Maskrosodling

Vår gräsmatta är full av maskrosor. Såklart. Eftersom vi sällan har tid med mer än att chocklippa gräsmattan med lagom ojämna mellanrum. 
 
 
 
 
Men sen har jag hört någonstans att man inte ska rensa bort maskrosor? För våra bins skull. Jag skrev om det på Instagram och fick det bekräftat.
 
 
 
 
Ha! 
 
– Du är en riktig djurvän och miljökämpe du, säger jag till mig själv när jag lutar mig tillbaka i balkongsoffan och ser maskrosorna bre ut sig. 
 
Sen fick jag fler kommentarer.
 
 
 
 
 
 
Woooot?
 
Både te och saft kan man göra av maskrosor. Och använda bladen i sallad?
 
– Du är en riktig djurvän, miljököpe OCH odlare du, säger jag till mig själv. 
 
Jösses? Jag visste faktiskt inte att jag besatt så många kvaliteter bara genom att undvika trädgårdsskötsel?
 
Notera nu detta kära vänner. Och så ligger vi skuggan och läser istället hela sommaren. Aight?
 

En gnutta lyxig kvällsmat

Nä men titta vilken trevlig kvällsmat jag svängde ihop igår.
 
 
 
 
Ni ser levainbröd, lite lätt rostat i en stekpanna. Ni ser tomater och jordgubbar mixade med en skvätt olja och vinäger. Detta på en bädd av ricotta blandat med färsk basilika och honung. En gnutta salt och peppar på det. 
 
Trevligt va?
 
 
 
 
Mycket trevligt! Och det fick tummen upp av den familj som smakade. 
 
Till efterrätt åt vi det här (jo vissa kvällar får man efterätt också):
 
 
 
 
 
 
Samma sak undrar ni? 
 
Nej nej. Underlaget är utbytt. Nu hittar vi istället en skiva mjuk pepparkaka närmast tallriken. Ovanpå den lättvispad grädde och igen - jordgubbar. Nom nom nom mums!
 
 

Regnig fotboll

Syns det att det regnar??
 
 
 
 
 
För det gjorde det nämligen. Spöregnade. 
 
Vi har tittat på tioåringens fotbollsmatch. På avstånd! Märk väl. Vi stod utanför området. En liten stund.
 
 
 
 
 
 
Grabbarna som spelade var möjligen mer regn-kalla än oss. Jösses vad de kämpade på bra med en boll som hade extra glid, om man säger så.
 
Jag kan sakna många saker i denna pandemi och sportgemenskapen är helt klart en av de grejerna. Vi är ett så gott gäng alla familjer i båda barnens sporter och jag kan verkligen sakna den sociala biten. Att ses där vid kanten av planen, tjitttjatta, dela lite kaffe ur någons termos, heja på ungarna. Att man ens har suttit på samma filt eller tagit emot en kaka ur någons hand (som inte är familj) känns ju helt overkligt sett ur dagens läge?? 
 
Många av de andra föräldrarna har jag inte sett på hela våren eftersom ingen publik tillåts, om man inte står på rejält avstånd då. Vilket ju inte är att vara publik utan mer en random spanare. 
 
Men! Jag är väldigt, väldigt glad för barnens skull att fotbollen faktiskt kan hålla igång. Sporten är ju inte i första hand en gemenskap för föräldrarna utan för barnen. 
 
Eller ....... ?

Bubblig fredag och semesterplaner

Igår åkte vi hem till några kompisar för bubbel och mat.
 
 
 
 
 
 
Vi beställde sushi. Jag äter helst vegetarisk och älskar avokadon. Jag är SÅ imponerad av sushi-makare och deras jakt på perfekt avokado. Det måste ju ändå vara en jakt?
 
 
 
 
Till efterrätt åt vi jordgubbar, glass, grädde och maränger. Målet var att grädden skulle frysa mot glassen. Det måste ju vara det godaste ever? Små, kalla klumpar i gräddisen ... Mmm ...
 
 
 
 
Sen snicksnackade vi till sent och pratade bland annat om sommaren. 
 
 
 
 
Vår bilresa genom Europa ner till Kroatien är ju inställd, givetvis. Gud kan ni tänka er hur arga folk antagligen skulle bli av att se en bil med svensk reg-skylt tuta igenom massa länder som haft total lock down? Som ett virus med växel och motor. Skulle vi klara oss ens en dag utan att bli äggade? Tveksamt va. Kommer vi ens kunna bila genom Europa nästa sommar? Tveksamt det med. Jag tror att vi snackar år innan världen blir någorlunda som vanligt igen efter den här JÄVLA pandemin. 
 
Vad kan man göra istället? Vara hemma i Sverige såklart, men kan man åka en bit hemifrån i alla fall? Jag googlade nu och såg att det kommer råd kring resande i Sverige i slutet av maj. Vi får avvakta med planer till efter det. Med det sagt har jag noll lust att befinna mig på en kust tillsammans med en miljard andra semestersvenskar. Det är stressigt att hitta parkering och glass under 500-lappen som det är, en vanliga sommar. 
 
Vi får se.
 
En trevlig kväll igår hur som helst.

Burgare till en tävlingsmänniska

Vi har köpt take away från Brooklyn Burger här i Skövde. Jag tog en halloumi-burgare.
 
 
 
 
 
Sjuåringen valde en med kött, ost och ketchup. Han virade upp pappret och ratade burgaren med blott ett ögonkast.
 
– Den vill jag inte ha.
 
Nä-hä. Den var ju lite halvsegt att höra när man just beställt middagen till dörren. 
 
Vi har dock ett litet, litet trick för att få vår yngsta att bli mer motiverad till saker. Vi skapar en morot! Ja inte en riktig morot alltså, men något som ger honom motivation. Han älskar att tävla. Läsläxan läser han till exempel på tid. Vad det blir för tid från gång till gång spelar inte så stor roll, men när han får känna att det finns ett tidtagar-ur som tickar är det så mycket roligare att läsa i den där urtråkiga läxboken (som han själv tycker) (jag tycker också att den är bedeeerövlig så jag förstår att han är omotiverad, men det säger jag inte). 
 
Till middagen kom vi på att alla skulle ta var sin tugga av sin burgare och sedan poängsätta den. 
 
– You had me att poäng! gissar jag att sjuåringen tänkte för han plockade raskt upp sin ratade burgare och tog två tuggor.
 
Den fick hela 4 av 5 poäng?!
 
Okej.
 
Nästa runda skulle vi äta och beskriva vad vi kände för smak. Och så vidare. Vips hade den envisa lilla tävlingsmänniskan ätit mer än halva sin hamburgare. 
 
Ni kan kalla mig Mama the Big Hustler. 
 

Kryddi-licious

Titta här! Jag har planterat kryddor! 
 
Oregano, basilika och persilja.
 
 
 
 
 
 
Jag hoppas verkligen att de ska trivas! Kommer spara pengar och plast på det. 
 
Fick bra tips från er
 
Till exempel:
 
1. Klipp ner de färdiga kryddorna till sticklingar och sätt i vatten, plantera när de fått rötter (detta gjorde inte jag) (ehum).
2. Köp kryddor i blomsteraffären då de är mer tåliga än de från mataffären (det här gjorde jag inte heller) (vilken bra odlare jag är).
3. Om du har mycket jord till kryddorna behöver du vattna mer sällan. 
4. Skörda basilika genom att nypa eller klippa av stjälkarna precis ovanför ett bladpar och låt alltid minst två bladpar sitta kvar på varje stjälk.
5. Basilika vill ha mycket vatten. 
 
Tog möjligen det där med vattningen lite till överdrift igår.
 
Vattnade glatt, gick iväg och såg en serie, kom tillbaka till köket och ...
 
 
 
 
 
Bara för att basilikan vill stå i vatten behöver ju inte hela köket göra det. 
 
Plan: Flytta ut krydd:sen på balkongen när det blir lite varmare i luften. 
 

Mina tvätt-vanor och stadsångest

Jag har fått två frågor som jag tänkte svara på. 
 
Hej! Jag vill veta hur dina tvättrutiner ser ut. Lägger du dina kläder i tvätten efter en användning eller använder du dem fler gånger? Om du använder fler gånger, hur/vart förvarar du de använda kläderna tills nästa gång de ska användas? Hur ofta tvättar du generellt.
 
Svar: Det beror såklart på (speciellt som situationen är nu, men låt oss snacka utanför coronatid) men jag tvättar sällan mina kläder efter bara en användning. Jag använder dem flera gånger och hänger då in dem i garderoben mellan varven. Kommer det någon tandkrämsfläck eller så på plagget tar jag bort det med vatten, jag lägger inte hela plagget i en tvätt för lite colgate?? Jag tror att vi tvättar väl mycket i detta i-land. Jamenar hur smutsiga blir kläder för en vuxen person som jobbar på ett kontor, till exempel? Har suttit framför datorn och druckit kaffe och sedan rullat in stolen i ett möte som kunde varit ett mail oj bäst jag tvättar hela min outfit ikväll ...
 
Njä?
 
Barnens kläder blir förstås smutsigare, speciellt yngsta barnets. Men även där ser jag över plaggen och tar bort enstaka fläckar "för hand". Generellt tvättar vi varannan dag kanske? Ibland glöms det bort och så chocktvättar vi ett berg av diverse. 
 
Hur ofta tvättar ni? (utanför corona)
 
 
 
Med (hittills) vit kavaj.
 
 
 
Från en sak till en annan. Kan du ibland få småstadsångest i din egen stad? Och hur tar den sig i uttryck?
 
Svar: Jag antar att du menar ångest av typen herregud vad gör jag här jag borde sitta på en bistro i Paris och skåla i champagne? Den kan jag relatera till. Men jag måste säga att den typen av ångest har sjunkit med åren. I tonåren ville jag inget hellre än flytta ifrån Skövde, vilket jag också gjorde efter studenten. Sen hade jag ångest varje gång jag hälsade på hemma och behövde röra mig utanför mamma eller pappas tomtgräns. Ville absolut inte råka träffa på någon gammal klasskamrat eller så. Hu!
 
Jag tänker att det kanske är någon slags frigörelsegrej? Att en del människor behöver distans till det man vuxit upp med? Jag flyttade tillbaka till Skövde när jag var 27 och hade ett barn och även om det var en högst frivillig tillbaka-flytt så var det ångestladdat.
 
Nu är väldigt glad att jag bor i samma stad som min familj. Att kunna ses varje vecka, hjälpas åt och så där är för mig en livslyx. Jag har också insett att det i grund och botten inte spelar så stor roll var man bor så länge man är omgiven av människor man tycker om, oavsett om det är familj, släkt, vänner, kollegor eller allihopa. 
 

Permafrost och snart slut på utbildning

Det är svinkallt ute! Visst har hela maj varit svinkall? Sol i kombination med piskande ISVINDAR! 
 
Men jag kämpar på ute på balkongen. Jajjimen. Min man frågade nyss om jag verkligen var tvungen att sitta ute på balkongen och jobba "till varje pris".
 
Tydligen är svaret ja. 
 
 
 
 
 
Nä okej. Fem minuter efter att den här bilden togs var jag faktiskt tvungen att gå in eftersom mina fingarar hade angripits av permafrost och förstelnat i tio krokar. Svårt att skriva då. 
 
Idag ska jag börja avrunda min skrivutbildning då det snart är dags att lämna in sista uppgiften. I juni har jag utbildat mig inom skrivande i två år. Vad tiden går fort? Minns ni när jag kom in på kurs nummer ett 2018? Då skrev jag så här och så här. Jag var så peppad!
 
Det går knappt inte mäta hur mycket jag har utvecklats sedan dess. Både som skrivande människa och som person. Faktiskt. Skrivandet ligger ju så nära en själv och allt som kommer ut ur tangenterna är ju en förlängning av mig, liksom. Det har varit så lärorikt och kul att fundera och diskutera det skrivna ordet och lära känna min kreativa process (och alltså mig själv). 
 
Det är också så, så nyttigt att ge och få feedback. Att feedback lär dig att få syn på din text. Att lära sig ge konstruktiv feedback är något som är nyttigt för alla, i många olika sammanhang, inte bara skrivande. 
 
Japp. Två år som sagt. Nu är jag redo att tillsammans med mitt skrivande springa upp för en sommaräng utan att bli det minsta trött *flaxar iväg*

Boule-mästerskap och batikfärgade bodys

Igår var vi inbjudna till boule-mästerskap. Min bror med familj stod som värdar för eventet. Ett litet event. Obs obs!
 
 
 
 
 
Det gick inget vidare för mig. Påminn mig om att inte börja en karriär inom boule. 
 
För andra personer gick det bättre och det var stundom så rafflande lika att vi fick mäta avståndet mellan kloten. 
 
 
 
 
 
Det slutade med att 7-åringen vann mästerskapet, över alla vuxna, ja. Men så är han också en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. 
 
Efter tre timmar utomhus åkte delar av deltagarna hem och vi andra köpte mat. Libanesisk take away. Mycket vitlök! Mycket gott!
 
 
 
 
 
Sen gosade jag med min lilla goseskrutt. Fasters minsta älskling, jaaaaa-ha-då. Älskar denna lilla person så mycket.
 
 
 
 
 
För övrigt roligt när jag höll bebis för någon vecka sedan. Han satt framåtvänd, med rumpan på min mage, och studsade glatt upp och ner. Jag blickade ner på hans rygg och tänkte att han hade en fin body på sig. Den var blå och vit och grön och ljusbrun i någon slags batik-färgning. 
 
Ja. 
 
Tills jag insåg att det ljusbruna inte alls ingick i bodyns mönster utan var resultatet av en nummer två-leverans som bebis, med hjälp av glada studsningar på sin fasters mage, tryckt upp i ryggen. Mysigt <3
 
Mysig lördag igår också!
 
Hareeee.
 

Mysbrallan värd namnet

Mina mysbyxor håller på att förfalla! 
 
Så här ser de ut över knät:
 
 
 
 
 
Varje gång jag tar på mig byxorna, vilket alltså är minst en gång varje dag, så blir hålet lite större eftersom foten alltid råkar fastna i det. Aj aj. 
 
– Det är väl bara att köpa nya mysbyxor? säger ni.
– Bara att köpa nya??? upprepar jag. 
 
Vilket hån! Det är inte bara. Mysbyxor tar ÅR och åter ÅR att mysa in! 
 
Dessa köpte jag 2012.
 
 
 Nya brallor, 2012
 
 
Recept för lyckade mysbyxor:
 
1. Bli gravid.
2. Köp ett par fladdriga, vida byxor med rum för magen. 
3. Föd barn.
4. Behåll byxorna som nu har töjt ut sig och blivit rejält sköna och slappa i resåren.
5. Tvätta.
6. Använd.
7. Tvätta.
8. Använd. 
9. Upprepa i minst 8 år. 
10. Njut av att ha perfekt mjuka, lena, snälla och rymliga mysbrallor. 
 
Ni ser ju?? 
 
Mysbyxor ska kännas som ett andra skinn! Eller nej nej, de ska inte kännas som ett skinn alls. De ska kännas som luft! Det kräver både tvätt, tålamod, kanske en reproduktion av en ny generation och ännu mer tvätt innan de blir mysbyxor värda namnet.
 
Nu är alltså mina på upphällning efter nästan ett decennium. Aj då.
 

Hur kan ni vara så snälla?? Tack!

Reklam för min bok.
 
Snälla rara?! Huuuuuur glad har jag inte blivit av all respons jag fick på boken från er i veckan?! ⁣Både här, på instagram och på Facebook. ⁣⁣⁣⁣

Jag är alltså RÖRD av all snällhet ni öser över mig! Rörd av alla grattis, när ni skriver att ni ska köpa boken till era barn, till er själva eller läsa den för era skolklasser. Hur kan ni vara så himla snälla?!? TACK!
⁣⁣⁣⁣⁣
 
 
 
 
 
Också roligt att ni gillade omslaget. 
 
 
 
 
Jag fick komma med önskemål och dessa var:
 
1) Ett illustrerat omslag. När jag var barn drogs jag alltid till illustrerade omslag. Nu ska jag förvisso inte åka tidsmaskin till min barndom och sälja boken till mig själv, meeeen det var ändå en inre bild jag hade framför mig. 
 
2) Mycket färg! Jag gillar färg. Gärna gult eftersom det är min favorit. 
 
3) Att omslaget skulle innehålla små illustrationer av sådant som också återfinns i boken. Ni kan se en monsterdocka, en katt, tacos, tortillabröd, en vloggkamera, en dagbok, en mosad pumpa ... Unt so weiter. 
 
4) Att mitt namn skulle synas STÖRST!
 
5) Skoja. He. Att sett mitt namn så där knixigt och fint på omslaget är en oteeerolig bonus. 
 
Förlaget skickade mina önskemål till illustratören Annika Bäckström. Sedan skickade hon förslag tillbaka och jag fick ge feedback, i samråd med förlaget. Men överlag fick jag bestämma mycket? Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men det kändes i alla fall fint. 
 
Japp. 

Enda kruxet just nu är jag vill snabbspola en hel semester. Jag betackar mig långa sovmorgnar och lata dagar på stranden - kan det bli den 11 september nu tack och bock!!
 
Närå. Jag ska nog kunna hålla mig ... Tror jag. 
⁣⁣
Vera Svansons Dagbok för Tacoälskare och Halloweenfantaster i emojis:
 
Vera 🦢-sons 📘 för 🌮❤️ och 🎃👻-fantaster. ⁣⁣⁣⁣⁣

⁣⁣⁣⁣⁣Snyggt va?

Kommer eventuellt kommunicera boken så framöver.
 
He.
 
Japp.
 
Tack igen!
 
Och jag lovar att jag blogga om annat än boken redan imorgon. Men just nu är jag lite ... ja ... berusad på all snäll feedback från er *vinglar iväg från datorn*

Möt Vera Svanson!

Reklam för min bok.
 
Titta! Min bok. Min bebis <3
 
 
 
 
 
 
Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster - en lång och härlig och alldeles perfekt titel som speglar bokens innehåll. Hehe. 
 
Vera går i femman och ÄNTLIGEN ska hon få vara med och spela Det lilla monsterbarnet, den klassiska pjäs som skolans teatergrupp framför på halloween. Tänk om hon till och med skulle få en huvudroll, det vore drömmen!!!

Samtidigt når galenskapen nya nivåer hemma hos familjen Svanson. Pappa försöker bli av med sitt tacoberoende, storebror Svante försöker bli känd på youtube och lillasyster Olivia försöker vara jobbigast i världen. Moster Bibban vill inget hellre än att komma in på polishögskolan och tränar genom att lösa alla mysterier som finns (och ett och annat som inte finns). Och mamma, hon bestämmer sig hux flux för att tävla i halloweenmys med den nya grannen Jennifer Tror Hon Är Coolson. Allt som kan gå fel gör såklart det, och allra helst när Hugo, den snygga killen i sexan, är i närheten.

Men hur är det egentligen med Hugo? Gillar han Vera? Det verkar faktiskt så. Jobbigt bara att Veras bästa kompis Lise plötsligt berättar att hon är JÄTTEKÄR i Hugo. Hur gör man då?
 
Åååh jag tycker så mycket om familjen Svanson! Jag älskar roliga, modiga, snälla och smarta Vera! Jag älskar moster Bibban som kör sitt race och inte bryr sig om vad andra tänker. Får man säga så om sina egna karaktärer? Ja men det får man väl för om inte jag älskar och ömmar för dem vem ska?? Hehe. 
 
Jag har haft väldigt roligt när jag skrivit om familjen Svanson och jag hoppas att ni, och framför allt barnen, kommer tycka om dem! Det är en kapitelbok och tänkt målgrupp är 9-12 år.
 
Boken ges ut 11 september. Ni kan bevaka den på Adlibris
 
Fast ni behöver för all del inte vara oroliga för att glömma bort datumet. Jag kommer påminna er. Luta er bara tillbaka och låt mig räkna ner veckorna, dagarna, timmarna, sekunderna OCH HUNDRADELARNA! *ställer en timer*
 
Åh vad pirrig jag är! 
 
Slut på reklam för min bok. 
 

Dåliga vanor och saker jag gillar att göra

Jag lånade en lista från Sandra, drottningen av listor. Jag lånade dock inte hennes svar, de är mina egna. 
 
1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Åh! Då var jag mamma till en 8 månaders bebis. Jag bloggade som en dåååååre och fick nya läsare varje dag. 2010 var bloggbranschen hetare än hetast. Vi bodde i Göteborg men hade planer på att flytta hem till Skövde igen. Det var inget lätt beslut men jag är glad att vi tog det. Har inte ångrat mig en sekund. 
 
 
 
 
 
2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
För ett år sedan skrev jag också som en dåre, fast på en bok. Sen inledde jag en köksrenovering som nära nog tog knäcken på mig och mynnade ut i att jag mådde SKIT vilket ledde till att jag började gå till psykolog.
 
Ditt trauma?
En köksrenovering! 
Åh fan ... 
 
Skämt åsido har jag ju faktiskt haft ångest i hela mitt liv så det var ju på ett sätt bra att köket fick mig att gå och prata med någon. 
 
 
 
 
 
 
3) FEM SNACKS DU GILLAR?
All slags choklad, västkustchips, ostbågar, linschips och ... Hallå! Svårt? Jag gillar allt snacks. Fast nä, lösgodis mår jag illa av? Faktiskt. Jag mår illa, blir torr i munnen, sover dåligt och får huvudvärk av lösgodis. Är inte det sjukt? Vi köper sällan hem det. Den enstaka gång vi gör det blir det så här.  
 
 
4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL?
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - jag är ingen musikperson. Har aldrig varit. När barn på 90-talet skrev kärleksbrev till New Kids on the Block skickade jag brev till kungafamiljen. Men visst, jag kan de flesta slags barnvisor utantill samt merparten av Carolas låtar. Jag chockade  min man en dag genom att sjunga hela Fångad av en stormvind inklusive tonartshöjning. 
 
 
 
 
 
 
5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJARDÄR?
Var ska jag börja??
- Köpa ett större hus med pool!
- Köpa en lägenhet i Stockholm, Malmö, London, New York och andra göttiga ställen. Bara liksom ha härliga boenden runt om i världen som jag och familjen kan vistas i. 
- Skriva böcker och manus.
- Starta ett eget produktionsbolag.
- Hjälpa min familj med deras drömmar. 
- Ge några miljoner till Matilda som tack för alla år vi slitit tillsammans, blivit mansplainade, nedvärderade och dåligt bemötta. Och FINT bemötta och uppskattade <3
 
6) FEM DÅLIGA VANOR?
- Absolut största ovanan är mitt mobilberoende. Hej hej. 
- Är snabb på att tala om för alla i min familj hur de ska sköta sig och sedan sköta mig själv precis tvärt om. 
- Slänger mina strumpor lite var stans i huset.
- Plockar undan saker för att "var sak har sin plats" och glömmer sedan bort var den platsen är. 
- Någon som till exempel har sett var mina senaste låneböcker från bibblan är?
- Ingen?? 
- Nä.
- Okej. 
 
7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
- Skriva
- Läsa 
- Dricka bubbel med trevliga människor (kan verkligen få crejving efter det när det gått för lång tid emellan) 
- Promenera 
- Äta 
 
8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
- Byxor med låg midja (i ren självbevarelsedrift)
- Tunikor av damaffär-snitt
- Byxor som slutar strax nedanför knät 
- En praktisk sandal
- Vargtröja 
 

Tittar, lyssnar och läser

Jaha, då tar vi oss ett kik på vad jag konsumerar i populärkulturväg den här månaden. 
 
- Serien Dejta 
Dejta är en serie på SVT om den separerade småbarns och tonårsmamman Ella som ger sig ut i dejtingdjungeln. Varje avsnitt skildrar en ny dejt. Samtidigt får vi följa Ellas jobb, Ellas relation med ex-mannen, tonårsdottern och Ellas kompis. Dejta är serie som är snäll och len och relaterbar och den liksom puttrar på? Jag älskar böcker och serier där inget magnifikt egentligen händer men där man ändå känner ett stort intresse för både handling och karaktärer.
 
 
 
 
 
 
- Boken Paradiset ligger under mammas fötter
Gina Dirawis debutbok som jag lyssnar på i min ljudboksapp. Jag har inte lyssnat klart ännu men gillar skarpt! Speciellt språket som är rått och roligt formulerat. Historien handlar om vännerna Mona och Mila som kämpar efter att hitta sin plats i världen. 
 
 
 
 
 
 
- Novellsamlingen Korridorer 
Tolv noveller om högstadiet av Ester Roxberg och Moa Eriksson Sandberg. Jag har aldrig läst noveller tidigare, direkt? Men nu lånade jag Korridorer på bibblan och jag gillar formatet mycket! Det funkar ypperligt att läsa en novell här eller där, när tiden finns. Och man kan hoppa lite fram och tillbaka i boken. Det kommer bli fler novellsamlingar för mig, framöver. 
 
 
 
 
 
 
- Podcasten Ursäkta
En pratpod av mina favoriter Johanna Nordström och Edvin Törnblom. Båda är underbara! Edvin har verkligen funny bones och jag skrattar åt i princip allt han säger? Ibland vet jag inte om dom är allvarliga eller skämtar. Som när de har en "beef" med en tredje person kring vem som uppfann sägningen "då ska vi se". Då ska vi se hur länge människan sagt då ska vi se ... Öh? Länge! Hehe. A ja jag älskar Johanna och Edvin!
 
 
 
 
 
 
- Serien Falkenberg forever
Serie på SVT om en rejäl kvinnobebis. Mycket uppfriskande! 30-åriga Maria bor fortfarande kvar hos mamma. Hon hänger med sina kompisar från skoltiden och är lärarvikarie på sitt gamla gymnasium. Enligt henne själv lever hon det perfekta livet. Kruxet i Marias liv uppstår när hennes ex kommer på besök över sommaren. Mycket rolig och sevärd! Extra plus att seriens skapare Johanna Runevad både skriver manus, regisserar OCH spelar huvudrollen. Falkenberg Forever är vad som händer när man låter kvinnor få ratta skutan. Man får nya vinklar på saker och nya typer av historier. Uppfriskande, som sagt. 
 
 
 
 
 
 
- Podcasten Motgångar och framgångar 
Till alla som tycker om att skriva rekommenderar jag den här podden. Manusförfattaren Johanna Ginstmark intervjuar andra manusförfattare om hantverket och branschen. Intressant och lärorik. Förutom Johanna och Edvins pod är jag överlag väldigt inne på nischade poddar just nu. Framför allt skrivpoddar. Bara skrivpoddar? Och en och annan dokumentär.  
 
 
 

Njuta av sömntortyr?

Jag träffade en trött småbarnsförälder i helgen.
 
– Vi vaknar kanske 12 gånger per natt ... Och så är det trotsålder på det ... Jag är så trött ... Förlåt om jag klagar me ...
 
– LET MED STOP YOU MITT I DIN URSÄKT, SISTER! avbröt jag. 
 
I mina öron finns det inget som heter "klagar". Det finns bara något som heter ÖVERLEVA SMÅBARNSÅREN. Och det behöver man inte be om ursäkt för. 
 
Jo det är mysigt med bebisar, ja man är tacksam, jo man älskar sina barn. Såklart! Men att gå igenom småbarnsåren är också att gå igenom en form av kris. Det läste jag faktiskt en psykolog som sa. Plötsligt måste du ge upp allt (i alla fall merparten) av det som är du och helt hänge dig åt en eller två eller flera andra små figurer. 
 
När jag själv var mitt uppe i småbarnskaoset lovade jag mig själv att aldrig säga åt en annan småbarnsförälder att njuta. Det går så fort, njuuuut. Nu vet jag ju att de där åren mycket riktigt går jättefort men att vara utsatt för sömntortyr och samtidigt höra att man ska njuta av det, det är bara att väcka skamkänslor. 
 
Finns det någon i hela världen som njuter av sömntortyr? Finns det någon som skuttar upp ur sängen på sitt bästa humör med tålamodskontot laddat efter att ha blivit väckt 1-2 gånger i timmen en hel natt? 
 
Det är ju inte barnens fel såklart. Det är ingens fel. Det är bara så det kan vara i perioder och då kan det vara skönt att få prata om det, utan att känna att man klagar, utan att behöva ursäkta sig och utan att få höra att man ska njuta också. 
 
Småbarnsföräldrar for presidents <3 Liksom. 
 
 
 
En liten, rultig, gullegris som väckte mig en heeel del om nätterna när det begav sig. 
 

Mammagrejer

Mitt barn en kväll: Alltså mamma, du säger att du är trött och ska gå och lägga dig. Men sen ligger du och LÄSER? Det är en så typisk mammagrej att göra så.

 

 

 

 

 

Haha! Åh! <3

 

Jag ÄLSKAR att jag gör "mammagrejer". Saker som mina barn kanske kommer komma ihåg när de blir stora. Så där sa eller gjorde alltid mamma ...

 

Min egen mammas typiska mammagrejer:

 

- Att hon alltid svor när hon skulle backa eller parkera med bilen. Min mamma svor aldrig annars (vad jag kan minnas) men det var något med henne och bilen och tre barn inknögglade i baksätet och säkert någon kompis med också och antagligen en tid att passa. He.

 

- Att hon alltid satt uppkrupen på samma ställe i vår tv-soffa, gärna med en bok.

 

- Att hon alltid bytte om till myskläder när hon kom hem från jobbet (mina barn kommer 100% ha samma minne av mig). 

 

- Sägningen ”pengar växer inte på träd” (pengar görs av bomull har jag lärt mig, så det hade ju mamma rätt i).

 

- Att hon gav pussar på kinden och smek över pannan och sa sov så gott ses imorrn innan man skulle sova. 

 

- Att hon alltid sa nääää meeeen vilka bor i det här slottet? varje gång vi svängde in med bilen på vår uppfart när vi hade varit borta ett tag. 

 

Finns garanterat fler mammagrejer min mamma pysslade med men det var vad jag kom på nu. 

Snälla svara på dagens fråga i min blogg!

Vad gör du om barn och partner kommer hem en fredagkväll med bedeeerövligt lösgodis?
 
 
 
 
 
1. Du säger till och står upp för din rätt till RIMLIGT GODIS!! Du påpekar att det katastrofala utbudet i burken är okej för den här gången men aldrig mer. 
 
2. Du säger ingenting. Du äter och ser glad ut och tänker att det snart kommer en ny fredag. 
 
3. Kriser är till för att lösas! Du går/åker till affären och köper eget godis trots att klockan är sent. Någon måtta får det ändå vara?? 
 
4. Du säger ingenting och äter heller ingenting.
 
5. Du poppar popcorn.
 
6. Annat.

Dala Ilama

Vi har fått en dala Ilama på väggen.
 
 
 
 
Snygg va? 
 
Det är min eminenta släkting Lina de Bruin som har gjort illustrationen. Jag skulle försöka förklara hur fyndig den är för barnen men insåg att den har så många lager att det knappt inte gick? Älskar sådant! 
 
Och ja jag har kämpat på med passpartoun. Ja jag har måhända klippt i den och därför är den lite ojämn nedtill. Det kändes av vikt att själva texten syntes. Ja jag ska skära till passpartoun lite snyggare någon annan dag snart. Nej det kommer givetvis aldrig hända. Det vet vi alla. Så det kommer för alltid att vara lite snett. Men det gör inget. 
 

Ja. Fast man vill säga nej.

Jag läser om boken Linas Kvällsbok just nu, av Emma Hamberg. 
 
Den är sååå bra! Kanske den bästa ungdomsbok någonsin skriven? 
 
 
 
 
 
Den är så rolig och samtidigt så innerligt sorglig på samma gång. Den sätter verkligen fingret på hur det är att vara tonåring (i alla fall slutet 90 början 00-talet) (vet ju inte exakt hur det är att vara tonåring idag). Hur man snudd på brukar våld på sig själv i sin jakt på att passa in och göra saker man tror förväntas av en. Jag var expert på att säga ja till saker jag helst ville säga nej till. Eller vice versa. En gång brukade jag våld på mina smaklökar genom att äta en stor bit olivpaj trots att jag hatade oliver. Men jag vågade inte säga det till min kompis mamma. Så jag åt och försökte att hålla undan tungan och inte andas så mycket för att slippa känna smaken. En pärs var det! Ja nu finns det ju värre saker tonåringar kan utsätta sig för än att tvinga ner oliver, men ni fattar. 
 
Tack för att den tiden är över. 
 
Hur som helst. 
 
Är det soligt ute ligger jag en stund varje eftermiddag och läser  i vår soffa på balkongen.
 
 
 
 
Sååååå skönt! 
 
Det sjuka är att i samhället som är idag där allt ska gå så snabbt och där multitasking är det ultimata, känns det snudd på dekadent att tillåta sig en balkong-slapp varje eftermiddag? På en vardag? Eller så är det att det är så ovant för mig att kunna ta det chill bara så där, efter åren som konstant ockuperad småbarnsförälder? Kan ju va så också.
 
Nu är jag i alla fall vuxen och säger ja åt sådant jag vill och kan säga ja till.
 
Ja till balkong-slapp! He.
 

Nervositet och att göra sitt bästa

Idag har äldsta barnet historiaprov i skolan. 
 
– Jag vill bara att det ska vara över! sa han igår kväll med magen full av pirr.
 
Jag relaterade till de orden!
 
Igår morse vaknade jag nämligen och var meganervös. Jag hade nämligen en intervju / muntligt test över google meet (typ Skype) med manusskolan som jag har sökt. 
 
Usch vad nervös jag var. Ville bara att det skulle vara över. Mest nervös var jag för att jag inte hade kunnat förbereda mig så mycket. Instruktionerna var att det muntliga testet skulle baseras på det arbetsprov man skickat in. Men i övrigt inga instruktioner.
 
Jag AVSKYR att inte kunna förbereda mig ordentligt. Det är väl kontrollbehovet som kickar in kanske, men jag känner mig trygg och lugn när jag får vara förberedd. Varje gång jag har gått på arbetsintervju till exempel har jag övat och förberett mig i minst två dagar. Bett min man ställa potientiella frågor, funderat kring varför jag söker jobbet, vad som är det bästa med mig (he) och allt det där. När jag och Matilda föreläste som mest övade vi alltid igenom föreläsningarna flera gånger.
 
Sen har de flesta arbetsintervjuer gått väldigt bra också. Och våra föreläsningar fick alltid beröm. Så attteeee... 
 
Igår var jag alltså inte speciellt förberedd och det gick väl ... Okej. Jag vet ju att man inte alltid kan vara 110% förberedd i allting. Men när man är nervös glömmer man liksom 90% av allt det smarta man vill ha sagt. Dessutom frös bilden på intervjuarna mitt i snacket. Först tänkte jag att de lyssnade väldigt koncentrerat men när de varken rört sig eller andats på två minuter så förstod jag att tekniken hängt sig. He. 
 
A ja. Vi får väl se om jag kommer in på utbildningen. Det som sker det sker. 
 
Vad gäller äldsta barnet och historiaprovet kommer det nog gå alldeles strålande för han har övat och läst helt på eget initiativ. 
 
– Så länge man vet att man har gjort sitt bästa ska man vara nöjd, förklarade jag för honom imorse.
 
Vilket är klyshigt. Men sant. Och något jag även ska säga till mig själv.
 
 
 
 
 

Snacks-skåp?

Visst har väl alla ett snacks-skåp hemma?
 
Jag ställde frågan på Instagram för ett tag sedan och blev förvånad över att det finns de som inte har ett sådant skåp?? Främsta orsaken till det verkar vara att man hinner äta upp snackset innan det når något skåp. Och den förklaringen köper jag verkligen. Jag har också varit där!
 
Efter att barnen blev större och där med i högre grad bidragsgivare till snackset, är det dock svårt att hinna äta upp allt. Även för original-snask-testare som jag (var jag den första snasktestaren i cyber space??). Så vi har ett skåp. Här samlas allt från chips till överblivet fredagsmys, sparat lördagsgodis och annat plock.
 
 
 
 
Om mamman är inne och nallar i skåpet på daglig basis?
 
Svar nej.
 
Om mamman är inne och nallar i skåpet på daglig basis?
 
Svar nej. Sa jag ju?
 
Om mamman är inne och nallar i skåpet på daglig basis?
 
Ja jaaaaaa. Jag är där och nallar varje dag. Nöjda??
 
Om skumhararna som ingen i familjen ville ta i med tång under påsken plötsligt duger alldeles ypperligt?
 
Svar ja. 
 
 
 
 
Så. Har ni ett snacks-skåp hemma? 

Positivt

Om vi nu ska se något positivt med corona-skiten så är det att vi har haft väldigt mycket utevistelse de senaste veckorna. 
 
Vi är väl i och för sig aldrig de som duckar för lite skog men nu har det varit extra mycket av den varan. 
 
Titt så mysigt vi hade det i lördags:
 
 
 
 
 
 
Andra positiva grejer med corona: 
 
- Livet skyndar långsammare och jag känner mig mindre stressad.
 
- Kalendern är i princip helt obokad? SKÖNT! Det är ju absurt egentligen hur man annars springer på? 
 
- Vi är hemma mer och tar dagen och helgerna som de kommer.
 
- Jag blir glad och inspirerad av att se vänner och andra på Instagram vara hemma och ta det lugnt. Göra utflykter i närområdet och bara vara. 
 
- Jag slipper se influencers på Instagram som är ute på sin sjuttioelfte resa samma månad (hoppas se mycket mindre av den typen av vulgärt resande efter corona).
 
- Känner mig hoppfull att fler svenskar (ink mig själv) kommer inse hur vackert vårt eget land är.
 
- Känner ett lugn i att vårt jordklot får pusta ut lite från all skit människan släpper ut (läste en artikel om att corona kan vara slutet för lågprisflyg, HOPPAS!) (kan det bli billigare att ta tåget än att ta flyget, plis?)
 
- Känner mig också hoppfull kring att Sverige kommer inse hur viktigt det är att satsa på närodlat och närproducerat. 
 
- Det har blivit väldigt tydligt vilka yrken det är som spelar störst roll. Jag hoppas att de kommer få en lön där efter!
 
Jaooo det var väl det.
 
 

Långhelg

Skönt med långhelg hörrni! 
 
Synd bara att det regnade HELA dagen i Skövde i fredags. Men vi hade en mysig dag ändå. På morgonen införde vi skärmförbud för hela familjen vilket först gjorde alla väldigt rådvilla. Vad gör man om man inte får använda en skärm? Den yngsta av barnen blev även arg. Men när rådvillhet och ilska lagt sig hittade vi ett fint lunk. 
 
Barnen bakade chokladbollar. Helt själva. 
 
 
 
 
Efter bakning började de spela in en film. En animerad, kan man säga. Det vill säga de använda sig av Fortnite-gubbar som de flyttade lite i taget så att det i den färdiga klippningen såg ut som att de rörde sig. 
 
Väldigt imponerande! Och de höll sams och samarbetade och hade KUL tillsammans och ja, det vet ju alla föräldrar att det är bättre för öronen än vilken ljuv musik som helst. 
 
Under tiden filmproduktionen pågick försökte mamman få pappan att bli en korsordsperson! Japp. Jag läser ju massor av böcker men min man läser inte lika mycket så istället kan väl han lösa korsord för att gympa hjärnan? Tyckte eh ... Jag. Fem rader = 2 minuters skärmtid. Och så vidare. Hur bra?? Dessutom - så himla mysigt och rofyllt för mig att sitta bredvid någon om löser korsord!
 
Spiderpapa svarade på förslaget genom att somna.
 
?
 
 
 
 
A ja. 
 
På kvällen traskade jag över till en kompis. Då hade jag inte varit ute på hela dagen. Lyxigt att känna frisk luft och komma hemifrån en stund. 
 
 
 
 
 
Vi åt plockmat och drack bubbel och snickelisnackade. Mysigt på alla sätt och vis.
 
 
 
 
 
 
Vid 22 kom jag hem och då såg vi ett avsnitt av en serie (Defending Jacob, mycket bra!) och sedan började denna quinna att klippa med sin ömma ögonlock. 
 
Redogör för övrig helg i nästa inlägg.
 
Harreeeee. 

Ni kan kalla mig odlar´n

Titta! 
 
Jag har planterat en basilika!
 
 
 
 
 
Så nu kan man säga att jag är 0,0001% självförsörjande. Eller typ 30% självförsörjande om jag skulle få för mig att bara äta caprese från och med nu.
 
Jag satte en färsk basilika i kruka och än verkar den trivas. 
 
Odlar ni kryddor?
 
Har ni några bra tips?
 
Jag är inte intresserad av att ha någon pallkrage. Inte som det är just nu i alla fall. Jag blir stressad bara av tanken. Där emot tänker jag mig några krukor med kryddor som på sin höjd kräver lite vattning? Jag köper liksom färska kryddor nästan varje vecka vilket ju är fett onödigt både för miljö och ekonomi om man lika väl kan odla själv med enkla medel.