Övernattningen

Övernattningen med 1,5-åringen gick såklart jättebra! 
 
Vi hade myskväll med lite chips. 
 
 
 
 
Nattgästen ville inte gå och lägga sig. Vi frågade flera gånger men fick ett bestämt NEJ tillbaka. Istället ägnade sig gästen åt att stapla böcker och ljus i soffan.
 
 
 
 
Samt möblera om.
 
 
 
 
Man gör vad man måste för att hålla sig vaken.
 
Men när klockan blev 20.30 kunde han inte möblera om tröttheten längre och han somnade i sin resesäng på 2 minuter. Sen sov han gott fram till 03:30 då han började gny lite. Då gav jag honom nappen och han somnade om. Skönt. Det trista var bara att inte jag somnade om?? Nej nej för då skulle min hjärna tydligen ha något slags tanke-party och jag hade ångest för än den ena än det andra. 
 
När jag äntligen började bli avslappnad i kroppen och var på väg att somna om, ja då hörde jag ett glatt titt-ut i kolmörkret. Då var klockan 06:10 och 1,5-åringen hade vaknat. 
 
Förlåt men hur trevligt att säga godmorgon med ett titt-ut?? Så trevligt! Jag kommer eventuellt att sno det konceptet. 
 
1,5-åringen gick med på att gosa i sängen en stund och sedan titta på tv medan fastern slumrade. När spiderpapa vaknade vid 07 kokade han te och värmde lussebullar som vi åt i sängen. 
 
 
 
 
 
Efter frukosten fanns det ingen tid att spilla, dags göra dagen tyckte 1,5-åringen och tog raskt på sig sina stövlar. Vänlig som han är gick han även och hämtade övriga familjens stövlar och placerade ut lite över allt i hemmet under (vad jag antar) parollen alla bör alltid vara redo för utevistelse! 
 
 
 
 
Sen var vi ute en stund (möjligt att 1,5-åringen fick på sig mer kläder innan), lekte och åt en tidig lunch innan nattgästen blev hämtad.
 
Som gäst får han nu 5 av 5 toast och är med andra ord välkommen att sova över igen. 

Övernattningsgäst

Idag ska mitt älskade brorsbarn sova över hos oss, 1,5-åringen. 
 
MYYYYYSIGT! 
 
Det är första gången han sover hos oss och det kommer naturligtvis att gå jättebra. Sjuåringen vill säkert natta gästen. Det har han gjort flera gånger, både kvällstid och för dagvila. Och han gör det bra!
 
 
 
 
 
Jag frågade föräldrarna när 1,5-åringen brukar vakna på morgonen men då ville de inte svara?? De sa att de kan säga det när de lämnar honom?? Hm......... Jag misstänker kl 06. Fruktar kl 05. Vi får väl se. Men det är bara att bita i det tidiga morgonäpplet och hinka några koppar kaffe te. 
 

Pepparkakor och lussebullar in the baking

Igår fick jag ett ryck och kände att det var läge att baka årets skörd av lussebullar och pepparkakor.

 

Först fick vi gå till affären för att handla jäst och grejer. Jag tyckte att vi skulle gå en liten omväg för mer dagsljus. 

 

– Mamma det känns som att vi har gått i en timma, sa sjuåringen. 

– Vi har gått i fem minuter, svarade jag. 

– Åttiofem minuter?

– FEM.

 

 

 
 

Mina barn har inte ärvt sin mammas lust för promenader. Ännu i alla fall. 

 

Sen bakade vi halva dagen. 

 
 
 
 
 

Hemligheten bakom de perfekta pepparkakorna är…

 

 

 
 

Jag har försökt göra egen pepparkaksdeg en gång men det gick inget vidare. Övning brukar ju dock ge färdighet så jag kanske försöker igen. 

 

Lussebullarna kan ni receptet på vid de här laget va?

 

 

 
 
 
Annars kommer det här igen (från tidningen Buffé):
 
 
 
 

 

Det går inte en december sedan 2013 utan att flera personer skriver och tackar mig för att jag delade med mig av världens saftigaste lussebulle-recept. Det är inte ens jag som har kommit på det. Men jag solar mig ändå i bull-glansen. Ooooh ja. Att ta åt mig äran för något jag själv inte har kommit på drar jag mig inte för en sekund. Nääärå. 

Bachelor en re-cap

Bachelor, Bachelor, Bachelor... Ja vad säger man? Vad är det som händer i år egentligen? Jag vet inte. 
 
- För det första, vinden har vänt. Jag var helt klart mer förtjust i Felix till en början men nu är jag mer förtjust i Simon. 
 
- Simon är inte min typ av kille men jag respekterar ändå att han verkar vara ärlig, spontan och bjuder på sig själv. Kom igen liksom. 
 
 
 
 
 
- Simon har heller inte haft det lätt med en ny bachelor som gubben i lådan och tjejer som tackar nej till honom på löpande band. Jag har börjat sympatisera med honom.
 
- Att Felix säger "liksom" har blivit det här årets "let´s mingle". 
 
- Jag tycker att årets dejter är SÅ tråkiga. Vi spolar nästan alla de partierna. Det framkommer sällan något nytt. Speciellt inte med Felix som längtar efter en familj "men det är ju liksom viktigt att förhållandet funkar innan och hela den biten liksom" eller "hur känner du inför ikväll?". Jag gissar att de snackade om mer saker men det är ju typ vad som visas?
 
 
 
 
 
 
- Det förvånar mig att Emmy har varit så förtjust i Felix? Baserat på min tv-bild av henne känns Felix inte alls som hennes typ av kille? Emmy hörs och syns och Felix känns mer introvert.
 

- Felix tar uppenbart illa upp när andra tar emot ros av Simon. Och blir uppenbart skitglad när tjejer tackar nej till det samma. Det känns som att främsta målet för honom är att få över alla tjejerna på sin sida. 

 

 

 
 
 

- Simons pappagener kommer fram i scenen när han läxar upp Linns skitsnackande (eller vad det nu handlar om, minns någon längre?) med ord av typen "det här gör du aldrig mer om".

 

- Bachelorresan kan inte ha blivit vad Linn tänkte sig. Men hon kämpar på, uppenbart obekväm på roscermonin efter utskällningen eftersom hon står och kramar sig själv. Kan vara att hon frös också.

 

 

 
 

- Men jag gillar tjejernas gemenskap i år. Trots en del turbulens håller de varandra kring ryggen. 

 
 
 

 

- Megan, Megan, Megan... Nu hände det som vi alla visste skulle hända förr eller senare. Megan fick åka hem. Förlåt, men jag tycker att Felix kunde ha gjort hennes tid en tjänst och släppt henne redan första veckan.

 

- Om jag får gissa kommer Felix stå med Johanna i slutet. Simon med Larka. 

 

Det var min cyniska rapport.

Tusen bitar

Tioåringen har fått ett 1000-bitarpussel av sin farmor. 
 
Målet är att vara färdiga med det till jul. 
 
– Det fixar vi lätt! sa jag. 
 
Hur svårt kan det vara att pussla liksom?
 
 
 
 
Jo tjena. 
 
När jag insåg att det fanns en miljard bitar i samma bruna nyans (jo jag vet det är lite konstigt eftersom det står tusen bitar på paketet men det var verkligen en miljard) förstod jag att det nog kan ta sitt lilla tag. Speciellt för en familj som inte direkt heter Tålamod i efternamn. 
 
 
 
 
Hur många bitar vi pusslade ihop på en timma?
 
Fem!
 
 
 
 
I den här takten är vi absolut klara till jul.
 
 
År 2021. 

Mitt liv 2010

Då har turen kommit till 2010. Hur levde jag då?
 
Jo jag skulle fylla 27 år i juni, äldsta barnet var bebis och vi bodde i Göteborg. 
 
 
 
 
Jag ammade och åt SINNESSJUKA MÄNGDER semlor! Alltså på riktigt, jag överdriver inte när jag säger att jag åt minst två semlor per dag. Både grädde och bröd rann ut genom brösten. 
 
 
 
 
En morgon hittade jag bebis bloggande i köket. Sådan mor sådan son.
 
 
 
 
Jag slutade amma och började våga mig ut på egen hand. Det kändes märkligt efter 10 månader med en bebis klistrad vid bröstet. Märkligt och skönt. En bebis med kolik och extremt närhetsbehov tog på krafterna. Idag är bebisen 10 år och en väldigt trygg person. 
 
 
 
 
 Vi hyrde tydligen film i fysisk butik??? Sjukt.
 
 
 
 
Vi åkte till Turkiet. Mamma var med. Minns det som en väldigt mysig resa. 
 
 
 
 
Minns också att jag fick kommentarer från folk som inte förstod varför vi skulle utomlands med en bebis. Har fått utstå så mycket momshaming genom åren. Har samtidigt fått så mycket kärlek i mitt mammaskap. Får fortfarande. Tack för det!
 
 
 
 
Undrar fortfarande vad Kisi Basi betyder?
 
 
 
 
Jag fotade vackra, turkiska stränder och vålnader. 
 
 
 
 
I september flyttade vi från Göteborg till Skövde. Om det är något jag älskar min familj för så är det för alla gånger de hjälpt oss att flytta. Att bära och kånka på någon annans bohag, det är kärlek det. Speciell shout out till pappa och min svärfar!
 
 
 
 
Det var nervöst att lämna Göteborg efter fem år. Vi hade våra jobb där och vi hade hunnit bygga upp ett nätverk och en bekantskapskrets. Men det var samtidigt tufft att bo i en storstad med en bebis utan närhet till familjen. Hej då huset på Vindragaregatan. 
 
 
 
 
 
Vi landade en hyreslägenhet i centrala Skövde på 112 kvadrat med stora fönster. Det hade aldrig hänt i Göteborg. 
 
 
 
 
Soffan på bilden har vi kvar idag. Fasen vad hel och ren den ser ut på bilden? Inser jag nu. He. Kan den ha gjort sitt??
 
Mina kära vänner Marie och Elin bodde i Skövde vilket kändes fint. Marie bor i Göteborg nu men Elin är kvar. Hennes sjuåring och min sjuåring leker järnet. Jag har aldrig ångrat att vi flyttade tillbaka. 
 
 
 
 
Jag handlade inredning till nya lägenheten och var tydligen inne på "shabby chic". DÖM mig icke! Det var svinmodernt med shabby chic 2010.
 
 
 
 
Jag fick nya vänner, bland annat Christoffer aka Gaymasen. En riktig gullis! 
 
 
 
 
 
Jag sa upp mig från mitt jobb i Göteborg och landade mitt DRÖMJOBB i Skövde!  
 
 
 
 
Jag fick nämligen jobb som krönikör på Skövde Nyheter. Jag hade drömt om att bli krönikör sedan gymnasiet så det var verkligen en häftig känsla. 2010 var alltså senast jag var fast anställd. Sedan dess har jag yolo:at mig fram i arbetslivet. 
 
Vi avrundade 2010 med att fira nyår i vår nya lägenhet på Skaraborgsgatan. 
 
 
 
 
Vi bjöd in nya vänner och gamla från Göteborg. Jag minns det som ett väldigt roligt nyår med massa skratt!
 
Att ställa upp saker i stilleben och fota Pinterest-aktigt hade jag inte lärt mig (och kan fortfarande inte).
 
 
 
 
Jag sammanfattar 2010 som ett roligt år i förändring. 
 
Mitt liv 2008
Mitt liv 2009
 

Semester 2020 bokad

Vi har bokat semestern 2020! Lika bra att ha något att se fram emot så här i tider när det aldrig riktigt blir dag. I Skövde har vi inte sett solen på säkert 3 veckor ELLER MER!
 
Vi har bokat semestern tillsammans med en kompisfamilj och vi visste att vi ville bila någonstans. En av kompisarna var drillflicka när hon var liten och turnerade runt på diverse ställen i Tyskland och Polen. Så först tänkte vi att semestern kunde gå i Drillflickans fotspår - en nostalgiresa. Men sedan bestämde vi oss för att det fick bli Kroatien. 
 
Eller ja. Vi var också inne en sväng på Frankrike, Italien, Spanien och norra Afrika men där kände vi möjligen att hybrisen började göra sig påmind. Kroatien känns rimligt. 
 
Jag har länge velat åka på bilsemester! Nu känns barnen så pass stora att de fixar några timmar på vägen. Bränner vi på ordentligt kan vi säkert vara i Kroatien på 10 timmar.
 
 
 
 
 
Skoja! 
 
Självklart gör vi många stopp på vägen. Det är liksom halva grejen med en sådan här resa. 
 
Tanken är att färden går med färja från Sverige till Tyskland. Sedan genom Tyskland, vidare genom Österrike, Slovenien och sedan har vi Kroatien. Tanken är att göra 2 eller 3 övernattningar på vägen. Ingen stress liksom. Vägen dit och hem är lika stor del av resan som veckan i Kroatien. Allt som allt planerar vi att vara borta två veckor eller så. 
 
Jag vet att jag (möjligen vi) vill stanna någonstans i Österrike. Jag har åkt buss genom Österrike en gång (på väg till Italien) och minns det som otruuuuligt vackert. Jag vill också göra ett stopp i Sloveniens huvudstad Ljubljana.
 
Har någon av er bilat genom Europa någon gång? Kanske till och med till Kroatien? Har ni några tips på vart vi kan stanna? Eller bara allmänna tips?
 
Känns hur som helst mycket fabulöst att vi har mycket tid att läsa på och planera. Jag och min man har annars en historia av att kasta oss i bilen iväg på semester och sedan i höjd med kommunskylten inse att vi inte vet åt vilket håll vi ska. 
 
– Vad då har inte du kollat upp vägen?
– Nä. Har inte du? 
– Nä. Du skulle ju?
– Öh nä?
 
Men inte nu. Närå. 

En julig lista

1. Är det ett nöje att slå in julklapparna eller är det rena mardrömmen?
Mardröm! Det finns inget jag avskyr så mycket som att slå in julklappar! Jag är noll estetisk och har noll tålamod. Jag förstår heller inte poängen med att lägga massa tid på något som ändå ska rivas upp?

 

2. Adventsljusstake VS julstjärna? 
Stjärna. 

 

3. Vad dricker du helst till julmaten?
Julmust. Ä L S K A R julmust. Har druckit det sedan början av oktober. 

 

 

 

 

4. Har du en äkta gran eller kör du på plastgranen?
Vi har testat båda varianter. Jag gillar helt klart äkta gran bäst men tycker att bieffekterna är jobbiga i form av barrning och all skötsel. En levand gran är som att dra på sig ett husdjur varje december. Som tack för all vattning och allmän omsorg missfärgade granjäkeln vårt parkettgolv förra året. Så nu är jag lite inne på plast igen. 

 

5. Drömjulklappen i år?
Jag önskar mig tyg från svenskt tenn (att sy gardin av) och en bakmaskin från Smeg. Men jag förväntar mig inte att någon ska köpa så dyra grejer till mig så det sparar jag snällt till själv.

 

 

 

 

6. En jultradition som du vill slopa?
Att hetsåka mellan hundra olika bjudningar. Det är faktiskt en tradition som vi har slopat. Sedan några år tillbaka har vi delat upp firandet med släkten på olika dagar så när vi väl är hos någon kan vi ha mysigt ihop med trevligt sällskap och en lugn puls.

 

7. Vilken doft påminner dig om julen?
Hyacint! När jag var liten var vi alltid hos farmor och farfar på julafton och farmor hade hyacinter i alla rum. 

 

 

 

 

8. Du får välja två temafärger att inreda julen med, vilka färger blir det? 
Rött och GÖLD.

 

9. Marabou- chokladhus VS pepparkakshus?
Pepparkakshus är mysigast. Chokladhus godast. Fun fact: Byggde och filmade 2014 ett chokladhus till en ICA Maxi-butiks sociala medier. Klippet har idag 2,1 miljoner visningar på Facebook. Förlåt men jag har så många virala hittar bakom mig! Jag skryter för lite om det känner jag? Innehar fortfarande Sverigerekordet mig veterligen, med melonsmoothien. Ni läser alltså en blogg skriven av en SVERIGEMÄSTARINNA! Ha!

 

10. Var ska du fira jul i år?
Som vanligt hos min mamma tillsammans med mormor, moster, kusiner och syskon med familjer. På kvällen avrundar vi hos min bror och Hanna och då kommer min pappa dit. 

 

11. Det bästa med julen är…?
Barnens pirr. Att vara med familjen. Umgås. Äta. Slappa. Se halvdåliga julfilmer. Läsa. Skrota runt i pyjamas. Spela spel. Gå promenader. Bara vara. 

Guilty pleasure

Goooder förmiddag denna novembertorsdag. 
 
Jag såg att ni var flera som frågade om mina tåliga palmer. Jag har googlat lite och trooor att de kanske kan heta väderkvarnspalm? De ska klara 15 minus. Oavsett, fråga efter köldtålig palm helt enkelt. Jag köpte dock mina i somras, oklart om de finns i butik nu?
 
Vidare till min guilty pleasur - att sitta på jobbet och doppa mina frukostmackor i te. 
 
 
 
 
 
Lite snuskigt kanske, men SÅ gott! Utmaningarna kring detta är två:
 
1) Startegiskt äta mackan på så vis så att den formar sig så att man kan doppa den ordentligt i muggen. 
 
2) Doppa lagom. Inte för mycket för då trillar brödet i sär. Men heller inte för lite. Lagom! En konst. 
 
Jag brukar ägna mig åt detta innan mina kollegor anländer till kontoret, ja.  
 

Ljus och växtlighet var det här

Söndag den 17 november ganska exakt klockan 16:30 tröttnade jag på mörkret och rotade fram alla julstjärnor. 
 
 
 
 
 
 
 
Så. Stäm mig. 
 
För övrigt är jag SÅ nöjd med de här palmerna som jag köpte i somras. 
 
 
 
 
 
Okej de kanske inte är palmer per se, men ni fattar.
 
För det första har de älskat vår soldränkta altan. Det är det inte alla växter som gör. För det andra tål de hela 15 minusgrader och prunkar som aldrig förr i novemberrusket. Hur tacksam växt??
 
Överväger att köpa ljusslingor att pryda dem med. 

Skriveftermiddag och mångsidig måndag

Igår traskade jag ner till bibblan och satte mig och skrev på en ny bok. 
 
 
 
 
 
Det gick trögt. Mycket trögt. Jag har inte min skriv-mojo i mig just nu känner jag. Men någon kanske har krystat ur sig en bok ur en latensfas i sirap också? 
 
 
 
 
När jag har skrivit några timmar kom Matilda. Bibblan i vår stad har något som kallas för Mångsidiga Måndagar där man bjuder in olika personer att prata. Jag hade själv min första föreläsning i livet under en mångsidig måndag. För några veckor sedan lyssnade jag på Karolina Ramqvist. Jag har också lyssnat på Björn Ranelid och min favoritförfattare Lin jansson. 
 
Igår skulle vi lyssna på ett föredrag om upcycling, med fokus på kläder. Vid recycling återanvänder och behåller man samma värde på produkter genom hela kedjan. Vid upcycling strävar man efter att öka värdet på produkten och liksom putta upp den i kedjan. Exempelvis genom att skapa skor av ett par jeans eller sy en klänning av skjortor. Syftet är såklart att minska svinn och ta till vara på det som redan är producerat, snarare än att hela tiden producera nytt. 
 
 
 
 
Visste ni att ett par jeans (ETT par) kräver 11 000 liter vatten. Det är lika mycket vatten som en person kan dricka under 10 (TIO) år! Det känns helt klart läge att tänka både en och två gånger innan man köper ett par nyproducerade jeans, med andra ord. 
 
 

Namnsdag

Jag har tydligen namnsdag idag.

 

Moa. Och Mårten gissar jag? Eller nej Lillemor! Lillemor och jag brukar gänga namnsdag.

 

Moa betyder Mor. Det betyder också "här finns det vatten!" på kubansk urbefolknings-språk. Det låter också förvillande likt mamma på danska.

 

Först tyckte jag att det kändes lite tråkigt att inte Moa betyder typ stark krigare, episk drottning eller något annat häftigt. Men sedan tänkte jag ... Hur stark är inte en morsa? Och hur viktigt är inte vatten??

 

Nä. Just precis.

 

 

 
 
Fun fact : Avskydde som bekant mitt namn som liten. Ville heta Jessica, Johanna eller Sofia. Eller Jennifer! Jag var heller inte främmande för ett amerikansk-klingande namn i stil med Stephanie eller DJ (såg på Huset Fullt varje dag efter skolan, ja). Jag hade kunnat offra min hamster för att få heta något av det.
 
Idag: Tycker mycket om mitt namn. Känner mig väldigt mycket som en Moa. Hur nu en sådan är? Men ja. Grattis till mig och alla andra Mo:or.

En tävlingsmänniska

Idag har vi varit på klassinnebandy med sjuåringen. Han och fem klasskamrater har spelat innebandyturnering mot andra klasser i Skövde kommun. De var så duktiga alla ungar! 
 
Jag konstaterade även, vilket jag har konstaterat förr, att vår sjuåring är en riktig tävlingsmänniska.
 
Han. Älskar. Sport.
 
Han älskar att tävla. Är han på planen eller isen går han in för spelet till 200%. Gör han mål är det stort leende och stora målgester. Gör någon annan i laget mål så är det jubel och kramar. Gör motståndarna mål blir han taggad att kämpa ännu mer. 
 
Han blir aldrig sur om det går dåligt. Tvärt om kan han kliva av planen eller isen och uppleva det som att matchen har gått jättebra även om laget har förlorat, vilket är beundransvärt. Några timmar senare kan han mycket väl minnas det som att de vann den där förlustmatchen. 
 
Idag gjorde han mål på innebandyplanen och efteråt sa han:
 
– Mamma såg du mitt KVITTERINGSMÅL?
 
Vad är ens ett kvitteringsmål?? Haha. 
 
 
 
 
Ibland blir jag förvånad över att det kan finnas så mycket tävlingsinstinkt hos ett barn? Han måste ha fått det från sin far för den ömma modern avskyr att tävla. Jag tävlar bara mot mig själv. 
 
A ja. Så länge vårt barn är både en god vinnare och en god förlorare får han vara hur mycket tävlingsmänniska som helst <3

After work med löjligt god dipp

Igår bjöd vi in några kompisar på after work. 
 
Förplock innan maten är så rasandes trevligt tycker jag. Kanske det trevligaste av allt? Ett glas bubbel, musik, lite plock, lite tjitttjatt... ÅH så trevligt!
 
 
 
 
Jag vill verkligen tipsa er om stenbitsromdippen! Så enkel och så minnesvärd för gommen. Blanda en burk creme fraise, en halv bruk philadelphia (dvs 100 gr), en halv hackad rödlök, färsk dill efter behag, rivet citronskal efter behag, toppa med stenbitsrom. Klart. Dippa med salta lantchips (viktigt med just lantchips) och känn hur dina gäster komma prata om denna dipp i evighet. Amen. 
 
 
 
 
Nöjd tjej efter ett antal lantchips med dipp:
 
 
 
 
Sen käkade vi kantarellpasta som jag inte fotade. Till efterätt hade kompisarna med sig en kladdkaka med daimtäcke. Vi fick tårtspaden i gave (har helt slutat säga gåva efter att jag lärt mig norskans gave).
 
 
 
 
Vet inte om jag håller med om att lycka är enkelt. Men att lycka kan vara en bit kladdkaka med daim - ja. Absolut. 
 
Sen satt vi och pratade resten av kvällen. Stora barnen spelade tv-spel och små barnen lekte. En perfekt after work-kväll. Idag stensov hela familjen Spiderchick till klockan 09. 

Psykologbesök igen

Det var mitt tredje besök hos psykologen igår. Jag är stolt över mig själv att jag gör det här. Att jag avsätter den tiden för mig att prata om... Mig.
 
Igår kom jag till besöket och kände mig i obalans. Jag har haft mina känslor all over det senaste. Plus känt hälsoångest. Jag är expert på att låta tankarna skena på ett sätt som tar upp mycket av min energi och tankeverksamhet. 
 
Psykologen sa att det som är en persons styrka är också en svaghet. Det vill säga, mina styrkor är att jag är en idérik person. Jag får snabbt nya tankar och har lätt att tänka utanför boxen. Det är också min svaghet. Jag har oerhört lätt för att skena iväg i tanken och måla upp det ena efter det andra. Jag kan sitta och skratta i ett sällskap och samtidigt ha katastroftankar löpande inom mig. 
 
– JAG ÄR SÅ JÄVLA JOBBIG! utbrast jag. 
 
Sedan skrattade vi åt hur jobbig jag är. Skönt att skratta åt det. 
 
Efter besöket gick jag hem och slöbläddrade i en tidning. Trillade över en intervju med en författare.
 
 
 
 
 
 
Jag relaterade på sättet att jag också oroade mig mycket under min skoltid. För allt och inget. Och jag har tidiga minnen av att inte kunna ta ett djupt andetag. Minns speciellt en gång då jag var 8 år och råkade göra sönder en kompis halsband. I efterhand förstår jag att det var ångest jag kände ända fram till jag fick chans att ersätta detta halsband. 
 
Vi lär känna oss själva under hela livet, som min psykolog så klokt har sagt. Och det vet jag ju. Vi blir aldrig klara med den uppgiften men försöker vi att lära känna oss själv så blir saker och ting med tiden enklare.
 
Livets skola och allt det där. Enkelt och samtidigt så svårt. 
 
 

Mitt liv 2009

Dags för en återblick. Här är mitt liv 2008 och vi har nu kommit fram till 2009. 
 
2009 bodde vi fortfarande i Göteborg och året började med många after works och bruncher. 
 
 
 
 
Jag gjorde zoolander-miner på alla bilder. 
 
 
 
 
 
Jag och min man fick ett förstahandskontrakt på en lägenhet! I efterhand förstår jag inte varför vi inte köpte en lägenhet? Vi hade båda fast heltidsjobb och bankerna lånade ut pengar utan krav på en hel förmögenhet i instats. Men nej då. Istället hankade vi runt i diverese andra hands-lägenheter och rivningskontrakt? Men efter 4 år i Göteborg fick vi så äntligen ett förstahandskontrakt. 
 
 
 
 
Vips var jag gravid. Här i veckan 20 ungefär. Så fin mage <3 Så där ser den ut jämt nuförtiden, utan att den innehåller en bebis. Den är konstant fin alltså. 
 
 
 
När bebis var född fylldes frysen snabbt med bröstmjölk. 
 
 
 
 
Min mans pappa köpte en barnvagn till oss på Blocket. Tack vad snällt sa vi och tog glatt emot den. Då hade jag ingen aning om att det fanns prestige och status i vagnar? Eller att folk betalade hela månadslöner för något att rulla sin bebis i. Men så kan jag även ha varit den mest blåögda förstagångsmamman någonsin. 
 
 
Till jul skrev min mellanbror en önskelista till vår mamma. Jag kan fortfarande skratta åt "något bra till hemmet eller nåt sånt skit". HAHA! 
 
 
 
 
 
Om min bror brinner för inredning? Svar nej. 
 
Sen blev det julafton och min man fick en parkeringströja i julklapp av mina bröder och min pappa. Min kära man var nämligen en mästare på att dra på sig parkeringsböter när vi bodde i Göteborg. En kombination av dålig parkeringsådra och det faktum att parkeringsvakterna cirkulerade som hökar i Göteborg, ständigt på jakt efter nästa byte. Hade man parkerat nära en kurva mättes det inte hur nära man stod i meter utan i centimeter
 
 
 
 
Jag önskade alla bloggläsare god jul med en familjebild. 
 
 
 
 
2009 är helt klart mitt mest omvälvande år i livet. Att bli förälder liksom. Inget har varit sig likt sedan dess. På ett mycket bra sätt.
 

Skarp parkering

Men snälla. Kan vi bara ta ett steg tillbaka och beundra min senaste parkering?
 
 
 
 
Hur jämnt och rakt har jag inte ställt mig mellan dessa två bilar??
 
Uppenbarligen så jämnt att jag var tvungen att fota det. 
 
Men så avskyr jag också att parkera. Avskyr! Jag är en sådan som alltid kommer snett in i rutan och så måste jag möckla fram och tillbaka innan jag tycker att bilen hamnar någorlunda rakt och i mitten. Jag tror att mitt dåliga parkerings-självförtroende bottnar i den gången då jag var 18 år och parkerade så nära en annan bil (i ett trångt parkeringshus) att min pappa och hans poliskollegor fick komma och gunga isär bilarna. Fullt polispådrag kring en parkering kan väl nagga vem som helst i självförtroende-kanten? Eller??
 
Mitt största stressmoment är när folk står och tittar när jag ska parkera. Som när jag skulle parkera vid 10-åringens fotbollsträning en gång och femton föräldrar stod och tittade och vinkade. 
 
– TITTA EN ÄLG BAKOM ER! ville jag skrika (gammal avledningsmanöver som alltid funkar) för att sedan få parkera ifred en minut. 
 

Franska våfflor och viktig fråga

Varför hade jag då en kruskavel i fickan på min outfitbild? Ja det kan man sannerligen fråga sig.
 
Jo förstår ni, just den dagen hittade jag till min stora lycka en kruskavel på ICA Maxi. Jag har på riktigt letat efter det i månader utan resultat. Men så äntligen! 
 
Anledningen till min kruskavel-craving är för att jag har velat baka franska våfflor och då ska man kavla degen med kruskavel.
 
Nu har min dröm har gått i uppfyllelse! 
 
 
 
 
 
Franska våfflor är alltså mördegskakor mer smörkräm emellan. Min mormor har alltid bakat dessa, jag är uppvuxen med franska våfflor kan man säga. Jag älskar dem så mycket att jag brukar önska mig det av mormor i julklapp. 
 
 
 
 
Mina kakor blev naturligtvis inte alls lika fina som mormors. Jag kavlade degen för tunn och var för snål med smörkrämen. Men övning ger färdighet. Nästa gång vet jag vad jag ska justera.
 
För övrigt älskar jag småkakor. Jag skulle hellre äta småkakor än godis om jag var tvungen att välja. Min favoritkaka är som sagt franska våfflor men jag tackar heller inte nej till minijitterbuggare eller strassburgare som också brukar ligga på mormors kakfat (här kan ni se vad det är för kakor jag pratar om). 
 
På tal om kakor (har läskat upp mig själv rejält så här på morgonkvisten) - jag är sååå sugen på att baka biskvier igen. Minns ni när jag chockade både er och mig själv genom att den 22 februari 2018 baka en sats biskvier?? Jag minns det som igår. Vi borde nästan göra den dagen till en helgdag!
 
Okej - om ni bara fick välja en (1) kaka (muffins, bulle, bakelse eller något man fikar) att fika för resten av livet vilken skulle ni välja?? Obs! Viktig fråga! Fundera innan ni svarar.

Dagens outfit

Men snälla.
 
Snacka om att fashion bor i mig. 
 
 
 
 
- Täckjacka inköpt på H&M:s rea för två år sedan.
- Sjal inköpt på Åhléns.
- Mössa som jag köpte till min man förra året och som han sedan dess inte har fått någon chans att använda. 
- Skor från Asics. Dyra men oh så sköna för en person som går massor. Stort plus att de är vattentäta!
- Kruskavel, nyinhandlad. Helt klart veckans bästa köp. 
 
Gissar att ni blir inspirerade. 

Fars dag

Faderns dag idag. 
 
Vi har firat med middag (som min pappa lagat), paket, umgänge och kortspel. 
 
 
 
 
Jag vill ta tillfället i akt att ägna ett inlägg åt pappan till mina barn. 
 
Den bästa kvalitén han har som pappa, tycker jag, det är att han är närvarande och engagerad. När yngsta barnet ville börja spela ishockey var han runt halva (möjligen hela) Skaraborg för att fixa utrustning till ett rimligt pris. Han googlade och läste på och lärde sig om en sport han aldrig har spelat eller tidigare varit intresserad av. Sådant kan jag älska honom så mycket för. 9 gånger av 10 är det han som står i ishallen i underställ och dunjacka och fixar med skydd och slipar skridskor.
 
Stora barnet tränar han i både handboll och fotboll med allt vad det innebär i ideell tid.
 
Varje vecka ser han tålmodigt till att barnen gör sina läxor. I veckan ägnade han x antal timmar åt att sammanställa ett eget NO-prov som tioåringen skulle kunna testa sina kunskaper på innan det riktiga provet. Han gjorde ritningar och målade bilder och riktigt levde fotosyntesen i flera dagar.
 
– Hur fungerar blommans livscykel? förhörde han vi frukostbordet. 
– SLUTA NU! svarade tioåringen och jag i kör. 
 
Fast i smyg älskar jag hur nördig min man blir <3
 
I veckan hade han genom en vän fixat att barnen fick Färjestadtröjor med alla spelarnas autografer på. Ni kan ju förstå att kidsen blev glada. De sitter numera inramade i var sin guldram. Tröjorna alltså. Inte barnen. 
 
 
 
 
Det här är inget "wow så bra pappa"-inlägg för det blir lite fjantigt när pappor ska hyllas för typ självklara saker. Men jag vill ändå säga att jag är så stolt över min man och hur han är som pappa.
 

Pollinering

Tioåringen har haft sitt först NO-prov, om växtliv och pollinering.
 
Spiderpapa har med liv och lust gått in för att hjälpa tioåringen med dessa nya kunskaper medan jag har suttit bredvid - i chock! 26 år gamla, helt förträngda, lärdomar har åter kommit i kapp mig.
 
 
 
 
Pappan: Blomman har könsorgan som kallas ståndare och pistill.
Tioåringen: Just det.
Mamman: Va?
Pappan: Ur ståndarknappen kommer pollenkorn som landar på pistillen. 
Tioåringen: Japp.
Mamman: Ur ståndarknappen??
Pappan: Dessa leds vidare ner genom stiftet och befruktar blommans fröämnen 
Tioåringen: Yes.
Mamman: Befruktar??
 
Den person i tioåringens klass som har lärt sig mest på det här provet är garanterat jag.
 
2,5 år till på mellanstadiet och jag kommer vara ett allmänbildat GENI.
 

Barnvakt, bibliotek och biffnudlar

Igår hämtade vi mitt syskonbarn från förskolan eftersom hans mamma och pappa hade utbildningar och allt var det var. 
 
Först åkte vi till biblioteket. Ettåringen tyckte att önskebrunnen (jo det finns alltså en pool med vatten på vårt bibliotek) var spännande och undrade om han fick bada i den? 
 
 
 
 
 
Det får man tyvärr inte (hade ju annars varit smidigt med badhus och bibliotek i ett) så vi gick över till att kika på böcker. Ettåringen passade på att smaka på några pusselbitar. 
 
 
 
 
 
Efter biblioteket åkte vi till mataffären.
 
 
 
 
Barnens högsta önskan är alltid att få köpa nudlar eller snack pots. Det är tydligen stort på Youtube? Jag brukar säga nej för jag tycker inte att det är någon mat men igår sa jag ja.
 
– Får vi ta VAD VI VILL från den här hyllan? utbrast sjuåringen. 
– Absolut, sa jag. 
 
 
 
 
Det blev biffnudlar.
 
 
 
 
– Nu får ni välja något gott bröd till frukost, sa jag.
– Jag tar wienerbröd! utbrast sjuåringen. 
 
Men där drog jag gränsen. 
 
 
 
 
Ettåringen älskade att få åka bil-kundvagn. Han blev sur varje gång vi stannade och ville INTE kliva ur bilen vid kassan.
 
 
 
 
Men efter löften om att han skulle få spela på Spiderpapas gitarr klev han ur bilen och vi åkte vi hem. 
 
Väl hemma åt vi mat, spelade gitarr, lekte och badade. Sen satte jag sjuåringen och ettåringen i soffan framför en film. När jag efter en stund kom ner i vardagsrummet igen hade sjuåringen bäddat om sin trötta kusin <3
 
 
 
 
Vid midnatt kom mamman och hämtade ettåringen. Eller nja, klockan var 18:00 närmare bestämt men det kändes som midnatt nu när det blir mörkt så tidigt. 
 
Mysig eftermiddag hur som helst.

Bachelor en re-cap

Okej. Låt oss grotta ner oss i vad som har hänt i Bachelor det senaste. Varning för spoilers.
 
- I år finns det dubbelt upp av killar men ingen av dem engagerar mig?
 
- Det är tydligt att produktionen vill få Simon att framstå som en bad boy och Felix som den lugna och romantiska. Nu ska vi hitta två motpoler sa man på planeringsmötet. 
 
- Trodde aldrig att jag skulle säga det men i år saknar jag en bachelor 30 plus som lite stappligt utbrister let´s mingle inför varje mingel. 
 
- Hela grejen med två killar, nya tjejer som kommer in efter halva säsongen och ex-flickvänner som gör entré ger mig Paradise Hotel-vibbar. Kan vi skippa det till nästa år tack? Jag vill lära känna de deltagare som är med från början och skapa en relation till dem. 
 
 
 
 
 
- Jag förstod inte alls grejen med att Simon helt öppet nämnde sina favoriter Isabella och Linn? Varför? Betyder det att han inte kommer välja någon av dem? Jag gissar nästan det eftersom jag knappast tror att produktionen vill avslöja finalisterna redan nu. 
 
- Jag tycker att det är taskigt av tjejerna att ställa killarna mot väggen i form av "gillar du mig eller inte svara NU". Vad ska killarna svara liksom? Ja, antagligen har de en eller två favoriter redan från start men programmet är uppbyggt kring en roscermoni. Det faller ju när tjejerna kräver svar direkt. 
 
 
 
 
- Felix dejt med Ella var själva definitionen av stelt. Det enda som hände var att de satt på en båt och åt nötter väldigt sakta. 
 
- Tycker att Felix och Paula känns som ett otippat par? Men gölliga. 
 
- Älsk-hatar när de är fotograferingsdejt (som ju är varje år). Stelheten en del har framför kameran går att ta på. I år var det något slags halvhjärtat nostalgi-tema vars resultat vi aldrig fick se. 
 
- Tänkte ni förresten på att Isabella E var med på fotograferingen men aldrig fotades? Eller missade jag något?
 
- Gissar att den gemensamma festen arrangerades för att produktionen ville ha drama.
 
- Drama fick de! Emmy och Linn drabbade samman. Eller snarare så drabbade Emmy Linn. Om det nu stämmer att Linn snackar skit är det oskönt men det är också oskönt att konfrontera någon så där inför en grupp. Det blir väldigt mycket alla mot en och vill man ha en lösning är det nog inte rätt väg att gå.
 
 
 
 
Det var mina otruuuuligt kloka insikter.

Godast just nu!

Godast just nu är Falköpings mejeris jordgubbsfil. 
 
Aaaaaah! Den är så god. Den är liksom söt och tunn och SYRLIG. Det bästa är syrligheten faktiskt, i kombination med det söta. Lagom söta vill jag poängtera. Jag är inte förtjust i youghurt med smak för jag tycker att det oftast blir för sött och tjockt och klumpigt.
 
Men fil! 
 
 
 
 
Jag och sjuåringen är besatta. 
 
Ät den ihop med havrepuffar och möt en bit av himlen. 
 
 
 
 
Finns Falköping mejeris produkter utanför Skaraborg förresten? Antagligen inte va? 
 
Då tänker jag att Skåne mejeri och Lappland mejeri och allt där emellan kanske borde kolla med Falköping om de kan få receptet? För allas skull.  
 
// Osponsrad jordgubbsfil-förtärare

Mitt liv 2008

Jag har rotat i arkivet och tänkte varje vecka ge en återblick från 2008 fram till 2020. Om åtta veckor är det 20-tal och jag har bloggat i 12 år. GÄLET. 
 
Oh well. Hur såg då livet ut för Spider von Chickus år 2008?
 
Jo då. Jag och min numera man bodde i en lägenhet i Västra Frölunda i Göteborg med en balkong som ägdes av en duva. På riktigt kunde vi inte gå ut på balkongen, duvan blev vansinnig. Den bildade familj och kläckte flera barn där.
 
 
 
 
 
Vi flyttade. Inte så mycket för duvan utan för att vi äntligen fick ett förstahandskontrakt. Vi flyttade in i en trea på Vindragaregatan och där bildade vi året efter familj. Inspirerade av duvan kanske. 
 
 
 
 
2008 var också året då min kille turnerade land och rike runt med Ammotrack. Han var borta varje helg. 
 
 
 
 
 
Jag var kvar i Göteborg och hängde med mina vänner. Mycket vin och snus blev det. 
 
 
 
 
 
2008 levde Flisan, min familjs katt. Jag älskade Flisan så mycket! När jag sov hemma brukade hon ligga som en pälsmössa vid mitt huvud varje natt och spinna. Jag vill absolut ha katt i framtiden. 
 
 
 
 
 
Flisan tyckte om att bli ryktad. 
 
 
 
 
 
Just det! Sen var jag framröstad i Rix FM:s bloggfinal. Jag vann! Självklart inte. Jag vinner aldrig några priser. Jag kan mycket väl vara den mest nominerade bloggaren någonsin som sen aldrig vinner. Den här gången tror jag att Silverfisken eller något sånt vann. Minns ni den bloggen? Jag läste den aldrig men vet att den var på mångas läppar.
 
 
 
 
iPhone hade inte nått mig vid denna tidpunkt.
 
 
 
 
Där emot gick jag tydligen runt på styltor? 2008 skulle klackarna vara högre än högast. Otroligt att jag har mina lårbenshalsar intakta??
 
 
 
 
Jag testade givetvis snask. Kan man kalla mig The Original Snask Tester? Jag tyckler det.  Marabou Amigo... BÄSTA chokladen någonsin. Saknar den lika mycket som jag saknar Banana Joe från GB. 
  
 
 
Japp. Det var lite från 2008 det.
 

Vilken helg!

Men snälla vilken rolig helg vi har haft! 
 
Det har varit Skadevi cup i Skövde och 10-åringen har spelat massor av matcher. Det är så himla, himla roligt att följa grabbarna och deras utveckling. Förra året hade de som mål att förlora alla matcher - och det gjorde de. I år hade de som mål att vinna minst två matcher - och det gjorde de! 
 
 
 
 
 
Flera av matcherna var halva släkten och tittade också. Minsta kusinen var väldigt fascinerad av bollen som flög fram och tillbaka. Men mest fascinerad var han över att Spiderpapa stod där nere bland spelarna. 
 
– MIKAEL! TITTA! MIKAEL!
 
Alla har vi olika fokus.
 
 
 
 
Söndag morgon pausade jag och sjuåringen handbollsyran och åkte till ishallen (klockan 08 är tiden vi pratar om, ba´ så ni vet) för då var det efterlängtad hockeyträning.
 
Väl där började påklädnings-tetris. Jag har noll koll vart allt ska sitta men som tur är har barnen själva stenkoll.
 
 
 
 
Sjuåringen hade turen att få vara målvakt igen och måste alltså ligga ner när madrassen till benskydd ska snöras på. De ska snöras runt lår och vader och under skridskorna. Jag frågade tränaren om vuxna målvakter kan ta på sig skydden själva eller kommer jag att behöva vara med och assistera mitt 35-åriga barn i NHL?? Han trodde att vuxna kan fixa det själva. 
 
 
 
 
Lill-kusinen kom och kollade på även detta evenemang, fast det "bara" var träning. Är man supporter så är man. 
 
 
 
 
Min bror och Hanna hade med varm choklad och jag bullar. En helt okej vända i ishallen.
 
 
 
 
Sen var det raka vägen till handbollshallen igen och fler matcher. Vi är ett så himla trevligt gäng med föräldrar som hänger tillsammans på bänken vilket förgyller alla matcher. Ibland får vi gräva oss in i varandras jackor för att det är så spännande. Ja det är 10-åringar som spelar men ja, det känns som att det är VM-final. Varje gång. 
 
När grabbarna spelat klart stannade vi kvar och såg finalerna för de äldsta barnen som är 16 år. Eller barn och barn - GASELLER! Skövdetjejerna vann hela cupen (efter fem strömavbrott med kolsvart hall). Sjukt grymma!
 
 
 
 
Efter det åkte vi hem och somnade tidigt hela familjen. 

I natt jag drömde...

Jag drömde så märkligt i natt. 
 
Jo, jag förstår att jag tappade minst hälften av er i denna första mening (ZZzzzZzz), men ändå. 
 
Igår spelade 10-åringen handbollsmatch och motståndarna spelade ett så tråkigt spel. Enligt regler, ja, men ett sätt som gör att det blir mer basket över det hela än handboll. Jag tycker att det är ett tråkigt spelsätt. Och det får jag väl tycka i mitt stilla sinne. 
 
Tydligen var jag också irriterad över det för i natt drömde jag att 10-åringen spelade handboll. Den här gången hade motståndarna fyra vuxna personer i sitt lag. Det här kan väl inte vara enligt regler tänkte jag? Men domaren sa inget! Sen gjorde en av de vuxna mål genom att sparka handbollen in i mål?? Och domaren sa FORTFARANDE INGET!
 
Jag var så arg att jag stegade ner på planen och röt till domaren att omedelbart avbryta matchen. Sedan vaknade jag av att jag pratade i sömnen. Jag minns inte vad jag sa men jag hade väl antagligen en diskussion med domaren om hans regel-lättja. 
 
Oklart om jag borde tolka den här drömmen som att jag kanske ska tona ner mitt engagemang i handbollen något.....................
 
 
 
 
 
När jag somnade om gick jag i och för sig över till att drömma att jag hittade min svarta BH som har varit borttappad i över ett år vilket ändå kändes sunt (och lite otippat) (har verkligen saknat den BH:n) (kul att få mötas igen) (i en annan värld). 
 
 

Saker just nu

Saker aktuella in ma life just nu:
 
- Älskar höstsolen! På vår och sommar gassar solen in i våra (smutsrandiga) sovrumsfönster men på hösten smeker den sig in. Mjuk. Lagom varm. Underbart att ligga i sängen och läsa en bok (eller skriva en bok) och känna solen massera in D-vitaminen i kroppen.
 
 
 
 
- Okej det är säkert en obefintlig dos D-vitamin som masseras in. Jag förstår det. Jag har lärt mig det. Under mina 12 år på sociala medier är det en av de vanligaste kommentarerna jag har fått att solen knappt inte ger någon D-vitamin under höst och vinter. Men ändå. 
 
- Får man lov att skryta lite om sitt fasterskap? Min svägerska skrev det här igår på Instagram och jag blev förstås mallig. 
 
 
 
 
 
- Jag måste tillägga att det knappast är hjärnkirurgi att vara en hyfsad faster. Jag vet exakt vad jag själv hade uppskattat för stöd i brinnande småbarnsåren. Jag vet att det mest tacksamma som finns är när folk spontant vill rå om ens barn. Finns typ inget finare. 
 
- Drack för övrigt vin och drog en bio igår. Tills Frank skiljer oss åt. Bra film. Gott vin. 
 
 
 
 
 
- Idag ska jag och Matilda luncha med Skövdes näringslivschef. Angående det här. Känns fint.