Hösten life hack

Vi har ett gäng Bollkryss i vår trädgård. Världens kanske fulaste namn på en blomma (bollkrysantemum är nog det fullständiga namnet men folk säger ju bollkryss). Men dom är väldigt fina! 
 
Jag har dock insett att ljusrosa färg på bollkryss är värdelöst.
 
Det ser ut så här när de vissnar:
 
 
 
 
 
Jamenar här kan ju även personen med minimalt gröna fingrar se att en livsgnista har gått förlorad. 
 
Där emot en mer brun-orange färg på bollkryss är prefekt för det blir typ ingen skillnad när de vissnar.
 
 
 
 
 
Jag såg inte ens att blommorna var vissna först utan trodde att de prunkade mer än någonsin. Ha! Innan jag insåg att konsistensen på bladen kunde beskrivas som något... Spröd? 
 
A ja.
 
Höstens life hack, gratis från mig till Eder. 

Skrivkramp

Ja-happ.
 
Hur går det med min bok kanske ni undrar?? 
 
Inte??
 
Nä nä. 
 
Men jag kan ändå berätta för er att jag har kört fast lite. 
 
För det första velar jag kring vilken form jag ska skriva i. Jag har testat att skriva i dagboksform, i vanlig berättarform, nutid, dåtid, jag-form och tredje person. Jag har alltså skrivit berättelsen i typ fem (!) olika varianter. Vilket man ändå får beundra mig för. Trots det har jag inte kunnat bestämma mig för vilken variant jag vill landa i. Det finns för och nackdelar med alla rent berättartekniskt (ni hör vilka fancy ord jag har börjat använda!) (*vill in i branschen*). Det lutar åt tredje person dåtid. Typ Moa gick in genom dörren och såg... 
 
För det andra har jag börjat grubbla över min huvudkaraktär. Det är en flicka på 9-10 år. Hon har ett gäng bi-karaktärer kring sig, mer eller mindre knasiga sådana. Tyvärr har tokiga bi-karaktärer gjort att huvudpersonen själv möjligen hamnar lite i skymundan. Jag funderar järnet kring hur jag kan göra henne mer speciell?
 
Till mitt kreativa försvar får jag ändå säga att jag tror att det kan vara bra om huvudpersonen är ganska vanlig när de andra karaktärerna är mer tokiga. Jag vill ju att läsaren ska kunna identifiera sig och känna sig trygg med huvudpersonen. Samtidigt känner jag att hon måste ha lite mer djup och mer personlighet att bygga på. 
 
Men det står liksom STILL IN MA BRAIN??
 
Hur tänker ni att en tjej på 9-10 år är? Vad kan man ha för egenheter? Rädslor? Passioner? Intressen? 
 
 
 
 
 
 
Jag får nog ta och teckna mig en mind-map. 
 

16000 steg (typ)

Igår hade vi ett stort event på arbetsplatsen där jag är konsult.
 
Så himla ROLIGT!
 
Jag har insett att jag trivs så bra i eventrollen. Det är väl kontrollmänniskan i mig som smeks upp i brygga eftersom event handlar om planering, planering, planering. Kontroll, kontroll, kontroll. 
 
Sen får man komma på roliga idéer, genomföra, träffa människor och spindla i nätet. Allt som jag tycker är kul. 
 
 
 
 
 
 
Under kvällen hade vi med oss ungdomar som jobbade extra och dom lyssnade liksom på vad jag sa?? Jag var vuxen och hade koll i deras ögon vilket var en ny känsla. 
 
Grymma ungdomar för övrigt. Även vuxenpoäng på att plötsligt se en viss grupp som "ungdomar" plus känna moderskänslor för dom??
 
Happ.
 
Vi bjussade på dryck och tilltugg en masse. Jag och Matilda funderade på att bygga en stor pyramid av alla glas men insåg sedan att spillrisken tyvärr var överhängande. 
 
 
 
 
 
 
Under eftermiddagen och kvällen gick jag totalt 15973 steg. 
 
 
 
 
 
 
Jag grämer mig att jag inte gick 27 steg till! Men meeeeen. 
 
Matilda gick 900 meter längre än jag men över 5000 STEG MER? Va? Vad händer??
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Den som orkar räkna ut hur många Matilda-steg det går på ett Moa-steg får en imaginär guldmedalj och min beundran. 

Nysnings-trigger

Okej, så jag har fått en ny vetskap. 
 
Jag och Matilda pratade just om nysningar och det visade sig att Matilda inte triggas att nysa av sol eller annat ljus?? 
 
Jag var tvungen att googla och tydligen är det bara en fjärdedel av befolkningen som nys-triggas av detta. 
 
 
Källa: Expressen
 
 
 
 
 
Själv nyser jag allt som oftast järnet av solljus. 
 
Och har jag en nysning i sätesbjudning någonstans inom mig räcker det med att jag tittar på en tänd lampa så förlöser jag nysningen. Det är ett gammalt och mycket beprövat trick som jag har. Jag trodde att det var universalt men tydligen inte. 
 
Hur är det för er?
 
To nysa or not to nysa av solljus och lampor?
 
 

"Boy band"

Okej här kommer möjligen veckans snurrigaste spaning men jag känner att jag måste få det ur mig... 
 
Känns det inte som att 90-talets medlemmar i pojkband var så mycket äldre än 2010-talets medlemmar i pojkband?
 
90-tal:
 
  
 
 
 
 
 
2010-tal:
 
 
 
2010-talets pojkband ser ju faktiskt ut som just pojkar. 1990-talets pojkband ser mer ut som vuxna karlar med getskägg. Vilket dom möjligen var också. Vuxna med getskägg alltså. 
 
Håller ni inte med mig i detta??
 
Nej det kanske inte är den starkaste spaningen ni kommer läsa under 2018 men alla tankar måste inte förändra liv. 
 

Bröllopsefterfest

Igår var vi på bröllopsefterfest för några kompisar som gifte sig i somras. 
 
Jag laddade upp genom att klippa luggen... SNETT! Men här fanns inte tid att gråta över spillda strån så det var bara att hoppa i festkläderna och se glad ut. 
 
 
 
 
 
 
Festen hölls på golfrestaurangen i Skövde. Samma ställe där vi ska toastmastra en annan bröllisfest senare i höst. Perfekt. Jag wallraffade järnet.
 
 
 
 
 
Älskar att läsa de personbeskrivningar som ofta finns om gästerna vid sådana här festliga sammanhang. Igår beskrevs jag som en "driven drömfångare med egen stand up-show" Haha! Fint ♥
 
 
 
 
 
Gästerna delades in i lag och under kvällen hade brudparet ordnat olika tävlingar. Ett kul grepp för att folk ska lära känna varandra.
 
Jag blev utvald från min grupp att tävla i sång. Japp. Jag fick se lappar med namn på artister, sen skulle jag sjunga och mitt lag skulle gissa artisten. Som UPPLAGT för hjärnsläpp. 
 
- Öh... Na na na. Alla i publiken står upp och dansar typ. Na na eh...
 
Vilken artist är det tror ni? Jo just precis. AVICII! Det fattar ju vem som helst.
 
Förutom en svag framställning av en låt Avicii aldrig har skrivit så rockade jag FETT och vann faktiskt den tävlingen. Även om Anders Bagge möjligen inte hade berömt mig för den perfekta pitchen. 
 
 
 
 
 
 
I övrigt tog jag typ inte en enda bild under hela kvällen utan befann mig tydligen i nuet?? Vilket känns som ett bra betyg. 
 
En superrolig kväll!
 

Hej hej Astrid Lindgren

Igår var det träff i min skrivarkurs och vad passar inte bättre för ett gäng aspirerande barnboksförfattare än att ses i barnbokens mecka Vimmerby. Även känd som platsen där Astrid Lindgren växte upp.
 
Vi fick gå en rundtur i Astrid Lindgrens barndomshem och tjejen som guidade berättade massor från Astrids barndom. Det visade sig att typ allt som Astrid skriver om i sina böcker har hänt på riktigt på ett eller annat sätt. Man kan med andra ord säga att Astrid har varit en slags bloggare. Fast i bokform och möjligen mer framgångsrik än de flesta. 
 
Med det sagt - när öppnar Spiderchicks Värld? En park med figurerar och platser hämtade från bloggen. Möt Spiderpapa i hårdrocksoutfit, ta en sväng om i Pruttibangbang eller upplev den berömda altanen. Korv och mjukglass till tveksamt överpris och det låter som en parksuccée i mina öron!
 
 
 
 
 
Sen blev vi inspirerade av en författare (tillika mentor i kursen) som heter Moa som har blont hår och lugg precis som jag. Langa gärna fram några odds på det??
 
Moa har skrivit imponerande många barn och ungdomsböcker. Så coolt. 
 
Vi fick en skrivuppgift som gick ut på att ta en scen ur en av Moas böcker och skriva om den ur en annan karaktärs perspektiv. Först blev jag nervös och kände genast prestations-svetten ymma i armhålan men sen sa Moa att vi inte måste läsa upp texten om vi inte ville och då kändes det bara kul. Sen kom jag även på att jag åtminstone inte befinner mig på en stand up-scen tillsammans med en hjärna som har black out och då höll jag på att i ren lättnad volontera mig som första uppläsare redan innan uppgiften var skriven. 
 
 
 
 
 
Japp. 
 
Efter det var jag och min kompis tvugna att fara hem mot Skövde igen. Resten av gruppen har stannat över natt och fortsätter utbildningen idag men vi ska på bröllop, så ja. Mer plugg en annan dag.  
 
 

Återvinning

Jo tack det går finnemang med mitt mål att slänga så lite mat som möjligt. 
 
Exempelvis:
 
För ett tag sedan köpte jag champinjoner till en sås som jag skulle vispa ihop. Föga överraskande hade jag råkat köpa några svampar för mycket så det blev med andra ord ett gäng över. 
 
Nästa dag gjorde jag pasta carbonara till middag och plockade fram champisarna igen, att strösslar över pastan. Men inte heller nu tog den slut. 
 
Här hade säkert många gett upp på svampen men gjorde jag det? Nej nej! 
 
Nästa dag fräste jag de sista bitarna ihop med vitlök och serverade som tillbehör till middagen. Detta mumsade familjen glatt i sig tillsammans med min självbelåtenhet. 
 
Ha!
 
Vidare har jag insett att typ alla rester går att placera i ett tortillabröd. Synnerligen bra blir det om man (jag) som standardgrej försöker ha rödlök, avokado och en skvätt gräddfil hemma. 
 
Här blev det gårdagens falafel ihop med avokado, färsk koriander, picklad rödlök och gräddfil. 
 
 
 
 
 
Här blev det halloumirester med gurka, avokado, rödlök och gräddfil. 
 
 
 
 
Så gott!
 
Hashtag nöjd tjäj.
 

Icke ombedd recension

Jag trillade över en intressant tråd på twitter häromdagen. 
 
 
 
 
 
 
Alltså FOLK som ska tala om för kvinnor hur de ska vara, utseendemässigt? OCH liksom? Intresseklubben antecknar frenetiskt vad random snubbe tycker om mig.
 
 
 
 
 
 
Jag har absolut varit med om det, många gånger, att både bekanta som obekanta tror att jag är intresserad av deras åsikt kring mitt utseende. 
 
 
 
 
 
 
AMEN!
 
Om jag fick en krona för varje gång jag fått höra från folk att jag "ser trött ut" när jag egentligen bara är sminkfri så skulle jag vara miljonär nu. Ett exempel är den här gångenEller de gånger något stolpskott sagt "inte så men du skulle vara mycket snyggare om du... bla bla". Snyggare enligt vem undrar jag då? Har det pågått en världsomfattande omröstning bakom min rygg och här kommer någon med utfallet vad övriga jordklotet tycker om mig? 
 
 
 
 
 
 
Men exakt. 
 
Tack twitter för dagens sorgliga men ändå vettiga diskussionstråd. 
 

Plugg på bibblan

Igår traskade jag till Bibblan för att låna böcker och plugga. 
 
 
 
 
 
 
Jag kände mig extremt studentig där jag satt och skrev bland alla barnböcker. Jag hade till och med en citrusfrukt med mig. Det vet ju alla att det knappt inte finns någon mer pluggig frukt än citrus. 
 
 
 
 
 
 
Att gå till bibblan och plugga ska jag för övrigt lätt göra igen! Jag fick hur mycket som helst gjort. Ända fram till någon började prata i sin mobiltelefon svinhögt och svinlänge. 
 
Gah! 
 
Personer som pratar ogenerat i mobiltelefon på en annars stillsam plats är min värsta. Jag kan ju inte ens överhöra hela samtalet! Istället får jag fragment av någons tjöt.
 
- Ha åtminstonde högtalarfunktionen på så jag kan få höra ALLT ni säger, har jag lust att be. 
 

Första uppgiften inlämnad

Igår var det deadline för första uppgiften i min utbildning (skriva för barn, ni vet).
 
Uppgiften var att skriva en dialog på 2-3 sidor. En dialog, det vill säga att två eller flera karaktärer snackar med varandra, kan fungera på flera plan. Det kan till exempel driva handlingen frammåt, det kan ge information om relationer eller "skvallra" om karaktärens temprament. 
 
En väldigt lärorik uppgift. Och rolig!
 
Inledningsvis var jag dock sååååå nervös för jag avskyr att inte veta vad som förväntas av mig.
 
Det här är jag:
 
 
 
 
 
 
 
Sen går jag runt och tänker att alla andra kommer vara SÅÅÅÅ grymma och leverera nobelprislitteratur i miniatyr och min text kommer vara den som tappades bakom en vagn OCH guppade bakom ett flöte och har jag förresten ens förstått uppgiften rätt??
 
Men nu är första uppgiften inlämnad och det känns bra. Det visade sig att jag INTE är den som springer bakom vagnen medan alla andra i klassen sitter i vagnen. Jag hade förstått uppgiften rätt. Pjuh.  
 
Nästa steg är att vi ska ge feedback på varandras texter. Det ska bli ytterst spännande att se hur de andra uppfattar min dialog. 
 

Utefestival

Idag var vi med några kompisar på Sweden Outdoor festival i Skövde. En utomhusfestival alltså, på ren svenska. 
 
Det var riktigt bra anordnat med massor av roliga aktiviteter!
 
Barnen åkte bland annat skidor. 
 
 
 
 
 
Och red på ponnys. 
 
 
 
 
Sexåringen vill nu börja både skidskola och ridskola..........
 
Vi såg en makalös cykeluppvisning. Jag vet inte ens om tricken de utförde är lagliga?? Det är hur som helst INGET som jag kommer öva på hemma. 
 
 
 
 
 
Vi undvek att cykla uppochnerpå och hade picknick istället. 
 
 
 
 
 
Sen blev vi utmanade av scouterna på femkamp där en av grenarna var att bygga ett så högt torn som möjligt av spagetti och tuggummi. Vem vann tror ni? Jo precis. JAG! Ha! Varför har ingen nämnt till mig tidigare att jag tydligen kan utföra magi med ett tuggat Extra och okokt pasta??
 
 
 
 
 
Efter det skulle vi göra upp eld där elden i fråga skulle bränna av ett snöre. 
 
- Jaaa! Som på Robinson! utropade barnen.
 
Och jag. 
 
 
 
 
 
Tyvärr hade vi åkt ur Robinson med huvudena före. Vår eld dög bara till marshmallows. Vilket möjligen hade känts som en större vinst efter x antal veckor på en öde ö??
 
 
 
 
 
Efter sex timmar i friska luften var vi alla vrålhungriga och åkte till Max för middag. 
 
 
 
 
 
Om ni inte har ätit Max halloumiburgare ännu så gör för all del det redan igår! Åhh den är så god! Om jag bara fick äta en sak för resten av livet... Ni fattar. 
 
En kul söndag!

Nytt språk

Jag kan ett nytt språk! Jag upptäckte det i veckan, av en slump. 
 
- Han kriftar fjäskor, sa jag till Matilda. 
- Han gjorde vad? undrade Matilda.
- Han kriftar fjäskor, upprepade jag. Eller jag menar... Eh... 
 
Översättning: Han fiskar kräftor. 
 
Jag vet inte vilket språk det var jag pratade? Men med tanke på hur naturligt det kom ut ur munnen på mig får jag förmoda att jag är flytande. 
 
 
 
Person som snackar okänt språk flytande. 
 

Att hitta sitt driv och lita på magkänslan

Idag har jag och Matilda varit i Vara konserthus och föreläst på UF Skaraborgs kick off. 600 elever totalt fick vi tala inför. Vilken ynnest!
 
 
 
 
 
 
 
Vi berättade om vår företagsresa som inte har varit varken självklar eller speciellt planerad.
 
Vi var "tvugna" att starta företag för att kunna sälja annonsplatser till vår podcast. Ett plötsligt behov uppstod snarare än en genomarbetad plan.
 
Sen rullade det på med vår idé om en digital kommunikationsbyrå. Det gick snabbt bra, vi fick massor av kunder, vi jobbade som små gnur, vi hade kontor och personer ville investera i oss. Wow! Jättekul! Eller hur?
 
Njaaaooo...
 
Någonstans där tappade både jag och Matilda glöden. Det kändes som att allt hade rullat på i en riktning som jag inte ville ta. Varken jag eller Matilda hade något intresse av att anställa eller växa. Jag hade företag för att få jobba med det jag tycker är roligast - att skapa roligt innehåll på olika vis. Jag tyckte heller inte att det kändes värt att jobba långa dagar, kuska land och rike runt och alltid vara liiiite stressad. Det blev så himla... O-kreativt.
 
Så jag och Matilda tackade nej till nya kunder. Vi sa upp en del sammarbeten som vi hade tackat ja till bara för att vi kände oss tvugna, vi sa upp vårt kontor och avvecklade verksamhet där andra människor kanske hade utvecklat. 
 
Idag driver vi vårt gemensamma företag på en lagom nivå. Därtill kör vi våra egna race där jag bloggar, poddar, tar frilansuppdrag och pluggar. Sen drömmer jag om att skriva böcker, som ni vet. 
 
 
 
 
 
 
Även om det var ångestfyllt att avveckla jobb just när det begav sig så känns det SÅ rätt idag! Jag är glad att vi följde våra magkänslor och vågade bromsa. 
 
Idag inspirerade vi (förhoppningsvis) UF-eleverna kring att hitta sitt driv, att lyssna på andra men inte för mycket och att företagande kan se ut på många olika sätt. Det finns ingen mall. 
 
 

Att nalla

Som ni kanske såg på min banankaka hade jag nallat en bit. Jag måste göra det när jag har bakat, för att se om resultatet är okej att servera. 
 
Men så fick jag världens kanske bästa tips på Instagram. 
 
 
 
 
 
Hur smart??
 
En kort stund efter att jag hade fått det första tipset kom ännu ett, möjligen radikalt men ändå BRILJANT, tips.
 
 
 
 
 
Med andra ord, vill du provsmaka din kaka utan att det syns så kan du 1) baka en minivariant i muffinsform eller 2) förvandla kakan till en pacman. 
 
Helt klart två life hacks värda att lägga på minnet. 
 

Banangnällarna

Anledningen till att jag la bananer i kylen var för att bananflugorna annars hotade att ta över hela vårt kök. Man förvarar inte bananer i fruktskål ostraffat så här års, om man säger så. 
 
Hur som helst. Det gick ytterligare någon dag sedan tyckte även Spiderpapa att osten smakade banan. Efter det gick det någon dag till och då tyckte plötsligt både barn och pappan att ALLT i hela kylen smakade banan??
 
Bredvid satt jag och tyckte att allt smakade precis som vanligt. Mina smaklökar måste vara slöa på något vis? Men bland boysen var det ett jädra tjatter om banansmak hit och banansmak dit. Nu smakar korven banan, nu smakar mjölken banan, nu smakar äpplena banan... Till slut tröttnade jag på gnället. 
 
- NÄ NU SKA NI FÅ SE PÅ BANAN! sa jag och så bakade jag något som faktiskt SKA smaka banan. 
 
Nämligen en banankaka. Med choklad.  
 
 
 
 
 
 
Den mufflade dom minsann i sig, familjen. Utan att gnälla. 
 
*fnyser och tar en tugga av banankorven*
 
 

Egen telefon

Jag måste återkomma till det här med nioåringens telefon
 
Han blev SÅ glad och tacksam för den. 
 
Det har ju varit lite en fundering kring när vi ska ge barnet en egen telefon. I vår bekantskapskrets har kidsen varit kring nio, tio år när de har fått sin första egna telefon. Det har det grundat sig i att barnen har börjat bli mer självständiga då. Vår nioåring kan exempelvis vara hemma själv ibland. Då är det bra att han kan ringa om det skulle vara något. Eller vi kan ringa honom. Vi har ju ingen hemtelefon. 
 
Kontaktlistan i nioåringens telefon ser just nu ut så här:
 
 
 
 
 
 
 
Rimlig början!
 
Det bästa med det här måste ändå vara möjligheten att jag kan sms:a mitt barn JAG ÄLSKAR DIG! Det kommer jag göra OFTA. 
 
Längtar. 
 

Älsk på jobbet

Vi såg en partiledardebatt på SVT-play igår. 
 
Man måste bara älska att det satt en person och textade hela debatten - LIVE! Man kunde riktigt höra hur personens fingrar BRANN över tangenterna i jakten på att hålla jämn takt med partiledarnas uttalanden. 
 
 
 
 
 
 
Sen fick jag den här kommentaren på story: 
 
 
 
 
 
Jag FÖRSTÅR att hjärnan blir mos! 
 
Själv hade jag abrupt börjat förkorta olika ord. 
 
Skt = skatt 
Hkt = högkonjektur 
Lkt = lågkonjektur 
vrd = vård 
Krister Henriksson = Ulf Kristersson (eftersom jag alltid förväxlar moderaternas partiledare med skådisen)
NHJIM = nu hänger jag inte med 
JTR = Jag tar rast 
HDBH = ha det bra heeeeej 
 
Det hade ju kunnat bli intressant med mig vid tangenterna, om jag får säga det själv. 
 
 

Hipplaggad

Jaha vad gjorde jag igår kväll då?
 
Jo jag kämpade med att hålla mig vaken för att jämna ut möhippe-jetlagen (hipplaggen?) (nytt ord?). Ni vet när man är så trött efter en sen kväll att man med lätthet skulle kunna somna 19:00 men kämpar på några timmar till för att hamna i fas med den vanliga dygnsrytmen. 
 
Jag sov knappt någonting i stugan. Jag kan inte sova när jag sover borta med människor som jag inte brukar sova med. Jag har så svårt att slappna av. Jag vände och vred på mig till säkert kl 04. Tror jag? Jag höll inte koll på klockan eftersom det bara är ett slags självskadebeteende när man inte kan sova.
 
Fast även om jag vred och vände på mig var jag ganska lugn. Vid det här laget vet jag att jag sover oroligt på bortaplan men jag vet även att jag får sova nästa natt. Och sov i natt det gjorde jag med besked! Som en liten gris. Jag vaknade inte ens av min mans väckarklocka. Jag vaknade inte av att han gjorde kaffe, sprang runt och letade efter sina grejer eller borstade tänderna med eltandborsten. Och DÅ mina vänner, sover jag hårt. 
 
 
 
Kaffe i solen på altanen efter en utsövd natt. 
 

Hej hej hajkhippa!

Igår hade vi Hajkhippa för min kompis Jonna, en hippa som jag organiserade tillsammans med Jonnas barndomsvän Erika. 
 
Det är alltid lite nervöst att fixa en hippa med någon som man inte känner så väl sedan innan. Personligen är jag SÅÅÅ över allt vad pinsamma uppdrag, massa alkohol och fest heter. Jag tycker heller inte att en hippa måste vara så himla komplicerad eller kosta flera tusenlappar utan det ska handla om att ha en härlig dag tillsammans. Där hade jag och Erika precis samma tankar.
 
Vi började med att överraska bruden hemma, det har jag inga kort på på grund av var tydligen helt i nuet??
 
Sen åkte vi ut i skogen och mötte upp tre representanter för scouterna. Vi fick leka lekar, lära oss knyta knopar, göra upp eld och koka blåbärssoppa i triangakök. Superkul! 
 
 
 
 
 
 
 
När scouterna sagt hej då lagade vi mat över öppen eld, det blev falafel i tunnbröd. Perfekt käk att fixa i en muurikka (som för övrigt är ett nytt ord för mig). 
 
 
 
 
 
Sen åkte vi till en stuga som vi hade hyrt via Air bnb. 
 
 
 
 
 
Den hade en FANTASTISK utsikt!
 
 
 
 
Jag visste inte ens att vi hade så mycket skog utanför Skövde? Det kändes som att befinna sig i Skottland eller Nya Zeeland eller något. Fast vi var 20 minuter hemifrån.
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - varför ta flyget till andra länder när det finns SÅ mycket vackert att upptäcka på hemmaplan? Solnedgången var som i vilken grekisk by som helst. 
 
Jamenar kolla. 
 
 
 

 
 
Vi var helt hänförda och pratade om utsikten i säkert... Ja hela kvällen. Möjligt att vi gjorde lite annat också. Jonna fick till exempel måla en kärlekstavla och svara på frågor om sin man. En av tjejerna hade ordnat en jätterolig scout-quiz.
 
Bubbel på det? Ja tack sa alla. 
 
 
 
 
 
 
Sen hade vi hyrt in min kompis Åsa som är en fenomenal kock. Hon fixade en fiskrätt åt oss och cremé brûleé till efterrätt. Så gott!
 
 
 
 
 
Efter middagen satt vi och snackade till klockan blev sent innan vi kröp ner i var sin säng. Några valde att åka hem och sova vilket jag tyckte var viktigt att på förhand poängtera att man såklart fick. En del vill av olika anledningar vakna i sin egen säng. 
 
Japp.
 
Det blev en rolig hippa under chillade former, om jag får säga det själv. Med lagom många aktiviteter, god mat, bubbel och fokus på umgänge. Viktigast var att Jonna tyckte att dagen blev bra och det tror jag att hon tyckte. 
 
Nu undrar jag mest när jag ska ha möjlighet att hyra den där stugan igen? 
 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg