Öronmuffar och pokémonkort

För några veckor sedan såg sexåringen ett par öronmuffar för första gången i sitt liv. Det var kärlek vid första ögonkastet och sedan dess har han velat ha ett par.
 
I veckan köpte jag det åt honom. Det visade sig vara ett bra köp för sedan dess har han velat ha dom på sig både utomhus...
 
 
 
 
Och inomhus. 
 
 
 
 
 
Något annat sexåringen älskar är sina Pokémonkort. Han har fått alla storebrors Pokémonkort plus alla storebrors kompis kort så ni kan ju tänka er att han har en del. 
 
 
 
 
 
- Vill du se alla mina Pokémonkort? frågar han mig ibland.
- Nej gud det är det sista jag vill! har jag lust att svara.
 
Men det gör jag inte. 
 
Istället ler jag tålmodigt och låter honom visa sina GX och EX och siffror och olika blänk och färger och vilka kort som vinner över vilka samtidigt som jag tänker på något vackert.
 
Om det finns någon människa där ute som önskar träna upp sin uthållighet och sitt tålamod så rekommenderar jag helt klart att låta en sexåring gå igenom hela sin Pokémonsamling samtidigt som du lyssnar. Du kommer känna dig otroligt vältränad efteråt. 
 

Varning för skryt!

Klockan 07:50 imorse preciiiis när jag och barnen klev utanför dörren för att ta oss till skolan kände jag hur det var något som började krafsa i bakhuvudet på mig. Någon slags mental påminnelse.... Jag stannade upp och lät minnet krafsa sig längre fram i hjärnbalken och BAAM! Jag mindes. Jag skulle ju ha föräldrasamtal med sexåringens fröken klockan 08:00! Om TIO minuter!
 
Det hade väl inte känts så stressigt om det inte vore för att jag jobbar hemma idag och vid hemmajobb fixar jag mig aldrig innan jag lämnar barnen. Så där stod jag på trappan med skitigt hår, myskläder och oborstade tänder. 
 
- Vänta en sekund! tjoade jag till kidsen som stod och luftgasade med sina cyklar på trottoaren. 
 
Jag rusade in. Deodorantade tänderna och borstade armhålan i blixtens hastighet (eller om det var tvärt om) samtidigt som jag knäppte på mig en BH och drog en borste genom håret. 
 
Väl på skolan följde 40 minuter av extrem föräldrastolthet. Jo jag vet, man är partisk sitt eget barn så ta mig med en nypa salt. Men han fick så många fina ord sagda om sig, vår sexåring. 
 
Han är en snäll kille men bakom det mjuka finns en stor integritet och det gör mig så himla stolt! Och lugn. Han gillar att prata och tar gärna ordet men inte på bekostnad av andra. Han är musikalisk och gillar att sjunga. Han tycker att allt i skolan är roligt och tar sig an läroböckerna med samma energi som han tar sig an lekarna på rasten. Han leker gärna med olika barn, både tjejer och killar och väljer "gäng" baserat på aktiviteten snarare än personerna. 
 
Som förälder kan jag säga att sexåringens skolstart har gått över förväntan. Han var så himla redo.
 
Japp. Resten av dagen ska jag koda ihop en sajt med adressen STOLTSÅJAGSPRICKER.se
 
Så vet ni var ni har mig. 
 
Över och ut. 
 
 
 

Låst vare här

Sexåringen har hittat ett sätt att låsa dörren till sitt rum när han inte är hemma. 
 
 
 
 
 
 
Om inte denna konstruktion, plus alla lappar som på olika sätt säger "FÖRBJUDET", håller löst folk ute så vet jag inte??
 
 

Veteraner i sammanhanget

Igår var vi på föräldramöte i skolan. 
 
Vi är ju numera vana skolföräldrar jag och Spiderpapa. 
 
- Här kommer veteranerna! utbrast en av fröknarna när vi stegade in i skolmatsalen. 
- Berätta MER om mig själv! ville jag svara och kände under en sekund av hybris att JAG kunde hålla i mötet istället för rektorn. 
 
Annat var det under första mötet med storebarnets klass. Han var ju vårt första skolbarn, vi var nyinflyttade till området, vi kände typ ingen och sneglade osäkert mot de andra föräldrarna som vant rörde sig mellan klassrummen. 
 
I år var det vi som var de där vana föräldrarna som hejade på alla och ledigt minglade runt. 
 
Lite extra kul var det såklart att besöka sexåringens klassrum. Barnen hade lämnat små lappar till föräldrarna. Sexåringens lapp såg ut så här:
 
 
 
 
 
Till mamma och pappa, Aom Oam hade han skrivit (som ju är Moa såklart, fast på ett annat sätt). Och så hade han målat hjärtan och en mobiltelefon. Möjligen två ting han tänker på när han tänker på sin mamma.
 
Eh... Ja. En lapp att spara helt klart.
 
 

Bra fråga

Scenario: Vi tittar på Ack Värmland. 
 
Sexåring: Bor dom i Värmland?
Jag: Ja. 
Sexåring: Mamma...
Jag: Ja?
Sexåring: Är det varmt där? 
 
Nu har jag ingen expert på klimat men jag får anta att det är varmt i VÄRMland. 
 
 
 
 

Taskig?

Jo tack både första och andra skolveckan för sexåringen har gått fint. 
 
Jag försöker fråga så mycket som möjligt när han kommer hem efter fritids. Vad han har lärt sig, vad dom har gjort, vilka kompisar han har lekt med och så där. 
 
- Har någon varit taskig? frågade jag igår. 
 
Lika bra att kontrollera liksom. 
 
- Nä, svarade sexåringen. 
- Ingen? sa jag. 
- Jo kanske en.
- Vem då? undrade jag. 
- Det vet väl inte jag! sa sexåringen och slog ut med armarna. 
 
Nä okej. 
 
Ingen har varit taskig så vitt han vet men någon på skolan har kanske varit det. Någon gång. 
 
Snällt ändå av barnet att gå mig till mötes i frågan. 
 
 
 
Mamman med tillmötesgående barn. 
 

Första dagen i skolan

Idag var det en pirrig liten person som vaknade upp till sin första dag i skolan! 
 
 
 
 
 
 
Wow! Vilken milstolpe. 
 
Han var SÅ glad och pirrig när vi promenerade dit. Vi sa hej till fröken och tjenade på alla kompisar. Sen var det samling på mattan och alla mammor och pappor som var med fick sitta vid sidan. 
 
Sexåringen var till en början glad men sen såg jag att han blev bekymrad. Bara subtilt, men som föräldrar vet man DIREKT vad ens barn känner. Jag vinkade till honom att han kunde resa sig från samlingen och smyga upp i mitt knä. Det gjorde han och väl i mammas famn borrade han ner huvudet i min hals och så kom tårarna. 
 
Det blev lite överväldigande helt enkelt. Så stort plötsligt. 
 
Jag stannade kvar en stund extra för att sexåringen ville det. Efter frökens sagoläsning, frukt och glass (dagen till ära) kändes det bra och jag blev glatt avvinkad. 
 
Där är våra två barn så olika. Storebror som är lugnet själv och aldrig tar speciellt mycket plats - han är säker och stark. Lillebror som är den som alltid hörs och syns och tar plats och pratar non stop är den som är känslig och skör. 
 
Alla människor är olika! Allt är lika okej. 
 
Även om nya situationer kan göra sexåringen osäker så VET jag att han kommer trivas i skolan. Han behöver den utmaningen. Jag vet att han kommer älska gymnastiken, musiken, biblioteket och läxböckerna. Han kommer växa och utvecklas och blomstra i hela sin fantastiska person!
 
Jag älskar dig stjärnstopp upp till månen och tusen varv till min fina unge, tänk vad stor du har blivit ♥
 

Påkommen genväg

Sexåringen här hemma har såååååå många frågor. Heeeeela tiden. Om allting.
 
Ibland vet han inte riktigt vad han ska fråga men är ändå så sugen på att undra något, vad som helst, så då kan han säga "är vi hemma nu?" fast han VET att vi är hemma. Eller så är vi inte hemma. Oavsett så VET han ju. 
 
Igår när sexåringen hade haft ett sedvanligt frågemaraton svarade jag till slut "jag vet inte".
 
Men se den genvägen ut ur ett frågemaraton fungerar inte längre! 
 
Sexåringen suckade djupt och sa sedan. 
 
- Mamma. När du säger jag vet inte då är det för att du inte ORKAR svara! 
 
Eh. Ja.
 
Helt korrekt. 
 
 
 
Frågvis och samtidigt älskvärd päschon. 
 
 
 

Komplimang

Konversation i bilen. 
 
Sexåring: Pappa du är så KLOK! 
Spiderpapa (blir jätteglad): Åh tack! 
*paus*
Sexåring: Vad betyder klok?
 
Möjligen ett bevis på att man inte ska malla sig allt för mycket över komplimanger från sexåringen. 
 
 
 
 
Päschon som badar i bollar och strösslar komplimanger. 
 
 

Byta hus

I vårt område bor det en dam med ett enoooooormt bigaråträd på tomten. Vi har fått plocka bigaråer där hela sommaren vilket har varit väldigt vänligt. 
 
 
 
 
 
Sexåringen älskar bigaråer så mycket att han frågade damen om hon kunde tänka sig att byta hus med oss?
 
Vår trädgård är inte heller helt tokig. 
 
Finnes:
 
Äppelträd (gammalt men going strong)
Vinbär (svarta och röda)
Rabarber (på speed)
Orensade stenplattor (framsida)
Sned men ändå kärleksfullt klippt häck (baksida)
 
Vi avvaktar i detta nu damens svar. 
 
 

MiniSpider 6 år

Idag fyller minstebarnet 6 år. 
 
Fattar ni! SEX ÅR GAMMAL *paus för insikt att sjunka in* Vi har ju ändå som tradition att bli chockade tillsammans när mina barn fyller år, inte sant? 
 
Vi firade sexåringen i helgen med presenter och kalas. 
 
 
 
 
 
Han önskde ju sig laserstrålar och det fick han! Osynliga sådana som larmar om någon går förbi.
 
 
 
 
Och SOM han har larmat sin familj! Vi kan knappt inte ta oss någonstans i huset utan att det tjuter. Undrar om man kan ställa laserstrålarna vid balkongen och larma ifall en fågel tar sig in? Vi har ju ändå en ganska omfattande gängkriminalitet going on utanför balkongen
 
Födelsedagsbarnet önskade sig en Nerf-tårta till släktkalaset och det fick han. 100% inte bakad av mig. 
 
 
 
 
 
Till nyblivna sexåringens ära gick vi även på Samir och Viktor-konsert i lördags. Längst fram hamnade vi till barnens lycka. 
 
 
 
 
 
Här kan ni läsa om när den yngste förmågan i familjen Spiderchick såg dagens ljus. Eller operationsbordets ljus som jag brukar säga och sedan skratta ganska ocharmigt åt mitt eget skämt. Här kan ni läsa mer utförligt om kejsarsnittet. 
 
GRATTIS TILL DEN JAG ÄLSKAR MEST I HELA VÄRLDEN! Förutom det andra barnet vi har då. Det finns inget bättre än att lägga en liten luktsniff i hårbottnen på mina barn. Åååå vad det doftar gott! Och det finns inget bättre än att pussa på deras mjuka, lena små kinder och säga hur stolt jag är över dem. 
 

Sommarens bästa investering

Barnen bad om att få köpa var sin blomspruta när vi var på IKEA sist. 10 spänn styck. What the heck tänkte jag, vi behöver ändå en sådan. 
 
Detta visade sig snart vara sommarens hittills bästa investering. Blomsprutorna har varit med på stranden, i lekar med kompisar och under grillkvällar. Det har vattnats blommor, putsats cyklar och tvättats bilar. Ny dag - nya användningsområden tycks ha varit barnens devis. 
 
Häromkvällen fick de upp ångan så pass att dom började tvätta områdets trappa.  
 
 
 
 
 
Efter säkert en timmas skrubbande, krattande och vattnande satte barnen, ytterst nöjda med sig själva, upp en lapp vid trappan som berättade vilka det var som hade städat. För att vara på den säkra sidan gick dom även och hämtade några grannar som fick beundra renlighetsnivån, vilket de även gjorde med stor entusiasm. 
 
 
 
 
HELT RÄTT!
 
Vad är poängen med att städa om man inte får åtnjuta credden också? 
 
Själv har jag lärt mig att ett till synes blygsamt inköp snart kan leda till både blänkande fordon, ökad grannsämja och ett upp-putsat kvarter. 

En femårings önskelista

Som ni vet fyller minstemannen här hemma snart år.
 
Femåringens önskelista: 
 
1. Glasspinnar 
2. El-pinnar (?)
3. Laserstrålar
3. Allt i hela världen
4. Till och med möbler
 
Japp.
 
Varken mer eller mindre önskar han sig. Det finns lite att "häva ur" med andra ord. 
 
 
 
Päschon som snart blir 6 år. 
 
 

En strykare

Femåringen i vår familj fyller snart 6 år! 10 juli närmare bestämt.
 
För att få koll på hur många dagar det är kvar till kalaset har han skapat sin egen "strykare". Det vill säga ett papper med rutor. I rutan gör femåringen en ring och i ringen gör han ett kryss och det betyder att den dagen är avräknad. 
 
 
 
 
 
Häromdagen tyckte han att nedräkningen gick så förfärligt långsamt att han hade planer på att avvekla strykaren. 
 
- Mamma, jag vill glömma min födelsedag, förklarade han. Så kanske det går snabbare! 
 
Well, I know the feeling of längtan.
 
I helgen åker vi till Norge och det betyder att flera dagar kan strykas i ett svep. Perfekt! Femåringen har grubblat hela veckan kring om han ska stryka helgens dagar innan eller efter Norge? Tillslut kom han fram till att han ska stryka innan resan.  
 
Helt klart viktiga funderingar. 
 
Måtte tiden gå fort nu.

Firad med ett prank

Igår blev jag prankad! 
 
Plötsligt kom barnen tågande med en tårta samtidigt som de sjöng Ja må hon leva. Jösses vad trevligt att bli firad en gång till tänkte jag!
 
Men när jag satte gaffeln i tårtan visade det sig vara något heeeeelt annat! Ja, ni kan se för er själva här i klippet. 
 
 
 
 
 
Sex tecken som gör att det är läge att bli misstänksam i samband med en tårtöverlämning: 
 
1. Din födelsedag var för sju dagar sedan 
 
2. Tårtan levereras av fyra yngre personer som alla av oklar anledning hoppar jämfota i osynkad takt 
 
3. Tre av personerna sjunger "ja må hon leva" medan den fjärde ivrigt upprepar frasen "och sen hackar du och sen hackar du"
 
4. Det är bara du som ska äta tårta
 
5. Du ombedes att "ta i mitten" av tårtan
 
6. Med en gaffel 
 
 

Midsommardagsprojekt

Femåringen vaknade som sagt upp pigg som en mört igår och satte genast igång med olika projekt. 
 
Efter att ha stängt in sig på sitt rum en stund steg han ut, klistrade upp en lapp på dörren och deklarerade sedan stolt:
 
- Välkomna in i... LASERRUMMET! 
 
 
 
 
 
 
Hela rummet var täckt i laserstrålar! Eller tejp från tre olika tejprullar som den tråkiga hade sagt. 
 
 
 
 
 
Sedan fick alla i familjen testa att ta sig igenom laserstrålerummet medan femåringen gjorde ljudeffekter så fort någon råkade nudda en stråle. Och nuddade det gjorde man, det kan jag tala om. Testa att kråla er igenom en tjock massa med tejp så kommer ni snabbt inse att det finns enklare saker att göra i livet. 
 
 
 
 
 
Efter laserstråleutmaningen testade femåringen hur många kalsonger han kunde ta på sig på en och samma gång. 
 
 
 
 
 
Det är svårt att röra sig i 22 lager underkläder, hälsar någon som vet. 
 

Midsommarafton 2018

Hade ni ett trevligt firande igår?
 
Här är min midsommarbild:
 
 
 
 
Härligt va?
 
Vårt firande fick ett snöpligt slut. 
 
Det började med att femåringen klagade över att han hade ont i vänster arm på vägen till firandet i Fagersanna (som ligger några mil utanför Skövde). Vi tog inte så stor notis om det utan jag tänkte att det var något som han skulle glömma bort i samma stund som vi kom fram och träffade alla kompisar. 
 
Vi kom fram, gick upp till byns festplats, dansade kring stången, spelade på chokladhjul och fiskade fiskdamm. All good. Men så plötsligt kom femåringen och sa att nu hade han ont i magen. Inte heller det tyckte jag var så konstigt för han är en person som lätt får ont i magen. Spiderpapa gick i alla fall tillbaka med honom till våra kompisars hus för att se om det kanske var ett toalettbesök som behövdes. Efter en stund kom även vi andra tillbaka till huset. Då satt femåringen i soffan vit som ett lakan i ansiktet. Nu hade det onda förflyttat sig från magen till sidan av kroppen. 
 
Då blev jag plötsligt livrädd och kopplade ihop det med ont i armen. Både jag och Spiderpapa kände att vi får åka till akuten - NU. Vi slängde oss i bilen och fick inte ens med oss femåringens skor. På väg in mot Skövde började barnet även bli trött och slö vilket skrämde oss ännu mer. Jag kände en panikattack komma krypande och sträckan till sjukhuset kändes som TUSEN mil. 
 
Turligt nog var det stenlugnt på akuten och vi fick träffa en läkare med en gång. Knappt hann vi förklara omständigheterna innan femåringen la en KASKADSPYA rätt ut i rummet. Efter det började färgen så sakteligen återvända i ansiktet på honom. Läkaren tyckte att vi skulle dröja kvar en stund för att checka att han inte hade ont. Det hade han inte. Sköööööönt. 
 
Vi åkte hem, tog en dusch och sedan somnade femåringen som en stock och sov gott hela natten. Inga fler spyor. Jag och Spiderpapa beställde pizza och hade en midsommarafton i tv-soffan. 
 
Åttaåringen då? Jo han blev kvar på festen och hade en jätterolig kväll. Vid midnatt fick han skjuts hem av mina syskon som också var med. 
 
En konstig midsommarafton.
 
Men jag är glad att åttaåringen hade roligt och att femåringen vaknade pigg som en mört redan halv sju idag. Just nu spelar han fotboll på nedervåningen (!).
 
Skönt med pigga barn. 
 

Skräpigt bra förklarat

Vi har glass i frysen. Som så många andra i soliga tider som dessa. 
 
- Vilken sort vill ni ha? frågade jag barnen tidigare idag. 
- Jag vill ha glassen med silverskräp! svarade femåringen.
 
Han menade den här:
 
 
 
 
 
Pappret kring glassen är skräp i hans värd. Man ska ju slänga det. 
 
Med andra ord: Glass med silverskräp
 
Så knasigt men ändå utomordentligt bra förklarat. 
 

Klassisk docka med modern twist

Jag älskar när barnen är framme med sina små kreativa fingrar och ger den här dockan en mer modern twist.
 
 
 
 
Här dabbar den, som ni ser. 
 
Den kan flossa också. 
 
 
 
 
Hashtag rätt i tiden. Snart shufflar den väl också. 
 
Vet ni inte vad dab, flossa och shuffla är för något rekommenderar jag en snabb googling. 
 
Det är det enda kidsen gör nu förtiden. 
 

Läggningsgoda vänner

Mina barn är aldrig så goda vänner som precis vid läggning. 
 
Någon annan förälder som känner igen det syndromet?
 
Mina barn kan gå en hel dag och inte bry sig så värst mycket om varandra / bli osams så fort de råkar få ögonkontakt men så säger jag "nu är det läggdags" och som på en given signal blir barnen de bästa av vänner. Plötsligt kommer de på så många roliga lekar tillsammans att kreativiteten sällan finner några gränser.
 
Det byggs hinderbanor, tillverkas uppfinningar och spelas inhomhushandboll på osynliga planer. Igår kom dom på den briljanta idén att springa runt radhuslängan i kalsonger samt doppa sig själva i vattenpölar??
 
 
 
 
 
 
Dom har så roligt tillsammans att jag nästan inte har hjärta att bryta upp aktiviteten trots att timman är sen. Vilket får mig att ana att det kaaaaaan vara något slags... Trick? 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg