En rolig nyhet!

Jag har en rolig nyhet som jag inte har berättat för er ännu!
 
Jag har kommit in på en ettårig utbildning. Nämligen Skriva litteratur för barn på Linnéuniversitetet, med start i höst. Distans förstås. Yey!
 
Jag är så peppad att jag redan har lånat och läst all kurslitteratur. 
 
 
 
 
Det är så typiskt mig. Tycker jag att något är roligt går jag all in HUNDRA PECENT (för att citera barnen när de kontrollerar procenthalten på sina iPads). Jag kan inte vänta på att kursen ska starta utan har redan börjat utbilda mig själv. 
 
Eh. Ja. 
 
Grädden på utbildningsmoset är att en kompis till mig också har ansökt och kommit in. Faktum är att min kompis sedan ett år är antagen hos ett förlag och ska ge ut en bilderbok för barn. Jag är så himla glad för hennes skull! I synnerhet eftersom hon skrev boken när hon låg på sjukhus med sitt mellanbarn som föddes redan i v.24. Fattar ni? JAG ÄR SÅ SANNSLÖST STOLT ÖVER MIN VÄN!! Jag längtar tills jag får visa hennes bok för er. Jag längtar tills jag får hjälpa henne att ordna en relesefest. Jag längtar tills jag får åka med henne till bokmässan och hjälpa henne sälja boken (vilket jag bara antar att jag får).
 
Jag kommer jobba samtidigt som jag pluggar så hösten kommer bli hektisk. Men ROLIG! 
 

Där grönskan trivs

Vår gräsmatta ser ut som en bit torr fnöske. Här har gräset sedan länge gett upp. Stråna är så torra och vassa att det nästan gör ont under fötterna. 
 
 
 
 
 
Men pass opp! Det finns fortfarande grönska i vår trädgård som orkar växa. Ni förstår MELLAN våra stenplattor, där frodas gräset som aldrig förr. Ooooooo ja! Här orkar grässtråna leva dag efter dag i stekande sol, 100 grader och noll regn. Mellan våra stenplattor ger INGET levande upp. Neeeeeej då. 
 
 
 
 
 
Nu tänker jag att vi kanske ska stenlägga hela vår trädgård för att på så vis odla fram en prunkande grön och totalt underhållsfri gräsmatta??

Bortlängtan

Vi är som sagt tillbaka i Skövde :-(
 
Jag skulle egentligen vilja fylla hela inlägget med ledsna smileys för jag ville inte åka hem. Jag hör inte till skaran som får hemlängtan när jag är borta. Jag kan alltid tänka mig att vara borta liiiiite till. Så länge jag är med min familj förstås. Annars får jag hemlängtan efter en kvart. 
 
Jag minns när jag och Spiderpapa (då var han inte en papa) backpackade i Australien tillsammans med kompisar typ 2003. När vi efter några månader skulle flyga hem till Sverige igen tyckte alla att det skulle bli sååå skönt. Utom jag som tyckte att vi kunde stanna kvar och söka jobb.
 
Jag trivs ypperligt i Skövde men drömmen är att ha boenden lite överallt och kunna bo där jag känner för det just då. Att ha ett jobb som möjliggör att jag kan jobba på olika ställen i perioder. Jag vill GÄRNA ha ett boende i Malmö eller Lund. Jag älskar Skåne! Jag trivs alltid så himla bra när jag är där. Att kunna låna min kusins lägenhet och i alla fall sniffa lite på möjligheten att bo där känns otroligt lyxigt. 
 
Jag har alltid haft någon slags bortlängtan inom mig.  
 
Vi får väl se. 
 
 
 
 
 

Fab semester och omatchat spill

Vi är tillbaka i Skövde.
 
Vilken fab semester vi har haft i Lund och Malmö med omnejd! Med rolig tajming att vi kunde möta upp flera kompisar som också har semestrat där nere. Det är också roligt att den här tjusiga strandbilden snabbt blev en av mina mest gillade någonsin på Instagram. 
 
 
 
 
 
 
 
Igår joinade vi gänget på en Sommarlovsinspelning och dukade upp frukost i gröngräset (gulgräset?). 
 
 
 
 
 
Jag såg en pappa som hade spillt kaffe över sina vita (!) linnebyxor. Alltså, förlåt kaffespillarpappan men det såg FÖR roligt ut. Hahahahahahaha...
 
Sekunden senare fick jag en stor, VIT FÅGELSKIT på min SVARTA klänning. Jag har inget bildbevis men ni får helt enkelt tro mig när jag säger att det RANN fågelbajs på baksidan av min klänning. 
 
 
 
 
Tackarrrrrr. 
 
Vi kunde väl i alla fall ha bytt kladdgrej, jag och kaffespillarpappan? För en bättre färgmatchning. 
 
 

Fascination

Okej kan vi prata om min kusins lakan. 
 
 
 
 
 
 
Det jag håller i på bilden är alltså ett ihopvikt underlakan från min kusins garderob. 
 
HUUUUUUUR kan man vika ett lakan så rakt och platt??? Det känns som att hålla i en slätare tegelsten. Jag frågade henne om hon hade manglat lakanet innan men det hade hon inte vilket ökar på min fascination med cirka 3000 procent. Mina lakan är i ihopvikt tillstånd betydligt mer... Fluffiga. Om man säger så.
 
Men vad vet jag, era lakan kanske också är så här platta och släta när ni har vikt dom? Det kanske bara är jag som är en vilde i sammanhanget?
 
Hur som helst tycker jag att min kusin borde säga upp sig från sitt nuvarande jobb med omedelbar verkan och istället resa land och rike runt som lakan-vikar-konsult. Allt annat är slöseri med resurs och kompetens. 

Minnenas allé 2009

Med anledning av mitt 10-årsjubileum fortsätter vi vandra vidare i minnenas allé.
 
2009 var ett stort år.
 
Min mamma gästbloggade.
 
Jag fick den här fina teckningen av mig själv. Jag älskade den då och jag älskar den än idag. 
 
 
 
 
Jag hade något som jag kallade för "comment of the week" och verkade överlag gilla att skriva på grov svengelska.
 
 
 
 
 
Men framför allt - jag blev befruktad och berättade för er att en liten Spiderbaby skulle komma till världen. 
 
 
 
 
I september kom han så äntligen, vårt första barn. 
 
 
 
 
Sjukt tacksamt att jag har barnens födelsevikt och längd nedprintat on ze internet. Det är bara att googla om minnet tryter. Här startade onekligen en omvälvande resa för mig. Inlägget i sig var omvälvande för jag fick så många gratulationer att jag blev helt golvad. 
 
När bebis var några veckor gammal visade det sig att han hade ljumskbråck (vanligt bland prematura pojkar) och behövde opereras. Min oro var TOTAL och jag mådde rätt kass. 
 
 
 
 
 
Något som chockade mig var även det faktum att så många tog sig rätten att lägga sig i mitt föräldraskap. Plötsligt var jag allmänt villebråd
 
Jag rundade av 2009 med att bli citerad i tidningen Solo.
 
 
 
 
 
"Antal sovtimmar i natt - fyra kanske? Nu ska jag bara klunka lite sprit så ska vi nog kunna kicka igång den här dagen också".
 
Med tanke på hur många som la sig i mitt föräldraskap måste jag ändå älska mitt ironiska mod.
 
 

Sommarlov i repris

Vi har landat i Skåne. Jag har ju en kusin i Lund som ni kanske vet vid det här laget. En mycket gästfri sådan för vi är alltid välkomna. Nu ska vi låna hennes lägenhet i några dagar medan hon själv är ute i Sverige och semestrar. 
 
Igår besökte vi inspelningen av Sommarlov igen. Förra året gjorde jag den här lilla guiden. Den funkar fortfarande. Vi anlände ca 1,5 tim innan start och då var det redan mycket folk där men vi lyckades ändå haffa bra platser. Vi hade med oss filt och frukost och kaffe som sexåringen råkade putta ut med foten *andas iiiiiiin* (jag säger ju att jag har mer anvädning av profylaxandning EFTER mina förlossningar). Tiden till inspelningsstart kl 09 gick ändå fort, kaffeförlust till trots. 
 
 
 
 
 
 
Förändringen för i år är dock att Sommarlov har bytt plats från Västra Hamnen till Beijers Park. Samt att det inte längre är direktsänt utan varje avsnitt spelas in en dag i förväg. För de som gästar i publiken är det bara bättre. Vi kan vara med och titta live OCH uppleva någon slags deja vu dagen efter. 
 
Ser ni barnen med kepsar och den glittrande kvinnan med fantastisk utstrålning och rosamönstrad klänning?? Där är vi! 
 
 
 
 
 
I år hade vi tur att alla tre programledare var närvarande vilket barnen tyckte var roligt. Plus att vi fick se vem som var Sommarskuggan. Mycket spännande. 
 
 
 
 
 
 
Nu drömmer jag om att få jobba med Sommarlov någon gång. Det verkar så sablans roligt!
 

Danmark smått och gott

Vi är i Sverige igen! 
 
Vi hyrde ett hus i Danmark via sidan Airbnb. Vi känner flera som har testat den tjänsten och det visade sig vara smidigt. 
 
 
 
 
 
 
Det visade sig även att sexåringen är en riktig bastukung. Han har suttit i husets bastu och fört djupa samtal med alla som velat lyssna. Ni ser ju på kroppsspråket vad mycket smart han med största sannolikhet delar med sig av. 
 
 
 
 
 
På tal om bastu. I stugan fanns det ett loft som man kunde sova på. Där gick Spiderpapa och våra barn och la sig en kväll. Detta visade sig vara ett misstag. Ett HETT misstag! Efter en timma fick vi evakuera både honom och sovande barn på grund av att värmen där uppe vid taket vida översteg bekväm sovtemperatur. Där emot hade vi säkert kunnat grädda en limpa eller två där uppe. 
 
 
 
 
 
Spiderpapa fick förresten håret klippt av Thea 12 år och kände sig som en citat "ny människa". Tänk vad lite toppning med en kökssax kan göra? Där och då glömde han förmodligen den traumatiska loft-incidenten. 
 
 
 
 
 
Solnedgången över stugområdet var inte kattpiss direkt. 
 
 
 
 
 
Tack Danmark och våra kompisar för en riktigt rolig resa! 
 

Vilse i en labyrint

Vi har varit på Labyrinthia. Ett ställe utanför Silkeborg i Danmark med massor av olika labyrinter. 
 
 
 
 
 
 
Här är en del av den största labyrinten. Obs! En del. Den var svinstor!
 
 
 
 
 
Vi fick var sina stämpelkort och sedan gällde det att hitta ut till alla hörn av labyrinten där det fanns en stämpel att hämta. Runt om i labyrinten fanns det ytterligare fyra stämplar, alltså totalt åtta stycken.
 
- Hur svårt kan det vara? sa jag. 
 
Det visade sig vara svårt. VÄLDIGT svårt! Herregud det var återvändsgränder överallt!
 
- Här var det stopp! sa mina lagmedlemmar.
- Stopp? Det är ju en jättestor glipa UNDER planket, påpekade jag. 
 
Men den vägen fick man tydligen inte ta??
 
Efter en timma och fem stämplar var min tålamodsgräns dock nådd och jag gjorde det enda rätta. 
 
 
 
 
 
 
För den med större tålamodskapital än jag rekommenderar jag absolut Labyrinthia!
 
 

Løkken

Vi har varit i Løkken.
 
 
 
 
Åttaåringen beskriver känslan av att vara på ett najs ställe. 
 
 
 
 
 
Det var inte "danger de mort" att bada här. Vad vi kunde se. Men å andra sidan är vi dokumenterat dåliga på att se
 
 
 
 
 
I Løkken är stränderna så breda att man kan köra ut med bil på dom. 
 
 
 
 
Det blåste väldigt mycket så vi fick skapa lä med bilarna. När vi åkte ifrån Løkken hade vi sand överallt, inklusive hörselgångarna. Det kallar jag helkroppspeeling. 
 
Sen åkte vi in till Blokhus och käkade glass. Sommarens nyhet är tydligen lakridsvaffel.
 
 
 
 
 
Jag och vår kompis Thea.
 
 
 
 
Thea är 12 år och har lär mig allt jag behöver veta om Musically. Typiskt 12-åringar att vara naturliga experter på sociala medier. Jag känner mig som en dinousarie när jag kommer släpandes med min blogg. 
 
- Och den här fossilen, kära barn, kallas för blogg. 
 
Hur som helst.
 
Vill ni ha najs strand, skönt bad och peeling på alla delar/öppningar av kroppen så rekommenderar jag Løkken!
 

Påläggens pålägg

Vi har hittat påläggens pålägg här i Danmark! 
 
Inte ost. Inte skinka. Inte någon krånglig salami. Nej nej. Håll i er nu. Vi har hittat påläggsCHOKLAD!
 
- Två skivor chokoläääääde tack! säger vi vid frukostbordet här. 
 
 
 
 
 
Lägges med fördel på en varm smörgås så att pålägget smälter. 
 
 
 
 
Danskarna ändå. Ett briljant folk. 
 

Danger de mort i Skagen

Eftersom vi tog tidiga båten från Sverige var vi i Skagen redan klockan 09:00 (med facit i hand var det smart för köerna in i Skagen när vi åkte ut var inte nådiga). 
 
Längst ut på strandgrenen i Skagen möts två hav - Kattegatt och Skagerrak. 
 
 
 
 
 
 
Några av oss bestämde sig för att ta ett dopp. Hur ofta badar man i två hav samtidigt liksom? 
 
 
 
 
Vi som satt kvar på stranden började snart fundera över varför så få andra besökare badade? Typ... Ingen? Förutom vårt sällskap. Ville folk inte passa på att doppa sig på denna häftiga plats?
 
Sekunden senare knackade en dam oss på axeln och meddelade att vi nog skulle be våra vänner kom in till land igen. Det är inte rekommenderat att bada längst ut på grenen på grund av undervattensströmmar. 
 
Vi började genast kommunicera vinkandes till badarna. Badarna vinkade glatt tillbaka i tron om att vi signalerade uppmuntrande gester. 
 
Vår vink: SLUTA BADA! 
Deras vink: YÄÄÄ KOLLA PÅ OSS!
Vår vink: KOM IN TILL LAND! 
Deras vink: DET ÄR JÄTTEKUL HÄR UTE! 
Vår vink: FOLK TROR ATT VI ÄR GALNA! 
Deras vink: JA VI ÄR GLADA!
 
Till slut kom de i alla fall in till land. 
 
När vi gick tillbaka såg vi den här skylten:
 
 
 
 
 
 
Danger de mort har nu blivit ett frekvent upprepat uttryck i vårt sällskap. 
 

Minnenas allé 2008

I år fyller min blogg 10 år! YÄÄÄÄÄ!
 
Egentligen vill jag påstå att jag har bloggat i 12 år. 2006 startade jag min första blogg Crazypill, men just Spiderchick har jag haft sedan 2008. GRATTIS till mig! 
 
Jag tänkte att jag skulle ta både mig och er under armen och vandra ner för minnenas allé och publicera små återblickar och tankar kring åren som har varit.
 
Vi börjar med 2008. 
 
Mitt absolut första inlägg handlade om Brieost:
 
 
 
Jag inledde min bloggbana med korta, kärnfulla texter. Jag gillade även att sätta text på bilderna vilket jag utformade i Paint. Jag kan sakna Paint! Det var ett program utan krussiduller. 
 
 
Fem inlägg om dagen bjussade jag på 2008. Minst. Och det kan man förstå att jag hann med med tanke på eh... Matigheten. Min strategi var många och korta inlägg som folk skulle orka läsa och orka kommentera. Andra bloggare på den tiden skrev långa romaner men jag tänkte att ska jag fånga nya läsare så måste jag hålla mig kortfattad. Det här var ju innan Instagram så det var nog en bra strategi. 
 
Vi bodde i Göteborg och flyttade runt bland olika andrahandslägenheter. I ett boende hade vi en duva på balkongen. Den tog på riktigt över vår balkong. Helt utan att betala hyra. Vi vågade inte gå ut där. 
 
 
 
 
RIX FM hade någon slags blogg-tävling (SM?) och jag var uttagen till final. Jag minns att jag blev uppringd och intervjuad av Gert Fylking som även hann förolämpa mitt namn (Moa) den korta minut vi pratade. 
 
 
 
 
Som ni märker skrev jag rätt tramsigt på den tiden. Men jag hade en ton som ingen annan hade och det gjorde att jag stack ut ur mängden. 
 
I övrigt jobbade jag som inköpsassistent på ett modeföretag, vilket jag inte bloggade om. Även om bloggar och internet överlag var ganska nytt hade jag ett integritetstänk från start. Det kan jag vara stolt över så här i efterhand. 
 
Nästa minnenas allé blir 2009 och då hände det STORA grejer... Minns ni? 
 

Räddningsaktion

Jag räddade livet på en kartong Paradis hemma hos pappa! 
 
Som sig bör stack jag in näsan i pappas skafferi för att se om där fanns något ätbart och det var då jag såg en gul chokladkartong skymta på en av hyllorna. Jag plockade fram kartongen, vände på den och såg:
 
 
 
 
 
UTGÅNGSDATUM 15 AUGUSTI 2018!!
 
Jag: Vem är du?
Utgångsdatum: Jag är utgångsdatum. 
Jag: Kommer du för att hämta chokladen?
Utgångsdatum: Jag har redan länge gått vid dess sida. 
Jag: Oh shit!
 
Jag satte genast igång med en akut räddningsaktion genom att snabbt som attan klä av kartongen all plast, springa ut med den till familjen på altanen och slita fram båda lagren. 
 
- ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄT! NUUUUUUUU! ropade jag. 
 
Med utångsdatumet nafsandes i hälarna fanns det liksom ingen tid att spilla. 
 
 
 
 
Pjuh. 
 
Tur att familjen har en sådan skarpögd person som mig bland sig. 
 
 
 

Løgstør here we come

Nästa vecka åker vi till Løgstør i Danmark med några kompisar. 
 
 
 
 
 
De ska bli så däääääääjligt!
 
Vi har hyrt hus via Air bnb och jag har i veckan haft någon slags dansk-svensk-konversation med den danska värden. 
 
 
 
 
Här någonstans började jag skriva på engelska istället. För att undvika missförstånd. 
 
Japp.
 
Vi ska självklart besøka Skagen och Løkken som ska vara superfina ställen.
 
Jag vill helst undvika nøjesparker, som det verkar finnas många av. Vi ska åka till Liseberg i augusti och fram tills dess känner jag att jag gärna håller mig ifrån allt vad dyra, pommesfrittesfyllda och folktrånga parker heter. Jag kan få äta upp den åsikten om det vill sig illa. 
 
Men jag tänker att vi ska hänga på några av alla de stränder som ska vara jättevackra. Plus att vi ska chilla, spela spel och käka gøtt (førlåt ska sluta med danska ø nu) (lovar ø-fritt i kommande inlägg) (eller.......?). 
 
Har ni några fler utflyktstips? 
 

Familjekväll

Vi firade min pappas födelsedag i veckan. 
 
Så här blir man välkomnad hos min pappa:
 
 
 
 
Jag hinner bara sätta min fot på gräsmattan så kommer Safira springande med bollen och en massa förhoppningar om att nu - NU - kanske det kommer en person som kan tänka sig att kasta den slemmiga läderkulan en miljon gånger på raken! JAAAA!
 
Nä.
 
Eller - självklart kastade jag bollen åt henne några gånger. Men jag höll mig under miljonsträcket. 
 
Pappa bjöd på tårta.
 
 
 
 
Sen var det dags för vattenkrig! Yääää!
 
 
 
 
 
Jag och den yngste medlemmen i släkten var dommare i vattenkriget. Den mindre dommaren somnade dock mitt i matchen?? 
 
 
 
 
 
Jag kan för övrigt meddela att det finns något oerhört tillfredställande över att se andra människor bli smashade med iskallt vattenballongvatten. En upplevelse jag rekommenderar.
 
Sen såg vi fotboll på pappas altan. En dag ska jag också ha en inglasad altan! Finns typ inget mysigare. 
 
 
 
 
Över och ut. 

Fel-slickat

Jag och barnen var och badade igår. Barnen fick glass.
 
 
 
 
 
 
Plötsligt såg jag en vit klutt på sexåringens axel. Kvickt torkade jag bort klutten med mitt finger och stoppade det i munnen, naturligtvis i tron om att det var vaniljglass.
 
Bara det att "glassfläcken" inte var en glassfläck utan...
 
 
 
 
 
SOLKRÄM!! 
 
Nej jag vet, det var i alla fall inte fågelskit. Tack och lov. 
 
Men chocken i att tro att jag ska känna smaken av söt vanilj men istället känner hur hela gommen ofrivilligt smörjs in av vattenresistent solskydd SPF 30... Jag rekommenderar det INTE. Det finns lämpligare saker att smörja in.
 
Mina stackars smaklökar lider nu av någon slags posttraumatisk stress.  
 

Värd tvättning

Jag tvättade min skjortklänning häromdagen.
 
Motvilligt ska jag säga för jag VISSTE att klänningen aldrig skulle bli riktigt slät igen. Men den var så fläckig från sommarens alla grillkvällar att det inte fanns någon återvändo. Ut ur tvättmaskinen plockade jag sedan mycket riktigt tusen kilo skrynkligt tyg.
 
 
 
 
 
Det kanske inte ser så farligt ut på bilden men i verkligheten hade tyget så där små, envetna skrynklor som är svinsvåra att någonsin bli av med. Egentligen skulle jag behöva ta ut en extra semesterdag för att hinna stryka allt. 
 
Skulle jag förresten fråga min man om skjortklänningen behövde strykas överhuvudtaget skulle han säga nääähääeeee då och sedan inte ens reflektera över att frugan går runt och ser ut som en hopskrynklad bit hushållspapper. Han är inte så noga. Vilket jag även älskar honom för. 
 
Hur som helst fick jag utan en extra semesterdag ändå ställa mig och försöka få bukt på alla veck. 
 
När jag hade kämpat med strykjärnet en bra stund insåg jag plötsligt att fläckjäklarna inte ens hade gått bort i tvätten.
 
 
 
 
 
Små grilliga fläckar över allt. 
 
Va fasen??
 
Här riskerar jag ALLT och tillbaka får jag skrynklor OCH fläckar. 
 
Värt.

Ingen sovmorgon och tjuvskator

Idag ställde jag faktiskt klockan och kämpade mig upp strax innan 08. 
 
Jag har sovit till 09-10 de andra morgnarna under semestern och det funkar liksom inte. Jag blir mosig, trött och slö hela dagen. Någon som kan relatera till det? Kan man sova för länge?
 
I övrigt kom jag just på två skator utanför vår balkong. Jag tror att en av dom var inbrottsskatan. Han satt i trädet med sin polare och spanade in i vårt kök och överlade antagligen fortsatt kriminalitet. Otroligt obehagligt!
 
Då insåg jag plötsligt skatornas stora intresse vid vårt hem. Nämligen en låtsasring som barnen har lagt på fönsterbrädet och som har legat där ett tag. Det MÅSTE ha varit den som skatorna har sett glittra i solljuset? Korkade som dom är har dom väl trott att det är något av värde. 
 
 
 
 
 
Fy fasen alltså. 
 
Att kunna skilja silver från plast är väl ändå A och O som yrkeskriminell??

Godnattsagor för Rebelltjejer

Jag har köpt en bok åt barnen. 
 
Godnattsagor för Rebelltjejer. Den går naturligtvis att läsa för alla barn och innehåller 100 berättelser om fantastiska kvinnor. Jag ser mycket fram emot att delge mina pojkar historier om kvinnor som har gjort viktiga, modiga, bra och smarta saker. 
 
 
 
 
 
Varje historia är en sida lång (inga långa bla bla-ranter alltså) och handlar om kvinnor både nu och då. Mattematiker, upptäckare, författare, uppfinnare, politiker, människorättsaktivister, astronomer, drottningar, kockar, konstnärer, rappare, dansare, piloter, sjörövare, modeskapare och så vidare. 
 
Visste ni exempelvis att den första människa att uppfinna ett slags dataprogram var en kvinna vid namn Ada Lovelace, född 1815?
 
 
 
 
 
Eller att en tjej vid namn Ann Makosinski (född 1997 i Kanada) har uppfunnit en ficklampa som drivs med enbart energin från vår kropp (hur smart??). 
 
 
 
 
 
Fasen vad bortglömda vi kvinnor har varit ändå. Utsuddade från historieböckerna. Vad gör det med ett barn när man aldrig får lära sig om sådant som kvinnor har uträttat, upptäckt eller påverkat? Hur blir synen på tjejer när killar inte kan nämna en enda kvinnlig förebild? Hur ser tjejer på sig själva när man inte får lära sig att kvinnor kan göra (och har gjort) precis allt det som män kan göra? 
 
Helt ärligt? 
 
Egentligen tycker jag inte att den här boken borde heta Godnattsagor för Rebelltjejer utan snarare Relevant historia och vetskap för alla människor i alla åldrar
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg