After work med löjligt god dipp

Igår bjöd vi in några kompisar på after work. 
 
Förplock innan maten är så rasandes trevligt tycker jag. Kanske det trevligaste av allt? Ett glas bubbel, musik, lite plock, lite tjitttjatt... ÅH så trevligt!
 
 
 
 
Jag vill verkligen tipsa er om stenbitsromdippen! Så enkel och så minnesvärd för gommen. Blanda en burk creme fraise, en halv bruk philadelphia (dvs 100 gr), en halv hackad rödlök, färsk dill efter behag, rivet citronskal efter behag, toppa med stenbitsrom. Klart. Dippa med salta lantchips (viktigt med just lantchips) och känn hur dina gäster komma prata om denna dipp i evighet. Amen. 
 
 
 
 
Nöjd tjej efter ett antal lantchips med dipp:
 
 
 
 
Sen käkade vi kantarellpasta som jag inte fotade. Till efterätt hade kompisarna med sig en kladdkaka med daimtäcke. Vi fick tårtspaden i gave (har helt slutat säga gåva efter att jag lärt mig norskans gave).
 
 
 
 
Vet inte om jag håller med om att lycka är enkelt. Men att lycka kan vara en bit kladdkaka med daim - ja. Absolut. 
 
Sen satt vi och pratade resten av kvällen. Stora barnen spelade tv-spel och små barnen lekte. En perfekt after work-kväll. Idag stensov hela familjen Spiderchick till klockan 09. 

Psykologbesök igen

Det var mitt tredje besök hos psykologen igår. Jag är stolt över mig själv att jag gör det här. Att jag avsätter den tiden för mig att prata om... Mig.
 
Igår kom jag till besöket och kände mig i obalans. Jag har haft mina känslor all over det senaste. Plus känt hälsoångest. Jag är expert på att låta tankarna skena på ett sätt som tar upp mycket av min energi och tankeverksamhet. 
 
Psykologen sa att det som är en persons styrka är också en svaghet. Det vill säga, mina styrkor är att jag är en idérik person. Jag får snabbt nya tankar och har lätt att tänka utanför boxen. Det är också min svaghet. Jag har oerhört lätt för att skena iväg i tanken och måla upp det ena efter det andra. Jag kan sitta och skratta i ett sällskap och samtidigt ha katastroftankar löpande inom mig. 
 
– JAG ÄR SÅ JÄVLA JOBBIG! utbrast jag. 
 
Sedan skrattade vi åt hur jobbig jag är. Skönt att skratta åt det. 
 
Efter besöket gick jag hem och slöbläddrade i en tidning. Trillade över en intervju med en författare.
 
 
 
 
 
 
Jag relaterade på sättet att jag också oroade mig mycket under min skoltid. För allt och inget. Och jag har tidiga minnen av att inte kunna ta ett djupt andetag. Minns speciellt en gång då jag var 8 år och råkade göra sönder en kompis halsband. I efterhand förstår jag att det var ångest jag kände ända fram till jag fick chans att ersätta detta halsband. 
 
Vi lär känna oss själva under hela livet, som min psykolog så klokt har sagt. Och det vet jag ju. Vi blir aldrig klara med den uppgiften men försöker vi att lära känna oss själv så blir saker och ting med tiden enklare.
 
Livets skola och allt det där. Enkelt och samtidigt så svårt. 
 
 

Mitt liv 2009

Dags för en återblick. Här är mitt liv 2008 och vi har nu kommit fram till 2009. 
 
2009 bodde vi fortfarande i Göteborg och året började med många after works och bruncher. 
 
 
 
 
Jag gjorde zoolander-miner på alla bilder. 
 
 
 
 
 
Jag och min man fick ett förstahandskontrakt på en lägenhet! I efterhand förstår jag inte varför vi inte köpte en lägenhet? Vi hade båda fast heltidsjobb och bankerna lånade ut pengar utan krav på en hel förmögenhet i instats. Men nej då. Istället hankade vi runt i diverese andra hands-lägenheter och rivningskontrakt? Men efter 4 år i Göteborg fick vi så äntligen ett förstahandskontrakt. 
 
 
 
 
Vips var jag gravid. Här i veckan 20 ungefär. Så fin mage <3 Så där ser den ut jämt nuförtiden, utan att den innehåller en bebis. Den är konstant fin alltså. 
 
 
 
När bebis var född fylldes frysen snabbt med bröstmjölk. 
 
 
 
 
Min mans pappa köpte en barnvagn till oss på Blocket. Tack vad snällt sa vi och tog glatt emot den. Då hade jag ingen aning om att det fanns prestige och status i vagnar? Eller att folk betalade hela månadslöner för något att rulla sin bebis i. Men så kan jag även ha varit den mest blåögda förstagångsmamman någonsin. 
 
 
Till jul skrev min mellanbror en önskelista till vår mamma. Jag kan fortfarande skratta åt "något bra till hemmet eller nåt sånt skit". HAHA! 
 
 
 
 
 
Om min bror brinner för inredning? Svar nej. 
 
Sen blev det julafton och min man fick en parkeringströja i julklapp av mina bröder och min pappa. Min kära man var nämligen en mästare på att dra på sig parkeringsböter när vi bodde i Göteborg. En kombination av dålig parkeringsådra och det faktum att parkeringsvakterna cirkulerade som hökar i Göteborg, ständigt på jakt efter nästa byte. Hade man parkerat nära en kurva mättes det inte hur nära man stod i meter utan i centimeter
 
 
 
 
Jag önskade alla bloggläsare god jul med en familjebild. 
 
 
 
 
2009 är helt klart mitt mest omvälvande år i livet. Att bli förälder liksom. Inget har varit sig likt sedan dess. På ett mycket bra sätt.
 

Skarp parkering

Men snälla. Kan vi bara ta ett steg tillbaka och beundra min senaste parkering?
 
 
 
 
Hur jämnt och rakt har jag inte ställt mig mellan dessa två bilar??
 
Uppenbarligen så jämnt att jag var tvungen att fota det. 
 
Men så avskyr jag också att parkera. Avskyr! Jag är en sådan som alltid kommer snett in i rutan och så måste jag möckla fram och tillbaka innan jag tycker att bilen hamnar någorlunda rakt och i mitten. Jag tror att mitt dåliga parkerings-självförtroende bottnar i den gången då jag var 18 år och parkerade så nära en annan bil (i ett trångt parkeringshus) att min pappa och hans poliskollegor fick komma och gunga isär bilarna. Fullt polispådrag kring en parkering kan väl nagga vem som helst i självförtroende-kanten? Eller??
 
Mitt största stressmoment är när folk står och tittar när jag ska parkera. Som när jag skulle parkera vid 10-åringens fotbollsträning en gång och femton föräldrar stod och tittade och vinkade. 
 
– TITTA EN ÄLG BAKOM ER! ville jag skrika (gammal avledningsmanöver som alltid funkar) för att sedan få parkera ifred en minut. 
 

Franska våfflor och viktig fråga

Varför hade jag då en kruskavel i fickan på min outfitbild? Ja det kan man sannerligen fråga sig.
 
Jo förstår ni, just den dagen hittade jag till min stora lycka en kruskavel på ICA Maxi. Jag har på riktigt letat efter det i månader utan resultat. Men så äntligen! 
 
Anledningen till min kruskavel-craving är för att jag har velat baka franska våfflor och då ska man kavla degen med kruskavel.
 
Nu har min dröm har gått i uppfyllelse! 
 
 
 
 
 
Franska våfflor är alltså mördegskakor mer smörkräm emellan. Min mormor har alltid bakat dessa, jag är uppvuxen med franska våfflor kan man säga. Jag älskar dem så mycket att jag brukar önska mig det av mormor i julklapp. 
 
 
 
 
Mina kakor blev naturligtvis inte alls lika fina som mormors. Jag kavlade degen för tunn och var för snål med smörkrämen. Men övning ger färdighet. Nästa gång vet jag vad jag ska justera.
 
För övrigt älskar jag småkakor. Jag skulle hellre äta småkakor än godis om jag var tvungen att välja. Min favoritkaka är som sagt franska våfflor men jag tackar heller inte nej till minijitterbuggare eller strassburgare som också brukar ligga på mormors kakfat (här kan ni se vad det är för kakor jag pratar om). 
 
På tal om kakor (har läskat upp mig själv rejält så här på morgonkvisten) - jag är sååå sugen på att baka biskvier igen. Minns ni när jag chockade både er och mig själv genom att den 22 februari 2018 baka en sats biskvier?? Jag minns det som igår. Vi borde nästan göra den dagen till en helgdag!
 
Okej - om ni bara fick välja en (1) kaka (muffins, bulle, bakelse eller något man fikar) att fika för resten av livet vilken skulle ni välja?? Obs! Viktig fråga! Fundera innan ni svarar.

Dagens outfit

Men snälla.
 
Snacka om att fashion bor i mig. 
 
 
 
 
- Täckjacka inköpt på H&M:s rea för två år sedan.
- Sjal inköpt på Åhléns.
- Mössa som jag köpte till min man förra året och som han sedan dess inte har fått någon chans att använda. 
- Skor från Asics. Dyra men oh så sköna för en person som går massor. Stort plus att de är vattentäta!
- Kruskavel, nyinhandlad. Helt klart veckans bästa köp. 
 
Gissar att ni blir inspirerade. 

Godast just nu!

Godast just nu är Falköpings mejeris jordgubbsfil. 
 
Aaaaaah! Den är så god. Den är liksom söt och tunn och SYRLIG. Det bästa är syrligheten faktiskt, i kombination med det söta. Lagom söta vill jag poängtera. Jag är inte förtjust i youghurt med smak för jag tycker att det oftast blir för sött och tjockt och klumpigt.
 
Men fil! 
 
 
 
 
Jag och sjuåringen är besatta. 
 
Ät den ihop med havrepuffar och möt en bit av himlen. 
 
 
 
 
Finns Falköping mejeris produkter utanför Skaraborg förresten? Antagligen inte va? 
 
Då tänker jag att Skåne mejeri och Lappland mejeri och allt där emellan kanske borde kolla med Falköping om de kan få receptet? För allas skull.  
 
// Osponsrad jordgubbsfil-förtärare

Mitt liv 2008

Jag har rotat i arkivet och tänkte varje vecka ge en återblick från 2008 fram till 2020. Om åtta veckor är det 20-tal och jag har bloggat i 12 år. GÄLET. 
 
Oh well. Hur såg då livet ut för Spider von Chickus år 2008?
 
Jo då. Jag och min numera man bodde i en lägenhet i Västra Frölunda i Göteborg med en balkong som ägdes av en duva. På riktigt kunde vi inte gå ut på balkongen, duvan blev vansinnig. Den bildade familj och kläckte flera barn där.
 
 
 
 
 
Vi flyttade. Inte så mycket för duvan utan för att vi äntligen fick ett förstahandskontrakt. Vi flyttade in i en trea på Vindragaregatan och där bildade vi året efter familj. Inspirerade av duvan kanske. 
 
 
 
 
2008 var också året då min kille turnerade land och rike runt med Ammotrack. Han var borta varje helg. 
 
 
 
 
 
Jag var kvar i Göteborg och hängde med mina vänner. Mycket vin och snus blev det. 
 
 
 
 
 
2008 levde Flisan, min familjs katt. Jag älskade Flisan så mycket! När jag sov hemma brukade hon ligga som en pälsmössa vid mitt huvud varje natt och spinna. Jag vill absolut ha katt i framtiden. 
 
 
 
 
 
Flisan tyckte om att bli ryktad. 
 
 
 
 
 
Just det! Sen var jag framröstad i Rix FM:s bloggfinal. Jag vann! Självklart inte. Jag vinner aldrig några priser. Jag kan mycket väl vara den mest nominerade bloggaren någonsin som sen aldrig vinner. Den här gången tror jag att Silverfisken eller något sånt vann. Minns ni den bloggen? Jag läste den aldrig men vet att den var på mångas läppar.
 
 
 
 
iPhone hade inte nått mig vid denna tidpunkt.
 
 
 
 
Där emot gick jag tydligen runt på styltor? 2008 skulle klackarna vara högre än högast. Otroligt att jag har mina lårbenshalsar intakta??
 
 
 
 
Jag testade givetvis snask. Kan man kalla mig The Original Snask Tester? Jag tyckler det.  Marabou Amigo... BÄSTA chokladen någonsin. Saknar den lika mycket som jag saknar Banana Joe från GB. 
  
 
 
Japp. Det var lite från 2008 det.
 

I natt jag drömde...

Jag drömde så märkligt i natt. 
 
Jo, jag förstår att jag tappade minst hälften av er i denna första mening (ZZzzzZzz), men ändå. 
 
Igår spelade 10-åringen handbollsmatch och motståndarna spelade ett så tråkigt spel. Enligt regler, ja, men ett sätt som gör att det blir mer basket över det hela än handboll. Jag tycker att det är ett tråkigt spelsätt. Och det får jag väl tycka i mitt stilla sinne. 
 
Tydligen var jag också irriterad över det för i natt drömde jag att 10-åringen spelade handboll. Den här gången hade motståndarna fyra vuxna personer i sitt lag. Det här kan väl inte vara enligt regler tänkte jag? Men domaren sa inget! Sen gjorde en av de vuxna mål genom att sparka handbollen in i mål?? Och domaren sa FORTFARANDE INGET!
 
Jag var så arg att jag stegade ner på planen och röt till domaren att omedelbart avbryta matchen. Sedan vaknade jag av att jag pratade i sömnen. Jag minns inte vad jag sa men jag hade väl antagligen en diskussion med domaren om hans regel-lättja. 
 
Oklart om jag borde tolka den här drömmen som att jag kanske ska tona ner mitt engagemang i handbollen något.....................
 
 
 
 
 
När jag somnade om gick jag i och för sig över till att drömma att jag hittade min svarta BH som har varit borttappad i över ett år vilket ändå kändes sunt (och lite otippat) (har verkligen saknat den BH:n) (kul att få mötas igen) (i en annan värld). 
 
 

Saker just nu

Saker aktuella in ma life just nu:
 
- Älskar höstsolen! På vår och sommar gassar solen in i våra (smutsrandiga) sovrumsfönster men på hösten smeker den sig in. Mjuk. Lagom varm. Underbart att ligga i sängen och läsa en bok (eller skriva en bok) och känna solen massera in D-vitaminen i kroppen.
 
 
 
 
- Okej det är säkert en obefintlig dos D-vitamin som masseras in. Jag förstår det. Jag har lärt mig det. Under mina 12 år på sociala medier är det en av de vanligaste kommentarerna jag har fått att solen knappt inte ger någon D-vitamin under höst och vinter. Men ändå. 
 
- Får man lov att skryta lite om sitt fasterskap? Min svägerska skrev det här igår på Instagram och jag blev förstås mallig. 
 
 
 
 
 
- Jag måste tillägga att det knappast är hjärnkirurgi att vara en hyfsad faster. Jag vet exakt vad jag själv hade uppskattat för stöd i brinnande småbarnsåren. Jag vet att det mest tacksamma som finns är när folk spontant vill rå om ens barn. Finns typ inget finare. 
 
- Drack för övrigt vin och drog en bio igår. Tills Frank skiljer oss åt. Bra film. Gott vin. 
 
 
 
 
 
- Idag ska jag och Matilda luncha med Skövdes näringslivschef. Angående det här. Känns fint. 

Boktips så här på läslovet

Höstlov betyder läslov, här kommer några tips på böcker som jag har läst med mina barn (eller satt i näven på dom):
 
Athena, Strålkastare tack (9-12 år)
Athena är 12 år och miljöaktivist och nu vill hon införa mer vegetarisk mat i skolan. Dessutom är luciashowen i fara. Musikläraren har brutit båda armarna och det är oklart om showen blir av. Athena inser att det hänger på henne att fixa saken... Böckerna om Athena är smarta och inkluderande med fina värderingar. Författaren är Elin Ek, Grynet ni vet. 
 
 
 
 
 
Morris Mohlin på iskallt uppdrag (9-12 år eller äldre)
Morris Mohlin är 13 år med en fömåga att trassla till livet för sig. Han är sloganmästare, mobilglaskrossare, leklandsvärd och kattmördare... Ni hör. Upplagt för trubbel. Min 10-åring har läst den här och tyckte mycket om den, skrattade högt vid några tillfällen. En rolig bok. Jag älskar när jag hittar roliga böcker, både barn och vuxenvarianter. Jag tycker nämligen det finns för få.
 
 
 
 
 
Flippa Bollen Linnea! (6-9 år)
Handlar om Linnea som älskar bandy. Förutom bandy och glädjen i sporten finns det en sidostory om ett läskigt spökhus...  Jag köpte den här boken eftersom vår 7-åring älskar ishockey, det är inte samma sport jag vet. Men jag ville gärna läsa för honom om en is-sport (svårt att hitta just ishockeyböcker). 
 
 
 
Junos Vlogg (9-12 år)
Handlar om sociala medier och unga, vilket känns minsts sagt aktuellt. Tillsammans med sin kompis har Juno en Youtube-vlogg, men ingen annan vet om den. En dag råkar Juno lägga ut fel video, där hon dissar klassens tuffa tjejgäng... Den här läste vår 10-åring själv och han tyckte om den.
 
 
 
 
 
 
Sommarskuggan och Halloweenbuset (6-9 år)
Vilka barn känner inte till Sommarskuggan? Smart att låta figuren komma till liv i bokform. Den magiska dräkten är ständigt på jakt efter sin utvalda person men det får inte hända. Angelika Prick ska se till att dräkten stoppas en gång för alla. Lagom läskig med fina illustrationer.
 
 
 
 
 
 
Det var mina barnbokstips det. 
 
Tre, två, ett... Börja läs!
 

Höstlov

Igår åkte jag och barnen till min mormor. Ena kusinen från min mans sida var med och sen hämtade vi mitt syskonbarn från förskolan. En hel skock med ungar vallade jag gatan fram. 
 
En tant som gick förbi trodde att de var syskon. 
 
 
 
 
Mormor hade bakat bullar som vi fikade. Ettåringen sa gott och mer vilket jag tolkade som att han tyckte om det.
 
 
 
 
Sedan mötte äldre teknik person född 2018. 
 
 
 
 
När ettåringen hörde signaltonen i telefonen tittade han sig förskräckt om över axeln och undrade vad i hela världen det var som hände? Det är ju inte så att iPhone tjuter varje gång man funderar på att ringa någon så det förstår man ju blir en chock. 
 
Barnen pysslade och målade Halloween-motiv.
 
 
 
 
Sen tog vi hissen upp till terassen på mormors hus och tittade på utsikten. 
 
 
 
 
 
Mormor samlar alltid alla sina petflaskor som sjuåringen får panta. Just den här skörden kommer från mormors senaste födelsedagskalas. Hon sitter alltså inte hemma och pimplar Herrljunga cider och starköl som en galen person. 
 
 
 
 
När sjuåringen hade pantat alla flaskor blev det fest vid tuggummi-maskinerna. 
 
 
 
 
En mysig dag på höstlovet.

Tatueringsmässa och hasselbackspotatis

Igår var jag och barnen out and about med Peter och Hanna och min lilla gullegris. 
 
 
 
 
 
Gullegrisen såg ut sin julklapp - en leksaksbil för 5999kr. 
 
 
 
 
Han kunde även tänka sig en motorcykel för 4999kr. 
 
 
 
 
Min man var konfrencier för en tatueringsmässa och vi kikade förbi, fick band och hela tjottabaletten. 
 
 
 
 
Barnen fick se en kille som tatuerade sitt huvud. Fascinationen var FO REAL. 
 
 
 
 
Sen skulle min man fortsätta jobba. Jag frågade Peter och Hanna vad de skulle äta till middag. 
 
– Kött med hasselbackspotatis, svarade Peter. 
– Vad gott... svarade jag. 
 
Sedan var jag tyst ända tills Peter kände sig tvingad att säga att jag och barnen gärna fick komma äta vi också.
 
Jag tackade inte nej. 
 
Och det är så mina vänner, som man bjuder in sig själv på middag.
 
 
 
 
 
 
Söndagen har gått i sportens tecken. 
 
Jag berättar mer imorgon. Nu ska vi se Solsidan. 
 

Världspremiär för fenomenal Youtubevideo

Näääää meeeeeen. 
 
Här kommer videon jag pratade om att vi spelade in med jobbet för några veckor sedan. 
 
 
 
 
Ni undrar säkert vilken STJÄRNA till människa som döljer sig i dräkten men det kan jag tyvärr inte berätta. Men att hen är extraordinär - det ser man ju.  
 
Det är min och Matildas barn som sjunger låten, med solo av Iris. Iris dansar också, tillsammans med min kollega Christinas brorsdotter. Så stolt över alla våra ungar! 
 
Nu hoppas jag att kidsen diggar låten. 

En annan slags träning

Igår hade jag tänkt att köra ett styrkepass. Jag försöker ju få in några hemmaträningspass per vecka. 
 
Men sen kände jag bara... Nä. Jag har ingen lust.  
 
Istället la jag mig i sängen och läste nya numret av tidningen Skriva och åt chokladtryfflar. 
 
 
 
 
 
– Okej. Vad tråkigt att det inte blev någon träning, kanske någon tänker nu. 
 
– Vad då ingen träning? kontrar jag med ett frågetecken. 
 
För en i-landsmänniska med återkommande oro och ångest och vars vardag för det mesta går i 110 så kan tidningsläsande och chokladtryffelätande en hel eftermiddag mycket väl vara den bästa träningen av dem alla. 

Psykologbesök igen

I fredags var jag hos min psykolog igen. Jag har mått rätt bra den senaste tiden vilket är skönt. Men då kände jag plötsligt att jag kanske borda avboka samtalet och inte slösa med psykologens tid?
 
– Hur mår du? frågade hon. 
– Jag mår bra, sa jag. Vilket kanske är lite ironiskt?
– Men vet du, ibland behöver man må bra för att orka ta tag i varför man mår dåligt. 
 
Så fint svar tycker jag. Vips kändes det inte alls fånigt att sitta där. 
 
Om förra gången var ganska munter så grinade jag massor den här gången.
 
Jag har tidiga minnen av min ångest. visste jag förstås inte att det var ångest men i vuxen ålder förstår jag att det var det. 
 
Jag har funderat mycket på vad som kan ha utlöst ångest i en så tidig ålder och jag bottnar i att jag inte alltid var jättetrygg de första åren i skolan. Jag utsattes för... Jag vill inte säga mobbing men inte så schyssta grejer helt enkelt, av andra elever. Jag utvecklade en försvarsmekanism som gick ut på att jag skrattade och låtsades tycka att taskiga saker var roliga. Snacka om att lära sig tränga undan sina känslor? Det har jag ju numera svart bälte i, kan man lugnt säga. 
 
Så ja. Den delen av mitt liv satt jag och grät över, eller nej nej FULGRINADE över, hos psykologen och kände mig hyfsat mycket som en klysha till människa :-)))))) Jag ville typ be om ursäkt till henne för att jag betedde mig som en dålig film med Adam Sandler (som nästan alltid har en sekvens där huvudpersonen minns ett trauma i barndomen av typen rumpan bar inför en hel skola). Men ja, jag får väl vara en klysha då. Det kändes bättre efteråt. Bara att sitta och grina en stund fick mig att känna det som att jag kom någonstans i att lära känna mig själv. 
 
Nu ska jag försöka hitta kilen mellan mig och ångesten. Något som sätter stopp för att jag grottar ner mig fullständigt i mina känslor. För det är ju vad som händer när jag hamnar i mina ångest-perioder. Det känns som att monstret i Stranger Things tar över min kropp och det är bara mörker över allt. Jag stänger allt inom mig, svart bälte i att inte visa känslor som sagt.
 
Min psykolog gav mig i läxa att öva upp förmågan att välkomna känslorna, men att inte värdera dem. En känsla är en känsla, den är varken bra eller dålig. Den är.
 
Det låter både enkelt och svårt på samma gång. 
 
 
 
Person som försöker lära känna sig sjääääälv.

Jag och Magnus Uggla och tekoppen

Såg ni Så Mycket bättre i lördags? Jag relterade HÅRT till Magnus Uggla när han berättade om sin ljudkänslighet. Han inkvarterade sig i ett hus utanför huset för att slippa lyhördhet. Det hade jag också kunnat göra.
 
Sen följde min man upp det genom att snarka sönder hotellnatten. Herre vad han snarkade! Börjar det med ett ljud så ligger jag snart och lyssnar efter fler. Vi bodde 16 våningar upp men mina öron grävde sig ner våning för våning och till slut inbillade jag mig hur jag kunde höra sena incheckningar i receptionen. Till slut somnade jag men fick buffa till min man säkert en gång i timman. 
 
 
 
 
På morgonen drack jag min första kopp kaffe på närmare tre månader. 
 
 
 
 
Jag fick ju sluta med kaffe på grund av halsbränna och har varit rädd för att den ska komma tillbaka om jag börjar dricka kaffe igen, men det gjorde det inte. Så nu kanske jag dricker en köpp här eller där. Dock måste jag säga att morgnarna numera är rätt sköna när jag inte måste stappla upp och inhalera koffein för att överhuvudtaget bli människa. 
 
Numera kliver jag upp och känner mig rätt normal på en gång. Efter en stund kanske jag kokar mig en kopp te. Snart börjar jag väl föredra vaniljglass i bägare utan topping framför någon annan glass. MEN DÅ FÅR DET VÄL VARA SÅ!

Halloween på Liseberg

I helgen har vi varit på Halloween på Liseberg. 
 
Den här gången var gången då sjuåringen gick från att bara åka karuseller på kaninlandet till att åka de stora attraktionerna. Nu har jag med andra ord ingen åkpartner längre. 
 
Istället såg jag sjuåringen försvinna upp i Lisebergsbanan tillsammans med sin far och bror och jag visste att nu är det aldrig mer jag och han skrikandes i Nyckelpigan... Eller Rabalder eller vad den heter. 
 
A ja. Roligt för honom. Visst. 
 
Själv får jag en mild panikattack bara vid tanken på att åka något vildare än det som finns på kaninlandet. Jag har i och för sig upplevt större avundsjuka än när pappan i familjen fick följa med i Flume Ride. 19 oktober var det igår, jag bara påminner er. 
 
 
 
 
I Flume rides sista backe hade sjuåringen försvunnit??
 
 
 
 
Positivt med hans försvinnande var att han inte blev ett dugg våt.
 
Min mest frekventa tanke under Lisebergsbesöket var hur många som snor med sig lökar, och för all del pumpor, hem? 
 
 
 
 
 
Efter massa karusellåkande spelade vi på chokladhjul. När man är typ ensam vid ett hjul får jag enorma kval kring val av nummer. TÄNK om vi väljer brickan precis bredvid den bricka som vinner?? Vilket var exakt det som hände oss också. Vi var ensamma vid Ritter sport-hjulet och numret bredvid vårat vann stjärnvinst. Där dog en del av min själ, som ni kanske förstår.
 
Vi prövade lyckan vid Kram-hjulet också, men nej. Närmare än så kom vi inte en vinst. 
 
 
 
 
Jag avrundade besöket med att se ut som en vålnad fram ett gäng pumpor.
 
 
 
 
Sen checkade vi in på hotell hade en myyyysig kväll. 

Tandläkare och bio

Har satsat på FÄRG vad gäller ytterkläder till barnen den här hösten och vintern.
 
Köp en gul jacka tänkte jag.
Det blir kul tänkte jag.
 
Jo tjena. 
 
 
 
 
Sjuåringens gula jacka har presenterats för tvättmaskinen ett antal gånger. Om man säger så. 
 
På tal om sjuåring var han hos tandläkaren igår. Han går på extracheckar för att kolla om han eventuellt behöver tandställning (något han VERKLIGEN vill ha) (han är lika besviken varje gång vi går därifrån utan tandställning). 
 
När vi satt i väntrummet läste jag "rotfyllda kanaler" istället för "rofyllda kanaler" på det här tidningsomslaget.
 
 
 
 
Lite fyndigt av min hjärna ändå? Det ger jag den. 
 
Sen satt jag på stan och jobbade och skrev och... Fick inte ur mig något vettigt alls? Min hjärna var på semester.
 
Efter att ha fått ur mig noll under cirka tre timmar mötte jag upp min man, Peter och Hanna på bion. Vi skulle se Joker. Jag har varit superpeppad på den filmen! Vet inte ens varför? Jag tycker inte om superhjälte-teman. 
 
 
 
 
Jag hade bokat biljetterna och såg noga till att vi fick sitta längst upp, längst ut i kanten så att det skulle funka att eventuellt gå på toa om det skulle behövas. Filmer idag är ju typ 3 timmar långa i kombination med att man ofta dricker läsk på bio. Hanna är dessutom gravid och jag är alltid skengravid rent toalettmässigt. 
 
Längst ut i kanten fick vi mycket riktigt sitta. Med en VÄGG som närmaste granne. Mellan oss och väggen satt 10 andra personer så det var verkligen inte läge att springa på toaletten. Jag fick knipa. 
 
 
 
 
Tur för mig att filmen var jättebra! Jag hann inte ens tänka på att jag var kissnödig. 
 
Min man tyckte att filmen var seg vilket förvånade mig? För min del är det den första filmen på länge som jag inte önskade skulle ta slut någon gåååååång.
 

Nu hoppas vi på förändring

Kan vi snälla buga åt kvinnan till vänster i bild? 
 
 
 
 
 
Igår eftermiddag var Matilda med i radio Skaraborg och kritiserade det faktum jag skrev om här - att i princip bara män, år efter år, vinner priser på Skaraborgs Näringslivsgala.
 
Näringsmansgalan kan man kalla det.
 
I år var nio av tio vinnare män. Inte sedan 2010 har en kvinna vunnit Årets Företagare (kolla gärna statistiken i just din stad). Det är minst sagt beklagligt och kan omöjligt spegla hur Skaraborgs näringsliv faktiskt ser ut.
 
Sakligt och konkret stod Matilda i radio och formulerade varför det är viktigt med representation. Näringslivschefen fick svara på kritiken och hon höll givetvis med om att även kvinnor i näringslivet förtjänar att lyftas fram.
 
Här kan ni lyssna:
 
 
 
 
Om kvinnor också får lov att prisas signalerar det att kvinnligt näringsidkande OCKSÅ är viktigt. Som kvinna och näringsidkare är det inte speciellt roligt att sitta i publiken på galan och se man på man på man gå upp scenen när jag vet hur många grymma kvinnor som helst som verkar inom näringslivet på olika sätt. 
 
En möjlighet till förändring är att galan inför manliga och kvinnliga priser. Näringslivschefen sa att det inte borde behövas och det håller jag med om. I en drömvärld skulle man aldrig behöva dela upp saker i manligt och kvinnligt. Men nu är inte världen en drömvärld och tills vi når en bredare syn kan det vara ett nödvändigt ont. 
 
En annat alternativ är att införa fler kategorier. Att en man vinner årets Industripris är inte så konstig då det är en manligt kodad bransch. Där emot kanske fler kvinnor verkar inom exempelvis tjänstesektorn, då kan årets Tjänsteföretag kan vara en uttökad kategori. Årets Digitala entreprenör är ett annat förslag. Många idag, framför allt kvinnor, utövar näringsverksamhet digitalt. Jag vet hur många kvinnor som helst i Skaraborg som skapar business framför allt online, mig själv inkluderad. Att bredda kategorierna är att bredda och utbilda synen på vad näringsliv är. Jag kan tänka mig att det finns massor av kvinnor med företag som inte ens förstår att de är en del av näringslivet, för att det aldrig talas om deras typ av företag i näringslivssammanhang. 
 
Nu hoppas vi på en förändring till nästa års gala och alla år som komma skall. TACK Matilda som är så himla modig och en röst för mig, oss, och alla kvinnor
Tidigare inlägg