Mamma i tio år

Idag för tio år sedan blev jag mamma för första gången. 
 
Jag kommer aldrig glömma hur jag den 9/9-09 vaknade upp och kände lite ont i magen. Det hade varit en stressig dag på jobbet dagen innan och jag tänkte att äsch jag unnar mig att vara hemma idag. Bara vila. Lyckligt vis var min man ledig från jobbet och vi låg i soffan större delen av dagen och tittade på Morgonsoffan, ni vet det där humorprogrammet med David Batra och Johan Glans bland andra. 
 
På eftermiddagen kom våra kompisar Johan och Anna och tillsammans skulle vi gå på kurs med försäkringskassan i hur man plockar ut föräldrapenning. Jag och Anna var gravida med två veckors skillnad. Efter kursen köpte vi pizza och gick hem till oss. Vid det här laget hade jag inte speciellt ont i magen längre. Lite vila gjorde susen tänkte jag. 
 
 
 
 
 
Sen blev det läggdags. Klockan var runt 22:30 men jag hade ingen ro i kroppen. Jag började känna magvärken igen och kunde inte sova. Vid midnatt gick jag upp på toaletten och upptäckte att det rann vatten utmed benet! Sen kom slemproppen. Herregud. Jag känner mig nästan darrig nu när jag skriver om det för det var en sådan chock. Det sjuka är att jag inte en enda gång tänkte att nu vill bebisen komma ut. Jamenar jag var ju i v.34, det var ju flera veckor kvar till BF. Jag vet inte vad jag tänkte att det var som hände? Jag tänkte nog ingenting.  
 
Vi ringde in till Östra sjukhuset som sa att vi skulle komma in för en check. Vi åkte in och under bilresan började jag få rejält ont. Klockan var runt 01:30 när vi kom in till förlossningen och det måste ha varit en lugn natt för jag minns bilden av att det stod ett helt gäng med personal i korridoren och hälsade oss välkomna. Vi fick ett rum och jag fick en sådan där CTG-grej runt magen. Nu hade jag dock så ont att jag rev av mig den, jag hade liksom inte tid att mäta några kurvor. Barnmorskan undersökte mig och insåg att jag var öppen tio centimeter. En stund senare kände jag ett helt ENORMT behov av att bajsa OCH DET NU! Det var krystningsvärkarna som startade.
 
 
 
 
 
 
Och jäklar vad jag kämpade! Jag hade noll bedövning och minns att jag nästan svimmade av smärta. Jag kämpade och kämpade men orkade inte riktigt krysta ut bebisen och till slut blev det bråttom. Bebisens hjärtljud sjönk och plötsligt var det hundra personer i förlossningssalen (kändes det som). En bestämd läkare stod vid fotänden och tjoff tjoff sa det när hon plockade ut bebisen med en tång. Japp. Mycket ska man vara med om. 
 
Klockan halv fyra på morgonen den 10/9-09 kom vår son till världen <3
 
 
 
 
 
 
Sedan den dagen har vårt äldsta barn lärt oss mycket. Han har format oss till föräldrar och de människor vi är idag. Han är en gammal själ i en ung kropp. Så snäll, klok och lugn. Ordning och reda. Duktig på fotboll och handboll. Många goa vänner. Estetisk, bra på att rita och tycker om att ha det fint omkring sig (rensar sitt eget rum och så där). Förnuftig och HELT UNDERBAR!
 
Vår tioåring gör oss stolta varje varje varje dag! Alltid!
 
 
 
 
 
 
 
 
10 år idag.
 
Vi älskar dig så ofantligt mycket vår förstfödda lilla unge <3

Kommentera gärna!
Anonym

Så fantastiskt fint skrivet!
Jag ligger och ammar mitt andra barn och har dåligt samvete över hur dåligt tålamod jag har med treåringen pga förlossningsdepression. Jag tycker så otroligt synd om treåringen som måste ha mig som mamma, jag kommer inte att lyckas uppfostra hen så bra som jag vill, då orken inte finns.

Svar: Men fina du! Ha inte dåligt samvete <3 Ditt barn är lyckligt lottad som blir älskad av just DIG. Vi gör så gott vi kan och orken går i perioder. En förlossningsdepression kan man inte rå för men förhoppningsvis kommer det bli bättre och du kommer hitta mer ork. Jag hade ingen depression men kan säga att jag var SÅ trött när jag hade en bebis och en treåring. Vi sov knappt ingenting och jag mådde dåligt av sömnbristen. Jag var SÅ icke pedagogisk vissa stunder. En del dagar handlade det om att bara hålla huvudet ovanför ytan. Då kände jag mig inte som årets mamma direkt. Men det har blivit människor av barnen ändå. Jag hoppas att du kan ta dig igenom småbarnstiden och att du får hjälp! Be om hjälp. Lova det! All kärlek till dig <3
Moa DeBruin

2019-09-10 ♥ 12:13:16
Amanda

Grattis till honom & vilken fin berättelse om hur han kom till världen =)

2019-09-10 ♥ 15:35:29
Anonym

Att du skrev detta just nu! Kändes så skönt! Väntar mitt andra barn och har helt plötsligt så mycket frågor kändes det som 😅 fick ni ligga inne med bebisen då den föddes i v34? Fanns det någon anledning att han kom så tidigt?
När du sedan skulle ha ditt andra barn, hur gick det då? Lika tidigt? Väldigt snabb förlossning?
Vår första pojke föddes i v 39 men väääldigt fort när det väl drog igång så ligger väl mest vaken halva nätterna och undrar hur det ska gå...#oroligmammaiv32

2019-09-10 ♥ 17:37:30
C

Åh måste bara få skriva till dej med förlossningsdepression! Jag hade det med min första och vet hur ofantligt dåligt man mår. Och har man dessutom en 3 åring förstår jag att det är gånger tre att man känner sig otillräcklig. Mitt bästa tips är att ta tillvara på alla runtomkring dej! Säg till sin partner att du behöver hen extra mycket! Ett samtal mitt på dagen när man är själv betyder mycket att få. Ta hjälp av vänner och familj så mycket du kan. Ansök om extra tid för stora på förskola? Och tänk på att du är den bästa mamman för ditt barn! Och du. Det kommer bli bättre. Man kommer ut på andra sidan ❤

2019-09-10 ♥ 19:12:02
Tinis

Åh!! Två sjuka grejer:

1. Minns när jag läste din blogg att din son kommit och jag typ grät lite!!!!! Var så fint.

2. Jag fick också en sån den 10/9 så idag firar jag ett år som mamma❤

Tänk om man vetat det när jag för 10 år sedan var helt rörd över att du fått barn. Tack för världens bästa blogg!❤

Svar: grattis!! Tack själv :)
Moa DeBruin

2019-09-10 ♥ 19:29:13 » URL: http://tinis.me
Anonym

Hur galet att jag läste bloggen då? Tiden trillar verkligen på och nu sitter jag här med mitt första mirakel i magen ❤️

Svar: stort grattis! :)
Moa DeBruin

2019-09-10 ♥ 20:14:11
Kort

Anonym....Jag var 17 när jag fick mitt första barn, gissar att så många fler varit bättre och mognare föräldrar i sina beslut beslut än jag var då... Min son är idag vuxen, dataingenjör, tjänar dubbelt än vad jag gjort i min yrkeskarriär... Jag tror nog du gjort allt du kunnat som jag gjorde som 17 åring, perfekta föräldrar finns INTE, vi gör så gott vi kan...

Svar: det är helt sant! <3
Moa DeBruin

2019-09-11 ♥ 00:57:30 » URL: http://kort.webblogg.se/
NO DAYS OFF

Åååh vad starkt av dig att göra det utan smärtstillande. Jag gjorde det också nu när min dotter föddes i juni och jag gör det inte igen, frivilligt. 🤗

Svar: det skulle inte jag heller göra om frivilligt! haha. jag hann inte. Men rekommenderar alla andra att ta allt det får! :)
Moa DeBruin

2019-09-11 ♥ 19:37:35 » URL: http://nodaysoff.blogg.se/

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback