En kort klippning

Jag har plockat fram handgräsklipparen för att klippa gräset. Jag hann bara ett tag sedan kom något emellan. 
 
Sedan dess dess har den stått lutad där mot väggen, klipparen. 
 
– Vaddå har den stått där sedan någon timma? undrar ni.
– Nej nej den har stått där SEDAN I SÖNDAGS!  
 
 
 
 
 
 
Jag ska eventuellt fortsätta klippa någon dag. 

Tandläkaren. Igen.

Jahapp då har jag varit hos tandläkaren IGEN på ganska kort tid.
 
Nu för att justera en gammal lagning samt laga en NY tand. Jippi! Det går bra för mina tänderna nu. Dom har verkligen sina glansdagar.
 
 
 
 
Jag hade rätt mycket ångest innan besöket för senast jag lagade den där tanden som nu skulle justeras var det INTE roligt. Fy FASEN vad det isade och gjorde ont, trots bedövning. Nu la jag mig i tandläkarstolen stel som en frostad pinne och andades i små, små stötar genom näsan. Andetagen stannade någonstans i höjd med halsmandlarna, så ni förstår hur ytliga de var.
 
Jag har aldrig haft tandläkarskräck tidigare men nu kände jag mig faktiskt rädd. Det enda jag kunde tänka på var att det finns tortyr som går ut på att förstöra andras tänder och det hjälpte knappast till. Jag tror inte att tortyrmetoder är rekommenderat tänk vid avslappning??
 
 
 
 
 
Jag fick i alla fall en jäkla massa bedövning och... Borrandet kändes ingenting? Nada. Zero. Vilket får mig att inse att förra gången kanske tandis la bedövningen fel? Eller i en för snål dos?
 
Det tråkiga är att den justerade lagningen endast är provisorisk. Så jag måste tillbaka IGEN. Då kanske jag tyvärr måste göra en ROTFYLLNING! *ryser* Mina rötter i kanske-rotfyllnings-tanden fick lugnande medel nu, som tandläkaren uttryckte det. Det gjorde mig varm. Vem vill inte ha tandrötter som går på lugnande??
 
Jag stapplade ut från besöket och kände mig alldeles yr. Nu är jag SVINTRÖTT. Vilket möjligen känns som en normal kroppslig reaktion på när man har haft ångest, varit rädd och spänt varenda nerv i kroppen?
 
Vi kan väl för all del tycka lite synd om mig så kommer jag och mina stackars tänder igen imorgon igen! Okej? Tack.
 

En boostande eftermiddag

Den här eftermiddagen har jag känt mig glad.se. 
 
Först när en kollega hörde av sig. Hon satt på en föreläsning i Halmstad som handlade om sociala medier. Plötsligt kom ett exempel på en film upp - en film som tydligen är Facebooks mest sedda i Sverige? Det roliga är att det är jag och Matilda som har kommit med idén samt producerat filmen, åt ICA.
 
Ni kanske har sett den? Vi tjoffar ner en elvisp i en vattenmelon och ut kommer melonsmoothie. Inspelad på en altan i Stöpen. 
 
 
 
 
 
Senast jag kollade var klippet uppe i typ 35 miljoner visningar eller något. Hade vi fått en krona för varje visning... *orkar inte tänka på´ t*
 
Jag visste ju redan att filmen var väl-tittad men det som gjorde mig så glad var att vår kollega alltid är så stolt över oss. Hon var naturligtvis tvungen att räcka upp handen och berätta att hon jobbar med upphovskvinnorna och det blev applåder och hela tjottabaletten. Det är kollege-kärlek det <3
 
Sen fullkomligt ÄLSKAR jag att jag fick en förfrågan om att vara med i tidningen Tara! Jag har alltid tänkt att det är en tidning för tanter men så vips är jag tydligen relevant? Haha! Självklart ville jag vara med!
 
 
 
 
 
 
 
Jaha och nu kom jag på att jag också blev glad för att grymma Hej hej vardag skickade över på Instagram att hon såg mig i ett väntrum. Att få finnas i väntrum runt om i Sverige måste ändå vara något slags goal? Tror jag. 
 
 
 
 
 
Helt klart en boostande eftermiddag. 
 

Gott och blandat

Här kommer några gott och blandat-grejer från senaste tiden. 
 
Jag gick en morgonpromenad häromdagen och kände mig alldeles salig för att det var så höstigt och vackert överallt. 
 
 
 
 
 
På min promenad går jag alltid förbi ett helvetesgap i miniatyr. 
 
 
 
 
Älskar hur stenen är nästan perfekt delad. Tänker att det borde tilltala en eller annan promenerande pedant. 
 
En annan dag var jag och handlade och ömmade lite för personen som hade glömt sin grönsak i kundvagnen. Den såg så ensam ut där den låg, paprikan. 
 
 
 
 
 
Ursäkta men hur älskvärd är inte texten på den här husbilen??
 
 
 
 
GOALS säger jag bara! 
 
Sist men inte minst vill jag nämna att jag åkte buss för typ en månad sedan. Kortmaskinen var trasig så jag fick åka med gratis. 
 
– Det kanske du kan skriva om på din blogg? föreslog busschaffören.
 
Så nu gör jag det. 
 
 
 
 
Över och ut. 

En kennel

Någon mer som har blivit av med men sedan FÅTT TILLBAKA en jäkla massa bananflugor?? Kanske på grund av att det har varit så varmt i veckan?
 
När jag gjorde min bearnaisesås senast glömde jag för några minuter att sätta tillbaka korken på vinägerflaskan och vad händer? Jo jag hinner på den korta stunden föda upp en HEL KENNEL MED BANANFLUGOR! Heeeelt galet vad bananflugor de hann samlas på korken! Jag fattar inte ens vart alla kom ifrån? Hur fort kan en bananfluga födas och växa upp??
 
 
 
 
 
 
Ibland tänker jag att jag ska destruktiv-yolo:a och lämna en klase bananer och en öppen flaska vinäger i köket när jag går till jobbet bara för att få se det förödande resultatet när jag kommer hem. 
 

Bakis

Idag har vi varit hemma hos våra kompisar och planerat deras bröllopsfest som vi ska värdpara nästa helg (jag antar att "värdpara" är en böjning på värdpar). 
 
– Förlåt men jag är så trött idag. Jag känner mig typ bakis! meddelade jag våra kompisar när vi anlände. 
– Blev 90-årsfesten sen? undrade kompisarna.
– Nej nej nej, svarade jag.
 
Festen blev inte speciellt sen.
 
Kärnan till min bakiskänsla låg snarare i att jag och Spiderpapa upptäckte att nya säsongen av svenska Bachelor hade haft premiär och vi hade FYRA (4) avsnitt att titta ikapp! Plus behind the scenes-delen med Tjejerna avslöjar allt, också totalt fyra (4) avsnitt. 
 
Förstår ni hur sliten man blir av att kämpa på med massa Bachelor och behind the scenes till efter midnatt?? Man blir JÄTTESLITEN!
 
 
 
 
 
 
För övrigt tror jag att jag måste börja blogga om Bachelor. Typ ett inlägg efter varje avsnitt. Jag älskar konceptet orimligt mycket. 

En 90-åring

Igår firade vi min mormor som fyller 90 år! 
 
Raff-mamman slog till igen:
 
 
 
 
 
Här är mormor med barn, barnbarnsbarn och trevligt ingifta päschoner. 
 
 
 
 
 
Tänk att vara född 1928 liksom? Vad mycket mormor har fått uppleva! 
 
90-åringen hade självklart bakat sina egna tårtor till kalaset. Den här tårtan har jag växt upp med. Mandariner och nobless som dekoration. Inuti vaniljkräm och hallongrädde. 
 
 
 
 
 
Barnen norpade nobless... Möjligt att en mamma var med i norpande också.
 
 
 
 
 
Från min uppväxt har jag bara varma minnen med min mormor! Och morfar såklart, som tyvärr inte lever längre. 
 

Jag minns kvällar och morgnar vid mormor och morfars köksbord när vi åt äppelmos med mjölk. Jag minns hur morfar lärde oss att kanelbulle och Mariekex var extra gott med smör på. Jag minns hur gott jag tyckte att det luktade när mormor smorde in sig med bodylotion och att hon alltid har haft, och fortfarande har, så lena händer som är mysiga att hålla i.

 

Jag minns den där lilla kistan som mormor och morfar hade gamla pengar i som var så spännande att leka med. Jag minns hur vi kusiner fick klä ut oss och leka i mormors klänningar, skor och sjalar. Hur vi byggde scener och spelade teatrar. Alla de gånger som vi har sovit över och fått äta plockmat med tandpetare och sova i väldoftande mormorslakan. 

 

Jag är så glad att nu även mina barn får chans att lära känna min mormor. En ynnest. 

 

Flytthjälp, siameser och överenskommelser

Igår hjälpte vi min bror med familj att flytta. 
 
Ända sedan en kusin på förra bröllopet vi var på sa i sitt tal att han hade hjälpt brudgummen att flytta fler gånger än han kunde räkna till så har jag tänkt på att det finns inget med kärleksfullt än att hjälpa någon flytta. 
 
Att slita och bära på någon annans grejer det ÄR kärlek. Eller att flyttstäda någon annans hem. Igår städade jag bakom min brors spis. Om inte det skvallrar om att jag bryr mig om honom så vet jag inte??
 
Sen fick jag barnvakta. Vilket jag givetvis gjorde med glädje. Jag gick en promenad med bebis i bärsele.
 
 
 
 
 
Hanna fick hjälpa mig få på selen och det var så många olika remmar att spänna hit och dit att jag tänkte att nu kommer vi aldrig ur den här. Mitt syskonbarn får VÄXA UPP i selen. Han kommer bli den första bebisen någonsin att vara siames med sin faster!
 
Som tur var var det lättare att komma ur selen än i den. 
 
Sedan hade vi en glamourös pizzakväll. 
 
 
 
 
Så Pinterst:igt <3
 
Vid maten bestämde vi hur alla framtida jultraditioner kommer gå till, nu när vi är typ grannar och allt. 
 
Julbak och Luciafika kommer vi ha hos min bror och Hanna. Julaftons kväll kommer vi vara hos oss. Vi kallade beslutet formellt och döpte det till Decemberöverenskommelsen. Alla partier i familjen var nöjda. 
 
Sen hade vi Idol-kväll tills typ alla somnade i soffan. Det tar på krafterna att flytta. 
 
 
 
 
 
Över och ut. 
 

En galakväll

Igår gick jag på Näringslivsgala med jobbet där jag är konsult. 
 
Jag svirade om till min raffigaste outfit. 
 
 
 
 
Förlåt, men jag har liksom CREJVAT leopardmönster ända sedan jag såg den trenden på horisonten någon gång i våras. Den här klänningen hittade jag på H&M i veckan och kände omedelbart ha-begär. Dessutom gillar jag modellen. Jag har den i prickigt också
 
Jag känner mig som en "raffig mamma" i min leo-klänning. Gick runt och kallade mig själv för raff-mamman hela kvällen, till Matildas förtjusning. Vet inte om hon skrattade med mig eller åt mig??
 
Vi inledde med bubbel. Jag på tom mage och då kan ni ju tänka er vart bubblorna hamnade?? Jo precis. Rätt upp i taket på hjärnan. Thihi. 
 
 
 
 
 
Fick dricka vatten innan vi gick vidare.
 
Slukade senare maten på galan i ett nafs.
 
 
 
 
 
Här är jag och några av de jag jobbar med. 
 
 
 
 
Matilda och vår kollega Christina är de jag jobbar närmast med och vi har alltid så roligt ihop! Vi har haft många, många bra stunder tillsammans men jag måste nog säga att på topp tre ligger den gången då vi började dricka bubbel vid 15-snåret vilket senare mynnade ut i middag vilket senare blev ett hej då vid 21-snåret då vi insåg att vi hade druckit bubbel i 6 (!) timmar.
 
Älskar bubbel i kombination med trevligt folk och tidig kväll <3
 
 
 
 
En mycket trevlig gala igår!
 
 
Mvh // Raff-mamman

Mjölkaren

Jag drack kaffe latte från kaffemaskinen på kontoret igår. Min vana trogen adderade jag 3 småpaket mjölk i latten också. 
 
Till min stora glädje smakade latten ovanligt bra!? Den var liksom så mild och len på ett sätt som den inte brukar vara. Jag drack två stycken av bara farten.
 
- Vissa morgnar är mer smakfulla än andra, tänkte jag nöjt för mig själv.
 
En stund senare stack en kollega in huvudet på mitt rum och undrade hur man fyllde på kaffe i kaffemaskinen? Det var nämligen helt slut. 
 
Det var då jag förstod att jag inte alls hade druckit kaffe latte. Jag hade druckit varm mjölk. Med mjölk. 
 
 
 
 
 
 
Jag sa ingenting. 

Får man lov att skryta?

Kan man få lov att skryta lite?
 
Ni kanske minns att jag och Matilda föreläste för ett gäng hundra ungdomar på UF Skaraborgs kick off i början av september? Vi pratade om företagande, magkänsla, hitta sitt driv och så där. 
 
 
 
 
 
 
Efteråt gjordes det en utvärdering av vår föreläsning och igår fick vi veta att vi fick superhögt betyg! Typ högsta betyget någonsin! Det gjorde mig så himla glad! Och stolt. Och lite mallig. 
 
 
 
 
 
Jag tycker ju att det är himla roligt att föreläsa. Jag ser det som en utmaning att göra roliga och intressanta föreläsningar. Att skippa massa blaj blaj och svåra ord och istället prata så att alla kan greppa. Att bryta ner saker liksom, plocka isär. Vara tydlig. Vad menar jag egentligen med det där företagsgrejsimojset jag säger nu? Att ge exempel från verkliga händelser. Vara prestigelös. Ha självdistans. Typ så. 
 
A ja. Stolt och glad som en nyvärpt höna blev jag i alla fall över det här!
 
 

Söndagsenergi

Jag vet inte riktigt var jag fick energi ifrån igår med tanke på lördagens bröllop men energi det hade jag i alla fall. 
 
Solen sken ju från en klarblå himmel så vi frågade om några kompisar ville hänga med ut på picknick i naturen och det ville dom. Jag svängde ihop hallongrottor. Med MYCKET hallonsylt. För det förtjänade grottorna. 
 
 
 
 
 
Sen åkte vi upp till Billingen. Ett najs plejs i Skövde. 
 
 
 
 
 
 
Ovan bild kallar jag för: "En solig söndag i oktober. Med medtaget kaffe i pumptermos och tyvärr glömda muggar vaddå tog inte du med muggarna nääää gjorde inte du det nääää okej men då får vi dricka ur kakburken för jag MÅSTE ha kaffe". 
 
Fint så. 

Bröllop med drag

Wow wow wow!!
 
Igår var vi på ett bröllop som bara kan beskrivas som MAGISKT. 
 
 
 
 
En musikervän till min man gifte sig med sin lika musikaliska fru. Så ni kan förstå att festen gick i musikens tecken från början till slut. Vigseln startade klockan 16 och ägde rum i festlokalen, så vi var hela tiden på samma plats. Innan klockan var 18 hade vi fått se säkert fem olika GRYMT bra uppträdanden på den scen som var riggad i lokalen. 
 
Toastmaster hade på förhand skapat olika bandkonstellationer av gästerna som med lämpligt jämna mellanrum klev upp på scenen för att underhålla. Eftersom typ alla på festen sysslar med musik var kvalitén minst sagt hög. Ni vet folk som ba: Nä men jag kan alla låtar i hela världen så ge mig bara ett instrument och en önskelåt så kör vi.
 
Det kändes som att vara på en krogshow eller nåt. Helt galet. Obs! Jag var inte uppe på scenen. Det hade möjligen dragit ner känslan något. 
 
 
 
 
 
En trollkarl dök upp. Varför inte liksom?
 
 
 
 
 
En annan uppskattad grej var att toastmaster under kvällen lät bröllopsparet växla mellan borden. De blev alltså inte sittande vid honörsbordet. En äggklocka ringde var 20:e minut och då var det dags för brudparet att byta bord. På så vis fick de chans att träffa och prata med alla gäster under kvällen. Ett hett tips till er som ordnar bröllis! 
 
 
 
 
 
God mat fick vi. 
 
 
 
Det hölls massor av fina tal. Brudgummens bror sa något klokt. 
 
- Den perfekta partnern finns inte. Det handlar om att VILJA vara den bästa, för varandra. 
 
Så sant. Ingen människa är perfekt. Men så länge man vill försöka vara så bra som möjligt mot varandra så har man något fint tillsammans *ristar in som ett citat i hjärteroten*
 
En annan bra sägning jag tar med mig är att det som inte går att laga med silvertejp går inte att laga. Ett råd brudparet fick apropå att de blivit husägare för bara någon vecka sedan. 
 
Vid något tillfälle under kvällen höll jag även en miniföreläsning om min hjärtformade livmoder. Så livisen fick också vara med på ett hörn. Kul för den. 
 
 
 
 
 
Förutom all underhållning och livemusik fick vi se filmer från möhippa och svensexa. Bildspel, lekar, dans och uppdrag. Noll sekunder tråk på detta bröllis.  
 
En MAGISK kväll som sagt. 
 
Tack Erika och Johan för att vi fick vara med ♥

Praktiskt

Vi har fått ny inredning här hemma!
 
Under spegeln på vår ena toalett har det suttit en skiva i glas. Den skivan gick tyvärr i tusen bitar i veckan när Spiderpapa under en sekund var lite för snabb i rörelsen.
 
Men hoppla! Reglarna till skivan satt kvar i väggen och plötsligt hade vi två stycken toalettpappershållare till vår tjänst. Något som vi har saknat på den här toaletten sedan vi flyttade in i huset för tre år sedan. 
 
 
 
 
 
 
Den ena hållaren sitter på perfekt avstånd från toaletten och hållaren längre bort får inneha extrarullen. 
 
Inget ont som inte för något mycket praktiskt med sig.

Skärmberoende?

I samarbete med Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän. 

 

Ni vet ju att jag har haft som ett projekt att detoxa mig från slöscrollande på telefonen, för att istället börja läsa fler böcker. Det har gått bra! Och känns framför allt bra. Jag har plockat bort Facebookappen från min telefon vilket besparar mig mycket onödigt scrollande och nyligen har jag infört Läsmåndag i vårt hushåll. Det betyder att hela familjen ägnar måndagkvällen åt att läsa böcker. Ingen skärm, inget scrollande. Bara böcker (jo jag vet, det låter möjligen pretentiöst, men det är väldigt mysigt). 

 

Med anledning av mitt lilla detox-projekt blev jag väldigt glad när Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän hörde av sig och frågade om jag ville medverka i deras satsning Skärmhjälpen.

 

Forskare påvisar att 20 minuter om dagen är rekommenderad tid för användning av sociala medier, så kallad slösurf. Detta för att inte hälsan ska påverkas negativt. Jag ligger möjligen liiiite över det. Även efter min detox.

 

 

 

 

Givetvis behöver all skärmtid inte vara dålig, som det mesta i livet handlar det ju om balans. Jag jobbar exempelvis med sociala medier och ser många positiva aspekter med användandet. Men just slöscrollandet känns giftigt om det blir för mycket. Tio minuter inne på någon random kändis bröllopshashtag är liksom tio minuter som jag aldrig får tillbaka. 

 

För att få bättre koll på det egna digitala beteendet kan ni kolla in skarmhjalpen.se – en tjänst som tar pulsen på ditt (och familjens) digitala liv. Du kan göra ett enkelt test och genom det få en skräddarsydd utbildning som hjälper till att förändra skärm(o)vanor. En handlingsplan med hjälp att hitta en balans i surflivet, helt enkelt. 

 

Så här kan ett resultat av testet se ut:

 

 
 
 
 
Här gör ni testet. Jag tycker att frågorna var intressanta och relevanta att fundera över.
 

Skärmhjälpen är ett av flera initiativ av Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän inom ett långsiktigt arbete för att stödja barn och ungdomar i deras utveckling, motverka problemen innan de uppstår samt skapa en hållbar framtid. Så himla bra tycker jag! Det är jag gärna ambassadör för ♥

 

 

 

 

Läs mer på skarmhjalpen.se

 

I samarbete med Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän. 

Bebisvakt till nyinflyttade

Min bror och Hanna har ju köpt lägenhet i vårt område. Just nu målar och tapetserar dom innan inflytt om två veckor. 
 
Igår frågade min bror om jag kunde komma till nya lägenheten och passa mitt syskonbarn en stund medan övriga vuxna fixade. Han behövde inte ens ställa klart hela frågan innan jag skrek - JAAAAA! Sexåringen ville också följa med och passa bebis.
 
Vi tog med oss kaffe och bullar. Och självklart det FINASTE man kan ge bort till någon som är i flyttartagen och har saker nedpackade över allt - en toalettpappersrulle!
 
 
 
 
 
Pappa var i full gång att spackla och måla.
 
 
 
 
 
Efter kaffe och fika erbjöd vi oss att ta med bebis hem till oss en stund. Han är sex månader och ammar fortfarande så det kan ju vara lite vanskligt med maten. Men han hade nyss ätit så det kändes lugnt. Plus att vi bor bara en gata bort. 
 
– Jag tar med mig den sista bullen så slipper ni bråka om den, sa sexåringen diplomatiskt till sin morbror och morfar. 
 
Snällt. 
 
 
 
 
 
 
Vi hann 20 meter, sen stensomnade bebis i vagnen. 
 
– A men va... sa både jag och sexåringen och blev lite besvikna. 
 
Här var vi SUPERPEPPADE på att få barnvakta för första gången och så somnade barnet ifrån vakterna?? 
 
 
 
 
  
 
Jag satt på yttertrappan och väntade otåligt på att han skulle vakna. 
 
 
 
 
 
Efter en stund slog han upp sina ögon och det första han såg var en ivrig faster och en lika ivrig kusin. 
 
 
 
 
 
Jag trodde att han kanske skulle bli ledsen när inte mamma var där, men nix. Han var så nöjd. Han blev liiiite skraj när Spiderpapa steg innanför dörren, men då påminde jag honom om att den där skäggiga gubben ingår i vår släkt och då kändes det lugnt. 
 
Älskar den där lilla människan så mycket ♥
 
 

Skräckscenariot

Varje gång jag tränar, handlar eller jobbar sent är jag lite skraj när jag går ut till parkeringen och ska sätta mig i bilen. Jag är rädd att någon ska smyga fram och slita upp dörren. Därför är jag alltid snabb att låsa bilen innan jag tar på mig bälte, startar bilen, ställer in radion och allt jag nu vill göra innan avfärd.
 
Häromkvällen höll jag dock själv på att bli den där läskiga personen som jag är rädd för. 
 
Jag kom ut på en mörk parkering efter att ha jobbat sent. Stegade bort mot bilen och skulle precis öppna dörren när jag såg att det SATT NÅGON DÄR!!
 
HJÄLP! 
 
En man befann sig i förarsätet. För en kort sekund möttes våra blickar i någon slags ömsesidig skräck innan jag vred huvudet åt sidan och insåg att min likadana volvo var parkerad några rutor bort.
 
Ops!
 
Personen dom satt i bilen måste ju ha trott att det var en komplett GALEN människa som plötsligt stod där i mörkret alldeles för nära rutan och glimrade med ögonvitorna för att sedan lika snabbt avlägsna sig. 
 
 
 
 
 
 
Lärdom: Kolla reg-skylten så slipper du dyka upp som en ofrivillig vålnad vid andras bilar.

Körig morgon

Idag var morgonen stressig. Det får jag säga. 
 
Det var fruktlådor, gympakläder, barn, regnkläder, kaffe och matlådor över allt. Jag skulle till gymmet efter lämning av barn och skulle utöver allt annat packa ner kläder att ha till jobbet. Deodorant, skor och diverse skulle också med. 
 
 
 
 
 
 
 
När gymmandet var klart insåg jag att jag hade glömt handduk. Övervägde för en sekund att duscha ändå och torka mig med toalettpapper men vid närmare eftertanke kändes det meckigt. Och möjligen smuligt. 
 
Ovanpå detta upptäckte jag att jag även var ägare till Skövdes största finne. 
 
 
 
 
 
Först kom finnen gående in på kontoret. Sedan kom jag. 
 
Ingen på jobbet sa något men jag kunde ju se hur deras blickar flackade oroligt mellan min ögonkontakt och bölden på hakan. 
 
Japp. Så jag tillbringade en dag på jobbet med oduschad kropp och blomstrande megafinne. Någon gång ska man väl ha gjort det. 

Hösten life hack

Vi har ett gäng Bollkryss i vår trädgård. Världens kanske fulaste namn på en blomma (bollkrysantemum är nog det fullständiga namnet men folk säger ju bollkryss). Men dom är väldigt fina! 
 
Jag har dock insett att ljusrosa färg på bollkryss är värdelöst.
 
Det ser ut så här när de vissnar:
 
 
 
 
 
Jamenar här kan ju även personen med minimalt gröna fingrar se att en livsgnista har gått förlorad. 
 
Där emot en mer brun-orange färg på bollkryss är prefekt för det blir typ ingen skillnad när de vissnar.
 
 
 
 
 
Jag såg inte ens att blommorna var vissna först utan trodde att de prunkade mer än någonsin. Ha! Innan jag insåg att konsistensen på bladen kunde beskrivas som något... Spröd? 
 
A ja.
 
Höstens life hack, gratis från mig till Eder. 

Skrivkramp

Ja-happ.
 
Hur går det med min bok kanske ni undrar?? 
 
Inte??
 
Nä nä. 
 
Men jag kan ändå berätta för er att jag har kört fast lite. 
 
För det första velar jag kring vilken form jag ska skriva i. Jag har testat att skriva i dagboksform, i vanlig berättarform, nutid, dåtid, jag-form och tredje person. Jag har alltså skrivit berättelsen i typ fem (!) olika varianter. Vilket man ändå får beundra mig för. Trots det har jag inte kunnat bestämma mig för vilken variant jag vill landa i. Det finns för och nackdelar med alla rent berättartekniskt (ni hör vilka fancy ord jag har börjat använda!) (*vill in i branschen*). Det lutar åt tredje person dåtid. Typ Moa gick in genom dörren och såg... 
 
För det andra har jag börjat grubbla över min huvudkaraktär. Det är en flicka på 9-10 år. Hon har ett gäng bi-karaktärer kring sig, mer eller mindre knasiga sådana. Tyvärr har tokiga bi-karaktärer gjort att huvudpersonen själv möjligen hamnar lite i skymundan. Jag funderar järnet kring hur jag kan göra henne mer speciell?
 
Till mitt kreativa försvar får jag ändå säga att jag tror att det kan vara bra om huvudpersonen är ganska vanlig när de andra karaktärerna är mer tokiga. Jag vill ju att läsaren ska kunna identifiera sig och känna sig trygg med huvudpersonen. Samtidigt känner jag att hon måste ha lite mer djup och mer personlighet att bygga på. 
 
Men det står liksom STILL IN MA BRAIN??
 
Hur tänker ni att en tjej på 9-10 år är? Vad kan man ha för egenheter? Rädslor? Passioner? Intressen? 
 
 
 
 
 
 
Jag får nog ta och teckna mig en mind-map. 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg