Hänga gubbe

Sjuåringen älskar att leka hänga gubbe.
 
Det är spännande att vara den som ska gissa ordet eftersom reglerna för leken är ganska... Flexibla?
 
 
 
 
Regler:
 
1. Det är okej att rita ut bokstavslinjerna så att gissaren får uppfattningen om att det är ett enda ord fast det egentligen är fem.
2. Det är okej att neka en bokstav och en stund senare komma på att den ska vara med (ops).
3. Det är också okej att tio minuter in i leken komma på att man har glömt bort att strecka vissa bokstäver.
4. Säger gissarna exempelvis F och det är rätt är det viktigt för gissaren att fråga en extra gång ifall det finns fler än ett F. 
 
Jag säger som sagt inte att reglerna är fel, jag säger bara att de är flexibla. 
 
Igår var ordet "vadblirdetförmat". Det kom mamman fram till efter en ganska lång och omständlig men ändå trivsam stund. 
 
 
 
 
 
Svaret på frågan var lasagne. 

Pressfoto

Idag har jag fotat pressbilder för boken. 
 
Jag inledde morgonen med att panikstryka mina kläder och tänka att fotografen säkert är van att jobba bort fläckar i photoshop. När jag skulle sminka mig blev jag påmind om att sjuåringen lånat min ögonskuggpalett vid senaste leken för plötsligt hade jag plommonlila skugga istället för pärlemovit på ögonlocken. Tur att det finns vatten i kranen. 
 
Fotografen som heter Henrietta plingade på vid halv 10. Hon var supertrevlig och vi klickade (he) vilket alltid är skönt. Jag ville inte titta på bilderna som hon fotade för då blir jag så självmedveten. Bättre att peppra på, så kan vi välja sedan. 
 
Vi fotade hemma hos mig, utomhus, på ett fik, på bibblan (ej med en jättegammal, dammig bok i famnen vill jag poängtera) och på en scen eftersom delar av boken handlar om teater. 
 
 
 
 
 
Jag hade två ombyten och växlade mellan helsvart och min prickiga klänning (oldie but goldie). Vi fotade porträtt, helbild och halvbild. Sittande och stående. Jag gick i en trappa, tittade upp och tittade ner. Blundade säkert ibland (ni hör ju hur jag jobbade på) och log till mungiporna värkte så nu känns det som att det boooorde finnas en del bilder att välja på? Vi hoppas det!
 
 
 
 
 
Kul förmiddag!

Ångest

Ja-happ.
 
Då har man ångest då. 
 
Och med man menar jag moi
 
Har jag nämnt att jag har fått vid-behovs-medicin? Det har hjälpt. Jag märker att jag blir mycket lugnare inombords av det. Jag kan fortfarande tänka ångest-tankar men jag går inte igång på dem lika hårt. De ploppar upp och sedan försvinner de, liksom. Som hos vanligt fölk kanske?? Jag har ju annars svart bälte i att klänga fast vid mina tankar, jag låter inget i min hjärna komma och passera utan det ska malas och malas och målas upp olika scenarier tills jag är helt slut inombords. 
 
Jag tror att ångesten just nu mynnar ur att jag fick tuff kritik i min skrivkurs förra veckan. Jag kände mig lite hudlös inför det, måste jag säga. Jag måste träna mig i att andras åsikter om en text (hallå liksom??) inte definierar vem jag är. Andras åsikter och tankar måste heller inte vara världsaltets sanning. 
 
Om jag under kurs nummer ett sög åt mig feedback som en svamp tror jag att jag denna kurs nummer två ska lära mig att plocka russinen ur kakan. Så pass mycket lärdom har jag ändå fått om skrivande. 
 
Sen är det nyttigt att tvivla och stöta och blöta vad man håller på med. Men man måste kunna släppa det också. 
 
Till detta har jag känt mig lite stressad av olika anledningar och då blir det till slut en ångest-cocktail av det hela. 
 
Så ja. Jag har ju ett logiskt svar på min oro. Och nu när jag skriver om det kan jag tycka att det låter rätt löjligt? Hej hej i-länning liksom. Men för någon som har en hjärna som är van att spinna igång 2000% tills det finns noll logik och ursprung kvar kan det vara bra att få lite hjälp på traven att komma ner i varv, inombords. Glad att jag till slut har tagit den hjälpen. Det kan vara svårt att acceptera.
 
Att erkänna för mig själv att jag lider av psykisk ohälsa till och från har varit ett viktigt steg.
 
 

Dammsugande bakning

I helgen bakade jag sockerkaka. 
 
 
 
 
 
För att smula ner och stoppa i en dammsugare.
 
 
 
 
Ja inte en riktig dammsugare alltså (även om jag faktiskt behövde plocka fram den efter att all bakning var klar) utan bakverket dammsugare.
 
 
 
 
– Men seeeenälla Moa?? utbrister ni nu. 
 
Jo jag förstår att ni alla akut vill bli min vän.
 
 
 
 
Min bror har nämligen pratat hela veckan om att han ska baka dammsugare, men så har han inte kommit till skott. Nu kom jag till skott istället.
 
När det var färdigbakat bjöd jag hit honom med familj på middag och efter maten plockades dammsugarna fram som en överraskning. 
 
 TA-DA!
 
 
 
 
Om jag fick plocka upp allas hakor från golvet?
 
Svar ja. 
 
En uppskattad överraskning. Plus - de blev faktiskt riktigt goda? Jag köpte färdigt marsipanlock samt arraksarom. Resten av ingredienserna hade jag hemma. Bakade efter receptet "minidammsugare" på ICA.se (kan av någon anledning inte länka dit just nu så ni får googla) men skippade punsch och tog mer arrakarom istället, smakade av under tiden liksom. 
 
Nu har jag fortfarande sockerkaka kvar så ska nog göra arraksbollar idag också. 
 
Ursäkta men vad är ens arrak och varför är det så gott??
 
 

Läsborgarmärke och fika

Sjuåringen har tagit sitt första läsborgarmärke!
 
Vad är nu detta undrar ni? Jo, senast gången vi var på Akademibokhandeln fick sjuåringen frågan om han ville ta läsborgarmärke. Det ville han. Vi fick en lista att anteckna lästa böcker på. När man har läst fem böcker får man sitt första märke som man hämtar ut i butiken mot uppvisande av listan.
 
 
 
 
Efter tio lästa böcker får man nästa märke och efter femton får man det sista märket. Tips till alla er med lässugna barn eller barn som kanske vill upptäcka läsandet. Vår sjuåring plöjer just nu böckerna om Axel och Omar.
 
Efter att vi hämtat ut läsborgarmärket gick vi till ett café för att fika. 1,5-åriga kusinen var med. 
 
– Vad vill du fika? frågade vi honom. 
 
Han vände sig om och satte fingret mot första bästa bakverk vilket råkade vara en kanelbulle. Bra slumpaktigt val. 
 
 
 
 
 
Mycket mysigt att fika med dessa två. 
 
 
 
 
 
Den ena hade massor av frågor om tsunamis som han just har lärt sig om och den andra var väldigt fascinerad av klockan på kyrktornet utanför caféfönstret. 
 
– Titta klocka! 
– Ja titta klockan.
– Stoooor!
– Ja det är en stor klocka.
*tystnad*
– Klocka! 
– Ja just det, klockan är där. 
*tystnad*
– Där är klocka!
 
Efter fikat gick vi ut och tittade närmare på klockan.
 
 
 
 
Sen gick vi in i kyrkan och tände ett ljus för min morfar Rune som skulle fyllt 100 år den här veckan.
 
Grattis morfar! Jag är övertygad om att du sitter i himlen och håller koll på oss. Sjuåringen tror att du kan zooma in, så där som man gör på iPaden. Det tror jag också. 
 
 
 
 
 
 Mysig förmiddag en lördag i februari. 

To the edge

Idag, på alla hjärtans dag och allt, har min man och hans band Ammotrack släppt en ny singel.
 
Tjoho!
 
To the edge heter låten och videon är inspelad med A-laget i vår sons ishockeyklubb, Skövde IK.
 
Mycket älskvärt!
 
Inspelningen tog plats sent på kvällen en vardag annars hade sjuåringen kunnat (och gärna velat) vara med. 
 
 
 
 
Mycket bra låt tycker jag som kanske är partisk.
 
Fun fact: Min man hade träningsvärk upphöjt till sjutton dagen efter denna inspelning. 
 

Spadag

Igår var jag och 10-åringen på spa i Falköping. 
 
Himla fresh faktiskt. Plus att vi infriade 10-åringens dröm. Han har länge önskat att få gå på spa OCH att få massage. Igår fick han båda när Kurorten hade en dag för barn. 
 
Vi bubblade i varma pooler, fotbadade, bastade och slappade. Höll på att somna i en av de varma poolerna. He. Sen åt vi mat och drack smoothies. Väldigt mysigt! 
 
 
 
 
 
Enda minuset med spatimmarna var att flera besökare sprang runt med sina telefoner för att fota. Alltså jag ÄR liksom bloggare. Jag fakturerar för det. Plus är någon slags semi, micro, mini, anti-influencer. Men till och med jag är ofantligt trött på att allt ska dokumenteras?? Att man inte kan göra en enda grej utan att det ska fotas och filmas och redigeras och publiceras. Jag kan bli stressad å vissa influencers vägnar när allt i vardagen ska hamna på film.
 
Eller min värsta - när människor ska överraska/fira någon (typ födelsedag, möhippa eller baby shower) och man ser hur ALLAS mobiltelefoner är uppe. INGEN i rummet är i nuet utan alla upplever stunden genom linsen. Kul för personen som firas att stirra in i sjutton telefoner?? Varför bestämmer man inte att EN person filmar och sen kan man dela filmen med varandra? VAVAVAVVA? Eller så är man så pass revolutionerande att man sprarar stunden i hjärteroten?
 
Jag blir mer och mer ointresserad av influencers som delar allt. Det finns liksom ingen mystik kvar? Om jag följer någon så vill jag på något vis veta att personen håller saker privat också. Ja, det kanske är dubbelmoral från min sida, men jag känner hur jag blir mer och mer anti denna all round-dokumentation ju äldre jag blir. Även om jag delar mycket med er kan ni vara trygga med att jag till största del värnar om både min, min familjs och mina vänners integritet. Jag är nog den som fotar minst i de flesta sammanhang, trots att jag är SMMAI (semi, micro, mini, anti-influencer). Okej, sidospår här.
 
Slut på rant. 
 
Bra spadag. 
 

Tacksam gäst

Vi har haft en övernattande gäst i form av snart tvååring. 
 
Han sov så gott så gott i natt och vaknade vid 07:30. Då gick vi upp och gjorde frukost.
 
– WOW! TACK! utbrast gästen när faster ställde fram en bricka med smörgås.
 
Man hade nästan kunnat tro att jag just serverat en stycke skaldjursplatå??
 
– GOTT! fortsatte gästen. JÄTTEGOTT!
 
 
 
 
Gästen var så tacksam för sin frukost att jag tänkte att snart ringer Michelin-guiden på dörren och ger mig 3 stjärnor för väl utförd smörning och osthyvling. 
 
Japp.
 
Sen har vi legat i sängen och myst och tittat på Pippi Långstrump. Eller Pippi Strumpon som snart tvååringen säger. 
 
 
 
 
Nu målar vi och tvååringen berömmer sig själv. 
 
– TITTA! JÄTTEFINT! utbrister han efter varje drag med pennan.
 
Han är med andra ord duktig på att bygga upp både sig själv och andra. 
 
 
 

Vad stör jag mig på?

Norpade en lista från Sandra

 

HAR DU?

 

Alkohol i kylen
Nej. Vi har så liten kyl att vi måste prioritera. Ibland försöker min man pilla in ölflaskor i kylen men de åker ut lika fort igen.

 

 

 
 

Något husdjur:
Nej. Jag får stresspåslag bara jag tänker tanken att jag ska lägga tid på att ta hand om ett djur ovanpå allt annat i vardagen. Katt ligger i så fall närmast till hands och det kan jag möjligen tänka mig när vi bor i fristående hus. 

 

Puder på dig:
Aldrig. Jag har bara en tunn foundation. Känner mig kak:ig annars. 

 

Några framtidsplaner:

Bo i New York någon dag. Följer massa New York-konton på Instagram och knarkar det en stund varje dag. I alla fall vill jag bo utomlands en tid med familjen. Tycker lustigt nog att Tyskland känns som ett roligt land? Jag blev förtjust förra sommaren. 

 

 

 
 
VEM?
 

Stör du dig på:
Youtubers! Inte alla men många. En del personer som barnen tittar på... Vad händer?? Gör de parodi på sig själva? Varför skriker de så? Vissa kanaler får barnen inte se på längre eftersom personerna bara skriker åt varandra istället för att prata. De är frukstansvärt att lyssna på. Jo jag vet att jag låter som om jag vore född och uppvuxen med Bockstensmannen, men jag pallar inte allt SKRIK. 

 

VILKEN?

 

Tidning läser du:
Skriva. Världens bästa tidning för alla oss som gillar att ja, skriva. Prenumerera redan igår om du inte redan gör det.

 

 

 

 

Dag fyller du år:
18 juni. Har alltid trivst väldigt bra med min födelsedag. Den är perfekt placerad i mitten av året.

 

Årstid föredrar du:

Sommaren. Otippat va? Inte så mycket för värmen egentligen utan mer för att vi är LEDIGA DÅ!

 

 

 
 

VAD?

 

Gör du nu:
Sitter vid köksbordet och dricker kaffe och "jobbar undan". Barnen har sportlov så jag jobbar på morgonen/förmiddagen och försöker vara ledig resten av dagen.  

 

Vill du arbeta med:
Skriva på olika sätt.

 

Har du för storlek i skor:
37 and not counting. 

 

Läser du för bok:
Happy Ending, liksom? En barnbok. Läser den i studiesyfte. 

 

Ska du göra nu:
Ge mina barn frukost. Sen ska vi till badhuset och jag ska gnistra och blända alla med min vita, fnasiga februarikropp. Looking forward!

 

Det var det. 

 

Elefant på rejvparty

Imorse skulle min man och tioåring gå upp tidigt för att åka till Karlstad.
 
Med tidigt menar jag 05:30. Samtidigt hade sjuåringen sin kusin över natt och jag hade NOLL lust att de båda skulle vakna i ottan av att de andra två gick upp. 
 
När man vill att barn ska fortsätta sova låter minsta tass-ljud som ett urflippat brandalarm. 
 
Så här:
 
05:30 Spiderpapas klocka ringer.
05:31 Jag ligger på helspänn och undrar om sjuåringen och kusinen kommer vakna nu?
05:35 Nä. Det verkar lugnt. 
05:40 Jag hör Spiderpapa gå runt ute i köket.
05:41 Eller nej nej, han STAMPAR runt i köket?
05:42 Vad håller han på med?
05:43 Hur mycket kan det låta av att man smörar en macka?
05:43 Det är inte ens knäckebröd. Det är MJUKT bröd! LUFT!
05:44 Nu är jag övertygad om att det är en elefant som har rejvparty i köket. 
05:45 Kan höra hur elefanten fumligt öppnar skåpsluckor med sina stora... Labbar? Fötter? Klövar?
05:47 Tioåringen kommer upp och skrikpratar med elefanten. 
05:47 NU vaknar småbarnen. Jag är övertygad. Nu händer det! Fasen också...
05:48 Okej, det kan vara så att tioåringen pratar i normal samtalston men innan klockan 06 på morgonen måste man viska. Det vet väl alla?
05:49 Jag känner mig nödgad att gå upp och informera om visk-policyn. 
05:50 Lägger mig i sängen igen. 
05:51 Somnar o...
05:52 NEJ! Blir genast klarvaken när jag inser att pappan och tioåringen förmodligen ska borsta tänderna. 
05:53 MED ELTANDBORSTE! 
05:54 I morgontystnaden kommer eltandborsten att låta som en motorsåg på tjack. 
05:55 Jag känner sig nödgad att gå upp och informera om att motorsågar bör dras igång på nedervåningen, långt bort från sovande barns sovrumsdörrar.
06:00 Äntligen hör jag hur ytterdörren öppnas och stängs. Inga små barn har vaknat. Pjuh!
06:01 Hör hur ytterdörren låses upp igen??
06:02 A men va... 
06:03 Tioåringen har glömt sina trådlösa lurar. 
06:04 Ytterdörren stängs igen. 
06:05 Tystnad. ÄNTLIGEN. 
06:06 Jag somnar om. Utmattad. 
09:00 Vaknar och har tydligen fått sovmorgon??
 
Spiderpapa och tioåringen har enligt rapport en trevlig dag i Karlstad. Jag och det yngre kidsen har varit på utflykt.
 
 
 
 
Det var det.

Dubbla kalas

Igår var vi på dubbla kalas.
 
Först firade vi min mamma med brunch. Mamma hörde av sig kvällen innan och frågade om vi ville ha kokt ägg?
 
 
 
 
Jag svarade att det är svårt att svara på när vi inte vet vad det finns i övrigt i brunchen? Blir det bröd och vatten - ja då kan de kokta äggen inte bli för många. Blir det smoothie, pannkakor, äggröra, bacon och så vidare, ja då känns kokt ägg överflödigt. Det visade sig luta mer åt det senare så vi tackade nej till äggen.
 
Mitt allra färskaste syskonbarn var med.
 
 
 
 
Lägg ett litet kokt brunchägg vad myyyysigt det är att gosa med en bebis! Jag blev påmind om alla små miner och ljud de gör ifrån sig. Älskar den här lille SÅ mycket redan!
 
Sen tutade vi iväg på kalas nummer 2. Min mans syskonbarn fyllde 3 år.
 
 
 
 
Treåringen var så glad och pirrig över alla gäster och presenter. Åh vad alla barn förtjänar att få känna sig som en omhuldad stjärna på sin födelsedag!
 
Min svägerska är som vanligt en stjärna på dessert.
 
 
 
 
Efter kalaset tutade vi hem till oss och hade mellokväll med tacos. 
 
 
 
 
Vi hade glasstest också till barnens (mest min) stora förtjusning.
 
 
 
 
En bra lördag i februari. 

Omhuldad aw

Igår var jag och Matilda på after work hos vår kollega Christina. 
 
Jag vet ingen som är så inbjudande, generös och omtänksam som Christina? Det är en fröjd att jobba med na´ som ni förstår.
 
Först drack vi champagne till ostbricka.
 
 
 
 
Vi var glada.
 
 
 
 
Sen fick vi kolla in Christinas köksrenovering. Hon förvarar det mesta i vardagsrummet just nu eftersom köket är en enda ja, cementkub? Här snackar vi renovering från grunden! Något jag aldrig hade klarat av med mina nerver. Jag hade antagligen kunnat tända ljus med min halsbränna.
 
 
 
 
Sen frossade vi i räkor och lärde oss att duk kom till för att folk runt bordet skulle ha något att torka munnen med. 
 
 
 
 
Christinas man kom med trisslotter till alla och vi blev alldeles pirriga och tänkte att ingen av oss kanske behöver jobba mer?? Någonsin??
 
Sen skrapade vi och jag och Matilda insåg att vi snällt får jobba på. Christina vann 60 kronor. Baserat på den summan enades vi om att hon kan komma 5 minuter sent på måndag. 
 
 
 
 
Happ. 
 
Sen lyssnade vi på musik och tjötade och drack ännu mer champagne och hade en trevlig kväll.

Godaste filen

Men snälla nån.
 
Minns ni när jag tipsade om Falköpings mejeris jordgubbsfil? 
 
Nu har jag hittat ytterligare en fil som är med och kämpar om förstaplatsen för godast fil. 
 
Nämligen Fjällfil med hjortron. Asså...
 
 
 
 
Huuuuur är det ens möjligt för en fil att vara så god?? HUR??
 
Jag blir nästan aggressiv när jag tänker på hur god den är. Lite som att äta vanlijglass med hjortronsylt, faktiskt. 
 
Syrlig, lagom söt, len och härlig. Viktigt med syran tycker jag! Det ska liksom pirra till lite i smaklöken när man äter en fil. Det kan en yoghurt aldrig erbjuda. Jag är team fil. 
 
Japp. Det får bli ett tips från mig till eder denna fredag. 

Pressbilder

Jag ska fota pressbilder för boken inom kort, möta upp en fotograf och så där.
 
Jag och Matilda spånade lite snabbt hur bilderna kan se ut:
 
- Jag sittande vid ett skrivbord i mahogny skrivandes med en gåspenna. 
 
- Jag när jag redigerar boken med ett förstoringsglas och/eller en monokel.
 
- Närbild när jag blåser bort damm på en jättegammal bok. 
 
- Jag i en stickad kofta plus halsduk framför en öppen brasa läsandes en tjock bok med bruna skinnpärmar. 
 
- Närbild när jag ligger i en hög med höstlöv. 
 
- Jag i basker.
 
- Jag i basker med varm choklad. 
 
- Jag när jag lyckligt kastar upp en bunt med manuspapper i luften. 
 
- Jag sippandes på ett glas rött djupt inbegripen i en bok. 
 
- Jag ihop med flytande bläck på något sätt.
 
- Jag på en stege vid en bokhylla på ett jättejättegammalt bibliotek. 
 
- Jag vid en stor skrivmaskin i gjutjärn. 
 
- Jag i någon slags gycklarkläder läsandes ur en pergamentrulle.
 
 
 
 
 
Möjligt att gycklarkläderna skulle bli lite mycket men i övrigt känns det som fräscha idéer! 
 
Tror absolut inte att förlaget kommer tycka att det känns författarklyshigt, nej. 

Inspirationskväll

Igår var jag och lyssnade till två olika kvinnliga entreprenörer.
 
Det var som en inspirationskväll kan man säga. Det var roligt att lyssna på deras resor och jag kunde känna igen mig i mycket.
 
I slutet lämnade båda tips.
 
Den ena tjejens första tips, att se sina barns talanger, tyckte jag var fint.
 
 
 
 
Hon pratade nämligen om att hennes föräldrar alltid har uppmuntrat henne i hennes intressen och kreativitet, ända sedan hon var liten. Jag tänker på hur jag alltid vill uppmuntra vill mina barn i allt de tycker är roligt. Ja så vida de inte får för sig att bli drogbaroner eller dylikt. Det finns ändå gränser för kreativiteten. 
 
Mina föräldrar har också alltid uppmuntrat mig i allt jag gör. När man känner ett stöd i ryggen då blir man extra modig. 
 
Den andra föreläsarens tips hade en västgötsk tvist.
 
 
 
 
Um du löter´t sjonka te räva sa ru se att dä årnar sek. 
 
Om du låter det sjunka ner, ska du se att det ordnar sig. Det är en sägning som man kan ha med sig i det mesta tänker jag?
 
Idag kom jag till jobbet och fick jag semlor till frukost!
 
 
 
 
Sen var det möte.
 
Sen gick jag hem. 
 
I DETTA VÄDER!! 
 
 
 
 
Alltså wow! Idag är det perfekt kallt, perfekt mängd snö och SOL! 
 
Både snö och sol är garanterat borta i morgon så jag lät det sjonka te räva och NJÖÖÖÖÖT!!! 
 
Nu sitter jag hemma och skriver.
 
Över och ut. 
 

En historia om bilar

Min första bil köpte jag tillsammans med min man. Året var 2008 tror jag?
 
Jag minns inte märket men det var en liten, röd bil och den kostade 12000 kr. Vi cashade den. Den höll i ett år. Sedan gick topplocket och det skulle kosta lika mycket att laga det där locket som vi hade betalat för hela bilen och det tyckte vi knappast var rimligt.
 
Jag har hatat topplock sedan dess. Vet inte ens vad det är för något men ogillar starkt. 
 
Efter den bilen fick vi min mammas gamla bil. Efter den bilen fick vi min svärfars gamla bil. Jo det är sant. Vi fick två bilar på raken? Absolut inga nya bilar, men de gick att köra ett tag. Den senare kallade vi för Pruttibangbang som ni kanske minns? Den stackarn blev påbackad av en granne så vi fick köra runt med eltejpad front. 
 
 
– Vill ni att vi startar livsuppehållande arbete? undrade bärgaren. 
– Nej, sa vi. Låt den gå vidare. 
 
Efter Pruttibangbang var vi utan bil i ungefär två månader. Vi cyklade över allt och mötte ungefär varenda motvind som går att möta. Det var inte helt lätt alla gånger med handling, jobb och barnens aktiviteter. Men vi inväntade att min man skulle börja sitt nya jobb för med det kom en bil! Det var då vi fick Volvon. 
 
 
 
 
Nu har leasingen för Volvon gått ut och idag fick vi en ny bil. En audi. Så trevligt. 
 
 
 
 
 
Japp. Det var den lilla storyn om bilar som har kommit och gått i vår familj.

Min mormors barndom

Igår var jag med min mormor i Skattegården, där hennes bror Evert bor.
 
Mormor är 92 år i år och Evert fyller 90 i maj. Vi fikade och pratade om deras liv och uppväxt. Bilderna här i inlägget är från när jag var i Skattegården en sommar för några år sedan. 
 
 
 
 
 
Mormor och alla hennes syskon är födda och uppvuxna i Skattegården, där Evert alltså fortfarande bor.
 

Elly född 1926

Alice född 1927

Lilly (min mormor) född 1928

Evert född 1930

Bengt född 1944

 

Deras mamma hette Svea och hon föddes 1901 också på Skattegården. Deras pappa Oskar var född 1904. 

 

 

 

Sveas pappa Johan, alltså min gammelgammelmorfar (eller hur många gammel det nu blir) byggde det stora boningshuset på Skattegården 1899. Det kostade 700 kr. Det vill säga mindre än vad sjuåringens hockeyskydd går på idag.......

 

1927 byggde Johan ett mindre hus bredvid det stora som sedan blev ett generationsboende, vilket det fortarande är. 

 

Mormor och Evert minns hur morfar Johan hade brännvin hemma. Barnen fick smaka på det utspätt med vatten på ett fat, ihop med en sockerbit.

 

– Vi ville ju komma åt sockerbiten, sa mormor.

 

Sötsuget har ingen lag, eller procenthalt, som man brukar säga??

 

 

 

 

Alla barnen sov i samma rum. Min mormor Lilly, Elly och Alice sov i samma säng. Det fanns ingen ström de första åren i mormors barndom utan man värmde upp rummen med kakelugnar.

 

Leksaker fanns inte i drivor direkt. Mormor minns att de lekte med rötter som de låtsades var djur. Inne hos morfar Johan var det jordigt på golven och ibland tog barnen vatten och gjorde lerfigurer med jorden, inomhus alltså. Snacka om drömmen för mina barn som alltid har ogillat att gå ut... He. 

 

Som sju eller åttaåring (det var intagning vartannat år) fick mormor och syskonen börja skolan och där gick de i 6 år. Sen fick de hjälpa till med jordbruket på gården. Mjölka kor för hand, bära ved och vatten.

 

1938 fick de en telefon inkopplad på Skattegården. Sicken bekvämlighet! Problemet var bara att när den ringde de första gångerna vågade ingen svara. Haha!
 
 
 
 
 
 
Vi satt som sagt och pratade en lång stund jag, mormor och Evert. Om allt som hänt under dessa nästa hundra (!) år och andra världskriget som de ju också upplevt. Jag har antecknat. Ska skriva ihop och spara. 
 

– Vad ska du göra i ditt nästa liv? frågade Evert min mormor innan vi skulle åka hem. 

 

– Då ska jag dansa, sa mormor.

 

Mormor älskade att dansa när hon var ung!

 

– Och det ska du leva på? sa Evert. 

 

– Ja, sa mormor. 

 

– Jag ska bli bonde igen, sa Evert. Det har jag trivts med.

 

Avslutningsvis summerade mormor och Evert vår pratstund med att de har haft en fin uppväxt och de är extra nöjda över att ingen av dem blev kriminell. 

 

Humor har de också, som ni hör. 

Sambandcentral

Imorse agerade jag sambandcentral, kan man lugnt säga.
 
Så här:
 
09:00 Min svägerska sms:ar och frågar om vi vill ha fyra biljetter till Robin Hood-musikalen kl 13 samma dag. De har nämligen blivit sjuka. 
09:01 Vad synd, men ja tack svarar jag.
09:02 Dock har jag själv andra planer, men vi kollar om min svärmor vill följa med Spiderpapa och barnen. 
09:15 Svärmor vill gärna följa med.
09:30 Spiderpapa inser att hans nackspärr sedan gårdagen har blivit värre och han är osäker på om han kan sitta på en musikal i två timmar med den nacken. 
09:31 Vi frågar om svärfar vill följa med i hans ställe? 
09:35 Tyvärr kan han inte det. 
09:40 Synd att spilla en biljett tänker vi och frågar min mamma om hon vill följa med?
09:45 Det vill hon. 
09:50 Jag ringer tioåringen som har sovit över hos en kompis och meddelar att han ska få gå på teater med brorsan, mormor och farmor. 
09:51 Tioåringen blir sur. Han vill absolut inte gå på någon teater om inte kompisen får följa med. 
09:52 Jag svarar att tyvärr kan inte kompisen följa med denna gång. Det går inte att lösa platser bredvid varandra. 
09:53 En minut, bokstavligen, efter att jag har lagt på luren med en måttligt road tioåring skickar en kompis ett meddelande. 
 
 
 
 
09:54 Förlåt men VAD är oddsen?
09:55 Jag svarar omedelbart JA! 
09:56 Ringer tioåringen och säger att han kan ta med sin kompis på musikalen ändå.
09:57 Nu har vi dessutom en biljett över?
10.00 Vi frågar om sjuåringens kompis vill följa med också. Det vill han. 
 
Efter en timma med mig som allmän sambandcentral är det alltså följande personer som går på Robin Hood-musikal tillsammans: Min mamma, min mans mamma, sjuåringen, sjuåringens kompis, tioåringen, tioåringens kompis. 
 
Alla tyckte att musikalen var bra. 
 
Tack för biljetterna! Nu hoppas vi att alla sjuklingar blir friska.