Handbojad

Femåringen fick leksakshandbojor i present av sin polismorbror för ett tag sedan. Så nu har han (femåringen alltså, inte morbrodern) låst fast alla i familjen minst tusen gånger vardera. Obs! Lågt räknat. 
 
Det blir dock i längden ohållbart att en i familjen befinner sig i ständig fångenskap, i synnerhet så här i jultider, så i veckan kom vi fram till att femåringen får låsa fast sina gosedjur istället. 
 
Tidigare idag klev jag in i hans rum och mötte det här:
 
 
 
 
 
Well.
 
Hunden Luddis gör ändå inget direkt för att bidra till julstöket så han kan för min del vara fastlåst resten av december. Eller "låsfast" som femåringen säger. 
 
Sorry Luddis.
 

Hamster vs katt

Barnen här hemma vill GÄRNA ha ett husdjur. 
 
Dom har länge varit helt överens samt inställda på att vi ska ha en katt. I veckan har femåringen dock börjat vackla i sin önskan och vill nu hellre ha en hamster. 
 
Fem positiva grejer med en hamster enligt femåringen:
 
1. Dom kostar inte lika högt som en katt.

2. Dom är sötare.

3. Vi måste köpa en saltsten till den! 

4. Dom har tassar.

5. Sen vet jag inte. Nu får du komma på något mamma.

 

Jag kom på att vi kunde Youtuba hamstrar vilket ledde oss in på Tiny dwarf hamster in a tiny playground. 

 

 
 
 
Gah! Ursäkta men vem kan motstå en liten liten hamster på en liten liten lekplats?
 
Nu slog hamstersuget till. Det måste jag erkänna. 

Luciafirande med fotoförbud

När vårt äldsta barn fyllde 8 år i september hade han ett julkalas (kaaaan ha varit en idé sprungen ur min hjärna). Han hade då på sig en elf-dräkt.
 
 
 
 
 
 
Den här dräkten har lillebror sedan gått och ruvat på och när det idag var dags för Luciafirande på hans förskola visste han EXAKT vad han ville vara för figur. Såklart. 
 
 
 
 
Mycket nöjd päschon. 
 
I övrigt har jag inga bilder från detta firande då det råder strängt fotoförbud. Vilket ni sedan innan vet att jag tycker är SÅ skönt. Jag har ingen lust att sprida mitt barn på 75 olika random Facebooksidor, 41 olika Instagramkonton och 17 snapkonton (obs! uppskattade siffror). Sen visst, en kornig bild på 25 barn med stretande Lusseoutfit över bylsig overall stående i slaskigt decembermörker kanske inte skadar någons integritet for life direkt. Men det bästa med fotoförbudet är att folk är i NUET. Man står och tittar. Man är här och nu. Istället för att barnen ska sjunga in i 80 smartphone-linser och bli bländade av någon dåre som fotar med blixt så sjunger dom till sina päron. Rätt och slätt. Inget telefonfipplande eller stress för att kameran segar och vägrar slå om åt rätt håll. 
 
Mmm. Bra förbud. 
 

Brevkorrespondens

I vecka fick femåringen ett brev på posten. 
 
I kuveret låg det en tjusig teckning.
 
 
 
 
På baksidan stod det med spretig text "skicka något till mig, hälsningar Jack". 
 
Haha ♥ Alltså man måste ändå älska brev som består av endast uppmaningen att mottagaren ska skicka något tillbaka. Det är exakt så jag själv hade velat fylla alla brev som jag någonsin har skickat till någon.
 
Femåringen var inte sen med att vilja svara tillbaka och då insåg jag att han aldrig har skrivit eller postat ett brev? Dags att lära sig med andra ord!
 
Efter att han hade målat en teckning passande en kär vän förklarade jag för honom att vi måste ta fram ett kuvert, skriva dit en adress, klistra på ett frimärke och sen lägga brevet på brevlådan. Nej inte vår egen brevlåda. En gul brevlåda. Nej det är inte vi som tömmer brevlådan det gör brevbäraren. Ja hen kommer att hitta till Jack. Nej hen kommer inte göra det ikväll, det kommer ta en dag eller två, ja två dagar är lång tid osv osv (maj gadd det går att ställa många frågor om post!). 
 
 
 
 
Nu inväntar vi spänt att kompisen ska få sitt svar och eventuellt skicka något tillbaka. 

Tomteträff

I lördags träffade vi tomten och barnen lämnade sin önskelistor. Femåringen önskar sig bilar och var mycket noga med att poängtera för tomten att det ska vara ögon på bilarna. 
 
- Eh ja visst... svarade tomten och såg möjligen lite förvirrad ut. 
 
Femåringen syftade alltså Blixten-bilar, dom har ögon. 
 
Åttaåringen skrev "overwatch" på sin önskelista och det hade tomten lite svårt att tyda innan jag fick rycka in och förklara att det är ett dataspel. 
 
Alltså, det kan inte vara lätt att vara tomte! Inte nuförtiden när gunghästar och klippdockor för länge sedan försvunnit från önskelistorna till förmån för mer komplexa önskemål så som motorfordon med anatomiska organ och interaktiv underhållning med engelska namn. 
 
 
 
  
 

Pepparkaksdelaren

Igår gjorde mina barn världens kanske bästa, och möjligen smuligaste, uppfinning. Nämligen en pepparkaksdelare! Jajjimen. 
 
- Så slipper man dela för hand! förklarade åttaåringen.
 
Och det vet vi ju alla hur segt och tråkigt det kan vara att hålla på och dela en pepparkaka. Jag har mer än en gång önskar att någon eller något annat skulle kunna göra det ÅT mig. Jag antar att ni har känt det samma.
 
Hur gick då denna eminenta uppfinning till? Jo. 
 
Först band barnen ett snöre runt en stol. 
 
 
 
 

Femåringen drog sedan i snöret så att det ena stolsbenet lyftes. 
 
 
 
 
 
Efter det placerade åttaåringen en pepparkaka under stolsbenet.
 
 
 
 
 
Han tog en sax, klippte i snöret och...
 
 
 
 
SWOOSH! Stolsbenet for ner i golvet och delade pepparkan. 
 
 
 
Man bara måste älska uppfinningar som förenklar livet! 
 
För er som vill ha en ännu tydligare beskrivning över uppfinningen så finns det en film här. 
 
 
 

Vad gör man på en bank?

Vi tittade i en bok häromdagen, jag och femåringen. 
 
- Vad gör man i affären? frågade jag och pekade på affären. 
- Köper mat, svarade femåringen. 
- Vad gör man på bion?
- Ser på film. 
- Vad gör man på banken?
- Rånar! 
 
Haha...
 
Lite oklart vilken typ av kunskap jag har förmedlat till mina barn........
 
 
 

Att möta sitt godissug

När femåringen ber om en nöt och frukt-bar och sedan tar en sked och skrapar av den tunna, tunna chokladhinna som täcker barens undersida för att sedan njuta enkom av den lilla ansamling kakao som blir...
 
 
 
 
Japp.
 
- Slöseri! tycker kanske någon.
- Genialiskt! säger jag.
 
Som barn får man hitta sina vägar när godissuget slår till. 
 
Jag minns för evigt den gången jag som barn hittade en godisbil modell röd Ferrari i en jackficka. Den var komplett stenhård och hade antagligen vinkat av sitt bästföredatum flera månader tidigare. Så jag värmde helt sonika upp den i micron för ett rimligare tuggmotstånd. Det kallar jag att gå en extra mil för sitt godissug!
 
Eller som min moster kommenterade på Instagram:
 
Jag minns när jag och mor din käkade Adinetter (A+D-vitaminer, ev även C) när vi var riktigt godissugna och vi inte hittade nånting annat. De var jättegoda men kanske inte så bra med överdos.
 
Jag giver eder en bild på Adinetter: 
 
 
 
 
Haha!
 
Eftersom det till och med står på förpackningen att dom "smakar som karameller" så kan jag tänka mig att det var både en och två 50-talsungar som överdoserade vitaminer. 
 
 

Frågor med flera svar

Minns när jag skrev att vår femåring alltid var så arg? Det var en ganska kämpig period men den är över. Nu har vi istället en femåring som är inne i en väldigt härlig, glad och frågvis period. Han funderar mycket. 
 
- Vem är din mamma? frågade han mig häromdagen. 
- Din mormor är min mamma, svarade jag. 
- Vem är pappas mamma? undrade femåringen. 
- Kan du gissa? undrade jag. 
- Nää.
- Vem brukar han säga mamma åt? sa jag ledande. 
 
Femåringen funderade en stund, sedan utbrast han. 
 
- DIG! 
 
Haha... 
 
Att omge sig med barn är att inse att typ alla frågor har fler än ett svar. 
 
 
 
Frågvis person. 
 

Loppan

Femåringen har gjort en loppa. 
 
HEJ FLASHBACK! 
 
Loppor var ju cirka det roligaste som fanns en period i barndomen. Det tycker även femåringen och just nu lever vi det mesta av fritiden efter utmaningarna i femåringens loppa. 
 
- Säg en siffra! ber han.
- Fyra, säger jag. 
- Nej säg sju, tycker femåringen. 
- Jag kan väl få välja sj... 
- En, två, tre, fyra, fem, sex, sju... Välj en färg!
- Hm... 
- Välj rosa. 
 
Japp. 
 
Man får alltså varken välja nummer eller färg själv. Men ändå. Utmaningarna är roliga. Vet ni till exempel hur man låter som Pikachu? 
 
 
 
 
 
Svar hur man låter som Pikachu: Man utbrister piiiiiiiiii-kaaaaaaaa med jättejätteljus röst. Testa gärna hemma. 

Skrytsamt tandläkarbesök

Femåringen ska till tandläkaren nästa vecka. 
 
- Jag ska till tandläkaren det ska inte duuuuuuu na na na na! har han retsamt nynnat i riktning mot sin storebror. 
 
Den minste har med andra ord ännu inte förstått att det här med tandläkarbesök inte nödvändigtvis är något som man skryter med. Dock tycker jag att engagemanget är beundransvärt och det vore härligt med samma tandläkarengagemang hos vuxna. 
 
Typ: 
   
- Jag ska ta bort tandsten det ska inte DUUU na na na... 
 
Eller:
 
- Jag ska få en vuxenräls det får inte DUUU na na na... 
 
Eller:
 
- Jag ska betala 3000 kronor för en rotfyllning det ska inte DUUU na na na...
 
 
 
Person som skryter om tandis. 
 
 

Pikachu-muffins

Idag ville femåringen baka. Pikachu-muffins stod på önskelistan och just idag var jag tydligen inte sämre mamma än att jag sa ja till detta. 
 
Den här bilden tog vi fram som inspirationsbild.
 
 
 
Första bakade vi muffins med gul karamellfärg. 
 
 
 
 
Sen bestämde vi att Non-stop fick bli kinder och ögon. 
 
 
 
 
Taco-chips fick bli öron. 
 
 
 
 
 
Lakritssås använde vi som klister för att sätta fast ögon och kinder, samt att måla Pikachus mun med. Det var lite pilligt men...
 
 
 
 
... HA!
 
Nailed it!
 
 
 
 
I alla fall om målet var att göra Pikachu påverkad av valfri drog så nailade vi det exakt
 
Japp.
 
Det var den Pinterest-bakningen det. 

Baam!

Samtal på väg till förskolan. 
 
Femåring: Idag vill jag följa med en förskolekompis hem.
Jag: Inte idag. Du har ju hundra kompisar hemma på vår gata. 
Femåring: INTE HUNDRA! Sex kompisar. Så BAAM!
Jag: Ja okej då. Baam.
Femåring: Du kan inte säga baam. 
Jag: Nähä? 
Femåring: Man kan bara säga så när någon har fel. 
Jag: Okej. 
Femåring: Så BAAM. 
 
Japp. 
 
Och där blev jag språkligt uppläxad av en person född 2012. 
 
Mvh // En som såg dagens ljus någon gång på 1900-talet. 
 
 
 
 
 

Lös tand

Femåringen har fått sin första lösa tand! Yey!
 
Han är givetvis mäkta stolt över detta och försöker nu med alla medel få tanden att trilla ut. 
 
Femåringens tips för att tappa en lös tand:
 
1. Sitt på en diskbänk och hoppa ner. Upprepa. 
2. Ta en kniv och skär ut tanden (mamman satte stopp för denna idé och rekommenderar INTE detta)
3. Hoppa upp i taket.
4. Ta katten i rumpen och köra (det här tipset låter förvillande lik en känd ramsa och föregås möjligen av frasen "vad ska vi göra")
5. Läs en osynlig bok.
6. Ät en morot (möjiigen det mest rimliga tipset) (men vad vet jag) (jag är ingen tandtapparexpert)
 
 
Tips 1.
 
 
 
Tips 6.
 
 
Nu återstår det att se vad som fungerar.

Oraka linjer

Femåringen har haft besök av en kompis i eftermiddag. De tillverkade Superman-märken som de sedan tejpade fast på sina tröjor. Efter idé av femåringen. 
 
 
 
 
Kompisen satt länge och målade noggrant och tjusigt i rätt färgskala. Femåringen där emot raffsade snabbt ihop vad han tyckte var ett rimligt superman-resultat. Han är med andra ord PRECIS som jag. Idérik. Men lite slarvig. Kreativ. Men inte speciellt noggran. En doer. Men kanske inte en finnisher. If you know what I mean. 
 
Men man kan leva ett bra liv även utan raka linjer, som jag alltid så klokt brukar säga*
 
*Möjligt att jag sa det första gången nu. 

Ledig dag

Idag har jag varit ledig med femåringen. Jag ska försöka vara det någon dag i veckan framöver, om jobbet tillåter. Det känns som att vår femåring är i en period då han behöver en paus då och då. 
 
Idag inledde han i alla fall dagen med att skjuta gummipilsprick på tomburkar. Varför? Varför inte?
 
 
 
 
Jag passade på att byta sängkläder.
 
 
 
 
Nej vi manglar inte lakanen i vårt hushåll HUR SÅ??? 
 
Sen gick vi med massa saker till återvinningen och eventuellt kan man se på femåringens outfit att han är inne i en väldigt... eh... Bestämd period just nu. 
 
 
 
 
A ja det finns värre saker än att gå runt i shorts en regnig dag i september. 
 
Efter återvinningen handlade vi (jo ni hör, en riktigt spännande onsdag har vi haft). Efter handlingen kände sig femåringen lite seg i benen och ville att jag skulle bära honom hem. 
 
- Jag bär matkassen, förklarade jag. 
- Om JAG bär matkassen så kan du bära MIG? föreslog femåringen generöst. 
 
Det var förvisso ett snällt förslag men jag tyckte fortfarande att det lät lite skevt rent bärmässigt? 
 
 
 
 
 
Japp. Efter lunchen tränade vi och körde dansstopp till Work it bitch med Britney Spears (mammans val) och Crazy Frog (femåringens val) innan vi hämtade storebror från skolan. 
 
 
 
 
Under eftermiddagen har femåringen och pappan målat transformers. Det är mycket transformers i vårt hushåll just nu. Ungefär 90% av våra samtalsämnen handlar om transformers. Vilket absolut är bättre än om vi exempelvis skulle prata till 90% om premieobligationer eller rötskador. Allting är relativt. 
 
 
 
 
En produktiv dag ändå. 

Ekonomiska tankar och näsbredd

Tack snälla ni för input och delgiven erfarenhet i föregående inlägg
 
Jag vet inte om femåringen möjligen smygläste min blogg imorse för idag har han faktiskt varit ganska... Glad? Vi har varit lediga han och jag. Igår trodde vi nämligen att han höll på att bli sjuk så jag var inställd på vab men så vaknade han pigg (och rätt arg) men jag tänkte att vi lika väl kunde ha en ledig dag ändå. 
 
Först var vi bara hemma. Medan jag akut läste in mig på Aurora 17-övningen (jag ska vara med i lokalradions nyhetspanel imorgon och verka uppdaterad) (det roliga är att jag tackade ja till medverkan i panelen för att jag läste fel och trodde att det var en NÖJESpanel) (nu är jag inne på andra säsongen av den här feltackningen) (så kan det gå) lekte femåringen med en strump-tvätthängare. 
 
 
 
 
 
Respekt ändå, att kunna roa sig med det lilla. 
 
Sen bestämde vi oss för att åka in till stan. Dels behövde femåringen nya skor och sedan ville han även spendera en hundralapp som han hade sparat. 
 
- Mamma jag ska köpa Lego Chima, meddelade han. 
- Ja om du har råd med det, svarade jag. 
- Men mamma! suckade femåringen. Om jag inte har råd kan vi bara växla hundralappen till den pengen som det kostar. 
 
Jag försökte förklara att det inte riktigt fungerar så men femåringen tyckte ändå att hans förslag lät mer ekonomiskt. 
 
 
 
 
Nåväl. 
 
I skoaffären passade han på att mäta näsbredden. Näsan och öronen slutar aldrig att växa, har jag hört? Bäst att uppdatera sig med måtten. 
 
 
 
 
Sen fikade vi vår favoritsmoothie med banan, mango och jordnötssmör. Både jag och femåringen ÄLSKAR denna förnäma skapelse! Jag skulle kunna leva på den kombon. 
 
 
 
 
En mysig dag. Med mitt arga lilla bi. 

Barns rimlighet

Vi har pärlat pärlplattor i eftermiddag. 
 
- Jag vill inte ha några orangea pärlor! sa femåringen bestämt. 
- Inga alls? undrade jag. 
- Nä inga orangea pärlor alls! Bara några. 
 
Inga alls bara några?
 
Jag älskar rimligheten i det uttalandet! 
 
Så ska jag säga nästa gång jag är godissugen en vardag klockan 22:30. 
 
- Jag ska inte äta några choklabitar ALLS. Ba´ så ni vet! Bara några. 
 
På så vis är jag nyttig och frånsäger mig kakan men kan samtidigt äta den. Ha! Perfekt.
 
 
 
Pärlplattor med inga orangea pärlor alls. Bara några. 
 

Inspelningsvarning

Minstebarnet i vår familj är en luring. Han har nämligen en tendens att säga en sak för att minuten senare vidhålla något helt annat. 
 
Exempelvis vid frukost: 
 
- Vill du ha ost på mackan? undrar jag. 
- JA! svarar minstebarnet. 
- Säkert?
- Jaaa! 
 
Sen fixar jag en ostmacka och när jag har gjort klart den deklarerar minstebarnet att NEJ han ville absolut INTE ha en ostmacka. Det har han ALDRIG sagt. 
 
GAH! 
 
Så här är det ofta. 
 
Jag överväger nu att börja spela in mina och barnens samtal med en telefonen. Eller nej nej - jag ska sätta upp CCV-kameror i hela huset som filmar dygnet runt. Folk kommer tro att vi pysslar med någon slags avancerad Youtube-satsning men det är alltså bevismaterial MOT mina barn som jag arrangerar. 
 
Mjehe. 
 
Rimligt?
 
Ja det tycker jag. 
 
Extrema situationer kräver extrema åtgärder. 
 
 
 
En ratad slags macka. 
 

Internet-förvirring

Att vi inte har uppkoppling till våran surfplatta över allt har varit lite förvirrande för barnen i sommar. 
 
Femåringen (i bilen): Mamma jag vill ladda ner ett spel!
Jag: Det går inte för vi har inget internet just nu. 
Femåringen: Men åååå... Ladda ner internet då! 
 
Rimlig begäran ändå.
 
Kan jag tycka. 
 
 
 
Tidigare inlägg