Föräldramöte

Jag har ägnat mig åt föräldramöten i dagarna två. 
 
Det brukar gå till som så att först frågar mentorn vilka två som vill ha rollen som klassföräldrar. Då startar tysta leken ända tills en och sedan två föräldrar inte står uuuut med den tryckta stämningen längre och volonterar för att alla ska kunna gå vidare i livet. 
 
I år är jag klassförälder både i lilla barnet och stora barnets klass. Så blev det med det.
 
 
 
Ansvarstagande person. 
 
 
Eftersom stora barnet har börjat på mellanstadiet var det mycket nytt på det mötet. Det är ganska stor skillnad på att gå från låg till mellanstadie. Barnen har längre dagar, fler läxor, mer eget ansvar. Dessutom får man tydligen betyg redan i årskurs 6?? Det hade inte jag när jag gick i sexan under Jesu tid. Där emot minns jag mycket tydligt att vi hade en vikarie som gav oss ett prov och på det provet kunde man bli godkänd eller icke godkänd. Jag blev inte godkänd vilket var helt chockerande för mig. Jag förstod inte alls poängen? Vikarien tyckte att jag skulle göra om provet vilket jag ännu mindre förstod poängen med. Och inte heller gjorde.
 
Japp.
 
Sen var det mycket prat om frånvaro och att skolan kommer bli mer restrektiv kring att bevilja ledighet för semester. Yngsta barnets fröken stod inför alla föräldrar och pratade om vikten av närvaro samtidigt som familjen Spiderchicks ledighetsansökan satt fast-magnetad på whiteboardtavlan bakom henne. He.
 
Jag nickade medhållande och bad samtidigt en stilla bön att ingen förälder hade så pass bra syn att de såg att det var vårt efternamn som stod på den där ansökan.  
 
Men i rättvisans namn måste ändå sägas att ledigheten vi har begärt gäller i mars nästa år. Så man kan inte anklaga oss för att vara ute i sista sekunden. 

Matfestival 2019

I helgen gick Skövdes årliga matfestival av stapeln. Det är lite olika från år till år om vi går på festivalen eller inte. Ofta händerna andra grejer just den här helgen så som möhippor eller tjejmilar
 
Men i år hade vi inget annat för oss och dessutom fick festivalen besök av sjuåringens stora idol - THEOZ! Hans låtar går varma här hemma och ja, det kan hända att även jag kan alla låtar utantill. Alltså verkligen ALLA. Ordagrant.  
 
 
 
 
 
 
Jag hjälpte till så att även det kortaste lilla fan:et kunde se. 
 
 
 
 
Piff och piff eller gullis och gullis som jag kallar dem var som vanligt oskiljaktiga. Kusinerna alltså.
 
 
 
 
Undrar om de kommer göra matfestivalen ihop även om 10 år? 
 
Just i detta nu har vi världens mest lugna söndagmorgon. Det spöregnar och åskar ute och vi har tänt ljusslingor och DET ÄR SÅ HIMLA MYSIGT. 
 
 
 
 
 
Jag vaknade till redan vi 5-snåret av att regnet smattrade mot rutan. Ursäkta men finns det något mysigare än att somna om till ljudet av väta från himlen?
 
För min del får det gärna regna hela dagen. 
 

Kaninfamiljen

Svar ja. Vi gillar morötter i vår familj. 
 
 
 
 
 
 
 
Vi käkar det som godis (nåja). Jag brukar skära morötter (och gurka och ibland äpple) i stavar, lägga i en skål, ställa fram på köksbordet eller tv-bordet eller i närheten av var barnen är och snart är allt uppkäkat. Slooooorp. Ni kan kalla det ett lockbete om ni vill.
 
Har vi inga morötter hemma utbryter snart panik.
 
Jag tänker att vi kanske var en liten kaninfamilj i ett tidigare liv? Att vi levde och verkade i ett gryt i skogen, gnagandes rotfrukter dagarna långa och detta har vi nu med oss in i vårt männisoliv.
 
Moroten ligger i vårt DNA, så att säga. 

Facetime och charter

Jag älskar att prata facetime med mitt ettåriga syskonbarn!
 
Jag älskar hur håller telefonen liiiite för nära ansiktet och glottar fascinerat ner i skärmen. 
 
 
 
 
 
Sedan går han omkring med telefonen och visar olika saker för mig som jag inte kan se och som hans pappa får översätta. Ja just det ja där är ju din nya bok och där är dina skor och ja det där är lampan. Det är så älskvärt <3 Vill konservera ettåringen så!
 
Jag älskar också den här flitrerade bilden på honom. 
 
 
 
 
Här heter han Carita och är på chartersemester. Missnöjd över att det inte finns något svenskt kaffe på hotellet men tycker att vattengympan i poolen varje fömiddag är kanon. 
 
Nu har vi inte setts på några dagar men han kommer till oss kväll och då ska jag pussa järnet på hans små goa kinder!
 

Ursäkta??

Visste ni att om man andas ut och säger haaaaa så kommer det varmt luft. Om man gör samma sak fasr säger hoooo så kommer det kall luft?
 
 
 
 
 
 
Ursäkta??
 
Mind blowing! 
 
Jag lärde mig den här svinskakiga infon på Sandra Beijers blogg. Jag har känt till Sandras blogg i många år men började läsa den först nyligen. Eller ja, för ett år sedan kanske. Nu går jag in varje dag. Tycker att Sandra är väldigt duktig på att skapa "content" och engagera sina läsare. Hon skriver ungdomsböcker också och jag ska helt klart läsa hennes senaste bok Mellan oss. 
 
Det var det. 
 
Och ja, jag kan höra hur ni andas haaaaaa och hooooo ända hit. 
 

Sjukt stressad

Något jag måste bli bättre på, samt även har som mål i höst, är att bli bättre på att slappna av. Att varva ner. 
 
Med facit över första delen av 2019 i hand inser jag att jag har varit spänd som en fiolsträng i flera månader. Jag har varit fruktansvärt uppjagad inombords. Mitt uppe i det har jag inte förstått att det har varit mycket, men väl ur det kan jag ju se att herregud vad uppstressad jag har varit. 
 
Det började nog med att vi fick en fuktskada i vårt badrum vilket uppdagades i december eller när det nu var. Allting löste sig till det bästa men krävde ett gäng veckor med hantverkare och försäkringsbolag och diskussioner med olika personer. Det krävde energi helt enkelt. Sen skulle hela föreningen byta fönster, något som tog längre tid än vad vi hade trott. Till slut överlappade det vår köksrenovering och den biten ska vi inte ens tala om. Herre. Gud. KAOS! I-lands-kaos jag vet, men ändå KAOZZZ.
 
Sen kom juni och juni för oss är en miljard saker. Födelsedagar, femtioelva olika röda dagar, skolavslutning, massor av fotboll, min man åker enligt tradition på musikfestival vilket inte alls är läge men ändå något jag unnar honom och... Ja. Det känns som att springa ett maraton utan vätskepaus varje juni där midsommar är mållinjen. 
 
Ovanpå den spända fiolsträngen som har varit min kropp har jag haft en sådan fruktansvärd ångest. Ångest för allt och inget. Eller ja, egentligen tror jag att min ångest bottnar i ett kontrollbehov. Vad kontrollbehovet bottnar i vet jag inte men har jag haft kontroll över saker det här halvåret med tusen renoveringar? Eh nej. Hela våren har ju bestått av olika hantverkare vars kommande och gående jag har haft noll kontroll över. Hej hej lilla hantverkare kommer du här klockan 20:02 och ska stanna till 22:30, välkommen in. Då går jag runt i limbo i mitt eget hem tills du är klar.
 
I slutet på juni hade jag halsbränna, en extrem ljuskänslighet (fick alltså gå med solglasögon på mig inomhus) och ljudkänslighet (jag "hoppade till" varje gång det kom ett "plötsligt ljud", så där som tecknade figurer gör på film typ). Jag hittade inte orden för saker. Kunde stå på morgonen och inte komma ihåg namnet för det där skåpet som man stoppar saker i, för att det ska bli kallt ni vet? Man stoppar mat där? I köket?
 
Förra veckan såg jag Sjukt Stressad på SVT och kände tyvärr igen mig i mycket. 
 
Nu har vi haft en ledig sommar, vi har ett färdigt kök och allt känns bättre och lugnare. Men i höst ska jag ändå ta mitt mående på allvar. Jobbet har aldrig varit ett problem och skrivandet och pluggandet gör jag 100% för mig själv. För att det får mig att må bra. Det ger mig energi. Men under ledig tid känns det viktigt att inte boka in för mycket. Att hinna varva ner. Och absolut under inga omständigheter ratta igång en renovering!! HAHA!! OMG. LOL.
 
Jag har som sagt börjat träna, vilket känns viktigt. Besöket hos kiropraktorn var också ett led i att ta hand om mig själv. Jag har också, genom vårdcentralen, fått tid hos en psykolog.  
 
Hej hej hösten! Här kommer jag och jag ska ta hand om mig själv. Inte springa på i 1000 kilometer i timman. Jag ska säga nej. Säga ja. Varva ner. Slappna av. För mig. Och min familj. Tack och bock på förhand. 
 
 
 
Nedvarvad Person AB.
 
 

En lördag med äppelträd och nakna pistoler

Igår var en lördag som vi högst medvetet hade avsatt till att fixa i trädgården. Vår familj heter annars "saker kom visst emellan" i andranamn. 
 
Nu fick inget komma emellan!
 
Vi klippte häck, rensade ogräs, klippte gräs, fräste kanter, friserade rabarber, åkte till återvinningen - you name it we did it. 
 
 
 
 
 
 
Sen klippte vi äppelträdet. Eller vi och vi. Min man. Det mesta av hans tid under veckan har gått åt till att bekymra sig över klippningen av detta äppelträd. Han har googlat, ringt runt, funderat, pratat med grannar och stött och blött. 
 
Till slut fick jag säga åt honom att nu verkar vi vara tre i vårt äktenskap och jag tycker att äppelträdet är det som borde lämna. Det tyckte min man också. Sen tog han till häcksaxen.  
 
 
 
 
Sjuåringen var först hos en kompis och sedan kom de till oss och lekte. Tioåringen är så stor nu att han självständigt styr upp med sina kompisar. De umgås ett helt gäng och brukar alternera mellan att vara hos varandra eller så cyklar de eller hänger på fotbollsplanen. GÖLLIGT<3 
 
Japp. 
 
Sen skulle vi planera middag och jag kände mig såååå sugen på KÖTT. Jag äter sällan det numera men nu kom crejvingen.
 
– Kroppen min tränger kött och potatis! sa jag och åkte och handlade.
 
Det blev lövbiff med sötpotatis, grönkål, bearnaise, vitlökssmör och färsk persilja. Gud så gott det var!
 
 
 
 
 
 
Sen såg vi på Nakna Pistolen. Kommer ni ihåg den filmen? Okej förutom att den innehåller en hel del sexism och inte ens är i närheten av att klara bechdeltestet eller någon slags representation alls så måste jag ändå säga att jag saknar den sortens enkla komedifilmer. Slapstick kanske man kallar det? Alltså, att humorn är fysisk på många sätt.
 
Vi har även sett Galopperande Detektiven och Dum Dummare med barnen och trots att de inte hänger med i engelskan till 100% så har de älskat båda filmerna. Skrattat så de gråter! Gör man sådana filmer längre? Det känns inte så. 

Kiropraktor

Igår gjorde jag något som jag aldrig har gjort förut. 
 
Jag var hos en kiropraktor.
 
Jag gick dit med anledning av att jag 1) har en höft som  "klickar till" när jag gör en viss träningsrörelse. Och 2) jag snedbelastar ben och fötter en del. Jag ställde mig nämligen på en sådan där sko-provar-platta på Stadium och insåg detta (tips om ni vill kolla hur ni belastar). 
 
Huuuuuur som helst kände jag att nä, nu ska jag kolla upp det här. Jag promenerar ju svinmycket och vill helst inte få ont vad det lider. 
 
Så jag bokade tid hos en kiropraktor och fick träffa en supertrevlig kvinna. Vips stod jag där framför henne i stortrosor och en liiite för liten bh och upprepade för mig själv att hon antagligen har sett ALLT.
 
He. 
 
Vi började med att mäta min belastning på fötterna och det var inte så farligt snett. 57% på en foten och 43% på den andra. Visst, lite snett men jag har ju upplevt mig själv vara lutande tornet i Pisa sedan den där Stadium-grejen. 
 
Sedan började hon stretcha och ja... Knäcka mig. Det lät som när man knäcker en torr kvist ungefär. Det låter kanske otäckt men gjorde inte ont. Vid ett tillfälle korvade hon ihop mig till en köttbulle på ett sätt som gjorde att jag var glad för att jag inte kunde se mig själv utifrån. Sedan tryckte hon till så att det kändes som att hela ryggraden hoppade rätt. 
 
Vid slutet av sessionen mätte vi min belastning igen och då hade den hamnat på 51% på ena foten och 49% på den andra. 
 
Häftigt! 
 
Jag fick med mig en del stretchövningar för höft och axlar som är det jag behöver jobba med mest. Sen ska jag dit igen nästa vecka och följa upp hur min kropp har lyssnat på knäckande. 
 
 
 
 
 
 
Nu klappar jag mig själv på min utstretchade axel och tackar för att jag har gjort något för mig själv. 
 

Träning hemma

Nä men då har väl jag hittat träningspass på Youtube!
 
Ha! 
 
I början av månaden var jag ytterst nära att signa upp på mig ett gymkort. Igen. Målet med att träna är inte att bli "fit" eller något sådant utan jag känner i min kropp, i rygg och smidighet, att jag måste träna. 
 
Men efter lite googlande såg jag vad gymkortspriserna ligger på just nu och kände att jag kanske ändå skulle ta och försöka träna hemma. He. Jamenar sååå roligt är det inte att svettas i grupp så att jag vill betala en halv förmögenhet för det. 
 
Det var då jag hittade det. Youtube. 
 
Okej jag har hittat Youtube innan men jag hittade träningspassen. Och Yogan. Det finns ju hur många sessions som helst på olika kanaler?! Bara att välja och vraka. 
 
Just nu har jag fastnat för en tjej som heter Sandra Friberg. Hon har många 20 eller 30-minuters styrkepass som jag har kört. Helt gratis! 
 
 
 
 
 
Per. Fekt. Så. Nöjd. 
 
 
 
 
 
 
Jag - gymmet 
1 - 0 

Ny låt och åpen

För det första. 
 
Min kära man tackar för alla glada tillrop angående den nya låten! Han brukar inte direkt gå in på min blogg men när jag berättade för honom om era fina kommentarer och alla gilla så frågade han - kan jag få se? Självklart, sa jag och räckte högtidligt över min telefon. 
 
Kul att ni är många som uppskattar hårdrock!
 
 
 
 
För det andra - ordet åpen som jag nämnde i gårdagens inlägg
 
Jag tror att vi har gått igenom det ordet förut på den här bloggen? Vad kom vi fram till då? Att det är dialektalt? Jag minns inte. Men personligen har jag använt åpen så länge jag kan minnas. Det är ett mycket bra ord. När man är åpen är man liksom snål, glupsk, sniken, självisk... Typ så. Fast ändå inte. För åpen är åpen. 
 
Som någon kommenterade: Om ni är flera som fikar och det ligger fem bullar på ett fat och du roffar åt dig tre stycken - då är du åpen (och rätt smart) (min kommentar).
 
Så. 
 

Bröllop

Igår var vi på bröllop! 
 
Min mans yngsta bror gifte sig (han har två brollor). Det var så fint! Verkligen såååå fint! 
 
 
 
 
 
Förutom att brudparet var så fina att jag fällde en tår var jag också imponerad över att alla tärnor och marshalkar var exakt lika långa. Jag gissar att de blivit utvalda enbart därför. 
 
Här är jag och min svägerska Frida, hon är sambo med min mans andra bror och mamma till kusinen som vår sjuåring leker så bra med. Jag och Frida leker också bra. 
 
 
 
 
Det var så fint fixat i lokalen! 
 
 
 
 
Det fanns resurser också. Mitt åpna jag tänkte först att man kunde plocka med sig hela prylen man behövde men sedan såg jag att folk tog ett tuggummi ur paketet och sedan la tillbaka. Eller en mentos. En snusprilla. Kondomerna får vi dock hoppas att ingen "la tillbaka".............
 
 
 
 
Maten! Vilken buffé! Älskar bufféer där det finns något för alla - vegetarian, flexitarian, glutenintollerant som sken-allergisk. 
 
 
 
 
Middagen var full av roliga tal, spex och överraskningar. Min man och hans bror höll ett jättefint tal och rundade av med en hälsning från brudgummens forna idol Petter. 
 
Själv njöt jag av att det var första bröllopet/festen på evigheter där jag hade noll ansvar. Lyxigt. 
 
 
 
 
 
Innan nattfesten drog igång överraskade svåger och svägerska med en duett. De sjöng Shallow och de sjöng den BRA. Efter första gången ville alla gäster höra den en gång till så en gång till blev det. 
 
 
 
 
Vid 01 åkte vi hem och jag körde. Jag var med andra ord nykter. Är aldrig så nöjd med mig själv som när jag vaknar efter en sen kväll med noll alkohol. 
 
Gissar att det är ett lyckligt brudpar som vaknar upp idag efter en fantastisk kväll! <3

Break it out

Och DÄR släpptes Ammotracks nya singel Break it out. Yey! 
 
 
 
 
 
Min man sjunger ju i Ammotrack som ni vet, plus är låtskrivare. Jag är så himla stolt över honom! Han har en sådan passion och kreativitet kring musiken. 
 
Det har jag och min man gemensamt, ja inte att vi skriver låtar alltså, men att vi båda har ett stort intresse i livet (jag gillar ju att skriva då ra). Jag älskar att min man har något som gör honom glad och peppad. Det unnar jag honom alla dagar i veckan och han unnar mig. 
 
Jag gissar att jag kanske inte har en megadrös av hårdrocksdiggare läsandes här på bloggen (eller vad vet jag?) men om ni lyssnar så hoppas jag att ni gillar låten. Jag gillar den MASSOR! Hemma hos oss går den helt partiskt VARM. Hehe. Den finns off cörse på Spotify också. 

Minnenas allé i Göteborg

Vi hade en mycket effektiv och trevlig jobbdag i Göteborg igår. 
 
Vid lunch åt vi sushi på ett ställe där man fick ta sin ingefära själv. Hur smart? Revolutionerande smart skulle jag vilja säga. Jag ÄLSKAR ingefäran och tycker alltid annars att den tar slut för fort. Där emot kan den där wasabi-klutten kvitta. 
 
 
 
 
 
 
 
Från min plats såg jag den här husväggen med siffror och dra på trissor - jag förstod direkt vad siffrorna betydde! Jag som avskyr matte och logik. Ibland överraskar hjärnis.
 
 
 
 
När vi gick mot tåget gick vi förbi de här fönstrena till en förskola vid Kronhusbodarna. Det slog mig att den förskolan skulle vår nu tioåring ha gått på om vi hade bott kvar i Göteborg (ja och kanske även lillebror sen). I alla fall sökte vi en plats åt honom där. 
 
 
 
 
Det är kittlande att tänka på hur det hade kunnat bli. Tänk om vi hade bott kvar i Göteborg och den här förskolan hade blivit vår vardag? Vilka människor hade vi mött? Vilka barn hade varit våra barns kompisar? Vilken skola hade de fortsatt till sen? Hur hade det varit där? Hade de varit annorlunda som person då? Hade vi varit annorlunda? Sliding door-vibbar helt klart. 
 
Anledningen varför vi sökte just den förskolan är för att jag jobbade runt hörnet, nämligen i den här byggnaden. 
 
 
 
 
 
Hasselbladshuset tror jag att man kallar det? Det är tio år sedan jag jobbade där och en del kollegor jag hade då jobbar fortfarande kvar. Det känns knasigt för för mig är det där en helt annan tid, ett annat liv. I våras träffade jag av en slump en av kollegorna och har man inte setts på tio år känns det verkligen som att det förflutna knackar på dörren. Wow hej liksom. Men kul såklart!
 

Kickoff och planeringsdag

Idag befinner jag och Matilda oss i Göteborg för en kickoff och planeringsdag. Alltså, vi har väl kickat off med varandra innan så det är väl mer en planering och brainstorming-dag. 
 
Hittills har vi suttit på Mr Cake i två timmar och ätit... 
 
 
 
 
 
... inte rått kött! Som flera på Instagram trodde.
 
Nix pix, det är red velvet croissant med limekrämsfyllning. En inte helt tråkig frukost om ni frågar mig. 
 
 
 
 
 
 
Sen har vi skrivit en låttext till en inspelning som vi projektleder och häpnat över att vi tydligen är asgrymma på att skriva just låttexter? Ursäkta? Varför har ingen sagt det till mig tidigare?
 
Sen har vi klappat varandra på axlarna och sagt berömmande ord och DET mina vänner är fördelen med att ha en kollega som är så nära att man frodas tillsammans i inbördes beundran. 
 
Japp. 
 
Nu ska vi planera vidare.
 
Hösten 2019 här kommer vi!
 

Snabb matlagning

Vi har numer en induktionshäll i vårt i kök. Den jobbar SNABBT, det ska ni veta. Jag tyckte att vår förra spis var snabb men den här - hej Usain Bolt!
 
Det betyder att jag helt har fått bryta mönster i min matlagning. 
 
Förut - satte på plattan, hackade lök, skar korv - la maten i stekpannan som nu blivit lagom varm
 
Nu: Hackar lök, skär korv, sätter på plattan - kastar i löken och korven som är färdigstekt redan innan den ens har nått stekpannans botten.
 
Ungefär så. 
 
Koka vatten är som att använda en vattenkokare. 
 
 
 
 
 
För övrigt kan jag tänka på vår lägenhet som vi bodde i innan huset. Där hade vi riktigt gamla plattor (ni vet, steget efter öppen eld). De tog hundra år på sig att bli varma. Jag kunde sätta på spisen, slå en lov eller två runt kvarteret och sedan ägna mig åt valfritt fritidsintresse i en timma innan det var dags att närma mig plattan med någon slags mat. 
 
Men nu - Usain Bolt bor i vårt kök!

Första jobbdagen

Gårdagens jobbdag i punkter:
 
- Inledde dagen med att till min egen och alla kollegors stora överraskning CHOCK-MINNAS KODEN IN TILL HUVUDDÖRREN?? 
 
- Alltså det är typ ingen som minns den koden ens mitt i jobbsäsongen men jag mindes den alltså EFTER VECKOR AV LEDIGHET??
 
- Pratade årets semester.
 
- Pratade nästan års semester.
 
- Fick kväljningar av maskinkaffet.
 
- Det krävs verkligen träning att gilla maskinkaffe och jag känner att just den muskeln har gått ner i dvala under ledigheten. Men ge mig för all del några dagar.
 
- Köpte to do-listor.
 
 
 
 
 
- Försökte minnas mina arbetsuppgifter.
 
- Skröt avslutningsvis för Matilda hur vi minsann aldrig äter på McDonalds i vår familj.
 
- Två timmar senare:
 
 
 
 
- ???
 
Okej jag jobbade faktiskt en del också.
 
Men idag är det andra jobbdagen och jag räknar med att få lite mer gjort.  

En söndag

Igår förmiddag åkte vi för att se tioåringens sista matcher i helgens fotbollscup. 
 
Eftersom det mesta som ligger kring Skövde är ännu mindre än just Skövde så rattar vi inte sällan GPS:en mitt ut till ingenstans när det är dags för bortamatcher. Vips ska vi svänga in på en grusväg, kör några kilometer rätt ut i skogen och så voila - där ligger det en fotbollsplan. 
 
 
 
 
På eftermiddagen var sjuåringen bjuden på kalas på Stellas Lekland. Han ville att jag skulle stanna kvar så då gjorde jag det. Jag satte mig i en soffa och passade på att skriva. Plötsligt insåg jag att min bästa plats att skriva är platser med mycket ljud och liv. Jag blir koncentrerad och rofylld av det? Kan vi kalla det för "white noise"? Möjligen "white noise extreme" på just ett lekland. 
 
Ensam hemma blir jag lätt rastlös så jag tror att min nya grej ska vara att ha skrivpass i offentliga miljöer. Då kan jag vid jämna mellanrum höja blicken och bli stimulerad av någon som spiller ut kaffe eller rotar runt i väskan efter något som inte går att hitta. 
 
 
 
 
 
 
Efter Stellas skulle vi vidare och fira min bror som har fyllt 34 år. Stooor kille nu! Ja a då... *pratar bebisspråk* Vi käkade thai vilket helt klart var ett trevligt sätt att avrunda helgen.
 
 
 
 
 
 
Nu sitter jag på kontoret och hoppas att jag har fattat rätt att det är måndag och att jag ska börja jobba idag?? Mvh // dagvill 
 

Fotboll och fågel-rehab

Spiderpapa och tioåringen har varit på fotbollscup den här helgen. Och jag och sjuåringen har varit alena. Mysigt att rå om bara ett barn ibland, måste jag säga. 
 
Igår var vi på fotbollsmatch. 
 
 
 
 
 
 
Och inte vilken fotbollsmatch som helst, utan en match med Arvingarna och David Lindgren i spetsen. Motståndarna var lokala laget Ulvåker med Matildas man i spetsen. Ha! Ni får zooma in bilden här nedan och kolla om ni ser någon kändis. Jag gick inte närmare än så. Det var knappast så att jag ba - ursäkta ursäkta lokal bloggare här, släpp fram mig till en Arvinge tack!
 
Eh nä. 
 
 
 
 
Det var en så älskvärd match! Massa mål (15 per lag) och spex. En match helt i min smak. Kan inte alla matcher vara minst femton mål och spex???
 
 
 
 
 
 
Efter fotbollen hängde vi hos kompisar en sväng. Kompisar som just nu bedriver fågel-rehab. De tar nämligen hand om en duvhök... Nej ett gökur... Nej... Vad hette den nu igen? Jo! Sparvhök! Så heter den.
 
 
 
 
 
De hittade sparvhöken hängande upp och ner på i ett träd. Lite senare låg den på marken. Efter några telefonsamtal till kunniga instanser fick fågeln diagnosen hjärnskakning. Kompisarna ombads att lägga den i en mörk låda så att den fick vila. Efter några timmar hade den hoppat ut ur lådan och när vi var där satt den alldeles stilla på en bänk. Kompisarna hade ställt fram rå kyckling och vatten åt den (efter råd från kunniga). 
 
 
 
 
 
Innan vi åkte hem hade sparvis faktiskt hoppat ner på marken, så jag hoppas att den piggar på sig <3

Studentstart

Idag är barnen på High Chaparral med sin mormor och jag har passat på att se över kursplanen i min utbildning plus låna hem den första delen av kurslitteraturen. Jag har även reserverat typ fem böcker som inte fanns inne. Japp. Sen kan resten av Skövdes eventuella litteraturstudenter komma om några veckor och inse att ALLT är utlånat. 
 
Mjehe. 
 
Googla prokrastinering och få INTE upp en bild på mig. 
 
Här är böckerna jag fick med mig hem. 
 
 
 
 
Litteratursociologi var så tråkig att jag tappade intresset bara av första raden på baksidestexten. Den får jag helt enkelt plocka russinen ur när jag måste. Litteraturhistoriens grundbegrepp mjaaaa... Möjligen intressant att läsa om vad lyrik, epos, dramatik, komik och allt det där mynnar ur. Men vad hände med framsidesbilden? Sten? Snälla. 
 
Modig och stark eller ligga lågt (som tycks ha fått ett ofrivilligt mellanslag i titeln) har jag läst flera kapitel ur. Den handlar om genus och mångfald och är superintressant. Den får mig att reflektera mycket kring mitt eget skrivande. Jag är livrädd för att råka skapa könsstereotyper och förutsägbara handlingar. Det känns viktigt att min huvudkaraktär (som är tjej) får vara på massor av olika sätt. Jag och har också skapat en kvinnlig, vuxen karaktär som defentivit inte följer några mallar. Hon struntar i vad folk tycker och kör sitt race. Jag älskar att skriva om henne. Det roliga är att jag skrev om henne (med samma namn och allt) redan på mellanstadiet. Vår lärare läste upp mina berättelser för klasser och jag var så stolt. Jag tror att den karaktären innerst inne är jag, till viss del. Om jag bara vågade släppa alla hämningar. 
 
Mm. Nu ska jag läsa vidare här.

Dynor till altanen

Nä men ser man på! Här har väl vi hittat dynor till altanen.
 
 
 
 
Nöjdheten i mig nådde nya nivåer när jag hittade dynorna på Jysk för halva priset. Insåg dessutom att tre långa dynor och två små dynor passade exakt i mått för att täcka hela bänkarna? Det är som att vi har byggt bänkarna bara för att få lägga ut dessa dynor!
 
 
 
 
Kuddarna köpte jag också på Jysk. Sen hittade jag supersnygga kuddar i brun/svart leomönster att bryta av med. Det stod 199 kr på en prislapp och 100 kr på en annan så jag ba - yes kudden är sänkt! Vilket fynd! Kom fram till kassan och fick då förklarat för mig att fodralet kostade 199 kr och innanmätet 100 kr. Okeeeej... Blev givetvis både i-lands-kränkt och snål och köpte ej. Får hitta något annat att bryta av med. 
 
Dynboxen/avlastningsbordet som ni ser nedan köpte vi på second hand för 100 pix. 
 
 
 
 
 
 
Viktigast: Vi har använt altanen jättemycket de senast dagarna! I söndags hängde jag och Spiderpapps där i princip hela eftermiddagen och kvällen med olika kaffekoppar och böcker medan barnen kom och gick. 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg