Två frågor om ångest

Tack för att du delar med dig av din ångest. Lider själv av mkt oro och en del ångest och tycker det är tröstande att höra att det finns fler. Skulle vara intressant att läsa nåt inlägg där du, om du är bekväm med det, delar lite mer om hur det tar sig uttryck, vad du har ångest över och hur du hanterar det. Önskar dig ett ångestfritt 2020.
 
Jag har insett att det varierar hur min ångest tar sig uttryck. 
 
Under den här hösten har min ångest gett mig tvångstankar. Alltså att jag vissa dagar får tankar som jag inte kan släppa. De loopar om och om igen. Jag får ingen ro från mig själv och har svårt att komma ner i varv, inombords liksom.  
 
Utmaningen är att försöka förstå i vilket samband ångesten uppkommer. Jag tror att det underlättar om jag försöker hålla vardagen lugn. Inte planera in för mycket på samma gång. Inte ha för stökigt eller rörigt hemma (läs: renovering). Det hjälper mig att omge mig med människor som jag mår bra av och som jag kan "gympa" hjärnan med. Göra mig själv upptagen liksom, fast på ett bra sätt (inte genom renovering eller för mycket flängande). 
 
Ibland vet jag inte om det är bra för mig att jobba hemma två dagar i veckan? Det är lyxigt men det ger också min hjärna större utrymme att loopa loss om den vill. 
 
Nu har jag i alla fall hämtat ut vid-behovs-medicin som jag ska prova. Ingen aning om det kommer hjälpa mig men vi får se
 
Fina Moa! Känner så igen mig i det du skriver om psykisk ohälsa. Är själv öppen för samtalskontakter och har provat en handfull varianter under mitt liv, men alla har känts fel? Hur hittade du rätt hjälp? 
 
Jag tror inte att jag har hittat helt rätt ännu. Pyskologer är trots allt bara människor och jag tror på personkemi. En av de finaste och varmaste människorna jag har pratat med är barnmorskan som jag hade med yngsta barnet. När jag uttalade olika orosgrejer med henne var hon så varm, förstående och icke dömmande. Det var som balsam på min själ. Ibland kanske allt man behöver är en medmänniska? Jag kommer pausa terapin ett slag men när jag tar upp den igen kommer jag testa en ny samtalskontakt. Det tror jag bara är nyttigt.  
 
Jag har också tittat på Landet Lyckopiller på SVT, med Nour El Refai. Jag kände igen mig SÅ mycket när hon berättade att hon redan som liten kände mycket oro. 
 
 
 
 
 
 
Exakt så kände jag också som liten. Jag var verkligen rädd för att råka såra någon. Jag har i efterhand tänkt på det som att jag kanske var... Ja extra empatisk som liten? På något vis. Men nu förstår jag ju att det inte var helt normalt att vara livrädd för att råka såra någon. Det var ångest jag kände. 
 
Nour berättar vidare att hon blir deprimerad i sin ångest. Det känner jag inte igen. Jag blir inte låg eller deppig när jag mår dåligt. Den insikten är också ett sätt att lära känna mig själv. 
 
Jag tycker, likt du som ställde första frågan, att det är skönt att höra att andra också har ångest. Ledsamt såklart, men det gör att det känns mindre ensamt och mindre tabubelagt. 

Mitt liv 2013

Det går sannerligen fort fram när jag ska summera ett årtioende! Oj oj här hinner vi knappt inte med. 
 
Not. 
 
Förlåt för seg summering men här kommer i alla fall 2013. 
 
Jag minns att jag startade året med att tänka att radio hade varit en rolig grej - det skulle jag vilja göra! Kort därefter trillade det in ett maila från Radio Skaraborg som frågade om jag ville vara med som sidekick i morgonshowen? Det ville jag såklart! Ibland levererar universum. 
 
 
 
 
Jag skrev det här inlägget och minns SOM IGÅR att Linda Skugge länkade till det på sin twitter för att hon tyckte att det var roligt. Stort för en som hade Skugge som idol under tonåren. 
 
Jag och min man ÄLSKADE Bron! Kan fortfarande bli nostalgisk när jag tänker på hur vi låg i soffan på kvällarna och såg på Bron samtidigt som jag ammade bebis. Mys!
 
 
 
 
Vi var på Teneriffa i februari. Jag blir inte nostalgisk när jag tänker på den resan. Två slitna småbarnsföräldrar hade sett fram emot värme och ljus men sedan blåste det STORM och regnade hela veckan! Fy. Fan. Det var komplett ISKALLT på hotellrummet. Dessutom började bebis odla tänder och sov NOLL hela veckan. Men visst någon timma här eller där var de solsken och gnällfritt. 
 
 
 
 
Kring påsk pyntade treåringen sin lillebror med paljetter och kallade honom för påskbebis. 
 
 
 
 
Jag fortsatte att vara förtjust i jobba-med-radio-tanken. Jag började lyssna på podcasts och kände direkt att det vill jag göra! Men vem skulle jag podda med? Ingen av mina vänner kändes så värst poddiga av sig. Så jag kontaktade jag Matilda. Jag kände henne inte men jag läste hennes blogg och tyckte mycket om den. På något vis trodde jag att vi två skulle komma bra överens.
 
Jag skrev ett Facebookmeddelande till henne och frågade om hon ville starta en podcast med mig? Det ville hon! Vi kom otroligt bra överens och sju år senare (!) är Matilda fortfarande en av mina närmaste vänner tillika kollega. 
 
Jag har genom åren fått frågan hur jag "vågade" höra av mig till en person som jag inte känner men för mig är det inte några konstigheter? Jag är aldrig rädd för att fråga, höra av mig eller ta initiativ. Det värsta som kan hända är att man får ett nej och jag är inte rädd för ett nej och känner heller ingen skam kring det. Även om det kan vara frustrerande. 
 
Jag och Matilda startade i alla fall Moa och Matildas podcast. Till hjälp hade vi min begagnade Mac-dator, min mans inspelningsgrejer (som han har till musiken) samt google. Vi kunde inget om inspelning eller ljudredigering men vi lärde oss utmed vägen.
 
 
 
 
Vi brukar skratta så att vi gråter åt den hemska pod-bilden vi använde oss av. Ingen av oss var egentligen nöjd med den men eftersom vi inte kände varandra så bra vågade ingen säga något...
 
 
 
 
 
På sommaren var vi på Öland. Vi panikhyrde den enda stugan som var ledig i hela Sverige (detta efter att har ringt runt till hela Österlen). Den kostade multum och var typ två gånger två kvadratmeter stor. Alltså... Det var mysigt och så men vi checkade ut två dagar tidigt. Det var efter det som jag bestämde mig för att aldrig mer sista sekunden-boka en semester.
 
 
 
 
Jag gick på Mammaträning och träffade två stycken fina vänner! Vilket vänskapens år 2013 var inser jag nu?
 
 
 
 
Jag och Matilda poddade på varje vecka samtidigt som vi båda var föräldralediga. Det var inte helt lätt att få till inspelning med två stycken ettåringar men vi fixade det! Dessutom framgångsrikt för vi hade måååånga lyssningar. 200 000 i månaden typ. Galet. 
 
 
 
 
Vi blev intervjuade av radio, tidningar och tv4.
 
 
 
 
 
2013 var året då jag funderade massor på vad jag ville göra med mitt jobbliv. Och när jag säger att jag funderade massor så menar jag MASSOR! Jag hade så många drömmar och så mycket vilja i mig. Jag började inse att jag kanske inte kunde sitta hemma och vänta på att få chansen. Jag kanske behövde gå ut och skapa chansen själv? En tanke om att starta eget företag började gro i mig... 
 
Sedan rundade jag av 2013 med att på annandag jul gifta mig med min älskade make.
 
 
 

Bokning av bilsemester

Igår planerade vi vår bilsemester till Kroatien. Det vill säga vi planerade alla stopp som vi ska göra på vägen dit och hem. Det är både roligt och rätt så energikrävande att planera en sådan grej. Vi började vid kl 16 och var klara vid midnatt. Med paus för mat och efterrätt. Efter det kan jag säga att vi hade googlat musten ur oss plus varit i varje hörn av google maps. 
 
 
 
 
Det vi fick ta hänsyn till i planeringen är hur långt det är mellan stoppen så att vi får ett jämt flöde i körningen (jo jag är medveten om att det är gubbvarning på hela den meningen). Vi vill heller inte göra allt för stora avvikningar från huvudrutten (nu går gubbo-metern i topp här, det hör jag). Det blir så många timmar i bilen ändå att vi gärna slipper omvägar. 
 
Vi insåg också att det finns HUUUUR mycket som helst att se och göra (tack snälla ni för alla tips!) och någonstans måste vi välja russinen i Europa så att säga, eftersom vi inte kan vara borta hela sommaren. Plus välja sådant som både fyra vuxna och fyra barn mellan 14 och 8 år kan ha behållning av. 
 
Ungefär så här kommer det se ut:
 
Dag 1: Vi tar nattbåten från Sverige över till Travemünde  
 
Dag 2: Vi gör vårt första stopp i Würzburg och checkar in på hotell med pool. Där kan barnen hoppa av sig energi efter rätt många timmar i bilen. Würzburg verkar heller inte vara ett direkt fult ställe.
 
 
 
 
Dag 3: Vi åker vidare mot Österrike och stannar en natt i Salzburg.
 
 
 
 
Dag 4: Vi åker ner mot Kroatien. På vägen stannar vi några timmar i Sloveniens huvudstad Ljubljana. På eftermiddagen/kvällen är vi framme i vårt hus i norra Kroatien. Där stannar vi i en vecka.
 
Hem 
 
Dag 1: Vi åker från Kroatien upp mot Hallstatt som ligger i alperna i Österrike. På vägen pausar vi vid Postojna-grottorna i Slovenien som inte ligger speciellt långt från där vi bor i Kroatien. På eftermiddagen är vi framme i Hallstatt.
 
Dag 2: Vi stannar en extra natt i Hallstatt som ska vara en världens vackraste byar. Bara att vara i alperna liksom? Tjena!
 
 
 
 
Dag 3: Vi åker mot Tyskland och stannar en natt i Nürnberg som ska vara en spännande stad. Där har vi också hotell med pool så att barnen kan lattja av sig energi. 
 
 
 
 
Dag 4: Vi åker upp mot Travemünde för att ta nattbåten över till Sverige igen. På vägen pausar vi eventuellt några timmar i Kassel. 
 
Känns fab det här!

Besök i Huskvarna

Igår var vi hos min kusin som bor utanför Huskvarna. Släkten brukar bli bjudna dit vid trettonhelgen. Mysig tradition.
 
 
 
 
Vi blev bjudna på världens godaste tomatsoppa med fetaostkräm. 
 
 
 
 
Till fika blev det massor av frukt. 
 
 
 
 
Och glass!
 
 
 
 
Herregud så gott det är med glass, grädde och frukt. Svepte två portioner. 
 
Ursäkta men hur snygg moccamaster??
 
 
 
 
Man blir ju pigg bara av att titta på den. 
 
Fun fact: Min man fick en moccamaster i present när han slutade ett jobb för länge sedan. Han var väl 24 bast och jag 22 år eller nåt sånt. Jag tyckte att kaffemaskinen var supermärklig och mest krånglig. Vi hade den ett tag men sedan tröttnade vi (mest jag) och skänkte bort den till second hand till förmån för en perkulator. Inte visste jag att en moccamaster kostar typ 2000 SPÄNN ELLER IBLAND MER??
 
Grattis till den som fyndade en röd moccamaster på Myrorna. Om den ens kom så långt som ut i butikshyllan. 
 
Min kusins bebis visade sina flask-hållar-skills. 
 
 
 
 
Han håller den med ett en-fingers-grepp! Wow. Vi var alla mycket imponerade.
 
Efter några timmar rullade vi ut till bilen och bilen rullade hos hem till Skövde. 

Nyår 2019

Nämen hej 2020! Trevligt att ses. 
 
Vi hade en trevlig nyårsafton igår på alla sätt. Först åkte vi skridskor i solen. 
 
 
 
 
Sen åkte vi hem. Sen åkte vi skridskor igen vid 17-tiden tillsammans med våra Norgevänner. Jo jag kallar dom för Norgevännerna. Efter skridskovända nummer 2 åkte vi alla hem till oss och började förbereda kvällens trerättersmiddag.
 
Jag gjorde lingonbellini till fördrink. 
 
 
 
 
Våra kompisar hade med sig champagne och det tackade jag inte nej till.
 
 
 
 
Skål!
 
 
 
 
Till förrätt blev det toast skagen.
 
 
 
 
Ursäkta men hur trevligt att ägna kvällen till att laga mat??
 
Jag hade förberett noll och alla hjälptes åt istället. Så ska vi göra mer tillsammans med gäster känner jag. Varför ska en person stressa som en gnu med matlagningen (jag är i alla fall alltid en gnu i köket innan vi ska ha gäster) när man kan göra det som en social grej tillsammans? Sen blev saken igår inte sämre av att min kompis Carolina är superduktig på matlagning. Hon har en matblogg för alla som vill ha inspiration. 
 
Igår lärde Carro mig att man kan skära hasselbackspotatis i en slev. Då kan man nämligen göra djupa fåror utan att råka skära igenom hela potatisen. 
 
 
 
 
Till hasselbackspotatisen åt vi oxfilé, rödvinssås och bearnaise. Sååååå gott!
 
 
 
 
Sjuåringen hade gjort bordsplacering. Carolina är inte svinlätt att stava alla gånger.
 
 
 
 
Till efterrätt blev det pannacotta med kolapopcorn. Gott!
 
 
 
 
Efter min årliga nyårsquiz var det vips tolvslag och vi hann inte ens få fram något att skåla i. Men ett nytt år blev det ändå.
 
Nu ska vi vara unika och beställa pizza.

Nattgäst

Vi har haft en nattgäst! Mitt syskonbarn. Som ni kanske förstod.
 
1 år och 8 månader är han nu och pratar som bara den. Vi förstår naturligtvis knappt hälften av allt han säger men pratar gör han icke desto mindre. 
 
Ettåring: Hdjkld dkhdlk sklaa ldldma amoffn.
Jag: Jaha? Säger du det! 
Ettåring: Kdftea öa akapc jlomft nydejk.
Jag: Oj! Det låter onekligen intressant. 
Ettåring: Nkdkn sknss ldls ufhnb.
Jag: Wow! Vilken grej!
 
Ungefär så. 
 
Fast en del som han säger förstår vi jättebra. Han är till exempel helt övertygad om att mamma jobbar och pappa kör bilen när han är hos oss.
 
– Mamma jobbar! säger han. Pappa bilen köra! 
 
Mycket möjligt att det är så de nyttjar barnvaktstiden. Vad vet jag? 
 
 
 
 
 
I natt sov gästen som en stock.
 
Kl 06 imorse vaknade jag och inväntade att han skulle vakna. Men han sov vidare. Klockan 07:30 vaknade 10-åringen. Klockan 07:45 vaknade 7-åringen. Klockan 08:00 hängade båda två över resesängen och stirrade ut den sovande nattgästen. Strax efter 08 vaknade han så eeeeentligen. 
 
 
 
 
Sen myste vi i sängen en stund. Efter det åt gästen tre mackor och ett äpple till frukost.
 
Nu har han åkt hem och vi ska träffa våra kompisar från Norge.

Grillnig och bio

Igår ryktades det om sol så vi packade oss iväg till skogen med några kompisar.
 
 
 
 
Vi grillade korv och jag fick utökad feeling.
 
 
 
 
Jag tänkte att bullarna skulle bli lagom ljumma och chokladollarna smarrigt mjuka. Men det slutade med att chokladbollarna blev smet och bullarna brända i botten. Barnen var lagom nöjda med mig. 
 
På eftermiddagen skulle jag och min man gå på bio med min bror och Hanna. Klockan var 16:00 när jag tog en promenad in till stan. Tydligen är jag så desperat optimistisk att jag inbillar mig att jo det ääääär lite ljusare på eftermiddagarna nu. 
 
 
 
 
På bion blandade jag chokladlinser i popcornen. Given mix. 
 
 
 
 
Vi såg Thomas Ledin-musikalen En del av mitt hjärta. Jag hade helt ärligt inte ens kollat upp vad den handlade om. Men jag visste att Edward af Sillén hade med saken att göra och jag älskar allt som Edward gör. Jag blev inte besviken nu heller. Filmen var SÅÅÅÅ bra! Bra manus, kul plottar, bra skådisar, bra ALLT. Jag är så imponerad hur de lyckas interagera musiken med handlingen utan att det blir krystat. 
 
 
 
 
Edward af Sillén är en person jag beundrar så himla mycket. Han och en annan manusförfattare som heter Tina Mackic ser jag verkligen upp till och inspireras av rent jobbmässigt. Mia Skäringer också! De är mina topp tre jag skulle bjussa på middag och ha tusen frågor till. 
 
A ja. Se filmen!

Annandagstradition

Igår träffade jag på en gammal vän, av en slump. Jag gick en promenad från stan och plötsligt kom hon gående på trottoaren. Hon bor i Göteborg annars så jag hade inte väntat mig att se henne där och då.
 
Vi pratade en lång stund och sen kom vi fram till att ingen av oss hade bråttom till något så vi ringde vår gemensamma vän som bor bara 2 minuter från där vi stod just då. Och så bjöd in oss på fika. Vi var välkomna.
 
 
 
 
 
Sen pratade vi bort 4 timmar. Vi avhandlade allt från jobb, jultraditioner, framtidsdrömmar och allmänt mående och jag åt upp alla hushållets marknadskarameller i en imponerande rask takt. Mycket trevligt. 
 
 
 
 
Kom på att jag träffade samma kompisar även förra årets annandag så jag tänker att denna träff får bli tradition från och med nu. Möjligt att vi kan planera det mer nästa år? Utgångspunkten måste inte vara att två av oss råkar på varandra av en slump. Eller så får de bli traditionens spänning?? 

Juldagen 2019

Igår firade vi jul hos min mans bror med familj. Svärmor och svärfar var också där. 
 
 
 
 
Vi fick en god välkomstdrink. Ursäkta men hur trevligt att som gäst få en drink att skåla i när man anländer? Alkohol som alkoholfri spelar ingen roll. Det ska bli ett nytt koncept när vi får gäster framöver. 
 
 
 
 
 
Vi fick god mat. Min svärmor bakar såååå gott bröd som man tydligen steker i stekpanna? Jag ska ta receptet på det.
 
 
 
 
 
Hög igenkänning på lillkusinens strumpbyxor. Been there. 
 
 
 
 
Vi tog en släktsam julbild. 
 
 
 
 
Efter julklappsutdelningen skulle granen ut. Den barrade nämligen så mycket att det var lika bra att dammsuga grenarna direkt.
 
 
 
 
Efter några trevliga timmar åkte vi hem och tillbringade resten av kvällen i soffan. Sov goda 10 timmar i natt.  

God Jul 2019

God Jul på er alla kära läsare! 
 
Hoppas att ni hade en fin julafton igår på det sätt som ni önskar. 
 
 
 
 
Vi startade julaftonsmorgon vid 07:30. Tidigare år har vi startat vid 06:01 så det var verkligen sovmorgon. 
 
Pojkarna fick öppna ett paket på morgonen. Det innehöll SHL-gubbar till bordsishockeyspelet. De fick Färjestad, Frölunda och Djurgården-gubbar. Ni förstår att det var en uppskattad present. 
 
 
 
 
Sen åkte vi till mamma för julfirande. 
 
 
 
 
Min kusin har fått en bebis. Jag råkade kladda ner honom med mina målade läppar. Stackar´n. Överfallen av läppstift på livets första julafton och allt.
 
 
 
 
 
Kan inte släppa att jag tycker att den här tomten har något obehagligt i blicken? Han kan flasha gluggar och sockerbitständer hur mycket han vill. Mig lurar han inte!!
 
 
 
 
Sen var det dags för julklappsleken. 
 
 
 
 
Detta år erhöll jag en krubba som jag blev mycket glad för! 
 
 
 
 
 
Efter julklappsleken var det dags för tomten att komma. Det spanades i köksfönstret. 
 
 
 
 
När tomten väl kom innanför dörren hann han inte ens uttala de bevingade orden "finns det några snälla barn" innan släktens treåring utbrast JAG HAR VARIT SNÄLL! Lika bra att få det administrativa överstökat. 
 
 
 
 
Jag stod för efterrätten. Temat var rött och vitt. Och gott. Jag hade gjort en frozen cheesecake och tomte-jordgubbar. Det senare är alltså grädde och jordgubbar.
 
 
 
 
När vi firat av oss ordentligt med släkten åkte vi hem till min bror och Hanna.
 
Min bror får pris för ABSOLUT bästa idé - nämligen ett godisbord!! 
 
 
 
 
Det här kanske är en vedertagen grej i andra familjer men hos oss har vi aldrig sett något liknande och alla var mycket imponerade. 
 
Efter att vi beundrat godisbordet och möjligen smakat en del åt vi kvällsmacka, hade 31-turnering (kortspela alltså) och avrundade med en film i soffan. 
 
 
 
 
En mycket bra julafton!

Mina mål 2019 - hur gick det?

Det är snart 2020! 
 
Jag gick tillbaka i arkivet och spanade in mina mål för 2019. Jag gillar att ha mål och visioner, både i jobbet och privat. Det motiverar mig. 
 
Hur gick det med mina mål för det gågna året då?
 
Mål 1: Vara ännu mindre på sociala medier 
Hm... Jag anser fortfarande att jag är för mycket på sociala medier men visst slösar jag mindre tid på det generellt. Jag gör också aktiva val i form av att läsa tidningar och böcker snarare än att slöscrolla telefonen. 
 
 
 
 
 
 
Mål 2: Slänga ännu mindre, handla second hand, resa klokt, äta vegetariskt
Det har jag infriat. Vi har fått in en vana att handla mat på ett smart sätt och ta till vara på allt i kylskåpet. Jag äter gärna vegetariskt även om jag absolut kan dra ner ännu mer på kött. Handla second hand, njaaa... Jag försöker att inte handla så mycket överhuvudtaget. Vad gäller att resa har vi haft ett flygfritt år.
 
Mål 3: Skriva klart och skicka in min bok 
Jag skrev klart min bok, skickade in till förlag OCH BLEV ANTAGEN! Så nedrans stolt över mig själv. 
 
 
 
 
 
Mål 4: Skriva minst ett manus 
Jag tror att jag menar manus till en serie? Det har jag inte skrivit något, fast jag har skickat in en pitch till SVT. Det kan man göra när som helst. Jag fick dock ett nej. Det gjorde inte så mycket för nu känns bokskrivandet roligast. Men att skapa en serie någon gång det ska jag göra. Jag har massor av idéer.
 
Mål 5: Satsa ännu mer på kreativt skrivande 
Här menade jag att jag ville gå från det kommunikativa skrivandet till mer kreativt skrivande. Jag blev bland annat anlitad att hålla en workshop i kreativit skrivande. Det gör jag gärna mer av. 
 
 
 
 
 
 
Mål 6: Sluta träna. 
Haha... Jopp. Jag sa upp mitt gymkort som bara stressade mig. Nu går jag promenader varje dag och styrketränar hemma. En skön nivå.
 
Mål 7: Fortsätta göra kul grejer med familj och vänner 
Det har jag gjort. Familjeresan till Tyskland var en höjdpunkt 2019. Barnen längtar tillbaka. 
 
 
 
 
 
 
Nu filar jag på några mål och visioner för 2020.

Julledigheten är igång

Igår var vi våra släktingars stuga och hade julmys. 
 
Vi brukar alltid kicka igång julledigheten där. I vanliga fall är vi utomhus och grillar korv vid sjön (vi kommer aldrig glömma den gången min svåger smälte sina skor vid elden) (note to alla: värm inte kalla fötter för nära öppen låga). Men i år var vädret be-de-rövligt. Så vi höll oss inomhus. 
 
 
 
 
Jag hamnade i omedelbar julledighets-stämning. 
 
 
 
 
 
Sen gjorde vi mini-pepparkakshus. Dessa små pepparkakshus är det enda jag har sett på Instagram under hela december. Tvååringen tyckte att det var roligast och pysslade raskt två hus på raken.
 
 
 
 
 
Efter mat, fika och pyssel åkte vi hem och beundrade Västsveriges glesaste hyacint som ståtar på vårt köksbord. 
 
 
 
 
Så mycket stjälk. Så lite blomma. 
 
Men inte ska den skämmas för det! Nej då. Jag vårdar den som om vore den min egen avkomma.
 

Jag har räddat Rut

Under december har jag fått påminelser från biblioteket om en barnbok som heter Rädda Rut som jag tydligen inte har lämnat tillbaka. 
 
Jag har letat och letat och letat efter denna sabla bok men inte hittat den. Jag har kommit fram till att jag måste ha skickat den med barnen till skolans bibliotek? Eller typ lämnat tillbaka den på vanliga bibblan utan att det har registrerats (vilket har hänt mig förr)? 
 
I veckan fick jag ett brev där det stod att jag kommer få en faktura på boken om jag inte lämnar tillbaka den omgående. Då bestämde jag mig för att ge letandet här hemma ytterligare en chans. 
 
– Nu JÄKLAR! tänkte jag och började trava runt i huset med bestämda letar-steg. 
 
Då låg boken där.
 
Mitt framför mig. 
 
Och jag insåg att jag har stått och hållt i bokjäkeln FLERA gånger!! Den har varit mitt framför ögonen på mig varje dag. Bara det att jag har läst på omslaget att den heter Den magiska djuraffären. Inte Rädda Rut. 
 
 
 
 
Det är SÅ typiskt mig att inte läsa alla titlar på boken. Alltså jag tror inte att ni förstår HUUUUUR typiskt mig det är. Jag är skum-läsandet URMODER. Jag är UPPFINNAREN av att utesluta detaljer. Googlar ni på mig får ni upp själva defenitionen av en person med svepande seende.
 
Va? 
 
Nej jag har aldrig läst det finstilta på något någonsin.
 
A ja. Nu har jag i alla fall räddat Rut tillbaka på bibblan. 

Årets julgran på plats

Och DÄR kom julgranen på plats.

 

Lite tidigare än vad vi hade planerat. Men igår hade vi tid helt enkelt. 

 

 

 

 

Ja det var jag som balanserade stjärnan på plats. Ja jag tycker absolut att toppen hade kunnat vara ytterligare lite längre faktiskt. Är den inte lite snål på höjden?

 

Jag är väldigt nöjd med granen i år måste jag säga. Nu ska den bara skötas också.

 

– Vi kan väl hålla koll och vattna den båda två i år? sa min man. 

 

Det skulle han aldrig ha sagt.

 

Jag påminde honom vänligt om att jag är den som har koll på ALLA våra växter i huset ÅRET runt! En snabb överslagsräkning senare kom jag fram till att min man därför har 557 och en halv procents ansvar för vattning och allmän skötsel av julgran i 328 år framöver. Minst. 

 

Vid närmare eftertanke höll han med om att det var rimligt. 

 

Megajulgran och husdjur

Min bror och Hanna har tagit in sin julgran. Vi var genast tvugna att springa dit och sola oss i barr-glansen.
 
Den är ENORM! 
 
 
 
 
Bilden gör inte diametern rättvisa. Dubbla storleken i sinnet så har ni korrekta mått.
 
Vi har inte tagit in någon julgran än. Jag tänker att vi gör det på söndag eller måndag. Många tar in sin julgran i början av december för att de "vill hinna njuta" och jag köper verkligen det argumentet. Vi tog också in vår julgran i början på december ett år. Men aldrig mer så tidigt säger jag bara. 
 
En gran är som att dra på sig ett husdjur med all vattning och skötsel. Råkar man glömma bort husdjuret någon dag eller två (vilket är lätt hänt i december) (ursäkta mig liksom) så får man sota för det resten av månaden och fullkomligt vada i vad husdjuret släpper ifrån sig. Till slut får man förvisa den ut i trädgården på självaste julafton eftersom man inte står ut en enda sekund till.
 
Ett år kunde husdjuret inte hålla tätt utan läckte på vår parkett. På den platsen ståtar nu en trevlig svart fläck.
 
Så ja. Vi väntar lite. 
 
Jo jag vet att man kan ha plastgran. Har dock inte kommit runt tanken på det ännu. 
 
 

En uppdatering om pusslandet

Hur går det med pusslet kanske ni undrar? Jo tack. 
 
I helgen tog vi min bror och Hanna till hjälp. Vi hade nämligen fortfarande inte kommit längre än till två bitar. Min bror och Hanna är två tålmodiga, logiska personer och bitar hittades och fogades samman i en rask takt.  
 
 
 
 
 
På en kort stund hade de pusslat hela ramen plus en halv kamin. 
 
Så bra! Nu har vi skickat med pusslet hem till min bror och Hanna. Målet har hela tiden varit att jag och barnen ska vara klara med det innan jul och jag tror baske mig att vi lyckas!
 
Ha!
 
Va?
 
Jo jag tycker att det räknas att vi har klarat pusslet även om det är andra som pusslat det. Det viktigaste är att det blir klart, inte vilken hand som har gjort exakt vad. 
 

Glöggig aw och speciell pizza...

I fredags var jag på glögg-AW som min kompis Åsa ordnar varje december. 
 
Så himla trevligt! 
 
 
 
 
Åsa är min kompis som är kock så det är inte direkt svintråkigt att bli bjuden på mat av henne. 
 
 
 
 
Jag hade rött läppstift för julig känsla. 
 
 
 
 
Igår skulle vi ha kompisar över på middag. Först trodde vi att ett av barnen höll på att bli sjuk så vi avbokade middagen på förmiddagen. Klockan 15 var dock barnet på strålande piggt humör igen och då kände vi bara att... Ska vi kolla om kompisarna vill komma ändå? Det ville de. 
 
Japp. Vi hade planerat att göra egen pizza. 
 
 
 
 
Vår kompis är glutenintollerant och jag hade instruerat min kära man att handla glutenfria pizzabottnar. Pizzabottnar köpte han men när vi skulle dekorera pizzan insåg vi att de inte alls var glutenfria. 
 
Gah!! 
 
Panikhandling mitt i middagen. 
 
Sen gjorde vi pizzor till barn och vuxna. Vi vuxna hade grönkål på. Jag sköljde och klippte sedan en rätt bra mängd kål över pizzan. Tjoff in i ugnen. Sekunden senare ser jag bakom ugnsglaset hur det rör sig på pizzan. Och det är inte osten som bubblar.
 
DET ÄR EN LARV!! 
 
En larv på pizzan! Direkt sprungen ur den ekologiska grönkålen. Överlevare av både skölj och klipp.
 
Alltså, jag kommer aldrig glömma synen av hur vi ofrivilligt helsteker en larv. ALDRIG! Eller ja, vi tog ju snabbt ut pizzan och tjoffade ner larven i matavfallspåsen. Men det är oklart om larvis blev sig själv igen... Jag hoppas dock att den lever sitt best life bland matrester just nu. 
 
Summering: Bjöd in gäster, bjöd av, bjöd in igen, handlade, handlade fel, handlade rätt, bjöd på larv. 
 
Priset för absolut bästa värdar går till *trumvirvel* familjen Spider von Chick! 
 
 

Rätt kakor hos rätt person

Jag har fått mina favoritkakor av mormor! Franska våfflor, ni vet. 
 
Hon hade med sig dem i lördags när vi hade julpyssel hemma hos oss. Det var dock rysligt nära att jag inte fick kakorna! Mormor är nämligen lite glömsk ibland, vilket man har all rätt att vara när man är 91 år gammal, så för några sekunder fick hon för sig att kakorna skulle till någon annan. 
 
– Jag har bakat franska våfflor, sa hon. Vem är det nu som älskar dem så mycket? Peter va? 
 
Min bror!
 
– Nej! utbrast jag. Det är jag som älskar franska våfflor. 
– Va? Du? 
– Ja! Det är JAG som älskar dem! sa jag och slet vänligt burken ur händerna på henne. 
 
PJUH! 
 
Avvärjde en smärre katastrof där känner jag. 
 
 
 
 

Favoriter på julbordet

Idag har vi haft julbord på jobbet. Eller jullunch snarare, men det är som ett helt julbord. Mycket generöst.
 
Jag tog på mig en rymlig särk för maximal ätkomfort. 
 
 
 
 
 
 
Ja tack på julbordet:
 
1. Skinkan 
Nybakat bröd med julskinka och senap är såååååå gott! 
 
2. Köttbullar 
Köttbullen är en trygg trotjänare på julbordet. Något man alltid kan lita på. 
 
3. Svampstuvning i krustader 
Min moster gör det till släktens julbord. Mycket delikat. 
 
Nej tack på julbordet:
 
1. Gravad lax 
Jag klarar inte av rå fisk eller rå mat överlag. 
 
2. Janssons frestelse 
 Inte så frestande om ni frågar mig. Synd att lägga anjovis i en annars fin gratäng, kan tyckas.
 
3. Sill 
Som sagt. Jag klarar inte rå fisk. Sill är en av ytterst få, kanske den enda, matgrejen som jag inte ens har förmått mig att smaka på. Jo, möjligt att jag har smakat yttepytte på senapssil eftersom såsen maskerar själva fisken. Men nä. Jag betackar mig. Vilket är synd för just fisken är ju supernyttig. Jag sörjer faktiskt att jag inte klarar av sill. 
 
Bubblare:
 
Lussebullen. Det är kanske inte en julbordsgrej men jag vill ändå nämna det. Lussebullen är som ett fluffigt, underbart, litet saffransmoln i munnen. Mmm...
 
I år på julbordet:
 
Planerar att kolla upp olika former av kålrätter. Jag ÄLSKAR kål! 
 
Vad gillar ni bäst på julbordet?
 

Julpyssel och fruktade förberedelser

I helgen var det fullt pysselpådrag hemma hos oss. 
 
 
 
 
Mamma gjorde julgranskulor av puttekulor.
 
 
 
 
Efter en stunds pysslande började hon mumla något om julklappsspelet. Ni vet, vi spelar ju ett julklappsspel varje år med släkten och det året mamma pysslade en ängel och slog in har satt djupa spår hos oss alla (även kallat "ängel-gate"). Mammas ängel följdes senare upp av den fruktade snusängeln. Det är inte enligt reglerna att pyssla egna saker och ta med i spelet (undantag barn).
 
Jag var tvungen att varna släkten. 
 
 
 
Fick omedelbart svar från min kusin.
 
 
 
 
 
Lite senare på kvällen skickade en annan släkting den här bilden med texten "förbereder mig inför julklappsspelet".
 
 
 
 
 
!!!
 
Årets julklappsspel kommer bli SNÅRIGT. 
 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg