Mitt år på Instagram

Inget årsbokslut utan Best nine på Instagram! Min nio mest gillade bilder alltså. 
 
De ser ut så här:
 
 
 
 
Bild 1: Jag visade mina volanger. Den bilden blev otroligt gillad. Om jag hade vetat att mina volanger var så omtyckta hade jag visat dem för länge sedan. 
 
Bild 2: Min bror tog examen som polis. 
 
Bild 3: Jag blev faster! <3
 
Bild 4: Jag i snöstorm. Minns den dagen väl. Jag promenerade hem från jobbet i en konstant vägg av aggressiv blötsnö.
 
Bild 5: Minstebarnets duk, ni kanske minns?  
 
Bild 6: Jag när vi vann TVÅ stjärnvinster på Liseberg i somras. Jag minns det med värme (och lite magknip).
 
Bild 7: Fotbollsyra! Jag råkade kalla Grankvist för Granlöv och fick svara på frågan hur många löv det finns på en gran resten av sommaren. 
 
Bild 8: Jag meddelade att jag hade börjat skriva på en bok. Sedan dess har jag skrivit om boken två gånger och är fortfarande på sida på 79. 
 
Bild 9: Jag när jag fick panne på alla vuxna människor som inte kan bete sig kring fotboll. Vår nioåring och sexåring förstår bättre. 
 
Japp.
 
Vilket år! 

Snusängeln

Vi hade som sagt vår årliga julklappslek hemma hos mamma på julafton. 
 
 
 
 
 
 
I år hamnade den fruktade ängeln I VÅRT HUSHÅLL!
 
 
 
 
Ni som har hängt med vet ju att en ängel har varit en slags oönskad "vandringspokal" ända sedan mamma fick för sig att det nog var okej att slå in något man har pysslat ihop själv med en puttekula och en grillpinne.
 
Men notera att den gamla ängeln har ersatts av en ny ängel.
 
Just när vi trodde att den flera år gamla ängel-traditionen var över så blåste min kusins fästman liv i det hela igen genom att tillverka en ängel av en snusdosa. Snusängeln kallar vi den.
 
Jag orkar inte ens tänka på hur många år den antagligen kommer gäcka våra julklappslekar. 
 

Julafton 2018

Det känns konstigt när julafton väl kommer tycker jag? En så mytomspunnen dag som alltid känns så långt borta men så hoppla där kom den?!
 
Japp.
 
Vi åkte hem till mina mamma enligt tradition och jag åt säsongens första julbord. Det smakade gött. 
 
 
 
 
 
 
Tomten kom, sågs och segrade.
 
 
 
 
 
Sen spelade vi självklart ett intensivt julklappsspel. 
 
 
 
 
 
 
Jag tycker verkligen att mamma lyckades med sin gran i år. 
 
 
 
 
 
 
Några som lyckades mindre bra var vi. Så här såg vår gran ut igår ikväll. 
 
 
 
 
Vi fick slänga ut den efter julklappsutdelningen. 
 
– Mamma jag TROR att det är en hockeyklubba i den här paketet. Men det kan även vara något annat, sa sexåringen diplomatiskt medan han sköt några skott med sin oöppnade julklapp. 
 
 
 
 
 
Sexåringen hade (förutom en radda ishockeyprylar) även önskat sig en Simpson-mask. Jag var ypperligt nöjd med mig själv när jag klickade hem en på rea från någon obskyr amerikansk sajt. 
 
 
 
 
 
Älskade mini-kusinen fick massor av paket. Nioåringen och sexåringen tävlade snudd på om vem som kunde slå in flest paket åt honom. Möjligt att det började gå till överdrift när sexåringen klippte ut en morot från en pysselbok och klistrade på ett papper och slog in. 
 
 
 
 
Vi avrundade julafton med en kortspelsturnering med ett antal trisslotter i potten. 
 
 
 
 
 
En mycket mysig julafton. 
 

God Jul

God Jul önskar familjen Spiderchick eder alla! 
 
Må era granar gnistra, maten smaka gott och strumpbyxorna vara alldeles perfekt elastiska.
 
 
(null)
 
 
 
Kram! 

Ledighet!

Och DÄR hörde ni ljudet av familjen Spiderchick som gick på julledighet. 
 
Aaaaaah sååååå sköööönt!
 
Det kommer innebära sovmorgon, massa familjetid, barn som leker i snön, god mat, slapp i soffan, filmkvällar, läsning, mys, korvgrillning i skogen, skridskor, tid med kompisar, rastlösa barn, tjat, syskonbråk, mamma med noll procents ränta på tålamodskontot, längt till vardag, undran varför man ens är lediga ihop och... Ja. Det kommer vara precis som det ska vara alltså. Det ÄR ledighet. Det ÄR familjetid. 
 
Jullovet 2018 häääääär kommer vi! *springer över snön mot horisonten*
 
 
 

Manuset till Skam

På tal om böcker. Jag har en till bok att plöja. 
 
I veckan läste jag på Sandra Beijers blogg att hon hade översatt manuskriptet till första säsongen av SKAM, ni vet serien som vi alla var besatta av under 2017 och som fick oss att vilja utvandra till Norge. 
 
Jag blev eld och lågor på grund av 1) älskade Skam och 2) skulle i studiesyfte älska att läsa hur Julie Andem författat manuset. 
 
Jag klickade genast hem ett exemplar som snabbt landade i brevlådan. Det tog nog bara en dag?
 
 
 
 
 
Kolla här. William och Nora liksom, herregud vad jag bara ville att de skulle bli tillsammans IGÅR! 
 
 
 
 
Den här scenen när Chris granskar Isak kan jag tydligt se framför mig.
 
 
 
 
 
Japp, då vet ni vad jag hänger mig åt ikväll. 

En tidig julklapp

Jag har fått en tidig julklapp! Levererad av min kära kollega Matilda.
 
För det första - låt oss begrunda att paketet är inslaget i danska flaggans färger <3 
 
 
 
 
 
Danska är mitt och Matildas andraspråk. Att prata låtsasgrötigt är vår go to i alla situationer. Totalt begripligt när det bara är vi två. Totalt obegripligt och ofta lite pinsamt när det inte bara är vi två. 
 
Inuti det fina danskpaketet låg en bok.
 
 
 
 

En bok om att resa till New York med barn! Så fint eftersom Matilda vet att det är min dröm att åka till New York med min familj. 
 
Jag har ju till och med långtgående fantasier om att bo i New York. Vilket är lustigt med tanke på att jag aldrig har varit där? Men det är något som lockar. En dröm vore att åka dit och vara där en månad tillsammans med man och barn. Att vara där så pass länge att det blir liiiiite vardag. Att jag liiiite hinner börja tänka att jag är nog en NewYork-bo ändå. Att jag kommer hem och börjar referera till "den gången jag bodde i NewYork" med tillhörande amerikansk brytning *skoja*
 
En inte helt orimlig tanke skulle vara att åka dit när barnen har sommarlov. Nu har jag hört att det är bäst att åka vår eller höst, men mest ledigt har vi ju under sommaren. 
 
Någon som vill hyra ut en lägenhet i NewYork i sommar - hoooojta till!
 

Bachelor finalen (spoiler alert)

Igår gick finalen av Bachelor av stapeln och jag är fortfarande i chock!
 
Eller nä, jag känner mer en tomhet. Vad hände?
 
Det var Gabriella som fick den sista rosen. Rent känslomässigt tänkte jag hela tiden Hedvig. Hon och David kändes som gjorda för varandra! Men så gnagde en tvivel inom mig eftersom jag, som jag har nämnt tidigare, brukar hålla utkik efter produktionsmässiga vinklingar.
 
 
 
 
 
 
Exempelvis:
 
1. Vi fick inte se alls lika mycket gullegulle mellan Gabbi och David på deras dejt. Dejten mellan Hedvig och David där emot osade av kemi, framtidsplaner och fina ord.
2. I teasern inför programmet fick vi se David säga till Gabbi "men så har jag ju träffat en annan tjej..." med en tillhörande inzoomad besviken min på Gabriella. 
3. I lång-intervjun med finalisterna pratar Hedvig varmt och romantiskt om sin resa med David medan Gabriella är mer återhållsam. 
 
Dessa vinklingar sammanlagt säger att Gabriella ska vinna. Produktionen vill ju att vi tittare ska vara inställda på Hedvig för att på så vis skapa ett överraskningsmoment. 
 
 
 
 
 
 
Bubblare: Gabriella var endast någon enstaka gång med på Tjejerna avslöjar allt. Håll utkik efter det till nästa års Bachelor, den som typ aldrig är med i eftersnacket är den som vinner. Just sayin. 
 
Både Gabriella och Hedvig verkar för övrigt vara riktiga kap men jag hade hoppats på Heddan.
 
So long Bachelor för den här gången. 

Mini-lyckor

Fyra små lyckomoment idag:
 
• Att det är Bachelor-final på tv. Jihoo! Nu har vi kämpat oss igenom en höst med rosor, mingel, singeldejter och dramatiskt vinklat smygfilmande. Vi är SÅ värda en final! Jag tror att det blir Hedvig till slut.
 
• Att jag just hade mens och med andra ord slipper det under jul och nyår. Älskar min cykel så mycket just nu <3
 
• Att solen har visat sin existens genom att flasha till på himlen. It´s alive!! flämtade jag, föll ner på knä och lät snön strila mellan mina uppsträcka händer. 
 
 
 
 
 
• Att det är mindre än en vecka kvar till julafton och LEDIGHET! Nu kör jag sista jobbrycket och sedan ska jag dominera sönder ledigheten, that´s for sure. 

En måndag som gått i ett

Hej från en vars måndag har gått i ett (min kära man har varit iväg på jobb). 
 
Så här:
 
Vakna - lämna barn - jobb - hämta barn - hem - käka mellanmål - nej ni får inte äta glass - byta om till träningskläder - jaaaa okej taaaa glass då - ner till min bror - låna bil - iväg till handbollsträning - fastna i bilkö -  träna handboll - hem - lämna bil - handla snabbt - värma mat - duscha - och nu - LIGGER RAKLÅNG!
 
Klapp på axeln till mig själv. 
 
En humörhöjare är att det har blivit SNÖÖÖÖÖ! 
 
 
 
 
 
Det här trodde jag aldrig att jag skulle skriva på min blogg men vilken ENERGIBOOST snön är! Jag skrek rätt ut igår när jag såg att det föll flingor från himlen. Näe okej det kanske jag inte gjorde men jag PETI:ade (Pep Eventuellt Tyst Inombords). Jag känner mig genast 3000% piggare och gladare nu när det är vitt och ljust ute! Jag hoppas innerligt att det håller i sig. 
 
Jag ser fram emot att gången till vår dörr ska förvandlas till en igenfrusen puckelpist. Jag kommer NJUTA SKITEN ur den puckelpisten! Och jag kommer älska varje centimeter av vår o-skottade trädgård. Hellre det än det gråa och deppiga väder som har dominerat stan hela november och december. 

Tonårsrummet på film

Det kaaaaan vara så att jag har blivit besatt av Netflix alla romcoms med tonåringar i huvudrollen. Det vimlar plötsligt av den typen av filmer på Nettan. Jag konsumerar och låtsas att jag är 16 bast igen. 
 
Hur som helst har jag gjort en notering och det är att amerikanska tonårs-flickrum alla ser ut på samma vis, på film alltså. 
 
Så känner du igen ett amerikanskt tonårsrum på film: 
 
1. Det finns ett fönster med sittplats. 
2. Rummet är enormt färgglatt och fullt med böcker och pryttlar.
 
 
 
 
3. Det finns minst en ljusslinga upphängd på ett bohemiskt vis. 
4. Sängen är minst 120 cm i bredd och rymmer på så vis fyra kompisar på rad.
5. Minst en vägg är full med "tokiga" fotografier på tonåringen och hennes kompisar (vilket känns overkligt eftersom ingen framkallar foton nuförtiden).
 
 
 
 
6. Utanför fönstret finns det ett tak att sitta på / smita ut på.
7. Alternativt finns det någon slags klängväxt att klättra ner på. 
 
Slut på spaning. 

Luciamiss

Eftersom jag har varit sjuk missade jag nioåringens lussetåg som var igår. Det kanske inte vore så tråkigt om det inte vore för att på barnens skola är det endast eleverna i trean som går Lucia. Som förälder är man alltså inbjuden till firande endast när barnet går i tredje klass. Och jag MISSADE det!
 
Så himla mycket RÖV! 
 
Skit rent ut sagt. 
 
Det påminner mig om om den gången jag fick magsjuka på min första skolavslutning. Min FÖRSTA. Det är sådant man aldrig glömmer.
 
Jag minns även min granne från när jag var liten. Hon skulle vara musikskolans Lucia och hade övat och peppat för det i månader. Vad händer? Jo hon vaknar upp 13 december med 40 graders feber. Men hon vägrade missa sin stora dag och proppade i sig alvedon och genomförde uppvisningen ändå. Men hon höll på att svimma på kuppen. 
 
Tänk om man är sjuk på typ sin bröllopsdag? Vad gör man då? 
 
Har ni någon gång varit sjuka prick på en superviktig dag? 
 
 
 
En tomtenisse Lucia 2012.
 
 

Sjukstuga

Jag och sexåringen har varit hemma och vab:at varandra idag. Ingen av oss har varit pigg. Främst har jag inte varit pigg. 
 
– Mamma jag är så sugen på hamburgare! utbrast sexåringen kring lunchtid. 
– Vet du, svarade jag. Vi ringer en livlina! 
 
Så ringde vi till min pappa. Som inte svarade. 
 
Då ringde vi till min bror. Som svarade! 
 
– Är du ledig? Har du möjlighet att köpa McDonalds-käk åt oss? undrade jag.
 
Han sa ja och ja. Jackpott!
 
Tjugo minuter senare stod han som Jesus själv i dörröppningen med en gloria kring huvudet och en påse hamburgare och cola i näven.
 
 
 
 
 
Aaaa... Sedan stannade han kvar en stund och underhöll sexåringen (vars energi har stigit i takt med att dagen har framskridit) med tv-spel. 
 
 
 
 
Guld eller guld??
 
GULD!
 
Jag har tidigare skrivit att det här med att städa bakom någons spis samt att hjälpa någon att flytta - det är kärlek! Jag bygger nu på den listan med att kärlek är att komma med McDonalds-mat till någon som är krasslig <3

Skrattiga förkortningar

När jag läste era toaletthistorier skrattade jag som sagt HÖGT. På riktigt. 
 
Annars är det ju lätt hänt att man skriver gråtskrattande emojis trots man knappt har rört på smilbanden. Möjligen fnissat lite inombord. 
 
Den här var träffande:
 
 
 
 
 
Andra lämpliga förkortningar för när man "skrattar" över internet:
 
LL - log Lätt.
SIMH - skrattade inuti mitt huvud.
TSDDVR - tänkte stillsamt "det där var roligt"
FO - fnissade ohörbart
 

Vad händer?

Ja-happ.
 
Det var ju helt klart ett tag sedan det såg ut så här:
 
 
 
 
 
 
Att kolla in väderappen är knappast en munter känsla nuförtiden. Det är inte så att jag spontant börjar kvittra när jag scrollar prognosen. 
 
 
 
 
 
Snarare har jag drabbats av en känsla av menlöshet de senaste dagarna. 
 
Vad håller vi på med här uppe i norden? Varför bor vi ens här? På torsdag är natten längre än dagen och VI ÄR OKEJ MED DET??
 
Årstiden ba: Jag vägrar låta er möta solen! 
Vi ba: De fyra årstiderna är det BÄSTA med Sverige. Hihi!
Årstiden ba: Nu tänker jag veva igång natten efter lunch, mjehehe...
Vi ba: Om några månader blir det ljusare igen, tjoho!
Årstiden ba: Jag tänker ge er alla en depression.
Vi ba: Glädje är överskattat, nu fortsätter vi bo i den här delen av världen. Jippi!
 
Ni hör. Vi lever i förnekelse. 
 
 
 

Passion, begåvning, disciplin

Jag har läst författaren Elisabeth Georges bok Skriv på! En bok där hon berättar om sin skrivprocess samt ger massor av tips till aspirerande författare. 
 
 
 
 
 
George menar att har man begåvning, passion och disciplin i sitt skrivande kommer man med största sannolikhet att få sin bok utgiven. 
 
 
 
 
 
Har man endast en kombination av egenskaperna begåvning och disciplin eller passion och disciplin minskar chanserna att få sin bok utgiven, men möjligheten finns. Har man tur kan man få en bok utgiven på disciplin enkom. 
 
Har man där emot endast begåvning och passion kommer man inte att bli utgiven. Detta på grund av den enkla anledning att har man inte disciplin kommer man aldrig fixa att färdigställa det enorma arbete som en bok innebär.
 
 
 
 
 
Utan att jämföra bloggandet med Elisabeth George eller andra författare vill jag ändå påstå att det är ungefär samma egenskaper som gäller för att driva en blogg (eller annan social kanal). Du kan vara hur begåvad som helst vad gäller att skriva och fota och berätta men finns inte disciplinen så kommer det du har påbörjat att rinna ut i sanden. 
 
Jag har disciplin och passion kring mitt skrivande. Dessa två grejer hänger tätt samman för mig överlag. Jag kan inte ha disciplin om jag inte har passion. Men har jag passion kommer disciplinen enkelt för mig. 
 
Jag är dock lite besviken på mig själv för disciplinen har inte riktigt funnits där under november och december. Alltså, jag ÄR klar med boken. Det krävs bara en hel del omarbetning och redigering vilket har känts lite segt.
 
Innan sommaren 2019 ska jag dock ha skickat in mitt manus till minst fem bokförlag. Sen får vi se. Men når jag det målet kommer jag vara SÅ stolt över mig själv!

Julbakstradition

Igår bakade vi julgodis och pysslade hemma hos min bror och Hanna. Det har blivit en tradition med start förra året. Ni kanske minns när vi käkade rått ägg och kokos? Jag minns! Kan fortfarande känna eftersmaken...
 
Nå väl. 
 
Igår gjorde vi chokladpraliner, wienernougat och knäck. 
 
 
 
 
 
Nioåringen rörde om i en skål med mjölkchoklad, nougat och blockchoklad. Tristar saker har smälts samman till en sås. Det är jag rätt säker på. 
 
 
 
 
 
Den yngsta släktingen ryktes med i julkänslan och hade plötsligt ett paketsnöre kring hjässan och en smällkaramell rasslandes mellan nävarna (festen fick avbrytas när smällkaramellens papper började blandas med bebisens saliv). 
 
 
 
 
 
Det känns svindlande att det skiljer 90 år mellan min mormor och mitt syskonbarn. Vilken ynnest att de får uppleva varandra <3
 
 
 
 
 
En sak ska ni veta och det är att finns det bara något som semi-liknar ett mål samt något slags runt föremål, ja då kan man ge sig den på att bröderna Spider kickar igång en straffturnering. 
 
 
 
 
Efter många timmars bakande, straffturnerande och pysslande (plus ett restaurangbesök) var det dags för avsmakning. 
 
 
 
 
Knäcken fick toppbetyg! 
Nougaten fick också bra betyg!
Alla hatade pralinen. 
 
– Den blir en bra gåbort-present, konstaterade min bror. 
 
Alla höll med.
 

Vad håller jag på med?

Jag vet inte vad jag håller på med om nätterna men det är något slags självskadebeteende som tar form.
 
Jag envisas nämligen med att placera mig själv i en otroligt obekväm sovställning. Jag ligger på rygg och sedan vrider jag huvudet åt vänster vilket är cirka noll njutbart. Men det verkar inte bekomma mitt sovande jag. Förra veckan vaknade jag och hade så ont i sidan av nacken och ut i axeln att jag fick ta två alvedon. Det hjälpte. INTE! Jag fick be Matilda massera mig en stund på jobbet. Och ja, det kan mycket väl ha sett märkligt ut när den ena konsulten stod och knådade den andra konsulten i nacken medans denne stönade högt, ömsom av smärta ömsom av välbehag. Men vad göra?? Sen stretchade jag nacken och då kändes det lite bättre. 
 
– Så här behöver jag ju inte sova igen! noterade jag mentalt. 
 
Men vad händer?
 
Jo jag placerade mig själv i samma sovställning IGEN! Och sedan IGEN! Och så har jag hållt på alldeles för många nätter.
 
– Det här är ORIMLIGT! vill jag skrika till mig själv i någon slags Kishti Tomita-style. 
 
 
 
Nackvridarinnan. 
 
 

A star is born

Igår var jag och några kompisar och såg A star is born på bio. 

 

En fantastisk film! Jag älskar Lady Gaga och Bradley Cooper är ju inte svintråkig att titta på. Det är ju inte så att ögonen blöder när han är i bild direkt. Snarare springer ögonen upp för en sommaräng utan att bli det minsta trötta.

 

 

 

 

 

Sen älskar jag filmer där jag sveps med i en känsla och starkt känner det där vill JAG uppleva! Vilket A Star is Born gjorde. 

 

Varför får inte jag bo i USA och träffa en svinsnygg, känd musiker av en slump som plockar upp mig på scen inför 100 000 personer och låter mig sjunga? Va? Varför??

 

För att det hade blivit katastrof såklart, svarar mitt förnuft. För jag kan inte sjunga och min enda favoritlåt Han tog av sig sin kavaj av Lasse Berghagen hade antagligen inte gjort sig inför alla amerikaner. 

 

Men ändåååå… 

 

Bra film. Jag rekommenderar A Star is born. 

Att ge namn åt en katt

Den dagen vi flyttar till ett friliggande hus har jag lovat barnen att vi ska ha en katt. Jag älskar trots allt katter! Jag är själv uppvuxen med två stycken. 
 
Trots att vi inte vet om det blir en flytt om ett eller fem år har vi börjat spåna på kattnamn. Lika bra att ligga i framkant. 
 
Namnförslag till framtida katt: 
 
1. Kattis (mitt förslag) (KATTis) (fattar ni?) (haha) (briljant) 
2. Aramis (sexåringens förslag) (vi tror att han har fått det från grannens katt som heter så, själv förnekar han bestämt inspirationen)
3. Sixten (också sexåringens förslag) (han drömmer själv om att heta Sixten) (när vi var på Mallorca sa han till Bamseklubb-ledarna att han hette Sixten vilket de sedan trodde i en halv vecka). 
4. Gosis 
5. Gobi 
6. Kattmao 
 
Jag röstar av naturliga skäl på Kattis. 
 
 
 
Katten Flisan, som jag växte upp med <3
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg