Femlingar!

Titta här vad jag hittade i en kruka hos en kompis - massor av små elefantörabebisar! Fem stycken MINST! 
 
 
 
 
AAaah! 
 
Snacka om att mamma elefantöra måste 1) vara väldigt fertil och 2) ha gått över tiden ett antal dagar eller kanske till och med veckor?? Det såg tungt ut där under bladen. 
 
Om det inte hade varit för att jag just skulle iväg så hade jag gått in i min yrkesroll som elfantörabarnmorska och förlöst alla ungar med en gång. Jag har i och för sig aldrig förlöst femlingar någon gång men med rätt redskap och lite assistans skulle jag antagligen klara det galant. 
 

Göteborg, blåbärspizza och oordning

Igår var jag i Göteborg med en vän. Jag behövde verkligen en dag med en kompis, kände jag. På vägen dit pratade vi massor av minnen, bland annat om gången då vi under gymnasietiden hälsade på en tredje kompis i Kungshamn. Vad händer sen när vi kliver av tåget i Göteborg? Jo vi träffar vännen från Kungshamn! Av en slump. HA! Vi har inte setts på tio år!
 
Så nu har vi bokat in en dejt alla tre senare i höst. 
 
Universum din lille rackare... 
 
Efter en del shopping gick vi till Smörgåsbaren som jag har blivit varmt tipsad om. Förväntningarna var höga. Vi beställde in pizza med getost, valnötter, blåbär och syrad grädde. Den var SÅÅÅÅ god!
 
 
 
 
 
 
 
Roligast var när en tant klev förbi och kommenterade vad vi åt.
 
- Nääämen det DÄR kan man väl inte äta? muttrade hon. Det är ju en efterrätt. Det DÄR blir man inte mätt på. Nä nä nä.
 
Jag arkiverar den kommentaren under avdelning: Noll känsla för vad att säga. 
 
Sen strosade vi runt på stan några timmar till innan vi tog tåget hem igen. FAB!
 
Det enda negativa med dagen var att jag behövde gå upp redan klockan 07 för att hinna med tåget och som ett resultat av den tidiga morgonen kände jag mig bakfull ända till klockan 14. Det är inte normalt. Jag vet. Helt sjukt vad den här sommarens sovmorgnar har gjort med mig! Vi har sovit galet länge hela familjen. Men vi snoozar väl igen alla år av 05:30-morgnar, skulle jag tro. 
 
Idag sov jag i alla fall till klockan 09:30. Ordningen återställd. Eller möjligen oordningen återställd. Kommer bli en tuff dag på jobbet imorgon... 
 

Min husdröm

På måndag ska vi ta hem en mäklare för att värdera vårt hus.
 
Dels är det alltid bra att få en värdering men sen har vi även så smått börjat snegla mot att byta upp oss till ett större boende. Vi börjar känna att radhuset känns lite litet. Det är ingen stress för vi trivs jättebra, men på sikt ser vi en flytt till ett större hus i vårt område. Om det rätta huset dyker upp, såklart.
 
Jag drömmer speciellt om ett enplanshus i trä. Inget specifikt utan generellt.
 
Aaaa... 
 
I min husdröm ska det finnas en vanlig entré och en groventré. Förstå lyxen i en groventré??
 
Från groventrén tänker jag att smutsiga och gräsiga fotbollsbarn kan dundra rätt in i en stor tvättstuga där det finns dusch och möjlighet att tvätta av sig. Massor av bra förvaring för kläder, handdukar, lakan och sportutrustning känns givet. 
 
Från tvättstugan kommer man till vanliga hallen och sen in i ett stort kök. Det ska finnas ett stort allrum, en hang-around-del för barnen, tre sovrum och ett gästrum. Stort badrum samt en gästtoalett. 
 
En inglasad altan har jag alltid drömt om. Den här altanen ska det även gå att vistas på vintertid (avdelning: NJUT).
 
Eftersom jag och Spiderpapa är noll fixiga får det gärna vara renoverat och iordning. Vi har inga direkta önskningar att "sätta en egen prägel" utan är det bara fräscht och neutralt är vi mer än nöjda. 
 
Vad gäller vårt eget hus står vi nu i valet och kvalet huruvida vi ska sätta tänderna i viss renovering. Vi har ju pratat om att göra om köket, mest eftersom det inte skulle platsa på Pinterest direkt. Men så tänker vi att om vår intention inte är att bo kvar här i allt för många år till  - är det då värt att lägga tid, energi och pengar på att renovera? Kommer det höja värdet på huset så pass mycket? Tänk om dom som köper av oss ändå vill göra om? Då har ju allt varit ganska mycket i onödan. Eftersom det ändå är funktionsdugligt som det är nu, menar jag. 
 
Det är väl lite det där vi ska kolla med mäklaren också. 
 
Hur hade ni tänkt?
 
Pics från casa Spiderchick:
 
 
 
 
 
 
Notera gärna min elefantöra-uppfödning:
 
 
 
 

Mjukstart och jobbvanor

Ja-happ. 
 
Idag är jag plats på jobbet en sväng. Eftersom jag har gått upp tidigast klockan 09 hela sommaren ville jag inte chocka kroppen allt för mycket utan ställde alarmet på 08:50. En mjukstart kan vi kalla det. 
 
Sen kom jag till jobbet och kunde för MITT LIV inte minnas koden in till kontoret?! Och jag är ensam på plats idag.
 
 
 
 
 
Ööööööö ääääää...
 
Jag testade några olika varianter men inget stämde. 
 
Till slut fick jag backa några steg från dörren, ta ett djupt andetag, kliva tillbaka och låta muskelminnet göra sitt, utan semesterhjärnans inblandning. Och då gick det bra. Mina fingrar har ju trots allt tryckt samma kod i tre år nu. Dom vet vad dom gör. 
 
Sen klev jag in på kontoret och tryckte på en annan välbekant knapp. 
 
 
 
 
Kaffeknappen. 
 
Ut kom det maskinkaffe som jag har lärt mig att tycka så mycket om. Jo för maskinkaffe lär man sig tycka om. Det är inte en förmåga som man föds med. Första gångerna smakar det rävgift, men efter några trötta morgnar börjar det kännas ganska lent i gommen och tillslut kan du för ditt liv inte förstå att du någonsin har förnekat dig själv en kopp sken-gift. 
 
Efter maskinkaffet lät jag fingarna raffsa i kontorets allmänna vingummiskål.
 
 
 
 
 
Sen kändes allt som vanligt igen. 
 
 
 
 
Rätt skönt ändå.

Örebro dag två

Alltså Örebro - vilken leverans! 
 
Vi inledde gårdagen med ett besök på Klossbutiken, Sveriges största legobutik. Sedan åkte vi till Stadsparken där vi blev kvar hela dagen. I parken fanns både en stor lekplats, barnens ö och Wadköping. 
 
I Wadköping promenerade vi runt bland gamla hus, stugor  och gränder. Det fanns massor av lekytor och saker att upptäcka för barnen. 
 
 
 
 
 
 
 
Barnens ö var som en ö (fast ändå inte) i parken. Här fanns karusell, tåg, djur och trampbilar. Barnen älskade det sistnämnda och trampade runt i en liten uppbyggd stad med övergångsställen, rödljus och hela tjottabaletten. 
 
 
 
Plötsligt promenerade en ankmamma och hennes barn över vägen. Väldigt autentiskt. 
 
 
 
 
Jag vet inte vad som är farligast för en ankfamilj - att vara ute i riktig trafik eller korsa en väg där övertaggade barn dundrar fram med trampbilar? 
 
Jag agerade trafikpolis för en stund och ingen kom till skada. Pjuh. 
 
Sen kollade vi in de andra djuren. Bland annat Rosenbaggar, de gula plupparna i bild. 
 
 
 
Rosenbaggar heter just så för när dom försvarar sig mot angrepp bajsar dom och då luktar det rosor. Det är sant!! Oklart dock vem rosdoften skrämmer iväg. 
 
Japp. Örebro får fem av fem toast. Nu vill jag flytta hit. Jag har även Barcelona, Malmö, Lund och Oslo på flyttalistan. Många bud. Jag får väl dra lott. Och möjligen överlägga med min familj. 
 
Vi har i alla fall haft jättefina dagar och tack för alla tips! 
 
Gårdagen avslutades dock med en knorr, minst sagt. Mer om det i nästa inlägg... *cliffhanger*
 

Örebro baby

Vi är i...
 
ÖREBRO! 
 
Av alla ställen. 
 
Ja. Det stod ju i rubriken.
 
Jag fick massor av tips om Örebro som semesterstad på Instagram och jag förstår varför. Här är ju grymt fint med massor att göra! 
 
 
 
 
Vi kom igår och hade en supernajs dag förutom att barnen bråkade KONSTANT om precis ALLT. 
 
Allt ifrån vem som först såg hotellet från vägen till huruvida femåringen har en liten eller stor mun. 
 
- Nej du har ingen liten mun och ja du skulle antagligen kunna tugga på ett JÄTTESTORT tuggummi om så krävdes, fick jag övertyga honom om innan lugnet kunde lägga sig. 
 
 
 
 
Efter middag på hotellet tog vi en kvällspromenad och hamnade i en park. Femåringen hittade vatten som han ägnade sig åt en lång stund. Han skulle citat "göra hål i universum" och sådant kan ju ta ett tag. 
 
 
 
 
Sjuåringen och Spiderpapa hittade fotbollskompisar och rev av en match. Det är alltid läge att riva av en match om man får tro dom. 
 
 
 
Den här typen av prunkande balkong är för övrigt GOALS. 
 
 
 
Idag ska vi fortsätta göra Örebro med omnejd. Förhoppningsvis med ett något mer samsat syskonpar. 

Mjukglassens varande

Det här är en fantastisk mjukglass:
 
 
 
 
Det här är en mindre fantastisk mjukglass:
 
 
 
 
 
Mjukglassens godhet har sannerligen en förmåga att försvinna i takt med att strösslet slickas av. Sedan blir det bara... Tråkigt. Den entreprenör som startar en glassbar med möjligheten att dippa mjukglass i strössel har helt klart ett vinnande koncept på gång! Och möjligen en del bacillproblem. Men det kan man säkert lösa på något vis.
 
Här har vi en annan typ av mjukglass. 
 
 
 
 
Mycket ska man som förälder lära sina barn genom livet. Godhet, empati, kärlek och kanske det viktigaste av allt - ATT MJUKGLASS PASSAR YPPERLIGT IHOP MED POMMES FRITES!
 
Take note, kiddos. 

Håva och nappa

Idag har vi ätit fish and chips vid Vänern. 
 
 
 
 
Sjuåringen: Min fisk faller isär! 
Jag: Fiska upp den då. HAHAHA! 
Spiderpapa: Det fiskar du... Haha!
Jag: ?
Spiderpapa: Fattar du? Istället för fixa. Fiska!
Jag: Jo jo jag fattade.
 
Men vi kan väl ändå behålla en viss nivå på humorn?? Inte håva efter poänger eller nappa på varje chans till punch line? Jeez. 
 

Norgesemester del två

Vi fick så många intryck den här Norgeresan att vi riktigt babblade i munnen på varandra under gårdagen när vi träffade delar av familjen. 
 
- Räkor bla bla... Guttar bla bla... Hytte bla bla... Pepsi Maxi bla bla... 
 
Hur som helst, det här var min utsikt från soffan i hytten. Här snackar vi att ett panoramafönster kommer till sin rätt (jag har personligen aldrig förstått mig på dagens moderna panoramafönster som vetter mot en granntomt tre meter bort) (men så lider jag av insynsskräck också). 
 
 
 
 
 
Båda kvällarna i stugan fick sjuåringen vara uppe längre och följa med papporna ut med båten. Dom fiskade och badade. Man kan LUGNT säga att sjuåringen växte tre meter som person av det. Jag såg hur det lös av glädje och stolthet i hans ögon och det mina vänner - DET är en härlig upplevelse för en förälder. 
 
 
 
 
 Sen käkade vi färska räkor, för det gör man när man är i Sørlandet. 
 
 
 
Visste ni att det är mer populärt att dricka Pepsi Max än Coca Cola i Norge? Japp. Och där fick "Pepsi Max-gänget" i Skam sin förklaring. Jag har alltid undrat varför dom kallar sig så. 
 
 
 
 
 
Efter två dagar i hytten åkte vi hem mot Sverige igen. Vi pausade några timmar i Sandefjord innan vi tog färjan över till Strömstad. 
 
 
 
 
 
 
Jag och min man är SÄMST på att hitta så väl framme i Strömstad blev vi osäkra på om vi skulle åka på E6 mot Göteborg eller mot Oslo? 
 
 
 
 
Efter några sekunders velande enades vi om att vägen mot Oslo antagligen skulle innebära att vi åkte över gränsen till Norge igen. Och det vore ju dumt när vi just tagit oss därifrån. Så vi åkte mot Göteborg. Och ja, det är alltså på den nivån vi ligger rent hitta-mässigt. 
 
Hur som helst. Så himla fin vaycay vi har haft i grannlandet! Så här i efterhand önskar jag att vi hade stannat en eller två dagar till, men vi får förlänga det till nästa gång. 
 
Takk och bokk Norge! Och extra tack till familjens surfplatta för att du gjorde bilresan behaglig för alla inblandade. 
 
Över och ut. 
 

Krabbfiske, dyreparker och hytter

Oj oj oj vilka härliga dagar vi har haft i Norge hos våra kompisar! Vi har besökt en av mina äldsta vänner Carolina, en del av er kanske minns henne från min Göteborgstid? 
 
Vi åkte som sagt i onsdags och landade som första stopp i Oslo. Där vi tog vi kompisarnas båt ut i skärgården för grillning och krabbfiske. 
 
 
 
 
 
 
 
På kvällen grillade vi igen och barnen hade poolparty. 
 
 
 
 
Nästa morgon bar det av söderut mot Kristiansand, där Carolinas man har sin familj. Det är så himla vackert i Norge! Över allt. Tyvärr lyckades inte ett foto med skakig mobilkamera innefrån en bil fånga den skönheten. Men ni får helt enkelt tro mig. På radion spelades till 90% svensk musik. Zara Larsson, Abba, Roxette och Ace of Base avlöste varandra. Vi kände oss hemma. 
 
 
 
 
Efter några timmar i bilen kom vi fram till Kristiansand och Dyreparken.
 
 
 
Dyr betyder djur så dels var det en djurpark men för vår del var det karusellerna och Kapten Sabeltand som lockade, barnen har tittat mycket på Kapten Sabeltand på SVT-play. 
 
 
 
Kön till flumride, eller tømmerrennen som dom säger på norsk, var cirka 99% kortare än på Liseberg så sjuåringen åkte fem gånger på raken. Lika bra att passa på. 
 
 
 
 
Nej det är en inte en ovanligt ren puderborste som har fotobombat den här bilden i högra hörnet, det är en del av femåringens hår.

 
 
Efter några timmar i Dyreparken skulle vi åka och handla kvällens middag. På parkeringen noterade jag att fantasin är STOR bland norrmännen när det gäller färg på bilen. 
 
 
 
Jag kallar bilden Fifhty Two shades of grey. 
 
I affären noterade jag mat-Tina.
 
 
 
 
 
Sen hittade jag Smash!!
 
 
 
 
Varför inte Norge exporterar Smash till Sverige i stora skalor kan mycket väl vara det största mysteriet i modern tid??
 
I övrigt är det sannslöst dyrt med godis i Norge. En chokladkaka som kostar 14 kronor i Sverige kostar lätt 40-50 kronor i Norge. No kiddin. På ett sätt kan jag tycka att det är rimligt och på ett annat sätt lider jag med mina fellow snasktestare i grannlandet. De lever ett hårt liv!
 
Efter handlingen åkte vi vidare till kompisarnas hytte utanför Kristiansand.
 
 
 
 
Hytten, stugan alltså, låg mitt ute i skogen vid en sjö. Vi kunde inte ta bilen hela vägen utan fick åka båt sista biten vilket barnen tyckte var minst lika mycket äventyr som flumride. 
 
Mer om hyttelivet i nästa inlägg. 
 

Idéer kring stand up

Om ni undrar så är jag i full gång med att fundera, stöta och blöta kring min stand up-debut. 
 
Jag har inga som helst svårigheter att komma på idéer. Det är min lättaste sport. Men att göra idéerna mer stand up och prat-vänliga är en större utmaning. 
 
GULP!
 
Jag brottas även med en osäkerhet kring om jag verkligen är rolig i tal, inför publik. Tänk om folk inte alls förstår sig på mig?? Usch. Där har jag verkligen en osäkerhet att jobba på. Men jag är fast besluten att testa. 
 
Jag fick förresten det här halsbandet av en kär vän. Hur fint?!?
 
 
 
 
 
 
Jag väljer just nu bland följande ämnen:
 
Mitt namn 
Skoltiden
GPS:er 
Träning 
Charter
Snippor
Luggar 
Föräldraliv 
Djurprogram
Mitt alterego Mona Brun 
Förskolebaciller 
 
Sen har jag tusen andra idéer också men jag måste ju begränsa mig och börja bygga på något snart. 
 
Vad har ni för stand up-favoriter? Vilken typ av humor gillar ni? Kom gärna med tips och inspo om ni har tid och lust! 
 
*utnyttjar skamlöst mina läsare för re-search*
 

Mot Norge

Nu åker vi till Norge! 
 
 
 
 
 
 
Först blir det ett stopp i Oslo och sedan åker vi till Kristiansand. Vi bestämde oss till slut för att ta Norgevägen hem, med båt från Sandefjord till Strömstad. Det blir en lång resa men båten är i alla fall en paus från bilsittandet. 
 
I Kristiansand ska vi bo i en "hytte" utan rinnande vatten så det kan bli spännande. He. 
 
På barnens begäran har vi nu övat på norska i veckan.
 
- Va skeeeeer da! har jag lärt dom säga. 
 
Sedan har jag lärt dom gutt, drittsekk och guleböj. Vilket snabbt uträknat är en vokabulär på ungefär 1,5 ord. Guleböj är ju i sanningens namn inte ett riktigt ord och drittsekk ska man väl helst inte säga. Oklart hur långt barnen kan ta sig på denna gloslista. Men ändå. Jag gör mitt bästa som mamma! OKEJ? 
 
Eftersom jag gärna vill ha lite semester under våra dagar i Norge har jag förberett och tidsinställt ett gäng inlägg. Men jag utlovar självklart norska inlägg så fort tillfälle ges! 
 
Haaaaa de så länge! 
 
 

Min brända hand

- Hur går det med din brända hand??
 
Har ingen undrat. 
 
Men jag antar att ni har funderat i det dolda. 
 
Jo tackar som frågar! Det går åt rätt håll. 
 
Ni som INTE vill se bilder på en sårig hand kan sluta läsa nu. 
 
Så.
 
Okej.
 
När vi var i Göteborg förra veckan råkade jag spräcka blåsan som hade bildats, vilket ju var olyckligt. Istället för en liten guppande vattenpåse på handen uppstod ett sår som jag fick försöka täcka med olika plåster. Mest för att slippa riskera en liten kladdig barnhand rätt upp i innerköttet. 
 
 
 
 
 
Efter någon dag vågade jag ta av plåstret och lufta såret. 
 
 
 
 
 
Att gå kommando tyckte såret om och började genast läka och ömsa skinn. Just nu är min hand en studie i olika nyanser och ytskikt. 
 
 
 
 
I övrigt har jag ägnat senaste veckan åt att visa min brännskada för alla jag möter. 
 
- Titta här! KAFFE! har jag väst och kört upp handen i nyllet på både bekanta och obekanta. 
 
Nej jag vet att det inte är så trevligt att göra så men handen har styrt sig själv och uppvisningen har antagligen varit en del i min läkningsprocess.
 
Notering för framtiden: Undvik kokade vätska i kombination med bar hud. 

Svensexa och sann innovation

Igår morse ringde min bror mig redan klockan 08:15. 
 
Det brukar inte göra mig nervös när han ringer men det faktum att han ringde så tidigt samt min vetskap om att han skulle ha sin svensexa bara en timma senare gjorde mig BAJSNÖDIG! 
 
Sen blev jag nojig att jag hade råkat messa honom svensexehemligheten av misstag. Jag kanske hade scrollat  telefonen i sömnen under natten och råkat klicka iväg något avslöjande?? Gulp. Eftersom jag inte vågade ringa upp av rädsla för att jag med min blotta ton på rösten skulle råka berätta för honom om svensexan skickade jag iväg ett sms. Det visade sig att han bara ville kolla vad vi skulle göra för dagen och om vi ville åka och bada någonstans? Jag fick hejda impulsen att ringa upp honom och skrika JAG BÄR PÅ EN HEMLIGHET SLUTA PRESSA MIG!! Det hade ju möjligen framstått något märkligt. Istället fick jag spela med i planerna och bestämma både tid och badplats med honom. 
 
Pjuh.  
 
När Spiderpapa hade lämnat hemmet för svensexan åkte jag och barnen och badade med min blivande svägerska och några kompisar. Mycket trevligt! På kvällen såg vi Dumma mej 3 på bio. Också mycket trevligt. 
 
 
 
 
Jag hittade den här nyheten på Hemmakväll.
 
 
 
 
88:an har blivit godis. Trådlös energi, drönare och smarta telefoner i all ära - det HÄR kallar jag sann innovation! 
 
God var den också. Enligt mig. 
 

Liseberg och gästfria vänner

Vi var som sagt i Göteborg i veckan. 
 
Först blev det ett besök på Liseberg. 
 
 
 
 
 
Femåringen deklarerade högt att han absolut inte ville åka "något som går nedåt". Så vi fick hålla oss till de mer plana attraktioner. Men så blev han varmare i kläderna och snart åkte vi allt som fanns på Knatteland eller Kaninlandet eller vad det heter. 
 
 
 
 
 
Vi vann självklart ingen storvinst på något chokladhjul. I år heller. 
 
Jag har insett vilka två saker som gör mig mest bitter i livet. 
 
1) Restskatt
2) Människor som vinner storvinst från chokladhjul 
 
HUR GÖR DOM?? 
 
Vi satsade på massa olika brickor men var inte i närheten av att vinna ens en liten ruta choklad. Tillslut ville jag bara hävda någon slags reklamationsrätt och kräva pengarna tillbaka. Plus en extra summa för sveda, värk och godissug. 
 
 
 
 
Sen bodde vi över en natt på Gothia Towers. Hela familjen sov till klockan 09. HÄRLIGA TIDER! Jag älskar mina barn extra mycket när dom sover länge. 
 
 
 
Dagen efter hängde vi i Slottskogen. Mest på lekplatsen Plikta. 
 
 
 
Efter det drog vi hem till våra kompisar och deras nya hus i Eklanda.
 
Kolla in kompisens skillade upphällning av bubbel! 
 
 
 
 
När jag ska hälla så rinner det över och det skvätts och det bubblas och det svettas och sen blir det ändå gravt omjämnt mellan glasen. Meeen meeen. 
 
Efter en supergod grillmiddag åt vi glass med jordgubbar. Jag är inte en person som gillar att äta jordgubbar rätt upp och ner men tillsammans med lots of glass är det väldigt gott. Det ger jag gubbarna. 
 
 
 
 
 
Efter en natt hos våra gästfria vänner (va? Säger man gästfri när man menar generös? Det lät plötsligt så fel för dom var ju knappast fria från gäster med hela huset fullt av Spiderchickare?) tog vi tåget tillbaka till Skövde. Där stötte vi på lille farbrorn och ja, den historien har jag ju redan berättat om här.
 
 
 
 
Så. Nu är bloggen ikapp livet, känner jag. 

En spontan sommardag

Hallöj! Kikar in här för ett snabbt hej. Vi är hos några kompisar och ska strax grilla. 
 
Vi kom hit för lunch och lunch blev snart bad i bubbelpoolen och bad i bubbelpoolen blev fika med jordgubbar och fika med jordgubbar blev tomtedräkter och tomtedräkter blev två mammor som lämnade barn och män hemma för att kolla in sommarrean i närmsta köpcentra och rea i närmsta köpcentra blev till mathandling och mathandling blev till att vi stannade kvar hos kompisarna för att grilla. 
 
Japp. 
 
Så där är vi nu. 
 
 
 
 
 
 
 
Trevlig fredag hörrni!
 
Vi hörs imorgon. 

Att ringa efter hjälp

Vi har varit i Göteborg i två dagar. Men mer om det imorgon för först vill jag gärna berätta vad som hände idag. 
 
Idag var nämligen första gången i mitt liv som jag ringde till 112. 
 
Det hela började när vi klev av tåget i Skövde och skulle ta bussen hem. På vägen till busshållsplatsen ligger det en kyrkogård och i ögonvrån ser jag en liten farbror som försöker öppna grinden till kyrkogården för att ta sig ut på trottoaren. Det ser inte ut att gå något vidare så jag säger till min man att vi kanske ska ta och hjälpa farbrorn med grinden. Det gör vi. Farbrorn ser väldigt darrig ut och vi frågor honom vart han ska? Det visar sig att han ska ta samma buss som vi, till samma område. 
 
- Vi kan hjälpa dig ombord på bussen, erbjuder vi och det erbjudandet tar han tacksamt emot. 
 
När bussen väl kommer är det tre personer som får hjälpa honom ombord. Stackars lille farbror. Vi frågar flera gånger om han verkligen mår bra och det hävdar han envist att han gör. Han verkar helt klar i knoppen och skojar till och med om sin ålder (över 90 år) så humor eller humör var det inget fel på. 
 
När bussen rullar in i början av vårt område trycker farbron på stoppknappen redo att kliva av på väääääldigt darriga ben. 
 
Både jag och min man känner att vi inte kan låta honom gå av helt ensam så vi kliver av bussen med honom och hjälper honom till en bänk där han får ta igen sig lite. En granne till farbrorn har sett oss på avstånd och kommer fram och tycker att farbrorn ser ovanligt trött ut.
 
Vi frågar om vi inte ska ringa till någon närstående eller om han har hemtjänst eller dylikt? Men farbrorn vill absolut inte att vi ska ringa till någon, nej då och hemtjänst har han ingen. Han får lite vatten som vi har med oss och verkar piggna till. Han tackar vänligt för all hjälp (samt ursäktar sig flera gånger att han är till besvär) och gör ett nytt försök att börja gå mot sin boning. Men efter bara några meter så är han på väg att segna ner till marken.  
 
Då bestämmer jag mig för att ringa 112. Mor farbrorns vilja, vilket kändes lite taskigt men samtidigt ville vi ju honom bara väl. 
 
Vi väntar på sjukvården i närmare 40 minuter och sitter under tiden i skuggan av ett träd och har det (omständigheterna till trots) väldigt trevligt jag, Spiderpapa, barnen, farbrorn och farbrorns granne. 
 
Till slut kommer det en ambulans och farbrorn tas om hand - antagligen är det en lite för lång promenad och det varma vädret som har påverkat honom. Ambulanspersonalen berömmer även barnen och ger dom var sin nalle för att dom har varit med och väntat så tålmodigt på hjälpen. Dessutom får dom lov att kika in i ambulansen och testa de olika sirénknapparna. Väldigt gulligt av personalen och väldigt uppskattat av barnen. Människor som jobbar inom sjukvården är SÅDANA JÄKLA HJÄLTAR! Dom bryr sig inte bara om farbrorn nej nej dom bryr sig om barnen också ♥
 
Japp. 
 
Och så gick det till när jag ringde 112 för första gången i mitt liv. Jag är alltid så rädd att slösa på sjukvårdens resurser men med facit i hand kändes det helt rätt att ringa efter hjälp. Man kan inte bara lämna en äldre människa så där. 
 
Nu hoppas jag att farbrorn sover gott i sin säng och att han vaknar med förnyade krafter imorgon. 
 
 
 
En ambulansnalle. 
 

Möhippa för Hanna

Igår hade vi möhippa för min blivande svägerska. I augusti gifter sig min bror med Hanna! Jag och Hannas kompisar har varit fullt upptagna med planera detta den närmaste tiden. Nästan alla kompisarna kommer utifrån Skövde så det har varit lite pussligt men vi fick ihop det! 
 
I fredags kväll anlände fyra av Hannas kompisar till stan för att övernatta hos mig. Vi har aldrig träffat varandra innan men dom var verkligen hur goa som helst. Är dom kompisar med Hanna så fattar jag ju att det är bra människor. 
 
Klockan 10 igår morse anlände fler kompisar hem till mig. Även Hannas mamma och min mamma. Det kanske inte är brukligt med att mödrar deltar på möhippan men dagen var till för Hanna och vad vi trodde att hon önskade. Hon har en väldigt nära kontakt med sin mamma och tycker även mycket om sin svärmor så det kändes självklart att även dom deltog. 
 
Klockan 11 hade jag bestämt med min bror att han och Hanna skulle "hämta" en sak hos oss. Chocken och förvåningen som Hanna fick när hon såg att mitt vardagsrum var fyllt med personer som står henne nära var helt obeskrivlig. Haha! Jag har aldrig sett någon bli så förvånad (ni kan se ett litet filmklipp på mitt Instagramkonto @spiderchickblogg). 
 
När man just har gett någon hennes livs överraskning och alla är lite darriga känns det alltid läge att "ta tag" i stämningen så vi körde igång med dagens första lek. Hanna fick på 15 sekunder presentera och beskriva alla oss som var där. Sedan fick alla vi beskriva Hanna på 15 sekunder. Det här framkallade både skratt och tårar. En härlig start! Efter det fick Hanna dra presenter ur en påse och gissa vilken present som var från vilken person. Jag gav henne till exempel ett halsband med vårt gemensamma stjärntecken, tvilling. Vilken hon förstod var från mig. 
 
 
 
 
Efter att vi hade ätit lunch och haft tipspromenad (med frågor om Hanna) var det dags för dagens större aktivitet - bubbelfotboll. 
 
 
 
 
Vuxna människor spelar fotboll i en plastbubbla (filmklipp på Instagram). Jag skrattade så tårarna rann bara vi skulle få dessa bubblor på oss. Väldigt roligt. Och svettigt. Framföra allt en aktivitet som vi visste att Hanna skulle tycka var rolig. 
 
 
 
 
 
Sen var klockan 15:00 och vi gick återigen hem till mig för att käka jordgubbar med glass - OCH DUSCHA!
 
När vi hade bytt om och kommit ner lite i varv var det dags för oss alla att överlämna en pärla till Hanna och samtidigt säga några ord. Syftet var att Hanna kan göra ett armband av dessa pärlor, som ett minne och en påminnelse om att hon betyder mycket för många. Även här blev det många skratt och tårar. Hanna fick även plocka fram sina konstnärliga skills och måla en tavla till sin blivande man. 
 
Klockan 18:30 var det dags att bege oss ut på lokal. På vägen fick blivande bruden panga ballonger fyllda med lappar med olika uppdrag. 
 
 
 
 
Uppdragen var i stil med "samla in hårsnodd, tuggummi och en 5 krona från personer du möter" eller "bjud upp en person till bugg" och "fota dig med en kille som liknar din blivande man". Typ. Hanna klarade alla uppdrag med bravur. Återigen för att vi visste att hon skulle fixa det. Att tvinga huvudpersonen att göra saker hen tycker är pinsamt känns väldigt 90-tal. 
 
Efter en god middag spelade vi shuffleboard. 
 
 
 
 
 
Kl 22:30 fortsatte delar av gänget, med bruden i täten, ut i natten. Jag och några till kände oss dock väldigt nöjda med dagen och tackade för oss.
 
Aaaah! Jag känner mig ÄRAD att jag fick delta i den här fantastiska dagen!
 
Det bästa av allt är att vi har bröllopet kvar att se fram emot ♥

Hipp hipp!

Idag är jag upptagen med att möhippa min blivande svägerska! Yeeeey! Vilken dag! 
 
 
 
Jag lovar att berätta allt om detta imorgon! 

Live a little

Igår kväll funderade jag på att ta tag i min bokföring. Något som jag har dragit ut på i minst en vecka för länge. 
 
Mitt rediga jag: Dags att ta tag i pappersarbete! 
Mitt lata jag: Söndag kväll? Serr?
Mitt rediga jag: Ja. Serr. 
Mitt lata jag: Men lägg av! Kvällen är ung och redo att fyllas med Netflix!
Mitt rediga jag: Jo fast nu finns det ett antal fakturor och kvitton som måste sorteras. Helst igår. 
Mitt lata jag: Ingen har dött av att göra saker i sista sekunden. 
Mitt rediga jag: Eh.
Mitt lata jag: LIVE A LITTLE! 
Mitt rediga jag: Jo...
Mitt lata jag: Det finnas alltid en morgondag för allt som äro tråkigt! Så lyder ordspråket.
Mitt rediga jag: Gör det? 
Mitt lata jag: Ja. Så sa man redan under antiken. 
Mitt rediga jag: Jasså?
Mitt lata jag: Kunde de gamla grekerna skjuta upp saker så kan du.
Mitt rediga jag: Ja i så fall... 
 
Sen kollade jag på Netflix hela kvällen istället. 
 
YOLO. 
 
 
Kvällens himmel levde också lite. 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg