnet? Vad hade jag gjort för fel??
 
Svar: Inget fel!
 
Såklart.
 
Snarare hade jag fött ett helt naturligt barn. Klart som tusan att man sover tryggt med någon man knutit ann till? Precis som det är normalt och helt okej att inte vilja samsova. Såklart.
 
Hur som helst snubblade jag över den här samsovningsdrömmen på Facebook.
 
 
 
 
Källa: Här
 
 
 
Här snackar vi familjesäng variant DOPAD!
 
Med tanke på att det enda syfte spjälsängar någonsin hade hos oss var "opraktisk garderob" så förstår jag inte varför vi inte tänkte på att bygga det här?? 
 

Glasögon-cool

Sexåringen har länge längtat efter ett par glasögon. Han har sett barn på skolan med glasögon och blivit avis. 
 
Tyvärr, eller "tyvärr", har han inget synfel som kräver ett par glajjor men efter några veckors drömmande och pratande om detta köpte jag ett par låtsasglasögon åt honom på H&M. 
 
Lyckan var total! 
 
 
 
 
 
Igår hade han sina glasögon på sig hela dagen i skolan. Fast han fick ta av sig dem när de skulle måla för han citat "såg lite dåligt i dem". Omvänd effekt där, med andra ord. 
 
Ingen hade heller verkat kommentera det direkt? Förutom fröken som hade sagt att han "passade coolt" i sina glasögon. Så bra. 
 

Min jobbdag på ett ungefär

Idag började jag jobbdagen med att intervjua en lokal influencer åt en kund, vilket var mycket trevligt. Jag är inte helt sällan genuint nyfiken på folk så att ställa frågor är ofta mitt minsta problem. 
 
Sen har jag fotat, skrivit copytexter, uppdaterat olika sociala kanaler och mailat. En klassisk arbetsdag. 
 
Vid 12 var det dags för lunch och jag köpte en laxwrap. 
 
 
 
 
Den var INTE god. 
 
– Fy! Det smakar fisk! utbrast jag.
– Lax är fisk, informerade Matilda. 
 
Jo det visste jag förvisso. Men det smakade fisk på ett sätt som inte var trevligt. Wrapen var faktiskt helt oätlig. 
 
Jag fick bege mig ut och köpa ny lunch. Valde en ägg och avokado-bagel under parollen "vad kan gå fel med ägg och avokado?".
 
 
 
 
 
Well. Turns out att det också kan gå fel. Ägget smakade gummi och avokadon var brun och trådig. Ni hör ju. Varsågod att skapa en stöd-hashtag i mitt namn. "Backa Spiderchick" kan den heta. 
 
Eh. Japp.
 
Matilda hade med sig sin sexualundervisningsmålning som hon skulle scanna och skicka till tryckeri (hon har fått svinmånga beställningar) och jag var paniskt rädd att jag skulle spilla något på den även när den låg i ett skyddande fodral 2 meter ifrån mig (vem vet hur långt en kopp kaffe kan ta sig??). 
 
 
 
 
 
Under eftermiddagen lånade jag min kollegas dator med tillhörande installerad skrivare. Min skrivare hemma fortsätter att printa med osynligt bläck (den spottar ut blanka sidor, någon som har en idé om vad det kan bero på?) och jag MÅSTE skicka in min kvartalsredovisning typ nu så det var fint att jag kunde fixa allt från min kollegas dator.
 
Fick en månads överhängande ångestjobb överstökat på en kvart. 
 
 
 
 
 
Kände mig lättad. Gick hem. 
 
Slut på jobbdag.
 

Facebook genom tiderna

2012 skrev jag ett inlägg med "Facebook genom tiderna". Nu har det gått några år sedan dess och Facebook och våra beteenden på plattformen har återigen förändrats. 
 
Jag plockar in de ursprungliga punkterna samt adderar några nya punkter.
 
År 2007 - va sa du att det hette sa du?
Vi börjar höra talas om det som kallas "Facebook".
 
År 2008 - Det addande året
Facebook sprider sig sakteligen över landet. Har kompisens expartners kusins grannes hund skaffat Facebook? Hoj hoj ska vi bli "friends"? För att fylla vänlistan gäller det här att adda alla som går att adda.
 
År 2009 - Skrytåret
Fenomenet får en boom. Nu har vi alla chansen att visa upp för vänner, vänners vänner och annat löst folk vilka fantastiska liv vi lever. Statusuppdateringarna är många och inte helt sällan smygskrytiga. Går du på fest är du såklart taggad på party men allra mest taggad är du dagen efter. I albumen. På Fejjan.
 
År 2010 - Det "facebookberoende" året
Vi statusuppdaterar, gillar, vänförfrågar, bjuder in, checkar in, skapar grupp, skriver på vägg... Det är coolt att ha många vänner. Häftigast av alla är den som har vänförfrågningar på kö. Att vara inloggad på Facebook även under arbetstid är socialt (om än underförstått) accepterat. "Facerape" blir ett nytt ord i din vokabulär. Så även benämningen "kedjestatus".
 
 
 
 
 
 
År 2012 - Det selektiva året
Vi blir mer selektiva i vårt Facebookanvändande. Vi rensar bort kompisens expartners kusins grannes hund och annat löst folk som vi knappt känner. Fotoalbumen blir privata och det blir "fint" att statusuppdatera mindre. Hallå vi vill ju verka som att vi har "ett liv".
 
År 2013 - Det falnade året
Nyhetens behag är över. Albumpubliceringar har ersatts av enstaka bilder kopplade till Instagram, statusuppdateringar ersätts av länkade bloggposter och"vänförfrågningsknappen" lyser inte så värst ofta.
 
2015 - Klickbait året
Vi slutar se vänner och bekantas statusuppdateringar och plötsligt har nyhetsredaktionerna helt tagit över flödet med listor och clickbaits. ALLT handlar om att få användarna att klicka sig vidare in på en sajt vilket fixas med hjälp av mer eller mindre kreativa rubriker. "Han nös - du kan aldrig tro vad som hände sen!" eller "hennes hårstrå klyvdes i tu, se hennes reaktion".  
 
 
 
 
 
 
 
2016 - Life hack året
Plötsligt hamnar begreppet "life hack" på allas läppar. Det börjar ganska bra med life hacks som faktiskt gör vardagen lite enklare men urartar snabbt i tips så som "ät din ostbågar med en grillpinne" eller "ladda din telefon med en banan". 
 
2017 - Fake News året
Va? Är inte allt som skrivs på Facebook sant?? Chockade vaknar vi ur vår click bait-dvala och inser att vi kanske borde läsa de artiklar som vi känslomässigt regerar på innan vi delar dem? Kanske är rubriken "nu får västgötar inte längre säga gôtt mos, korven kan ta illa upp" inte sann?? Donald Trump sätter ord på fenomenet (om än inte med välmening). 
 
2018 - Gruppåret 
Facebook har blivit gruppindelat. Vi inser att vi inte har så mycket gemensamt med våra gamla klasskamrater och före detta arbetskamrater utan hittar likasinnade i olika intressegrupper, politiska så väl som ickepolitiska. För kvinnliga användare slutar gruppernas namn inte helt sällan med "gäris". Sociala medie-gäris, växt-gäris eller astro-gäris...
 
Så där ja. 
 
2019 - vad ger du oss?
 

Konsumenten slår till igen

Tre grejer jag har konsumerat det senaste: 
 
1. Jag gav Alice och Biancas pod en chans och blev överförtjust. Vi har NOLL gemensamt och det är nog vad som fascinerar och intresserar mig? 
 
 
 
 
 
 
2. Började i och med föregående punkt titta på Alice Stenlöfs Youtube-videos och kunde inte sluta?? Låg halva dagen igår (överdrift, en timma var det kanske, herregud jag är inte gjord av tid) och såg för första gången tjusningen i att följa någon på Youtube. 
 
3. Vanja Wikströms bidrag till ten year challange kan vara det mest intressanta jag läst under hela året (älskar att jag utan överdrift kan uttrycka mig så än så länge). Läs här <----- Modigt och fint av Vanja att dela med sig så personligt. Jag kan verkligen relatera till smärtan över att drömmen inte gick hela vägen. Men det är heller aldrig för sent. Jag hoppas att vi får lyssna på jazz med Vanja i framtiden!
 
 

Ishockey-match

Igår var jag på min livs första (typ) ishockeymatch. 
 
 
 
 
 
Men så var det heller inte vilken match som helst, det var vår sexåring som spelade! Han och kompisarna spelade i periodpausen under gårdagens A-lagsmatch. Halva släkten satt bänkade på läktaren för att bevittna barnets premiär (ändå imponerande över hur många man kan dra till en fem minuter lång match??).
 
 
 
 
Det hela var bedårande att se och jag ville bara springa ut på isen och bura in allihopa i gullfinkan! <3
 
Sen tittade jag lite när A-laget spelade och fick några regler förklarade för mig av min bror. När han började babbla om icing och lag som sist varit i kontakt med pucken bla bla åkte jag och handlade istället.
 
Sorry not sorry. 
 
Men jag är stolt över min unge!
 

Ljust med modifikation

Jag och min kära man tog en promenad till galan igår. Klockan var 16:30.
 
– Märker du! utbrast jag efter halva vägen. DET ÄR FORTFARANDE LJUST UTE! 
– Ja! Det har du rätt i! svarade Spiderpapa. 
 
Sedan blickade vi lyckligt fram över himlen som var mörkblå men INTE (!) kolsvart.
 
Ha!
 
Fast gatlyktorna var förstås tända.
 
Men är man svensk och svältfödd på dagsljus efter klockan 16 ja då tycker man att solen skiner när den har gått ner men himlen bara är mörkblå. 
 
 
 
 
 
 
 Sen promenerade vi sista biten till galan och kände ljuset i oss.
 
 
 
 
Aaahh... Ljusare tider stundar!

Gala

Igår var jag på Idrottsgala.
 
Vi var där med ett gäng vänner och bekanta i egenskap av engagerade i barnens handbollsförening (min kära man är ju exempelvis tränare för 09:oarna). En jättetrevlig kväll där olika föreningar och idrottsutövare i stan prisades. Jag kan ärligt säga att det är först i vuxen ålder som jag förstår att föreningslivet är uppbyggt på enkom frivilliga som donerar av sin tid. Människor som kliver upp typ 07:00 söndag morgon och roddar 40 ungar i någon random hall helt utan betalt. Där snackar vi engagemang.
 
Bäst tal på galan höll Skateboard-föreningen.
 
- Är du kille, tjej eller människa? Mellan 4-64 år? Ja då är du välkommen till oss! Känner du inte igen dig i den beskrivningen? Kom ändå, vi gör ett undantag.
 
Så fint <3
 
 
 
 
 
Jag var sken-atletisk i röda läppar.
 
 
 
 
 
Boris Renée ledde galan och Ace Wilder uppträdde. Ace är SÅ grym! Blev akut avis på hennes rosa träningsoverall... 
 
 
 
 
Maten var... Okej. Lite snålt med grönt kanske. Oklart hur många procent av kostcirkeln en (1) sparris täcker?
 
 
 
 
 
Sen var det disco till livemusik. Eller "styrdans" som vår kompis Jens sa vilket jag sedan var tvungen att gå runt och upprepa hela kvällen på grund av sjukt kul ord.
 
 
 
 
Galan var slut klockan 23 och vi var hemma innan midnatt vilket var heeeeelt perfekt. Ni vet ju att jag är de tidiga kvällarnas mamma. Fast sen kunde jag inte somna? Och efter en natt med dålig sömn vaknade jag 06:30 och kunde ICKE somna om. Låg och stalkade olika Beverly Hills-fruar på Instagram innan jag gick upp halv åtta. Så jag är knappast pigg idag trots tidig kväll??
 
 

Gullighet i kvadrat

Jag såg det här bedårande klippet hos Regina.
 
Ett barn som ska säga ice cream och möjligen uppfinner sitt eget ord.
 
 
 
 
Så sött! <3
 
Det påminner mig om vårt ena kid. När han var i treårsåldern och skulle säga flygplan sa han "shosho no no nen". Exakt så! 
 
Vi ba: Säg flygplan. 
Han: Shosho no no nen!
Vi: Flyyyyygplan. 
Han: Shosho no no nen!
 
Inte så likt kanske men A for effort.
 
Eller när det andra kiddet var mini och skulle säga motorbåt men sa "monnobåt" och dessutom alltid hakade upp sig lite på själva motorn och ut kom mono mono mono MONOBÅT!
 
Älskarvärda minnen som barnen ofta vill att vi berättar om. 

Osynligt

Den här morgonen hade jag mentalt laddat för att ägna mig åt bokföring. Skriva ut och sortera upp alla fakturor, kvitton och andra papper för att sedan lämna in allt till min bokförings-lady. 
 
Dock har det just visat sig att min skrivare bjuder på någon slags knorr i samarbetet oss emellan, ut kommer nämligen bara blanka sidor??
 
 
 
 
 
 
Alltså, skrivaren jobbar järnet och det låter som att den printar men ut kommer vita papper. Jag tänker att den kanske skriver med osynligt bläck och att det ändå måste räknas som en fullvärdig faktura?
 
Bokföringslady: Du har lämnat in vita papper?
Jag: Nä. 
Bokföringslady: Jo.
Jag: Nä, all information du behöver står där, hare bra häääääj...
 
Sen svishar jag ut från bokförings-ladyns kontor och tänker att hon nog har löst svårare utmaningar än fakturor med osynligt bläck.  
 
Och med de orden tar jag hälg. Häääääj.

Samtal och ishockey

Idag hade vi samtal med barnen och barnens fröknar. Först nioåringen och sedan sexåringen. 
 
Jag är så stolt över min ungar! Med nioåringen handlade samtalet om olika mål och förberedelser för nationella proven. Med sexåringen pratade vi om hur han trivs i skolan så här första året och hur han har det i klassen. Båda våra barn har bra klasser vilket känns så skönt. Sexåringens fröken är helt fantastisk som en första fröken (nioåringen hade henne också i förskoleklass). Hon är så trygg, har svar på allt och ser ALLTID barnens perspektiv. Rätt person på rätt plats, kan man lugnt säga. 
 
Efter skola och jobb åkte barnen skridskor. Dom (vilka dom? ja fölk av något slag) har spolat en bana inte alls långt ifrån oss. Har man barn som är tokiga i skridskor och ishockey är det höjden av LYX att ha nära till fryst vatten. Allra helst hade dom velat ha en rink på altanen. 
 
 
 
 
 
Min bror och lillkusinen kom förbi och det var första gången lillkusinen såg någon åka skridskor.
 
- Voffovoffovoffo voffo gör di på detta viset? sa han och tittade med stora ögon på barnen som tog sig fram på stålskenor och passade någon slags svart klump mellan sig. 
 
Tyvärr tog jag inte kort på hans förvånade uppsyn, ni får föreställa er <3

Smoothiechallenge

Min favoritsport just nu är att se hur mycket nyttigt jag kan trycka ner i en och samma smoothie utan att det för den sakens skull smakar jättenyttigt. 
 
Nyttiga saker jag brukar möckla ner i mina smoothies (obs kanske inte på samma gång):
 
Blomkål
Spenat
Chiafrön
Andra frön
Nötter
Broccoli
Havregryn
Rödbeta
Avokado
Kiwi
Äpple
Granatäpple
Grönkål
Sötpotatis 
 
 
 
 
Ständig bas:
 
Blåbär 
Banan 
Vaniljfil 
(ibland hallon och mandeldryck)
 
 
 
 
Smoothie måste ha en fil:ig bas tycker jag. Blåbären maskerar allt nyttigt och gör smoothien kall. Smoothie MÅSTE vara kall. Gärna så pass att den ger en liten, liten brain freeze. Smoothie ska också vara tjock och med fördel ätas med sked. 
 
Så.
 
Ett gilla-hjärta på det? Ba´ undrar?
 

Dagen idag

Låt oss ta ett kik på vad jag har gjort denna onsdag. 
 
Först var jag på kontoret. Utan Matilda eftersom hon vabbade. Vilket betyder att jag fick SVINMYCKET gjort på grund av att jag inte hade någon att tjöta träningsvärk i öronen på. Vilket är tråkigt men uppenbarligen bra för min arbetsmoral. 
 
 
 
 
 
 
Sen åt jag lunch på restaurang med kollega. Älskar friterat så mycket <3 Och nudlar. Och allt.
 
 
 
 
Sen fick jag ett ryck och klippte mig medan lunchrasten fortfarande varade. Aldrig är man (JAG) väl så ocharmig som i en frisörstol?? Under det kliniska ljuset och med en kappa lite för tight kring halsen ser jag ut som en blandning mellan en halvdränkt katt och en deprimerad svamp. 
 
 
 
 
Sen fick jag sms från fritids som påpekade att vi inte hade lagt in sportlovstiderna. Är ej förvånad att jag missat det och ännu mindre förvånad att min äkta hälft missat det <3 
 
När jobb var klart rejsade jag för att hämta barnen. Nioåringen skulle på handbollsträning och jag och sexåringen volonterade barnvakt åt lillkusin (Spiderpapa var på jobb). 
 
 
 
 
Vi käkade majskrokar. Lillkusin skrattade så han kiknade när vi tuggade på de frasiga krokarna. I vår iver att roa åt vi jätte jätte jättemånga majskrokar ända tills vi kom på att vi helt sonika kunde låta kraaaaasssss med munnen och han skrattade ändå. 
 
 
 
 
Sen blev vi bjudna på middag. Var inte jättehungrig på grund av alla majskrokar, men ändå trevligt. 
 
 
 
 
Nu är vi hemma och barnen vill avrunda dagen med att se ishockey OCH handbollsmatch. Herre. Så mycket sport i det här hushållet nu fört´in. 

Kreativa tips

Jag har lyssnat på många poddar det senaste som avhandlar ämnet kreativitet. Jag tycker att det är superintressant att lyssna till hur andra tänker kring att vara kreativ. 
 
Här kommer mina bästa tips kring att vara/känna sig kreativ, utångspunkt skrivande:
 
1. Skriv mycket! 
För min del kommer inte idéerna och knackar på dörren direkt. Nix pix, jag måste göra. Ju mer jag skriver desto kreativare blir jag. Att exempelvis ta en bloggpaus "för att jag inte kommer på något att skriva" är förödande för mig. Detsamma har jag märkt gäller mitt "bokprojekt". Jag måste sätta mig ner och skriva, då börjar det tillslut flöda. 
 
2. Hitta din tid på dygnet 
Jag har märkt att jag är som mest kreativ tidig morgon och sen kväll. Mitt på dagen är det så mycket annat som lockar och pockar. Tider som ska passas och en mail som plingar. Men på morgonen, gärna innan övriga familj vaknar, kan jag få en dags kreativt jobb gjort på en timma om det vill sig väl. På kvällen kan jag också komma in i ett flow. Min hjärna är som mest avsplannad under dessa tider, tänker jag?
 
 
 
 
3. Läs mycket
Jag älskar att jag har hittat tillbaka till mitt läsande! Speciellt härligt är det att hitta författare vars språk jag "avundas" och tänker att så där vill jag också kunna skriva! Jag kan märka upp synnerligen bra sidor med post it-lappar eller print screena om jag läser från telefonen. Sen plockar jag fram dessa vid tillfällen då jag vill få en "bra känsla" i mitt eget skrivande. 
 
4. Konsumera mera (innehåll) 
Jag kan även inspireras av filmer, podcasts och tv-serier. Olika plottar, dialoger och annat som jag känner att aaaa sååå däääär kan man göra. Innan min stand up på Lund Comedy festival tittade jag på massa stand up på Netflix vilket inspirerade mig i fråga om inledningar, ämnen och upplägg. 
 
5. Sno från andra 
Jag tycker absolut att man kan sno från andra! Men då menar jag inte hela textsjok eller andra uppenbara copyright-brott men man kan nalla fragment av saker. När det sedan silas genom dina fingrar och blandas med dina tankar och erfarenheter kommer resultatet ändå inte att bli samma sak. Jag kan exempelvis hitta roliga formuleringar som jag formulerar om och sätter i ett nytt sammanhang och vips är det min grej. En slags second hand-grej. Återvinning är bra, visst?
 
 
 
 
 
6. Ta en promenad 
Att ta en promenad utan en podcast eller något annat i öronen kan verkligen sätta fart på tankarna. Jag avhandlar betydligt mer under en promenad än vad jag gör mellan fyra väggar på ett kontor. 
 
Så där.
 
Nu kan jag inte vara mer kreativ kring det här inlägget.
 
Över och ut. 
 

Möt - Olga

Sexåringens just nu bästa vän är en litet djur som heter Olga, hon är med över allt.
 
I helgen målade sexåringen i någon slags kärleksfull hyllning av lilla Olga, en teckning som han nu tycker att vi borde rama in. 
 
 
 
 
 
Här kommer lite info om Olga, från sexåringen. 
 
Namn: Olga 
Djur: Röd björn 
Kommer från: Skåne (alla som försöker ge röst åt Olga måste prata skånska) 
Sover helst: Under kudden 
Favoritmat: Insekter, typ maskar 
Favoritlek: Att man kastar upp henne i luften och sedan fångar henne 
Ogillar: När någon bråkar med henne
Älskar: Att leka 
Bästa dag: När hon blev avmålad
 
 

Rädslor

Jag såg ett citat.
 
 
 
 
 
 
Man ska alltså göra en sak varje dag som skrämmer en?
 
Hm...
 
Saker som jag är rädd för men alltså borde göra i veckan (obs varning för i-landsrädslor):
 
1. Gå och lägga mig utan att först känna att ytterdörren är låst 
Gaaaaah! Med tanke på att jag kontrollerar vår ytterdörr i snitt tre gånger innan jag går och lägger mig skulle jag antagligen inte sova många sekunder den natten. 
Läskighetsfaktor: 4 av 5
 
2. Klippa hockeyfrilla 
Otroligt omodern frisyr som absolut inte skulle passa min huvudform eller hårkvalité överhuvudtaget. Jag får harpuls bara jag tänker på det! 
Läskighetsfaktor: TIO AV FEM
 
3. Gå före i en kö  
Jag har lust att göra det typ varje dag men man gööööör ju bara inte så. Att dessutom eventuellt konfronteras av en person längre bak i kön och behöva ta en konflikt skrämmer mig. 
Läskighetsfaktor: 3 av 5
 
4. Fjärta på jobbet 
Vi har väl alla suttit på jobbet någon gång och ba fasen va jag behöver lägga en PRUTT just nu men av rädsla för att etsa sig fast i folks näsborrar för evigt håller vi gaserna inom oss. 
Läskighetsfaktor: 3 av 5 
 
 

Konsumenten har slagit till

Okej, ni vet att jag sällan handlar nytt och gärna återanvänder men nu har jag faktiskt köpt... Ett par stövlar!
 
Jag har länge suktat efter ett par lårhöga varianter. Jag hade ett par när jag bodde i London som jag använde till ALLT. Mest till minikorta jeanskjolar. Det skulle jag kanske inte använda idag, där emot har jag sett framför mig hur stövlarna skulle vara snygga till mina längre klänningar. 
 
Så här:
 
 
 
 
 
Himla snajdigt om ni frågar mig. 
 
Stövlarna funkar även till min raff-mamma-klännig. 
 
 
 
 
Till min prickiga klänning (som jag hade här).
 
 
 
 
Till min skotteklänning.
 
 
 
 
Till mina mysbyxor.
 
 
 
 
Till mig i enbart trosor och...
 
Nääääääää.
 
Nu blev jag lite väl ivrig kanske? Stryk trosor och mysbyxor. 
 
Men till klänning funkar ju stövlarna super! 

Sex Education

Okej jag måste starta veckan med att ge er ett serietips!
 
Av en slump halkade jag in på Sex Education i fredags (jo man kan halka in på serier på Netflix). Jag hade inte alls några höga förhoppningar när jag tryckte på play, palla titta på något som antagligen bara har med massa sex att göra? Men hoppla jag fastnade direkt
 
 
 
 
16-åriga Otis står i centrum. Tack vare sin mamma, som är terapeut, har Otis svar på alla intima frågor och han öppnar en klinik för sexterapi på sin skola tillsammans med den rebelliska Maeve. Här får man som tittare bortse från det något orimliga i att tonåringar skulle ställa sig i kö för att få prata om sina innersta intima problem med en annan tonåring (och dessutom betala för det), men det är liksom en premiss man får köpa. Och jag gör det gärna! För det är smart, medvetet och kärleksfullt gjort. Jag var tvungen att googla seriens skapare och blev inte förvånad när det visade sig vara en kvinna, Laurie Nunn heter hon.
 
Mest av allt älskar jag Ncuti Gatwa som är helt fantastisk i rollen som Otis bästa kompis Eric. Han är så älskvärd och skör i rollen att jag var tvungen att skriva till honom på Instagram (lika med den ultimata gilla-förklaringen).
 
 
 
 
 
Nu har jag endast halva sista avsnittet kvar och kan bara hoppas på att säsong 2 kommer SNART!

Handbollslördag

Ni har förstås suttit som på nålar hela lördagen och undrat hur det gått för mig i min coachning
 
 
 
 
 
 
Det gick bra tack! 
 
Det var alltså klasshandboll som spelades. Nästan alla i klassen spelar redan handboll så det var inte ett jättesvårt beslut att ställa upp. Jag och en annan mamma höll i det.
 
Kidsen var grymt duktiga och all träning de har gjort börjar verkligen synas!
 
 
 
 
 
 
Jag ser det som en ynnest att få vara med så här, att få förmedla något till öron som fortfarande är som små svampar (vips en dag är inte vuxnas ord så viktiga längre). I det här fallet att alla skulle våga ta för sig, våga skjuta mot mål och att det inte gör något om man inte når hela vägen fram för nästa gång kanske man gör det? Det får man aldrig veta om man inte tar chansen. Finns det något finare än att se barnen växa i att våga? Nä, jag tror inte det. 
 
Det är även viktigt att man har en schysst ton och att man peppar och lyfter varandra. Vilket nioåringen och hans kompisar verkligen gör <3 
 
 
 
 
 
Annars var utmaningen att låta alla hinna spela ungefär lika mycket på de 15 minuter som matcherna varade. Alla ville spela prick hela tiden vilket måhända var ett lyxproblem. 
 
A ja, en väldigt mysig dag med världens goaste barn. 

Lördagslista

Vad är du glad för idag?
Att det är lördag och jag ska coacha nioåringens klass i klasshandbollen. 

 

Vad lyssnar du på idag?
Min egen stämma när jag driver barnen mot total handbollsvinst (skojar!) (eller?)

 

Vad har du på dig idag?
Träningskläder på grund av måste se coach:ig ut. 

 

 

 

 

 

 

Vad blir det för middag?

Eftersom vi är iväg hela dagen så blir det väl antagligen någon hämtmat. Blir det hämtmat kommer vi tvista om ifall vi ska köpa pizza eller thai. Jag är team thai. Jag tycker inte att köpepizza är speciellt gott. Hemmagjord pizza med typ fetaost och oliver är en triljard gånger godare. Thai där emot kan vara svårt att få till lika gott vid sin egen spis tycker jag?

 

Vad är du på för humör idag?
Peppad.

  

Hur ser helgens planer ut?

Idag ska jag som sagt hänga i en sporthall hela dagen. Imorgon ska vi åka skridskor och äta söndagsmiddag hos min bror. Obs! Skridskorna ska vi alltså åka med på en is. Inte hemma hos min bror *googlar hur bra skridskor glider på en parkett*

 

Vad längtar du efter just nu?

Det här svaret är ju som att slå in en öppen dörr men det jag längtar efter rätt mycket just nu är - VÅR!

Självpanering och semifreddo

Igår gjorde jag chicken nuggets på barnens begäran och panerade mig själv på köpet.
 
 
 
 
 
Fick tipset på Instagram att undvika självpanering genom att använda ena handen till de blöta och andra handen till de torra ingredienserna. Så smart.
 
Sen gjorde jag en semifreddo med jordgubbar till efterrätt. En vanlig torsdag i januari kan också inneha en liten guldkant. Plus att vi fick massa över till kvällens fredagsmys. 
 
 
 
 
Det slog mig att jösses vad jag lagar mat och bakar för tillfället? 
 
Sen kände jag att - ja? Hur så? Vad annat kan jag göra denna grå och mörka månad när inget i övrigt händer. Det enda roliga jag har om veckorna är god mat och bak. Ungefär. Jag kan väl få panera mina egna fingrar i timmar om jag känner för det?? Så. Stäm mig. 
 

Silvervägen vs silverräven

Jag älskar att jag har gått runt och sagt till folk att jag lyssnar på en bok som heter Silverräven. Men så inser jag idag att boken inte alls heter Silverräven utan SilverVÄGEN.
 
 
 
 
 
 
Det är så typiskt mig att bara slänga ett halvt getöga på titeln. 
 
Hur som helst är det en riktigt bra bok!
 
Handling Silvervägen: Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning mot den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån. 
 
Tyvärr kommer ju alla personer som jag har tipsat boken om att söka efter (och kanske även hitta) Silverräven.
 
Antaglig handling för en bok som heter Silverräven: Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att färga håret. Han kör en hård färgbehandling som skär genom hårstråna i nordvästlig riktning, allt för att slippa kallas för Silverräven. För tre år sedan försvann hans hårpigment spårlöst och synen av de grå hårtestarna gnager sönder Lelle inifrån.
 
Starkt ändå?

Dagens i-landsproblem

I-lands problem, kapitel 15, paragraf 2: 
 
Att försöka få tag på någon som inte svarar i sin telefon.
 
Hände mig igår när jag hade en hyfsat viktig grej att dryfta med en familjemedlem. 
 
Så här:
 
• Jag ringer en gång.
Inget svar.
 
• Jag ringer en gång till. Man vet ju aldrig, personen kanske inte hörde signalen första gången.
Inget svar.
 
• Pausar en stund. Ger personen en chans att ringa tillbaka.
Ingen ringer upp.
 
• Jag ringer igen.
Inget svar.
 
• NEJ NU JÄVLAR. Ringer tre gånger på raken bara för att jag kan. Signalerar tveksam makt av typen "du kanske inte har tid att svara men jag har minsann tid att ringa upp".
Inget svar.
 
• Ångrar genast mitt tveksamma maktutövande. Funderar på om det finns teknik som på något vis kan sudda ut mitt nummer på mottagarens display? Antagligen inte.
 
• Drabbas av oro. Kan det ha HÄNT något?
 
• Har nu både ånger OCH oro. 
 
• Person ringer upp. Hade bara tellen på ljudlös. 
 
• Jag: framstår som något labil. 
 
 
 
Labil.se
 
 

Ten year challenge

Ni har kanske sett att prick alla göra ten year challange på Instagram just nu? Det vill säga lägger upp en bild på sig själv från 2009 och en från 2019. Här är mitt bidrag (tryck på pilen för att se 2019-bilden).
 
Jag tänkte att jag skulle passa på att lägga upp några 2009 pix här på bloggen.
 
Bilder från 2009:
 
2009 ville jag oerhört gärna ha ett par nördiga glasögon. Här provade jag ett par från TopShop som jag vill minnas att jag inte köpte på grund av att de kändes alldeles för dyra för någon som inte har ett synfel. 
 
 
 
 
Här är jag i kappa från H&M och jeans från Cheap Monday. 
 
 
 
 
ALLA hade jeans från Cheap Monday på grund av att för första gången någonsin (typ) kostade ett par jeans inte 1500 kronor eller ännu mer om sömmen på bakfickan var den rätta. Efter Cheap Mondays revolution började alla kedjor producera jeans till en rimligare peng. Mössan och skorna minns jag att jag köpte second hand och väskan hade min mormor som ung, den har jag fortfarande kvar <3
 
Man kan inte anklaga mobilbilderna 2009 för att ha en god upplösning. 
 
 
 
 
 
Jag älskade förresten den här scarfen. Fick lite längt efter den nu? Hoppas jag har kvar den! 
 
 
 
 
2009 var även året då jag blev mit bebe. Under sommaren vankade jag runt med min mage i Malmö.
 
 
 
 
 
Sen ruvade jag bebis i ett antal parker i Göteborg också.
 
 
 
 
I september kom bebisen och livet blev aldrig det samma igen. På ett mycket, mycket, mycket bra sätt.
 
 
 

Kul grejs

Kul grejer jag sett på Instagram det senaste:
 
 
1. 
 
 
Kommentar: Kan ni också höra "heat" i huvudet? Jag hör det så tydligt!
 
 
 
2.
 
 
 
Kommentar: Orkar inte vad GÖLLIGA <3 Jag och mina kompisar är nästan lika gulliga.
 
 
 
3. 
 
 
Kommentar: Well BAAM.
 
 
 
4. 
 
 
 
 
 
Kommentar: En så otroligt god idé! Nu har jag ingen hund men jag tänker att jag kan göra mig själv till employee of the month?? Varje månad.
 
 
 
5.
 
Kommentar: Det här är jag när barnens pedagoger tackar för julklapp / sommarpresent som klassföräldern har köpt.
 
 
 
 
6.
 
Kommentar: Haha... Jag kan faktiskt sakna reklam ur den aspekten att man aldrig får en lucka att gå och hämta en macka, gå på toaletten eller borsta tänderna. Å andra sidan kan man ju själv aktivt pausa det man tittar på men det känns aldrig lika motiverat? 
 
 

Quesadillas 2.0

I vår familj älskar vi quesadillas, i synnerhet barnen. Vi brukar göra det enkelt med skinka, ost och oregano och serverar med grönsaker och guacamole.
 
I söndags fick jag inspirationen från Elle att uppdaterade denna favoriträtt något.
 
Så här:
 
Blanda svarta bönor, salladslök (3 st hackade), en hackad färsk mango, hackad inlagd jalapenos (5 st) och riven ost (efter behag). Egentligen ska man ha koriander också men jag hade i sann Moa-anda råkat köpa mynta istället. 
 
Blanda allt i en bunke, salta och peppra efter behag och lägg sedan på ena halvan av ett tortillabröd. 
 
 
 
 
 
Vik brödet och pensla med lite olja.
 
 
 
 
 
In i ugnen 180 grader ca 10 minuter (håll koll för brödet får snabbt färg).
 
 
 
 
 
Doppa i guacamole.
 
 
 
 
Så HIMLA gott! 
 
Jag är för övrigt ingen receptslav utan tycker att man kan addera eller ta bort ingredienser efter behag. 
 
Det här gör vi snart igen!
 

Två grejer som inte är min grej

Två grejer som inte är min grej:
 
1. Gåtor 
Det finns inget jag avskyr mer än att svara på gåtor. Det kliar i hela kroppen på mig när jag förväntas "tänka efter" vad svaret kan vara. Jag har NOLL intresse för det. Säg bara svaret redan igår för jag bryr mig inte. Bästa gåtorna kommer i så fall från sexåringen här hemma för det spelar ingen roll vad jag säger så är det ändå fel eftersom han löpande justerar svaret. 
 
 
 
 
 
2. Boka saker 
Ja inte boka som i boka in aktiviteter, för det gillar jag. Men jag ogillar att boka typ biljetter. Ni vet när man ska in på en sajt och tråckla sig runt bland olika alternativ. Dels är jag en rätt otålig person och blir nipprig av alla steg man ska ta sig igenom och sen blir jag nojig att något ska bli fel. Jag måste dubbelkolla en miljard gånger att datum och namn stämmer. Jag föredrar hundra gånger av tio att någon annan bokar. 
 

Rymden är stor

Häromveckan pratade barnen om vad de vill bli när de blir stora. 
 
Nioåringen: Jag vill kanske bli polis. 
Sexåringen: Jag vill åka ut i rymden! 
Nioåringen: Rymden är jättestor vet du va?
Sexåringen: Ja.
Nioåringen: JÄTTESTOR! 
Sexåringen: Jag vet. 
Nioåringen: Fast då får du faktiskt skylla dig själv om du tappar bort dig. 
 
Man kan på ovan konversation möööööjligen utröna vem av barnen som är den mer pragmatiskt lagda och vem som är mer yolo.
 
Älskar båda så inni <3
 
 
Bild på Humle och Dumle från i somras. 
 

Knivar i magen

I natt låg jag och vred och vände mig på ett sätt där jag till en början inte förstod varför. Sedan vaknade jag till och insåg att jag hade KNIVAR I MAGEN. Bildligt alltså. Jag hade sådan mensvärk! Det kändes som tusen vassa föremål dansade runt i min stackars livis. 
 
Jag stapplade upp och tog två värktabletter och la mig sedan i fosterställning i sängen. Men smärtan gick inte över. Till slut gick jag upp satte mig i duschen med hett vatten mot magen. Det lindrade lite. Sedan tog jag en värktablett till och somnade väl om någon gång eftersom jag ändå vaknade till alarmet kl 06:30. 
 
Jag var tvungen att googla på mensvärk och läser att det beror på att livmodern har träningsvärk. 
 
 
 
Min livis har alltså tränat järnet och fått värk på köpet.
 
Så gulligt ändå <3
 
På tal om det måste jag komma ihåg att infria mitt nyårsmål och säga upp mitt gymkort.
 
Uppenbarligen tränar jag på bra ändå. 
 
 
 
Dricker morgonkaffe och funderar kring hur mycket jag tränar...

Recept semlor

Här kommer receptet på semlorna jag brukar baka.
 
Semlebullar:
75 g smör
2dl mjölk
25 g jäst
1/2 dl socker
1/2 tsk kardemumma
1 ägg
6-7 dl mjöl
2 tsk bakpulver 
1 ägg till pensling
 
 
 
 
 
 Gör så här vettja:
- Smält smöret och blanda med mjölken, låt blir fingervarmt, smula ner jästen
- Tillsätt socker, kardemumma, ägg, mjöl och bakpulver 
- Blanda till slät deg
- Låt jäsa 30 min 
- Rulla degbullar. Jag rullar små, små bullar eftersom jag inte vill ha så stora semlor. Bullarna jäser till tredubbla storleken ungefär så även om degbullarna ser små ut blir de stora i slutänden
- Låt jäsa på plåten 20 min
- Pensla med ett uppvispat ägg
- Grädda i ugn 225 grader ca 10 minuter eller tills bullarna har fått färg 
 
Fyllning:
- Skär av toppen på bullen, lägg locket åt sidan
- Gröp ur bullarna och lägg inkråmet i en skål
- Tillsätt riven mandelmassa efter behag (beroende på hur mycket mandelmassesmak du önskar)
- Tillsätt en skvätt mjölk och blanda till önskad konsistens 
 
 
 
 
 
 Efterdyning:
- Fyll bullarna med mandelmassegrejset 
- Toppa med önskad mängd vispad grädde
- Lägg på locket 
- Pudra över florsocker 
- NJUT på dirr
 
 
 
 

Ishockeylördag

Igår inkasserade barnen en julklapp som de fått från sin morfar. Nämligen att följa med upp till Karlstad och se en ishockeymatch med favoritlaget Färjestad. 
 
Stora barnet har fått följa med några gånger tidigare, för yngsta barnet var det premiär. Peppen var naturligtvis total hos båda. De tog på sig sina Färjestadströjor och halsdukar.
 
 
 
 
 
 
Förutom morfar följde även morbror och morbror med och det gör mig så varm i hjärtat att mina barn får göra sådana här utflykter tillsammans med dem. Väl i Karlstad käkade de på restaurang och besökte en Färjestad-shop där de köpte var sin keps innan det var dags för match. 
 
Vid 22:30 kom de hem till Skövde igen, trötta men lyckliga. Ja sexåringen sov förstås men mumlade leende ur mungipan att Färjestad hade vunnit med 3-1. Sicken tur <3

Svenskaste av det svenska

Igår bakade jag semlor OCH stekte tacos samtidigt. Typ.
 
 
 
 
 
Det kan vara bland det svenskaste av det svenska som jag någonsin har gjort på samma gång i vårt kök??
 
Vi bjussade min bror och familj på middag och senare gräddig fika. Lill-kusinen är riktigt matglad och tacos tyckte han mycket om. Han är så söt för när han äter så hummar och mumsar han och visar tydligt och högt hur mycket han njuter av maten. Livsnjuteri på hög nivå. 
 
 
 
 
Tyvärr somnade han innan efterrätten.
 
 
 
 
Nu låter jag förmäten men hembakade semlor är SÅ mycket godare än köpta. Och det är inte speciellt svårt att baka. Det handlar mest om att man måste ha tiden, orken och lusten att göra det. Vilket inte är så bara, när jag tänker efter..?
 
 
 
 
På ingen förfrågan ska jag ge er mitt semlerecept i ett annat inlägg. 

Entusiasm

Igår när jag hämtade sexåringen från skolan var han väldigt glad.
 
– Mamma! ropade han. Vet du vad jag har fått?
– Nä vad då? undrade jag.
– Jag har fått en LÄXA!
 
Sen sprang han till sin ryggsäck för att visa läxan, en läsläxa (en frivillig sådan). 
 
Sexåringen har liksom suktat över läxor ända sedan storebror började skolan 2015. Äntligen händer det!
 
 
 
 
Han har en vecka på sig att läsa fyra sidor men har redan läst en gång för mig, en gång för morbror, en gång för kusinen (som även kunde tänka sig att provsmaka på läxan) och en gång för pappa. 
 
 
 
 
 
Nu hoppas jag att den här läxentusiasmen håller i sig under hela skoltiden. 

Tråkarnas tråkmamma

Jag håller just nu på med tråkarnas tråkmamma-uppgift i min kurs. 
 
 
 
 
 
Jag skriver en... LÄSRAPPORT!
 
Jag ska alltså på ett akademiskt vis rapportera om allt jag har läst och lärt mig under kursens gång. Missförstå mig rätt - jag tycker att det är roligt att reflektera kring vad jag har lärt mig men tydligen måste man ha belägg för sina tankar också?? Och där går jag i klinch med uppgiften. 
 
 
 
 
Huuuuuujeda mig vad tråkigt det är att ange massa referenser hit och dit. På rätt sätt ska man ange dem också. Jag förstår ju att saker måste vara på ett visst sätt men icke desto mindre avskyr jag när saker måste vara på ett visst sätt. Istället för att ange referenser inom parentes vill jag fråga vem som bryr sig? Istället för (Andersson, sida 135) vill jag skriva (vem bryr sig, sida obefintlig). 
 
Men det är tveksamt om jag skulle bli godkänd på den referensgrunden?
 
A ja. Jag har åtta dagar på mig att ta mig igenom det här. Och sen är det bara roliga uppgifter kvar hela våren! Aaaah...
 
Tar ni emot mig på andra sidan uppgiften?? Jag kommer vara utmattad. Men glad.

Våra rörigaste förvaringsutrymmen

Mitt (vårt) mål under 2019 är att organisera förvaringen här hemma. Problemet är inte att vi har för mycket prylar, problemet är att vi inte förvarar sakerna ordentligt. Vi är slarviga helt enkelt. 
 
Våra rörigaste förvaringsutrymmen:
 
Kökssoffan
Här samsas allt från stearinljus och blomvaser till Halloweengrejer och avhuggna ben (ej riktiga). Faktum är att vi brukar lassa den så tung att botten åker ur titt som tätt. Well. Not under 2019. 
 
Garderoben i köket
Egentligen borde den här typen av förvaring förbjudas! Det leder aldrig till något gott. Här samlas allt från lappar från skolan till hårsnoddar, tomma tuggummipaket, ofullständiga kortlekar och limstift torrare än Saharas öken. Dags att reda upp!
 
 
Bild där ni kan se både garderoben och soffan (och en hantverkare som prompt skulle kolla in alla våra skämmiga utrymmen)
 
 
Hurtsen i tvättstugan 
"Vi platsbyggde en hurts i tvättstugan" sa familjen som bodde i huset innan oss. SAY NO MORE sa vi och började genast att knö ner julstjärnor, skridskor, udda vantar och annat random där. 
 
Korgarna i vardagsrummet 
Korgarna kommer bli tuffast att organisera. Här förvarar vi nämligen allt av teknisk karaktär. Förlängningssladdar, ladd-sladdar, USB-sladdar och sladdar vi inte vet vad de går till. Målet är att lyckas organisera detta sladd-gytter utan att själv vilja sladda ut ur hemmet. För gott. 
 
 
 
 
 
 
Önska oss lycka till. 

Bloggare som klimatinspirerar mig

En av mina favoritbloggare är Frida på Trendenser.
 
Frida har bloggat i många år och jag har alltid tyckt att hon är duktig och pedagogisk kring inredning. Sedan hon började uppmärksamma klimatfrågan har jag börjat gilla henne ännu mer.
 
I sitt senaste inlägg spår Frida framtidens sökord på Hemnet. Istället för "havsnära" spår Frida att vi kommer söka på "havsavstånd" - för vill vi bo vid havet när havsnivån stiger? 
 
Ett annat ord jag noterar hos Frida är "räckhållslyx". Det vill säga den form av lyx som finns inom räckhåll. Istället för att dra till Thailand för att uppleva "lyx" kanske vi ska spana efter det som finns i vårt närområde? Överlag göra aktiviteter som inte kräver massa konsumtion. 
 
Ett annat ord som jag har lärt mig hos Frida är "contentment" alltså förnöjsamhet, belåtenhet. 
 
 
 
 
 
 
Istället för att sträva efter att skapa massa "content" i form av konsumtion kanske vi ska inspirera varandra med "contentment", att vara nöjda med det vi har? "Hemmets lycka är förnöjsamhet" skriver någon bland Fridas kommentarer och jag tänker att så är det. Du kan ha det hur nyrenoverat och glassigt som helst hemma men är du inte tillfreds är det ändå inte värt något? 
 
Att inte bry sig om miljön eller reflektera över sitt leverne börjar hur som helst kännas daterat och snart hoppas jag att det kommer kännas hopplöst omodernt att vara den där personen som urskiljningslöst reser, renoverar och konsumerar utan minsta eftertanke. 
 
Förresten - känns "klimatinspirera" också som ett nytt ord? *fundersam emoji*
 

Egenmöte

Bland det bästa med att vara egenföretagare är att man kan ta möte med sig själv under en solig vinterpromenad. 
 
– Då förkunnar jag mötet inlett! säger jag till mig själv. 
– Men gud så trevligt, svarar jag mig själv. 
 
(Alltid härligt att bli positivt bemött, liksom.)
 
 
 
 
Sen promenerar jag och löverlägger dagens jobb och olika funderingar med mig själv. Ger beröm för sådant jag har gjort bra och kommer med feedback på det jag kan göra bättre (som chef för sig själv kan man inte bara vara kompis, man måste våga vara hård lite också). 
 
 
 
 
Skämt åsido - det ÄR väldigt givande att gå en mötespromenad med sig själv. Några av mina bästa idéer har jag fått under en rastande runda ute.

Tecknad film som liten

Nu förtiden finns det så mycket tecknad tv och film för barn. Över allt. Hela tiden. Det är så tillgängligt. 
 
Men när jag var barn på 80-talet då var det minsann ingen självklarhet att kunna se tecknat. Nähäerå. 
 
Fyra typer av tecknat jag kunde se som barn:
 
1. Linus på linjen
Jag tror att Linus på Linjen sändes som någon slags pausutfyllnad mellan program på SVT? Jag minns inte riktigt. Men ni kan ju förstå hur svältfödd jag var på tecknat när en streckgubbe med något slags skrikigt talfel var höjden av underhållning.
 
 
 
 
2. Kalle Ankas jul 
Det här har vi redan sett suckar mina barn kl 15 på julafton. Men snälla nån, det hade väl jag också gjort som barn? Jag hade sett Tjuren Ferdinand och Askungen så många gånger att jag kunde lipsynca varenda replik, men klagade jag för det? NEJ. 
 
3. Trasdockorna i Björnes Magasin 
Nästan inga kortfilmer som visades i Björnes Magasin var tecknade, men! En film var det och det var TRASDOCKORNA. Vi är så trasiga och knasiga sjöng de glatt i sitt intro. Och ni är tecknade... tillade jag drömmande från tv-soffan.
 
 
 
 
 
4. Random VHS-band
Vi hade ett gäng skrangliga VHS-band i filmhyllan hemma och några av dem innehöll tecknad film som någon hade spelat av från ett annat band eller från en tv-kanal vi inte hade. De filmerna såg jag och mina bröder igen och igen och igen. Där emellan lekte vi att vi var figurerna i filmen och kunde hyfsat exakt återge samtliga scener. 
 

Svinigt mycket att göra

Ja-happ så var ledigheten till ända. Barnen hade studiedag igår så vi var lediga även då men nu är vi tillbaka i skola och jobb. 
 
 
 
 
 
Vi har haft en finfin ledighet. Jag kan inte klaga. Men det känns det skönt att vara tillbaka i rutiner. Jag har SVINIGT mycket att göra. Jag har satt (typ) allt jobb och plugg på paus och nu gäller det att jobba ikapp. 
 
Jag loggade lite löst in på min studentportal igår kväll och ba VA?? HAR FOLK PLUGGAT??
 
Tydligen har mina klasskamrater pluggat även under julveckorna och lämnat in uppgifter till höger och vänster. 
 
– Men jag trodde att vi sa att vi skulle ha kollektiv ledighet och skjuta på alla skoluppgifter fram till 8 januari?? ville jag skriva med förorättade versaler. 
 
Fast sen kom jag på att vi inte hade sagt så utan att det var något som jag hade kommit på själv.
 
Gulp.
 
Så ja. Om någon har en blåslampa till övers så kan ni väl skicka hit den för jag behöver rikta den upp i ÄRSLET!
 
Eh. 
 
Över och ut.  
 
 

Vrickad dröm

Jag drömde en så vrickad dröm häromnatten. 
 
Jag drömde att jag fick ett piller av någon. Jag visste inte vad det var för piller men jag stoppade det i munnen.
 
Det var ju ett korkat beslut för resten av drömmen gick jag runt och var orolig för att åka fast?? Och mycket riktigt dök polisen upp några sekvenser senare och ville göra ett drogtest på mig. 
 
Testet gick ut på att jag fick stoppa ett tuggummi i munnen och om tuggummit kom ut i en annan färg skulle det visa att jag hade olagliga substanser i kroppen. Jag tuggade och tuggade och var SVINIGT NERVÖS för jag visste inte vad som skulle hända.
 
– Jag kommer åka fast jag kommer åka fast... tänkte jag. 
 
Här kan man ju tycka att min hjärna kunde ha pausat förloppet och ba - Moa det är en dröm, det kommer gå bra. Men neeeej då. På halster skulle jag hållas. 
 
 
 
 
Efter vad som kändes som en evighet spottade jag ut tuggummit och...
 
Det var inte färgat!! 
 
Den lättnaden... 
 
– Vi ber om ursäkt för besväret, sa polisen. Du kommer få en ersättning av oss som plåster på såren. 
 
??
 
Så generöst ändå av min hjärna att slänga in en ersättning i handlingen.
 
 

Fackeltåg nej tack

Igår åkte vi upp till Billingen i Skövde för att delta i ett fackeltåg. Plus kolla in lite andra aktiviteter som skulle hålla till där uppe. 
 
– Gud så mysigt! tänkte jag.
– Herregud ta mig härifrån! tänkte jag efter två minuter på plats.
 
10 ingredienser som inte bidrog till trevlighet:
 
1. Isvindar
2. Duggregn
3. Kolmörker
4. SJUKT mycket folk
5. Brinnande facklor prick över allt
6. Eld i olika nivåer pga både barn och vuxna bar på facklor (ink jag och mina barn)
7. Fluffiga vinterjackor över allt 
8. Att din jacka slickas av random barns eld så fort du inte aktar dig
9. Att du själv råkar slicka en random tants permanent med din egen eld så fort du inte aktar dig
10. Orkar inte ens tänka på hur lättantändlig en torr permanent antagligen är  
 
 
 
 
Alltså förlåt, jag älskar Billingen och vi är ofta där men jag insåg att jag helst inte är där samtidigt som tusen andra personer i kombination med eld i olika nivåer. 
 
Japp. Då vet jag det.

Försäljning

Jag nämnde ju i det här inlägget att barnen gärna målar, i synnerhet nioåringen tycker att det är väldigt roligt. Så fort tid finnes googlas det bilder på telefonen och så målas det av. Jag tror att nioåringen har fått det intresset efter sin far. De är båda två mycket noggranna personer. 
 
Igår hos min kusin fick nioåringen plötsligt sålt en av sina alster. Han sålde en bild på Pluto till sin gammelmormor för 20 kronor.
 
Sexåringen, som inte missar något storebror gör, såg genast en möjlighet till business framför sig och svängde snabbt ihop någon slags dragspels-solfjäder som han sålde till sin gammelmormor för samma summa. 
 
 
 
 
Japp.
 
Gammelmormor kommer antagligen att kunna hålla sig några grader svalare i sommar och sexåringen är en tjuga rikare.
 
 
 
 
Så bra. 

En maxad festhelg

Den här helgen har onekligen gått i festens tecken. 
 
I fredags var vi bjudna till våra kompisar tillika vår ex-grannar. Jag berättade för värdinnan att vi hade ätit kött och potatisgratäng till middag på nyår varpå hon berättade att kvällens middag skulle bli kött och potatisgratäng. ICKE MIG EMOT.
 
 
 
 
 
 
Sen åt vi en sanslöst god semifreddo med nutella till efterrätt! Jag måste be om receptet. Kommer absolut dela med mig till er eftersom jag anser det vara min medmänskliga plikt. 
 
 
 
 
Vi blev introducerade till appen Primetime. Har ni spelat? Varje dag kl 20 är det live-frågesport. Känns som den ultimata nutidsgrejen. 
 
 
 
 
 
Igår förmiddag rejsade vi ner till min kusin och hennes familj som bor en bit utanför Huskvarna. Fyra utsökta barnexemplar har vi utökat släkten med sedan 2009. GÖLLISAR! <3 Nu firade vi att den näst yngsta göllisen hade fyllt 2 år. 
 
 
 
 
 
Vi blev bjudna på... Kött och potatisgratäng. ICKE MIG EMOT!
 
 
 
 
 
Vi har lite över 1,5 timma i bilen till min kusin och på vägen ägnade sig barnen åt att måla av bilder från våra telefoner.
 
 
 
 
Vid ett tillfälle flikade nioåringen lite försynt in att lillebror verkade måla med smink. Jag vände mig om mot baksätet och insåg att Kapten Kalsong just hade tagit form med hjälp av min mörkröda läppenna. 
 
Note to self: Se över vilken typ av pennor som hamnar i barnens pennlåda. 
 
Efter kalaset i Småland åkte vi raka vägen till släkten i Skövde (jo jag sa ju att det var en festig helg) där min svägerska (min mans brors fru) fyllde 30 bast. Hon blev överraskad och tyvärr missade vi själva surprise-momentet men dök å andra sidan upp som en bonus en stund senare. 
 
 
 
 
Min mans bror hade bakat pizza till gästerna hela dagen. 
 
 
 
 
 
Jag hade gjort en quiz med frågor om min svägerskas födelseår 1988. Skriva för hand är inte min grej kan vi konstatera. Men frågorna gjorde succé!
 
 
 
 
 
Vid halv nio åkte vi hem eftersom barnen var trötta och helgen överlag hade varit något maxad. 
 
Sen sov vi gott och jag drömde om kött och potatisgratäng. ICKE MIG EMOT.
 
 

Åtgärdslista, så att säga

Förra året vid den här tiden var jag så TRÖTT. Sannslöst trött. I år har jag haft ångest vid tanken på att jag ska blir lika trött igen, för det är inte en rolig känsla att känna sig som en säck halvförmultnad potatis. 
 
I början av den mörka årstiden vidtog jag därför en rad åtgärder för att mota förmultnad potatis i grind.
 
Mitt åtgärdslista för piggare mörkermånader:
 
- Röra på mig
Jag har promenerat varje dag. Ibland har det varit till och från jobbet, andra gånger svettig power walk i skogen men det viktiga är att jag har låtit benen gå varje dag. 
 
- Vara ute
Promenader innebär ju utevistelse men under jullovet har jag även sett till att hela familjen har varit ute så mycket som det går medan det är dagsljus. Det blir ändå mörkt innan kl 16 = massor av timmar att slappa inomhus. 
 
 
 
 
 
- Äta näringsrikt
Det finns mat som innehåller massor av näring och det finns mat som innehåller mindre näring. Jag har försökt att hålla mig till det förstnämnda. Men jag vill inte använda ordet "nyttig mat" för VAD är nyttigt egentligen? Ibland är man svinsugen på pizza och vad är då mest hälsosamt - att förneka sig pizza i någon slags ätstörd linje eller att tillåta sig? Men som sagt, näringsrikt är bra. 
 
 
 
 
 
- Äta d-vitamin 
Jag slarvade med det förra året men i år har jag tagit min vitamin varje dag. Hela köket har glittrat och lyst upp i något slags halleluja moment när jag har fört den lilla tabletten mot munnen. 
 
- Sovmorgon (lagom)
Bland det bästa med vinterhalvåret måste vara att jag sover så nedrans skönt! Helt sjukt vad skönt jag sover, ända fram till 09:30 vissa lediga morgnar. MEN! Det är faktiskt för länge. Jag blir mosig av för mycket sömn. Lagom sovmorgon gör mig dock glad. 
 
- Upprepa mantrat vi går mot ljusare tider vi går mot ljusare tider...
Varje dag blir det cirka en minut ljusare. Snacka om glädjande 60 sekunder! 28 februari är solen uppe ända till halv sex i Skövde och i slutet av mars ända till 19:42 *fäller en tår vid tanken*
 
Kanske är det en slump, kanske inte. Men jag har faktiskt varit mycket piggare den här vintern.
 

Vad du kan läsa och titta på under januari

Här kommer några tips från mig till Eder. 
 
- Sjukt oklar, SVT-play
Humorserie med Clara Henry i huvudrollen som jag fann sjukt rolig! 24-åriga Ellen (Clara) har alltid haft svårt att fullfölja saker och beslutar sig för att gå om gymnasiet och låtsas vara sexton. Snabbt uppstår, inte helt oväntat, en rad problem. Jag såg alla avsnitt i ett svep och skrattade högt flera gånger. 
 
 
 
 
 
- Vänförfrågan, av Laura Marshall 
Detta är alltså en bok. Jopp. "Du har fått en vänförfrågan från Maria Weston", så inleds historien. Mejlet på Facebook gör huvudkaraktären Louise rädd, Maria Weston har ju varit försvunnen i över 25 år! Ni hör. En himla spännande premiss! Jag älskar när jag trillar över böcker som tilltalar mig både i handling, språk och karaktärer. 
 
 
 
 
 
- Dips, SVT-play
Också en humorserie, med älskvärda Jesper Rönndal. Fast roligast är nog ändå humoristerna Marie Agerhäll och Moa Lundqvist. Dips handlar om ett gäng diplomater och deras tveksamma arbetsinsatser på UD. Vi såg de fyra första avsnitten ihop med några kompisar och jag vet inte om det var energin som vi hade tillsammans i rummet men jag skrattade seriöst non stop. SE! 
 
 
 
 
 
4. You, Netflix 
Åh herregud vilken spännande serie! Joe, chef för en bokaffär, blir besatt av Beck, en kvinna med författardrömmar. Ganska snabbt inser man att Joe inte har alla hästar hemma och snart tar han till extrema åtgärder för att bli en del av Becks liv. Jag älskar hur serien och karaktärerna utvecklas och hur  Joe blir mer och mer besatt av Beck. Jag är på avsnitt 6 av 10 och har alltså inte ens sett klart serien men jag tycker att ni alla omedelbums borde börja titta.
 
 
 
 
Så.
 
Läs och se kära vänner. 

En hemlig lapp

Plötsligt händer det där magiska som jag tror att de flesta går och hoppas på vid ett eller flera skeden i livet. 
 
Man hittar en HEMLIG LAPP! Jomenvisst. Det hände oss idag!
 
Mer specifikt var det sexåringen som hittade en hemlig lapp. Han fann den undangömd i ett hörn på Baltazar i Skövde. 
 
"Hemmligt!!" stod det med stora bokstäver på en sidan och det förstår man ju direkt att en sådan lapp är till för att öppnas. 
 
 
 
 
"Till framtiden" stod det på den andra sidan. 
 
 
 
 
Sexåringen ljudade sig igenom båda texterna och blev alldeles pirrig i hela kroppen när han insåg vad det stod. 
 
Sen vecklade han upp lappen och vi läste tillsammans innehållet. 
 
 
 
 
"Hej! Vi hoppas att detta brev kommer att läsas i framtiden, Lisa och Nadja". 
 
Lite oklart när brevet skrevs exakt men oavsett om det skrevs förrgår eller för några timmar sedan så är det ju faktiskt framtiden nu. 
 
Hur som helst är det ju helt klart bucketlist-aura över att hitta hemliga lappar.

Tillåt mig ranta

Igår hade vår "ej reklam"-lapp blåst bort från brevlådan (Alfrida??) och inom loppet av 2 sekunder såg det ut så här:
 
 
 
 
 
Okej kanske inte två sekunder men lätt inom loppet av 2 timmar. En TJOCK lunta papper. Det är som att reklamutdelaren har stått och lurpassat på vår brevlåda??
 
Det slog mig hur sjukt detta reklamutdelande är. Hur det 2019 kan vara tillåtet att icke ombett mosa ner denna stora mängd papper i folks privata egendom?
 
I mitt fall gick jag raka vägen till återvinningen 100 meter bort och slängde skiten. Postningen var med andra ord totalt onödig och ganska taskig mot miljön. X antal sidor papper producerade i onödan. Träd som fått sätta livet till, företag som betalat pengar och reklamutdelarbil som rullat för ingenting. Dessutom tar det ansenliga minuter av mitt liv att göra mig av med allt papper, minuter jag aldrig får tillbaka. 
 
Jag är 100% FÖR kommunikation och jag tycker exempelvis att reklam som är adresserad och mer personlig är helt okej, den typen består dessutom oftast bara av en sida papper. Men den här typen av spammande pappersreklamen borde förbjudas med hänsyn till miljön. Om inte annat tycker jag att de som VILL ha tjocka luntor med papper nedtryckta i brevlådan flera gånger per vecka kan sätta upp en lapp. Har du inte en lapp på brevlådan så betyder det nej tack. Vore inte det mer rimligt? 
 
Slut på rant.

Jag är en gris

Jag läste om de kinesiska åren i en tidning och insåg att jag är en gris. 
 
Trevligt. 
 
Och vet ni - att ha en gris i familjen betyder LYCKA! 
 
 
 
 
 
Här går min lilla familj runt och tror att de befinner sig i ett helt vanligt hushåll men så har de en gris mitt i bland sig. En LYCKOGRIS. HA! 
 
Enligt olika sidor på internetz är konstnärliga och lekfulla yrken något som passar grisen och det får jag väl hålla med om. Här kan ni kolla vad ni är för något djur. 
 
 

Allt vi gjorde igår

Tillåt mig lista allt det vi gjorde igår på nyårsdagen:
 
1. Sov till klockan 10
2. Låg kvar i sängen
3. Beställde pizza
4. Japp
5. Det var det 
6. Jo just det, en sak till...
7. Vi tittade på film också
8. Min man fick sköta tv-kontrollen 
9. Det finns ändå en gräns för hur mycket man vill ta ut sig under en dag
 
Slut.
 
 
 
 
En bra nyårsdag. Nu är vi utvilade för 2019. 

Nyårsafton 2018

Igår firade vi nyår med min mans musik/tennis-vänner och deras familjer, vilket betyder att vi frångick traditionen något. Vi har mestadels firat nyår med mina vänner som ju är bådas vänner, men ja ni fattar. Nu firade vi med min mans vänner som ju är bådas vänner som... Ja. 
 
Vi behövde inte förbereda eller göra någonting vilket kändes oerhört lyxigt. Jag försökte flika in att jag kunde fixa maten till barnen men nej. Vi behövde endast dyka upp, något vi löste med bravur om jag får säga det själv?
 
Vi blev bjudna på trerätters middag. Förrätten var japansk svamp någonting som jag inte kommer ihåg vad det hette. Barnen fick köttbulle-toast.
 
 
 
 
 
Huvudrätten var oxfilé med potatisgratäng, kryddig röra som jag heller inte kommer ihåg vad den hette och bearnaisesås. OTROLIGT gott! 
 
 
 
 
Till efterrätt blev det något jag faktiskt kommer ihåg vad det hette - nämligen CHOKLAD-DÖDEN. Hur skulle jag kunna glömma? En dessert fullproppad med allt som är gott. Kladdkaka, chokladglass, dulce de leche, Smash, Oreo, chokladgrädde... MED MERA! Ska absolut kopiera den här desserten någon dag väldigt snart.
 
 
 
 
 
Det serverades kaffedrinkar som jag inte drack på grund av körde bil men det är noll uppoffring för mig att avstå alkohol. Jag kan tycka att ett glas bubbel eller två är jättegott i trevliga sammanhang men att exempelvis dricka vin en hel kväll har jag inte gjort på många år. Jag kan typ inte göra det? Det tar fysiskt stopp för mig. 
 
 
 
 
 
Vid 23-snåret var jag redo att slita av mig festkläderna, lägga mig i soffan och låta magen ta det utrymme den förtjänade (och vid det här laget krävde). Men det fick vänta lite.
 
Vid midnatt gick vi ut och såg fyrverkerier och kramades in det nya året.
 
 
 
 
 
Sen satt vi och pratade en stund innan vi åkte hem vid 01. Yngsta barnet sov sedan 22 men äldsta barnet hängde i ända tills han kunde somna i sin egen säng. 
 
 
 
 
 
En jättetrevlig (och GOD) nyårsafton <3