Otäckt

En otäck grej hände oss igår! 
 
Några kompisar var här och vi skulle gå till en närliggande kulle för att låta barnen leka. På vägen passerar vi en väg där rekommenderad hastighet är 30 kilometer i timman.
 
Bilarna i motsatt körbana ser att vi, två vuxna och fem barn, vill gå över vägen och stannar därför för oss. Det bildas till och med en liten kö om fem-sex bilar. I körbanan närmast oss ser vi en bil komma åkande men den är fortfarande långt borta och vi kalkylerar att den under raksträckan fram till oss har god tid på sig att sakta ner. Vi är helt övetygade om att den ser oss då det är dagsljus och sikten inte på något sätt är skymd. Dessutom har ju flera andra fordon just stannat. Men snart inser vi att bilen i fråga inte har några intentioner alls att sakta ner farten. Tvärt om! Som tur är befinner vi oss i andra körbanan när bilföraren DUNDRAR förbi övergångstället. Vid ratten ser jag en person i min ålder. Hen har tre barn som passagerare samt blicken fäst på en mobiltelefon. 
 
!
 
Jag blev helt ärligt chockad och nästan darrig! Det var så uppenbart att bilföraren inte hade en aning om vad som föregick utanför bilrutan. Jag vill inte ens snudda vid tanken på vad som hade kunnat hända! 
 
Till saken hör att femtio meter innan just vårt övergångställe passerade denna bilförare även en utfart, ytterligare ett övergångsställe OCH en busshållsplats. Det ligger dessutom en affär och en skola på denna gata så många människoliv, både vuxna och barn, rör sig här. Jämt! Att köra sakta, vara uppmärksam och ha blicken på vägen känns därför MER än givet. Det känns ALLTID givet såklart.  
 
Men jag vet inte? Personen kanske såg oss men tyckte ändå att det var rimligt att dundra förbi medan vi fortfarande befann oss på vägen?
 
Min lärdom i detta är att det spelar ingen roll hur långt bort en bil befinner sig på vägen. Och det spelar ingen roll att denne passerar både utfarter, övergångställ och busshållsplatser några meter innan. Man MÅSTE stå kvar och vänta till bilföraren har stannat. Man kan INTE ta för givet att folk har blicken på vägen eller respekterar en angiven hastighet. 
 
En kollega till mig blev nyligen påkörd på just ett övergångsställe, av en bilförare hon trodde att hon hade fått ögonkontakt med. Hon hade tur och bröt "bara" höften. Det hade kunnat gå mycket värre. 
 
Usch.
 
Vad rädda om varandra i trafiken hörrni! Både billister och gångtrafikanter. 
 

Häxfingrar till Halloween

Här kommer ett baktips!
 
Ja alltså inte ett tips om en bakdel utan ett tips på vad man kan baka. Till Halloween! Häxfingrar närmare bestämt. 
 
Kölla in videon för recept vettja. 
 
 
 
 
Förresten hade vi ett antal kids på fika här idag och då hade vi en lång diskussion om vad för typ av fingrar det är som jag egentligen har bakat. Häxor har nämligen inga naglar utan stora klor, tydligen. Så BAAM. Fel av mig. 
 
Vi kom överens om att det troligen är fingrar från ett troll. Möjligen människa (!). 
 
Äsch. Man får bestämma fingertyp själv. Helt enkelt. 

Bruno media med mera

Men snälla nån varför har ingen sagt till mig att Moa deBruin blir Bruno Media i ett anagram??
 
Jag känner att jag omedelbart vill tuta igång ett aktiebolag med det namnet! Bruno Media AB. Hur fett??
 
 
 
 
 
Blir jag trött på Moa deBruin någon dag skulle jag kunna döpa om mig till Mona Dubier och fortfarande behålla samma bokstäver. Praktiskt. 
 
 
 
 
 
Om jag vaknar en dag och plötsligt känner för att representera och företräda olika personer så kan jag kalla mig för Einar Ombud. 
 
 
 
 
 
Kanske skapar jag en arom med doft av bediun?? Känns inte alls främmande. Faktiskt. 
 
 
 
 
 
Onde Barium blir mitt skurknamn om jag någon gång när jag får en roll i en superhjältefilm. 
 
 
 
 
Kanske startar jag Dominera Bu som en slags anti-rörelse mot samhällets framgångshets. Dominerar du i din bransch? Buuuuuuu...
 
 
 
 
 
Japp. Det var dom anagramiska snilleblixtarna jag fick så här på kvällskvisten. Kom inte och säg att jag inte är produktiv.
 
 

Kultur och gåvoutlämningar

Låtom oss se vad vi hava haft för oss under denna helg. 
 
I lördags mötte jag och barnen upp några kompisar på stan för mat på Gyllene Måsen. 
 
 
 
 
 
Sen gick vi på teater. Vi såg Madicken. 
 
 
 
 
Efter föreställningen kikade barnen in under draperiet och hade allmän frågestund med en av skådespelarna. Undringarna var allt ifrån "vad heter hon som spelar Madicken?" till "slog rektorn lus-Mia på riktigt??" (det senare var tydligen ett stunt) (pjuh). 
 
 
 
 
 
Efter teatern tog vi bussen hem. Kompisarna bor på samma linje. Så praktiskt. 
 
 
 
 
 
Igår lånade vi våra grannars bil (vår bil är ännu inte beställd) och åkte för att storhandla. Så skönt att nuförtiden kunna handla med barnen utan att multipla kriser uppstår. 
 
 
 
 
 
Även hiss kan vi numera åka utan att någon bryter ihop för att hen inte fick trycka på hissknappen. Det kallar jag vardagslyx!
 
 
 
 
 
Efter middagen tog barnen på sig finutstyrsel och gick med gåvor till grannarna. Våra grannar har nämligen varit världens snällaste och lånat ut både bilar och cyklar till oss efter Pruttibangbangs bortgång. Det förtjänar man ett tack för. 
 
 
 
 
 
Tillbaka kom barnen med glass. Jackpott. 
 
 
 
 
Sen tillverkade dom en bil av skokartonger. En "volvoaudi" närmare bestämt. Ja. Ni hör ju att det är två barn som har varit med sina föräldrar och provkört bilar det senaste. 
 
 
 
 
Sen karvade vi en Halloweenpumpa också men mer om det i nästa inlägg. 
 
En lugn och skön helg vill jag summera detta som. 
 
Häpp! 
 

06. Me too

I avsnitt nummer 06 avhandlar vi #metoo. Vi pratar om våra egna erfarenheter kring sexuall trakassierier. Vad kan vi göra åt det här? Hur går vi framåt? 
 
Jag avlägger en resumé av kvällen för Stora Influencerpriset och ger även tre stycken PEPP av varierad karaktär. Bland annat inbegriper det att jag läser en dikt. Japp. Någon gång ska man väl ha gjort det. 
 
Regina berättar om några märkliga Halloweenkostymer hon har haft på sig genom åren. Varav en innebar att hon inte kunde sitta ner på en hel fest... Hehe. 
 
Lyssna här nedan eller via podapparna. Vi finns på Facebook också, gilla oss gärna där! 
 
 
 

Bortglömd och blommig afterwork

Igår var det dags för after work. Jag, min kompis Elin och våra svägerskor träffades. Orka svänga sig med ultravuxenordet "svägerska" känner jag, men dom är det.
 
Min och Elins småbröder är nämligen kompisar och igår hade vi AW med deras respektive. Snacka om rimlig kombo eftersom vi är vänner och släkt kors och tvärs. 
 
Vi hade planerat middag och shuffle board vilket jag ringde och bokade för över en månad sedan. Men när vi kom till stället kunde dom inte hitta oss i bokningen. HAHA! Börjar ni liksom jag skönja en trend här? Allt från hotellrum till roomservice och korvbeställningar fipplas bort när det kommer till mig. Det börjar nästan bli humoristiskt. 
 
Personalen var hur som helst snälla att fixa fram ett bord åt oss ändå och sen bjöd dom på en halvtimmas shuffle board. Det var den enda lediga shuffle-tiden på hela kvällen. Så det var ju proffsigt skött. Även om vi gärna hade shufflat lite längre än så. 
 
ABSOLUT bäst var ändå att tre av fyra person i vårt sällskap dök upp i likadan tröja! Helt oplanerat! Haha! 
Jag har aldrig känt mig mig så malplacerad i randigt. Det måste jag säga. 
 
 
 
 
 
När vi skulle dela upp lagen i shuffle board funderade vi först på om vi skulle köra "dom i blommigt mot resten" men sen valde vi att dela upp oss två och två. Mest rättvist. 
 
En kul men möjligen kort kväll. 
 

Bortglömda korvar kapitel två

Med anledning av vår bortglömda korv på bensinmacken och personen som inte ville erkänna att han just glömt, skickade min moster det här sms:et till mig: 

 

Det var på 90-talet och vi skulle köpa var sin korv "lite snabbt" på ett matställe när en person glömde vår beställning. Helt okej om han sagt "förlåt jag glömde" men när jag till slut frågade efter våra korvar försökte han låtsas som ingenting. Men en massa folk efter oss hade fått sin mat! Jag sa att nu fick han minsann bjuda på strips som kompensation. Han blev skitsur men efter en stund kom han med världens största bytta, typ en 10-liters hink, och slängde fram på bordet. Det syntes inte i byttan när vi hade ätit färdigt. Vi har skrattat åt detta många gånger men just då låg dina kusiner nästan under bordet och skämdes för mig. 

 

HAHA! 

 

Så många roliga lager i detta.

 

1) Vad är det med personer som ej kan erkänna att de glömt? Det är väl inte hela världen?

 

2) Min moster kräver friterad potatis som kompensation. Älsk på det. 

 

3) Ut kommer en TIO LITERS-hink?? Serverad i affekt, får vi förmoda. 

 

Nu funderar jag på att dundra in på besinmacken igen och retroaktivt kräva STRIPS! 

 

- BÅDE DU OCH JAG VET PRECIS VAD DET HÄR HANDLAR OM!! ska jag hävda när korvkillen ser frågande ut.

 

Mm. Kommer säkert upplevas helt normalt.  

Jag och Christer

Flinka läsaren Anna läste om Christer Björkman i tidningen Allas men inte kunde hon koncentrera sig på honom när hon såg VEM SOM SATT BAKOM! 
 
HA! 
 
 
Bild: Karin Törnblom / IBL Bildbyrå
 
 
Bilden är från sommaren 2016 när jag av oklar, men ändå välkommen, anledning blev inbjuden att sitta i publiken på Allsång på Skansen. Christer Björkman satt i knät på mig och jag satt i knät på Pekka Heino. Vilket möjligen är en överdrift av stora mått men det kan även vara total sanning beroende på vem jag pratar med. 
 
Hur som helst minns jag det som en angenäm afton. 
 

Nyhetspanel och klickbait

Idag var jag med i nyhetspanelen i radio. 
 
Vi pratade självklart om #metoo. Där finns det hur mycket som helst att "häva" från. Sen pratade vi om det faktum att lokaltidningarna har lagt ner Luciaomröstningen i brist på anmälda kandidater. Mig gör det inget. Omröstningar där längden på håret avgör vinnaren känns rätt förlegade.
 
 
 
 
 
 
Sen pratade vi om att tidningar mer och mer börjar ta betalt för läsningen på nätet. Det är hur rimligt som helst tycker jag. Seriös journalistik måste få kosta. Överlag har det ju funnits en stor gratiskultur på nätet vilket är bra i vissa aspekter, demokrati och tillgänglighet och allt det där, men en del saker måste få kosta. Jamenar, tänk er en värld där seriösa journalister helt fasas bort och ersätts av snabba klickbaits?
 
Jaha ja vad har hänt i världen det senaste? Nu ska vi kolla tidningen här... Vad har det rapporterats om för viktigheter? Nämen titta! En stackars kvinnan har städat ur sitt kylskåp och hittat svävande tacosåser! ÄR DET SANT? Oj oj oj...
 
 
 
 
 
 
 
Nä. Den typen av nyheter kan vi inte vila på. 
 
 
 
 
 
 
 
Eller?
 
*tänker drömmande tillbaka på min karriär som klickbait* 

Bortglömd igen

Vi köpte korv till barnen på en bensinmack i veckan. 
 
- Två korv i baguette, beställde jag.
 
Killen i kassan tog betalt. Sedan fortsatte han göra i ordning beställningen som var lagd innan oss, en hamburgare till någon som uppenbarligen var hans kompis. Efter att kompisen fått sin hamburgare släntrade killen bort till en dator vid kassan, gnolade förnöjt och började scrolla efter något. Kvar vid snabbmatsdelen stod en mamma och två korvlösa barn och tittade snopet. 
 
En annan medarbetare kom in bakom disken och frågade om vi hade fått hjälp. 
 
- Ja, vi har beställt mat, svarade jag.
- Har du tagit en beställning? frågade kollegan killen vid datorn. 
 
Killen tittade förvånat upp. Uppenbarligen påmind om att han just glömt något. 
 
- Eh... Ja. Alltså. Jag skulle bara kolla en grej! svarade han generat och lite för snabbt. 
 
Jo tjena! 
 
- ERKÄNN ATT DU GLÖMDE MINA BARNS KÖÖÖÖÖRV! skrek jag. 
 
Inte. 
 
Nog för att jag kan förvandlas till en lejonmamma men jag är väl inte galen heller. 
 
Där emot gjorde jag en mental notering att det tydligen är mitt lott i livet att få mina beställningar bortglömda. Samt om Guinesse Rekordbok söker människor som kan slå rekord i kort minne så ska jag hänvisa dom till en bensinmack i Skövde. 
 
 
 
Korven som tillslut blev serverad. 
 

Provkörning av bil

Ni kanske minns att vår bil Prutti Bang Bang åkte mot sin sista vila när vi var i Örebro i somras? Det var sorgligt och samtidigt skönt. Bang Bang hade gjort sitt i jordelivet. 
 
Sedan dess har vi varit utan bil. Det har inte varit lätt alla gånger med handling, jobb och barnens aktiviteter men det har gått. Vi har pusslat och planerat och ibland bett om hjälp. Cyklat väldigt mycket har vi gjort. I motvind. En massa motvind. ALLTID i motvind! VAD ÄR DET MED ALL MOTVIND?? VA??
 
Förlåt nu kom jag av mig. 
 
Vart var jag?
 
Jo, varför har vi då inte köpt oss en bil kanske ni undrar? Jo för vi har inväntat att min man ska börja på sitt nya jobb. Med detta nya jobb kommer det nämligen en bil och två stycken behöver vi inte. Så ja, vi har väntat. Idag var jag med och provkörde en Audi som kanske blir vår. Om vi vill. 
 
 
 
 
 
 
 
Den var väldigt skön att köra med elegant design, dubbla turboaggregat, sportig prestanda och... SKOJA! Som om jag är svår när det kommer till bilar?? HAHA! Bitch please. Efter att ha kört vår förra bil känns allt annat som att byta upp sig till en limousin klädd i bladguld (no offence Bang Bang). 
 
Någon som kör audi som kan ge någon slags input? 
 

Me too

Jag har blivit sexuellt trakasserad så många gånger att jag inte ens vet vart jag ska börja?

 

Under min uppväxt fick jag lära mig att det var en ”komplimang”. Och det började redan på mellanstadiet. Killarna i klassen tog sig friheter med oss tjejer varje dag. Smög upp bakifrån och greppade tag om vår bröst. Taffsade på våra rumpor. Mellan våra ben. Rangordnade tjejernas kroppar i listor som lästes upp högt. Sprang in i omklädningsrummet när vi bytte om. En tjej dom upplevde vara "slampiga" fick smeknamnet "femöringen" (hon var ju så billig). Alltså vi var TOLV ÅR!

 

Och ingen vuxen sa något. Övergreppen och de sexuella trakasserierna var ju bara "lek". 

 

Vad händer med en pojke som får tillåtelse att agera på detta vis? Vad får han för kvinnosyn? 

 

 

 

Sedan kom tonåren. Att inte kunna snedda över dansgolvet på ett disco utan att få händer över hela kroppen var ju bara ”smickrande”. Och var det inte en komplimang fick vi skylla oss själva, givetvis. Så fiffigt funkar patriarkatet. 

 

Varje gång jag hör en vuxen säga ”när hon blir tonåring får vi ta fram bössan höhö” om ett flickebarn så vill jag SPY i munnen. Det är våra pojkar som vi ska uppfostra, så vi slipper skydda våra flickor med vapen. Alla vi med pojkbarn har en svinviktig uppgift i att lära dom att det aldrig aldrig aldrig är okej att ta sig friheter. Det är INTE macho eller coolt. Vi måste tala om respekt och samtycke!

 

Vad gäller de mäktiga mediemännen som under alldeles för lång tid har fått härja fritt i skydd av en patriarkal tystnadskultur så är det hög tid att vi drar ner byxorna på dessa och synar deras handlande. 

 

Jag står alla dagar i veckan bakom de modiga kvinnor som nu stiger fram och talar. Följ gärna hashtagen #metoo på Instagram. 

 

Det är nog nu. 

Jag med tre ord

Häromdagen bad jag min man beskriva mig.
 
Jag: Hur skulle du beskriva mig?
Min man: Varm. Kärleksfull.
Jag: Varm? Jag har väl aldrig varit speciellt varm?
Min man: Inte?
Jag: Näääeee. 
Min man: Kärleksfull då?
Jag: Nej vad tråkigt. 
Min man: Okej. Driven och cool?
Jag: Tycker du det?
Min man: Ja. 
Jag: Och smart?
Min man: Ja visst. 
Jag: Tack!
 
Driven, cool och smart! HA! 
 
Känns som att jag möjligen kom fram till den beskrivningen själv men ändå. Ibland får man ta andras tankar i egna händer. 
 
 
 
 

Födelsedagsbarn på rad

Vad UNDERBART det är att komma hem till familjen efter att ha varit borta! 
 
Igår mötte Spiderpapa och spiderkidsen upp mig när jag steg av tåget från Stockholm och sedan swoooshade vi iväg på kalas. Med tårta och paket firade vi en 89-åring och en 35-åring. Den ena var min kusin och den andra min mormor. Ni får själva gissa vem som fyllde vad. 
 
 
 
 
 
Efter kalaset for vi iväg för att fira en av mina äldsta vänner som också har fyllt 35 år. Det blev bubbel, middag, tårta, lekar och trevligheter. Barn och vuxna i en enda salig röra. Högt och lågt. Hit och dit. Upp och ner. Skratt och gladgråt. En helt perfekt kväll med andra ord! Om min man hade fått bestämma hade vi varit kvar än. 
 
 
 
 
 
 
Idag tog vi en lång sovmorgon och efter lunch var vi bjudna på ÄNNU ett kalas. Jo visst. Kalsandet finner inga gränser denna helg. Jag tog en promenad dit. Ni kan se på mina hårtestar att det var medvind (hashtag det går bra nu).
 
 
 
Idag var det min fina svärmor som fyllde år. 
 
 
 
 
Trots att tårtan just flödat påminde barnen oss om att det faktiskt är tradition att om man är född 2009 eller senare ja då får man gå till farmors kiosk och köpa en glass när man är hos just farmor. Sådana traditioner ruckar man INTE på. Så här i oktober kom glassen med ett lager is också = mer för pengarna! 
 
 
 
 
Efter kaffe, glass och tårta började vi måla (vad jag antar) ett stort släktkonstverk. 
 
 
 
 
 
Minstakusinen tyckte möjligen att det var roligast att testa hållfastheten på allas frisyrer. Hon drog och kände och klämde. Samtliga släktens hårsäckar fick sedermera godkänt i besiktningen, låter hon hälsa. Tur!
 
 
 
 
Sen chillade vi och sökte efter resor till Holland. Min svärfar är från Haag. Det är därför vi heter deBruin i efternamn förstår ni *kan höra era polletter trilla ner unisont*. I vår vill vi gärna åka till Holland och se var vårt efternamn mynnar ifrån. 
 
 
 
 
 
 
En kalasig och mycket bra helg. 
 
Nu: Se på serier resten av kvällen. 

05. En liten människa på jorden

I femte avsnittet av Veckans Smash pratar vi blogg-gala. 
 
Regina minns tillbaka när hon åkte limousin till Vecko Revyn Blogawards och läsarna skrek hennes namn utanför festen. Jag minns den första gången jag var nominerad till ett pris och hur STORT det kändes. 
 
Sen lyfter vi ett viktigt ämne: stress.
 
Regina berättar om vad som ledde fram till att hon nästan gick in i väggen och jag delar med mig om vad som hände när min kropp sa ifrån under en period med mycket stress. Det var ett symptom som jag inte har hört om förut?
 
Sen behandlar vi det i-ländska problemet "soffsovare". Regina ger ett kanske något oschysst tips på hur man kan handskas med en soffsovande partner och eftersom jag ÄR en just sådan jag ger tips på hur du orkar hålla dig vaken liiiite längre om kvällarna. Viktigt liksom. Det och mycket mer i Veckans Smash!  
 
Lyssna nedan eller där poddar finns. 
 
Häpp! 
 
 
 

Stora Influencerpriset 2017

Vilken kväll vi fick! 
 
Jag vann inget pris. Men det var högst väntat. Elsa Billgren vann i min kategori och det är hon självklart värd. Så jag deppade ICKE ihop för detta. Neeeej då. Vi hade en fabulös galastund ändå. Jag är så glad att Matilda ville joina mig. 
 
 
 
 
 
Det var så roligt att träffa Lisa! Världens roligaste person. 
 
 
 
 
 
Jag och Lisa delade ut pris för Årets Samarbete. Efter min stand up-blackout var jag lite orolig att Black Out Inför Mången Människa blivit min lott i livet, men det var lugnt. Jag kände mig faktiskt väldigt avslappnad på scenen. Jag har liksom redan testat det värsta. Allt annat är en ljuv promenad i parken accompanjerad av valsång och rosa moln. 
 
 
 
 
 
Ebba von Sydow delade ut Ebbapriset. Hon hade inte fått tag i barnvakt för kvällen så lilla Ernst fick följa med ända upp på scen. Respekt ändå. 
 
 
 
 
 
Sen träffade jag Kenza! Yey! Jag har följt henne sedan hon började blogga för över 10 år sedan. 2006-2007 minns jag att det var hon, jag, StinaLee, Engla och ett gäng andra tjejor som knuffade varandra upp och ner på topplistan på blogg.se. Glory times. Kul att få säga hej efter ett helt decenium av sociala medie-följ. 
 
 
 
 
 
Efter prisutdelning var det mingel. Jag träffade bland annat Vanja och Johanna. Två personer vars karriärer jag beundrar. Johanna är bröllopskoordinator och har bland annat ordnat Kenza och Isabella Löwengrips bröllop. Vanja har alltid massa spännande projekt på gång. Bland annat är hon grundare till Babyloonz som producerar appar och tv-program till små barn. Femåringen tycker mycket om att titta på Josie och NaniTips till alla småbarnsföräldrar!
 
 
 
 
Ja-happ. 
 
Nu sitter jag och Matilda på tåget på väg hem till Skövde. Jag längtar abnormt mycket efter mina barn och möjligen även efter min man. Som jag alltid gör när jag har varit ute och "ränt". 
 
Över och ut. För nu. 
 

Galakväll

Slänger inte ett snabbt hej här. 
 
Matilda mötte upp tidigare idag och vi har gjort stan. 
 
Nu fixar vi i ordning oss inför galan. Jag känner mig snajsig i klackar, klänning och läppstift. 
 
 
 
 
 
Jag uppdaterar er med allt imorgon hörrni! 
 
 

Denna dag...

Asså den här dagen! Den har innehållit så många... Märkligheter? 
 
För det första så stötte vi på teknikproblem med podden så det blev ingen inspelning. Det var ju lite snöpligt eftersom det var därför jag åkte upp en dag tidigare. Men shit happens. Nu fick jag några extra timmar på stan istället och hittade morgondagens outfit. 
 
 
Denna klänning! Fast med andra skor. 
 
 
 
Sen drog jag mig till hotellet som ligger en bit utanför centrum. När jag väl kom fram låg receptionens internet nere och ingen kunde checka in. Receptionisten började titta manuellt bland sina papper men kunde iiiiiiinte hitta någon Moa. Det uppstod en märklig stämning... Som om vore jag någon som går in på random hotell och hävdar att jag har ett rum bokat. Tja. Det finns kanske en business för det med? Vad vet jag. Efter många om och men hittades jag i alla fall i listorna och fick äntligen mitt rum. 
 
 
 
 
 
 
Efter incheckningen gick jag ut för att leta efter en matbutik som enligt google maps skulle ligga 1 kilometer från hotellet. BULL to the SHIT säger jag. Jag letade efter denna butik I EN TIMMA! 
 
Det fanns ingen. 
 
Bluff. 
 
Väl tillbaka på rummet - SVINHUNGRIG och ofrivlligt motionerad - beställde jag en hamburgare för 200 kronor med en roomservice-avgift på 85 kronor.
 
Måtte denna burgare smaka guld och gröna skogar! tänkte jag och försökte samtidigt inte tänka så mycket på priset.
 
Efter att ha väntat i närmare en timma på maten ringde telefonen och restaurangen meddelade att dom hade glömt bort min beställning men att den snart skulle levereras. Klockan var då 20:00 och jag hade inte ätit sedan kl 12 och började nu se små keruber dansa framför ögonen på mig. 
 
Men till slut kom så äntligen min middag. 
 
 
 
  
Nu är jag mätt och belåten och ska kötta (mjölka?) Bonde söker fru för resten av kvällen. 
 
Imorgon är en annan dag och förresten är sängen svinskön! 

Mot Stockholm

Spännande rubrik på detta inlägg, det måste jag säga. Ett riktigt klickbait. 
 
Japp.
 
Jag är alltså på väg till huvudstaden. Tåget var i vanlig ordning försenat. Jag var icke förvånad. Ge mig ett SJ-tåg som går i tid och jag ska giva eder förvåning! Någon tågvärd har jag inte heller sett till sedan jag steg ombord vilket stärker min teori om att det finns ett panicroom att tillgå för personalen vid förseningar. Mjehe*
 
 
 
 
 
 
 
Well. Imorgon ska jag som bekant gå på Stora Influencer-galan men jag åker upp redan idag för att bli intervjuad till podcasten We are Influencers. Så himla roligt! Men även nervöst eftersom jag inte ser mig som en influencer per se. Å andra sidan är ju mitt sätt att vara också ett sätt att... Ja. Vara. 
 
Sen ska jag försöka hitta en outfit till galan. Klädkoden är glam och jag har exakt noll glammiga kläder i min garderob. Jag får helt enkelt be till klädgudarna att det finns en outfit någonstans på Stockholms gator som ropar mitt namn.
 
Förutom att jag är nominerad till Årets Veteran ska jag och Lisa dela ut pris tillsammans. Pirr! Och imorgon vid lunch kommer Matilda upp för att joina mig. Så fab!
 
 
 
 
 
Jag uppdaterar er senare om podintervjun och eventuella fynd av glammig outfit. Häng med på min Instagram också vettja, speciellt story som jag planerar att uppdatera aktivt. 
 
Häpp!
 
*Är jag den enda kontinuerligt aktiva tågvärds-konspiratören i Sverige? Kanske i VÄRLDEN?? Jag tror det. 

Familjen jeansjacka

Ursäkta men har jag delat med mig av den här ljuvliga bilden på bloggen? Jag minns inte. 
 
Den är i alla fall från lokaltidningen 1987, på mig och min familj när vi besöker ett museum i Hornborgarsjön. 
 
 
 
 
Ljuvliga faktorer med denna bild:
 
1. Överflödet av denim 
2. Mammas 80-talsfrill 
3. Min pottfrilla 
4. Att mamma och pappa låtsas som att dom beundrar en barkbåt från järnåldern (eller vad det nu var vi kollade på)
5. Att jag sneglar diskret men ändå ganska odiskret mot fotografen 
6. Min lillebrors direkt chockade uppsyn
 
Mmm. Så fint. 
Tidigare inlägg Nyare inlägg