Två frågor om ångest

Tack för att du delar med dig av din ångest. Lider själv av mkt oro och en del ångest och tycker det är tröstande att höra att det finns fler. Skulle vara intressant att läsa nåt inlägg där du, om du är bekväm med det, delar lite mer om hur det tar sig uttryck, vad du har ångest över och hur du hanterar det. Önskar dig ett ångestfritt 2020.
 
Jag har insett att det varierar hur min ångest tar sig uttryck. 
 
Under den här hösten har min ångest gett mig tvångstankar. Alltså att jag vissa dagar får tankar som jag inte kan släppa. De loopar om och om igen. Jag får ingen ro från mig själv och har svårt att komma ner i varv, inombords liksom.  
 
Utmaningen är att försöka förstå i vilket samband ångesten uppkommer. Jag tror att det underlättar om jag försöker hålla vardagen lugn. Inte planera in för mycket på samma gång. Inte ha för stökigt eller rörigt hemma (läs: renovering). Det hjälper mig att omge mig med människor som jag mår bra av och som jag kan "gympa" hjärnan med. Göra mig själv upptagen liksom, fast på ett bra sätt (inte genom renovering eller för mycket flängande). 
 
Ibland vet jag inte om det är bra för mig att jobba hemma två dagar i veckan? Det är lyxigt men det ger också min hjärna större utrymme att loopa loss om den vill. 
 
Nu har jag i alla fall hämtat ut vid-behovs-medicin som jag ska prova. Ingen aning om det kommer hjälpa mig men vi får se
 
Fina Moa! Känner så igen mig i det du skriver om psykisk ohälsa. Är själv öppen för samtalskontakter och har provat en handfull varianter under mitt liv, men alla har känts fel? Hur hittade du rätt hjälp? 
 
Jag tror inte att jag har hittat helt rätt ännu. Pyskologer är trots allt bara människor och jag tror på personkemi. En av de finaste och varmaste människorna jag har pratat med är barnmorskan som jag hade med yngsta barnet. När jag uttalade olika orosgrejer med henne var hon så varm, förstående och icke dömmande. Det var som balsam på min själ. Ibland kanske allt man behöver är en medmänniska? Jag kommer pausa terapin ett slag men när jag tar upp den igen kommer jag testa en ny samtalskontakt. Det tror jag bara är nyttigt.  
 
Jag har också tittat på Landet Lyckopiller på SVT, med Nour El Refai. Jag kände igen mig SÅ mycket när hon berättade att hon redan som liten kände mycket oro. 
 
 
 
 
 
 
Exakt så kände jag också som liten. Jag var verkligen rädd för att råka såra någon. Jag har i efterhand tänkt på det som att jag kanske var... Ja extra empatisk som liten? På något vis. Men nu förstår jag ju att det inte var helt normalt att vara livrädd för att råka såra någon. Det var ångest jag kände. 
 
Nour berättar vidare att hon blir deprimerad i sin ångest. Det känner jag inte igen. Jag blir inte låg eller deppig när jag mår dåligt. Den insikten är också ett sätt att lära känna mig själv. 
 
Jag tycker, likt du som ställde första frågan, att det är skönt att höra att andra också har ångest. Ledsamt såklart, men det gör att det känns mindre ensamt och mindre tabubelagt. 

Kommentera gärna!
Anonym

Om du vill ha tips om duktiga psykologer i Göteborgsposten så säg till. Jag har själv jobbat med tvångssyndrom så har lite koll på psykologer. Många jobbar ju via Skype eller liknade idag också. Finns även en specialiserad mottagning i Lerum.

Tänk på att om man ofta dämpar ångest med vid behövsmedicin kan man riskera att förstärka den. Så sällan bra som långsiktig lösning. Men ibland kan det såklart behövas kortsiktigt. Hoppas okej jag frågar. Du måste självklart inte dela eller svara.

Svar: Ingen fara! 😊 Jag har ju inte ångest konstant hela tiden så vill helst inte äta medicin non stopp liksom men... jag vet inte? Får känna på det lite
Moa DeBruin

2020-01-09 ♥ 16:27:57
Johanna

Vill oxå tacka dig för du pratat att du har psykiskt ohälsa. Och att du eventuellt skulle få medicinering, jag skulle vilja gå en utredning för bipolär och depression ångest, men är rädd att jag int får hjälp ändå. Känns som jag håller på att bli galen

Svar: Men fina Johanna! Självklart ska du ringa och be om hjälp! Du har rätt att få hjälp! Det kan göra stor skillnad för dig ❤️ Jag peppar dig att orka och våga! Börja med att ringa till din vårdcentral. Gör det imorgon! Även om tanken ger dig ångest - våga och gör det bara. Du måste inte gå runt och må dåligt ❤️
Moa DeBruin

2020-01-09 ♥ 18:00:09
Johanna

Moa, tack för detta inlägg! Jag kände att jag liksom lärde mig lite om mig själv i ett av styckena. Det här om att inte flänga, men heller inte vara för mycket ensam. Min hjärna behöver också ventilera ihop med andra. Mammaledig med 3 månaders nu och känner mig vissa dagar lite knäpp 🤯 Mår som bäst de dagar när jag får ta en långpromenad ihop med en annan vuxen eller en fikastund. I kombination med att få vara för mig själv! Jag har liksom du haft känslor av ångest sedan jag var liten, minns det som att jag vissa dagar fick en tjock klump i halsen ❤️

2020-01-09 ♥ 19:16:58
Anonym

Haha Göteborgsposten ska det självklart inte stå. Göteborgstrakten :)

Svar: Jag förstod 😊
Moa DeBruin

2020-01-09 ♥ 20:00:08
Anonym

Hej Moa och alla här inne :)

Jag vill bara så gärna tipsa om en sida som jag tycker är jättebra!!
Den heter Ångestvän (ångestvän.se).

Där får man kontakt med andra som också har tex. ångest eller tvångstankar. Man kan också välja att få stöd av en volontär.

Ett superbra tips ifall det finns någon här som känner sig lite ensam med sin psykiska ohälsa eller så kanske det är någon här som vill bli volontär och stötta någon annan!

För övrigt vill jag också tacka för att du lyfter ämnet ❤️

Svar: vilket bra tips! Tack :)
Moa DeBruin

2020-01-10 ♥ 12:33:58
Louise

Vill bara tipsa om en bra bok om ångest, den har hjälpt mig inse massor om mig själv, bl.a. just det här du skrev om empatisk som barn. "Hantera oro och ovisshet med KBT : En arbetsbok vid GAD"

Svar: 😊👍
Moa DeBruin

2020-01-11 ♥ 19:49:11
Anonym

Hej fina!!
Vill tipsa dig att läsa om existentiell psykoterapeutisk syn på ångest. Super bra och man pratar om hur viktigt "mötet" mellan terapeut och patient är. Ångest är resultatet av rädslan för friheten vi har.

2020-01-12 ♥ 10:00:22

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback