Loppan

Femåringen har gjort en loppa. 
 
HEJ FLASHBACK! 
 
Loppor var ju cirka det roligaste som fanns en period i barndomen. Det tycker även femåringen och just nu lever vi det mesta av fritiden efter utmaningarna i femåringens loppa. 
 
- Säg en siffra! ber han.
- Fyra, säger jag. 
- Nej säg sju, tycker femåringen. 
- Jag kan väl få välja sj... 
- En, två, tre, fyra, fem, sex, sju... Välj en färg!
- Hm... 
- Välj rosa. 
 
Japp. 
 
Man får alltså varken välja nummer eller färg själv. Men ändå. Utmaningarna är roliga. Vet ni till exempel hur man låter som Pikachu? 
 
 
 
 
 
Svar hur man låter som Pikachu: Man utbrister piiiiiiiiii-kaaaaaaaa med jättejätteljus röst. Testa gärna hemma. 

Skrytsamt tandläkarbesök

Femåringen ska till tandläkaren nästa vecka. 
 
- Jag ska till tandläkaren det ska inte duuuuuuu na na na na! har han retsamt nynnat i riktning mot sin storebror. 
 
Den minste har med andra ord ännu inte förstått att det här med tandläkarbesök inte nödvändigtvis är något som man skryter med. Dock tycker jag att engagemanget är beundransvärt och det vore härligt med samma tandläkarengagemang hos vuxna. 
 
Typ: 
   
- Jag ska ta bort tandsten det ska inte DUUU na na na... 
 
Eller:
 
- Jag ska få en vuxenräls det får inte DUUU na na na... 
 
Eller:
 
- Jag ska betala 3000 kronor för en rotfyllning det ska inte DUUU na na na...
 
 
 
Person som skryter om tandis. 
 
 

Pikachu-muffins

Idag ville femåringen baka. Pikachu-muffins stod på önskelistan och just idag var jag tydligen inte sämre mamma än att jag sa ja till detta. 
 
Den här bilden tog vi fram som inspirationsbild.
 
 
 
Första bakade vi muffins med gul karamellfärg. 
 
 
 
 
Sen bestämde vi att Non-stop fick bli kinder och ögon. 
 
 
 
 
Taco-chips fick bli öron. 
 
 
 
 
 
Lakritssås använde vi som klister för att sätta fast ögon och kinder, samt att måla Pikachus mun med. Det var lite pilligt men...
 
 
 
 
... HA!
 
Nailed it!
 
 
 
 
I alla fall om målet var att göra Pikachu påverkad av valfri drog så nailade vi det exakt
 
Japp.
 
Det var den Pinterest-bakningen det. 

Baam!

Samtal på väg till förskolan. 
 
Femåring: Idag vill jag följa med en förskolekompis hem.
Jag: Inte idag. Du har ju hundra kompisar hemma på vår gata. 
Femåring: INTE HUNDRA! Sex kompisar. Så BAAM!
Jag: Ja okej då. Baam.
Femåring: Du kan inte säga baam. 
Jag: Nähä? 
Femåring: Man kan bara säga så när någon har fel. 
Jag: Okej. 
Femåring: Så BAAM. 
 
Japp. 
 
Och där blev jag språkligt uppläxad av en person född 2012. 
 
Mvh // En som såg dagens ljus någon gång på 1900-talet. 
 
 
 
 
 

Lös tand

Femåringen har fått sin första lösa tand! Yey!
 
Han är givetvis mäkta stolt över detta och försöker nu med alla medel få tanden att trilla ut. 
 
Femåringens tips för att tappa en lös tand:
 
1. Sitt på en diskbänk och hoppa ner. Upprepa. 
2. Ta en kniv och skär ut tanden (mamman satte stopp för denna idé och rekommenderar INTE detta)
3. Hoppa upp i taket.
4. Ta katten i rumpen och köra (det här tipset låter förvillande lik en känd ramsa och föregås möjligen av frasen "vad ska vi göra")
5. Läs en osynlig bok.
6. Ät en morot (möjiigen det mest rimliga tipset) (men vad vet jag) (jag är ingen tandtapparexpert)
 
 
Tips 1.
 
 
 
Tips 6.
 
 
Nu återstår det att se vad som fungerar.

Oraka linjer

Femåringen har haft besök av en kompis i eftermiddag. De tillverkade Superman-märken som de sedan tejpade fast på sina tröjor. Efter idé av femåringen. 
 
 
 
 
Kompisen satt länge och målade noggrant och tjusigt i rätt färgskala. Femåringen där emot raffsade snabbt ihop vad han tyckte var ett rimligt superman-resultat. Han är med andra ord PRECIS som jag. Idérik. Men lite slarvig. Kreativ. Men inte speciellt noggran. En doer. Men kanske inte en finnisher. If you know what I mean. 
 
Men man kan leva ett bra liv även utan raka linjer, som jag alltid så klokt brukar säga*
 
*Möjligt att jag sa det första gången nu. 

Ledig dag

Idag har jag varit ledig med femåringen. Jag ska försöka vara det någon dag i veckan framöver, om jobbet tillåter. Det känns som att vår femåring är i en period då han behöver en paus då och då. 
 
Idag inledde han i alla fall dagen med att skjuta gummipilsprick på tomburkar. Varför? Varför inte?
 
 
 
 
Jag passade på att byta sängkläder.
 
 
 
 
Nej vi manglar inte lakanen i vårt hushåll HUR SÅ??? 
 
Sen gick vi med massa saker till återvinningen och eventuellt kan man se på femåringens outfit att han är inne i en väldigt... eh... Bestämd period just nu. 
 
 
 
 
A ja det finns värre saker än att gå runt i shorts en regnig dag i september. 
 
Efter återvinningen handlade vi (jo ni hör, en riktigt spännande onsdag har vi haft). Efter handlingen kände sig femåringen lite seg i benen och ville att jag skulle bära honom hem. 
 
- Jag bär matkassen, förklarade jag. 
- Om JAG bär matkassen så kan du bära MIG? föreslog femåringen generöst. 
 
Det var förvisso ett snällt förslag men jag tyckte fortfarande att det lät lite skevt rent bärmässigt? 
 
 
 
 
 
Japp. Efter lunchen tränade vi och körde dansstopp till Work it bitch med Britney Spears (mammans val) och Crazy Frog (femåringens val) innan vi hämtade storebror från skolan. 
 
 
 
 
Under eftermiddagen har femåringen och pappan målat transformers. Det är mycket transformers i vårt hushåll just nu. Ungefär 90% av våra samtalsämnen handlar om transformers. Vilket absolut är bättre än om vi exempelvis skulle prata till 90% om premieobligationer eller rötskador. Allting är relativt. 
 
 
 
 
En produktiv dag ändå. 

Ekonomiska tankar och näsbredd

Tack snälla ni för input och delgiven erfarenhet i föregående inlägg
 
Jag vet inte om femåringen möjligen smygläste min blogg imorse för idag har han faktiskt varit ganska... Glad? Vi har varit lediga han och jag. Igår trodde vi nämligen att han höll på att bli sjuk så jag var inställd på vab men så vaknade han pigg (och rätt arg) men jag tänkte att vi lika väl kunde ha en ledig dag ändå. 
 
Först var vi bara hemma. Medan jag akut läste in mig på Aurora 17-övningen (jag ska vara med i lokalradions nyhetspanel imorgon och verka uppdaterad) (det roliga är att jag tackade ja till medverkan i panelen för att jag läste fel och trodde att det var en NÖJESpanel) (nu är jag inne på andra säsongen av den här feltackningen) (så kan det gå) lekte femåringen med en strump-tvätthängare. 
 
 
 
 
 
Respekt ändå, att kunna roa sig med det lilla. 
 
Sen bestämde vi oss för att åka in till stan. Dels behövde femåringen nya skor och sedan ville han även spendera en hundralapp som han hade sparat. 
 
- Mamma jag ska köpa Lego Chima, meddelade han. 
- Ja om du har råd med det, svarade jag. 
- Men mamma! suckade femåringen. Om jag inte har råd kan vi bara växla hundralappen till den pengen som det kostar. 
 
Jag försökte förklara att det inte riktigt fungerar så men femåringen tyckte ändå att hans förslag lät mer ekonomiskt. 
 
 
 
 
Nåväl. 
 
I skoaffären passade han på att mäta näsbredden. Näsan och öronen slutar aldrig att växa, har jag hört? Bäst att uppdatera sig med måtten. 
 
 
 
 
Sen fikade vi vår favoritsmoothie med banan, mango och jordnötssmör. Både jag och femåringen ÄLSKAR denna förnäma skapelse! Jag skulle kunna leva på den kombon. 
 
 
 
 
En mysig dag. Med mitt arga lilla bi. 

Barns rimlighet

Vi har pärlat pärlplattor i eftermiddag. 
 
- Jag vill inte ha några orangea pärlor! sa femåringen bestämt. 
- Inga alls? undrade jag. 
- Nä inga orangea pärlor alls! Bara några. 
 
Inga alls bara några?
 
Jag älskar rimligheten i det uttalandet! 
 
Så ska jag säga nästa gång jag är godissugen en vardag klockan 22:30. 
 
- Jag ska inte äta några choklabitar ALLS. Ba´ så ni vet! Bara några. 
 
På så vis är jag nyttig och frånsäger mig kakan men kan samtidigt äta den. Ha! Perfekt.
 
 
 
Pärlplattor med inga orangea pärlor alls. Bara några. 
 

Inspelningsvarning

Minstebarnet i vår familj är en luring. Han har nämligen en tendens att säga en sak för att minuten senare vidhålla något helt annat. 
 
Exempelvis vid frukost: 
 
- Vill du ha ost på mackan? undrar jag. 
- JA! svarar minstebarnet. 
- Säkert?
- Jaaa! 
 
Sen fixar jag en ostmacka och när jag har gjort klart den deklarerar minstebarnet att NEJ han ville absolut INTE ha en ostmacka. Det har han ALDRIG sagt. 
 
GAH! 
 
Så här är det ofta. 
 
Jag överväger nu att börja spela in mina och barnens samtal med en telefonen. Eller nej nej - jag ska sätta upp CCV-kameror i hela huset som filmar dygnet runt. Folk kommer tro att vi pysslar med någon slags avancerad Youtube-satsning men det är alltså bevismaterial MOT mina barn som jag arrangerar. 
 
Mjehe. 
 
Rimligt?
 
Ja det tycker jag. 
 
Extrema situationer kräver extrema åtgärder. 
 
 
 
En ratad slags macka. 
 

Internet-förvirring

Att vi inte har uppkoppling till våran surfplatta över allt har varit lite förvirrande för barnen i sommar. 
 
Femåringen (i bilen): Mamma jag vill ladda ner ett spel!
Jag: Det går inte för vi har inget internet just nu. 
Femåringen: Men åååå... Ladda ner internet då! 
 
Rimlig begäran ändå.
 
Kan jag tycka. 
 
 
 

Smash och musikkväll

Igår var ni säkert 30 personer som meddelade mig på Instagram och andra olika kanaler att Hemmakväll har tagit in Smash. Wooohoo! Så HIMLA najs!! Och jag älskar det faktum att ni engagerar er och gläds med mig i denna speciella händelse! You are the best!
 
 
 
 
Förutom att jag och minstebarnet hängde hos kompisar halva dagen igår hade vi även musikkväll hemma hos mamma.
 
 
 
 
Musikkväll innebär att familjen träffas och så sjunger vi och spelar ikapp. Vilket kan tyckas märkligt då ingen av oss vuxna är vidare musikaliska. Jo min man såklart, men vi andra kämpar på och försöka leda varandra i jakten på rätt tonart. Hur som helst är inte syftet att sjunga rent utan att ha roligt. Och barnen ÄLSKAR det. 
 
I minstebarnet bor det helt klart en liten vokalist och igår hade han övat in ett nummer med Kizz tillsammans med sin pappa. 
 
 
 

Nu har jag förvisso varit minstebarnet partisk sedan 10 juli 2012 klockan 14-ish men jag såg inte ett barn utklädd till Kizz som spelar I wanna rock and roll all night på kastruller. Jag såg ett trumset! Jag såg en trummis! Jag såg en STJÄRNA! Och det är väl det som är att vara mamma. 
 
Efter uppträdandet fick minstebarnet skriva autografer och ta selfies med alla i publiken. 
 
 
 
 
En mycket lyckad och trevlig lördag. 

Fakta om femåringen

Med anledning av att minstebarnet har fyllt 5 år tycker jag att det är läge med en uppdaterad faktalista! Ni vet när Mini får bjussa på fakta om sig själv. Här bekskrev han sig själv som bebis, tvåååring och treåring
 
Självklart har femåringen skrivit all fakta själv. Jag är inte inblandad. Neeeej då. 
 
Femåringens fakta om sig själv: 
 
Favoritmat: Jag är egentligen mest förtjust i godis och glass. Men det får man tydligen inte äta varje dag?? Världen är orimlig på många sätt. Meeeen meeeen. Jag brukar helt enkelt hålla till godo med den mat som bjuds. 
 
 
Bild på en glass som jag beställde en bra dag i Hjo. 
 
 
 
Då skrattar jag som högst: När jag och min bror leker äventyrsbad i badkaret så att det stänker vatten ända in i grannens hus. Här snackar vi SKOJ på hög nivå! Varför betala dyra pengar till äventyrsbad när man kan låtsas att badkaret hemma är en vågmaskin helt gratis??
 
Favoritmusik: Allt med Samir och Viktor. Jag kan alla deras cirka fyra låtar helt utantill. Inga problem. Väck mig mitt i natten och be mig sjunga första versen i Bada Nakna baklänges och jag garanterar felfri leverans. 
 
Smeknamn: Paltis (mamma och pappa) samt SLUUUTA (min bror). 
 
Förebild: Min storebror. Han har alltid så genialiska idéer och jag kopierar gärna allt som han gör. Det är smidigt att ta rygg på någon här i livet. Jag rekommenderar det. 
 
 
Bild på mig och min brolla när vi besökte inspelnigen av Sommarlov i Malmö.
 
 
Superkraft: Jag kan känna lukten av en mamma som norpar godis ur köksskåpen på TRE MILS avstånd. Minst. Även när jag är förkyld. 
 
Särskild förmåga: Jag kan sova mig igenom allt! Exempelvis kan jag somna på en flygplats på Mallorca och vakna upp på ett hotellrum i Göteborg utan att ha fladdrat ens en liten bit på ögonlocken. Praktiskt. 
 
Hobby: Uppträda med mina kompisar. Faktum är att min förskola fick inrätta en scen på avdelningen eftersom alla uppträdanden med mig och kompisarna blev så frekventa. 
 
Drömmer om: Att fylla 8 år. Jag längtar väldigt mycket till denna dag och pratar ofta om den. Visst, 5 år är en okej ålder men när man är 8 år då är man STOR. 
 
 
Bild från när jag bowlade senaste. Det behöver man inte vara 8 år för att göra. 
 
 
Vill gärna: Låsa fast folk med mina polishandbojor. Det är alltid en bra tillfälle att haffa någon med handklovar - så brukar jag säga. Ni får gärna citera mig. 
 
Älskar: Att vattenkamma mig. Massa vatten i luggen, en kam och swchooooop så känns livet om möjligt ännu bättre. 
 
Övrigt: Min mamma (som förvisso har varit mig partisk sedan 2012) tycker att jag är en klok, rolig, pratglad, empatisk, nyfiken, frågvis, snäll och bestämd person. Jag har en stark känsla för vad jag tycker är rätt och fel och jag har inga problem att påtala vilket. Jag älskar musik, att sjunga, spela och showa. Min mamma brukar säga att det kommer bli något stort av mig!
 
 
Bild på mig från i midsomras. 
 
 

MiniSpider 5 år idag!

Idag fyller vår älskade minsting 5 år! Soooooom han har längtat efter denna dag! 
 
Minstebarnet är den morgontrötta i vår familj så faktum är att vi faktiskt kunde väcka honom med sång och paket imorse. Verkligen väcka. Helt autentiskt. Ingen bluff inget båg.
 
 
 
 
Han fick bland annat en synt i present. Oklart hur resten av familjen kommer känna kring detta instrument om en vecka (eller en dag) men femåringen älskar sång och musik så det var en uppskattad present. 
 
 
 
 
Igår tjuvstartade vi med kalas för släkten. 
 
Inför kalaset städade födelsedagsbarnet hela huset med disktrasa och generösa mängder rengöringsspray. Sen plockade han blommor och ställde i vas på bordet (det senare med med viss hjälp).
 
 
 
 
- Jag hoppas att gästerna kommer tycka att blommorna är fina! sa han förnöjt. 
 
Klockan 15:00 anlände så alla. Äntligen! Förutom massor av paket tyckte nog födelsedagsbarnet att det roligaste med kalaset var att nästan alla i släkten ställde upp på en fotbollsmatch (filmklipp finns på Instagram). Lycka! 
 
 
 
 
 
Ikväll ska vi grilla och fortsätta fira vår goding. 
 
Här kan ni förresten läsa om när födelsedagsbarnet kom till världen, för fem år sedan. 
 

Presenter, bowling och genialiska mackor

Igår gjorde vi ärenden på stan. 
 
Fyraåringen (fem år på måndag) tyckte att jag kunde handla fördelsedagspresenter åt honom när han var med.
 
- Mamma köp mina presenter nuuuu! Jag LOVAR att blunda! 
 
Jo tjena. Hehe. För det vet vi ju att en fyraårings blundningsteknik är otrooooligt tillförlitlig. Något säger mig att lilla ögonlocken skulle fara upp snabbare än en dopad persienn. 
 
 
 
 
 
Sedan bowlade vi med några kompisar. Vi har nämligen signat upp oss på barnbowlargratis.se och får genom det bowla utan kostnad vissa tider och dagar. Väldigt praktiskt. Ett tips från mig till Eder. 
 
 
 
 
 
Imorse fick barnen lov att ta Nutella på sina rostmackor. Vart på dom, bakom ryggen på sin mamma, passade på att bre ett tjockt lager chokladkräm på båda sidorna av mackan. Möjligen kladdigt att äta men samtidigt helt GENIALSIKT. Det ger jag dom. Jag nämnde faktiskt aldrig hur mycket av smörgåsen (chokladkrämsgåsen?) som man fick täcka med Nutella. 
 
Sida ett:
 
 
 
 
Sida två:
 
 
 
Nu är barnen hos sin farmor och jag tänkte passa på att fixa en massa. Hela den här veckan har varit galet full av olika göromål. Det är födelsedagskalas som ska roddas, kontor som ska flyttas ur, tjejträffar som ska styras upp, sängar som ska säljas, bil som ska köpas, semester som ska planeras... Gah! Allt på en och samma gång.  
 
Men det är samtidigt roligt. 
 

Hjälpredan

Fyraåringen (5 år om några dagar, i rättvisans namn) har kommit i en fas då han älskar att få hjälpa till. Vilket är  praktiskt! 
 
Till exempel om jag sitter på toaletten på ovanvåningen och inser att pappret är slut och att samtliga extra rullar finns på nedanvåningen, då kommer fyraåringen väl till pass. 
 
Ropar jag och ber sjuåringen om hjälp får jag bara ett bestämt NEJ tillbaka. Antagligen för att han tittar på en vlogg av Jockiboi eller något annat mycket viktigare. 
 
Ropar jag på Spiderpapa får jag ett straaaax tillbaka och sedan får jag sitta där på toalettringen och hoppas att strax betyder en minut och inte en timma. 
 
Ropar jag där emot på fyraåringen ja då får jag ett rungande JAAAA tillbaka och så hör jag små fötter storlek 28 smattra nedför trappan. Jag kommer mamma jag kommer! ropar han bekräftande för att försäkra mig om att min bakdel snart ska befrias från WC-klosetten.
 
Och när han kommer med pappret berömmer jag honom i klass med att han just har utfört en viktig räddningsaktion. Vilket han på sätt och vis har också. 
 
Jag hoppas att den här hjälpsamma fasen håller i sig. 
 
 
 
 

Sommarpresenter och knappa marginaler

Idag fick barnen välja var sin sommarpresent i leksaksbutiken. Dom är väldigt olika varandra när det gäller att välja. Äldstebarnet vill gå igenom sortimentet. Fundera. Klämma och känna. Fundera lite till. Diskutera sina olika val med en vuxen. 
 
Minstebarnet å sin sida travar in i butiken och det första han lägger ögonen på väljer han. Vilket alltid är något av ett lotteri. Idag föll blicken på ett paket med Minionfigurer.
 
- Jag tar det! sa han bestämt. 
- Du vill inte kika runt lite först? undrade jag. 
- Nej. 
 
Nä häpp.
 
Sen hoppade han studsmatta i en timma medan brorsan ägnade tiden åt att välja och välja för att slutligen inte välja något alls i just den butiken. 
 
 
 
 
Efter sommarpresentvalet skulle vi hämta Spiderpapa på jobbet. Han slutade klockan 16 och klockan 16:15 skulle mitt body pump-pass starta. Vi hade därför bestämt att vi skulle hämta Spiderpapa på jobbet och sedan kunde han och barnen i sin tur lämna av mig på gymmet.
 
Klockan 16:01 sladdade vi in utanför Spiderpapas jobb. 
 
- THIS IS A DRIVE BY!! JUUUUUMP IN!! ropade jag åt honom genom en nedvevad ruta samtidigt som bilen fortsatte rulla.
 
En minut innan träningspasset började flåsade jag in på gymmet.
 
Ha! 
 
Det kallar jag LMSM*
 
 
 
 
Nu är det HÄLG! Underbart. 
 
* Livspussel Med Spännande Marginal

Fotbollsträning med korvbryt

Idag hade fyraåringen (som ju fyller fem år i juli, i rättvisans namn) fotbollsträning och den fixade han med koncentrationen i topp!
 
Första gången han tränade ville han avbryta efter fem minuter för att istället gå till den intilliggande kiosken vilket ju möjligen kan kännas som en rimlig prioritering. Men jag vet inte hur det hade sett ut om tränaren plötsligt undrat vart fyraåringen tagit vägen och sen upptäcker att han står femtio meter bort i full färd med att köpa kokt korv mitt i en passningsövning?
 
Inför nästa tillfälle fick jag därför förklara för fyraåringen att vi åt precis frukost, träningen pågår i en timma och vi kommer äta lunch hemma, efter träningen. 
 
- Jaha ja? Ja men då överlever jag! svarade fyraåringen klokt när han fick matschemat förklarat för sig.
 
Japp. 
 
Och sedan dess har koncentrationen som sagt varit på topp och vi ser hur roligt han har! Som småsyskon blir man ju snabbt van vid att stå vid sidan av och titta på de större barnens aktiviteter. Eller i alla fall vår lille har gjort det en hel del. Så att få utöva något själv har han längtat efter. 
 
 
 
 
 
Att fotbollströjan är i storleken av en klänning och att bollen går ända upp till knäna på honom, det är en gölle-bonus för mamman som tittar på.  
 

Kattmao och Rex

Vi har två inneboende hos oss. I alla fall om vi får tro fyraåringen som har tät kontakt med dessa ja... Vad dom nu är för något? Om dom är människor eller djur eller en blanding av båda det framkommer aldrig riktigt men dessa figurer heter i alla fall Kattmao och Rex.
 
Kattmao och Rex kommunicerar via fyraåringen och detta genom att gömma askar med lappar i som fyraåringen hittar överallt i huset. Jo. Det är bara han som hittar lapparna. 
 
På dessa står det (enligt fyraåringen som läser för oss högt) saker som "god jul" eller "snart fyller jag år" eller "jag heter T-rex i efternamn och jag är snällast i stan" eller "jag kommer snart och plingar på dig" (det sista tyckte jag lät som ett förtäckt hot?). 
 
På den senaste lappen stod det... Ingenting?
 
Jag: Vad står det på lappen?
Fyraåringen: Jag vet inte. Det bara står. 
Jag: Vad menar du?
Fyraåringen: Det står inget.
Jag: Men det är ju helt meningslöst att skicka en tom lapp?
Fyraåringen (rycker lätt på axlarna): Jag vet.
 
?
 
Kattmao och Rex alltså. Rimliga i all sin orimlighet. 
 
 
En ask kommer lastat... 
 
 
... med lappar som bara fyraåringen kan läsa. 
 

Bästa med resan

- Vad var det bästa med resan tycker ni? frågade jag familjen i helgen. 
- Att göra utflykter och vara med familjen, svarade Spiderpapa. 
- Att äta goda mat och få nya kompisar, svarade sjuåringen. 
- Att vara på hotellrummet och gosa med mina gosedjur, svarade fyraåringen. 
 
Haha! 
 
Har jag nämnt att den lille i vår familj inte är överdrivet svår att roa? 
 
 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg