Träning med krock

Okej. På tal om ishockey. Låt mig berätta om den gången då vi råkade backa in i en bil när 7-åringen skulle ha träning. 
 
Så här:
 
- Vi kommer till ishallens parkering. Det spöregnar och är kolmörkt ute. 
- Min man ska parkera och råkar... Backa in i en annan bil.
- Ops!
- Ljuslyktan på bilen bakom är intryckt. 
- Ingen människa syns till. 
- Jaha hur gör vi nu? 
- Vi kan knappast sätta en lapp på rutan eftersom det spöregnar. 
- Funderar en kort sekund på att låtsas som inget och parkera en bit bort.
- Va? Gud nej! Så kan man inte göra! 
- Vill jag behöva se mig om över axeln för resten av livet?
- Nej tack. 
- Jag har redan så mycket ångest inom mig att jag knappast behöver addera känslan av att vara en förrymd brottsling. 
- Vi måste lösa det här.
- Vi går in i hallen som är full av ishockey och konståkningsföräldrar. Vem här kan äga bilen vars lykta vi just designat om?
- Jag ringer till min pappa som hjälper oss att ta reda på vem som står som ägare till bilen. 
- Vi får fram ett namn. Vi kan kalla henne för Pia Andersson. 
- Jag söker på Pia Andersson och får fram ett telefonnummer. 
- Jag ringer. Inget svar.
- Jag ringer igen. Inget svar. 
- Jag skickar ett sms och ber Pia att ringa upp så fort hon kan. 
- Sjuåringens tränare kommer med en bunt lagfoton. Han ropar upp namnen på föräldrar som har beställt foto på sina barn. 
- Pia Andersson!
- I ögonvrån ser jag en kvinna resa på sig. 
- Min kropp fryser till is.
- Personen som jag har ringt och sms:at halva träningen har suttit en meter ifrån mig. 
- Jag springer fram till min man och väser i hans öra hon är här!
- Va? utbrister min man. Vem är här??
- Sschyyy hyschar jag. Pia Andersson är här! Vi måste prata med henne. 
- Med vi menar jag såklart att min man måste prata med henne. Jag knuffar bort honom till Pia Andersson. 
- På håll ser jag hur hon plockar upp sin telefon och upptäcker alla missade samtal och sms. 
- Eh. 
- Pia Andersson är inte arg. 
- Pjuh. 
 
Allt löste sig och sen var träningen slut och vi kunde åka hem. 
 
Tack och bock.
 
 
 
 
 

Kommentera gärna!
pillris.blogg.se

Jag veeet, så jobbigt. Jag har gjort det jag med, men körde i på skärmen fram lite grann🙈 man ser sig omkring, men inte tusan kan man smita. Det funkade dock med lapp då, och den andra bilen var en skrothög, dom hörde aldrig av sig.

2020-01-29 ♥ 10:48:28 » URL: http://pillris.blogg.se/

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback