Melodifestival med minnen och återförening

Vi ska strax iväg på genrep av fjärde delfinalen i Melodifestivalen. Den hålls i år i Lidköping och Lidköping är typ grannstad med Skövde. 
 
Senast vi var på Melodifestival i Lidköping var för fem år sedan.
 
Då var nioåringen fyra år och hade en egen skylt med sig. 
 
 
 
 
 
Lite coolt ändå att kunna skriva pappa på heja-skylten? Ni minns kanske att min och hans band Ammotrack stod på scenen? Andra chansen var det då. 
 
De fick höga betyg av recensenterna.
 
 
 
 
 
 
Tyvärr gick de inte vidare till final. Men jag minns att de hade ett sådant OTROLIGT stöd i arenan, lokalt band som de var och allt. Produktionen fick inför själva tv-sändningen be publiken att inte bara applådera Ammotrack utan visa stöd även för de andra artisterna. Hehe. Här kan ni läsa inlägget jag skrev dagen efter. 
 
I veckan var min kära man med i radio med trevliga nyheter. 
 
 
 
 
Här kan ni lyssna:
 
 
 
 
Eller här

Audiens

Jag fick ett sms av min bror igår.
 
 
 
 
 
 
Vi hade inte ansökt om audiens, men ändå. Vad snällt.
 
Vi ville självklart komma. Jag tackar inte nej till att gosa med min älsklingsbebis. Ja inte min bror alltså, utan mitt syskonbarn. Han är verkligen världens enklaste lilla bebis. Jag är lite osäker på om min bror och fru faktiskt vet hur det är att ha en bebis? För det här barnet är nöjd prick hela tiden. Ett skosnöre? Tjoho det kan jag greja med i en kvart! Nämen en fjärrkontroll? Så trevligt! Den gnager jag på länge. 
 
 
 
 
 
Igår satt han i sin vagn och gjorde pruttljud med munnen och skrattade åt sig själv. Man behöver inte ens roa honom.
 
 
 
 
Det är förresten lite kul när jag är ute och går med vagnen och möter bekanta. För en sekund kan jag se en glimt av osäkerhet i deras ögon när de undrar om de har missat något?
 
Men det har de ju inte. Mer än att jag är en megamallig faster.

Skotten

Ni kan kalla mig skotten!
 
Jag vaknade imorse och insåg att snön var tillbaka. Vad gjorde jag? Jo jag gick ut och SKOTTADE! Det har aldrig tidigare hänt att jag varit så het på snöskyffeln men nu tänkte jag att om någon i kvarteret ska vara först på´t den här morgonen så ska det vara JAG! För omväxlings skull. 
 
Jag såg framför mig hur grannarna skulle komma ut en stund senare och CHOCKAS av barmarken på vår sida staketet. 
 
– Væ i hilvøde ær de som pågår?? skulle de utbrista på danska och inte tro sina ögon. 
 
Uppfylld av tanken gick jag ut och skottade. 
 
 
 
 
 
 
Jag var till och med ute på trottoaren och fick möjlighet att skapa skott-gränsen mellan oss och vår närmaste granne. Den gräns som de alltid har skapat under alla år. 
 
 
 
 
 
 
HA! 
 
Va? Om det är så att jag för något slags icke logiskt skottnings-krig mot grannarna som ingen vet om och antagligen inte heller skulle bry sig om?
 
JA!!

Låt oss ta pulsen på mina elefantöron

Hur går det för mina elefantöron då, undrar ni säkert.
 
Jo tack det går bra. Min lilla kennel består fortfarande av fyra stycken ganska kortväxta men ändå alerta elefantöron (jag har inte haft varken tid eller lust att uttöka mitt stall på länge). 
 
 
 
 
För ett tag sedan fick de flytta från mitten av vardagsrummet till en hylla ovanför vår tv-soffa, som ni ser. De verkar helt ärligt trivas så där på den platsen men just nu råder det bostadsbrist i vårt hushåll så de får gilla läget.  
 
En av elefantisarna växer snett på grund av en gammal fotbollsskada åsamkad av yngre människa men mår efter en tids rehabilitering bra (boll på skört elefantöra är inte att rekommendera).
 
 
 
 
De yngre elefantisarna (tonåringarna) har sedan flytten stannat något i växten vilket kan vara en blandning mellan att de har nått puberteten och att de får mindre solljus nu än innan. I framtiden ska jag försöka se till att de får möjlighet att bo större och ljusare. Då kanske växten får fart igen.
 
 
 
 
På tal om elefantöron huuuuur smart är inte denna lilla kruka?
 
 
 
 
Som en bärsele för elefantöron-sticklingar. 
 
Tyvärr vet jag inte var bilden är ifrån? Om någon vet - hojta gärna till så länkar jag gärna till eventuell sajt. Uppdatering: Här har Trendenser skrivit om krukan. Design Moa Gustafson (snyggt namn).
 

Föreläsning med Facebook och Instagram

Idag var jag och Matilda på en föreläsning med representanter från Facebook och Instagram Sverige.
 
Jag skulle möta Matilda 11:30 på stan och tänkte på morgonen att idag ska jag INTE gå hemifrån för sent. Jag promenerar nästan överallt men har en tendens att tänka att jag bor närmare stan än vad jag gör vilket oftast resulterar i att jag kommer till mötesplatser som en våt svettfläck. 
 
 
 
 
 
Jag var så ivrig över min tidsplan att jag råkade se fel på klockan och kom till mötesplatsen redan 10:30. 
 
Ja-happ.
 
Till slut var det i alla fall dags för föreläsning. 
 
 
 
 
 
Det var jätteintressant! Det märktes att de som talade var vana föreläsare för det var rappt och relevant. 
 
 
 
 
Mot slutet fanns det tid för frågor och jag blev genast stressad åt personerna på scenen. Min egen erfarenhet av att stå på scen och få frågor kring sociala medier är nämligen:
 
1. Någon vill ha en exakt redogörelse hur de ska "nå 3 miljoner nya kunder" i en knapptryckning och blir sura när vi inte kan servera en lösning på silverfat
2. Någon ska mansplaina och tala om "hur det ligger till"
3. Någon ser det som sin mission att passivt aggressivt ifrågasätta hela digitaliseringen istället för att vilja lära sig mer
 
Och ja, en del kritiska frågor uppkom idag också (sociala medier är ju ganska "nytt" och och nytt är läskigt förstår ni) men föreläsarna hade rutin så det var ju skönt för dem. Och för mig. 

Måndagslista med musiktips och grejer jag borde ta tag i

 
Du är tvingad att tatuera något i svanken, vad gör du?
Springer och hoppas att tatueringsnålen inte följer efter. 
 
En grej jag skulle vilja lära mig.
Skriva manus. 
 
En bild från mitt vardagsrum:
 
 
 
 
 
Ett vackert bokomslag:
 
 
 
 
 

Vilken är den godaste grönsaken?
Grönkål. Otroligt gott att göra chips av. Eller stuva. Eller steka ihop med fetaost och vitlök. Upptäck grönkål säger jag bara!

 

En grej som stör mig i vardagen.

Att det ibland känns som att vi inte ens hinner hälften av vad alla andra hinner med i ett hushåll. Om vårt hushåll är som ett isberg i havet så är vi bara på toppen av det där berget och putsar lite. 

 

En grej jag borde ta tag i.

Don´t even get me started... Min bloggsida skulle till slut bli för tung att ladda om jag skrev ner allt.

 

Ett musiktips?
Jag har faktiskt ett tips - Vargas och Lagola. Superbra! Särskilt låter Selfish. Jag skulle fett gärna se dem live. 

 

 

 

 

 

 

Hur går man inte ner sig fullständigt i vintern?

Man lagar massa göttig mat. Det är det enda rätta. Att lägga sin tid i köket när man ändå inte har lust eller möjlighet att vara ute i kolmörkret. Jag har ätit SÅ mycket gott under januari och februari, orkar inte ens. 

Morgon-parkour

Jag tyckte att vi skulle starta morgonen i Karlstad med en promenad. Men en promenad får man inte med sig barnen på o-mutat så jag kallade det för "parkour". 
 
Vi gjorde olika utmaningar till varandra så som att hoppa jämnfota över brunnar, gå balansgång och springa zick zack mellan stolpar.
 
Här förklarar jag att man ska gå balansgång UTAN att hålla sig i. 
 
 
 
 
 
 
Det gick bra. 
 
 
 
 
 
 
 
Japp.
 
Sen parkourade jag in på Åhléns.
 
 
 
 
Rätt in i provrummet rätt på en supersnygg svart kappa. 
 
 
 
 
Det är det som är hela grejen med parkour. Man vet aldrig vart den tar en. 

I Karlstad

Jahapp då befinner sig den här bloggaren i Karlstad. 
 
Just nu på ett lekland närmare bestämt. Nioåringen börjar bli lite stor för många aktiviteter men just lekland tycker båda barnen fortfarande är kul. 
 
 
 
 
 
 
Eftersom jag själv inte tycker att det är jättekul att svinga mig i lianer gick jag just och frågade personalen hur jag kunde koppla upp min dator på wifi. För att göra det var jag tvungen att bli medlem.
 
Jag sa naturligtvis...
 
JA!
 
Herregud jag är väl i-länning. Så jag reggade mig och angav min mailadress vilket är bland det mest risky man kan göra i ett i-land. Ge sin mailadress till ett företag alltså. Det räcker ofta med att man råkar andas snabel a och vips har man tre eller fler mail med irrelevanta erbjudanden. Sen blir man spammad varje vecka fram tills man får bryt och i affekt avreggar sig.
 
I egenskap av marknadsförare tycker jag att det är lite märkligt att företag tror sig fiska "trogna kunder" på det sättet? Jag hatar att få mail från företag. Det enda företag får från mig när de touchar min inkorg är ogillande. Det är i klass med det här tycker jag (fast mer miljövänligt, vilket förvisso är positivt). 
 
Well. Jag kan tillägga att internet fortfarande inte fungerar trots att jag sålde ut mig och nu surfar jag från telefonen. 
 
Och med de varma orden var förmiddagens rant över. 
 
 
 
 
Tack och hej maila mig ej!
 
Helst.

Jobbplaner och drömmar 2019

Jag har som vanligt blivit inspirerad av Trendenser (mest intressanra inredningsbloggen just nu, på grund av tänker nytt och tänker framför allt på miljön) och gjorde mig en jobbplaner och drömmar-lista. 
 
Planer - Härtid 
- Skriva minst 2 A4-sidor på min bok per dag 
- Redigera, redigera, redigera
- Låta mina kurskamrater läsa och feedbacka
- Läsa bok minst en halvtimma varje dag 
- Fortsätta varva hemmajobb med jobb på kontoret, perfekt upplägg just nu, perfekt balans just nu
 
 
 
Vad jag läser just nu. 
 
 
 
Målsättningar - Närtid 
- Bli färdig med boken 
- Skicka in till förlag 
- Hålla tummarna JÄKLIGT mycket 
- Genom workshops och utbildningar inspirera andra i kreativt skrivande. Jag har utbildat och föreläst massor, massor de senaste fem åren, då har det handlat om kommunikation på sociala medier. Nu vill jag dra mig mer åt det rent kreativa. 
- Lära mig skriva manus 
- Uppdatera och utveckla min bloggdesign och funktionerna på bloggen
- Checka ut från sociala medier ännu mer (ja inte bloggen då, men från Instagram, detta GIFT till slöseri med tid) (obs lagom är trevligt men HATAR att finna mig själv slösa bort värdefulla kvartar på något som är inget). 
 
Drömmar - Därtid 
- Kunna försörja mig på kreativt skrivande i olika former 
- Jobba fritt men samtidigt i ett sammanhang, gärna projektform 
- Göra roliga och hållbara resor med min familj (funderar på tågluff nästa sommar)
- Nästa vinter lära mig åka slalom (igen, har kunnat) plus lära barn och man
- Åka på skidsemester i svenska fjällen
- Överlag se Sverige mer och allt vackert vi har här
 

Mens-app

Jag har skaffat mig en mens-app.
 
Alltså en app som håller koll på min menscykel. Det finns säkert flera olika men jag har en som heter Maya. Genom den får jag dagliga prognoser kring mitt mående, både fysiskt och psykiskt, beroende på vart jag är i min menscykel. Sen kan jag justera prognosen vart efter jag tycker att den stämmer eller ej.  
 
Jag har helt ärligt lärt mig massor av nya saker kring min menscykel!
 
Exempelvis att det är mina hormoner som i perioder gör mig extra trött och sömnig? Ursäkta? Det fick jag aldrig lära mig i skolan! Eller att man kan känna sig yr vissa dagar. Ursäkta igen? Stämmer HELT in på mig. Det har jag aldrig fattat är hormonellt. 
 
Dagens prognos:
 
 
 
 
 
 
 
Arg, irriterad, orolig, akne, diarré och ömma bröst. 
 
– STACKARS människa! tänkte jag först.
 
Tills jag kom på att det var mig prognosen gällde. Och att den stämde.
 
Att inte kvinnor får något slags PRIS för att vi varje månad pallar med alla dessa hormoner och allt det gör med oss är för mig inget annat än en SKANDAL.  
 
Kör gärna en gilla på den här, så vet jag att ni känner med mig i min prognos <3

Det trodde jag inte om mig

Okej här kommer en mening jag inte trodde att jag skulle skriva - jag har bokat biljetter till EN KONSERT! 
 
Det trodde jag inte om mig. 
 
Jag har nämligen upptäckt Lukas Graham och jag är B E S A T T av låten Love someone. 
 
 
 
 
 
 
Och texten... 
 
Vad sägs om: 
 
If you love someone
And you're not afraid to lose 'em
You'll probably never love someone like I do
 
Eller:
 
All my life
I thought it'd be hard to find
The one 'til I found you
And I find it bittersweet
'Cause you gave me something to lose
 
Ursäkta?? Hur fint?
 
Om, eller förlåt NÄR, jag någon gång får göra en film eller en serie (min dröm) ska den här låten finnas med. 
 
På mitt initiativ har vi nu bokat biljetter till Lukas Graham i Göteborg 10 maj och jag ser så mycket fram emot detta. 
 

Skriv-flow

Jag har kommit in i ett riktigt skriv-flow just nu, vad gäller min bok alltså. 
 
Det känns FAB! 
 
Detta efter att starkt ha betvivlat min första idé. Jag skrev ju på en berättelse under hela förra året, till och från ska tilläggas. I perioder har jag inte hunnit eller haft lust att skriva men jag hann ändå komma upp i rätt många sidor text. Ändå var det något som skavde? Det kändes inte helt rätt. Jag kände att berättelsen spretade och hade för många lösa trådar. 
 
Efter noga övervägande skrotade jag hela grejen. Bye bye sa jag till över hundra sidor text. Sedan satte jag mig och gjorde en noggrann synopsis över min nya idé. En synopsis är en summering av berättelsen som inkluderar de stora händelserna. Med fördel följer synopsisen den dramaturgiska kurvan. 
 
En del författare tycker att en synopsis är hämmande för kreativiteten. De vill skriva och se vart berättelsen för dem. Själv har jag insett att jag ÄR en synopsis-person. Jag blir mycket mer motiverad att skriva om jag från början vet vart min historia ska ta vägen. Plötsligt vet jag varför jag skriver det jag skriver och alla händelser får en funktion för den primära handlingen. Inga lösa trådar uppstår. Följer jag inte en synopsis och istället spontant kommer på "nya grejer" blir det som att baka muffins och "spontant" ploppa ner nya ingredienser. Det kan bli svingott men det kan även bli katastrof.  
 
 
 
Försöker se intellektuell ut i sexåringens låtsas-brillor.
 
 
 
Imorse gick jag upp halv sju och satte mig och skrev flera sidor.
 
Ni kan väl hålla tummarna att flowet håller i sig. 

Korv-väskan

Medan andra bloggare köper Prada och Gucci-väskor köper jag en... KORV-VÄSKA!
 
 
 
 
 
 
Eller ja, det är en termos som man kan ha mat i, soppa, köttbullar och makaroner eller vad som helst. Men jag kallar den för korv-väska. Den har till och med ett band som man kan hänga över axeln.
 
 
 
 
När vi var på barnens handbollsturnering för ett tag sedan hade våra kompisar med sig en sådan här termos med korv i och sedan dess har jag inte kunnat släppa hur fantastiskt smart det är. Så när jag såg en sådan termos i en butik i veckan var den mer än TAGEN. Så att säga. 
  
Idag hade nioåringen handbollsmatch hela förmiddagen och med oss var naturligtvis vår nya familjemedlem fylld med kok-korv. Bröd och ketchup hade vi också med. 
 
So long dyra köpekorvar! So long svinlånga köer! So long swish-nummer som inte fungerar! See you never again. 
 
Orkar nästan inte med hur smart och praktisk jag har blivit.

Tö-väder

Så kom det äntligen. Tö-vädret. Plusgrader.
 
Puckelpisten som vi har haft fram till vår dörr har försvunnit. Detta utan att vi har behövt skotta ett enda tag. Medan alla våra grannar har skottat och saltat och hållt barmark som dårar hela januari har vi iskallt inväntat att kunna glida på tö-vädret. 
 
Och nu gör vi det.
 
Vi har till och med fått fram snöskyffeln som har legat gömd under snömassorna i över en vecka. 
 
 
 
 
 
HA!!!!
 
Skrattar bäst som skrattar sist, har jag lust att ringa på grannarna och säga. Nu har vi barmark helt gratis!
 
Eller nej jag har lust att ställa mig på vår snöfria trappa och skrika:
 
– VAD SÄGER NI NU DÅ? ERA SKOTTARE! VA? ARE YOU NOT ENTERTAINED LÄNGRE!? VA??
 
 
 
 
 
Sedan backar jag in i skuggorna i hallen samtidigt som jag skrattar omotiverat högt och länge.
 
 

Respons

Jag har mycket just nu. 
 
Bland annat ska jag ge respons till några av mina kursdeltagare i skolan. Vi håller på med var sitt stort skrivprojekt som vi feedback:ar varandra på. Det är otroligt givande men det tar också tid. Dels vill jag ge välgrundad och givande repsons och det innebär att jag måste läsa texterna igen och igen för jag är expert på att läsa fel eller bara snappa upp delar. 
 
Min hjärna jobbar nämligen i snabbaste laget. Som när jag exempelvis läste Silverräven istället för Silvervägen. Och jag accepterar det? Jag är liksom ingen som grunnar eller stannar kvar vid saker utan ba - jaha där stod det silverräv vidare till nästa grej. 

Jag har alltid varit sådan. 
 
Det gör mig till en kvick tänkare, en person som är bra på att komma med idéer och lätt ser helheten. Men det gör mig även till en person som är kass på detaljer och som verkligen måste lägga tid på att läsa noooooga om det ska bli rätt. 
 
Jamenar tänk om jag hade gett respons till personen som skrev Silvervägen och ba åååå vilken gemytlig liten historia du har skrivit om en silvrig rävDet hade varit lite pin. Mot mina kurskamrater vill jag inte vara pin. 
 
 
 
 Här sitter jag och skriver. Och ja, vi har blivit med pingisbord. Korrekt noterat. 
 

Grå och suddiga

Igår brakade Matilda in på kontoret och meddelade att hon hade fått ett grått hår.
 
- TITTA! uppmanade hon och körde ett strå under näsan på mig. 
 
- Jag har i alla fall INGA grå hår, sa jag och kände mig nöjd och ungdomlig. 
 
Sen jobbade vi en liten stund tills jag utbrast.
 
- Men jösses vad jag SER dåligt. 
 
Vi frös båda till is.
 
Sen satt vi tysta resten av dagen*
 
 
 
 
 
* Typ

Snälla svara på veckans fråga i min blogg

Japp då kör vi ännu en omgång av det otroligt uppskattade temat "snälla svara på veckans fråga i min blogg".
 
Den här gången skulle jag vilja veta vilken typ av spoilerperson ni är? Det vill säga hur känsliga är ni för att få serier, filmer, böcker eller andra typer av handlingar avslöjade för er innan ni själva hunnit ta del av det?
 
1. OkänsligaOlinda
OkänsligaOlinda är en enda stor vandrande spoiler. Olinda har inga problem alls att få handlingar berättade för sig. Faktum är att hon gärna på förhand googlar slutet på serier, läser sista sidan i en bok eller tar reda på vem som fick vem i amerikanska Bachelor. 
 
2. MellanKänsligaMinna 
Minna vill gärna veta den övergripande handlingen om saker och ting men helst inte slutet. Slutet kan man ta reda på i... Slutet. Fast skulle någon råka spoila är det inte hela världen. Jorden fortsätter snurra ändå.  
 
3. KänsligaKerstin
Har du sett den där nya filmen som handlar om att... OPP OPP OPP! STOPP! KänsligaKerstin vill inte höra en microdel av handlingen i en film som hon inte har sett. Hon tittar aldrig på trailers, kollar aldrig upp några betyg på IMDB och skulle aldrig för sitt liv få för sig att googla något. Kerstin vill bilda sig sin egen uppfattning. Punkt. 
 
Nå?
 
Själv är jag Olinda. 
 
 
 
 

Stolt så att jag spricker!

ÄNTLIGEN! 
 
Äntligen har min kompis Jonnas bok På rymmen kommit ut! Det är en bilderbok för barn 3-6 år och handlar om hur man kan göra morgonbestyren till ett äventyr eller "en fantasirik jakt genom en vanlig vardagsmorgon".
 
Jonna har tre barn och hon skrev den här boken när hon låg på sjukhus med sitt mellanbarn som är född prematur. Det gör mig extra imponerad att Jonna skrev den här fina, fantastiska boken mellan oro, läkarundersökningar och längtan efter en vanlig vardag. 
 
 
 
 
 
 
Jag tycker självklart att ni ska köpa den för att det är en BRA och mysig bok med fina illustrationer.
 
Köp till barnen, barnbarnen, kompisens barn, syskonens barn, i födelsedagspresent, doppresent, namnsdagspresent eller bara för att läsning är en himla mysig och vettig grej att göra tillsammans med barn. Extra plus att den är utgiven på OLIKA förlag som är ett förlag som jobbar för positiva förändring i frågor som rör normer, genus & mångfald.
 
HÄR kan ni klicka hem På rymmen - jagad av mamma polis. 
 
Skriver givetvis detta utan spons - med kärlek. 
 

Lära gå

Mitt kära syskonbarn har fullt upp med att lära sig gå. Krypa är han inte så värst intresserad av, men att GÅ där emot tycker han verkar både praktiskt och roligt. 
 
I helgen höjde han ribban både ett och två snäpp vad gäller sin gå-träning när han använde sin gå-stol OCH en läragå-vagn SAMTIDIGT. 
 
 
 
 
 
Ha!
 
Snacka om dopad träning.
 
Om inte det här får honom att springa ett maraton snart så vet jag inte. 

Same same

Ni kanske har sett något annorlunda med mitt hår det senaste? Inte? Nä det är inte så konstigt för det ser nämligen ut som innan. Vilket är lite lustigt med tanke på att jag både har blekt och färgat det??
 
 
 
 
 
 
Tillåt mig punkter upp min hår-resande fadäs:
 
• Jag känner mig sanslöst trött på mitt mörkblonda, tråkiga, intetsägande hår och tänker att jag ska ge det en liten solkysst knuff mot sommaren med hjälp av en blekning.
 
• Jag har blonderat mitt hår hemma tusen gånger förut, det är inga konstigheter. 
 
• Kanske ska jag låta blonderingen sitta i lite längre den här gången? Så att det verkligen blir ljust och fräscht och somrigt?
 
• Sköljer ur blonderingen och tycker att håret ser lite... lite... lite väl ljust ut?
 
• Inser att mitt hår har blivit alldeles kyckling-gult. 
 
• KA-TA-STRO-F ! ! !
 
• Tackar GUD för att jag ska jobba hemifrån dagen efter. Annars hade jag fått sjukanmäla mig. Orsak: Fågelinfluensa. 
 
• Drömmer mardrömmar om nykläckta kycklingar. 
 
• Dagen efter får jag dra en mössa över huvudet när jag åker och köper en färg att färga över det kyckling-gula med.
 
• Hittar en mörkblond nyans som ser rimlig ut. 
 
• Färgar över.
 
• Vips har jag gått från mörkblond till lika mörkblond via en blondering. 
 
 Så bra!
 
 
 
 
 
Det var det.
Tidigare inlägg Nyare inlägg