Pekträning

Jag har hårdträning med ettåringen!
 
Hårdträning i att kunna peka på faster, och faster är ju jag då.
 
Ettåringen kan på uppmaning peka på en flagga, han kan peka på en dammsugare, lampa och klocka. Men han kan INTE peka ut sin faster. Här har vi ett problem, som ni hör. Jamenar hur kom det sig att vi prioriterade DAMMSUGARE före mig?? Well. Jag tar på mig den missen, det gör jag. Men nu gäller det att träna i kapp!
 
– Vaaaaart är faster? frågar jag.
 
Eller allra helst ber jag någon annan fråga för bättre effekt. 
 
Flera gånger har ettåringen pekat på sin kusin när vi frågar efter faster vilket jag kan förstå då jag vi ofta dyker upp i par. Han har lite svårt att särskilja släkten än så länge.
 
Men vi övar och övar och snart hoppas jag att det sitter. 
 
 
 
Min städande älskling. 
 
 
 
Den dagen han pekar på mig kommer mitt hjärta smälta och slå tusen volter och känna alla känslor på en och samma gång. 

Parfym för mig

Jag ogillar parfym.
 
Alltså, jag gillar inte att använda massa dofter för det ger mig ont i huvudet. 
 
Men så hittade jag häromdagen en parfymserie som jag tror kan passa mig och min känsliga näsa. 
 
Vad sägs om "shower fresh"? Det låter som en lätt doft.
 
 
 
 
 
 
Eller "varm bomull"? Det kan knappast ge huvudvärk. 
 
 
 
 
 
 
Eller rätt och slätt "skin".
 
 
 
 
 
 
Eller den här (som nog lockar mig mest) - luft. 
 
 
 
 
 
 
Svårt att välja bland dessa tycker jag.

Köksgolv

Vi ska ju byta golv i köket också. 
 
Den som valde vårt nuvarande golv måste ha varit påverkad av något (hotad?) för ingen kan väl med vilje lägga in ett sådant fruktansvärt fult golv (jo jag kan måhända ha byggt upp ett stort förakt mot vårt kök).
 
 
 
 
 
 
Hur som helst. Min inredningskreativa vän Elin kom med förslaget att lägga in ett vit/grå-rutigt golv. 
 
Ursäkta men HUR bra förslag för HUR fint??
 
 
 
 
 
 
Vi kommer ju, likt bilden, också ha vita luckor och bänkskiva i ljust trä (eller det är ju laminat, men ni fattar). Viktigt att de grå rutorna är just ljusgrå för skandinavisk känsla.
 
Nu blir jag helt pirrig i magen när jag tänker på hur fint det kommer bli.

Ännu en väska

Jag har investerat i flera bra väskor det här året.
 
Eller ja, två väskor. Två väldigt bra väskor. Den första var ju korvväskan vilket har tillfört mig och min familj så mycket lycka.
 
Förra veckan införskaffade jag även typ en magväska. Jag vågade inte riktigt köpa en renodlad magväska eftersom jag inte gärna vill se ut som en tant som försöker se ut som en 17-åring. Men jag har verkligen suktat avundsjukt på magväsketrenden. Man ska inte ha den runt magen nu utan korsad över bröstet. Ni har säkert sett det på en ungdom nära er.
 
Det ser så skönt och smidigt ut! Jag älskar liksom allt som är smidigt.
 
Så det blev en sådan här väska:
 
 
 
 
 
En kompromiss kan man säga. En hybrid mellan en magväska och en vanlig väska.
 
 
 
 
 
Mycket bekväm och skön.
 
Jag ser redan framför mig hur hybriden kommer förenkla livet för mig i sommar.
 

Köksrenovering

Vi har inlett renoveringen av vårt kök! 
 
Plus att vi håller på att rengöra och olja in två altaner och en balkong (ett projekt som dragit ut på tiden på grund av regn) plus fönsterbytet som inte riktigt är färdigställt ännu. Man kan lugnt säga att det är kaos hemma hos oss just nu.
 
Jobbigt?
 
Nej nej!
 
Rätt skönt faktiskt. Ingen extra städning är nödvändig just nu om man säger så. 
 
 
 
 
 
Jag tyckte att köket blev en miljard gånger finare bara vi fick bort det vedervärdiga kaklet. 
 
Jag: Men wow vad fint det har blivit!
Min man: Det är inte klart än. 
Jag: *fotar och lägger ut på Pinterest*
 
 
 
 
 
Man förstår att ett kök har varit fult när man tycker att det har fått sig ett "lyft" bara genom att blotta gammal kakelbeläggning och spackel.
 
Till helgen ska vi riva alla skåp.
 
Nästa vecka kommer det nya köket.
 
Yey!

Springlopp och göttigheter

I helgen har jag sprungit (nåja) ett lopp i Örebro. 
 
Jag la upp den här bilden på Instagram och alla ba: Lycka till! Kör hårt! Rätt in i kaklet!
Jag ba: Vi har redan sprungit!?
 
 
 
 
 
 
Tydligen syntes inte det.
 
Jag började med att springa men sen kände både jag och min kompis Mari att vi ville tänka på vår hälsa så vi började gå istället. Vi resonerade som så att det inte kan vara nyttigt för en kropp som inte har sprungit sedan tjejmilen 2013 att plötsligt fläska på med 5 kilometer. Så vi gick. Av hälsoskäl så att säga.
 
Men bara för att man går ett lopp måste man inte smyga in i mål.
 
 
 
 
 
 
Nöjda.
 
 
 
 
 
Efter loppet checkade vi in på hotell. Vi gick en sväng på stan med pitch stop på en uteservering där vi drack bubbel och snacksade. 
 
 
 
 
 
 
Efter bubblet gick vi till hotellet igen innan vi hade bord på Fartellis (?) kl 19:30. 
 
Mycket mysigt ställe. 
 
 
 
 
 
 
Tjejerna köpte drinkar som jag ville fota men det fick jag inte.
 
– Köp ditt eget content! sa de och fotade sedan till sina egna Instagramkonton?
 
 
 
 
 
 
Hmpf! 
 
Nå väl. Min pizza var rätt bra content den med.
 
 
 
 
 
 
Sen rullade vi hem till hotellet och tittade på Eurovision och hejade på Lundvik och förfärades över Madonnas falsksång (vad hände??).
 
 
 
 
 
Mycket, mycket trevlig helg!
 

Barnvakt med billig drift

I veckan var jag barnvakt åt ettåringen. Vilket jag älskar! 
 
Små barn är så lättroade, vilket jag har glömt bort lite. Nu har ju jag stora barn som vill bli roade av egna mobiltelefoner, bio och Liseberg. 
 
Men en ettåring! SÅ billig i drift! 
 
Först stod vi och tittade på en bit isolering i minst en kvart. 
 
 
 
 
 
 
Ettåring: Titta!
Jag: Ja titta! Vaaad kan det vara?
Ettåring: Titta! 
Jag: Ja titta! Vaaad kan det vara?
 
Och så vidare.
 
Sen spelade vi fotboll. Eller ja, vi gick efter bollen och liksom såg hur den rullade iväg pyttelite varje gång ettåringen råkade nudda den med foten. Mycket spännande. 
 
 
 
 
 
 
Sen beundrade vi grannens flagga. LÄNGE. Och helt gratis. Det var både tjusigt och spännande när den fladdrade i vinden. 
 
 
 
 
 
Efter det kom föräldrarna och jag förmodar att ettåringen åkte hem och kände att hos faster gör man ROLIGA saker.

En hyllningskonsert för Josefin Nilsson

Vi var som bekant många som berördes av dokumentären om Josefin Nilsson. En del så pass mycket att man kände att man ville göra något konkret. Som Linda.
 
 
 
 
 
Linda har tagit initiativet att ordna en hyllnigskonsert för Josefin Nilsson som kommer  gå av stapeln på Skövde Kulturhus den 29 majAlla intäkter som kommer in under kvällen går oavkortat till kvinnohuset Tranan i Skövde. Tranan jobbar dagligen med att hjälpa kvinnor och barn som utsätts eller riskerar att bli utsatta för våld. De gör med andra ord ett oumbärligt och livsviktigt jobb! Som jag önskar inte hade behövts. Men tyvärr gör det det. 
 
Jag vill tipsa alla er som bor i Skövde med omnejd att komma på konserten. Så visar vi tillsammans att vi står upp för alla kvinnor (och barns) rätt att få känna sig trygga och leva ett liv fritt från våld och rädsla <3 Ingen kvinna som utsätts för våld ska känna sig ensam!
 
Vi står här bakom dig. Vi brinner för dig!
 
Här är Facebookeventet. För dig som inte har Facebook går det fint att läsa mer här.
 
Vi ses där!
 
Har du inte möjlighet att komma på konserten går det givetvis fint att stötta kvinnohuset Tranan ändå. Det kan du läsa mer om här
 

Gullisar!

Ni är sådana himla gullisar, det ska ni veta! Den senaste veckan har jag fått så många tips om Bonnier Carlsens manustävling. 
 
 
 
 
Jag blir så himla glad att ni tänker mig! Att ni ba kolla vilken rolig tävling! Den borde Moa känna till. För ni vet ju om att jag kämpar med någon slags bokdröm. TACK! 
 
Jag läste att de söker nya Astrid Lindgren, Ulf Stark eller Maria Gripe. Så pressen känns inte alls hård. Nääärrråååå. Hehe. Men jag ska absolut skriva och skicka in ett manus! Det är alltid bra att ha en morot och en deadline. 
 
Det manus som jag har jobbat på i ett år nu ska jag skicka till olika förlag i månadsskiftet är tanken. Det har varit min interna lilla deadline. Det är förvisso svårt att veta när man är helt klar har jag märkt. Men nu har jag kommit till en punkt där jag gör ändringar i manuset bara för att sedan ändra om till det ursprungliga och då måste jag ha nått någon slags peak i redigeringen? 
 
Just nu håller jag på att finlira, läsa boken högt och så där. Att läsa sin text högt är tröttsamt men ovärderligt för jag märker direkt om det finns oklarheter. Sen är det upp till bevis att se om mitt manus håller. Tanken gör mig pirrig och nervös och lite skraj! Men jätteskönt att skicka in och sedan pausa det projektet en sväng. Inför tävlingen har jag en ny idé som jag är peppad att kicka igång med. Mjehe.
 
 
 

I vägen i mitt eget hem

Igår när jag kom hem från jobbet var det fortfarande fullt pådrag med byggare som bytte fönster och borrade och befann sig över allt i hela huset.
 
Jag tassade in i mitt eget hem och hoppades att jag inte störde. 
 
Jag satte mig en stund och bloggade bland de undanställda växterna på köksbordet. 
 
 
 
 
 
Skrämde snudd på slag på en av gubbarna eftersom jag hade den goda smaken att sätta mig bakom växterna inledningsvis.
 
 
 
 
 
 
Tillsut gick jag hemifrån så jag slapp känslan av att vara ivägen i kombination med att behöva hålla någon slags konversation med okända människor. Middag fick vi äta hos min bror så vi slapp förtära den bland växter och byggdamm. Det var ju snällt. 
 
Nu är alla fönster klara invändigt. Det är bara utvändigt det ska... Ja vad som nu ska fixas där. Jag för inte protokoll direkt. 

Ett öga rött

Idag vaknade jag med ett knallrött öga.
 
Ni kanske inte ser det så tydligt på bilden och KANSKE ÄR DET MENINGEN OCKSÅ! KANSKE VILL JAG VARA OTYDLIG?? VA???
 
 
 
 
 
 
Det är liksom inte svinkul att gå runt och skylta med ett knallrött öga. Det ser ut som att jag har rökt hårda och hyfsat olagliga preparat i minst en vecka. 
 
I ett svagt ögonblick tänkte jag ringa in sjuk till jobbet men sen ringde det som bekant på min ytterdörr istället och tio byggjobbare dundrade in i hemmet och då kände jag att det nog ändå var bättre att gå runt rödsprängd på jobbet.
 
Självklart har jag känt mig nödgad att påpeka mitt ögonproblem inför alla jag mött. 
 
– Jag har ett rött öga! har jag skrikit på tre meters avstånd. 
 
Jamenar man måste ju påpeka elefanten i rummet. Annars är det ju det enda folk tänker på i samtal med mig. Vad har hon gjort med ögat?? Jag är imponerad av att Matilda har fått något gjort alls idag med tanke på att hon annars hade kunnat hänga upp all sin koncentration på mitt öga. Jag hade inte dömt henne. 
 
– Nä men det syns ingenting, har folk sagt. 
 
Nääää just det. 
 
Kan bara lysa upp en mörk gränd med mitt öga men tack ändå. 
 

Rivjärn till min tjänst

Idag hade jag med mig parmesanost till jobbet. Dock insåg jag i samband med lunchen att det inte fanns något rivjärn att tillgå??
 
– Det är ingen som råkar ha ett rivjärn i väskan? skojade jag. 
 
– Jo jag har! sa Matilda.
 
Sen plockade hon upp ett rivjärn ur väskan. 
 
Vad är oddsen??
 
 
 
 
 
 
Jag rev en redig näve ost bara för att jag kunde.
 
 
 
 

Fönstertvätt

Imorgon ska vi byta alla våra fönster i huset. 
 
SOM jag har njutit av att se vårsolen skina in genom de fönster vi har just nu. SOM jag har njutit av att se smutsen de är täckta av - alla handavtryck, tjocka lager av pollen och spår från tidigare (misslyckade) tvättar. Ha!
 
Just det här fönstret bär spår av en intensiv balkong och altantvätt. 
 
 
 
 
 
 
 
– HAHAHAHA! har jag skrattat gott när jag har sett smutsränderna. 
 
Tryggt förvisad om att jag inte behöver tvätta eller putsa ett endaste dyft eftersom varenda fönster i hela huset ska väck. Och de nya fönstren ska tvättas av proffs. 
 
 
 
 
 
Jag skrev om det här på Instagram och fick den här kommentaren;
 
 
 
 
 
Mycket rimlig strategi! 
 
 

Käk och shuffle

Igår käkade vi på restaurang spelade shuffleboard. Det var en present som jag och mina bröder gav mamma på hennes födelsedag. 
 
I februari.
 
2018!! 
 
Jag tänkte i mitt stilla sinne att gåvan var preskriberad sedan åtminstone nio månader men tydligen finns det ingen preskriptionstid på födelsedagspresenter. Så igår, bara 1 år och tre månader senare, kom vi till skott på initiativ av min bror. 
 
Jag hamnade i shuffleboard-lag med sexåringen som visade sig vara en naturbegåvning på att shuffla, som så mycket annat.
 
 
 
 
 
Själv var jag helt ärligt supertrött efter en helg innehållande alla möjliga svängar, toppar och dalar. Det har varit på både jourcentral och akuten med en person i familjen som inte har mått så bra. NU är det bra, men helgen var intensiv. 
 
 
 
 
Jag somnade strax innan 22 igår och sov som en gris till klockan ringde vid 06.
 
 

Att jobba hemma

En vanlig fråga jag får när jag berättar att jag jobbar hemifrån 2-3 dagar i veckan är om det inte är svårt att få något gjort? Börjar du inte dammsuga istället eller plocka ut tvätten eller titta på en serie? 
 
Svaret är: Absolut inte. 
 
Jag har jobbat hemifrån i tio år nu och jag skulle snarare säga det omvända.
 
 
 
 
 
 
Jag glömmer äta frukost, jag sitter vid datorn och äter min lunch och jag borstar tänderna fem minuter innan jag ska hämta barnen (inte lämna, hämta barnen). Det finns med andra ord ingen tid till att börja dammsuga eller plocka ut en tvätt eller se en serie. Det skulle märkas ganska omgående om jag inte gjorde det jag skulle för jag har deadline på allt jag gör och människor förväntar sig saker av mig. 
 
Det var betydligt lättare att skjuta på arbetsuppgifter och göra lite annat (typ tjöta vid kaffemaskinen) när jag jobbade på kontor och ingick i ett team där vi hjälptes åt med allt.
 
Idag mailade jag Matilda en to do-lista vid 06:30-snåret (innan barnen vaknade) och nu har jag en hel del att bocka av. Jag ska sammanställa statistik, skicka fakturor, skriva texter, maila innehållsplaneringar för sommarveckorna unt so weiter. 
 
Över och ut hemmajobbs-njut
 

Tårta på tårta

Igår firade vi min moster som har fyllt 65 år. 
 
Vi åt smörgåstårta. 
 
 
 
 
Dåren som kom på att göra tårta på bröd och majonäs är ett... GENI! 
 
Sen åt vi mormors signaturtårta med mandariner och noblesse. 
 
 
 
 
 
Tårta på tårta är en rekommendation jag har. 
 
Sen mindes vi tillbaka på olika saker som min moster har sagt och gjort genom åren.
 
"Backa rakt fram!" är ett festligt citat. Eller "KÖR! Du har lämnat företräde!". Lite oklart hur man kan köra och lämna företräde samtidigt, men ja. 
 
Min kusin berättade om den gången då min moster hade med sig handdukar hem till henne som hon kunde få för "de är alldeles för tjocka, som att torka sig med en badrumsmatta". Med den lilla parentesen att min kusin var den som hade gett handdukarna till min moster. 
 
HAHA!
 
Jag har seriöst skrattat åt det i en vecka. 
 
 

Konsert med Lukas Graham

Igår var jag på konsert med danska bandet Lukas Graham. De har gjort låtar som Seven Years, Your not the only one (fiiiin!), Mama said och framför allt Love someone som är den FINASTE låten jag vet. 
 
Jag är inte en person som är speceillt intresserad av musik men när jag såg att Lukas Graham skulle komma till Göteborg så köpte jag biljetter på dirren. Sen frågade jag min man och några kompisar om dom ville haka på. Och det ville dom. 
 
Först käkade vi mat på Dubbel Dubbel. Inlagd gurka, dumplings, alger, friterad anka och annat. Vi konstaterade att våra barn inte hade ätit en enda grej. Inte ens riset eftersom det hade "svarta ploppar" på sig. Men vi tyckte att det var väldigt gott!
 
 
 
 
Peppad.
 
 
 
 
Sen var det konsert i Göteborg Filmstudios för "bara" 800 personer.
 
 
 
 
 
Det var så bra! Det var så bra. Det är det enda jag har att säga. Det var så bra! När hela publiken sjöng med till Love someone (jag kan också varenda ord) så var det helt klart gåshud. 
 
 
 
 
 
Älskade även att de pratade danska vilket gav konserten en extra dimension. Med tanke på min avancerade historia av att snäkke låtsas-dänsk så kan man tro att jag enkom bokade biljetter för bandets ursprung. 
 
Kanske var det så???
 

Slutinlämning och feedback

Vi har haft slutinlämning på ett stort skrivprojekt i skolan. 
 
Kursen (Skriva barnlitteratur vid Linnéuniversitetet) har varit så himla lärorik. Det har gett mig SÅ mycket. Förutom att jag har lärt mig perspektiv, berättarröst, dramaturgiska kurvor, hur min kreativitet fungerar och massa annat bra, har jag även lärt mig att både ge och ta emot konstruktiv kritik.
 
Första gången vi skulle få feedback på en text hade jag sådan ÅNGEST. Efteråt kände jag mig typ deppig eftersom jag absolut inte bara fick hejjarop utan också förslag på saker jag kunde förbättra. Men jag hade väl föreställt mig att få idel stjärnor i kanten och när jag inte fick det kände jag mig usel.
 
Så här några månader senare har jag utvecklat ett helt annat förhållningssätt till kritik. Kritik är det som utvecklar texten, blandat med att den som responderar trycker på alla styrkor såklart. Men inga texter är fulländade till en början. Även den mest erfarna författare måste skriva om, redigera, förändra, förbättra och skriva om igen. Och igen. Det är liksom det som är skrivprocessen och det är där den stora utmaningen ligger. Att orka harva med sin text fram och tillbaka. En av mina lärare har släppt närmare 20 böcker men hon får fortfarande refuseringar. 
 
 
 
 
 
 
I denna sista lämning har jag fått mycket beröm vilket såklart gör mig peppad. Jag har också fått till mig att jag har driv i min berättelse (det vill säga att historien hela tiden går framåt) men att jag nästan har för mycket driv och min berättelse kan tjäna på att sakta ner lite. Hehe. Jag tyckte att det var en rolig feedback för det beskriver mig som person, jag är liksom ingen sakta person. Men jag ska helt klart jobba på att ta ner drivet lite så att läsaren får hämta andan. 
 
Hur som helst rekommenderar jag alla ni som tycker om att skriva att gå en skrivkurs för det är otroligt utvecklande!

Min odling

Nä men här har väl jag en odling going on på balkongen. 
 
 
 
 
 
 
En kruka med tappra rädisor och en kruka med jordgubbar. Vette sjutton hur dom kommer klara sig men det är kul att testa. Jag har även fått tomater av min svärmor som jag ska plantera om i en större kruka. 
 
Hur gick det med min krasseodling då kanske ni undrar?
 
Har jag rullat ut tjugo meter hushållspapper och dragit igång en storskalig krasseproduktion med planer på att expandera utanför hushållet?
 
 
 
 
 
Nej.
 
Tyvärr gick det inget vidare med krassen. Det är lång historia! Eller nej det är en rätt kort historia när jag tänker efter. Jag hann inte skörda den innan den dog. Så.
 
Men det var roligt så länge det varade och krassen såg absolut både nyttig och god ut så länge den levde. 
 
 

Två gånger vitt

1. Jag har köpa nya vita skor
Faktiskt så vita att jag helt har undvikit att gå ut i dem sedan jag köpte dem. Men sedan har jag tänkt att själva meningen med skor är att man ska bära dem ute som ett skydd mellan fot och mark och att det i så fall får vara värt risken att smutsa ner dem. Så idag tog jag mod till mig och tog med dem ut på jobb.
 
– You gotta work bitch, viskade jag till dem innan jag öppnade ytterdörren. 
 
 
 
 
 
 
 
2. Jag har köpt en vit bok
Nämligen manus nummer två av SKAM (har ju manus nummer ett sedan innan), som handlar om Noora. Dels gillar jag att läsa historien men sen tycker jag att det är SÅ intressant att studera hur ett manus skrivs. Jag kan tänka mig att de här böckerna kommer bli kurslitteratur på manusutbildningar. 
  
 
 
 
Det var två vita grejer det.
Tidigare inlägg