Solig lördag med odödliga sagor

Nä men här sitter väl jag och chillar på balkongen.
 
 
 
 
 
Hej hej världens skönaste och soligaste lördag! 
 
 
 
 
Just nu läser jag Den odödliga sagan - om hur och varför vi berättar historier. Tips till alla med sug efter det dramaturgiska. 
 
 
 
 
 
Kuriosa: Jag blev tipsad om boken i podden Mellan raderna. Jag ba - wow den låter jätteintressant! Varför har jag inte hört talas om den innan? Jag klickade hem boken på dirren. Den landade i brevlådan, jag började läsa och... Hm... Det kändes bekant på något vis? Väldigt bekant faktiskt. Det var då jag insåg att jag redan har läst boken, i våras, fast på engelska och då har den annan titel. 
 
Bli ej förvånade kära vänner! Det är så typiskt mig att inte kontrollera detaljer. Det är ju även jag som för några år sedan kastade mig ner på stan för att handla höstytterkläder till äldsta barnet. Det blev jättefina kläder och dom passade honom superbra men efter en dag eller så insåg jag att jag hade köpt exakt samma storlekar som han hade hösten innan. Jag hade med andra ord inte behövt köpa ett enda nytt plagg om jag bara hade tagit mig några sekunder att studera detaljerna. 
 
A ja, sån är jag. Vad gäller boken så är det faktiskt en annan grej att läsa på svenska så jag läser den igen.
 
 

Mössväder och bra service

Idag var det mössväder! 
 
Inte mig emot. Jag älskar mössväder och njööööt av morgonens precis lagom kyliga och friska promenad till jobbet (vet att jag inte kommer känna samma den 5 mars när mössan använts så mycket att den hänger i slamsor kring hjässan). 
 
 
 
 
 
 
Igår var mindre njutbart.
 
Så här: På sin födelsedag fick tioåringen pengar av släkt och vänner. För dessa pengar ville han handla kläder från sin absoluta drömaffär KidsBrandStore. Efter mycket funderande köpte han två tröjor för summan av över 1000 kr. Sedan beställningen lades har han väntat och väntat och väntat på att få hem sina kläder så där som bara ett barn kan vänta. 
 
Igår kom beställningen. Två smutsiga tröjor i en trasig påse. 
 
 
 
 
 
Besvikelsen var TOTAL hos tioåringen. Tooooootal. Jag tror aldrig jag har sett honom så besviken faktiskt?
 
Jag kände mig genast stressad och såg framför mig hur jag skulle behöva sitta i olika kundsupport och erhålla noll hjälp. Men se där fick jag fel. Jag ringde till Kidsbrandstore och fick för det första svar efter typ två signaler, vilket förvånade mig positivt. Sedan fick vi så himla bra hjälp! Tjejen jag pratade med var så förstående och lösningsorienterad. Antagligen hade paketet fastnat i någon maskin hos Postnord, där av trasiga påsar och smutsiga kläder. Nu är nya tröjor på väg hem. Kudos till Kidsbranstore för snabb och bra hjälp! Det vill jag ha sagt denna onsdag.
 

In to the studio, så att säga

Igår hade vi musikstudiotid för jobbets räkning. Nej jag har inte sjungit in en singel. Jo jag förstår att ni hade önskat att så var fallet, men tyvärr. 
 
 
 
 
Det var barnen som sjöng den här gången. Matildas äldsta hade leadsing och våra sjuåringar fick bakgrundssjunga. 
 
 
 
 
 
 
Resultatet kommer ni kunna höra inom en snar framtid på en Youtubekanal nära er själva.
 
I samma studio-korridor rör sig namn så som Mike Perry, Arvingarna, Andreas Carlsson, Elisa och för all del Ammotrack. Vi kunde känna deras vingslag (och guldskivor) i ryggarna. 
 
 
 
 
Jag såg till att alla fick snacks och mat. 
 
 
 
 
 
 
Älskar att det är 300% ös när min och Matildas barn träffas. Dom peppar verkligen upp varandra i energi när de ses. Vilket, när jag tänker efter, gäller mammorna också.  
 

Julkänsla och tidiga träningar

Igår ordnade barnens fotbollsförening roligheter kring fotbollsplanen. Det var hästridning, lotteri, hoppborg och sådant där ni vet. Även försäljning av hembakade kakor vilket jag bidrog till med chokladsnittar. Sen köpte jag med mig kärleksmums och smördegskakor hem. Tog en för teamet, så att säga. 
 
Sjuåringen och hans kusin testade att rida. 
 
 
 
 
Sen vann de högsta vinsten på lotteri nämligen eeeeeeen... ALADDINASK! Tjoho! Hej 24 december den 14 september. 
 
 
 
 
På eftermiddagen gick vi ner till min bror och Hanna. Hockeysäsongen har nämligen dragit igång.
 
 
 
 
Jajjimen. Nu vet ni vad som kommer rulla på vår tv i ett halvår eller mer... 
 
Färjestad spelade sin första match och halva släkten satt bänkande. Vi tog fram snacks och ettåringen fick testa att dippa grönsaker för första gången i livet. Oj som det dippades! Dubbel-dippen har fått sitt ansikte, om man säger så. 
 
 
 
 
Nu är sjuåringen och hans ömma fader iväg på höstens första ishockeyträning. Klockan 09 varje söndag är det som gäller. NOLL NIO. Nolla nia nolla nolla in på lodrätt rad. Herregud. Vi får se hur det går helt ärligt. Jag tänker inte ägna söndag morgon åt att tjata och stressa iväg ett morgontrött barn. Det har vi nog av på veckorna. Så denna tidiga morgonträning kommer vi endast ägna oss åt så länge barnet går upp frivilligt och är peppad.
 
Eh. Ja. Möjligt att jag pratar med mig själv högt nu. 
 
Över och ut. 
 
 

Barnfri fredag

Igår hämtade vi mitt syskonbarn på förskolan. Sååååå mysigt att få göra det! 
 
Jag, sjuåringen och tioåringen stod som tre förväntansfulla hundar och viftade på svansarna i hallen till förskolan. Ettåringen verkade tycka att det var helt i sin ordning att vi plötsligt var där och skulle ta med honom hem. 
 
 
 
 
 
På eftermiddagen blev jag och Spiderpapa barnfria huxflux? Sjuåringen skulle sova över hos sin kusin och tioåringen hos en kompis. Vi passade på att åka upp till berget (fritidsområdet) och gå en lång promenad. 
 
 
 
 
 
När vi motionerat klart var klockan halv sju och vi var svinhungriga så vi åkte förbi sushistället i stan. Vi upptäckte snabbt att vi inte var ensamma om att crejva ris och soja. 
 
 
 
 
 
40 minuter väntetid var det!
 
Vilket gav mig anledning att använda mig att andningsövningen som psykologen lärt mig samma morgon...
 
Till slut fick vi vår sushi. Jag beställer alltid vegetarisk eftersom jag inte pallar rå fisk. Mina favoriter är avokado och tofu. Jag trodde svinlänge att tofun var omelett och omeletten var tofu? Tofun känns mer stekt liksom, vilket ju en omelett är? A ja.
 
Igår fick jag, till min stora överraskning, en tofu med en avokdo under! Det har jag aldrig ätit tidigare? Snacka om dopad sushi. Självklart min nya favorit. 
 
 
 
 
 
Efter sushin la vi oss i soffan och hade film-tapas. Det vill säga vi kollade på massa trailers på iTunes store. Jag har svårt för film nu förtiden? 9 av 10 filmer är slöseri med tid. 
 
 
 
 
 
 
Efter en redig omgång film-tapas (som vi tydligen inte alls tycker är slöseri med tid) såg vi klart säsong 2 av Gåsmamman. Har ni sett den serien? Jag tycker mycket om skådisarna men handlingen har nästan blivit en parodi på sig själv. Det är så mycket eländigheter och nya fallgropar att det förvånar mig att någon av karaktärerna över huvudtaget står på benen? De är antagligen experter på att djupandas. 
 
A ja.
 
En trevlig fredagkväll.
 
 

Psykologbesök

Idag var jag på mitt första psykologbesök i livet. Jag har ju gått i KBT några gånger men aldrig till en psykolog. Eller jo, jag gick faktiskt på BUP i mina tonår när jag hade min ätstörning (jag är en så heeeeel och härlig människa hehe).
 
Jag hade lite ångest inför besöket (ironiskt nog) eftersom jag inte riktigt visste vad jag hade att förvänta mig. Jag såg framför mig en allvarlig session med en äldre, analyserande kvinna med glasögon på nästippen och att jag skulle sitta och gråta och snyta mig i vita näsdukar. Kaaan ha sett en del film, ja. 
 
Men det blev inte alls så, förutom att psykologen var en äldre kvinna då. Tvärt om tycker jag att vi hade en ganska munter träff? Det var skönt tycker jag. Skönt att det inte behövde vara så himla allvarligt. Psykologen sa att skratt är en superbra grej mot ångest. Skratt pulveriserar ångesten. POFF.
 
Hon sa också det som jag vet sedan innan - att ångest är rädsla och känsla av att vilja fly. Har jag ingen sabeltandad tiger stående i vardagsrummet som jag måste fäktas med, nä men då får jag väl hitta på en fara då. Jag hittar på att det där jag sa på jobbmötet är något jag måste vara rädd för och fly ifrån. Och så bygger jag ångesten kring det. Hjärnan är väldigt hjälpsam på det sättet. Så snällt.
 
Not. 
 
I andra kulturer (minns ej vilken kultur hon nämnde) kallas människans tankar för ap-tjatter. Haha! Det relaterar jag till. När jag är i mina ångest-sjok får jag tamejfan ingen ro från min egen hjärna. Det är ett JÄVLA TJATTER där uppe rent ut sagt. 
 
Sedan pratade vi om lycka och massa grejer som jag inte minns för just nu känner jag mig helt mör och har nästan lite huvudvärk. 
 
 
 
 
 
Jo! En grej till. 
 
Hon gav mig bra tips på en andningsövning.
 
Varje grej ska man göra i 4 sekunder. 
 
Så här:
 
4 sek Dra in luft genom näsan, ner i magen. Lägg handen på magen och känn hur den fylls med luft.
4 sek Hålla kvar andan 
4 sek Andas ut 
4 sek Slappna av i kroppen 
 
Hon tyckte att jag kunde göra det här övningen en gång i timman under dagen för att bli medveten om min stressnivå och i så fall försöka utröna vad det är som stressar mig. 
 
Sen frågade hon om jag ville komma dit igen och DET VILL JAG! Ska dit i oktober. Så skönt.
 

Mamma i tio år

Idag för tio år sedan blev jag mamma för första gången. 
 
Jag kommer aldrig glömma hur jag den 9/9-09 vaknade upp och kände lite ont i magen. Det hade varit en stressig dag på jobbet dagen innan och jag tänkte att äsch jag unnar mig att vara hemma idag. Bara vila. Lyckligt vis var min man ledig från jobbet och vi låg i soffan större delen av dagen och tittade på Morgonsoffan, ni vet det där humorprogrammet med David Batra och Johan Glans bland andra. 
 
På eftermiddagen kom våra kompisar Johan och Anna och tillsammans skulle vi gå på kurs med försäkringskassan i hur man plockar ut föräldrapenning. Jag och Anna var gravida med två veckors skillnad. Efter kursen köpte vi pizza och gick hem till oss. Vid det här laget hade jag inte speciellt ont i magen längre. Lite vila gjorde susen tänkte jag. 
 
 
 
 
 
Sen blev det läggdags. Klockan var runt 22:30 men jag hade ingen ro i kroppen. Jag började känna magvärken igen och kunde inte sova. Vid midnatt gick jag upp på toaletten och upptäckte att det rann vatten utmed benet! Sen kom slemproppen. Herregud. Jag känner mig nästan darrig nu när jag skriver om det för det var en sådan chock. Det sjuka är att jag inte en enda gång tänkte att nu vill bebisen komma ut. Jamenar jag var ju i v.34, det var ju flera veckor kvar till BF. Jag vet inte vad jag tänkte att det var som hände? Jag tänkte nog ingenting.  
 
Vi ringde in till Östra sjukhuset som sa att vi skulle komma in för en check. Vi åkte in och under bilresan började jag få rejält ont. Klockan var runt 01:30 när vi kom in till förlossningen och det måste ha varit en lugn natt för jag minns bilden av att det stod ett helt gäng med personal i korridoren och hälsade oss välkomna. Vi fick ett rum och jag fick en sådan där CTG-grej runt magen. Nu hade jag dock så ont att jag rev av mig den, jag hade liksom inte tid att mäta några kurvor. Barnmorskan undersökte mig och insåg att jag var öppen tio centimeter. En stund senare kände jag ett helt ENORMT behov av att bajsa OCH DET NU! Det var krystningsvärkarna som startade.
 
 
 
 
 
 
Och jäklar vad jag kämpade! Jag hade noll bedövning och minns att jag nästan svimmade av smärta. Jag kämpade och kämpade men orkade inte riktigt krysta ut bebisen och till slut blev det bråttom. Bebisens hjärtljud sjönk och plötsligt var det hundra personer i förlossningssalen (kändes det som). En bestämd läkare stod vid fotänden och tjoff tjoff sa det när hon plockade ut bebisen med en tång. Japp. Mycket ska man vara med om. 
 
Klockan halv fyra på morgonen den 10/9-09 kom vår son till världen <3
 
 
 
 
 
 
Sedan den dagen har vårt äldsta barn lärt oss mycket. Han har format oss till föräldrar och de människor vi är idag. Han är en gammal själ i en ung kropp. Så snäll, klok och lugn. Ordning och reda. Duktig på fotboll och handboll. Många goa vänner. Estetisk, bra på att rita och tycker om att ha det fint omkring sig (rensar sitt eget rum och så där). Förnuftig och HELT UNDERBAR!
 
Vår tioåring gör oss stolta varje varje varje dag! Alltid!
 
 
 
 
 
 
 
 
10 år idag.
 
Vi älskar dig så ofantligt mycket vår förstfödda lilla unge <3

Kräftskiva 2019

Igår var vi hos våra kompisar på kräftskiva vilket är en tradition. Mycket trevligt! Hur värdparet hinner fixa världens buffé (och vägra hjälp med den) samt trevlig stämning (den får de hjälp med) samtidigt som de har tre barn under sex år är för mig en gåta?? Men men. 
 
 
 
 
 
Jag var på ett helt otroligt kräfthumör igår! Jag hade så mycket KRAFT för kräftor och jag skalade och sörplade och bet och knäckte klor i en rasande fart.
 
 
 
 
Så himla rimligt att kunna lägga chips med löjromsdip på tallriken. Mmm... Min kropp kanske crejvade salt igår, inser jag nu?
 
Sjuåringen läste bok för tvååringen. Han älskar att läsa och läser för mig eller Spiderpapa varje kväll. Omvända roller nu. 
 
 
 
 
 
Våra barn har blivit så stora och så många! En mindre by av små människor har vi skapat.
 
 
 
 
 
Jag hittade ett läppstift som passade till min skjorta.
 
 
 
 
Sen åt vi glass och jag smakade den godaste glassorten någonsin!! 
 
 
 
 
 
 
Mintkola!
 
Den som smakar som ACO-kolan med brunt papper. Ni måste testa. 
 
Sen satt vi och pratade bilar, franska språket (äta gelé me treské i veboá är den enda meningen jag kan säga på franska), roliga sketcher, brutna armar, semesterresor unt so weiter medan barnen somnade i olika soffor och saccosäckar en efter en. 
 
Idag hade jag den dåliga smaken att vakna redan klockan halv sju. Min kropp har helt halkat ur sommarens härliga sovmorgnar och är inrattad på vardag. 
 
A ja. Nu ska vi förbereda släktkalas för blivande 10-åring. 

Yogafamiljen

Igår försökte jag värva familjen till mitt nya yogaintresse.
 
- Jag ska lära er allt jag kan! tjoade jag.
 
Jo jag har kanske bara yogat några gånger framför Youtube och nej jag kommer inte ner i skräddarställning. Men jag har ändå yogat 110% mer än alla andra i familjen.
 
- Kom igen familjen nu yogar vi! tjoade jag och ställde mig i en häftig yogaposition som jag tänkte skulle locka till omedelbart intresse.
 
Antal familjemedlemmar som anmälde sig till min yogakurs: 0
 
Jag:
 
 
 
 

Föräldramöte

Jag har ägnat mig åt föräldramöten i dagarna två. 
 
Det brukar gå till som så att först frågar mentorn vilka två som vill ha rollen som klassföräldrar. Då startar tysta leken ända tills en och sedan två föräldrar inte står uuuut med den tryckta stämningen längre och volonterar för att alla ska kunna gå vidare i livet. 
 
I år är jag klassförälder både i lilla barnet och stora barnets klass. Så blev det med det.
 
 
 
Ansvarstagande person. 
 
 
Eftersom stora barnet har börjat på mellanstadiet var det mycket nytt på det mötet. Det är ganska stor skillnad på att gå från låg till mellanstadie. Barnen har längre dagar, fler läxor, mer eget ansvar. Dessutom får man tydligen betyg redan i årskurs 6?? Det hade inte jag när jag gick i sexan under Jesu tid. Där emot minns jag mycket tydligt att vi hade en vikarie som gav oss ett prov och på det provet kunde man bli godkänd eller icke godkänd. Jag blev inte godkänd vilket var helt chockerande för mig. Jag förstod inte alls poängen? Vikarien tyckte att jag skulle göra om provet vilket jag ännu mindre förstod poängen med. Och inte heller gjorde.
 
Japp.
 
Sen var det mycket prat om frånvaro och att skolan kommer bli mer restrektiv kring att bevilja ledighet för semester. Yngsta barnets fröken stod inför alla föräldrar och pratade om vikten av närvaro samtidigt som familjen Spiderchicks ledighetsansökan satt fast-magnetad på whiteboardtavlan bakom henne. He.
 
Jag nickade medhållande och bad samtidigt en stilla bön att ingen förälder hade så pass bra syn att de såg att det var vårt efternamn som stod på den där ansökan.  
 
Men i rättvisans namn måste ändå sägas att ledigheten vi har begärt gäller i mars nästa år. Så man kan inte anklaga oss för att vara ute i sista sekunden. 

Matfestival 2019

I helgen gick Skövdes årliga matfestival av stapeln. Det är lite olika från år till år om vi går på festivalen eller inte. Ofta händerna andra grejer just den här helgen så som möhippor eller tjejmilar
 
Men i år hade vi inget annat för oss och dessutom fick festivalen besök av sjuåringens stora idol - THEOZ! Hans låtar går varma här hemma och ja, det kan hända att även jag kan alla låtar utantill. Alltså verkligen ALLA. Ordagrant.  
 
 
 
 
 
 
Jag hjälpte till så att även det kortaste lilla fan:et kunde se. 
 
 
 
 
Piff och piff eller gullis och gullis som jag kallar dem var som vanligt oskiljaktiga. Kusinerna alltså.
 
 
 
 
Undrar om de kommer göra matfestivalen ihop även om 10 år? 
 
Just i detta nu har vi världens mest lugna söndagmorgon. Det spöregnar och åskar ute och vi har tänt ljusslingor och DET ÄR SÅ HIMLA MYSIGT. 
 
 
 
 
 
Jag vaknade till redan vi 5-snåret av att regnet smattrade mot rutan. Ursäkta men finns det något mysigare än att somna om till ljudet av väta från himlen?
 
För min del får det gärna regna hela dagen. 
 

Kaninfamiljen

Svar ja. Vi gillar morötter i vår familj. 
 
 
 
 
 
 
 
Vi käkar det som godis (nåja). Jag brukar skära morötter (och gurka och ibland äpple) i stavar, lägga i en skål, ställa fram på köksbordet eller tv-bordet eller i närheten av var barnen är och snart är allt uppkäkat. Slooooorp. Ni kan kalla det ett lockbete om ni vill.
 
Har vi inga morötter hemma utbryter snart panik.
 
Jag tänker att vi kanske var en liten kaninfamilj i ett tidigare liv? Att vi levde och verkade i ett gryt i skogen, gnagandes rotfrukter dagarna långa och detta har vi nu med oss in i vårt männisoliv.
 
Moroten ligger i vårt DNA, så att säga. 

Facetime och charter

Jag älskar att prata facetime med mitt ettåriga syskonbarn!
 
Jag älskar hur håller telefonen liiiite för nära ansiktet och glottar fascinerat ner i skärmen. 
 
 
 
 
 
Sedan går han omkring med telefonen och visar olika saker för mig som jag inte kan se och som hans pappa får översätta. Ja just det ja där är ju din nya bok och där är dina skor och ja det där är lampan. Det är så älskvärt <3 Vill konservera ettåringen så!
 
Jag älskar också den här flitrerade bilden på honom. 
 
 
 
 
Här heter han Carita och är på chartersemester. Missnöjd över att det inte finns något svenskt kaffe på hotellet men tycker att vattengympan i poolen varje fömiddag är kanon. 
 
Nu har vi inte setts på några dagar men han kommer till oss kväll och då ska jag pussa järnet på hans små goa kinder!
 

Ursäkta??

Visste ni att om man andas ut och säger haaaaa så kommer det varmt luft. Om man gör samma sak fasr säger hoooo så kommer det kall luft?
 
 
 
 
 
 
Ursäkta??
 
Mind blowing! 
 
Jag lärde mig den här svinskakiga infon på Sandra Beijers blogg. Jag har känt till Sandras blogg i många år men började läsa den först nyligen. Eller ja, för ett år sedan kanske. Nu går jag in varje dag. Tycker att Sandra är väldigt duktig på att skapa "content" och engagera sina läsare. Hon skriver ungdomsböcker också och jag ska helt klart läsa hennes senaste bok Mellan oss. 
 
Det var det. 
 
Och ja, jag kan höra hur ni andas haaaaaa och hooooo ända hit. 
 

Sjukt stressad

Något jag måste bli bättre på, samt även har som mål i höst, är att bli bättre på att slappna av. Att varva ner. 
 
Med facit över första delen av 2019 i hand inser jag att jag har varit spänd som en fiolsträng i flera månader. Jag har varit fruktansvärt uppjagad inombords. Mitt uppe i det har jag inte förstått att det har varit mycket, men väl ur det kan jag ju se att herregud vad uppstressad jag har varit. 
 
Det började nog med att vi fick en fuktskada i vårt badrum vilket uppdagades i december eller när det nu var. Allting löste sig till det bästa men krävde ett gäng veckor med hantverkare och försäkringsbolag och diskussioner med olika personer. Det krävde energi helt enkelt. Sen skulle hela föreningen byta fönster, något som tog längre tid än vad vi hade trott. Till slut överlappade det vår köksrenovering och den biten ska vi inte ens tala om. Herre. Gud. KAOS! I-lands-kaos jag vet, men ändå KAOZZZ.
 
Sen kom juni och juni för oss är en miljard saker. Födelsedagar, femtioelva olika röda dagar, skolavslutning, massor av fotboll, min man åker enligt tradition på musikfestival vilket inte alls är läge men ändå något jag unnar honom och... Ja. Det känns som att springa ett maraton utan vätskepaus varje juni där midsommar är mållinjen. 
 
Ovanpå den spända fiolsträngen som har varit min kropp har jag haft en sådan fruktansvärd ångest. Ångest för allt och inget. Eller ja, egentligen tror jag att min ångest bottnar i ett kontrollbehov. Vad kontrollbehovet bottnar i vet jag inte men har jag haft kontroll över saker det här halvåret med tusen renoveringar? Eh nej. Hela våren har ju bestått av olika hantverkare vars kommande och gående jag har haft noll kontroll över. Hej hej lilla hantverkare kommer du här klockan 20:02 och ska stanna till 22:30, välkommen in. Då går jag runt i limbo i mitt eget hem tills du är klar.
 
I slutet på juni hade jag halsbränna, en extrem ljuskänslighet (fick alltså gå med solglasögon på mig inomhus) och ljudkänslighet (jag "hoppade till" varje gång det kom ett "plötsligt ljud", så där som tecknade figurer gör på film typ). Jag hittade inte orden för saker. Kunde stå på morgonen och inte komma ihåg namnet för det där skåpet som man stoppar saker i, för att det ska bli kallt ni vet? Man stoppar mat där? I köket?
 
Förra veckan såg jag Sjukt Stressad på SVT och kände tyvärr igen mig i mycket. 
 
Nu har vi haft en ledig sommar, vi har ett färdigt kök och allt känns bättre och lugnare. Men i höst ska jag ändå ta mitt mående på allvar. Jobbet har aldrig varit ett problem och skrivandet och pluggandet gör jag 100% för mig själv. För att det får mig att må bra. Det ger mig energi. Men under ledig tid känns det viktigt att inte boka in för mycket. Att hinna varva ner. Och absolut under inga omständigheter ratta igång en renovering!! HAHA!! OMG. LOL.
 
Jag har som sagt börjat träna, vilket känns viktigt. Besöket hos kiropraktorn var också ett led i att ta hand om mig själv. Jag har också, genom vårdcentralen, fått tid hos en psykolog.  
 
Hej hej hösten! Här kommer jag och jag ska ta hand om mig själv. Inte springa på i 1000 kilometer i timman. Jag ska säga nej. Säga ja. Varva ner. Slappna av. För mig. Och min familj. Tack och bock på förhand. 
 
 
 
Nedvarvad Person AB.
 
 

En lördag med äppelträd och nakna pistoler

Igår var en lördag som vi högst medvetet hade avsatt till att fixa i trädgården. Vår familj heter annars "saker kom visst emellan" i andranamn. 
 
Nu fick inget komma emellan!
 
Vi klippte häck, rensade ogräs, klippte gräs, fräste kanter, friserade rabarber, åkte till återvinningen - you name it we did it. 
 
 
 
 
 
 
Sen klippte vi äppelträdet. Eller vi och vi. Min man. Det mesta av hans tid under veckan har gått åt till att bekymra sig över klippningen av detta äppelträd. Han har googlat, ringt runt, funderat, pratat med grannar och stött och blött. 
 
Till slut fick jag säga åt honom att nu verkar vi vara tre i vårt äktenskap och jag tycker att äppelträdet är det som borde lämna. Det tyckte min man också. Sen tog han till häcksaxen.  
 
 
 
 
Sjuåringen var först hos en kompis och sedan kom de till oss och lekte. Tioåringen är så stor nu att han självständigt styr upp med sina kompisar. De umgås ett helt gäng och brukar alternera mellan att vara hos varandra eller så cyklar de eller hänger på fotbollsplanen. GÖLLIGT<3 
 
Japp. 
 
Sen skulle vi planera middag och jag kände mig såååå sugen på KÖTT. Jag äter sällan det numera men nu kom crejvingen.
 
– Kroppen min tränger kött och potatis! sa jag och åkte och handlade.
 
Det blev lövbiff med sötpotatis, grönkål, bearnaise, vitlökssmör och färsk persilja. Gud så gott det var!
 
 
 
 
 
 
Sen såg vi på Nakna Pistolen. Kommer ni ihåg den filmen? Okej förutom att den innehåller en hel del sexism och inte ens är i närheten av att klara bechdeltestet eller någon slags representation alls så måste jag ändå säga att jag saknar den sortens enkla komedifilmer. Slapstick kanske man kallar det? Alltså, att humorn är fysisk på många sätt.
 
Vi har även sett Galopperande Detektiven och Dum Dummare med barnen och trots att de inte hänger med i engelskan till 100% så har de älskat båda filmerna. Skrattat så de gråter! Gör man sådana filmer längre? Det känns inte så. 

Kiropraktor

Igår gjorde jag något som jag aldrig har gjort förut. 
 
Jag var hos en kiropraktor.
 
Jag gick dit med anledning av att jag 1) har en höft som  "klickar till" när jag gör en viss träningsrörelse. Och 2) jag snedbelastar ben och fötter en del. Jag ställde mig nämligen på en sådan där sko-provar-platta på Stadium och insåg detta (tips om ni vill kolla hur ni belastar). 
 
Huuuuuur som helst kände jag att nä, nu ska jag kolla upp det här. Jag promenerar ju svinmycket och vill helst inte få ont vad det lider. 
 
Så jag bokade tid hos en kiropraktor och fick träffa en supertrevlig kvinna. Vips stod jag där framför henne i stortrosor och en liiite för liten bh och upprepade för mig själv att hon antagligen har sett ALLT.
 
He. 
 
Vi började med att mäta min belastning på fötterna och det var inte så farligt snett. 57% på en foten och 43% på den andra. Visst, lite snett men jag har ju upplevt mig själv vara lutande tornet i Pisa sedan den där Stadium-grejen. 
 
Sedan började hon stretcha och ja... Knäcka mig. Det lät som när man knäcker en torr kvist ungefär. Det låter kanske otäckt men gjorde inte ont. Vid ett tillfälle korvade hon ihop mig till en köttbulle på ett sätt som gjorde att jag var glad för att jag inte kunde se mig själv utifrån. Sedan tryckte hon till så att det kändes som att hela ryggraden hoppade rätt. 
 
Vid slutet av sessionen mätte vi min belastning igen och då hade den hamnat på 51% på ena foten och 49% på den andra. 
 
Häftigt! 
 
Jag fick med mig en del stretchövningar för höft och axlar som är det jag behöver jobba med mest. Sen ska jag dit igen nästa vecka och följa upp hur min kropp har lyssnat på knäckande. 
 
 
 
 
 
 
Nu klappar jag mig själv på min utstretchade axel och tackar för att jag har gjort något för mig själv. 
 

Träning hemma

Nä men då har väl jag hittat träningspass på Youtube!
 
Ha! 
 
I början av månaden var jag ytterst nära att signa upp på mig ett gymkort. Igen. Målet med att träna är inte att bli "fit" eller något sådant utan jag känner i min kropp, i rygg och smidighet, att jag måste träna. 
 
Men efter lite googlande såg jag vad gymkortspriserna ligger på just nu och kände att jag kanske ändå skulle ta och försöka träna hemma. He. Jamenar sååå roligt är det inte att svettas i grupp så att jag vill betala en halv förmögenhet för det. 
 
Det var då jag hittade det. Youtube. 
 
Okej jag har hittat Youtube innan men jag hittade träningspassen. Och Yogan. Det finns ju hur många sessions som helst på olika kanaler?! Bara att välja och vraka. 
 
Just nu har jag fastnat för en tjej som heter Sandra Friberg. Hon har många 20 eller 30-minuters styrkepass som jag har kört. Helt gratis! 
 
 
 
 
 
Per. Fekt. Så. Nöjd. 
 
 
 
 
 
 
Jag - gymmet 
1 - 0 

Ny låt och åpen

För det första. 
 
Min kära man tackar för alla glada tillrop angående den nya låten! Han brukar inte direkt gå in på min blogg men när jag berättade för honom om era fina kommentarer och alla gilla så frågade han - kan jag få se? Självklart, sa jag och räckte högtidligt över min telefon. 
 
Kul att ni är många som uppskattar hårdrock!
 
 
 
 
För det andra - ordet åpen som jag nämnde i gårdagens inlägg
 
Jag tror att vi har gått igenom det ordet förut på den här bloggen? Vad kom vi fram till då? Att det är dialektalt? Jag minns inte. Men personligen har jag använt åpen så länge jag kan minnas. Det är ett mycket bra ord. När man är åpen är man liksom snål, glupsk, sniken, självisk... Typ så. Fast ändå inte. För åpen är åpen. 
 
Som någon kommenterade: Om ni är flera som fikar och det ligger fem bullar på ett fat och du roffar åt dig tre stycken - då är du åpen (och rätt smart) (min kommentar).
 
Så. 
 

Bröllop

Igår var vi på bröllop! 
 
Min mans yngsta bror gifte sig (han har två brollor). Det var så fint! Verkligen såååå fint! 
 
 
 
 
 
Förutom att brudparet var så fina att jag fällde en tår var jag också imponerad över att alla tärnor och marshalkar var exakt lika långa. Jag gissar att de blivit utvalda enbart därför. 
 
Här är jag och min svägerska Frida, hon är sambo med min mans andra bror och mamma till kusinen som vår sjuåring leker så bra med. Jag och Frida leker också bra. 
 
 
 
 
Det var så fint fixat i lokalen! 
 
 
 
 
Det fanns resurser också. Mitt åpna jag tänkte först att man kunde plocka med sig hela prylen man behövde men sedan såg jag att folk tog ett tuggummi ur paketet och sedan la tillbaka. Eller en mentos. En snusprilla. Kondomerna får vi dock hoppas att ingen "la tillbaka".............
 
 
 
 
Maten! Vilken buffé! Älskar bufféer där det finns något för alla - vegetarian, flexitarian, glutenintollerant som sken-allergisk. 
 
 
 
 
Middagen var full av roliga tal, spex och överraskningar. Min man och hans bror höll ett jättefint tal och rundade av med en hälsning från brudgummens forna idol Petter. 
 
Själv njöt jag av att det var första bröllopet/festen på evigheter där jag hade noll ansvar. Lyxigt. 
 
 
 
 
 
Innan nattfesten drog igång överraskade svåger och svägerska med en duett. De sjöng Shallow och de sjöng den BRA. Efter första gången ville alla gäster höra den en gång till så en gång till blev det. 
 
 
 
 
Vid 01 åkte vi hem och jag körde. Jag var med andra ord nykter. Är aldrig så nöjd med mig själv som när jag vaknar efter en sen kväll med noll alkohol. 
 
Gissar att det är ett lyckligt brudpar som vaknar upp idag efter en fantastisk kväll! <3
Tidigare inlägg