Köksintervju

Jag gillar ju som bekant att låna listor och koncept från min favoritbloggare Sandra Beijer. Nu har jag gjort det igen! En intervju om mitt kök, där vi låtsas att ni ställer frågorna.
 
Hej Moa, tack för att vi får hälsa på i ditt kök!

Jamen varsågoda och välkomna in. 


Vad fint du har det.

Tack. Jag har bara panikstädat en liten gnutta innan ni kom. Plus att vi ju renoverade i våras. Det var 100% vidrigt men värt det i efterhand. 

 

 

 

 

Så. Har du ordning i dina lådor?

Njaoooo... Ni kan få se den lådan där vi har bäst ordning. 

 

 

 
 
 

I övrigt - inte svinbra ordning direkt. Marie Kondo skulle inte komma in i vårt kök berömma oss för vår fina organisation, det är jag 99,5% säker på. 

 

Äsch, strunt i Marie Kondo. Har du någon favoritgrej?
Diskmaskinen! Say no more. Min ride or die. 

 

Okej, förutom din "ride or die" diskmaskinen. Vad är det bästa med ditt kök?
Att det, trots att det är litet, finns gott om plats att "arbeta". Vi är nog den enda familjen i vår radhuslänga som har en arbetsbänk som löper under fönstret. Förstår inte varför inte alla nyttjar den möjligheten?

 

 

 
 
Sen gillar jag arbetsbänken som döljs bakom spis och kyl, där vi kan ställa diverse krafs utan att det syns såvida man inte bli inbjuden att stiga in i köket, vilket ju ni blev nu.
 
 
 
 
 

Men gud så smart med så många arbetsbänkar! Hur är du när du lagar mat?
Då lyssnar jag på en podcast eller ljudbok och är "i mig själv". Då vill jag inte bli störd. Ropar barnen "mamma!" ropar jag "pappa!". 

 

 

Smart! Den här då: Laga mat i grupp eller själv?

I just vårt kök - själv. Det är så litet att det lätt blir packade sardiner-vibbar om vi är flera. Men jag kan gärna ge sallad-uppgiften till någon som kan sitta vid köksbordet och skiva gurka. Typ. Det lät väl kul och vibrant?

 

 

Ja det lät väldigt vibrant. Följer du recept?

Ska jag laga något nytt så visst, då kan jag väl kasta ett getöga på receptet. Men jag följer det aldrig slaviskt utan adderar efter behag och smakar av. Köttfärssåsen hela familjen älskar har jag experimenterat fram. Hemligheten heter buljong och tomatpuré. Min man är prick tvärt om. Han får hög puls och svettningar när han ser mig salta efter behag i bästa farbror Melker-anda. 

 

 

Farbor Melker for the win! Vem har lärt dig laga mat?
Jag har lärt mig själv. Kunde inte ens koka potatis innan jag fick barn. Sen fick vi barn och var tvugna att lära oss men det fanns liksom ingen tid att lattja runt så vi körde matkasse med snabba recept några år när barnen var små. Det gjorde att vi fick in rutinen på annan mat än makaroner och falukorv. I takt med att barnen blir större har tiden funnits att göra mer avancerad mat och testa nya recept. Nu kan jag tycka att det är riktigt trevligt att laga mat med en podcast i öronen? Jag kan till och med tycka att det är roligt att få gäster och bjuda på mat??

 

 

 
 
 

Men vänta... Va? Spola tillbaka. Kunde du inte ens koka potatis innan du fick barn?

Jag var 25 år! Ett barn själv. Okej? Ett stort barn. Övervuxet kanske. Men ändå. Barn!

 

Eh... Okej. Vad är din åsikt om matlagning?
Tyckte att det var vidrigt tråkigt förr. Vi lagade som sagt (knappt) aldrig mat innan vi fick barn. Vad åt vi undrar ni? Luft blandat med syre? Jo absolut, men vi åt också lagad lunch ute på jobbet och på kvällen blev det mer en matigare kvällsmat, typ. Men min allmänna åsikt är att matlagning är rätt kul och det är framför allt trevligt att äta resultatet.

 

Vi håller med! Vad ska du laga idag?
Kyckling med potatisgratäng och grönkål tror jag att det blir.  

 

Gott! Tack Moa för intervjun. 

Tack tack själva. 


Ålen - vilket djur!

Och där kom en rubrik ni inte trodde att ni skulle läsa hos mig?
 
Jag har köpt en bok på bokrean - Ålevangeliet. 
 
 
 
 
Det är en bok om... Ja. Ålar. Och om författarens relation med sin ål-fiskande far. Som en blandning mellan en roman och en faktabok. Har ni läst Bea Uusmas bok om Andrées Polarexpedition (som för övrigt ska bli film)? Om inte - LÄS DEN! Så bra! Ålevangeliet är skriven i samma stil. Lite som "true crime"-serierna på tv, fast i bokform och utan crime. 
 
 
 
 
Hur som helst har det gått upp för mig hur cool ålen är? Vilket djur!
 
12 fakta om ålen:
 
1. Ålen föds i Sargassohavet, nordost om Kuba. 
2. Till en början ser den ut som en genomskinlig larv, det är ålens första stadie. 
3. Efter sin födelse simmar larven upp mot Europa, med hjälp av golfströmmen.
4. När den når Europa, vilket kan ta 2-3 år, har den förvandlats till en glasål (en delikatess i baskien).
5. Glasålen tar sig in i vattendrag och anpassar sig till ett liv i sötvatten. 
6. Här förvandlas ålen igen och blir en gulål, ormlik och muskulös (hu!)
7. Ålen kan förflytta sig genom åar, vattendrag och diken. Den kan till och med förflytta sig på land (!!).
8. Ålen jagar på natten. Den äter fisk, grodor, kräftor, maskar, larver och insekter. Möss och fågelungar, om den får tillfälle. Den är även asätare (myyysigt). 
9. Den lever i sötvatten i mellan 15-30 år innan den bestämmer sig för att simma tillbaka till Sargassohavet. Här genomgår den sin sista förvandlig och blir svart i färgen, en blankål. 
10. På vägen tillbaka till Sargassohavet utvecklar ålen sina fortplatningsorgan. 
11. Samtidigt upplöses ålens magsäck? Det äter liksom inget? Blankålar i fångenskap kan leva så länge som fyra år utan att äta något alls.
12. På plats i Sargassohavets djup fortplantar sig ålen och dör sedan. 
 
Jag:
 
 
 
 
 
Man vet egentligen väldigt lite om ålen. Aristoteles (jo den Aristoteles) försökte förstå sig på ålen men kom inte så värst långt. Även Freud forskade på ålen utan några större framgångar. Dansken Johannes Schmidt var den som till slut (år 1921) kom på att ålen fortplantar sig i Sargassohavet (och alltså utvecklar sina fortplatningsorgan på väg dit). Det tog honom 20 år av farande fram och tillbaka med olika båtar innan han upptäckte det. Det får man kalla tålamod ändå?
 
Okej - mina boktips är alltså Ålevangeliet och som en bonus Bea Uusmas Expeditionen – min kärlekshistoria om Andrée-expeditionen. 

Bjudlunch

Igår bjöd jag in mormor, mamma, bröder och syskonbarn på lunch. Potatis och purjolöksoppa stod på menyn. 
 
Jag fotade för att jag ville visa er hur vårigt jag hade dukat men det enda jag kan se nu är den stora, gula osten??
 
 
 
 
Som ett stort schabrak med löpe står den där mitt på bordet. 
 
A JA! Det är gott med ost. Och fint med tulpaner.
 
 
 
 
Potatis och purjolökssoppan föll alla i smaken och när vi hade ätit efterrätt gick vi ut.
 
Stora barn hittade andra barn att spela fotboll med och jag tog rygg på 1,5-åring. Älskar att han är i åldern då han är nöjd bara han får möckla runt med en liten skottkärra eller kasta sand med en spade. 
 
 
 
 
Han hittade en hel del vattenpölar att plaska i också.
 
– Du kanske inte behöver stå mitt i vattenpölen? sa jag till honom vid ett tillfälle när han hade vatten upp till knäna.
 
Jag var nämligen lite osäker på hur vattentäta hans skor och överdragsbyxor är. 1,5-åringen klev lydigt ur vattenpölen, tittade på mig och sa.
 
– Faster Moa plaska! 
 
Onödigt att låta en härlig och djup vattenpöl gå till spillo, liksom. Någon kan väl plaska, tänkte 1,5-åring antagligen. Jag tackade vänligt nej till förslaget.
 
 
 
 
 
 
Efter en oväntat lång stund utomhus med tanke på att det blåste storm gick vi in och lagade middag och tittade Melodifestivalen.
 
Rätt låtar gick till final tycker vi!
 

Lyxlunch

Om jag åt gröt till lunch igår? Nej.
 
 
 
 
Om jag drack vin till lunchen igår? JA! 
 
Om jag hade Matilda till bordet? Ja!
 
Om jag och Matilda kallade till oss kyparen som undrade om vi ville betala och vi ba nej nej vi vill ha MER VIN! Eh... Ja.
 
 
 
 
 
 
Om jag tycker att den här typen av lunch borde bli tradition en torsdag i månaden? JA!
 
 
 
 
 
Ps. Jag åt alltså svamprisotto. Ds.
 
Ps2. Det var MYCKET gott. Ds. 

Pressfoto

Idag har jag fotat pressbilder för boken. 
 
Jag inledde morgonen med att panikstryka mina kläder och tänka att fotografen säkert är van att jobba bort fläckar i photoshop. När jag skulle sminka mig blev jag påmind om att sjuåringen lånat min ögonskuggpalett vid senaste leken för plötsligt hade jag plommonlila skugga istället för pärlemovit på ögonlocken. Tur att det finns vatten i kranen. 
 
Fotografen som heter Henrietta plingade på vid halv 10. Hon var supertrevlig och vi klickade (he) vilket alltid är skönt. Jag ville inte titta på bilderna som hon fotade för då blir jag så självmedveten. Bättre att peppra på, så kan vi välja sedan. 
 
Vi fotade hemma hos mig, utomhus, på ett fik, på bibblan (ej med en jättegammal, dammig bok i famnen vill jag poängtera) och på en scen eftersom delar av boken handlar om teater. 
 
 
 
 
 
Jag hade två ombyten och växlade mellan helsvart och min prickiga klänning (oldie but goldie). Vi fotade porträtt, helbild och halvbild. Sittande och stående. Jag gick i en trappa, tittade upp och tittade ner. Blundade säkert ibland (ni hör ju hur jag jobbade på) och log till mungiporna värkte så nu känns det som att det boooorde finnas en del bilder att välja på? Vi hoppas det!
 
 
 
 
 
Kul förmiddag!

Ångest

Ja-happ.
 
Då har man ångest då. 
 
Och med man menar jag moi
 
Har jag nämnt att jag har fått vid-behovs-medicin? Det har hjälpt. Jag märker att jag blir mycket lugnare inombords av det. Jag kan fortfarande tänka ångest-tankar men jag går inte igång på dem lika hårt. De ploppar upp och sedan försvinner de, liksom. Som hos vanligt fölk kanske?? Jag har ju annars svart bälte i att klänga fast vid mina tankar, jag låter inget i min hjärna komma och passera utan det ska malas och malas och målas upp olika scenarier tills jag är helt slut inombords. 
 
Jag tror att ångesten just nu mynnar ur att jag fick tuff kritik i min skrivkurs förra veckan. Jag kände mig lite hudlös inför det, måste jag säga. Jag måste träna mig i att andras åsikter om en text (hallå liksom??) inte definierar vem jag är. Andras åsikter och tankar måste heller inte vara världsaltets sanning. 
 
Om jag under kurs nummer ett sög åt mig feedback som en svamp tror jag att jag denna kurs nummer två ska lära mig att plocka russinen ur kakan. Så pass mycket lärdom har jag ändå fått om skrivande. 
 
Sen är det nyttigt att tvivla och stöta och blöta vad man håller på med. Men man måste kunna släppa det också. 
 
Till detta har jag känt mig lite stressad av olika anledningar och då blir det till slut en ångest-cocktail av det hela. 
 
Så ja. Jag har ju ett logiskt svar på min oro. Och nu när jag skriver om det kan jag tycka att det låter rätt löjligt? Hej hej i-länning liksom. Men för någon som har en hjärna som är van att spinna igång 2000% tills det finns noll logik och ursprung kvar kan det vara bra att få lite hjälp på traven att komma ner i varv, inombords. Glad att jag till slut har tagit den hjälpen. Det kan vara svårt att acceptera.
 
Att erkänna för mig själv att jag lider av psykisk ohälsa till och från har varit ett viktigt steg.
 
 

To the edge

Idag, på alla hjärtans dag och allt, har min man och hans band Ammotrack släppt en ny singel.
 
Tjoho!
 
To the edge heter låten och videon är inspelad med A-laget i vår sons ishockeyklubb, Skövde IK.
 
Mycket älskvärt!
 
Inspelningen tog plats sent på kvällen en vardag annars hade sjuåringen kunnat (och gärna velat) vara med. 
 
 
 
 
Mycket bra låt tycker jag som kanske är partisk.
 
Fun fact: Min man hade träningsvärk upphöjt till sjutton dagen efter denna inspelning. 
 

Tacksam gäst

Vi har haft en övernattande gäst i form av snart tvååring. 
 
Han sov så gott så gott i natt och vaknade vid 07:30. Då gick vi upp och gjorde frukost.
 
– WOW! TACK! utbrast gästen när faster ställde fram en bricka med smörgås.
 
Man hade nästan kunnat tro att jag just serverat en stycke skaldjursplatå??
 
– GOTT! fortsatte gästen. JÄTTEGOTT!
 
 
 
 
Gästen var så tacksam för sin frukost att jag tänkte att snart ringer Michelin-guiden på dörren och ger mig 3 stjärnor för väl utförd smörning och osthyvling. 
 
Japp.
 
Sen har vi legat i sängen och myst och tittat på Pippi Långstrump. Eller Pippi Strumpon som snart tvååringen säger. 
 
 
 
 
Nu målar vi och tvååringen berömmer sig själv. 
 
– TITTA! JÄTTEFINT! utbrister han efter varje drag med pennan.
 
Han är med andra ord duktig på att bygga upp både sig själv och andra. 
 
 
 

Dubbla kalas

Igår var vi på dubbla kalas.
 
Först firade vi min mamma med brunch. Mamma hörde av sig kvällen innan och frågade om vi ville ha kokt ägg?
 
 
 
 
Jag svarade att det är svårt att svara på när vi inte vet vad det finns i övrigt i brunchen? Blir det bröd och vatten - ja då kan de kokta äggen inte bli för många. Blir det smoothie, pannkakor, äggröra, bacon och så vidare, ja då känns kokt ägg överflödigt. Det visade sig luta mer åt det senare så vi tackade nej till äggen.
 
Mitt allra färskaste syskonbarn var med.
 
 
 
 
Lägg ett litet kokt brunchägg vad myyyysigt det är att gosa med en bebis! Jag blev påmind om alla små miner och ljud de gör ifrån sig. Älskar den här lille SÅ mycket redan!
 
Sen tutade vi iväg på kalas nummer 2. Min mans syskonbarn fyllde 3 år.
 
 
 
 
Treåringen var så glad och pirrig över alla gäster och presenter. Åh vad alla barn förtjänar att få känna sig som en omhuldad stjärna på sin födelsedag!
 
Min svägerska är som vanligt en stjärna på dessert.
 
 
 
 
Efter kalaset tutade vi hem till oss och hade mellokväll med tacos. 
 
 
 
 
Vi hade glasstest också till barnens (mest min) stora förtjusning.
 
 
 
 
En bra lördag i februari. 

Omhuldad aw

Igår var jag och Matilda på after work hos vår kollega Christina. 
 
Jag vet ingen som är så inbjudande, generös och omtänksam som Christina? Det är en fröjd att jobba med na´ som ni förstår.
 
Först drack vi champagne till ostbricka.
 
 
 
 
Vi var glada.
 
 
 
 
Sen fick vi kolla in Christinas köksrenovering. Hon förvarar det mesta i vardagsrummet just nu eftersom köket är en enda ja, cementkub? Här snackar vi renovering från grunden! Något jag aldrig hade klarat av med mina nerver. Jag hade antagligen kunnat tända ljus med min halsbränna.
 
 
 
 
Sen frossade vi i räkor och lärde oss att duk kom till för att folk runt bordet skulle ha något att torka munnen med. 
 
 
 
 
Christinas man kom med trisslotter till alla och vi blev alldeles pirriga och tänkte att ingen av oss kanske behöver jobba mer?? Någonsin??
 
Sen skrapade vi och jag och Matilda insåg att vi snällt får jobba på. Christina vann 60 kronor. Baserat på den summan enades vi om att hon kan komma 5 minuter sent på måndag. 
 
 
 
 
Happ. 
 
Sen lyssnade vi på musik och tjötade och drack ännu mer champagne och hade en trevlig kväll.

Godaste filen

Men snälla nån.
 
Minns ni när jag tipsade om Falköpings mejeris jordgubbsfil? 
 
Nu har jag hittat ytterligare en fil som är med och kämpar om förstaplatsen för godast fil. 
 
Nämligen Fjällfil med hjortron. Asså...
 
 
 
 
Huuuuur är det ens möjligt för en fil att vara så god?? HUR??
 
Jag blir nästan aggressiv när jag tänker på hur god den är. Lite som att äta vanlijglass med hjortronsylt, faktiskt. 
 
Syrlig, lagom söt, len och härlig. Viktigt med syran tycker jag! Det ska liksom pirra till lite i smaklöken när man äter en fil. Det kan en yoghurt aldrig erbjuda. Jag är team fil. 
 
Japp. Det får bli ett tips från mig till eder denna fredag. 

Pressbilder

Jag ska fota pressbilder för boken inom kort, möta upp en fotograf och så där.
 
Jag och Matilda spånade lite snabbt hur bilderna kan se ut:
 
- Jag sittande vid ett skrivbord i mahogny skrivandes med en gåspenna. 
 
- Jag när jag redigerar boken med ett förstoringsglas och/eller en monokel.
 
- Närbild när jag blåser bort damm på en jättegammal bok. 
 
- Jag i en stickad kofta plus halsduk framför en öppen brasa läsandes en tjock bok med bruna skinnpärmar. 
 
- Närbild när jag ligger i en hög med höstlöv. 
 
- Jag i basker.
 
- Jag i basker med varm choklad. 
 
- Jag när jag lyckligt kastar upp en bunt med manuspapper i luften. 
 
- Jag sippandes på ett glas rött djupt inbegripen i en bok. 
 
- Jag ihop med flytande bläck på något sätt.
 
- Jag på en stege vid en bokhylla på ett jättejättegammalt bibliotek. 
 
- Jag vid en stor skrivmaskin i gjutjärn. 
 
- Jag i någon slags gycklarkläder läsandes ur en pergamentrulle.
 
 
 
 
 
Möjligt att gycklarkläderna skulle bli lite mycket men i övrigt känns det som fräscha idéer! 
 
Tror absolut inte att förlaget kommer tycka att det känns författarklyshigt, nej. 

Inspirationskväll

Igår var jag och lyssnade till två olika kvinnliga entreprenörer.
 
Det var som en inspirationskväll kan man säga. Det var roligt att lyssna på deras resor och jag kunde känna igen mig i mycket.
 
I slutet lämnade båda tips.
 
Den ena tjejens första tips, att se sina barns talanger, tyckte jag var fint.
 
 
 
 
Hon pratade nämligen om att hennes föräldrar alltid har uppmuntrat henne i hennes intressen och kreativitet, ända sedan hon var liten. Jag tänker på hur jag alltid vill uppmuntra vill mina barn i allt de tycker är roligt. Ja så vida de inte får för sig att bli drogbaroner eller dylikt. Det finns ändå gränser för kreativiteten. 
 
Mina föräldrar har också alltid uppmuntrat mig i allt jag gör. När man känner ett stöd i ryggen då blir man extra modig. 
 
Den andra föreläsarens tips hade en västgötsk tvist.
 
 
 
 
Um du löter´t sjonka te räva sa ru se att dä årnar sek. 
 
Om du låter det sjunka ner, ska du se att det ordnar sig. Det är en sägning som man kan ha med sig i det mesta tänker jag?
 
Idag kom jag till jobbet och fick jag semlor till frukost!
 
 
 
 
Sen var det möte.
 
Sen gick jag hem. 
 
I DETTA VÄDER!! 
 
 
 
 
Alltså wow! Idag är det perfekt kallt, perfekt mängd snö och SOL! 
 
Både snö och sol är garanterat borta i morgon så jag lät det sjonka te räva och NJÖÖÖÖÖT!!! 
 
Nu sitter jag hemma och skriver.
 
Över och ut. 
 

En historia om bilar

Min första bil köpte jag tillsammans med min man. Året var 2008 tror jag?
 
Jag minns inte märket men det var en liten, röd bil och den kostade 12000 kr. Vi cashade den. Den höll i ett år. Sedan gick topplocket och det skulle kosta lika mycket att laga det där locket som vi hade betalat för hela bilen och det tyckte vi knappast var rimligt.
 
Jag har hatat topplock sedan dess. Vet inte ens vad det är för något men ogillar starkt. 
 
Efter den bilen fick vi min mammas gamla bil. Efter den bilen fick vi min svärfars gamla bil. Jo det är sant. Vi fick två bilar på raken? Absolut inga nya bilar, men de gick att köra ett tag. Den senare kallade vi för Pruttibangbang som ni kanske minns? Den stackarn blev påbackad av en granne så vi fick köra runt med eltejpad front. 
 
Sedan dog Pruttibangbang utanför ett hotell i Örebro
 
– Vill ni att vi startar livsuppehållande arbete? undrade bärgaren. 
– Nej, sa vi. Låt den gå vidare. 
 
Efter Pruttibangbang var vi utan bil i ungefär två månader. Vi cyklade över allt och mötte ungefär varenda motvind som går att möta. Det var inte helt lätt alla gånger med handling, jobb och barnens aktiviteter. Men vi inväntade att min man skulle börja sitt nya jobb för med det kom en bil! Det var då vi fick Volvon. 
 
 
 
 
Nu har leasingen för Volvon gått ut och idag fick vi en ny bil. En audi. Så trevligt. 
 
 
 
 
 
Japp. Det var den lilla storyn om bilar som har kommit och gått i vår familj.

Min mormors barndom

Igår var jag med min mormor i Skattegården, där hennes bror Evert bor.
 
Mormor är 92 år i år och Evert fyller 90 i maj. Vi fikade och pratade om deras liv och uppväxt. Bilderna här i inlägget är från när jag var i Skattegården en sommar för några år sedan. 
 
 
 
 
 
Mormor och alla hennes syskon är födda och uppvuxna i Skattegården, där Evert alltså fortfarande bor.
 

Elly född 1926

Alice född 1927

Lilly (min mormor) född 1928

Evert född 1930

Bengt född 1944

 

Deras mamma hette Svea och hon föddes 1901 också på Skattegården. Deras pappa Oskar var född 1904. 

 

 

 

Sveas pappa Johan, alltså min gammelgammelmorfar (eller hur många gammel det nu blir) byggde det stora boningshuset på Skattegården 1899. Det kostade 700 kr. Det vill säga mindre än vad sjuåringens hockeyskydd går på idag.......

 

1927 byggde Johan ett mindre hus bredvid det stora som sedan blev ett generationsboende, vilket det fortarande är. 

 

Mormor och Evert minns hur morfar Johan hade brännvin hemma. Barnen fick smaka på det utspätt med vatten på ett fat, ihop med en sockerbit.

 

– Vi ville ju komma åt sockerbiten, sa mormor.

 

Sötsuget har ingen lag, eller procenthalt, som man brukar säga??

 

 

 

 

Alla barnen sov i samma rum. Min mormor Lilly, Elly och Alice sov i samma säng. Det fanns ingen ström de första åren i mormors barndom utan man värmde upp rummen med kakelugnar.

 

Leksaker fanns inte i drivor direkt. Mormor minns att de lekte med rötter som de låtsades var djur. Inne hos morfar Johan var det jordigt på golven och ibland tog barnen vatten och gjorde lerfigurer med jorden, inomhus alltså. Snacka om drömmen för mina barn som alltid har ogillat att gå ut... He. 

 

Som sju eller åttaåring (det var intagning vartannat år) fick mormor och syskonen börja skolan och där gick de i 6 år. Sen fick de hjälpa till med jordbruket på gården. Mjölka kor för hand, bära ved och vatten.

 

1938 fick de en telefon inkopplad på Skattegården. Sicken bekvämlighet! Problemet var bara att när den ringde de första gångerna vågade ingen svara. Haha!
 
 
 
 
 
 
Vi satt som sagt och pratade en lång stund jag, mormor och Evert. Om allt som hänt under dessa nästa hundra (!) år och andra världskriget som de ju också upplevt. Jag har antecknat. Ska skriva ihop och spara. 
 

– Vad ska du göra i ditt nästa liv? frågade Evert min mormor innan vi skulle åka hem. 

 

– Då ska jag dansa, sa mormor.

 

Mormor älskade att dansa när hon var ung!

 

– Och det ska du leva på? sa Evert. 

 

– Ja, sa mormor. 

 

– Jag ska bli bonde igen, sa Evert. Det har jag trivts med.

 

Avslutningsvis summerade mormor och Evert vår pratstund med att de har haft en fin uppväxt och de är extra nöjda över att ingen av dem blev kriminell. 

 

Humor har de också, som ni hör. 

Fredagens skratt

Idag började jag och Matilda arbetsdagen med att se om ett gammalt guldkorn på Youtube från 2017. 
 
Ni har väl sett det? När en expert på Sydkorea (tror jag?) via videolänk intervjuas av BBC. Mitt i livesändningen traskar ungarna in på kontoret. 
 
 
 
 
 
Alltså det ÄÄÄÄÄR så roligt! Jag har på riktigt skrattat så att jag får ont i magen. Lilla tjejen som trallar in med sin kavat gångstil, lillebror som rullar efter i gåstolen. Pappan som försöker mota bort dottern lite diskret. Sedan mamman som SLADDAR in i panik och drar ut ungarna från rummet för att sedan, i liggande ställning, stänga dörren. 
 
HAHAHA! Oh my. 
 
Jag var tvungen att googla på familjen och tydligen upptäckte mamman att barnen var inne hos pappan när hon såg dem på tv, vilket gör det ännu roligare.
 
Ingen verkar hur som helst ha kommit till skada varken fysiskt eller karriärmässigt. 
 
Japp. Efter starten med denna video har jag varit fnissig hela dagen. Bra fredag so far. 
 

När är det februari??

Men snälla nån. 
 
Nu får det väl ändå ta och bli februari snart? Det känns som att januari har pågått i ett år! Minst! Idag var det i alla fall lite ljusare ute på morgonen när jag följde barnen till skolan. Vi slapp treva oss fram i nattamörker och såg faktiskt konturerna av andra människor. Alltid något. 
 
Idag har jag också, på begäran, köpt ett par badbyxor till mitt brorsbarn, ettåringen. Han ska nämligen besöka badhuset inom en snar framtid. Jag stod först och höll i ett par badbyxor storlek 110 och tyckte att de såg... Lite små ut?
 
Var tvungen att ringa pappan och fråga om ettåringen verkligen är så liten som 110? Fick till svar att han absolut inte kan ha 110. Han har strl 92.
 
!
 
Gick från affären med badbyxor stora som ett frimärke. 
 
 
 
 
Ville helst inte köpa Spiderman men utbudet på badkläder var inte så fett. Det är som sagt inte ens februari ännu. 

Mitt liv 2014

Då har vi kommit fram till år 2014 i min räsersnabba serie av tillbakablickar. Jag trodde att jag skulle hinna klart med samtliga år innan 2020? HAHAHAHAHAHA!
 
Ja.
 
Vart var vi?
 
Jo 2014 var väldigt mycket "småbarnsår" och "vardagskaos". Att ha en fyraåring och ettåring är inte direkt en dag på soffan. Det vet alla som har testat. Ettåringen levde rövare, eller snarare levde han utvecklingssprång, om natten och fyraåringen ville gå upp klockan halv sex på morgonen.
 
Jag minns helt ärligt inte så mycket från de här åren? TUR att jag har bloggat för annars hade jag snart börjat tro att mina barn föddes när de var 5 år. 
 
Aaaaaa ja. Småbarnsåren har sin charm och den gör människan ödmjuk <3
 
 
 
 
 
Jag och Matilda kickade igång vårt företag på allvar. 13 januari 2014 hade vi vår första officiella arbetsdag. 
 
 
 
 
 
Jag blev överraskad med en fruhippa. Jag hade inte förväntat mig det och blev så glad! Har sällan känt mig så uppskattad och omhuldad.
 
 
 
 
 
Jag blev kompis med Marabou och fick mitt första kärleksbrev från dem. Vi är inte vänner idag. 
 
 
 
 
 
Men snälla, min man var med i mello?? Minns ni?
 
 
 
 
 
 
 
Insåg just att jag har pratat med Christer Björkman? 
 
 
 
 
Det kom jag inte ens ihåg att jag har gjort? Han minns det säkert.
 
Jag sprang en mil!! Märkligt infall? Har inte sprungit sedan dess.
 
 
 
 
Jag och Matilda lanserade en en tvodd på SVT-play. Det var såååå roligt! Det var någonstans här som jag insåg att man kan skriva manus? Alltså att man kan ha den arbetsfunktionen. Vi fick ju skriva allt innehåll till avsnitten själva och det var så jevfla kul. 
 
 
 
 
2014 var även året då vi på allvar började titta på hus. Inte jag och Matilda alltså, utan jag och min man. 
 
 
 
 
I samband med husletandet insåg vi att vi behövde ha pengar till en kontantinsats. En liten parentes, kan tyckas.
 
He. He. Host.
 
Eftersom varken jag eller min man är särskilt framsynta av oss så var det dags att börja CHOCKSPARA. Helskotta vad vi sparade! Vi gjorde oss av med vår bil och drog in på typ allt utom vatten och syre för att spara pengar. Sen köttade vi varenda möjlig krona och öre in på sparkontotot. 
 
Det blev dock inget hus 2014 utan julen firades i lägenheten. 
 
 
 
 
Avrundade året genom att lajva julvärd i tvodden.
 
 
 
 
Lika bra att passa på medan man har tv-tid tänkte jag och Matilda när vi uttalade de bevingade orden "från oss alla till er alla...".
 
 
 

Bebis hemkommen

Igår kom bebis och mamma hem från BB
 
Vi passade 1,5-åringen på eftermiddagen och fick äran att vara med vi hemkomsten. 
 
Vi stod självklart i fönstret och väntade. 
 
 
 
 
Och väntade. Och väntade. 
 
Det kändes lite som att vi stod och väntade på tomten?
 
 
 
 
Till slut såg vi så äntligen konturerna av en bebis komma gående över gårdsplanen! Eller ja, vi såg väl mest föräldrarna och ett babyskydd, men ni fattar. 
 
En riktig liten gullis! Så nykläckt att vi absolut inte vågade röra honom. Bara titta. Ett ytterst försiktigt tittande! 
 
 
 
 
Efter titten backade jag, Spiderpapa och sjuåringen vördnadsfullt ut från lägenheten. 
 
Det kändes liksom läge att lämna den nyblivna familjen om fyra ifred. 

En bebis!

Det blev en bebis i natt! 
 
Hanna hade värkar igår så jag tog med 1,5-åringen till min mormor så att den blivande tvåbarnsmamman fick vila. 
 
 
 
 
När vi kom hem hade Hanna rätt täta värkar och det kändes som att vi lika gärna kunde ta med 1,5-åringen hem till oss med en gång. Istället för att jag skulle bli ditringd några timmar senare. 
 
 
 
 
Oj oj oj. Sen var det pirrigt. Speciellt sjuåringen var supernervös och kunde knappt somna vid nattningen. 1,5-åringen trodde nog mest att det var helg och att vi skulle äta chips så där som vi brukar göra när han sover hos oss.
 
Till slut somnade i alla fall både pirriga barn och en pirrig faster. 
 
Strax efter klockan 02 fick jag ett sms om att en lillebror kommit till världen. Så roligt!
 
 
 
 
Vad häftigt och snudd på overkligt det känns att vi ska få lära känna en ny liten person? Hur kommer han att vara? Vad kommer han att tycka om? 
 
Blivande storebror svarade tjoblomijatjomalimado när jag berättade om nedkomsten och sedan hade han tyvärr inte tid att begrunda den uttökade familjen mer för han hade mycket att stå i. Denna förmiddag har han diskat en stekpanna i 35 minuter, rört om vatten i ett deciliter mått i 15 minuter, noggrant torkat av diskbänken med en väldigt våt trasa i 20 minuter samt duschat sig själv under kranen (upprepat misstag). Han har med andra ord haft business as usual
 
 
 
 
Nu kommer snart pappan och hämtar den lilla diskaren. 
 
Japp.
 
Välkommen till världen lillebror och minstakusin ♥ 21/1-20 din födelsedag!
Tidigare inlägg Nyare inlägg