Samsovningsdrömmen!

Okej nu säger jag det.
 
Jag älskar samsovning! Jag är en natural born sämsover (uttalat med amerikansk accent). Det är det mest trygga och mysiga jag vet när jag får sova med mina barn tätt intill. Det händer inte varje natt men när det händer så är det så innerligt mysigt.
 
Men det har inte alltid känts så. 
 
Jag minns att jag som förstagångsmamma kunde känna skam och misslyckande för att min bebis inte ville sova i egen säng. Det kändes som att alla andra "skröt" om hur deras barn sov i eget rum från start men mitt barn ville bara vara nära 24 timmar om dygnet? Vad hade jag gjort för fel??
 
Svar: Inget fel!
 
Såklart.
 
Snarare hade jag fött ett helt naturligt barn. Klart som tusan att man sover tryggt med någon man knutit ann till? Precis som det är normalt och helt okej att inte vilja samsova. Såklart.
 
Hur som helst snubblade jag över den här samsovningsdrömmen på Facebook.
 
 
 
 
Källa: Här
 
 
 
Här snackar vi familjesäng variant DOPAD!
 
Med tanke på att det enda syfte spjälsängar någonsin hade hos oss var "opraktisk garderob" så förstår jag inte varför vi inte tänkte på att bygga det här?? 
 

Kommentera gärna!
E

Bra att du berör ämnet! Jag lyssnar mycket kring podcaster som berör barn (är blivande förskollärare) och är intresserad av allting som kretsar kring barn. Ibland kommer den här typ av fråga upp, då det tyvärr finns den åsikten att det skulle vara dåligt för barn att sova hos föräldern/föräldrarna och att barnet minsann måste lära sig det redan som ettåringar (annars händer det här och det här). Det gör mig så ledsen att det finns så mycket okunskap där ute och jo, jag förstår givetvis att det finns ett socialt tryck bland föräldrar (vilket du är inne på).

Svar: ja jag har ju helt klart upplevt det sociala trycket, att samsovning är ett misslyckande. Så skönt att jag släppte det efter ett tag och bara lät det bli vad som passar oss bäst. Det kan omöjligt vara "skadligt" för barn med närhet om det är vad de vill ha
Moa DeBruin

2019-01-30 ♥ 18:11:28
Anonym

Jag är så tudelad i det där, jag själv sover kasst eller inte alls om någon ligger nära mig (maken är strängt förvisad till sin sida av sängen) så när det visade sig att vår dotter vill sova själv och i eget rum tyckte jag det var rätt skönt. Ändå saknar jag det där myset så innerligt mycket, aldrig att hon vill ligga och sova bredvid så man får snosa på henne i lugn och ro. Jag kan räkna gångerna hon har somnat på oss på en hand och då har jag även räknat med spädbarnstiden. Hon fick eget rum när hon var 6 månader och då hade vi ändå dragit ut på det i två månader när jag låg på helspänn och sparkade till karln så fort han rörde sig för hon vaknade vid minsta ljud, det var liksom omöjligt!

Svar: det är så olika det där! då är det ju vad just ert barn vill och behöver, att få sova ifred :) Mina barn har alltid älskat att sova nära och med det även utvecklat förmågan att sova sig igenom alla ljud. Vi kan komma in i sovrummet, tända lampan och spela musik och dom skulle inte vakna, hehe. Men det viktigaste är att lyssna till sig själv och sitt barn :)
Moa DeBruin

2019-01-30 ♥ 20:21:26
Johanna

Tack för att du skriver om detta! Båda våra killar har crejvat närhet sen de föddes och vi har i stort sett alltid samsovit. Både jag och maken tycker det är mysigt trots att sömnen blir lite sämre. Fyraåringen har inte ens ett eget rum än, har en egen säng i vårt rum och får komma över när han vaknar på natten. Men oj vad det tycks om detta! Kompisar och släktingar har alla åsikter och tycker det är ett misslyckande från vår sida att vi inte har ”lärt dem” att sova själva. Vi försöker mest lyssna in deras behov. Skönt att inte känna sig ensam i detta. Tack för en superbra blogg!

Svar: HUUUUR kan det vara ett misslyckande att ens barn vill ha närhet sina första år i livet?? Jag förstår faktiskt inte hur vi kan tänka så? Bra att ni lyssnar på barnens behov snarare än omgivningens (som ju inte ens sover med er??) Och som jag nämnde här ovan har vårt samsovande gjort att våra barn sover igenom allting vilket jag, som själv alltid har vaknat av minsta ljud, tycker är en stor gåva. Dom är heller inte bundna till sina sängar utan kan somna lite överallt vilket jag också tycker är en gåva för det gör oss som familj mycket mer flexibla. Det som är den fasta rutinen är att vi föräldrar är nära. Tack själv! :)
Moa DeBruin

2019-01-31 ♥ 19:37:29
C

Jag kan inte sova utan mina barn! Vi har ställt två dubbelsängar bredvid varandra så att vi iaf kan sova lite mindre på varandra. (vi vet ju alla att barn ändå gärna ska ligga nära nära). Inatt ville äldsta barnet sova själv i egen säng, dvs jag har sovit 0.0 timmar haha. Mer samsovning åt folket!

Svar: hehe feel ya!
Moa DeBruin

2019-02-01 ♥ 07:33:53
Hanna

Vilket drömmigt sovrum 😍 Min 3,5-åring ville sova själv fram till han fyllde 2. Nu sover han nära mig varje natt, och det är sååå mysigt! Tyvärr ligger han och gosar med mig och sparkar på pappan så just nu sover min man oftast i gästsängen pga det plus bebis (som gärna sover i egen säng men vaknar sjuuuukt tidigt med höga glädjetjut varje morgon, haha 😍😏😴)

Svar: hehe man sover där man måste under vissa år! :)
Moa DeBruin

2019-02-01 ♥ 09:10:34
E

Här kommer ytterligare en kommentar om samsovning, då jag tycker det är så oerhört viktigt att lyfta (jag är samma E som skrev första kommentaren).

Podcasterna Knattetimmen, Kära barn samt Barnvagnspromenader (hehe, jag har fullt upp!) tar ofta upp det samsovning som ämne då det ofta nedvärderas (på så sätt som du Moa och Johanna här i kommentarstråden berättar). Jag kan varmt rekommendera samtliga av dessa podcaster!

Svar: bra tips! :)
Moa DeBruin

2019-02-01 ♥ 09:53:25
ch

Vi har samsovit sen barnet föddes. Första sex veckorna sov han ovanpå mig och efter det tätt intill. 1.5 år nu och han sover fortfarande med oss. Han sover max 1-2 timmar i egen säng och jag sover inte alls.. :P nu är kruxet att vi väntar (2!!) syskon. Planen för min del är att fortsätta samsova. Min sambo tycker vi ska vänja/lära barnet att sova själv. Men varför ska vi det när både han och jag sover bättre ihop. Det lär ju ändå bli jag som får vara den som vänjer. När vi flyttar (förhoppningsvis innan bäbbarna kommer) så planerar jag att vi ska köpa till en 90 eller 120säng att ställa brevid vår 180 och därmed få massa mer ytrymme till hela familjen! :D

Svar: låter mycket smart! När vi (pga yttre press) skulle "lära" bebis sova själv blev det bara jag som fick springa upp och ner hela nätterna med resultatet att ingen sov. Så skönt när jag släppte det och bara lät oss sova som vi ville. Grattis till tillökning :)
Moa DeBruin

2019-02-01 ♥ 10:09:22
Anonym

Jag älskar också samsovning! Jag har franska bekanta som tyckte det var fruktansvärt att min familj samsov. Dom lade sina barn i eget rum från tre månaders ålder och lät dom somna själva utan att gå in till som. Som samsovare kändes det helt fel, men det funkade bra för dom.

Svar: tycker det känns mer onaturligt om något, men funkade det för dom så :)
Moa DeBruin

2019-02-01 ♥ 23:17:33
Anonym

Ja, om ni vill samsova så gör det! Det blir inget ”fel” på era barn, det är mina barn ett levande exempel på. Det kommer en tid då de själva flyttar till egen säng, helt naturligt.🌹

2019-02-02 ♥ 08:56:53
Anonym

Ps och till alla föräldrar, ni måste inte göra som andra! Varje familj/person är unik! Gör det ni känner/tycker är bäst för er/dina barn!

2019-02-02 ♥ 09:00:12

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback