Ångest

Ja-happ.
 
Då har man ångest då. 
 
Och med man menar jag moi
 
Har jag nämnt att jag har fått vid-behovs-medicin? Det har hjälpt. Jag märker att jag blir mycket lugnare inombords av det. Jag kan fortfarande tänka ångest-tankar men jag går inte igång på dem lika hårt. De ploppar upp och sedan försvinner de, liksom. Som hos vanligt fölk kanske?? Jag har ju annars svart bälte i att klänga fast vid mina tankar, jag låter inget i min hjärna komma och passera utan det ska malas och malas och målas upp olika scenarier tills jag är helt slut inombords. 
 
Jag tror att ångesten just nu mynnar ur att jag fick tuff kritik i min skrivkurs förra veckan. Jag kände mig lite hudlös inför det, måste jag säga. Jag måste träna mig i att andras åsikter om en text (hallå liksom??) inte definierar vem jag är. Andras åsikter och tankar måste heller inte vara världsaltets sanning. 
 
Om jag under kurs nummer ett sög åt mig feedback som en svamp tror jag att jag denna kurs nummer två ska lära mig att plocka russinen ur kakan. Så pass mycket lärdom har jag ändå fått om skrivande. 
 
Sen är det nyttigt att tvivla och stöta och blöta vad man håller på med. Men man måste kunna släppa det också. 
 
Till detta har jag känt mig lite stressad av olika anledningar och då blir det till slut en ångest-cocktail av det hela. 
 
Så ja. Jag har ju ett logiskt svar på min oro. Och nu när jag skriver om det kan jag tycka att det låter rätt löjligt? Hej hej i-länning liksom. Men för någon som har en hjärna som är van att spinna igång 2000% tills det finns noll logik och ursprung kvar kan det vara bra att få lite hjälp på traven att komma ner i varv, inombords. Glad att jag till slut har tagit den hjälpen. Det kan vara svårt att acceptera.
 
Att erkänna för mig själv att jag lider av psykisk ohälsa till och från har varit ett viktigt steg.
 
 

Kommentera gärna!
Anna

Så fint att du delar med dig om dessa känslor! Det är inte helt lätt tänker jag...

Svar: Nä jag får ibland ångest av att skriva om min ångest men det är väl ett sätt att möta sin ångest som i längden är nyttig :)
Spiderchick

2020-02-18 ♥ 11:00:24
caroline

Tänker du på att vi är rätt många som gillar ditt skrivsätt så pass mycket att vi har läst dig i 11,5 år!
Så även om en person har ngt att säga ang. förbättringsmöjligheter så är vi så många fler som gillar precis hur du skriver nu :)
Heja dig!

Svar: Jaaa! Det tänker jag verkligen på! Det är min trygghet när jag känner mig som en bluff, hehe :) <3
Spiderchick

2020-02-18 ♥ 11:38:07
Anna

Tack för att du delar med dig, det betyder mycket! Stor igenkänning på det där med att tankarna mal och att småsaker kan sitta kvar och ältas in i det oändliga. Skönt med medicin att ta till när det behövs. Kram

Svar: kram tillbaka! :)
Spiderchick

2020-02-18 ♥ 11:47:00
Anonym

❤️

2020-02-18 ♥ 11:50:45
Sara

❤️ till dig som delar med dig! Du kanske inte vill skriva mer om detta men jag undrar hur det fungerar med vid behovs medicin och vad det är för medicin? Jag har alltid fått höra att för ångest/oro får jag isf äta antidepressiva kontinuerligt. Det lät ju himla smidigt med vid behov istället!

Svar: Vill inte nämna namn på medicinen (känns privat) men den är mild och ja, tas vid behov. Tycker det funkar för mig, just nu i alla fall. Fick erbjudande om annan medicin också men valde att testa detta. Vi får se om det funkar i längden :) Kolla med din VC vad som kan vara bra för just dig. Jag fick två olika alternativ och kunde läsa på lite innan jag bestämde mig
Spiderchick

2020-02-18 ♥ 12:13:16
Anonym

"Vanliga människor" kan också få ångestankar som sätter sig. Men vi kan av olika skäl ha lärt oss olika strategier att hantera dem som fungerar mer eller mindre bra. Men även människor utan psykisk ohälsa får ångest, orostankar och kan tampas med ångest ibland. Ibland är det så lätt att tro att det är att vara ångestfri att vara frisk/"normal". Och då är det lätt att tro att man är sjuk. Men alla har ångest och oro en del. Såklart i olika grad. Men vill bara lägga till den nyansen. Menar inte att ifrågasätta don psykiska ohälsa alls. Utan bara lägga till en nyans i resonemang om "normalt".

Svar: Det vet jag såklart :) Kanske uttrycker mig klumpigt i inlägget. För egen del har jag dock gått runt och trott att alla har den typ av ångest jag har, mer eller mindre. Att det är normalt. För mig blev det en ögonöppnare när jag förstod att man inte måste ha en tornardo av oroskänslor 24/7. Det går att få hjälp 🙃 Men det finns många grader såklart och det är bra med nyanser! Det helt normalt att känna massor av olika känslor. Inte bara positiva. Tror helt klart att det faktum att vi TROR att livet måste vara fritt från oro gör oss MER oroliga. Förstår att du inte ifrågasätter ☺️
Spiderchick

2020-02-18 ♥ 12:36:55
Anonym

Så stor igenkänning. tack för att du delar med dig

2020-02-18 ♥ 12:51:50
Anonym

Har följt dej sedan du fick er äldsta son. Älskar din blandning i dina inlägg och dessa om psykisk ohälsa är så viktiga. Har familjemedlemmar som kämpar med detta, och att våga prata öppet om det är det bästa man kan göra. Fortsätt i samma stil med ditt skrivande precis som du gör!❤️

Svar: 😘😘❤️
Spiderchick

2020-02-18 ♥ 13:09:24
sandra ledin

Låter allt för bekant med att tänka igenom saker i alla möjliga vinklar. Har inte testat någon ångest dempande själv men låter bra att du fått lite hjälp att minska ångesten. Som du skriver det är inte lätt att ta emot hjälp alla gånger, så du kan klappa dig på axeln och vara stolt. För att be om hjälp eller ta emot hjälp är en styrka som inte alla bemästrar.
Hoppas att du får en fin dag och att skriv kursen känns lättare nästa gång <3

Svar: tack, fint skrivet :)
Spiderchick

2020-02-18 ♥ 13:54:04 » URL: http://mammansandra.blogg.se/
Ida

Ångesten går ju alltid över till sist men fy bövelen va svårt det är när man är mitt i den. Kämpa på kära spajdan!

Svar: tack Ida! kram!
Spiderchick

2020-02-18 ♥ 20:49:31
Anonym

Känner med dig. Jag har levt med ångest/panikångest (panikattacker, dödsångest, overklighetskänslor etc). Har fått diagnosen ”GAD” fast ogillar diagnoser. Man är den man är.. Har haft det sedan typ tonåren och är idag 34. Det går i perioder - senast i somras fick jag höja min dos medicin. Är gravid med andra barnet och har kämpat med psyket. Önskar det kunde pratas mer öppet om hur normalt detta är. Jag äter antidepressiva och har gjort 10 år, äter stesolid vid behov (inte nu som gravid dock), dricker alkohol för att bli lugn (åter igen inte som gravid och inga onormala mängder). Äter citodon vid behov pga migrän som tydligen hör ihop med mycket annat. Har tinnitus som man tror beror på spänningar. Trots detta är jag en ”normal” social person som ingen skulle tro ”har ångest”. Lever ett fullt normalt liv, villa, snart två barn, förlovad. Det är dock min psykiska ohälsa som även gör mig så stark som person, och som gör så att jag känner mig lyrisk och salig rätt lätt, och som gör att jag ibland exploderar av lycka och kärlek - för jag vet hur det är att vara livrädd att man ska dö fast man ”bara” får en panikattack - trots att man fått det 100 gånger förut. Eller hur det är att vara nere i mörkret och allt känns ”konstigt”. Blev långt och mycket svammel men detta är SÅ vanligt och inget FEL eller konstigt! Människor med ångest brukar också tendera att ha mycket jäklar anamma i sig och ja - så är det ofta! Vet inte vad jag vill säga med detta inlägget - men våga normalisera psykisk ohälsa då det är en del av livet för många - och varför skulle det inte finnas? Livet är sjukt kämpigt till och från - och vi har bara ett liv - skrämmande men tyvärr sant 💕

Svar: Det som är ens svagheter är ofta också en styrka. Jag förstår hur du menar med normalt samtidigt som det är viktigt att förstå att man kan få hjälp när ångesten tar över. Man måste inte kämpa på i det tysta och tänka att det är en del av livet, man kan få hjälp. Det har ju du fått och det är grymt! Precis som du skriver kan man ju leva ett helt normalt och vanligt liv och vara en glad skit trots att man kämpar på med ångest, så är det för mig också. Tror heller ingen skulle ana mitt mående om jag inte vore öppen med det :) Kram till dig!
Spiderchick

2020-02-18 ♥ 21:35:57
Anonym

Jag fick tips om att skriva dagbok om ångesten, försöka skriva ner allt jag känner och tänker. Ofta kändes det banalt när jag läste det jag skrivit, precis som du skriver här, men det ger en perspektiv att läsa om sin ångest. Ett perspektiv som man inte får när tankarna bara rullar runt i huvudet.

Svar: mycket smart!
Spiderchick

2020-02-19 ♥ 07:01:30
Anna

Ångest är vidrigt, skönt att du får hjälp av medicinen. :)

2020-02-19 ♥ 09:28:05 » URL: http://svenskatrappsteg.se

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback