35-årsgalej

Igår var jag på 35-årstjejfest.
 
Ni förstår konceptet? Glada tjejer firar glad kvinnlig 35-åring. 
 
 
 
 
I det här fallet heter 35-åringen Sofia och är en person jag tycker mycket om.
 
Det var så fint dukat! Med supergod mat (varmrökt lax) och trevligt folk (ej varmrökta). Det är så roligt att träffa vänners vänner som visar sig vara cirka supertrevliga för man får liksom som ett extra kvitto på att man är vän med en bra person. 
 
 
 
 
 
Sofia fyller alltid år i samband med att Pressbyrån har halva priset på glass så efterrätten var given. 
 
 
 
 
Jag valde till slut Magnum mandel. 
 
 
 
 
Förutom glass fanns det trevliga påskägg.
 
 
 
 
Sen körde vi rundpingis fram till midnatt och jag tog mig till final ALLA gånger men förlorade finalen VARJE gång?? Jag kan inte räkna med mig själv när det gäller, med andra ord.
 
Cyklade hem med en kompis som bor nära mig. Idag har jag ont i mitt underrede eftersom jag inte har cyklat på så länge. Med vad gör väl det efter denna supertrevliga fest!

Jag vill gråta

... AV LYCKA! 
 
Jag har nämligen blivit med ny skrivare.
 
Ni minns kanske min gamla skrivare som plötsligt började spotta utskrifter med osynligt bläck? Jag försökte laga den, byta toners, ladda ner olika programvaror, lusläsa trådar på olika mac-forum och så vidare. Jag gjorde mitt yttersta helt enkelt. Till ingen nytta. 
 
Sedan dess har jag fått hustla mig till låneskrivare av olika slag i samband med bokföring. Inte optimalt. 
 
– Men varför har du inte bara köpt en ny skrivare? undrar ni. 
 
Jo det hade jag väl kunnat göra på dirren om det inte vore för att jag lider av FOMS - fear of meeting säljare. Specifikt säljare av teknik. Jag har liksom ingen bra erfarenhet av det. Alls. 
 
Antingen blir jag:
 
1) Mansplainad
Nu ska jag tala om för dig hur det fungerar bla bla bla bla bla... *insert ovärt tjöt á 30 minuter av mitt liv som jag aldrig får tillbaka*
 
2) Skuldbelagd
VA? Har du DEN tekniken? Om du inte uppgraderar dig till nya IOS 395 primux analuz sensor 354 plus SÅ KAN DU LIKA GÄRNA SKITA I DET!!
 
3) Över-på-såld
Sen har vi den här superbra försäkringen för bara 795 kronor per varannan vecka som täcker 0,2% av ALLT. Den sägs upp automatiskt efter en månad bara du säger till fyra veckor i förväg. Du vill inte ha den? Du tycker att din hemförsäkringar räcker? Men vad BRA då lägger jag till den på ditt köp. 
 
På riktigt avskyr jag att behöva köpa ny teknik och där med, eventuellt, behöva ha kontakt med säljare. 
 
Men idag tog jag tag i det. Jag sprang in i butiken, rev åt mig en skrivare som verkade bra, duckade för dyra tilläggsförsäkringar och sprang ut igen. Möjligt att jag betalade också. 
 
Till min lättnad var den enkel att installera och fungerar hittills felfritt! 
 
 
 
 
 
Jag vill gråta som sagt. Av lyckad.
 

Seans

I veckan var jag på en seans. Ni vet ju att jag lutar mig åt det andliga hållet.
 
Folk kan bli skeptiska när jag skriver om sådant, rent av arga. Men för min del är det en rolig grej som ger mig energi, varken mer eller mindre. Tror man inte på sådant här är kan man säga next inlägg please och scrolla förbi.
 
 
 
 
 
Jag var på seansen med min svägerska Hanna och vi var toalt 14 personer (det kan vara det dubbla eller fler på sådana här sammankomster). Det var bra för då fanns det tid att ge alla i rummet ett budskap från andra sidan. Hehe.
 
För min del var det farmor som kom och hälsade på, det lät så i alla fall. Mediet beskrev en liten kvinna som tyckte om, och även var väldigt duktig på, att laga mat och baka. Plus en del annat som stämmer in på hur farmor var och såg ut.
 
Farmors budskap till mig var att jag ska ordna fler kalas (trevligt budskap ändå) för jag är duktig på det (jo jag tackar). Mediet beskrev hur jag är bra på att ordna, fixa och skriva "små scheman" (körschemats mamma det är jag det). Det kan komma förfrågningar kring att ordna kalas och det kan bli jobb av det, vilket det redan är till viss del. Jag ska också komma ihåg att delegera, för man måste inte göra allting själv. 
 
Både jag och Hanna blev så fnissiga för mediet beskrev verkligen mig på pricken. De senaste två åren har jag fått äran att arrangera hur mycket fest som helst både privat och jobbmässigt. Bröllop, jubileum, 60-årsfest, 90-årsfest, möhippa, cykelfest (utan cykel), jobbfest unt so weiter. Ja, ni vet ju.
 
– Du är en bra festfixare, summerade mediet budskapet från min farmor. 
 
Trevligt. 
 
Jag kanske ska ordna en sommarfest nu när jag tänker efter?
 

Utbränd

Vi är ju som bekant smoothie-fanatiker i vår familj och jag har precis inhandlat en ny mixer. 
 
 
 
 
 
 
Vår förra mixer blev nämligen utbränd.
 
Alltså jag brände ut den. Bokstavligen. Det började ryka om den en morgon förra veckan.
 
Stackar´n hade kämpat med våra smoothies i så många år att ett gäng frysta jordgubbar totalt tog knäcken på den. Jag frågade om den kunde tänka sig en tids vila och rehabilitering för att sedan komma tillbaka i tjänst? Men nej. Inte ens halvtid undrade jag? Nej. 20%? Nej! 5% NEJ! Den kastade in knivarna och betackade sig att någonsin behöva jobba hos oss igen. 
 
Nu har vi alltså en ny mixer som kommer jobba med blåbär, jordgubbar, grönkål, jordnötssmör och diverse varje dag i förhoppningsvis många, många år. 
 
 

Ettårspresent

Ettåringen fick en tågbana från oss i present och kanske viktigast av allt - en Färjestadtröja! Detta till barnens stora lycka. Det är mycket Färjestad hemma hos oss just nu. 
 
 
 
 
 
 
– Finns det så små Färjestadplagg? utbrast någon. 
 
Ja gud, det finns pyttesmå plagg!
 
Ingen är för liten för att bli Färjestad-fierad. Du skulle kunna klä ett embryo i Färjestads färger om du så ville. Just sayin. 

Ettåringen!

Igår firade vi mitt älskade syskonbarn som fyllde ett år! 
 
Temat var Babblarna vilket syntes på allt från dekoration och tårta till... 
 
 
 
 
 
... födelsedagsbarnets outfit. 
 
 
 
 
 
Ettåringen njöt av att ha obegränsat med händer att hålla i så att han kunde traska runt, runt, runt, runt, runt, runt... Ni fattar. 
 
 
 
 
 
Sen gick vi tipspromenad och tittade på ett bildspel från ettåringens första år. Närmare en kvart långt var bildspelet. Bildspelet för vårt första barn hade antagligen också blivit en kvart långt, eller mer. Bildspelet med andra barnet - antagligen not so longt. Det är precis som det ska vara, med andra ord. 
 
Mot slutet av kalaset var ettåringen trött och satt och myste i sin fasters knä.
 
 
 
 
 
 
Jag älskar att vara faster! Älskar, älskar, älskar min lilla syskonunge och blir bara mer och mer kär i honom för varje dag <3
 
Ett mycket fint kalas. Min bror och Hanna är några av de mest gästfria jag vet och grymma på att ordna festligheter!
 

Göttiga grejer

Igår gjorde vi haloumiburgare. 

 

Och ja - eftersom ni frågar snudd på INSISTERAR att få veta - jag bakade brödet själv. Och ja, jag gjorde såsen från scratch. Japp det är en skiva avokado ni ser kika ut under det nybakade brödlocket. Nej jag odlade inte grönsakerna själv men nu behöver vi inte gå in på detaljer. 

 

"Godare än McDonalds" blev sexåringens betyg vilket jag tolkar som ett bra sådant. 

 
 
 
 
 
Till efterrätt kom vi på den geniala idén (möjligen var jag inspirerad av mitt eget influencer-spett) att doppa frukt och bär i smält choklad. Barnen gick ner till affären och köpte marshmallows också. 
 
Sen doppade vi bär, frukt och vita fluffploppar så att det riktigt skvätte om den smälta mjölkchokladen.
 
– Aaa aaa aaaakta soffan! kan jag ha utropat några gånger. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mmmm... Så gott! 
 
Perfekt snack till Bäst i test (som på riktigt är ett svinroligt program, vi skrattar HÖGT) (älskar David Sundin). Plus ett mycket bra sätt att få barn och mammor att äta massa frukt utan att de ens tänker på det. En LÖRDAG KVÄLL dessutom??
 
Älskar att finta mig själv!
 
 

Fredagsfika och utbildnings-hitt

Igår åkte jag och barnen till min mormor för att fika. Vi tog med oss minikusinen. 
 
Sexåringen håller gärna sin lilla kusin i handen vilket är praktiskt för de har så nära till varandra, rent höjdmässigt.
 
 
 
 
 
 
 
Mormor undrade om jag bantade när jag tackade nej till bulle. Jag vet dock inte om man räknas till bantare när man just har ätit tre kakor? Men inte vet jag hur dieter fungerar nuförtiden. 
 
 
 
 
Sen hade vi intensivkurs i gång med mini. Hans pappa blev förvånad när vi kom hem och mini plötsligt gick så bra! Där ser man att även 10 minuters bootcamp kan göra stor skillnad.
 
 
 
 
Sen hade vi en superlugn fredagkväll. Jag slösurfade och trillade över en KY-utbildning i manusförfattande som verkade prick superrolig. Alltså SUPERROLIG! Jag hade gärna sökt den. Tyvärr tror jag inte att jag skulle lösa en tvåårig heltidsutbildning i Göteborg med barn och jobb. Även om jag har flexibla arbetstider och en stöttande man. Eller vad tror ni????? *greppar efter halmstrån*
 
Blev lite deppig och önskade att jag hade hittat den när jag var 20-nånting. Well, enjoy alla andra som har möjligheten!
 
Aja. Min dator försökte muntra upp mig genom att erbjuda sig konvertera informationen till traditionell kinesiska. 
 
 
 
 
 
Snällt ändå. 

Influncerevent

Igår ordnade jag och Matilda ett influncerevent på jobbet.
 
 
 
 
 
 
Det bästa med att jag själv har gått på många event i egenskap av "influencer" är att jag vet precis hur jag vill ha det. Lerning by doing eventing a lot self kan vi kalla det. 
 
 
 
 
 
 
Jag fixade fruktspett.
 
 
 
 
– Enkelt fixat, säger ni. 
 
– Eh, NEJ! säger jag.
 
Jag tror inte att ni förstår hur länge jag satt med det första spettet innan jag hade mall:at ut vilken frukt som skulle placeras var och hur i ordningen. Skulle jag dela jordgubben eller ej? Skulle vindruvan spättas på längden eller bredden? Skulle jag ha en eller två ananas? Blåbär på rad eller separat? Vilken fär ... NI FATTAR! 
 
Nästa gång ni serveras fruktspett av någon - ät med andakt. 
 
Japp. 
 
Hur som helst en mycket rolig kväll med massor av trevliga och proffsiga girlz <3 
 

Föreningsstämma

Igår hade vi stämma med vår bostadsrättsförening. 
 
Jag brukar alltid skicka dit min kära man men igår var det en svinviktig ishockeymatch på tv (heja Färjestad!) så jag erbjöd mig att gå istället. Kan ju vara bra att ha varit där någon gång. 
 
Till min lättnad verkade ingen i föreningen vara speciellt sugen på något långdraget mötet och dagordningen var snabbt över. Jag känner mig oerhört tacksam över att vår förening har så många pigga pensionärer som engagerar sig i styrelsen, blir suppleanter, revisorer och grejer (måste googla suppleant). Själv vet jag inte vart jag skulle få den tiden ifrån? Vi donerar vår tid till barnens föreningsliv just nu vilket tar x antal timmar per vecka i anspråk. Var sak har sin tid och så vidare. 
 
 
 
 
 
Den mest intressanta diskussionen under gårdagen handlade för övrigt om sopbilen och huruvida den backar in på parkeringen för att hämta våra gemensamma sopkärl eller ej. Tydligen får den inte backa enligt arbetsmiljöverket. Men många hade sett den göra det. Ju längre diskussionen framskred desto mer kom det fram att vissa hade kartlagt sopbilens beteende för hela området. ÄLSKAR! Jag är inte ironisk. Jag tycker att det finns något tryggt med pensionärer som har koll. Kom inte hit och kom - för här har vi koll! Ha!
 
Blandningen barnfamiljer och (glada) pensionärer är perfekt. 

Granskövling

Igår kom så dagen då vi bestämde oss för att köra vår julgran till återvinningen. 
 
Granen har legat på vår baksida sedan 24 december. Jo vi slängde ut den på självaste julafton. Detta på grund av akut av-barrning.  
 
Det positiva med att återvinna en julgran 3 månader efter julafton är att den har noll barr kvar och därför barrar ner bilen NOLL. Kalla det ett life hack om ni vill. 
 
 
 
 
 
 
Nöjda i hågen körde vi granen till återvinningen bara för att... 
 
 
 
 
... inse att stället hade stängt 7 minuter tidigare. 
 
Förlåt men återvinningscentralens öppetider KAN vara ett av mina största störningsmoment i vuxen tid. På lördagar är det öppet så kort tid att man måste tälta utanför sedan dagen innan för att ens hinna in och helst ut igen när grindarna väl öppnas. På vardagar verkar kommunen tycka att man ska ta tjänstledigt från jobbet för att ta hand som sin papp, sin plast och ja... Sina julgranar. 
 
Hur som helst var det alltså stängt igår och nu är status att vi kör runt med julgranen i bakluckan. 
 
Jag återkommer när något nytt händer.
 

Flunsastuga

Ni kanske tror att allting har varit som vanligt i casa de Spiderchick. Men nej då. Faktum är att jag har legat i sängen med världens frossa. Någon slags flunsa attackerade mig under gårdagen. 
 
 
 
 
 
 
Jag mår betydligt bättre idag som väl är. Jag vet inte exakt vad smittan kommer ifrån men det kan komma från släktens ettåring som varit förkyld och som jag pussar på så mycket att han antagligen snart kommer få skavsår på sina små bulliga kinder.
 
Små barn har ju en tendens överföra baciller som man inte visste fanns. Det är med skräckblandad förtjusning jag minns hur vårt första barn började förskolan och drog hem smittor som hade kunnat däcka en dopad tjur på noll sekunder. Vi vabbade både barn och oss själva så mycket att jag inte alls förstod meningen med förskolan?? Jag har hört historier om småbarnsföräldrar som tagit tjänstledigt 6 månader för att smittorna avlöst varandra så tätt. Eller min bekanta som var på jobbet 2 dagar på tre månader...
 
Mmmmysiga tider. 
 

Livsnjutarinnan

I söndags var det rasandes fint väder och vi hade planerat in att ordna massa fixa och måste-grejer men så kände jag bara: vilket slöseri? 
 
– Nä nu tusan NJUTER VI ISTÄLLET! utropade jag till familjen. 
 
Sedan svängde jag ihop en citronkaka, kokade kaffe, fixade i ordning stolarna på vår soliga altan, sa åt min bror med familj att komma förbi och sedan började njutet. 
 
 
 
 
 
 
Livsnjutarinnan af Västergötland. Det är jag det.
 
 
 
 
Vilket superlångt, trefingrat v-tecken jag fick till här? Otroligt märkligt. Men jag var väl så inne i njutet.
 
Tycker förresten att min kaka förtjänar en bild till.
 
 
 
 
 
Min minsta älskling spelade fotboll och applåderade sig själv varje gång han träffade bollen. Älskar hur bebisar älskar sig själva! Sen fick han testa att åka bobby car och gjorde brummande ljudeffekter under tiden vilket jag tror att han tyckte förhöjde upplevelsen. 
 
 
 
 
 
Helt klart värd söndag. 

Lösningen på allt

Vi vet ju alla hur det länge har varit ett problem att svänga ihop korv med bröd hemma. Det är svårt och meckigt och tar säkert fyra minuter om inte mer. 
 
Döm då till min förtjusning när jag hittade lösningen igår.
 
 
 
 
 
 
 
En hot dog maker!
 
Hela två korvar i taget verkar den fixa, hur smart?? Själv kan man stå bredvid och bada i tiden som blir över. 
 
Exakt vad jag vill addera till min köksmaskin-samling. 
 

Ritningen över vårt kök

Så här kommer vårt kök se ut framifrån (obs luckorna ska vara vita). Eller ja, från platsen där man sitter och äter. 
 
 
 
 
 
 
Från sidan. 
 
 
 
 
 
Och andra sidan. 
 
 
 
 
 
 
Vi funderade på om vi skulle ha kylskåpet integrerat. Alltså så ett kylskåp som er ut som en vanlig kökslucka. Men då skulle vi förlora förvaringen ovanför plus att det invändigt skulle bli mindre och då kändes det inte motiverat. 
 
Som ni ser har vi dessutom kyl och frys i ett. Det är medvetet val. En del brukar bli förfärade när de ser att vi har så liten frys men för oss fungerar det super! Jag vill inte ha en stor baouta frys att fylla med massa mat som vi ändå aldrig kommer ta ut och tina. I vår frys har vi rostbröd, bär, ibland riven ost, fisk, ibland glass (oftast inte eftersom ett av våra barn har lite svårt att hantera tillgång till glass), några frysta kryddor... Ja. Det är väl det?
 
När elen gick förra helgen kan jag säga att jag var ganska glad att vi inte hade massa frysmat. Så tänker vi. I övrigt veckohandlar vi och får plats med veckans matsedel i kylskåp och skafferi. 
 
Japp. Det var den romanen om min kyl och frys som ingen hade frågat om...
 
Är nu mycket pepp att lägga beställning då planeringen känns superbra.
 

Kollektiv barnvakt

Igår var jag och två kompisar barnvakt åt tre barn (plus min sexåring som var med som en bonus). Barnens föräldrar var nämligen iväg på spa och middag vilket var vår bröllopspresent till dem. 
 
Jamenar ger man föräldrar med tre barn, där det äldsta barnet är sex år, spa och middag i present måste ju barnvakt ingå om man vill att de ska komma iväg inom en femårsperiod. 
 
Okej.
 
Tips till alla som är barnvakt - var ute en LÅNG stund. 
 
 
 
 
 
 
Vi inledde med att vara ute i närmare två timmar. Sen kom vi in, bakade pizza och hade världens mest lugna kväll? 
 
Jag hade ändå tänkt mig något slags röj med en 1,5-åring, en 3,5-åring, en 6-åring och en snart 7-åring. Men nix. Vid 19:30 frågade vi den yngsta om hon var trött och det var hon. Vi gjorde välling, borstade tänderna, tog på pyjamas och sa godnatt. Sen sov hon.
 
Sen gjorde vi detsamma med den nästa yngsta och vid 21:30 sov samtliga barn och vi barnvakter kunde chitchatta om mat och livet i två timmar innan föräldrarna kom hem. 
 
Med facit i hand: Konceptet kollektiv barnvakt är något jag rekommenderar. 
 

Bra köksplanering

Jo tack det gick bra igår på köksplaneringen!
 
Killen som vi planerar med verkade inte ta så värst illa upp för att vi ville byta ut vissa vitvaror. Och vi kunde behålla vår nuvarande diskmaskin. 
 
Vi valde dessutom bort de här släta luckorna...
 
 
 
 
 
... till förmån för luckor med stuckatur.
 
 
 
 
Även om stuckaturluckor (vet inte ens om det heter så?) säkert är svårare att rengöra så kändes de väldigt mycket mer levande när vi jämförde. 
 
Vi kommer även att ha några vitrinluckor eftersom vi inte har plats för ett vitrinskåp i vårt lilla radhus.
 
 
 
 
 
Jag är SÅ imponerad över alla de som jobbar som köksplanerare på Ikea!
 
Så här:
 
1. Planeringsverktyget är svinpilligt.
2. Man måste vara intresserad av mått (zzzZZZzz).
3. Man har att göra med olika viljor.
4. Man får antagligen en ofrivillig insyn i folks relationer. Nä men sa vi verkligen vita luckorna? Va, tog inte DU mått på arbetsbänken? TAR VI INTE MÄSSINGSHANDTAG SÅ FLYTTAR JAG!
5. Man ska dessutom förhålla sig till kundens budget. 
 
Jag är inte avundsjuk. 
 
I nästa inlägg ska jag visa er ritningen. 
 
 

Jobb i Jönköping

Jag befinner mig för närvarande i Jönköping. Sitter och jobbar på Asecs omgiven av ett gäng pensionärer som fascinerat följer mina fingarar över tangenterna.
 
– Dig kan man inte tävla med! utbrast en av dem. 
– Kul att kunna imponera, svarade jag och menade det. 
 
 
 
 
 
 
 
Samtidigt som detta RIVER hungerna i mig. Min man är också i Jönköping på jobb och jag hoppas att han dyker upp snart så att vi kan äta lunch tillsammans. 
 
I eftermiddag har vi möte med Ikea igen, angående köket
 
Vi har som sagt en del ändringar som vi vill justera både på själva ritningen och vad gäller offerten. Vi ska behålla diskmaskinen (om måtten fungerar) och sen vill vi ha vitvaror i en något lägre prisklass. Men tydligen är jag nu rädd för att upplevas som snål?? Jag är rädd att  Ikea-personen ska bli sur??
 
– Om ni inte väljer en micro för 7000 kronor kan ni lika gärna SKITA I HELA RENOVERINGEN!! är jag rädd att han kommer skrika. 
 
Och så kommer halva Ikea att stirra ut oss och undra vad i hela friden vi ens gör där om vi inte är beredda att länsa hela sparkontot och ta minst fyra sms-lån. 
 
A ja. Ni kan väl hålla tummarna att vi inte blir utskällda.

All by my self

Vet ni. Ett av mina mål 2019 är att i större utsträckning laga saker från grunden. Mat alltså. Eller bakning. Jag gjorde exempelvis egen risgrynsgröt i julas. Det har inte hänt förut. Barnen hatade den men ändå. Jag testade!
 
Det handlar inte om att vara duktig eller att jag ska börja stånka min egen korv och kärna mitt eget smör samtidigt som jag pumpar dåligt samvete i andra föräldrar. Det handlar mer om att jag har fått ett sug att lära mig. 
 
Häromdagen blev jag rysligt sugen på chokladpudding. Först tänkte jag köpa pulver i affären men så kom jag ihåg mitt nyårsmål och backade mig själv tillbaka till mitt eget kök. Jag googlade chokladpudding och insåg att det inte är speciellt svårt alls att göra? Tvärt om! 
 
Så jag vispade ihop puddingen, ställde i kylen en sväng, serverade sedan med grädde och jordgubbar och...
 
GOTT! Prick lika gott som köpepudding.  
 
 
 
 
 
Jag - mitt nyårsmål
1 - 0 
 
 
Nästa gång jag får ett ryck ska jag testa att göra egen pesto. 

Inte så städat nej

Här har jag gått runt en hel vinter och trott att vi har haft det ganska så rent hemma? 
 
Men så skiner vårsolen in i hemmet och jag inser att:
 
1. Våra fönster med nöd och näppe går att se ut igenom.
2. Vi har VADAT runt i damm (i ärlighetens namn har jag tyckt att det har varit lite trögt att ta mig fram på vissa ställen i huset).
3. Våra dörrkarmar har målats om från vitt till svart (val av pensel: mänskliga fingrar). 
4. Vår tv har ett dammigt filter över sig och visar endast 20% av sin fulla färgkapacitet.
5. Mattan i hallen har fått en extra matta över sig. 
 
Det som doldes i fjol kommer fram i sol. Som man brukar säga. 
 
 
 
Skenet bedrar... Eller snarare bristen på sken bedrar?
Tidigare inlägg Nyare inlägg