Julafton 2017

Julafton 2017 gick till en början av stapeln hemma hos min mamma. Som alla andra år. Maj god jag älskar när julafton är som den alltid är! Det är verkligen något jag vill föra vidare till mina barn. Årliga, trygga och fina traditioner. Det gör så mycket av ens barndom, på något vis. 
 
Den här julen hade jag på mig samma klänning som på Stora Influencer galan.
 
 
 
 
Kände mig snajsig. 
 
Efter massa god julmat var det dags för *trumvirvel* JULKLAPPSSPELET. 
 
Spänd stämning rådde kring bordet. Vem skulle få ängeln??
 
 
 
 
 
Efter en mycket spännande omgång stod slutligen min kusin som vinnare av årets ängel! Tillverkad av min andra kusins sambo. 
 
 
 
 
Grattis... Tror jag?
 
Mamma fick mitt bidrag vilket var ett inramat foto på urspungs-ängeln. Eller ska vi kalla henne för moders-ängeln? 
 
 
 
 
Naaaaw så fint.
 
Med den inramningen vill jag säga - NEVER FORGET!
 
Årets släktfoto (minus min mamma):
 
 
 
 
Efter Kalle Anka, kaffe och julklappsutdelning for vi, mina syskon och min svägerska hem till oss. Där knackade snart tomten på dörren, till barnens stora lycka. 
 
 
 
 
När tomten hade delat ut julklappar en stund stegade femåringen fram till honom och frågade:
 
- Är du min morfar? 
 
Tomten blev för en sekund lite ställd innan han fann sig och svarade att nääääääääeeeee, det var han inte. Ehum. Sen sa tomten hej då och efter stund knackade den riktiga morfadern på dörren. 
 
Alltså, båda barnen förstår ju vem det är som döljer sig bakom masken. Den äldre har förstått det i flera år. Men det spelar inte så stor roll. Hur ofta händer det att en vuxen klär ut sig och spelar avancerad teater i symbios med hela släkten? Det händer ju bara på... Ja på julafton. Bara den grejen i sig är värd att bevara. Sen spelar det inte så stor roll att alla i familjen från och med i år har synat bluffen. Nästa år har vi en åttamånders bebis med oss som kommer ta över stafettpinnen vad gäller övertygelse och tro i gubbar med buckliga plastansikten röda luvor pch vitt skägg. Mys! 
 
Julafton 2017 - you´ve been a blast!

Lilla Julafton

Hoppas att ni alla hade en bra julafton igår! 
 
Jag har en del att blogga ikapp känner jag. För oss började julen nämligen i lördags då vi firade tillsammans med min mans sida av släkten. Vi kan väl kalla det för Lilla Julafton även om den inte var så himla liten direkt. 
 
På förmiddagen var vi bjudna till en släktings stuga utanför Karlsborg.
 
Barnen fick gå skattjakt. 
 
 
 
 
Efter ledtrådar, uppdrag och letande i skogen fann barnen äntligen skatten! Pysselgrejer och kinderägg. 
 
 
 
 
Efter skattletning var det dags för korv och hamburgergrillning vid sjön. 
 
 
 
 
Ett mycket bra initiativ att tillbringa ett gäng timmar utomhus! Att vara inne för länge med pirriga barn som längtar efter en rödklädd man kan lätt bli... Intenstivt? Vi klubbade igenom att utomhusaktivitet får bli tradition. 
 
På eftermiddagen åkte vi hem till svärmor för vidare firandet. Nya familjemedlemmen Atlas var med. 
 
 
 
 
 
Vi fick massa god mat! Som alltid hos svärmor. 
 
 
 
 
 
 
Efter mycket längtan kom så äntligen tomten. 
 
- JAG HAR VARIT SNÄLL!! utropade barnen i kanon redan innan tomten hade tagit sig in i hallen än mindre uttalat den bevingade frågan. 
 
Det kallar jag att vara proaktiv kring sitt personliga varumärke. 
 
 
 
 
 
Barnen fick massor av fabulösa klappar. Bland annat radiostyrda bilar. Dessa bilar ägnade sedan familjen närmare två timmar åt att försöka få igång (med tillhörande otåliga barn hoppande bredvid). Ingenting fungerade?? En mängd teorier framfördes så som tillverkningsfel och svajiga frekvenser. Till slut, efter många om och väldigt många men, uppdagades det att felet låg i att det fattades ett... BATTERI!
 
Ehum.
 
 
 
 
De vuxnas paket bestod av ett pussel. Det tog ett tag av knåpande innan vi kunde läsa vad julklappen bestod i. 
 
 
 
 
Övernattning, vandring och kanotpaddling i Tivedens naturreservat tillsammans allihopa. SÅ kul!
 
Att ge varandra upplevelser är julens nya röda. 
 
En mycket trevlig och mysig lill-julafton. 

God Jul

God jul önskar vi eder alla! 
 
Hoppas dagen bliver så som ni önskar tillsammans med de ni tycker om. 
 
 
 
Jag ger er en fullständig julaftonrapport imorgon. 
 
Ha en härlig julafton nu! 

15. Årets år

I sista avsnittet för 2017 snackar vi nyår. Jag listar mina bästa respektive sämsta nyårsminnen. Regina reder ut vad som har varit mest googlat under året och jag inser att jag har sökt loss på alla ämnen på den listan...

 

Sedan avlägger vi mål för 2018 och jag siar Reginas framtid. Det hela sammanfattas med orden ”årets år”. Låter hoppfullt, eller hur? 

 

Lyssna här nedan eller i podapparna.

 

Gott nytt år och god fortsättning allihopa önskar vi på Veckans Smash! (jag och Regina alltså hehe).

 

 

Eventuellt är jag brottslingen

Ni kanske minns att jag i slutet av november rev upp ängel-gate igen? En släkthistoria i flera delar med många lager.
 
Det hela intensifierades då en skarpsynt bloggläsare fann fasansfulla bakgrundspresenter på ängelbilden. Nämligen en toalettborste! VEM gav bort en toalettborste i julklappsspela 2011 undrade alla med mig i täten??
 
 
 
 
Min moster tror att det var jag. 
 
 
 
 
 
Det sjuka är att jag tror att hon har rätt. Det kan mycket väl ha varit jag som köpte toalettborsten. Det roliga är att mormor tydligen blev nöjd med den. Tillskillnad från min moster som fick ängeln...
 
Eftersom jag numera är huvudmisstänkt vad gäller toalettborsteinköpet tycker jag att vi ska vara storsinta nog och lägga den historien bakom oss. Istället ser vi fram emot julklappsspelet 2017 som det bara är två dagar kvar till. Jag ska inte avslöja vad jag har fixat för gåvor men om vi säger så här - släkten är in for a treat!
 
Mjehehe. 
 
To be continued...
 
 

No brow är det new brow

Jag läste Elle häromdagen. Och vet ni vad?!
 
2018 är no brow the new brow! HA! Naturliga bryn är alltså det hetaste av det heta. 
 
Kolla!
 
 
 
 
 
 
   
Förstår ni hur goda nyheter det här är för någon som aldrig har lyckats uppbåda någon svanvinge? Undviker jag bara att fylla i med en penna så ser mina ögonbryn exakt ut så där. 
 
Jag har inte varit med om så här goda nyheter sedan Marabou kom på idén att börja okynnes-para sin choklad med diverse sötsaker. 

Glasmatchning

Jag var som sagt på IKEA i helgen. 
 
Bland annat inhandlade jag nya glas. Det behövdes verkligen. Alla våra glas med rimlig form och färg har gått ett trasigt öde till mötes. Men coca colaglasen som vi fick i någon slags McDonalds-meny för 100 år sedan (uppskattat tidsspann) dom håller minsann. 
 
 
 
 
Ooooooooh ja vad dom håller! Varje dag när jag öppnar köksskåpet står dom där och tittar på mig med stora ögon. Här är vi! Drick ur oss drick ur oss... väser dom. År efter år. 
 
Jag skulle kunna arrangera en tapp-olycka från ovanvåning ner till undervåning och dom skulle hålla det fallet alla dagar i veckan. Inte en enda flisa har lämnat deras glaskroppar under all den här tiden med all användning som det har inneburit. INGET kan rubba deras existens. Inte ens småbarnsår. 
 
Men nu har jag tagit deras öde i egna händer och placerat alla omaka glas ett annat skåp. Istället ser det ut så här på vår vanliga vardagshyllan:
 
 
 
 
Erkänna att ni är imponerade! Va? Har ni någonsin sett så många matchande glas på rad?? Nä. Jag tänkte väl det. 
 
Jag gillar speciellt de här mindre glasen som visade sig vara perfekta vardagsglas, speciellt för barnen. 
 
 
 

Någonting är allvarligt fel

Det känns som att jag tyvärr alldeles för ofta läser om kvinnor som utsätts för sexeullt våld men där gärningsmännen frias. 
 
Jag förstår att lagen och rättegångar och allt det där är mer komplexa än vad jag möjligen har information till. Och jag förstår att man inte kan dömma folk hur som helst till höger och vänster men jag tänker ändå att när det kommer till sexuellt våld mot kvinnor så måste lagen lida av allvarliga brister. Någonting måste vara väldigt, väldigt fel.
 
Katarina Wennstam slår som vanligt huvudet på spiken. Tyvärr ska jag väl tillägga för det är oändligt sorgligt och helt obegripligt att det ska se ut så här.
 
 
 
 
Som kvinna har jag väldigt lite / INGET förtroende för rättsväsendet.
 
Något måste förändras!
 

Finmiddag på stan

Igår hörde en kompis av sig och frågade om jag och Spiderpapa, lite spontant sådär, ville hänga med ut på stan och käka?
 
Här är det lätt att tänka att nej nej det hinner vi inte. Vi har fortfarande klappar att handla och slå in. Hörn som ska dammsugas, en gran som ska hållas levande och jobb som ska jobbas ikapp. Men sen tänkte jag varför inte? Klart vi ska be om barnvakt och bege oss ut på stan. 
 
Sagt och gjort. 
 
 
 
 
 
 
Bubbel kändes mer än självklart att inleda middagen med. Och sedan även fortsätta med för min del. Jag dricker typ bara bubbel nuförtiden. Känner sällan eller aldrig för vin. Möjligen rosé för att skåla in våren. Fast sen dricker jag extremt sällan överlag. Jag är bara inte speciellt förtjust i alkohol. Icke medvetet vald seminykterist skulle jag kunna kalla mig. Jag dricker mycket hellre vatten eller cola till mat. Mvh // sPaJdER 5 år
 
 
 
 
Efter bubbel började maten anlända till bordet. 
 
Eldat ostron, någon? 
 
 
 
 
 
Löjromstoast. 
 
 
 
 
Fisk med röd och gulbetor. 
 
 
 
 
Efterrätten bestod av chokladkräm med havssalt, brödsmulor och olivolja. MAGI!
 
 
 
 
På bussen hem enades vi om att en lugn finmiddag på stan mitt under brinnande julveckan får bli tradition. 
 

Snöpromenad med knepig takt

Jag tog en vintrig promenad igår. Såååå härligt! Jag jublar över snö nuförtiden!
 
Det blir typ inte vinter i mina trakter längre så varje dag med snö känns det som att naturen har lyckats befrukta sig själv mot alla odds. 
 
 
 
 
 
 
Jag stötte för övrigt ihop med ett promenerande par i en korsning. Våra vägar möttes där, bokstavligen, och plötsligt promenerade vi jämsides med varandra. Vi gick i precis samma takt. Som att vi var i sällskap, vilket vi ju inte var. 
 
Topp 3 mest obekväma situationer i livet: 
 
3. Strumpa som knölar i en sko
2. Sova utan kudde 
1. HAMNA I EXAKT SAMMA PROMENADTAKT SOM TVÅ PERSONER MAN INTE KÄNNER!
 
Jag var naturligtvis tvungen att göra det enda rätta - börja prata med dom med chans att göra mig nya vänner för livet stanna och börja fippla med telefonen tills vi hade ett lagom bekvämt avstånd mellan oss. 
 
Mvh // svensk päschon 

Adventsfika, Ikea och kappfladder

Jaha ja. Ny vecka nya möjligheter. Som jag aldrig brukar säga. Men nu sa jag det ändå. 
 
Låt oss se vad vi hade för oss i helgen. 
 
I lördags förmiddag hade vi besök av min mans bror med familj. Tänk när barnen var så små att dom kunde sitta på bordet utan att det tog allt för mycket plats? 
 
 
 
 
Myyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyys (skulle kunna fortsätta med Y:et i evigheter). 
  
Precis innan gästerna skulle komma upptäckte jag en maska på mina strumpbyxor. Vad skulle jag göra? Ignorera eller pensla på nagellack med risk för att aldrig få av mig strumpbyxan igen?? Jag valde ignorera. Men fick höra på Instagram att hårspray tydligen ska vara en bra deal för maskor? Jag får testa nästa gång. 
 
 
 
 
 
Sen fick jag sms från en kompis. 
 
 
 
 
 
Jag funderade i exakt en halv sekund innan jag sa JA. Ja till att jag var sugen alltså. Så vid 14-tiden tutade vi iväg till Ikea Jönköping tillsammans med en tredje vän. Bara att sitta i bilen och tjôta i över en timma enkel väg är värt resan. Mycket trevligt. När vi kom fram insåg jag att delar av min kappa hade fått härja fritt utanför bilen hela vägen. Pinigt! Men kul för dom som fick se fladdret, antar jag. 
 
 
 
 
 
 
 Igår hade vi besök av kompisar. Vi bjöd på skinkmacka, julig fika och tre tända ljus (av totalt fyra). 
 
 
 
 
Sen har helgen även bestått att pulkaåkning, promenader, kalas, film i soffan, storhandling och ja, man hinner med en del under 48 timmar. 
 
Det var väl det för nu. 
 
På återhörande. Eller ska jag säga återläsande? 
 

14. Farmors hemliga pengar

Tack för alla fina ord vi får om podden hörrni! Det vääääärmer. 

 

 

I veckans avsnitt urskiljer jag TYDLIGA  mönster i Bonde söker fru. Är det verkligen "helt ny information" eller är det en utarbetat strategi?

 

Regina bjuder på fem juliga spaningar. Hur känner vi angående årets julvärdar egentligen? Blir vi snällare under julen? 

 

Hur firar vi jul förresten? Vems traditioner är viktigast? Och vad är det för hemliga pengar Reginas farmor skickade när hon var liten?

 

Mååååånga frågor kräver sina svar! Det och mycket mer i Veckans Smash. Lyssna här nedan eller i podapparna. Följ oss gärna på Fejja också. 

 

 

En känsla av fas

Ikväll kände jag mig plötsligt så i fas med allting. 
 
Det fanns inget som behövde plockas, inget barn som behövde hjälp med något, ingen mat som behövde handlas eller lagas, ingen disk som behövde diskas, ingen tvätt som behövde tvättas eller hängas eller sorteras... 
 
Det var liksom bara helt blankt på to do-listan. 
 
Så skönt!
 
Fast... Sen har vi såklart ett förråd som behöver rensas och garderober som alltid behöver sorteras och en persienne som behöver bytas ut och en random hylla som stått lutad mot väggen i hallen i två veckor och en gardin som är för kort vilket har stört mig i tre år nu och en spis som ingen har städat bakom sedan vi flyttade in och ett kylskåp där jag vill minnas att jag har skymtat vitlök som slått rot och utemöbler i trädgården som nog inte är tillverkade för minusgrader och snö men snälla nån gör era egna to do-listor då OM DET ÄR SÅ HIMLA VIKTIGT ATT FÅ MED PRECIS ALLT!!
 
Själv gillar jag inte att sväva ut för mycket utan föredrar att hålla mina att-göra-listor verklighetstrogna. 
 
 
Ett hem i verklighetstrogen fas.
 

Stora julbaksdagen

Som jag nämnde i inlägget innan hade vi stora julbaksdagen hemma hos min bror och hans fru igår. Ett YPPERLIGT initiativ från dessa två. Det blir helt klart en tradition från och med nu. 
 
Jag ryktes med i julstämningen och började genast att posera med en gran. 
 
 
 
 
 
Efter poseringen gjorde vi julskumsfudge, mozartkulor, rispuffskola, knäck (recept kommer), hallon/lakrits-fudge och kokostoppar med saffran och choklad. 
 
 
 
 
 
 
När vi efter en lång bakdag skulle provsmaka alla läckerheter tyckte vi att kokostopparna kändes lite... Lösa? 
 
- Dom var jättesvåra att doppa i den smälta chokladen, sa min svägerska. Kokosen ville inte hålla ihop.
- Men... Har vi gräddat kokostopparna i ugnen först? undrade någon.
- Ööö näääääääääääääää... svarade alla unisont med kokos och rått ägg droppande ur mungiporna.
 
Den parentesen hade vi missat. 
 
Efter att ha mumsat deg kom vi alltså på att vi kanske skulle grädda kakorna också. 
 
Före:
 
 
 
 
 
Efter: 
 
 
 
 
Kanske inte så fagra men mycket delikata. Både gräddade och ogräddade. Mest gräddade.

Mormor kan hon

Igår hade vi stora julbaksdagen hemma hos min lillebror och hans fru. 
 
Min bror gjorde Mozartkulor med mandelmassa, nougat, choklad och massa grejer. 
 
- Jag ska visa dig hur man gör, sa mormor.
 
Sen tog hon kniven från min bror, skar en tjock skiva mandelmassa och... Stoppade i munnen! 
 
 
 
 
 
Haha... 
 
Nämnde jag att jag och min mormor är släkt? 

Sjukstuga igen

Jag som mycket sällan brukar vara sjuk har fått den ena basilusken efter den andra det senaste. 
 
Just nu är jag täppt OCH snorig samtidigt. Är det ens något som borde gå att kombinera? Det känns som att mina näsborrar har blivit förlamade utan möjlighet att hålla tätt. Snoret rinner okontrollerat. 
 
När jag äter låter jag som ett helt tröskverk. Jag pustar och stånkar och frustar som vore jag nära att tuppa av vilken sekund som helst. Vilket jag nästan är också varje gång jag driftar mig att stänga munnen. 
 
Jag har fått ställa in både jobb och andra göromål den här veckan vilket jag nu har ångest över och tänker att folk tycker att jag är en svikare. Själv känner jag mig som en bluffare. Som att jag hittar på mitt tillstånd. Jo för det är ju en jättegivande grej att "hitta på". Verkligen. Jag har helt klart legat hemma och smitt planer på att spela förkyld. Så är det.
 
- Jag vet! Jag säger att jag är snorig. Eller nej nej jag säger att jag är snorig OCH täppt! Genialiskt! That one will shut ´em up fo sho. Mjehehehe....
 
 *gnuggar min nävar*
 
Not.
 
Näe nu ska jag faktiskt bara tillåta mig själv att vara krasslig. 
 
 
 
Idkar återigen vy från sängen. 
 

Boendeletande

Tack för att ni delat med er under inlägget om tillökning i familjen. Vad mysigt ni berättar! 
 
Jag har förresten varit med min bror och hans fru och kikat på en bostadsrätt. Den är belägen i det område som vi bor i vilket jag personligen tycker är ett STORT plus. Jag vill gärna bo nära! Egentligen är jag helt fel person att ha med som råd för så länge boendet ligger i vårt område kommer jag att vara totalt partisk.
 
- Det här blir PERFEKT för er! utbrast jag redan i hallen och tyckte nästan att vi kunde vända och gå hem och börja buda på direkten. 
 
(Notera att jag skriver i "vi-form") (så involverad är jag alltså att detta) (obs bidrar ej med stash, enkom engagemang).
 
 
Mäklaren i fråga var för övrigt ett bekant ansikte. Han höll i många av de visningar som jag och Spiderpapa var på när vi letade hus som allra värst. Jag tyckte mig nästan se hur en skugga av oro for över hans ansikte när jag klev in i lägenheten men jag kan även ha inbillat mig??
 
Nå väl. Vi får väl se hur det blir med lägenheten. Jag håller tummarna!  
 
 
 

Svag näsa och podinspelning

Förkylningen som högre makter glömde har nått mig! Jösses vad jag är snorig. Niagarfallen är inte längre belägen i amerikat. Niagarafallen är belägen under en blek och svag näsa i Skaraborg.
 
Jag har snutit upp två sår under varje näsborre. Tidigare när jag smorde in ansiktet med dagkräm sved det som eld under näsan. Lite oklart vart den krämen tog vägen.......
 
A ja nu ska jag snart spela in pod med Regina, vilket vi gör över telefon. Det är alltid lika trevligt att tjitt tjatta med henne! Hon är så smart, idérik och ROLIG! Att jag har henne och även Matilda som några av mina kollegor är en ynnest. Där är jag lyckligt lottad. 
 
Har ni inte lyssnat på Veckans Smash ännu tycker jag att ni ska göra det. Som alltid med poddar blir avsnitten bättre och bättre vart efter innehållsskaparna (vi i det här fallet) blir varma i kläderna. Vi släpper nya avsnitt varje lördag. Give peace us a chance vettja! 
 
Lyssna här eller i appar där poddar finns. 
 
 
 
Förkyld päschon med kaffe i hand. 
 

En pyroman i vårt hus

Någon i vår familj har gamblat med julen! Det är sant! Vi kan kalla denna någon för Spiderpapa. Ikväll var han ytterst nära att besudla halva advent.
 
Det började med att han försökte tända ljus nummer 4 i adventsljusstaken. Som i slowmotion såg jag hur han började fippla med tändaren mot helt fel veke. 
 
- NEEEEJ, skrek jag och satte förfärat handen för munnen. 
- Oj då fel ljus, sa Spiderpapa och skrockade lite. 
 
Sen gick han, likt en stirrig pyroman, över till att försöka fjutta på ljus nummer 3. 
 
!!
 
- NEEEEEEEJ, utbrast jag igen, kastade mig mot Spiderpapa och tacklade eldvapnet ur handen på honom en gång för alla. 
 
Nu är två ljus, vilka båda skulle stått rena och orörda i flera veckor till, totalt vidbrända och skändade i topparna.
 
 
 
 
 
Ni ser ju!!
 
Nej vi kan inte byta ut ljusen.
 
Ja det här var traumatiskt. 
 
Nej jag tycker inte att rubriken är överdriven. 

Tillökning

I september bjöd min bror och hans fru på tårta.
 
- Jaha. Och? tänker ni.  
 
Jo men ni förstår att på den här tårtan fanns det ett datum. Ett magiskt datum. 
 
 
 
 
 
 
JAG SKA BLI FASTER! ♥
 
Eller moster som jag har gått runt och sagt till alla. 
 
- Jag ska bli moster! Min bror ska ha barn! har jag berättat. 
 
Tills jag häromdagen frös mitt i en rörelse när jag insåg att jag ska inte alls bli moster! Jag ska bli faster. Varför har ingen sagt något?
 
Hur som helst. Vi är så glada! Jag är väldigt nyfiken på relationen till ett syskonbarn. Det är ju nytt för mig. Jag fattar ju att bebis kommer bli en ögonsten men exakt vilka band får man? Mitt mål är att bli en cool, snäll, rolig och närvarande faster som jag hoppas att lill´ baby vill komma hem till. Mina bröder är superfina morbröder och mitt föräldrahjärta blir väldigt varmt varje gång dom tar sig tid för mina barn. Det betyder mycket. 
 
Ni som har syskonbarn, vad har ni för relation? 
Tidigare inlägg Nyare inlägg