Stand up nästa?

Om det är några människor som jag är djuuuupt imponerad av så är det stå uppare. Folk som kör stand up alltså. Jag är till exempel så himla imponerad av Cissi Wallin som har börjat köra stand up på senare tid. Åh vad modig hon är! Jag vill också! 
 
Men något gnager i mig. En osäkerhet...
 
Jag vet att jag har humorn i mig - men jag vet inte om jag fixar det i tal? Tal och skrift är ju två helt olika saker. Jag kan skriva manus. Men kan jag framföra det? Åh vad osäker jag känner mig i den frågan...
 
Hur som helst har det här året hittills varit väldigt lugnt och rutinartat vad gäller jobbet och då börjar det klia i mig. Jag blir rastlös av rutiner. Jag vill att något ska hända! Så i ett rastlöst ryck slängde jag under förra veckan iväg ett mail och anmälde mig till en stand up-tävling. 
 
Gaaaaah! 
 
Efter det ömsom hoppades jag på svar ömsom hoppades jag INTE på svar.
 
- Plis plis svara! Eller nej förresten svara INTE! Eller jo förresten svara. Eller nej. Eller jo. Eller...
 
Idag fick jag svar.
 
Och svaret var att många är anmälda och platserna kommer därför att lottas ut. Huruvida jag lottas in får jag veta om ett tag (oklart exakt när). GAAAAAAH! Så nu ömsom hoppas jag på ett jakande svar ömsom hoppas jag på ett nekande svar. 
 
Skulle jag få ett positivt svar då har jag bestämt att jag MÅSTE köra. Oavsett hur nervös jag är. Det får bära eller brista. Man måste våga saker här i livet annars är man bara en liten lort. Jag kommer låta er veta svaret så fort jag själv får veta och skulle det vara ett ja då kommer jag VERKLIGEN att be er vara med och hålla mig i handen. Hårt.
 
Är det meningen så är det meningen. 
 
 
På Humorkollo sommaren 2016. 
 

Smart förklaring

- Jag vill ha sådana där gråa som är rakt fram, bad fyraåringen idag. 
- Vad menar du? undrade jag. 
- Jag ska göra en tidning så jag behöver gråa som är rakt fram. 
- Va? sa jag förbryllat. 
- Jag ska visa dig, sa fyraåringen. 
 
Sen tog han fram en tidning, vände upp ryggen på den och pekade på häftapparatstiftet som tidningen sitter ihop med. 
 
 
 
 
 
 
Såklart! 
 
Häftapparatstift! Ett sådant är ju grått och pekar rakt fram. 
 
Japp.
 
Vässar man bara sin lilla slappa vuxenhjärna så inser man snart att barn är sjukt duktiga på att förklara. 

Rabarber-yra

Annars då? 
 
Igår hade vi grillkväll. Jag skulle göra rabarberpaj till efterrätt och efter tio år som aktiv rabarberpaj-utövare kom jag på den briljanta idén att skala rabarberna med en *trumvirvel* potatisskalare! Jag har tidigare alltid skalat rabarber för hand. Varför? För att jag antagligen innehaft någon slags föreställning om att jag LEVER PÅ 1800-TALET!!! 
 
Jeez.
 
Det gör skitont under naglarna att skala rabarbera för hand. Varför har jag hållt på med det i ett helt decennium? Märkligt. Men nu så. Potatisskalare. Ordning på torpet.
 
 
 
 
 
För övrigt verkade det på Instagram som att en del inte skalar rabarber alls? Jag tycker att dom bli trådiga med skal, men det är en smaksak månne. 
 
Idag gjorde jag en rabarber-kladdkaka med vit choklad. Mycket rabarber just nu men vår planta håller på att ta över hela trädgården så vi måste förbruka. Med fördel i hög takt. 
 
 
 
 
Den blev god! Recept hittar ni här
 
Sjuåringen deklarerade högt att han HATAR rabarber och följde sedan upp detta genom att stå för 50% av förbrukningen av kladdkakan. Minst. Såatte......... 
 
Nu ska jag lägga mig på soffan och låta magsmältningen göra sitt. 

Inget egenansvar alls

Igår kom jag ut på vår altan och insåg att vi har en blomma där.
 
Eller snarare, vi hade en blomma. 
 
 
 
 
 
Den har somnat in. Onekligen. 
 
- Stackare! säger ni. 
- STACKARE?? utbrister jag. 
 
Finns det inga blommor i vårt hushåll som kan tänka sig att ta lite egenansvar?
 
Hur mycket ska jag behöva hålla på och curla egentligen? VA?
 
Jo förresten mina älskade elefantöron är faktiskt duktiga på att ansvara för sin egen grönska. Dom sätter nya liv till världen, vänder bladen efter solen och KÄMPAR PÅ! Våra andra blommorna där emot bryter ihop så fort man bara råkar glömma bort att ge dom vatten på några veckor. 
 

Bröllopsplanering

I veckan har vi planerat min brors bröllop. 
 
Ja alltså, vi planerade vad mina barn ska ha på sig. Dom ska nämligen vara näbbar på bröllopet. Jo för det heter tydligen näbb när man är pojke. Oh maj gaaad. Jag grinar redan vi denna inre åsyn! 
 
BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖL! *vigsel får avbrytas på grund av mamma på bänkrad två bryter ihop vid åsyn av näbb*
 
Hur som helst.
 
Färgtemat för bröllopet är ljus korall och vi har bestämt att pojkarna ska plocka upp den färgen med var sin korallfärgad fluga. Men sen? 
 
Jag tänker att ljusgrått och vitt är fint tillsammans med korall. Bröllopet är dessutom ett sommarbröllop i augusti så ljusa färger känns passande. 
 
Inspo som jag har hittat på Pinterest: 
 
 
Vitt, grått och beige. Så fin färgskala! 
 
 
 
Shorts och kavaj, löööve it!
 
 
 
Shorts och väst funkar också. 
 
 
 
Dressade långbyxor och hängslen.
 
 
 
 
Upprullade chinos och tygskor. 
 
 
 
Guld-mamelucker och blus (överdrivet?)
 
 
Så mycket fint! Nu måste jag bara ha tålamod att kika runt för att hitta den där klockrena kombon. 
 
Tipsa gärna om ni har sett något tjusigt i någon butik! 
 

Förvirrad dygnsrytm

Jag har köpt en dagkräm och en nattkräm.
 
Tuberna är dock så lika varandra att jag ideligen smörjer in mig med fel.
 
 
 
 
Bara en liten, liten nyans i färgen skiljer tuberna åt. Sen står det förvisso dagkräm på den ena tuben och nattkräm på den andra men det hinner väl inte jag hålla på att läsa innan jag har kräm i hela fejset. 
 
Det här resulterar i att jag smörjer mig med dagkrämen på kvällen och nattkrämen på dagen och sen blir det rätt någon dag men så blir det fel igen och vips har jag tagit nattkrämen både dag och natt och eftermiddag och... HJÄLP!
 
Ni hör ju. Min hy kommer antagligen få en helt skev dygnsrytm av det här och inte veta när den ska vara vaken och när den ska sova. Det kanske var därför jag sov så dåligt i natt
 
Antingen skärper jag till mig bums eller så måste jag snart köra massa sömn-metoder på min hy och börja sjunga och skumpa den till sömns och mata den med flera flaskor kräm varje natt. Hu! Den har ju ändå sovit hela nätter ända från start så jag undviker helst att hamna där. 
 

Kratt-sov

I natt sov jag som en kratta (hur nu krattor sover?).
 
När jag vaknade första gången tänkte jag att nu - NU - är det morgon men då var klockan bara 22:30 och jag hade slumrat i tio minuter. Sen fortsatte jag väcka mig själv under hela natten. Jag var törstig, kudden hade åkt ner på golvet, jag var kissnödig, jag frös, jag var för varm med mera med mera. Herregud vad jag bökade!
 
Sen drömde jag superknepigt. Nu minns jag inte vad men jag vaknade med en olustig känsla i kroppen. Vid 04:00 var jag superpigg och plockade upp mobilen i ren vane-mekanism. Några kollegor hade taggat mig i ett inlägg på Facebook kvällen innan och jag var precis på väg att svara innan jag insåg att det möjligen kunde se knepigt ut att jag hade varit inne på fejjan klockan 04:01 måndag morgon. 
 
Efter stund somnade jag i alla fall om och tackade sedan mig själv för den trevliga natten genom att försova mig och barnen en halvtimma. 
 
Japp. 
 
Fast det lustiga är att morgonen inte blev ett dugg stressig för det? Jag har därför insett att jag kanske kan stiga upp klockan 06:45 istället för vanliga 06:10.
 
Ha! 
 
Inget ont som inte för något gott med sig. 
 
 
 
Kratt-soverskan som fick sovmorgon.
 

Kristi flygare och femtio nyanser av kebab

Jag älskar att en del människor refererar till den här helgen som "kristi flygare" vilket ju förvisso är helt korrekt men jag har noll koll på både Kristi himmelfärds och Pingst. 
 
- A men du vet kristi flygare?
- Öööö nä?
 
Säg ett datum istället. 
 
Med det sagt planerar jag absolut att bli en sådan som refererar till vad vi gjorde på "kristi flygare". Det riktigt sprutar vuxenpoäng ur det and I love it!
 
Vad gjorde vi då igår på kristi flygare? 
 
Jo vi var hos kompisar. Vi kom dit vid 12-snåret och sedan blev vi liksom kvar resten av dagen och kvällen. Vi åt lunch, vi fikade, satt ute i solen, barnen lekte och lekte och lekte...
 
 
 
 
 
 
 
 
Plötsligt var klockan halv sju och vi insåg att det kanske var läge för mat igen så det fick bli hämtpizza. I vår familj beställde vi kebabpizza, kebabsallad och kebabtallrik. Fyraåringen beställde ingen egen mat men hade han gjort det hade han antagligen beställt kebab i bröd eftersom vår familj tydligen måste beställa femtio nyanser av kebab. 
 
 
 
 
Vips var klockan 21 och då kände vi att nä nu måste vi nog åka hem. Och det gjorde vi. Motvilligt.
 
Jag älskar dagar som blir spontana och där alla bara... Är. Ingen måste iväg eller har bråttom någonstans.
 
En helt perfekt dag att placera i hjärteroten!

Naturens gång

Jag har under hela våren tänkt att jag ska plantera blommor i våra utekrukor. Vi har ju några penséer vid fönstret men övriga krukor har stått tomma. 
 
Jag har tänkt och jag har tänkt och jag har tänkt och jag har tänkt och... HOPPLA! Plötsligt behövde jag inte tänka mer för jag insåg att krukorna hade börjat självodla. Dom var helt fulla av något grönt och ganska... Fint?
 
- Det är ju ändå slutet på maj! tänkte antagligen naturens gång och tog tag i planterandet på egen hand. 
 
 
 
 
HA!
 
Trägen vinner.
 
Som det heter. 

Jourhavande livmoder

Kassörskan som jag handlade av igår har möjligen haft svårare rebusar att lösa under sitt yrkesliv än när mina varor rullade upp på bandet. 
 
 
 
 
Klyshig men nödvändig handling. 
 
Jag kan även tillägga att det var med viss försiktighet som min man tog del av chokladkakan.
 
- Älskling jag tar en liten bit nu, ropade han från köket.
 
- Nu tar jag en liten liten bit till. Så att du vet det, ropade han en stund senare. 
 
Under de här dagarna håller min livmoder nämligen vakt vid godisskåpet. Och hon är ICKE nådig! Det ska gudarna veta.  
 

Konsten att planera en Norgeresa

Vi har hyfsat långt framskridna planer på att åka till norska Kristiansand i sommar. Min kompis man kommer nämligen därifrån och vi har länge pratat om att vi ska åka dit. Min kompis och hennes man bor ju annars i Oslo. 
 
Inför planerna av den här trippen är jag dock liiiite kluven kring själva bilandet. Kristiansand ligger ju en bit från Skövde. 54 mil närmare bestämt, över sju timmars bilresa. 
 
 
 
 
På vägen dit stannar vi över natt i Oslo och får på så vis en naturlig paus i åkandet. På vägen hem vet jag dock inte riktigt hur vi ska göra, men vi har några olika alternativ. 
 
På-väg-hem-alternativ: 
 
1. Stanna över natt någonstans på vägen i Norge. Inte i Oslo för då blir det en extra bit att åka men någonstans utmed kusten. Det finns måhända fina ställen att stanna på?
 
 
 
 
2. Åka hela vägen till Sverige och sedan stanna över natt någonstans strax efter att vi har passerat norska gränsen. Kanske vid kusten?
 
 
 
 
3. Ta båten över till danska Hirtshals, bo över en natt någonstans i Danmark och sedan ta färjan över till Göteborg. Tyvärr går det inga färjelinjer mellan Kristiansand och Göteborg direkt, vilket hade UNDERLÄTTAT. Men å andra sidan säger alla att Skagenområdet i Danmark är superfint. Vi kanske till och med ska stanna flera nätter där?
 
 
 
 
 
4. Tvinga Norge att starta färjeled över till Sverige. 
 
 
 
 
5. Bräsa hela vägen till Skövde i ett svep. 
 
 
 
Japp. Det är väl dessa fem alternativ som vi velar emellan. 
 
Vad tycker ni? Har någon av er gjort en liknande rutt eller har idéer om var vi kan stanna? 
 
* Bräsa betyder att man åker snabbt, målmedvetet och möjligen forcerat. 
 

Ett barn. En man. En bild.

Jaha ja.
 
Här kommer en vanlig och ganska ordinär badbild på ett barn tänker ni.
 
 
 
 
Jo visst. Men tittar ni närmare...
 
 
 
 
Och lite närmare... 
 
 
 
... så ser ni snart att mitt barn har sin egen far utvuxen ur huvudet!! 
 
 
 
Gah! 
 
Imponerande ändå hur jag har lyckats placera min man så exakt på barnets huvud. Helt omedvetet. Som vanligt. 
 
Men så har jag ju det här med vinklar i mitt dna, så att säga. 
 
Ni minns väl Minonen? Och kanske minns ni även det här inlägget med en rad saker växande ur huvudet på mig? Eller kvinnan som jag hade på min axel? För att bara nämna några av alla skarpa fotografier jag har bjudit på genom åren.
 

Gilla mäj

Återigen vill jag tacka för alla fina kommentarer under det här inlägget! Så roligt att läsa! 
 
När jag ändå är igång och ber er om massa saker vill jag påminna er om att gilla mina inlägg. Hehe.
 
Om ni gillar dom förstås. Gör ni det, tryck gärna på det lelle hjärtat.
 
Era gilla kan nämligen betyda att jag hamnar på mest-gillade-listan på blogg.se vilket i sin tur betyder att det finns chans att fler hittar hit, vilket jag såklart tycker är roligt. Men framför allt betyder era gilla att jag får en hint om vilka typ av inlägg ni tycker om att läsa, vilket är värdefullt för mig.
 
Japp.
 
Det var alla begär för nu. 
 
Tack!
 
 
 

Två snyggon

Barnen har fått en ny kusin då min mans bror och hans sambo har fått en bebis.
 
- Men jösses! utbrast mamman till barnet när hon såg den här bilden. Det skulle ju kunna vara DITT barn! 
 
 
 
 
 
 
Vi är tydligen lika trots att det inte föreligger några blodsband oss emellan. 
 
Men! Det är väl som så här att... ÄN ÄR INTE DET SISTA SNYGGOT FÖTT! 
 
If you know what I mean. 
 
Mjehehe.

Nytt liv

Våra grannar hade hand om våra blommor när vi var bortresta. När vi kom hem sken penséerna så dant i sin blomlåda att det riktigt lyste om dom. Jag trodde nästan att grannarna hade planterat helt nya. 
 
 
 
 
När vi åkte hade den här raden med blommor nämligen inte alls mycket hopp om livet. Men nu. Ni ser ju. 
 
- Vad har ni gjort med blommorna? frågade jag nyfiket. 
- Tja dom var ju väldigt torra så... Vi har vattnat dom, svarade grannen.
 
Vissa människor alltså. 
 
Genier! 

Tack!

Åh vad roligt att läsa om er
 
Jag sitter med ett stort leende på läpparna när jag läser era presentationer! Jag har till och med fällt en tår. Jag vet inte om det stundar PMS eller något men jag blir verkligen rörd av all er kärlek! Jag känner mig hedrad att ni är så många som har hängt med här under alla år. Som har följt mig i vått och torrt. Genom toppar och dalar. 
 
Jag vill bara utropa GULLISAR åt er allihopa! Vad fina ni är! Och vad roligt att se ålderspannet. Ni är allt från 19 år till 70 plus. Jag tolkar det som att humor och systerskap inte har någon ålder ♥
 
Jätteroligt att få vet mer om er! Ni är fantastiska!
 
TACK! 
 
 
 

Vilka är ni?

Fick en så fin kommentar av den här tjejen
 
Kom på att jag nog aldrig skrev utan bara tänkte att jag skulle skriva att jag tycker det har varit väldigt roligt att följa er resa och du har skrivit roliga inlägg som gett en semester-känsla men utan att de har blivit tråkigt! Har tänkt på det flera gånger när jag läst rese-inläggen.
 
Tack snälla!
 
Och det fick mig även att tänka på att det var länge sedan som jag kollade läget med ER! 
 
Ni är ändå ett gäng som är här inne och läser varje vecka.
 
Det hade varit roligt att få en bild av vilka NI är! Även om jag såklart har ett hum. 
 
Så. Kan ni inte berätta lite kort om er själva? Vilka är ni? Var bor ni? Hur gamla är ni? Vad gillar ni att fylla livet med? Hur hittade ni hit och hur länge ni har läst ma blögg? 
 
Gimme gimme some juice about you! Det skulle göra mig jätteglad! 
 
 
 
 
 

Den avmagnetiserande familjen

Det har vilat något lätt avmagnitiserat över familjen Spiderchick den här semestern.
 
Till att börja med gick aircondition-dosan sönder på vårt rum på Mallorca så första natten hade vi ingen värme alls. Vi låg hela familjen i samma säng under två täcken och frös så tänderna skallrade (obs! en möjligen lätt fabricerad efterhandsöverdrift). Dagen efter blev dosan lagad men då var jag så rädd för att behöva frysa igen att jag möööööjligen gick till överdrift med värmen. 
 
 
 
 
Möjligen. Sa jag. 
 
Sen har våra nyckelkort till hotellrumsdörren ideligen slutat att fungera. Minst varannan dag. Vi har varit nååååågra vändor i receptionen för att byta ut korten, om man säger så. 
 
- VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ EN VANLIGA JÄKLA ANALOG NYCKEL?? ville jag till slut skrika. 
 
Men jag besinnade mig. 
 
På väg hem sov vi som sagt på Landvetter hotell och vad hände efter att vi hade ätit frukost? Jo när vi kom tillbaka till rummet så hade nyckelkortet slutat att fungera. Haha!
 
 
 
 
Sen var det ju bilen som gav upp också. Så något lätt avmagnitiserande vilar det helt klart över oss. Lite häftigt ändå. Snart kan vi resa världen runt och visa upp våra krafter. 
 
Trött på bilar som rullar, elektroniska kort som fungerar och värmesystem som levererar? Möt familjen Spiderchick! Familjen som bryter igenom alla typer av elktromagnetiska vågor och som med sin blotta närvaro får allt att sluta fungera. Inget är för litet. Inget är för stort. Var med och upplev magi! 
 

Sista dagen på Mallis

Ikväll åker vi hem till Sverige igen, kl 18:20 går transferbussen till flygplatsen. Så idag har vi carpat det sista av den här härliga resan.
 
Det är najs att vi kom hit vid lunch förra lördagen och åker hem sent idag. Några bekanta till oss som också har bott här under samma vecka hade tvärtom-tider. Det vill säga dom anlände sent i lördags kväll och åkte hem tidigt imorse. Vilket betyder att vi har haft nästan två dagar mer på plats än vad dom har haft. 
 
Sen är det kanske inte superhärligt att landa klockan 01:10 i Göteborg i natt, men ändå. Det kan alltså skilja en del i reslängd. 
 
 
 
 
 
 
Hej då Alcudia! You have been a little blast haven't you?! Soooo nice! 
 
Jo jag har alltså börjar anamma TUI-guidernas superbrittiska accent. Omöjligt att så inte göra. Its marvelous!
 
Nu: buss och flyg. Lite segt. Men tydligen nödvändigt.
 
Vi hörs imorgon! På svensk mark. 

Chokladparty och skamsna paxare

Idag var vi inne i Alcudia och strosade runt i hamnen. Barnen fick köpa var sitt fotbolls-set som dom suktat efter. 
 
 
 
Sen stötte vi på den här lilla kiosken. 
 
 
 
 
En kiosk som tar för sig. Minst sagt. "Gotta catch 'em all" tänker den nog angående kunderna. 
 
 
 
 

Ikväll har sjuåringen varit på chokladparty.

 

- Undrar hur barnen kommer ut från partyt? Är dom MARINERADE i choklad tro? HAHA! skojade jag med några andra föräldrar

 

Sedan kom barnen ut från partyt marinerade i choklad. På riktigt.

 

Jag kan tyvärr inte visa en bild av spektaklet på grund av att jag ej vill vika ut barnet men ni får helt enkelt föreställa er en synnerligen nöjd pojke i blond kalufs vars varje synlig bit hud är insmord i smält, snart stelnad, choklad.

 

Så där roligt tyckte jag som såg tvagningen framför mig. 

 

Men sjuåringen var mer än nöjd och det är väl huvudsaken.

 

Just det! Jag kan även tillägga att vi idag gjorde kaos med paxade solstolar då vi helt sonika tog bort ett gäng handdukar och la oss på stolarna. Alla gäster här har likadana handdukar vill jag tillägga, nämligen hotellets egna "beach towels". Efter en timma kom ett norskt par och samlade lite ursäktande ihop handdukarna. Efter 2,5 timma (!) kom det fram en svensk familj och frågade om vi hade sett deras handdukar. 

 

- Vi hade ful-paxat här, sa pappan och såg lite skamsen ut. 

 

Jag vet inte hur det hela gick ihop eller vems handdukar det egentligen var som vi hade flyttat på men alla inblandade kanske har LÄRT SIG EN LÄXA?! VA? 

 

Mvh // Charterkvinnan - med rätt att göra paxat opaxat

Tidigare inlägg Nyare inlägg