Spiderchick

Sysslor
Idag kom jag till en punkt då jag kände att det sannerligen är dags för barnen att börja hjälpa till mer hemma. Denna punkt kaaaan har föregåtts av ett långt sommarlov med mycket umgänge och pryttlar över allt. He.
 
Ja. 
 
Så här gick det till: 
 
- Jag skriver två listor med punkter på sysslor som barnen ska göra.
- För att vara rättvis, och lite snäll, låter jag lillebror få några färre punkter på sin lista. Han är ju ändå tre år yngre än sin storebror och är aldrig själv hemma och så där. 
- Jag tillkallar ett familjemöte.
- Jag börjar med att läsa upp lillebrors punkter. 
- Alla nöjda. 
- Jag läser upp storebrors punkter. 
- Lillebror avbryter genom att förolämpat fråga varför inte han får plocka ur diskamaskinen? 
- Vi lägger till diskmaskinsplock på lillebrors lista. 
- Jag fortsätter läsa upp storebrors punkter. 
- När jag är klar är lillebror ännu argare och undrar varför storebror fick många fler punkter??
- Jag förklarar att så himla många fler punkter är det inte.
- Jag läser upp alla punkter igen, fast långsammare, för att se om det gör någon skillnad. 
- Lillebror fortfarande inte nöjd. 
- Vi får kontrollräkna och jämföra alla punkter på varje lista. 
- Storebror har nio punkter och lillebror fem. 
- Lillebror vill ha minst lika många sysslor, helst några fler. 
- Öh?
- Plötsligt handlar diskussionen om att barnen vill göra mer och jag tycker att de ska göra mindre???
- Vi enas till slut om att lillebror ska få tio punkter.
- Lillebror nöjd. 
 
Japp.
 
Vägarna med barn äro outgrundliga.