Tö-väder

Så kom det äntligen. Tö-vädret. Plusgrader.
 
Puckelpisten som vi har haft fram till vår dörr har försvunnit. Detta utan att vi har behövt skotta ett enda tag. Medan alla våra grannar har skottat och saltat och hållt barmark som dårar hela januari har vi iskallt inväntat att kunna glida på tö-vädret. 
 
Och nu gör vi det.
 
Vi har till och med fått fram snöskyffeln som har legat gömd under snömassorna i över en vecka. 
 
 
 
 
 
HA!!!!
 
Skrattar bäst som skrattar sist, har jag lust att ringa på grannarna och säga. Nu har vi barmark helt gratis!
 
Eller nej jag har lust att ställa mig på vår snöfria trappa och skrika:
 
– VAD SÄGER NI NU DÅ? ERA SKOTTARE! VA? ARE YOU NOT ENTERTAINED LÄNGRE!? VA??
 
 
 
 
 
Sedan backar jag in i skuggorna i hallen samtidigt som jag skrattar omotiverat högt och länge.
 
 

Respons

Jag har mycket just nu. 
 
Bland annat ska jag ge respons till några av mina kursdeltagare i skolan. Vi håller på med var sitt stort skrivprojekt som vi feedback:ar varandra på. Det är otroligt givande men det tar också tid. Dels vill jag ge välgrundad och givande repsons och det innebär att jag måste läsa texterna igen och igen för jag är expert på att läsa fel eller bara snappa upp delar. 
 
Min hjärna jobbar nämligen i snabbaste laget. Som när jag exempelvis läste Silverräven istället för Silvervägen. Och jag accepterar det? Jag är liksom ingen som grunnar eller stannar kvar vid saker utan ba - jaha där stod det silverräv vidare till nästa grej. 

Jag har alltid varit sådan. 
 
Det gör mig till en kvick tänkare, en person som är bra på att komma med idéer och lätt ser helheten. Men det gör mig även till en person som är kass på detaljer och som verkligen måste lägga tid på att läsa noooooga om det ska bli rätt. 
 
Jamenar tänk om jag hade gett respons till personen som skrev Silvervägen och ba åååå vilken gemytlig liten historia du har skrivit om en silvrig rävDet hade varit lite pin. Mot mina kurskamrater vill jag inte vara pin. 
 
 
 
 Här sitter jag och skriver. Och ja, vi har blivit med pingisbord. Korrekt noterat. 
 

Grå och suddiga

Igår brakade Matilda in på kontoret och meddelade att hon hade fått ett grått hår.
 
- TITTA! uppmanade hon och körde ett strå under näsan på mig. 
 
- Jag har i alla fall INGA grå hår, sa jag och kände mig nöjd och ungdomlig. 
 
Sen jobbade vi en liten stund tills jag utbrast.
 
- Men jösses vad jag SER dåligt. 
 
Vi frös båda till is.
 
Sen satt vi tysta resten av dagen*
 
 
 
 
 
* Typ

Snälla svara på veckans fråga i min blogg

Japp då kör vi ännu en omgång av det otroligt uppskattade temat "snälla svara på veckans fråga i min blogg".
 
Den här gången skulle jag vilja veta vilken typ av spoilerperson ni är? Det vill säga hur känsliga är ni för att få serier, filmer, böcker eller andra typer av handlingar avslöjade för er innan ni själva hunnit ta del av det?
 
1. OkänsligaOlinda
OkänsligaOlinda är en enda stor vandrande spoiler. Olinda har inga problem alls att få handlingar berättade för sig. Faktum är att hon gärna på förhand googlar slutet på serier, läser sista sidan i en bok eller tar reda på vem som fick vem i amerikanska Bachelor. 
 
2. MellanKänsligaMinna 
Minna vill gärna veta den övergripande handlingen om saker och ting men helst inte slutet. Slutet kan man ta reda på i... Slutet. Fast skulle någon råka spoila är det inte hela världen. Jorden fortsätter snurra ändå.  
 
3. KänsligaKerstin
Har du sett den där nya filmen som handlar om att... OPP OPP OPP! STOPP! KänsligaKerstin vill inte höra en microdel av handlingen i en film som hon inte har sett. Hon tittar aldrig på trailers, kollar aldrig upp några betyg på IMDB och skulle aldrig för sitt liv få för sig att googla något. Kerstin vill bilda sig sin egen uppfattning. Punkt. 
 
Nå?
 
Själv är jag Olinda. 
 
 
 
 

Stolt så att jag spricker!

ÄNTLIGEN! 
 
Äntligen har min kompis Jonnas bok På rymmen kommit ut! Det är en bilderbok för barn 3-6 år och handlar om hur man kan göra morgonbestyren till ett äventyr eller "en fantasirik jakt genom en vanlig vardagsmorgon".
 
Jonna har tre barn och hon skrev den här boken när hon låg på sjukhus med sitt mellanbarn som är född prematur. Det gör mig extra imponerad att Jonna skrev den här fina, fantastiska boken mellan oro, läkarundersökningar och längtan efter en vanlig vardag. 
 
 
 
 
 
 
Jag tycker självklart att ni ska köpa den för att det är en BRA och mysig bok med fina illustrationer.
 
Köp till barnen, barnbarnen, kompisens barn, syskonens barn, i födelsedagspresent, doppresent, namnsdagspresent eller bara för att läsning är en himla mysig och vettig grej att göra tillsammans med barn. Extra plus att den är utgiven på OLIKA förlag som är ett förlag som jobbar för positiva förändring i frågor som rör normer, genus & mångfald.
 
HÄR kan ni klicka hem På rymmen - jagad av mamma polis. 
 
Skriver givetvis detta utan spons - med kärlek. 
 

Lära gå

Mitt kära syskonbarn har fullt upp med att lära sig gå. Krypa är han inte så värst intresserad av, men att GÅ där emot tycker han verkar både praktiskt och roligt. 
 
I helgen höjde han ribban både ett och två snäpp vad gäller sin gå-träning när han använde sin gå-stol OCH en läragå-vagn SAMTIDIGT. 
 
 
 
 
 
Ha!
 
Snacka om dopad träning.
 
Om inte det här får honom att springa ett maraton snart så vet jag inte. 

Same same

Ni kanske har sett något annorlunda med mitt hår det senaste? Inte? Nä det är inte så konstigt för det ser nämligen ut som innan. Vilket är lite lustigt med tanke på att jag både har blekt och färgat det??
 
 
 
 
 
 
Tillåt mig punkter upp min hår-resande fadäs:
 
• Jag känner mig sanslöst trött på mitt mörkblonda, tråkiga, intetsägande hår och tänker att jag ska ge det en liten solkysst knuff mot sommaren med hjälp av en blekning.
 
• Jag har blonderat mitt hår hemma tusen gånger förut, det är inga konstigheter. 
 
• Kanske ska jag låta blonderingen sitta i lite längre den här gången? Så att det verkligen blir ljust och fräscht och somrigt?
 
• Sköljer ur blonderingen och tycker att håret ser lite... lite... lite väl ljust ut?
 
• Inser att mitt hår har blivit alldeles kyckling-gult. 
 
• KA-TA-STRO-F ! ! !
 
• Tackar GUD för att jag ska jobba hemifrån dagen efter. Annars hade jag fått sjukanmäla mig. Orsak: Fågelinfluensa. 
 
• Drömmer mardrömmar om nykläckta kycklingar. 
 
• Dagen efter får jag dra en mössa över huvudet när jag åker och köper en färg att färga över det kyckling-gula med.
 
• Hittar en mörkblond nyans som ser rimlig ut. 
 
• Färgar över.
 
• Vips har jag gått från mörkblond till lika mörkblond via en blondering. 
 
 Så bra!
 
 
 
 
 
Det var det.

Födelsedag och mellokväll

Igår firade vi min mamma som fyller 60 bast den 5 februari.
 
 
 
 
 
Jag hade satt en liten rosett i håret vilket fick barnen att fråga om jag skulle på bröllop?? Något som möjligen skvallrar om hur ofta jag "stylar" håret. 
 
 
 
 
Det var släkten som samlades.
 
Vi åt god mat, drack bubbel och hade ypperligt trevligt. Min svägerska hade gjort en quiz med tema 1959. Jag vet naturligtvis noll om det året. Så min taktik var att lista ut vilka två av de tre alternativen på varje fråga som det var rimligt att Hanna hade hittat på. Efter några frågor kunde jag även börja utröna huruvida det var rimligt att 1, X eller 2 var svaret baserat på hur många gånger det alternativet hade förekommit innan. 
 
Krånligt? 
 
Tja, det gav mig ändå 6 av totalt 10 rätt. 
 
 
 
 
Flest rätt hade min bror som alltså är GIFT med hon som gjorde quizet?? Jag vet inte vad ni tycker att det luktar men...
 
A ja, han delade med sig av vinsten så allt är förlåtet.
 
 
 
 
 
Efter kalaset åkte vi på mellokväll till våra kompisar. Vi funderade på hur rimligt det var att vi från och med nu började med att alltid - alltså VARJE år - titta på 2014 års upplaga av melodifestivalen? Det vill säga året då min man och hans band var med?? Vi enades till slut om att det nog skulle bli enahanda.
 
 
 
 
 
 En drake och en björn dök upp.
 
 
 
 
Vid 22 åkte vi hem och somnade GÖTT.
 
 

Snöfall med moment 22

Har det snöat hos er?
 
I Skövde har det snöat EN MASSE! Konstant i två dagar typ. Igår kväll slutade det äntligen komma vitt från himlen och familjen Spiderchick tänkte att det kanske var dags att skotta lite. Kanske skapa någon slags gång fram till ytterdörren?
 
 
 
 
 
 
Och ja, det hade vi gärna gjort om det inte vore för att vi FÖRST tydligen måste skotta fram vår snöskyffel??
 
 
 
 
 
 
För två dagar sedan stod den prydligt uppställd någonstans i trädgården men nu är den spårlöst försvunnen under snömassorna. Ingen vet var den är? Vi har letat men det är som att leta efter en nål i en höstack. Eller som att leta efter en skyffel i en snöig trädgård, i vårt fall. 
 
Vi får helt enkelt invänta att snön smälter innan vi kan skotta. Vilket känns som ett moment 22.
 
Jag har inte kollat status på våra grannars trädgårdar ännu men jag tippar på att de har barmark fram till dörren. Och att vår framsida är den mest igensöade i kvarteret. I år igen. 

Det enda jag vill ha

Ni kanske tror att den här torsdagen har varit all fun and games för mig?
 
Då tror ni fel.
 
Jag har nämligen legat i sängen hela dagen totalt utslagen på grund av någon märklig magbacill som slog till igår eftermiddag. Hu!
 
Efter att ha ätit absolut ingenting på hela den här dagen bad jag Spiderpapa att köpa med sig pommes frittes och milkshake hem efter jobbet.
 
Varför är jag alltid sugen på det efter magsjuka? Det är det enda jag vill ha! Varje gång. Det måste vara att min kropp skriker efter saltet som är pommes frittsen och min hals vill ha det svala och lena som är milkshaken?
 
 
 
 
 
 
Låg ner och pillade i mig maten i sängen och tyckte samtidigt synd om mig själv. En ganska trevlig kombo ändå?
 
Förutom det har jag tittat på serier, scrollat Instagram, läst en bok, sovit, jobbat lite samt stirrat på en vit vägg. 

Min jobbdag på ett ungefär

Idag började jag jobbdagen med att intervjua en lokal influencer åt en kund, vilket var mycket trevligt. Jag är inte helt sällan genuint nyfiken på folk så att ställa frågor är ofta mitt minsta problem. 
 
Sen har jag fotat, skrivit copytexter, uppdaterat olika sociala kanaler och mailat. En klassisk arbetsdag. 
 
Vid 12 var det dags för lunch och jag köpte en laxwrap. 
 
 
 
 
Den var INTE god. 
 
– Fy! Det smakar fisk! utbrast jag.
– Lax är fisk, informerade Matilda. 
 
Jo det visste jag förvisso. Men det smakade fisk på ett sätt som inte var trevligt. Wrapen var faktiskt helt oätlig. 
 
Jag fick bege mig ut och köpa ny lunch. Valde en ägg och avokado-bagel under parollen "vad kan gå fel med ägg och avokado?".
 
 
 
 
 
Well. Turns out att det också kan gå fel. Ägget smakade gummi och avokadon var brun och trådig. Ni hör ju. Varsågod att skapa en stöd-hashtag i mitt namn. "Backa Spiderchick" kan den heta. 
 
Eh. Japp.
 
Matilda hade med sig sin sexualundervisningsmålning som hon skulle scanna och skicka till tryckeri (hon har fått svinmånga beställningar) och jag var paniskt rädd att jag skulle spilla något på den även när den låg i ett skyddande fodral 2 meter ifrån mig (vem vet hur långt en kopp kaffe kan ta sig??). 
 
 
 
 
 
Under eftermiddagen lånade jag min kollegas dator med tillhörande installerad skrivare. Min skrivare hemma fortsätter att printa med osynligt bläck (den spottar ut blanka sidor, någon som har en idé om vad det kan bero på?) och jag MÅSTE skicka in min kvartalsredovisning typ nu så det var fint att jag kunde fixa allt från min kollegas dator.
 
Fick en månads överhängande ångestjobb överstökat på en kvart. 
 
 
 
 
 
Kände mig lättad. Gick hem. 
 
Slut på jobbdag.
 

Ishockey-match

Igår var jag på min livs första (typ) ishockeymatch. 
 
 
 
 
 
Men så var det heller inte vilken match som helst, det var vår sexåring som spelade! Han och kompisarna spelade i periodpausen under gårdagens A-lagsmatch. Halva släkten satt bänkade på läktaren för att bevittna barnets premiär (ändå imponerande över hur många man kan dra till en fem minuter lång match??).
 
 
 
 
Det hela var bedårande att se och jag ville bara springa ut på isen och bura in allihopa i gullfinkan! <3
 
Sen tittade jag lite när A-laget spelade och fick några regler förklarade för mig av min bror. När han började babbla om icing och lag som sist varit i kontakt med pucken bla bla åkte jag och handlade istället.
 
Sorry not sorry. 
 
Men jag är stolt över min unge!
 

Ljust med modifikation

Jag och min kära man tog en promenad till galan igår. Klockan var 16:30.
 
– Märker du! utbrast jag efter halva vägen. DET ÄR FORTFARANDE LJUST UTE! 
– Ja! Det har du rätt i! svarade Spiderpapa. 
 
Sedan blickade vi lyckligt fram över himlen som var mörkblå men INTE (!) kolsvart.
 
Ha!
 
Fast gatlyktorna var förstås tända.
 
Men är man svensk och svältfödd på dagsljus efter klockan 16 ja då tycker man att solen skiner när den har gått ner men himlen bara är mörkblå. 
 
 
 
 
 
 
 Sen promenerade vi sista biten till galan och kände ljuset i oss.
 
 
 
 
Aaahh... Ljusare tider stundar!

Gala

Igår var jag på Idrottsgala.
 
Vi var där med ett gäng vänner och bekanta i egenskap av engagerade i barnens handbollsförening (min kära man är ju exempelvis tränare för 09:oarna). En jättetrevlig kväll där olika föreningar och idrottsutövare i stan prisades. Jag kan ärligt säga att det är först i vuxen ålder som jag förstår att föreningslivet är uppbyggt på enkom frivilliga som donerar av sin tid. Människor som kliver upp typ 07:00 söndag morgon och roddar 40 ungar i någon random hall helt utan betalt. Där snackar vi engagemang.
 
Bäst tal på galan höll Skateboard-föreningen.
 
- Är du kille, tjej eller människa? Mellan 4-64 år? Ja då är du välkommen till oss! Känner du inte igen dig i den beskrivningen? Kom ändå, vi gör ett undantag.
 
Så fint <3
 
 
 
 
 
Jag var sken-atletisk i röda läppar.
 
 
 
 
 
Boris Renée ledde galan och Ace Wilder uppträdde. Ace är SÅ grym! Blev akut avis på hennes rosa träningsoverall... 
 
 
 
 
Maten var... Okej. Lite snålt med grönt kanske. Oklart hur många procent av kostcirkeln en (1) sparris täcker?
 
 
 
 
 
Sen var det disco till livemusik. Eller "styrdans" som vår kompis Jens sa vilket jag sedan var tvungen att gå runt och upprepa hela kvällen på grund av sjukt kul ord.
 
 
 
 
Galan var slut klockan 23 och vi var hemma innan midnatt vilket var heeeeelt perfekt. Ni vet ju att jag är de tidiga kvällarnas mamma. Fast sen kunde jag inte somna? Och efter en natt med dålig sömn vaknade jag 06:30 och kunde ICKE somna om. Låg och stalkade olika Beverly Hills-fruar på Instagram innan jag gick upp halv åtta. Så jag är knappast pigg idag trots tidig kväll??
 
 

Osynligt

Den här morgonen hade jag mentalt laddat för att ägna mig åt bokföring. Skriva ut och sortera upp alla fakturor, kvitton och andra papper för att sedan lämna in allt till min bokförings-lady. 
 
Dock har det just visat sig att min skrivare bjuder på någon slags knorr i samarbetet oss emellan, ut kommer nämligen bara blanka sidor??
 
 
 
 
 
 
Alltså, skrivaren jobbar järnet och det låter som att den printar men ut kommer vita papper. Jag tänker att den kanske skriver med osynligt bläck och att det ändå måste räknas som en fullvärdig faktura?
 
Bokföringslady: Du har lämnat in vita papper?
Jag: Nä. 
Bokföringslady: Jo.
Jag: Nä, all information du behöver står där, hare bra häääääj...
 
Sen svishar jag ut från bokförings-ladyns kontor och tänker att hon nog har löst svårare utmaningar än fakturor med osynligt bläck.  
 
Och med de orden tar jag hälg. Häääääj.

Samtal och ishockey

Idag hade vi samtal med barnen och barnens fröknar. Först nioåringen och sedan sexåringen. 
 
Jag är så stolt över min ungar! Med nioåringen handlade samtalet om olika mål och förberedelser för nationella proven. Med sexåringen pratade vi om hur han trivs i skolan så här första året och hur han har det i klassen. Båda våra barn har bra klasser vilket känns så skönt. Sexåringens fröken är helt fantastisk som en första fröken (nioåringen hade henne också i förskoleklass). Hon är så trygg, har svar på allt och ser ALLTID barnens perspektiv. Rätt person på rätt plats, kan man lugnt säga. 
 
Efter skola och jobb åkte barnen skridskor. Dom (vilka dom? ja fölk av något slag) har spolat en bana inte alls långt ifrån oss. Har man barn som är tokiga i skridskor och ishockey är det höjden av LYX att ha nära till fryst vatten. Allra helst hade dom velat ha en rink på altanen. 
 
 
 
 
 
Min bror och lillkusinen kom förbi och det var första gången lillkusinen såg någon åka skridskor.
 
- Voffovoffovoffo voffo gör di på detta viset? sa han och tittade med stora ögon på barnen som tog sig fram på stålskenor och passade någon slags svart klump mellan sig. 
 
Tyvärr tog jag inte kort på hans förvånade uppsyn, ni får föreställa er <3

Smoothiechallenge

Min favoritsport just nu är att se hur mycket nyttigt jag kan trycka ner i en och samma smoothie utan att det för den sakens skull smakar jättenyttigt. 
 
Nyttiga saker jag brukar möckla ner i mina smoothies (obs kanske inte på samma gång):
 
Blomkål
Spenat
Chiafrön
Andra frön
Nötter
Broccoli
Havregryn
Rödbeta
Avokado
Kiwi
Äpple
Granatäpple
Grönkål
Sötpotatis 
 
 
 
 
Ständig bas:
 
Blåbär 
Banan 
Vaniljfil 
(ibland hallon och mandeldryck)
 
 
 
 
Smoothie måste ha en fil:ig bas tycker jag. Blåbären maskerar allt nyttigt och gör smoothien kall. Smoothie MÅSTE vara kall. Gärna så pass att den ger en liten, liten brain freeze. Smoothie ska också vara tjock och med fördel ätas med sked. 
 
Så.
 
Ett gilla-hjärta på det? Ba´ undrar?
 

Dagen idag

Låt oss ta ett kik på vad jag har gjort denna onsdag. 
 
Först var jag på kontoret. Utan Matilda eftersom hon vabbade. Vilket betyder att jag fick SVINMYCKET gjort på grund av att jag inte hade någon att tjöta träningsvärk i öronen på. Vilket är tråkigt men uppenbarligen bra för min arbetsmoral. 
 
 
 
 
 
 
Sen åt jag lunch på restaurang med kollega. Älskar friterat så mycket <3 Och nudlar. Och allt.
 
 
 
 
Sen fick jag ett ryck och klippte mig medan lunchrasten fortfarande varade. Aldrig är man (JAG) väl så ocharmig som i en frisörstol?? Under det kliniska ljuset och med en kappa lite för tight kring halsen ser jag ut som en blandning mellan en halvdränkt katt och en deprimerad svamp. 
 
 
 
 
Sen fick jag sms från fritids som påpekade att vi inte hade lagt in sportlovstiderna. Är ej förvånad att jag missat det och ännu mindre förvånad att min äkta hälft missat det <3 
 
När jobb var klart rejsade jag för att hämta barnen. Nioåringen skulle på handbollsträning och jag och sexåringen volonterade barnvakt åt lillkusin (Spiderpapa var på jobb). 
 
 
 
 
Vi käkade majskrokar. Lillkusin skrattade så han kiknade när vi tuggade på de frasiga krokarna. I vår iver att roa åt vi jätte jätte jättemånga majskrokar ända tills vi kom på att vi helt sonika kunde låta kraaaaasssss med munnen och han skrattade ändå. 
 
 
 
 
Sen blev vi bjudna på middag. Var inte jättehungrig på grund av alla majskrokar, men ändå trevligt. 
 
 
 
 
Nu är vi hemma och barnen vill avrunda dagen med att se ishockey OCH handbollsmatch. Herre. Så mycket sport i det här hushållet nu fört´in. 

Konsumenten har slagit till

Okej, ni vet att jag sällan handlar nytt och gärna återanvänder men nu har jag faktiskt köpt... Ett par stövlar!
 
Jag har länge suktat efter ett par lårhöga varianter. Jag hade ett par när jag bodde i London som jag använde till ALLT. Mest till minikorta jeanskjolar. Det skulle jag kanske inte använda idag, där emot har jag sett framför mig hur stövlarna skulle vara snygga till mina längre klänningar. 
 
Så här:
 
 
 
 
 
Himla snajdigt om ni frågar mig. 
 
Stövlarna funkar även till min raff-mamma-klännig. 
 
 
 
 
Till min prickiga klänning (som jag hade här).
 
 
 
 
Till min skotteklänning.
 
 
 
 
Till mina mysbyxor.
 
 
 
 
Till mig i enbart trosor och...
 
Nääääääää.
 
Nu blev jag lite väl ivrig kanske? Stryk trosor och mysbyxor. 
 
Men till klänning funkar ju stövlarna super! 

Sex Education

Okej jag måste starta veckan med att ge er ett serietips!
 
Av en slump halkade jag in på Sex Education i fredags (jo man kan halka in på serier på Netflix). Jag hade inte alls några höga förhoppningar när jag tryckte på play, palla titta på något som antagligen bara har med massa sex att göra? Men hoppla jag fastnade direkt
 
 
 
 
16-åriga Otis står i centrum. Tack vare sin mamma, som är terapeut, har Otis svar på alla intima frågor och han öppnar en klinik för sexterapi på sin skola tillsammans med den rebelliska Maeve. Här får man som tittare bortse från det något orimliga i att tonåringar skulle ställa sig i kö för att få prata om sina innersta intima problem med en annan tonåring (och dessutom betala för det), men det är liksom en premiss man får köpa. Och jag gör det gärna! För det är smart, medvetet och kärleksfullt gjort. Jag var tvungen att googla seriens skapare och blev inte förvånad när det visade sig vara en kvinna, Laurie Nunn heter hon.
 
Mest av allt älskar jag Ncuti Gatwa som är helt fantastisk i rollen som Otis bästa kompis Eric. Han är så älskvärd och skör i rollen att jag var tvungen att skriva till honom på Instagram (lika med den ultimata gilla-förklaringen).
 
 
 
 
 
Nu har jag endast halva sista avsnittet kvar och kan bara hoppas på att säsong 2 kommer SNART!
Tidigare inlägg Nyare inlägg