Ensamvecka

Den här veckan är Matilda iväg till Norge och åker skidor den lilla glidaren (i dubbel bemärkelse med andra ord) så jag är förhållandevis ensam på kontoret. Ja förutom våra andra kollegor då men dom sitter inte i samma rum som jag och vi jobbar inte lika tight. 
 
Det negativa med att Matilda är borta är att jag inte har någon att avhandla stort som smått med. 
 
Jag har alltid så mycket att säga till Matilda! Varje måndag morgon riktigt bubblar det i mig av allt som jag vill komma ihåg att nämna. Saker som hänt, grejer folk gjort, inlägg jag sett på sociala medier, debatter jag följt, artiklar jag läst, känslor jag känt... Har jag upplevt något RIKTIGT avhandlingsbart räcker det med att jag snurrar in på kontoret med lätt uppspärrade ögon så vet Matilda att nu - NU - är det bäst att trycka på kaffemaskinen en extra gång. Ja, och vice versa förstås. 
 
Men idag.
 
Tomt.
 
Jag har endast en beige vägg att samspråka med. 
 
Det positiva är att beiga väggar inte är speciellt sociala så jag kommer antagligen få mycket gjort. 
 
 
 
Spajdan funderar över beiga väggars sociala förmåga. 
 

Var inte rädda

Idag fyller kära, kära Spiderpapa år. Denna ööönderbara man och pappa.
 
Vi firade med frukost på sängen och åttaåringen hade slöjdat en smörkniv i present. Den har han längtat sååååå efter att få ge bort. 
 
- Jag längtar till söndag... har mumlat ända sedan i måndags och nog sett fram emot denna födelsedag mer än födelsedagsbarnet själv. 
 
Men så är det ju även en härlig känsla att få ge. 
 
Femåringen å sin sida har haft fullt sjå med att hålla tungan rätt i mun och INTE berätta om smörknivspresenten. Lite risky att vi delgav honom informationen från första början, kan jag tycka. Att berätta en hemlighet för en femåring är ju lite som att lämna ut sina uppgifter till Facebook - det läcker gärna. Men femåringen klarade att hålla på uppgifterna, som väl var. Vilket är mer än vad man kan säga om Facebook. 
 
 
 
Nyslöjdad smörkniv in action. 
 
 
 
Vidare fick Spiderpapa biljetter till Henrik Schyfferts show, så den var vi sett idag. "Var inte rädda" heter föreställningen. Spiderpapa var ironiskt nog rädd innan det började för vi satt farligt nära scenen och det vet vi ju alla hur lätt hänt det är att bli indragen i en stand up-show. Men det blev vi inte. Några andra på raden framför blev istället kvällens driftkuckun. Pjuh. 
 
 
 
 
 
 
 
Föreställningen var för övrigt SÅ BRA! Speciellt delen om jämställdhet och delen om hur lång tid det tar för en svensk att komma ut i arbetslivet. Sjukt kul. Ni som vet vet. 

Kläm kläm kläm

Jag har haft någon slags märklig plopp på min övre ögonlock som jag i helgen kände mig nödgad att klämma. Inget konstigt med det då jag har haft kläm-tourettes sedan barnsben. Kläm-tourettes betyder att man har väldigt lite / ingen impulskontroll när det kommer till att klämma saker så som finnar och andra "ploppar" som sticker ut från kroppen. Det spelar ingen roll om ploppen sitter på kanten av en ögonlock där skinnet är ungefär lika tjockt och härdat som ett nyfött grässtrå, det SKA klämmas. 
 
Japp, jag klämde alltså på ploppen med resultatet att min ögonlock snabbt svullnade upp till dubbel storlek. Jättetrevligt! Om man tycker om att se saker och ting ta nya proportioner. 
 
Efter någon timma insåg jag att den där "ploppen" med största sannolikhet var en vagel in da making. 
 
Grattis till mig! Jag har nog aldrig haft en vagel innan. Nu har jag googlat och rådet är tydligen INTE att klämma eller på något vis bruka våld på vageln. Rådet är att vänta ut och möjligen "massera" med varmt vatten. 
 
Alltså, ni förstår väl att en vagel som inte får röras + mig är som att släppa in ett barn i en godisbutik och säga att här får man inget äta. 
 
...
...
...
...
...
 
 
Det kommer bli några långa dagar framöver. 
 
 
 
Bild från en dag då jag inte hade en vagel. 
 

28. You raise me up

Avsnitt 28 av Veckans Smash ya´ll. 

 

Är det så att människor som alltid är sena lever längre? Vem av mig och Regina tror ni springer till bussen och vem är på hållplatsen i mycket, mycket, mycket god tid? 

 

Jag levererar det främsta skälet till varför jag ALDRIG skulle kunna vara med i Robinson och det handlar knappast om matbristen... Regina berättar om den gången då hon var med i Big Brother och inte blev utsläppt från huset trots att hon ville åka hem?!

 

Förresten, hur lätt är det inte att hamna i ett "you raise me up"-moment? Väldigt lätt! Alla har vi varit där, men bara en gång har det sänts på tv... He. 

 

Det och mycket mer i veckans avsnitt! Hoppas ni tycker om´et. Jag tycker VÄLDIGT mycket om att podda med Regina. Charmigare och smartare päschon får man leta efter. 

 

Häpp!

 
 

Matchande

Ursäkta men jag insåg just att min kappa har EXAKT (nåja) likadana färg som den naturliga färgen på mina läppar. Läpparna på MUNNEN alltså. Om ni nu hann tänka något annat, era snuskisar. 
 
Spana in:
 
 
 
 
Det var naturligtvis därför jag köpte kappan. 
 
- En läppfärgad kappa tack, sa jag i affären. 
- Say no more! svarade butiksbiträdet. 
 
Och nu sitter jag här och matchar. 
 
Läpparna?
 
 
 
 
Kappan?
 
 
 
Ingen vet. 
 

Min kuddpersona

Kuddar! Så viktigt.
 
När jag ska sova har jag en kudde nummer 1 under huvudet. Sedan har jag en kudde nummer 2 som stöd bakom kudde nummer 1 så att kudde nummer 1 inte blir för slapp och platt. Jag sover med andra ord indirekt på två kuddar. Det finns inget jag avskyr så mycket som slappa och platta kuddar!
 
Sen har jag en kudde nummer 3 under armen då jag alltid somnar på sidan. Vart ska stackars armisen annars ta vägen? Dingla ner i madrassen? Nej tack. En armkudde är superviktigt! Möjligen att jag i extremfall kan knöggla till täcket och lägga min arm(!)a kroppsdel på, men helst inte. När jag bodde i London och levde snålt ägde jag aldrig någon armkudde och täcket var ofluffigt och tunt så då somnade jag alltid med armen liggande parallelt över midjan och höften. Ett stelt insomningstillstånd möjligen, but you do what you gotta do med din arm. 
 
Men nu när jag lever ett mer stabilt vuxenliv lyxar jag alltså till det med minst tre kuddar. Ett av mina mål 2018 är att inhandla en sådan där extra lång kudde som många har när dom är gravida. Drömmen!
 
 
 
Triss i kuddar. 
 

Påsk 2018

Vilken ytterst fabulös påsk vi har haft! Den här ledigheten har känts som ett helt sommarlov. 
 
Tillåt mig sammanfatta. 
 
Skärtorsdag
 
Mina bröder och Hanna kom hem till oss på grillning. 
 
Man får ju ändå älska komponenterna i den här bilden:
 
 
 
 
Snö, julgran, sol och en tänd grill = påskhelgen sammanfattad. 
 
Långfredag
 
Vi fick besök av våra Norgevänner och det firade vi med korvgrillning i solen. Såååå häääärligt!! Jag hade kunnat somna där i stolen. Invaggad i ljumma UV-strålar. 
 
 
 
 
 
På kvällen var vi bortbjudna till våra kompisar som vi bodde granne med i vår förra lägenhet. Vi kallar dom av förekommen anledning fortfarande för "grannarna". Åsa är magisk på att ordna middagar - allt från dukning till förtugg och mat är alltid fantastiskt. Jag har föreslagit flera gånger att jag och hon borde flytta ihop, så kan våra män bo tillsammans? Än så länge är inget spikat.
 
 
 
 
 
 
 
Påskafton
 
Vi käkade påskmiddag hos min mormor och spelade Pie Face
 
 
 
 
Påskdagen
 
Vi var bortbjudna (igen ja, ni hör ju hur lyxigt vi har haft det) till några kompisar på tacokväll. Med oss till värden och värdinnan hade vi lutande tulpaner.
 
 
 
 
 
Annandag påsk
 
Vi vaknade och trodde att ledigheten var slut MEN DET VAR DEN INTE! HAHAHAHA! Oh my, jag älskar att bli prankad av röda dagar. 
 
Istället för att gå till jobbet firade vi påsk med Spiderpapas sida av familjen. God mat, kusinlek, äggjakt, kaffe och altanhäng i solen. Kan det bli bättre? Nä jag tror inte det. 
 
 
 
 
 
 
 
 
På kvällen åkte vi till min pappa och blev bjussade på grillat. 
 
 
 
 
Pappas hund Safira ville SÅ gärna spela fotboll. 
 
 
 
 
 
 
Faktum är att Safira hade sådant sug efter bollspring att när alla vuxna tröttnade på att kasta tyckte hon till och med att det var okej att låta femåringen kasta bollen en halv meter. Bättre att springa 50 centimeter än ingen centimeter alls resonerade hon antagligen. 
 
Tack och bock för en fantastisk påsk singerad 2018. 

April april!

Ja.
 
Som ni förstod var min nya livsstil ett aprilskämt. Men jag är ändå lite förvånad att vissa av er trodde på det fram till kaffet?? Haha. 
 
Jag tycker att nya tidens kosthållning är SÅ fascinerande! Jag läste någonstans att mat har blivit vår tids religion. Det är min kost jag förhåller mig till och som jag skapar en tro kring. Min kost säger något om mig och min person och är jag riktigt övertygad predikar jag den gärna till andra. Det ligger ju något i det. 
 
Med det sagt - aprilskämtet är skrivet med glimten i ögat. För min del får man äta precis hur man vill. Mår du bra av rawfood och glutenfritt - shoot! Vill du äta LCHF i ett ätfönster - do it! Känns det fint att undvika socker - good for you! 
 
Själv försöker jag eftersträva någon slags balans. Det är väl vad vi alla försöker göra i slutet av dagen. 
 
 
 
 

En hållbar livsstil

Det här inlägget kanske kommer som en överraskning för er. Men det är mycket som jag inte alltid skriver om på bloggen. Bland annat det här med kost, vilket är något som jag har tänkt på massor den senaste veckan. Efter en del funderande har jag kommit fram till följande: 
 
Jag kommer från och med nu äta 110% plantbaserat. Vilket innebär ekologiska, oraffinerade livsmedel från växtriket. Obs! Jag får äta köttbaserat på helgen (ingen är perfekt). 
 
Jag kommer sluta med ALLT socker. Jo det är mysigt att äta choklad till lördagsfilmen eller bjukka på glass när man har gäster, men det är garanterat inget jag kommer sakna i längden. Det kommer säkert orsaka abstinens till en början men då kan jag till exempel skala en morot och äta istället. 
 
Jag kommer sluta med salt. Salt är vätskebindande och vill man verkligen gå runt och bära på massa vatten i kroppen?? I think not. 
 
Jag kommer ta bort all typ av gluten. Jag har läst att gluten kan jäsa i tarmen och orsaka oroligheter kring toalettbesöken. Om det finns ett sätt att bara ha roliga toalettbesök, varför inte ta chansen?
 
Jag kommer utesluta all laktos. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag vill utesluta just det men jättemånga äter laktosfritt så det finns ingen anledning för mig att hålla på.
 
Jag kommer sluta med koffein. Visste ni att koffein är en besk vit kristallin xantin alkaloid som fungerar som en psykoaktivt centralstimulerande drog? Helt sjukt ju! Jag vill INTE vara den som dricker droger till frukostmackan. 
 
Jag kommer öppna ätfönster. Jag har läst på massor om ätfönster och tror att det är något som kan passa mig. Exempelvis ska man helst inte ätan mellan klockan 21-20 då kroppen ändå inte kan tillgodogöra sig alla födoämnen mellan dessa klockslag. 
 
Obs! Innan någon hinner säga att det här beslutet låter ätstört så säger jag NEJ. Det här handlar enbart om att bli piggare, gladare och snällare mot mig själv samt hitta en hållbar livsstil. 
 
Så.
 
Trevlig påskdag hörrni! 
 
 
 
 
 

27. Livskris

Veckans avsnitt har tema livskris. Jag funderar på hur jag ska uppnå mina mål och Regina avslöjar en helt ny karriärdröm... Ska hon våga satsa? 

 

Sedan pratar vi om dåliga och bra aprilskämt. Jag berättar om mitt årliga go-to skämt och Regina delar med sig av pranket som möjligen spårade ur… Reginas kusin blev inte så glad. Om man säger så.

 

Avsnittet avslutas med att jag försvinner (på riktigt faktiskt) och en tredje person gör entré. En oväntad twist om jag får säga det själv.

 

Lyssna här nedan eller via podapparna. Hoppas ni gillar! 

 

Life hack: Snabbaste påskpyntet

Årets påskpyntande var kanske mitt enklaste någonsin! Det tog mig knappt en minut och kostade noll kronor. 
 
- VA? Hur, var, varför?? undrar ni och vill genast delges detta life hack. 
 
Så här.
 
Spiderchicks life hack till snabbaste och billigaste påskpyntet: 
 
1. Spara årets påskris (för mig, riset 2017)
 
2. Ställ in hela tjottabaletten i förrådet. Inklusive vas och fjädrar. 
 
 
 
 
3. Låt det gå ett år.
 
4. Hoppla nu blev det visst påsk igen!
 
5. Plocka ut vasen från förrådet.
 
 
 
 
 
6. Ställ på valfritt bord. 
 
 
 
 
 
7. Klart!
 
Effektiv påskpyntartid: 30 sekunder. 
Kostnad: 0 kr 
Njut: 100%
 
 

Sol och städ och påsk

Med parentes i form av litet snöbakslag har det ändå var UNDERBART väder i Skövde den senaste tiden! Helt fantastiskt.
 
Det enda negativa med att solen plötsligt visar sig igen det är att man ser hur skitigt det är hemma.
 
Seriöst? 
 
Vi tror att vi har städat under vintern. Men det har vi inte. I själva verket har vi tydligen bara bytt plats på smutsen.
 
Hej lilla dammhög nu ska vi flytta på dig så du kan ligga här istället... Och sen kan du ligga här... Hej lilla fläck på dörrkarmen då tar vi och flyttar upp dig några centimeter såååååå där. Perfekt. 
 
Dags att vårskrubba hemmet någon dag med andra ord. Någon dag. Märk väl. Inget är bestämt. 
 
I övrigt har vi gått på efterlängtad påskledighet-ish. Idag är barnen med mormor. Imorgon jobbar Spiderpapp´s halvdag och jag ska till radion på förmiddagen, men det får barnen hänga med på. Sedan är vi helt lediga i FYRA DAGAR. Jag har ju kommit att älska ledighet mer än livet självt. Vilket jag tror handlar om att kidsen är större och att ledighet faktiskt är ledighet. FöräldraLEDIGHET är ju som bekant ett missvisande begrepp för jag har nog aldrig jobbat så mycket som jag gjorde när barnen var små. 
 
Aaaa... Jag planerar att dippa mig själv djuuuuuuupt ner i denna minipåsksemester. 
 
 
 
På bilden syns inget damm och inga fläckar ♥
 

Göttiga dofter

Tre göttiga dofter: 

 

Bensin

Vem älskar inte att kliva ur bilen på en bensinstation och dra in en lååååååååång sniff rätt in i borrarna? Va? Jag bara undrar. 

 

Kaffepulver 

Aaaa... Kaffepulver doftar så mjukt och tryggt. Ett löfte om att bättre livsminuter strax kommer.

 

Källare 

Vad är det med gamla källare som luktar så gott? Jag vet inte? Jag vet bara att som barn brukade jag gå ner i källaren i vårt hus och lukta en stund bara för att det var gött. Jag kan erinra mig EXAKT hur det doftade bara nu när jag skriver om det. Mmm... 

 

 

Päschon som eventuellt kommer utveckla en parfym med toner av bensin, kaffepulver och gammal källare. 
 

Intervjuad (igen)

Idag har jag blivit intervjuad av en tidning. IGEN. Jomenvisst (förra gången ---> här).
 
Nu står di på kö tinningarna, för å intervjööööva den dära Spiderchickskan! 
 
*sitter prick stilla i intervjuad-av-tidning-färden medan den håller i sig*
 
Idag träffade jag Elin från tidningen Länsförsäkringar Skaraborg Företag. En tidning som går ut till alla företag i Skaraborg. Vi pratade om hur jag startade bloggen, hur bloggvärlden förändrats under de 10 (!) år jag hållt igång, klimatet på nätet, hur en vanlig arbetsdag kan se ut och så vidare. Jättekul! Det är även roligt att märka hur kunskapen och attityden gentemot bloggandet har ändrats under dessa år. Från att i början fått höra jaha vad handlar din lilla blogg om då´ra? Till frågor som hur tänker du kring varumärke och innehållskapande?
 
Najs. 
 
Jag låter er veta när numret är ute!
 
 
 
 
För övrigt tänker jag att jag borde fira mitt 10-årsjubileum på något vis? 

Parkeringsförvirring

Universum har velat förvirra mig och mitt lån av bilar den senaste tiden! Inom loppet av en vecka har jag blivit lurad att försöka öppna fel bil två gånger. 
 
Första gången var när jag lånade min brors bil för ett besök på sjukhuset. Det är en stor parkering där, som brukligt vid sjukhus. Därför var jag noggrann med att lägga på minnet var jag parkerade bilen. Nästan allra längst bort, andra rutan från vänster. Nästan allra längst bort, andra rutan från vänster... 
 
När jag sedan skulle tillbaka till bilen var jag såååå nöjd med att jag mindes var jag hade ställt den. Nästan allra längst bort, andra rutan från vänster.. Och mycket riktigt, där stod bilen. HA! Jag började vrida om låset och... Det fungerade inte? Vad i hela... Jag fick inte upp dörren? Efter en stunds lirkande vred jag huvudet lätt till höger och insåg då att jag hade råkat gå en parkeringsrad för långt, för på raden bakom stod min lånade bil. 
 
 
 
Bilen jag försökte låsa upp. 
 
 
 
Min bil.
 
 
 
Ursäkta men vad är oddsen att två likadana bilar har parkerat på andra rutan från vänster med ynka en rads mellanrum? 
 
Jag bara undrar?? 
 
A ja. 
 
Andra gången (samma vecka) som bilförvirring uppstod var när jag och Matilda åkte till UF-mässan i Lidköping, i lånad bil. Jag rullade in på en ruta och insåg när jag klev ur bilen att jag hade parkerat lite snett men strunt samma, bilen stod ändå inom strecken. 
 
Efter att vi var klara med det vi skulle göra på UF-mässan gick vi ut mot den plats där vi hade ställt bilen.
 
- Här är den! utropade jag till Matilda och pekade på en vit bil som stod parkerad snett.
- Njaaaa... svarade Matilda tveksam till om det verkligen var rätt bil.
 
Jag försökte låsa upp dörren men... Det gick inte? Plötsligt insåg jag att jag även den här gången hade gått en parkeringsrad för långt, för på raden bakom stod vår bil. 
 
 
 
Bilen jag trodde var vår. 
 
 
 
Vår bil.
 
 
Alltså, vad är oddsen att två vita bilar står parkerade snett på motsvarande ruta, fast med en rads mellanrum? 
 
Kanske jättehöga odds på det, vad vet jag. MEN ÄNDÅ! 
 
Ni är nu välkomna att resten av dagen häpna och fascineras över denna slump. 
 
 

Snoozig snömorgon

Jag älskar att läsa om era snoozevanor! Själv är jag en SnoozigaSanna. Jag snoozar en gång och den gången är förberedd. Sedan får det vara bra. 
 
Den här morgonen var jag dock ExtremeSnoozandeElla eftersom jag tydligen är helt jetlaggad av tidsomställningen!? För det första somnade jag inte förrän 00:30 igår (eller ska jag säga idag?). När klockan sedan ringde 06:20 (det vill säga 05:20 vintertid) var jag såååå trött! Jag snoozade... Och snoozade... Och snoozade... Till slut började även Spiderpapas alarm att ringa och snart stämde hans snooze in i min snooze. 
 
Pippipipipipipipipipi pupupupupupupupupu pippipipipipipipipipi pupupupupupupupupu... Det var som ett enda långt potpurri av pipande. Och mellan denna potpurri låg jag, Spiderpapa och femåringen och sov som tre sommartidsklubbade sälar.
 
När vi snoozat i närmare en timma var jag den första som slutligen masade mig ur sängen. Motvilligt. Bara för att blicka ut genom fönstret och upptäcka att snön VRÄKER ner över Skövde. 
 
Seriöst? 
 
 
 
 
 
Det enda positiva med vädret är att jag redan nu vet att jag kommer ha medvind hem från jobbet och slipper komma hem och se ut så här
 
En kopp kaffe eller fem på det? Japp. 

Våffeldag med extra allt

Våffeldagen idag. Och vilken våffeldag sen! WOW!
 
Vi åkte hem till några kompisar som har den mest solsäkra och vindtäta altanen i hela stan. Sen bar vi ut två stycken dubbla våffeljärn och så började den Stora Gräddningen.
 
 
 
 
 
 
Våffla på våffla levererades till tonerna av sol, jordgubbar, grädde, Nutella och glada barn. 
 
 
 
 
 
 
Varför är våfflor så himla gott?? Jag förstår inte? Det är liksom bara så... Trösterikt. På något vis. Nackdelen är att jag sällan får någon förvarning innan jag går in i den berömda våffelväggen. Jag äter och äter och njuter och njuter sen ba BAAM blir jag extremt mätt och får inte ner ett endast hjärta till hur gärna jag än vill. 
 
 
 
 
 
Det finns för övrigt inga som är mer generösa och omtänksamma än bebisar! Dom matar och erbjuder och matar och erbjuder. Förvisso oftast begagnad mat, men ändå. Så snällt. 
 
 
 
 
 
Jag älskar våra kompisars altan. Här har vi haft grillkvällar, kräftskivor, födelsedagar, kaffestunder, våffeldagar... Jag har bara trevliga minnen från denna trall.  
 
 
 
 
 
Nu är hela familjen Spider slut efter dagens sol och våffelchock. 
 
Tack och bock för denna fantastiska dag. 
 

26. Som vackrast med rakade ben

I avsnitt 26 av Veckans Smash pratar vi om att rodna. Ni vet när man blir så där ofrivilligt blossande röd om kinderna, vilket jag blev senast nu i veckan. Regina kontrar med den genans hon kände under en baby shower alldeles nyligen något som får mig att skratta både högt och länge... Förlåt Regina! Men det var faktiskt väldigt roligt. 
 
Sen har Regina tydligen varit i ett mindre blåsväder under veckan vilket jag helt har missat? Har Regina agerat rätt eller fel i frågan? Vi diskuterar. 
 
Vi pratar även om rakade ben, spoilers och vår crush på Josh i Younger. Det och mycket mer i veckans avsnitt! Hoppas ni gillar. Lyssna här nedan eller via podapparna. 
 
 
 
 
 

Årets digitala kommunikation

Idag har jag och Matilda, tillsammans med ett gäng andra kommunikatörer, suttit i juryn för Årets Digitala Kommunikation, UF-mässan Skaraborg. 
 
Förra året satt vi i juryn för Årets UF företag så vi börjar bli lite varma i kläderna vad gäller det här med juryarbete.
 
Moa de Bruin - juryproffs! Kan jag snart titulera mig. 
 
Jo det tycker jag. 
 
I år var det extra roligt att få bedömma det vi själva jobbar med hela dagarna - nämligen digital kommunikation. Vinnaren blev ett företag som imponerade på oss med både innehåll och strategiskt tänk. 
 
 
 
 
 
En mycket angenäm dag på alla sätt. 
 
Nu måste jag slänga mig raklång i soffan. 

På tal om gubbmejl

På tal om att gubbmejla... 
 
Själv har jag månne gett upphov till benämningen PMS-mejla. 
 
Kommer ni ihåg när jag råkade skickade mejl till fel person? Jag skickade en utförlig beskrivning över mitt mående och min menscykel till en samarbetspartner -----> HÄR. Det är bland det värsta jag har varit med om i misstags-väg! Känslan när jag insåg att mejlet hade swishat ut i cyberspace och var på väg att landa i en katastrofalt felaktig inkorg... Den känslan går inte att beskriva! Eller jo det gör den. Först blev jag ISKALL i hela kroppen. En märklig känsla i augusti. Sedan drabbades jag av overklighetskänslor. Hände just detta? För att sedan toppa det hela med en stunds tunnelseende.
 
Hemskt! 
 
Just där och då tänkte jag att det här kommer jag aldrig över! Jag kommer bada i skamsköljningar och kvida mig till söms varje natt vid tanken på detta horribla misstag. Och jag mådde bra dåligt ett tag.
 
Samarbetspartnern svarade aldrig, hon förstod ju att jag hade mejlat fel och ville väl inte genera mig ännu mer. Själv höll jag jäkligt låg profil, det kan jag tala om. Jag trampade runt i min menscykel utan att säga så mycket som ett knyst. 
 
Men så går veckorna, månaderna och åren och tiden har som bekant en förmåga att läka de flesta skamkänslor. Nu har jag inte tänkt på det där mejlet på jättelänge. Jag minns faktiskt inte senast tanken slog mig? Förutom igår då när jag trillade över gubbmejla-definitionen. 
 
Summering: Vi kan alla göra misstag och vara piniga! 
 
Eller i alla fall jag och han som gubbmejlade mig. 
 
 
 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg