Kristi flygare och femtio nyanser av kebab

Jag älskar att en del människor refererar till den här helgen som "kristi flygare" vilket ju förvisso är helt korrekt men jag har noll koll på både Kristi himmelfärds och Pingst. 
 
- A men du vet kristi flygare?
- Öööö nä?
 
Säg ett datum istället. 
 
Med det sagt planerar jag absolut att bli en sådan som refererar till vad vi gjorde på "kristi flygare". Det riktigt sprutar vuxenpoäng ur det and I love it!
 
Vad gjorde vi då igår på kristi flygare? 
 
Jo vi var hos kompisar. Vi kom dit vid 12-snåret och sedan blev vi liksom kvar resten av dagen och kvällen. Vi åt lunch, vi fikade, satt ute i solen, barnen lekte och lekte och lekte...
 
 
 
 
 
 
 
 
Plötsligt var klockan halv sju och vi insåg att det kanske var läge för mat igen så det fick bli hämtpizza. I vår familj beställde vi kebabpizza, kebabsallad och kebabtallrik. Fyraåringen beställde ingen egen mat men hade han gjort det hade han antagligen beställt kebab i bröd eftersom vår familj tydligen måste beställa femtio nyanser av kebab. 
 
 
 
 
Vips var klockan 21 och då kände vi att nä nu måste vi nog åka hem. Och det gjorde vi. Motvilligt.
 
Jag älskar dagar som blir spontana och där alla bara... Är. Ingen måste iväg eller har bråttom någonstans.
 
En helt perfekt dag att placera i hjärteroten!

Naturens gång

Jag har under hela våren tänkt att jag ska plantera blommor i våra utekrukor. Vi har ju några penséer vid fönstret men övriga krukor har stått tomma. 
 
Jag har tänkt och jag har tänkt och jag har tänkt och jag har tänkt och... HOPPLA! Plötsligt behövde jag inte tänka mer för jag insåg att krukorna hade börjat självodla. Dom var helt fulla av något grönt och ganska... Fint?
 
- Det är ju ändå slutet på maj! tänkte antagligen naturens gång och tog tag i planterandet på egen hand. 
 
 
 
 
HA!
 
Trägen vinner.
 
Som det heter. 

Jourhavande livmoder

Kassörskan som jag handlade av igår har möjligen haft svårare rebusar att lösa under sitt yrkesliv än när mina varor rullade upp på bandet. 
 
 
 
 
Klyshig men nödvändig handling. 
 
Jag kan även tillägga att det var med viss försiktighet som min man tog del av chokladkakan.
 
- Älskling jag tar en liten bit nu, ropade han från köket.
 
- Nu tar jag en liten liten bit till. Så att du vet det, ropade han en stund senare. 
 
Under de här dagarna håller min livmoder nämligen vakt vid godisskåpet. Och hon är ICKE nådig! Det ska gudarna veta.  
 

Konsten att planera en Norgeresa

Vi har hyfsat långt framskridna planer på att åka till norska Kristiansand i sommar. Min kompis man kommer nämligen därifrån och vi har länge pratat om att vi ska åka dit. Min kompis och hennes man bor ju annars i Oslo. 
 
Inför planerna av den här trippen är jag dock liiiite kluven kring själva bilandet. Kristiansand ligger ju en bit från Skövde. 54 mil närmare bestämt, över sju timmars bilresa. 
 
 
 
 
På vägen dit stannar vi över natt i Oslo och får på så vis en naturlig paus i åkandet. På vägen hem vet jag dock inte riktigt hur vi ska göra, men vi har några olika alternativ. 
 
På-väg-hem-alternativ: 
 
1. Stanna över natt någonstans på vägen i Norge. Inte i Oslo för då blir det en extra bit att åka men någonstans utmed kusten. Det finns måhända fina ställen att stanna på?
 
 
 
 
2. Åka hela vägen till Sverige och sedan stanna över natt någonstans strax efter att vi har passerat norska gränsen. Kanske vid kusten?
 
 
 
 
3. Ta båten över till danska Hirtshals, bo över en natt någonstans i Danmark och sedan ta färjan över till Göteborg. Tyvärr går det inga färjelinjer mellan Kristiansand och Göteborg direkt, vilket hade UNDERLÄTTAT. Men å andra sidan säger alla att Skagenområdet i Danmark är superfint. Vi kanske till och med ska stanna flera nätter där?
 
 
 
 
 
4. Tvinga Norge att starta färjeled över till Sverige. 
 
 
 
 
5. Bräsa hela vägen till Skövde i ett svep. 
 
 
 
Japp. Det är väl dessa fem alternativ som vi velar emellan. 
 
Vad tycker ni? Har någon av er gjort en liknande rutt eller har idéer om var vi kan stanna? 
 
* Bräsa betyder att man åker snabbt, målmedvetet och möjligen forcerat. 
 

Ett barn. En man. En bild.

Jaha ja.
 
Här kommer en vanlig och ganska ordinär badbild på ett barn tänker ni.
 
 
 
 
Jo visst. Men tittar ni närmare...
 
 
 
 
Och lite närmare... 
 
 
 
... så ser ni snart att mitt barn har sin egen far utvuxen ur huvudet!! 
 
 
 
Gah! 
 
Imponerande ändå hur jag har lyckats placera min man så exakt på barnets huvud. Helt omedvetet. Som vanligt. 
 
Men så har jag ju det här med vinklar i mitt dna, så att säga. 
 
Ni minns väl Minonen? Och kanske minns ni även det här inlägget med en rad saker växande ur huvudet på mig? Eller kvinnan som jag hade på min axel? För att bara nämna några av alla skarpa fotografier jag har bjudit på genom åren.
 

Gilla mäj

Återigen vill jag tacka för alla fina kommentarer under det här inlägget! Så roligt att läsa! 
 
När jag ändå är igång och ber er om massa saker vill jag påminna er om att gilla mina inlägg. Hehe.
 
Om ni gillar dom förstås. Gör ni det, tryck gärna på det lelle hjärtat.
 
Era gilla kan nämligen betyda att jag hamnar på mest-gillade-listan på blogg.se vilket i sin tur betyder att det finns chans att fler hittar hit, vilket jag såklart tycker är roligt. Men framför allt betyder era gilla att jag får en hint om vilka typ av inlägg ni tycker om att läsa, vilket är värdefullt för mig.
 
Japp.
 
Det var alla begär för nu. 
 
Tack!
 
 
 

Två snyggon

Barnen har fått en ny kusin då min mans bror och hans sambo har fått en bebis.
 
- Men jösses! utbrast mamman till barnet när hon såg den här bilden. Det skulle ju kunna vara DITT barn! 
 
 
 
 
 
 
Vi är tydligen lika trots att det inte föreligger några blodsband oss emellan. 
 
Men! Det är väl som så här att... ÄN ÄR INTE DET SISTA SNYGGOT FÖTT! 
 
If you know what I mean. 
 
Mjehehe.

Nytt liv

Våra grannar hade hand om våra blommor när vi var bortresta. När vi kom hem sken penséerna så dant i sin blomlåda att det riktigt lyste om dom. Jag trodde nästan att grannarna hade planterat helt nya. 
 
 
 
 
När vi åkte hade den här raden med blommor nämligen inte alls mycket hopp om livet. Men nu. Ni ser ju. 
 
- Vad har ni gjort med blommorna? frågade jag nyfiket. 
- Tja dom var ju väldigt torra så... Vi har vattnat dom, svarade grannen.
 
Vissa människor alltså. 
 
Genier! 

Tack!

Åh vad roligt att läsa om er
 
Jag sitter med ett stort leende på läpparna när jag läser era presentationer! Jag har till och med fällt en tår. Jag vet inte om det stundar PMS eller något men jag blir verkligen rörd av all er kärlek! Jag känner mig hedrad att ni är så många som har hängt med här under alla år. Som har följt mig i vått och torrt. Genom toppar och dalar. 
 
Jag vill bara utropa GULLISAR åt er allihopa! Vad fina ni är! Och vad roligt att se ålderspannet. Ni är allt från 19 år till 70 plus. Jag tolkar det som att humor och systerskap inte har någon ålder ♥
 
Jätteroligt att få vet mer om er! Ni är fantastiska!
 
TACK! 
 
 
 

Vilka är ni?

Fick en så fin kommentar av den här tjejen
 
Kom på att jag nog aldrig skrev utan bara tänkte att jag skulle skriva att jag tycker det har varit väldigt roligt att följa er resa och du har skrivit roliga inlägg som gett en semester-känsla men utan att de har blivit tråkigt! Har tänkt på det flera gånger när jag läst rese-inläggen.
 
Tack snälla!
 
Och det fick mig även att tänka på att det var länge sedan som jag kollade läget med ER! 
 
Ni är ändå ett gäng som är här inne och läser varje vecka.
 
Det hade varit roligt att få en bild av vilka NI är! Även om jag såklart har ett hum. 
 
Så. Kan ni inte berätta lite kort om er själva? Vilka är ni? Var bor ni? Hur gamla är ni? Vad gillar ni att fylla livet med? Hur hittade ni hit och hur länge ni har läst ma blögg? 
 
Gimme gimme some juice about you! Det skulle göra mig jätteglad! 
 
 
 
 
 

Den avmagnetiserande familjen

Det har vilat något lätt avmagnitiserat över familjen Spiderchick den här semestern.
 
Till att börja med gick aircondition-dosan sönder på vårt rum på Mallorca så första natten hade vi ingen värme alls. Vi låg hela familjen i samma säng under två täcken och frös så tänderna skallrade (obs! en möjligen lätt fabricerad efterhandsöverdrift). Dagen efter blev dosan lagad men då var jag så rädd för att behöva frysa igen att jag möööööjligen gick till överdrift med värmen. 
 
 
 
 
Möjligen. Sa jag. 
 
Sen har våra nyckelkort till hotellrumsdörren ideligen slutat att fungera. Minst varannan dag. Vi har varit nååååågra vändor i receptionen för att byta ut korten, om man säger så. 
 
- VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ EN VANLIGA JÄKLA ANALOG NYCKEL?? ville jag till slut skrika. 
 
Men jag besinnade mig. 
 
På väg hem sov vi som sagt på Landvetter hotell och vad hände efter att vi hade ätit frukost? Jo när vi kom tillbaka till rummet så hade nyckelkortet slutat att fungera. Haha!
 
 
 
 
Sen var det ju bilen som gav upp också. Så något lätt avmagnitiserande vilar det helt klart över oss. Lite häftigt ändå. Snart kan vi resa världen runt och visa upp våra krafter. 
 
Trött på bilar som rullar, elektroniska kort som fungerar och värmesystem som levererar? Möt familjen Spiderchick! Familjen som bryter igenom alla typer av elktromagnetiska vågor och som med sin blotta närvaro får allt att sluta fungera. Inget är för litet. Inget är för stort. Var med och upplev magi! 
 

Sista dagen på Mallis

Ikväll åker vi hem till Sverige igen, kl 18:20 går transferbussen till flygplatsen. Så idag har vi carpat det sista av den här härliga resan.
 
Det är najs att vi kom hit vid lunch förra lördagen och åker hem sent idag. Några bekanta till oss som också har bott här under samma vecka hade tvärtom-tider. Det vill säga dom anlände sent i lördags kväll och åkte hem tidigt imorse. Vilket betyder att vi har haft nästan två dagar mer på plats än vad dom har haft. 
 
Sen är det kanske inte superhärligt att landa klockan 01:10 i Göteborg i natt, men ändå. Det kan alltså skilja en del i reslängd. 
 
 
 
 
 
 
Hej då Alcudia! You have been a little blast haven't you?! Soooo nice! 
 
Jo jag har alltså börjar anamma TUI-guidernas superbrittiska accent. Omöjligt att så inte göra. Its marvelous!
 
Nu: buss och flyg. Lite segt. Men tydligen nödvändigt.
 
Vi hörs imorgon! På svensk mark. 

Chokladparty och skamsna paxare

Idag var vi inne i Alcudia och strosade runt i hamnen. Barnen fick köpa var sitt fotbolls-set som dom suktat efter. 
 
 
 
Sen stötte vi på den här lilla kiosken. 
 
 
 
 
En kiosk som tar för sig. Minst sagt. "Gotta catch 'em all" tänker den nog angående kunderna. 
 
 
 
 

Ikväll har sjuåringen varit på chokladparty.

 

- Undrar hur barnen kommer ut från partyt? Är dom MARINERADE i choklad tro? HAHA! skojade jag med några andra föräldrar

 

Sedan kom barnen ut från partyt marinerade i choklad. På riktigt.

 

Jag kan tyvärr inte visa en bild av spektaklet på grund av att jag ej vill vika ut barnet men ni får helt enkelt föreställa er en synnerligen nöjd pojke i blond kalufs vars varje synlig bit hud är insmord i smält, snart stelnad, choklad.

 

Så där roligt tyckte jag som såg tvagningen framför mig. 

 

Men sjuåringen var mer än nöjd och det är väl huvudsaken.

 

Just det! Jag kan även tillägga att vi idag gjorde kaos med paxade solstolar då vi helt sonika tog bort ett gäng handdukar och la oss på stolarna. Alla gäster här har likadana handdukar vill jag tillägga, nämligen hotellets egna "beach towels". Efter en timma kom ett norskt par och samlade lite ursäktande ihop handdukarna. Efter 2,5 timma (!) kom det fram en svensk familj och frågade om vi hade sett deras handdukar. 

 

- Vi hade ful-paxat här, sa pappan och såg lite skamsen ut. 

 

Jag vet inte hur det hela gick ihop eller vems handdukar det egentligen var som vi hade flyttat på men alla inblandade kanske har LÄRT SIG EN LÄXA?! VA? 

 

Mvh // Charterkvinnan - med rätt att göra paxat opaxat

Cykeltur och bästa stunden

Idag hyrde vi cyklar för att se oss omkring i omgivningarna. 
 
 
 
 
Efter sju minuter (eller mindre) började barnen prata om  hunger och ville tillbaka till hotellet men se DEN GICK VI INTE PÅ! Jag känner igen en fejkad hunger när jag ser en. Framför allt visste jag att vi alla just hade ätit lunchbuffé á la all inclusive och förstod att barnen OMÖJLIGT kunde vara hungriga så snart. Så vi cyklade strongt vidare. Någon slags naturpark hann vi avverka också. 
 
 
 
 
Vi såg tack och lov inga ormar! Jag är rädd för svenska maskar så oklart hur jag skulle reagera vid mötet med en muterad spansk variant (jag antar att ormar klassas som muterad mask, ja). 
 
Under eftermiddagen har vi mest slappat och barnen har lekt med sina kompisar. Jag har insett vad det absolut bästa med soliga semestrar är - nämligen stunden som infinner sig under sen eftermiddag/tidig kväll. 
 
Åh vad jag tycker om den stunden! Lugnet har lagt sig kring poolområdet och stranden efter några intensiva timmar av folk och trängsel. Solens strålar är svala och snälla och i luften ligger förväntan inför kvällen. 
 
Den här eftermiddagen låg jag nästan helt ensam vid poolen och lyssnade på en podcast samtidigt som jag slumrade till. Aaaaa! 
 
 
 
 
 
Sen blev det kväll och dags för dusch och ombyte. 
 
 
 
Vi har ätit middag och sett en show här på hotellet.
 
Vid 22 gick vi upp mot rummet igen och då hade fyraåringen redan somnat.
 
 
 
 
Jag gillar semester. 

Vad jag avskyr med charter

Idag insåg jag att det finns en sak som jag verkligen AVSKYR med charter och det är beteendet med folk som "paxar" solstolar. Jo för det känns typiskt charterresenären. Folk är så oroade över att inte få den absolut bästa solstolen och där med inte få ut mesta möjliga av sin semester att man är ute redan klockan 07 (!!) på morgonen och märker upp stolar med hjälp av handdukar. Att man sedan inte ämnar nyttja sin solstol på hela förmiddagen utan släntrar dit först efter lunch om ens någonsin, det är inte så noga. 
 
Så här såg det ut vid poolen klockan 10 i förmiddags. 
 
 
 
 
Massa handdukar. Noll människor. 
 
Jag och Spiderpapa stod där och tittade en bra stund men såg inte skymten av någon som ens närmade sig stolarna. Folk tog väl sovmorgon eller var iväg på utflykt eller något och tyckte att lille handduken var värd att ha det gött under tiden.
 
Gah! Jag blir tokig på sådant här beteende! Om alla gör anspråk på en plats vid poolen endast när man faktiskt är där, då skulle systemet med lediga vs upptagna solstolar flyta på utan konstigheter. Ingen skulle behöva känna sig stressad eller ställa väckarklockan innan solen har gått upp. Och ingen badsugen person skulle behöva gå omkring runt poolen och stirra fånigt på 150 handdukar utan tillhörande ägare. Perfekt. 
 
Sen råkar jag även ha läst i Tuis app att det är emot hotellets regler att paxa solstolar. 
 
- ÄR DET INGEN HÄR SOM HAR LADDAT NER APPEN?? ville jag utropa och samtidigt köra alla handdukar i en sådan där strimlar-maskin.
 
- FÖRSÖK PAXA NÅGONTING NU DÅ! skulle jag skrika och slänga handduks-slamsorna på marken. 
 
Ha! 
 
Till slut sa jag i alla fall till en kille som jobbar för TUI och han tyckte att vi med gott samvete kunde plocka bort handdukar. Vilket vi även gjorde. Men vad hände då? Jo då kände plötsligt vi oss som brottslingar?? Fast det inte ens var vi som hade gjort något kriminellt. 
 
- Skäller någon på oss då handlar det enbart om VICTIM BLAMING! förklarade jag för Spiderpapa. 
 
Men det kom ingen och skällde på oss eller ens gjorde anspråk på stolarna. Det var väl någon som såg oss på håll och skämdes, antagligen. Eller så tillhörde handdukarna folk som har åkt hem till Sverige igen och paxat solstolar till nästa år. Det mina vänner, hade INTE förvånat mig. 
 

Rapport från solig ö

Idag bjussade vädret på stor SOL så vi hoppade genast i badkläderna och tutade ner till stranden. 
 
Medan vi andra placerade oss på handdukar högg fyraåringen genast tag i en spade och gjorde det enda rätta - grävde en djup grop.
 
 
 
Förutom strandvistelse har barnen hängt med sina norska, danska och svenska kompisar. Hela dagen. I synnerhet sjuåringen är inte längre speciellt intresserad av sin mor och far utan hänger mycket hellre med polarna. Nya tider. Helt klart. 
 
 
 
 
Bamse är ständigt närvarande här på hotellområdet. Till mångas förtjusning. 
 
 
 
All inclusive-buffén bjuder på en del eh... Intressanta alternativ. Fritterad mjölk någon? Ingen? 
 
 
 
Eller vad sägs om ägg-pingviner? Va? Hörde jag ljudet av någons saliv som rann till? Inte? 
 
 
 
Lokala mataffären bjuder på en mängd olika chips-alternativ. Bland annat den här varianten med smak av, vad jag antar, rå köttbit. Mmmm... Eh. Nä. 
 
 
 
 
Annars är mataffären duktig på att få sina återvinningskassar att andas fransk MODELYX. Jag ser nu fram emot att ICA där hemma tar fram en liknande bag. 
 
 
 
Jag är osäker på vad texten till den här skylten betyder men något i mig anar att det handlar om DÖD! 
 
 
 
Eh. Ja. 
 
Det var det jag hade att rapportera idag. 

Gamla murar och minioner

Idag hade vi som sagt planer på att åka till Palma. Men vid busshållsplatsen insåg vi att det var en resa på över 1,5 timma enkel väg, det hade vi inte riktigt kollat upp innan. Totalt tre timmar på buss kändes lite väl mastigt när barnen just har kommit ner i varv efter resan hit så vi styrde snabbt om planerna. Istället hoppade vi på bussen mot Alcudia centrum vilket tar 15 minuter enkel väg. Mer lagom.

 

Där strosade vi runt utmed hamnen och barnen fick handla för en del av sin resepeng. Fyraåringen valde en Minion modell mjuk som han var synnerligen nöjd över.

 

Sen promenerade vi till den gamla delen av Alcudia som är omgiven av en mur och består av smala gränder och små torg. Väldigt mysigt! 

 

 

 
 
 
 

Jag fick tips här på bloggen om en restaurang som heter Roma som ligger i just gamla Alcudia. Vi hittade dit men tyvärr var stället stängt. Så synd! Istället åt vi lunch på en annan restaurang som var helt okej, men inte mer.

Sen bad vi sjuåringen att ta ett foto på sina föräldrar och först i efterhand insåg vi att fyraåringens nyinhandlade Minion hade photobombat bilden!!

 

 
 
Kolla! Ni ser ju hur slug han ser ut, Minionen...

Efter ett tag började barnen längta tillbaka till hotellet. Massor! Så vi tog bussen tillbaka. 

 

 

Jag och Spiderpapa konstaterade att vi inte direkt behöver göra oss till för kidsen och stajla med restauranger och murar från Romarriket, det räcker med en pool och en fotbollsplan. Ooooj vad det spelas fotboll här! Flera timmar per dag. 

Ikväll gjorde fyraåringen mål och blev GLAD. Som ni ser.

 

 

 

Mallorca dag två

Några av er undrar var vi bor och vi bor på Alcudia Pins, ett TUI Family hotell.
 
 
 
 
 
 
Idag har det varit mulet men ändå ordentligt fab!

Som inledning på dagen fick barnen klubba. Deltaga i barnklubb alltså. Fyraåringen var med i Bamseklubben och sjuåringen i klubben @611.

 

 

 

I Bamseklubben fick barnen pyssla, leka och rädda Bamse som hade blivit inlåst i en bur. 

Totalt ICKE verklighetstroget vad gäller det sistnämnda. Bamse är ju världens starkaste björn så varför dyrkade han inte bara upp låset själv med sina honungsinsmorda labbar?? Jag antar att han har blivit all inclusive-lat. Det kommer med bufféerna. Jag känner det själv. 

På klubb @611 fick kidsen pyssla och leka spioner. Båda barnen var VÄLDIGT nöjda efteråt. Trevlig och hängiven personal ger ett plus i kanten.

Överlag är alla här väldigt trevliga vilket förhöjer upplevelsen. Det är inte svårt att bjuda sina gäster på ett hej och ett leende ändå verkar det vara helt omöjligt på vissa serviceinrättningar? Knepigt det där.

Efter klubbandet har vi hängt på stranden. 

 

 
 
 
 

Eftersom solen inte har stekt har vi kunnat strunta i överlevnadsstrategi á la konstant skuggsökning (är ej en stekare, nej) och istället har vi samlat snäckor, byggt sandslott, lekt, promenerat och filosoferat (det senare gör vi i grupp i vår familj ja) (gör inte ni??).

Imorgon planerar vi en tripp till Palma.

 

Framme på Mallorca

Vi är här! Vi anlände i förmiddags. 
 
Flygresan gick toppen! Och ja, jag klappade i händer när vi landade med flygplanet. Och ja det kan hända att jag var en av initiativtagarna till klappen. HUR SÅ? Åker man charter så gör man.
 
Fyraåringen undrade under hela resan med beundransvärd upprepningsfrekvens när vi var framme på Mallorca? Så även när vi stod på flygplatsen i Palma och så även när vi satt på transferbussen mot hotellet och så även när vi stod i foajén för att checka in på rummet. 
 
Till slut gav jag upp att förklara att allt var Mallorca och gick med på fyraåringens tanke att vårt hotellrum är Mallorca. Inget annat. 
 
Hur som helst. Denna första dag har vi bekantat oss med poolområdet och stranden. Sjuåringen har träffat nya kompisar som han har spelat fotboll med hela eftermiddagen och fyraåringen har ätit fyra stycken all inclusive-glassar. När folk där hemma har sagt den klassiska "ha det så skönt på semestern, ät en glass åt mig med" har han tagit dom på orden. Den här ransonen var bara början.
 
Hela familjen är oavsett väldigt nöjda med dagen. 
 
Pass opp! Några bilder. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vilken färg har jackan, lila eller blå?

Det uppstod en tvist när vi packade inför resan. En färg-tvist. 
 
- Ska du ha med din lila jacka? frågade jag Spiderpapa.
- Vilken lila jacka? undrade han. 
- Den du fick på din födelsedag. 
- Den jackan är ju blå.
- Va?
- Knallblå! 
 
Så nu tvistar di lärde. 
 
Är jackan lila eller är den blå? Jag ger er några olika bilder för att ni ska kunna se ordentligt. 
 
 
 
 
 
 
Jag har hela tiden tänkt att jackan är lila men när Spiderpapa sålde in den som "knallblå" kände jag mig plötsligt osäker. 
 
Hjälp!
 
Är jag färgblind?
 
Förvirrad?
 
Galen?
 
Vem är jag??
 
Kommer det här bli nya "randiga klänningen"-gate??
 
Vad tycker ni?
 
Tidigare inlägg