Bröllopsefterfest

Igår var vi på bröllopsefterfest för några kompisar som gifte sig i somras. 
 
Jag laddade upp genom att klippa luggen... SNETT! Men här fanns inte tid att gråta över spillda strån så det var bara att hoppa i festkläderna och se glad ut. 
 
 
 
 
 
 
Festen hölls på golfrestaurangen i Skövde. Samma ställe där vi ska toastmastra en annan bröllisfest senare i höst. Perfekt. Jag wallraffade järnet.
 
 
 
 
 
Älskar att läsa de personbeskrivningar som ofta finns om gästerna vid sådana här festliga sammanhang. Igår beskrevs jag som en "driven drömfångare med egen stand up-show" Haha! Fint ♥
 
 
 
 
 
Gästerna delades in i lag och under kvällen hade brudparet ordnat olika tävlingar. Ett kul grepp för att folk ska lära känna varandra.
 
Jag blev utvald från min grupp att tävla i sång. Japp. Jag fick se lappar med namn på artister, sen skulle jag sjunga och mitt lag skulle gissa artisten. Som UPPLAGT för hjärnsläpp. 
 
- Öh... Na na na. Alla i publiken står upp och dansar typ. Na na eh...
 
Vilken artist är det tror ni? Jo just precis. AVICII! Det fattar ju vem som helst.
 
Förutom en svag framställning av en låt Avicii aldrig har skrivit så rockade jag FETT och vann faktiskt den tävlingen. Även om Anders Bagge möjligen inte hade berömt mig för den perfekta pitchen. 
 
 
 
 
 
 
I övrigt tog jag typ inte en enda bild under hela kvällen utan befann mig tydligen i nuet?? Vilket känns som ett bra betyg. 
 
En superrolig kväll!
 

Hej hej Astrid Lindgren

Igår var det träff i min skrivarkurs och vad passar inte bättre för ett gäng aspirerande barnboksförfattare än att ses i barnbokens mecka Vimmerby. Även känd som platsen där Astrid Lindgren växte upp.
 
Vi fick gå en rundtur i Astrid Lindgrens barndomshem och tjejen som guidade berättade massor från Astrids barndom. Det visade sig att typ allt som Astrid skriver om i sina böcker har hänt på riktigt på ett eller annat sätt. Man kan med andra ord säga att Astrid har varit en slags bloggare. Fast i bokform och möjligen mer framgångsrik än de flesta. 
 
Med det sagt - när öppnar Spiderchicks Värld? En park med figurerar och platser hämtade från bloggen. Möt Spiderpapa i hårdrocksoutfit, ta en sväng om i Pruttibangbang eller upplev den berömda altanen. Korv och mjukglass till tveksamt överpris och det låter som en parksuccée i mina öron!
 
 
 
 
 
Sen blev vi inspirerade av en författare (tillika mentor i kursen) som heter Moa som har blont hår och lugg precis som jag. Langa gärna fram några odds på det??
 
Moa har skrivit imponerande många barn och ungdomsböcker. Så coolt. 
 
Vi fick en skrivuppgift som gick ut på att ta en scen ur en av Moas böcker och skriva om den ur en annan karaktärs perspektiv. Först blev jag nervös och kände genast prestations-svetten ymma i armhålan men sen sa Moa att vi inte måste läsa upp texten om vi inte ville och då kändes det bara kul. Sen kom jag även på att jag åtminstone inte befinner mig på en stand up-scen tillsammans med en hjärna som har black out och då höll jag på att i ren lättnad volontera mig som första uppläsare redan innan uppgiften var skriven. 
 
 
 
 
 
Japp. 
 
Efter det var jag och min kompis tvugna att fara hem mot Skövde igen. Resten av gruppen har stannat över natt och fortsätter utbildningen idag men vi ska på bröllop, så ja. Mer plugg en annan dag.  
 
 

Återvinning

Jo tack det går finnemang med mitt mål att slänga så lite mat som möjligt. 
 
Exempelvis:
 
För ett tag sedan köpte jag champinjoner till en sås som jag skulle vispa ihop. Föga överraskande hade jag råkat köpa några svampar för mycket så det blev med andra ord ett gäng över. 
 
Nästa dag gjorde jag pasta carbonara till middag och plockade fram champisarna igen, att strösslar över pastan. Men inte heller nu tog den slut. 
 
Här hade säkert många gett upp på svampen men gjorde jag det? Nej nej! 
 
Nästa dag fräste jag de sista bitarna ihop med vitlök och serverade som tillbehör till middagen. Detta mumsade familjen glatt i sig tillsammans med min självbelåtenhet. 
 
Ha!
 
Vidare har jag insett att typ alla rester går att placera i ett tortillabröd. Synnerligen bra blir det om man (jag) som standardgrej försöker ha rödlök, avokado och en skvätt gräddfil hemma. 
 
Här blev det gårdagens falafel ihop med avokado, färsk koriander, picklad rödlök och gräddfil. 
 
 
 
 
 
Här blev det halloumirester med gurka, avokado, rödlök och gräddfil. 
 
 
 
 
Så gott!
 
Hashtag nöjd tjäj.
 

Icke ombedd recension

Jag trillade över en intressant tråd på twitter häromdagen. 
 
 
 
 
 
 
Alltså FOLK som ska tala om för kvinnor hur de ska vara, utseendemässigt? OCH liksom? Intresseklubben antecknar frenetiskt vad random snubbe tycker om mig.
 
 
 
 
 
 
Jag har absolut varit med om det, många gånger, att både bekanta som obekanta tror att jag är intresserad av deras åsikt kring mitt utseende. 
 
 
 
 
 
 
AMEN!
 
Om jag fick en krona för varje gång jag fått höra från folk att jag "ser trött ut" när jag egentligen bara är sminkfri så skulle jag vara miljonär nu. Ett exempel är den här gångenEller de gånger något stolpskott sagt "inte så men du skulle vara mycket snyggare om du... bla bla". Snyggare enligt vem undrar jag då? Har det pågått en världsomfattande omröstning bakom min rygg och här kommer någon med utfallet vad övriga jordklotet tycker om mig? 
 
 
 
 
 
 
Men exakt. 
 
Tack twitter för dagens sorgliga men ändå vettiga diskussionstråd. 
 

Plugg på bibblan

Igår traskade jag till Bibblan för att låna böcker och plugga. 
 
 
 
 
 
 
Jag kände mig extremt studentig där jag satt och skrev bland alla barnböcker. Jag hade till och med en citrusfrukt med mig. Det vet ju alla att det knappt inte finns någon mer pluggig frukt än citrus. 
 
 
 
 
 
 
Att gå till bibblan och plugga ska jag för övrigt lätt göra igen! Jag fick hur mycket som helst gjort. Ända fram till någon började prata i sin mobiltelefon svinhögt och svinlänge. 
 
Gah! 
 
Personer som pratar ogenerat i mobiltelefon på en annars stillsam plats är min värsta. Jag kan ju inte ens överhöra hela samtalet! Istället får jag fragment av någons tjöt.
 
- Ha åtminstonde högtalarfunktionen på så jag kan få höra ALLT ni säger, har jag lust att be. 
 

Första uppgiften inlämnad

Igår var det deadline för första uppgiften i min utbildning (skriva för barn, ni vet).
 
Uppgiften var att skriva en dialog på 2-3 sidor. En dialog, det vill säga att två eller flera karaktärer snackar med varandra, kan fungera på flera plan. Det kan till exempel driva handlingen frammåt, det kan ge information om relationer eller "skvallra" om karaktärens temprament. 
 
En väldigt lärorik uppgift. Och rolig!
 
Inledningsvis var jag dock sååååå nervös för jag avskyr att inte veta vad som förväntas av mig.
 
Det här är jag:
 
 
 
 
 
 
 
Sen går jag runt och tänker att alla andra kommer vara SÅÅÅÅ grymma och leverera nobelprislitteratur i miniatyr och min text kommer vara den som tappades bakom en vagn OCH guppade bakom ett flöte och har jag förresten ens förstått uppgiften rätt??
 
Men nu är första uppgiften inlämnad och det känns bra. Det visade sig att jag INTE är den som springer bakom vagnen medan alla andra i klassen sitter i vagnen. Jag hade förstått uppgiften rätt. Pjuh.  
 
Nästa steg är att vi ska ge feedback på varandras texter. Det ska bli ytterst spännande att se hur de andra uppfattar min dialog. 
 

Utefestival

Idag var vi med några kompisar på Sweden Outdoor festival i Skövde. En utomhusfestival alltså, på ren svenska. 
 
Det var riktigt bra anordnat med massor av roliga aktiviteter!
 
Barnen åkte bland annat skidor. 
 
 
 
 
 
Och red på ponnys. 
 
 
 
 
Sexåringen vill nu börja både skidskola och ridskola..........
 
Vi såg en makalös cykeluppvisning. Jag vet inte ens om tricken de utförde är lagliga?? Det är hur som helst INGET som jag kommer öva på hemma. 
 
 
 
 
 
Vi undvek att cykla uppochnerpå och hade picknick istället. 
 
 
 
 
 
Sen blev vi utmanade av scouterna på femkamp där en av grenarna var att bygga ett så högt torn som möjligt av spagetti och tuggummi. Vem vann tror ni? Jo precis. JAG! Ha! Varför har ingen nämnt till mig tidigare att jag tydligen kan utföra magi med ett tuggat Extra och okokt pasta??
 
 
 
 
 
Efter det skulle vi göra upp eld där elden i fråga skulle bränna av ett snöre. 
 
- Jaaa! Som på Robinson! utropade barnen.
 
Och jag. 
 
 
 
 
 
Tyvärr hade vi åkt ur Robinson med huvudena före. Vår eld dög bara till marshmallows. Vilket möjligen hade känts som en större vinst efter x antal veckor på en öde ö??
 
 
 
 
 
Efter sex timmar i friska luften var vi alla vrålhungriga och åkte till Max för middag. 
 
 
 
 
 
Om ni inte har ätit Max halloumiburgare ännu så gör för all del det redan igår! Åhh den är så god! Om jag bara fick äta en sak för resten av livet... Ni fattar. 
 
En kul söndag!

Nytt språk

Jag kan ett nytt språk! Jag upptäckte det i veckan, av en slump. 
 
- Han kriftar fjäskor, sa jag till Matilda. 
- Han gjorde vad? undrade Matilda.
- Han kriftar fjäskor, upprepade jag. Eller jag menar... Eh... 
 
Översättning: Han fiskar kräftor. 
 
Jag vet inte vilket språk det var jag pratade? Men med tanke på hur naturligt det kom ut ur munnen på mig får jag förmoda att jag är flytande. 
 
 
 
Person som snackar okänt språk flytande. 
 

Att hitta sitt driv och lita på magkänslan

Idag har jag och Matilda varit i Vara konserthus och föreläst på UF Skaraborgs kick off. 600 elever totalt fick vi tala inför. Vilken ynnest!
 
 
 
 
 
 
 
Vi berättade om vår företagsresa som inte har varit varken självklar eller speciellt planerad.
 
Vi var "tvugna" att starta företag för att kunna sälja annonsplatser till vår podcast. Ett plötsligt behov uppstod snarare än en genomarbetad plan.
 
Sen rullade det på med vår idé om en digital kommunikationsbyrå. Det gick snabbt bra, vi fick massor av kunder, vi jobbade som små gnur, vi hade kontor och personer ville investera i oss. Wow! Jättekul! Eller hur?
 
Njaaaooo...
 
Någonstans där tappade både jag och Matilda glöden. Det kändes som att allt hade rullat på i en riktning som jag inte ville ta. Varken jag eller Matilda hade något intresse av att anställa eller växa. Jag hade företag för att få jobba med det jag tycker är roligast - att skapa roligt innehåll på olika vis. Jag tyckte heller inte att det kändes värt att jobba långa dagar, kuska land och rike runt och alltid vara liiiite stressad. Det blev så himla... O-kreativt.
 
Så jag och Matilda tackade nej till nya kunder. Vi sa upp en del sammarbeten som vi hade tackat ja till bara för att vi kände oss tvugna, vi sa upp vårt kontor och avvecklade verksamhet där andra människor kanske hade utvecklat. 
 
Idag driver vi vårt gemensamma företag på en lagom nivå. Därtill kör vi våra egna race där jag bloggar, poddar, tar frilansuppdrag och pluggar. Sen drömmer jag om att skriva böcker, som ni vet. 
 
 
 
 
 
 
Även om det var ångestfyllt att avveckla jobb just när det begav sig så känns det SÅ rätt idag! Jag är glad att vi följde våra magkänslor och vågade bromsa. 
 
Idag inspirerade vi (förhoppningsvis) UF-eleverna kring att hitta sitt driv, att lyssna på andra men inte för mycket och att företagande kan se ut på många olika sätt. Det finns ingen mall. 
 
 

Att nalla

Som ni kanske såg på min banankaka hade jag nallat en bit. Jag måste göra det när jag har bakat, för att se om resultatet är okej att servera. 
 
Men så fick jag världens kanske bästa tips på Instagram. 
 
 
 
 
 
Hur smart??
 
En kort stund efter att jag hade fått det första tipset kom ännu ett, möjligen radikalt men ändå BRILJANT, tips.
 
 
 
 
 
Med andra ord, vill du provsmaka din kaka utan att det syns så kan du 1) baka en minivariant i muffinsform eller 2) förvandla kakan till en pacman. 
 
Helt klart två life hacks värda att lägga på minnet. 
 

Banangnällarna

Anledningen till att jag la bananer i kylen var för att bananflugorna annars hotade att ta över hela vårt kök. Man förvarar inte bananer i fruktskål ostraffat så här års, om man säger så. 
 
Hur som helst. Det gick ytterligare någon dag sedan tyckte även Spiderpapa att osten smakade banan. Efter det gick det någon dag till och då tyckte plötsligt både barn och pappan att ALLT i hela kylen smakade banan??
 
Bredvid satt jag och tyckte att allt smakade precis som vanligt. Mina smaklökar måste vara slöa på något vis? Men bland boysen var det ett jädra tjatter om banansmak hit och banansmak dit. Nu smakar korven banan, nu smakar mjölken banan, nu smakar äpplena banan... Till slut tröttnade jag på gnället. 
 
- NÄ NU SKA NI FÅ SE PÅ BANAN! sa jag och så bakade jag något som faktiskt SKA smaka banan. 
 
Nämligen en banankaka. Med choklad.  
 
 
 
 
 
 
Den mufflade dom minsann i sig, familjen. Utan att gnälla. 
 
*fnyser och tar en tugga av banankorven*
 
 

Egen telefon

Jag måste återkomma till det här med nioåringens telefon
 
Han blev SÅ glad och tacksam för den. 
 
Det har ju varit lite en fundering kring när vi ska ge barnet en egen telefon. I vår bekantskapskrets har kidsen varit kring nio, tio år när de har fått sin första egna telefon. Det har det grundat sig i att barnen har börjat bli mer självständiga då. Vår nioåring kan exempelvis vara hemma själv ibland. Då är det bra att han kan ringa om det skulle vara något. Eller vi kan ringa honom. Vi har ju ingen hemtelefon. 
 
Kontaktlistan i nioåringens telefon ser just nu ut så här:
 
 
 
 
 
 
 
Rimlig början!
 
Det bästa med det här måste ändå vara möjligheten att jag kan sms:a mitt barn JAG ÄLSKAR DIG! Det kommer jag göra OFTA. 
 
Längtar. 
 

Älsk på jobbet

Vi såg en partiledardebatt på SVT-play igår. 
 
Man måste bara älska att det satt en person och textade hela debatten - LIVE! Man kunde riktigt höra hur personens fingrar BRANN över tangenterna i jakten på att hålla jämn takt med partiledarnas uttalanden. 
 
 
 
 
 
 
Sen fick jag den här kommentaren på story: 
 
 
 
 
 
Jag FÖRSTÅR att hjärnan blir mos! 
 
Själv hade jag abrupt börjat förkorta olika ord. 
 
Skt = skatt 
Hkt = högkonjektur 
Lkt = lågkonjektur 
vrd = vård 
Krister Henriksson = Ulf Kristersson (eftersom jag alltid förväxlar moderaternas partiledare med skådisen)
NHJIM = nu hänger jag inte med 
JTR = Jag tar rast 
HDBH = ha det bra heeeeej 
 
Det hade ju kunnat bli intressant med mig vid tangenterna, om jag får säga det själv. 
 
 

Hipplaggad

Jaha vad gjorde jag igår kväll då?
 
Jo jag kämpade med att hålla mig vaken för att jämna ut möhippe-jetlagen (hipplaggen?) (nytt ord?). Ni vet när man är så trött efter en sen kväll att man med lätthet skulle kunna somna 19:00 men kämpar på några timmar till för att hamna i fas med den vanliga dygnsrytmen. 
 
Jag sov knappt någonting i stugan. Jag kan inte sova när jag sover borta med människor som jag inte brukar sova med. Jag har så svårt att slappna av. Jag vände och vred på mig till säkert kl 04. Tror jag? Jag höll inte koll på klockan eftersom det bara är ett slags självskadebeteende när man inte kan sova.
 
Fast även om jag vred och vände på mig var jag ganska lugn. Vid det här laget vet jag att jag sover oroligt på bortaplan men jag vet även att jag får sova nästa natt. Och sov i natt det gjorde jag med besked! Som en liten gris. Jag vaknade inte ens av min mans väckarklocka. Jag vaknade inte av att han gjorde kaffe, sprang runt och letade efter sina grejer eller borstade tänderna med eltandborsten. Och DÅ mina vänner, sover jag hårt. 
 
 
 
Kaffe i solen på altanen efter en utsövd natt. 
 

Hej hej hajkhippa!

Igår hade vi Hajkhippa för min kompis Jonna, en hippa som jag organiserade tillsammans med Jonnas barndomsvän Erika. 
 
Det är alltid lite nervöst att fixa en hippa med någon som man inte känner så väl sedan innan. Personligen är jag SÅÅÅ över allt vad pinsamma uppdrag, massa alkohol och fest heter. Jag tycker heller inte att en hippa måste vara så himla komplicerad eller kosta flera tusenlappar utan det ska handla om att ha en härlig dag tillsammans. Där hade jag och Erika precis samma tankar.
 
Vi började med att överraska bruden hemma, det har jag inga kort på på grund av var tydligen helt i nuet??
 
Sen åkte vi ut i skogen och mötte upp tre representanter för scouterna. Vi fick leka lekar, lära oss knyta knopar, göra upp eld och koka blåbärssoppa i triangakök. Superkul! 
 
 
 
 
 
 
 
När scouterna sagt hej då lagade vi mat över öppen eld, det blev falafel i tunnbröd. Perfekt käk att fixa i en muurikka (som för övrigt är ett nytt ord för mig). 
 
 
 
 
 
Sen åkte vi till en stuga som vi hade hyrt via Air bnb. 
 
 
 
 
 
Den hade en FANTASTISK utsikt!
 
 
 
 
Jag visste inte ens att vi hade så mycket skog utanför Skövde? Det kändes som att befinna sig i Skottland eller Nya Zeeland eller något. Fast vi var 20 minuter hemifrån.
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - varför ta flyget till andra länder när det finns SÅ mycket vackert att upptäcka på hemmaplan? Solnedgången var som i vilken grekisk by som helst. 
 
Jamenar kolla. 
 
 
 

 
 
Vi var helt hänförda och pratade om utsikten i säkert... Ja hela kvällen. Möjligt att vi gjorde lite annat också. Jonna fick till exempel måla en kärlekstavla och svara på frågor om sin man. En av tjejerna hade ordnat en jätterolig scout-quiz.
 
Bubbel på det? Ja tack sa alla. 
 
 
 
 
 
 
Sen hade vi hyrt in min kompis Åsa som är en fenomenal kock. Hon fixade en fiskrätt åt oss och cremé brûleé till efterrätt. Så gott!
 
 
 
 
 
Efter middagen satt vi och snackade till klockan blev sent innan vi kröp ner i var sin säng. Några valde att åka hem och sova vilket jag tyckte var viktigt att på förhand poängtera att man såklart fick. En del vill av olika anledningar vakna i sin egen säng. 
 
Japp.
 
Det blev en rolig hippa under chillade former, om jag får säga det själv. Med lagom många aktiviteter, god mat, bubbel och fokus på umgänge. Viktigast var att Jonna tyckte att dagen blev bra och det tror jag att hon tyckte. 
 
Nu undrar jag mest när jag ska ha möjlighet att hyra den där stugan igen? 
 
 

Pluggeliplugg

Japp. Då blir det som sagt plugg för mig i höst
 
 
 
 
 
För några månader sedan kändes det helt orimligt i min tanke att jag någonsin skulle sitta i skolbänken igen. Jag är liksom 35 år. Jag har tragglat mig igenom grundskola, gymnasie, tvåårig KY-utbildning, 30 hp marknadsföring och 15 hp skriva.
 
Gimme a break liksom! Låt en människa leva. 
 
Jag är för otålig för att plugga. Å andra sidan är skrivkursen som jag läste bland det roligaste jag har gjort. Det vara BARA fun and games. Vilket möjligen säger att det är skriva jag ska göra? Hm............. *drabbas av insikter*
 
Sen träffade jag en mentor i början av året. Hon gav mig rådet att söka en utbildning inom mitt intresseområde. Hon sa också att även om jag redan "kan" det här med att skriva är det bra att utvecklas och ta avstamp någonstans i ledet mot sin dröm.
 
Först suckade jag djuuuuuupt, stönade möjligen högt och svarade PALLA! Jag tyckte att rådet var urtråkigt.
 
Men så började jag ändå söka efter relevanta utbildningar (och en del orelevanta) och plötsligt öppnades ett helt hav av möjligheter. Nu är jag SUPERPEPP att lära mig massa nytt! Jag är helt säker på att det kommer utveckla mig massor. Jag har REDAN utvecklats massor och den känslan är härlig. 
 
Nästa vecka kickar Att skriva barnlitteratur igång och jag har ett års studier framför mig. Jag trodde aldrig att jag skulle längta efter att plugga. Men tydligen.
 
Livet, outgrundliga vägar och allt det där. 
 
 
 

Horoskop med flytväst och armpuffar

Horoskopen i lokaltidningen. Vem SKRIVER dom??

 

 

 
 
 
Du är en aning osäker över vad du vill göra, men varför inte höra med någon av dina vänner vad de tycker?
 
Och 
 
Lika bra att köra igång om du ska hinna med allt och slippa ha hälften av arbetet kvar till helgen. Visa att du kan ra i. 
 

Kan det här ens kallas "förutsägelser"?

 

Snacka om att gardera sig med både flytväst och armpuffar. Det är lite som när SJ ropar ut att tåget är försenat och i samma andetag meddelar att avgången kan komma att flyttas både framåt och bakåt. 

 

Om det är den nivån horoskop har - ja då kan jag snickra ihop ett. 

 

Här kommer mitt horoskop (gäller alla stjärntecken):

 

Under dagen kan du komma att besöka en tron av porslin, men du är en aning osäker över vad du vill göra där. Varför inte fråga någon av dina vänner vad de tycker? Det är lika bra att köra igång om du ska hinna och slippa ha hälften av utgiften kvar till helgen. Visa att du kan ta i! 

 

Goda nyheter!

Goda nyheter alla ladies (och gentlemen). 
 
 
 
 
 
 
 
I höst är LEGGINGS det hetaste av det heta. YÄÄÄÄ!
 
Senast leggings var megamodernt var 2008-2009. Jag minns det mycket väl eftersom jag jobbade med inköp på ett modeföretag då. Leggingshysterin var TOTAL. Det enda (typ) vi designade och köpte in var leggings. Det var leggings med fejkskinn på knäna, leggings med fejkskinn på sidorna, leggings med fejkskinn vid vaderna, leggings med runda nitar, leggings med spetsiga nitar, leggings med dragkedjor, leggings med... Jag visste inte att man kunde variera en bit trikå på så många sätt - men det kan man. 
 
I samma veva blev jag mit bebe och då var leggingsen extra välkomna. Jag köpte inte ett enda gravidplagg utan bodde i leggings med over sized tröjor och tunikor. Otroligt praktiskt. 
 
Nu ser jag fram emot en synnerligen stretchig och bekväm höst. 
 

Grannfest

Igår hade vi fest med vår radhusförening. 
 
Vi tre barnfamiljer som finns i föreningen sänkte medelåldern på partyt gaaaanska rejält. Men det var SÅ trevligt och roligt att få ansikte på folk. Vissa grannar har jag aldrig ens sett förut och då har vi ändå bott i vårt hus i tre år. 
 
 
 
 
 
 
Vi hade tipspromenad med frågor som handlade om föreningen. Jag hade fel på cirka alla frågor. För sexåringen och barnfrågorna gick det bättre. Han hade alla rätt inklusive rätt gissning på utslagsfrågan. 
 
 
 
 
Sen kom Oliver Trollkarl över för en show. Jag och storebarnet fick agera assistenter och blev självklart totalt borttrollade. Storebarnet blev även totalt starstruck eftersom Oliver var med på Talang i våras. Stort!
 
 
 
 
Sen visade Oliver en speciell kortblandning "från ett stort land i Asien".
 
- Kan ni gissa vilket land i Asien? frågade han publiken. 
 
- KROASIEN! ropade sexåringen som förstås inte vet att Kroatien stavas med T och ligger i Europa.
 
Så mycket älsk på det ♥
 
Vi hade en kock som fixade maten och till förrätt blev det toast skagen. 
 
 
 
 
 
Till huvudrätt kycklingwok. 
 
 
 
 
Barnen levde lajf med lek, fotboll, godiskatapult och bubbeldricka. 
 
 
 
 
 
På kvällen var det livemusik med tillhörande quiz. Jag insåg att jag ÄLSKAR I natt är jag din med Thomas Ledin. Jäklar vilket SVÄNG den låten har.
 
Och ingen skaaauuuuaaaaaa få taaaauuuuaaaa natten ifrån oss!
 
 
 
 
Jo, självklart fick någon ta natten ifrån oss. Vid 21:30 ganska exakt började alla inse att det är en dag imorgon också vilket passade mig PERFEKT. Men så är jag ju en 89-åring i en 35-årings kropp. 
 
En mycket trevlig fest! 
 
 

Klimatångest och Trendenser som inspirerar

Jag är väl inte den enda med klimatångest efter den här sommaren.
 
Usch. 
 
Jag har märkt att min attityd till vissa saker har ändrats i takt med att klimatångesten växer. Bland annat blir jag inte ett dugg imponerad av de som reser massor. Resande är ju annars något som länge har haft en hög status.
 
Jag ser en del på Instagram som på riktigt verkar tycka att det är rimligt att nöjes-flyga till New York varannan helg. Okej, vi fattar att du vill visa hur glassigt du lever. Men du häller även skit över vår gemensamma jord. Tack och bock för din insats. Eller familjer som har rest utomlands både över sportlovet, påsklovet och sommarlovet och med största sannolikhet kommer göra en tredje resa på höstlovet och sen Thailand över nyår. Off cörse. Eller alla influencers som flyger kors och tvärs för bra "content". Eller affärsgubbar som flyger Sverige över dan istället för ett skype-möte. 
 
Jag har gjort två flygresor i år och känner mig inte speciellt stolt över det. Det är inget att skryta med. 
 
Det finns såklart många olika sätt att tillsammans bli snällare mot vår jord och jag tror att de flesta av oss känner till vilka sätt det är vid det här laget. Vi måste alla dra vårt strå till stacken.
 
 
 
 
 
Men just när det gäller utlandsresor märker jag som sagt en attitydändring hos mig själv. Jag tycker inte att det känns så jäkla status längre. Jag tänker snarare igen? framför wow. Därför blev jag glad när jag såg det här inlägget om flygning hos Frida på Trendenser. Frida driver nordens största inredningsblogg och det gör mig inspirerad att hon är så medveten. Hon åker exempelvis inte till Formexmässan i år på grund av att hon inte står bakom masskonsumtion och "nya trender varje år".
 
Det är inte försvarbart att byta ut fungerande soffor, matbord och lampor för att trenden säger något nytt. Jag tycker heller inte att det är försvarbart - varken ekonomiskt eller miljömässigt - att riva ut fungerande badrum och några ynka år gamla kök för att det "inte är min stil" (därför ställer jag mig tveksam till renoveringen av vårt kök, men mer om det i ett annat inlägg). Istället för att vara med och skapa nya trender vill Frida på Trendenser vara med och skapa nya "tendenser och tankemönster". Så himla vettigt och bra! 
 
För ett antal år sedan var det as-hippt att röka och man gjorde det hela tiden över allt. I taxin, i trappen, i hissen, i hallen... Jag faller! Okej nu blev det visst en Veronica Maggio-låt, men ni fattar. Idag är det inte alls ballt att röka. Jag hoppas att vi snart kommer ha samma syn på flygning. Och konsumtion. Och köttätande. Och det här med att slänga ätduglig mat och byta ut funktionsduglig inredning.  
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg