Kusindag

Igår var en riktig kusindag.
 
Spiderpapa och äldsta barnet var iväg på handbollsmatcher i Ulricehamn och då passade jag och yngsta barnet på att fråga om vi kunde få bara barnvakt åt bebiskusinen? Det fick vi! 
 
Sexåringen tycker mycket om att ta hand om sin lilla kusin. Mata, leka, köra vagnen, gosa och skratta åt alla hans tokigheter. Som typ när han stoppar ner hela handen i matskålen och kladdar runt. Vem göööör så?? undrar sexåringen och minns såklart inte att han själv var THE master of kladd när han var mindre. 
 
 
 
 
 
 
Jag har förresten glömt hur mycket stök en bebis medför? Man hinner inte ens räkna till två och en halv så ligger man efter med plockandet och det är wipes och mat och pryttlar över allt. Vilket ju inte spelar någon roll men jag jag blir påmind om varför städ inte direkt stod på priolistan när jag var föräldra"ledig" med en bebis och en treåring. Att hålla huvudet ovanför ytan, det var prio. 
 
 
 
 
 
Sen hörde stora kusinen av sig (som är kusin på min mans sida) och ville så rysligt gärna sova över hos oss och det fick hon såklart.
 
Sexåringen och kusinen ordnade en musikal i cirka 102 akter (jag tappade räkningen efter ett tag). Det är kanske inte ofta som publiken ber om att teaterna ska vara slut, men igår hände det.
 
 
 
 
Efter film och lördagsmys sov barnen som stockar. Kusinen tog sovmorgon så länge att till slut fick sexåringen ta till "host och sprattel-tricket". Det vill säga, när man ligger bredvid någon och sprattlar och hostar högt tills den sovande vaknar "av sig själv".
 
Klassiker. 
 

En dag i skolan

Idag var jag med barnen i skolan. Ja, jag kan ju säga barnen i pluralis för nu går båda på samma skola och jag har förmånen att vara med båda en stund. 
 
Jag började besöka sexåringens klass. I veckan har de jobbat med bokstaven G och barnen har fått nämna olika ord på G som fröken har skrivit upp.
 
En sak är säker och det är att man vet att det är en västgötsk skolklass när det står "gött mos" på tavlan...
 
 
 
 
Först fick barnen jobba med siffror. Sexåringen skrev siffran 9 och färglade gubbar med stor noggranhet.
 
– Jag måste göra noga så att jag får en guldstjärna, förklarade han. 
– That´s the spirit ma boy! sa jag på sydstats amerikanska. 
 
I övrigt vet jag ju att han liksom jag hellre gör saker snabbt och slarvigt än långsamt och noga. Nioåringen och pappan i vår familj är prick tvärt om. Där står familjen i två läger. 
 
 
 
 
 
Sen var det frukt och saga och då fick mamman en kopp kaffe av fröken vilket satte oerhörd guldkant på fruktstuden. 
 
 
 
 
 
Efter saga hade barnen rast och då passade jag på att smita över till nioåringen. De hade Grej of the week (där det lär sig något extra om ett ämne) som den här veckan handla om Lucia. 
 
Om barnen satt som små ljus och lyssnade så satt jag som ett stort blockljus och insöp informationen. Jag hade helt glömt hur eländigt hon hade det, Lucia. Fröken berättade om tortyr och det visste alla barnen vad det var. Sen nämnde fröken ordet glädjeflicka och fick tack och lov inga följdfrågor på det.
 
 
 
 
 
Efter Lucia var det dags för mat. Det serverades stek med potatis, sås och äppelmos vilket kastade mig 25 år bak i tiden. Exakt det åt vi också i skolan. Där har menyn inte uppdaterats en millimeter. Obs! Det var gott. 
 
 
 
 
Efter lunchrasten var jag med sexåringen och hans klass en stund igen innan det var dags att säga hej då. 
 
Det var det.
 
Över och ut.
 
 
 
 

En chill dag med anarki och glögg

Idag fick sexåringen vara hemma från skolan. Igår trodde vi nämligen att han höll på att bli sjuk. 
 
Ganska snart märkte jag dock att han var piggelino mucho (italienska för frisk) så jag bestämde att vi skulle åka in till stan för några ärenden. 
 
 
 
 
Efter inköp av nödvändiga ullstrumpor och dagkräm köpte vi smoothie. Både jag och sexåringen är BESATTA av Redfellas smoothie med banan, mango och jordnötssmör! 
 
– Mamma den här är FÖR god! konstaterade barnet. 
 
 
 
 
Sen gick vi till biblioteket och lånade böcker. 
 
 
 
 
Under ett obevakat ögonblick hann sexåringen plocka ut alla bokstavshänvisningar ur hyllan och skapade i och med det total anarki bland böckerna. Gulp!
 
 
 
 
I rättvisans namn kunde ju inte han veta att dessa små vita stöd med en bokstav på är totalt BÄRANDE för att folk ska kunna hitta bland böckerna... Under några svettiga minuter fick jag lajva bibliotekarie tills alla bokstäver var på plats igen. 
 
Efter det åkte vi hem och gick till återvinningen samt pantade burkar. Två grejer som alltid är i bottens botten på priolistan i vårt hushåll. 
 
 
 
 
Sen skulle vi hämta storebror på skolan. När vi väl stod där utanför klassrummet visade det sig att vi var en hel timma tidiga. Så bra koll har den här mamman...
 
Turligt nog var det glögg-in på sexåringens fritids så vi gick dit istället och minglade en stund. 
 
 
 
 
En mysig dag. 
 
Imorgon blir det skola igen. 

Ishockey-premiär

Vi har en sexåring här hemma som har velat testa ishockey LÄNGE. 
 
Eftersom varken jag eller Spiderpapa har någon som helst relation till ishockey och dessutom har en föreställning om att det är dyrt och bökigt har vi bestämt sagt NEJ till denna önskan. Vi har tänkt att snart slutar han fråga. Vi lät honom prova innebandy och tänkte att det skulle få honom att "glömma" ishockey, men icke. 
 
– Mamma, får man bli vad man vill när bli stor? frågade sexåringen en dag. 
– Ja det får man, svarade jag.
– Då ska jag bli ISHOCKEYSPELARE!
 
Någonstans där började jag och Spiderpapa prata om att han kanske skulle få testa ishockey ändå. Jamenar tänk om just den sporten blir en stor skatt i hans liv? You never know liksom. 
  
Så ja. Idag blev det premiär för familjen Spider i en ishockeyhall. Tränarna var jättegulliga och vi kände verkligen att de välkomnade vår unge. Vilket är en viktig känsla. 
 
 
 
 
Sexåringen kämpade JÄRNET och hade SÅ kul.
 
– Jag vill fortsätta med ishockey! utbrast han lyckligt innan han ens hade hunnit ut på isen.
 
 
 
 
De andra barnen som har spelat hela hösten var helt klart snabbare på grillorna men vad som är så fantastiskt med vår unge det är att han aldrig jämför sig med andra. Han är alltid säker på sig själv och sin egen förmåga. Det är en fantastisk egenskap som jag hoppas att han kommer få behålla alltid
 
Japp.
 
Då är det antagligen i en ishall ni kommer hitta oss framöver... *gulp*

Lyxig after work och kod-avslöjande

Hello söndag! 
 
Jag inledde helgen med after work i fredags, hemma hos min kompis Åsa som är utbildad KOCK. Ni förstår ju vart åt en sådan after work barkar - HIMMELRIKET! 
 
 
 
 
 
 
Allt var supergott! 
 
Jag festade dessutom till det med en julig klänning, för att riktigt marinera mig själv i julkänsla.
 
 
 
 
 
På lördagen var vi plötsligt barnfria, så där som man lite oväntat kan bli när barnen är större och gärna hänger med kompisar. Så vi passade på att handla julklappar. Jag tog den här bilden utanför leksaksaffären. Man kan tro att jag har redigerat den till näst inpå svart/vit men nej, det är alltså SÅ GRÅTT ute nu.
 
 
 
 
 
Inne på leksaksaffären såg jag den här så kallade... Leksaken? Pysselgrejen? Skumploppar av något slag. 
 
 
 
 
VEM köper ens hem sådant till sina barn?? Jag tycker att det luktar självskadebeteende, rent plockmässigt.
 
Sen har vi firat första advent. 
 
– Men mamma! Det är ju koden till min iPad?! utbrast sexåringen när han såg siffrorna på adventsljusstaken. 
 
 
 
 
Japp. 
 
Nu ska vi snart kolla handboll och sedan åka på adventsmys till min mans bror med familj. 
 
Trrrrrevligt. 
 

Ett nytt husdjur

Vi har fått ett husdjur! 
 
Nämligen en gris.
 
 
 
 
 
Sexåringen köpte den för egna pengar. Lite onödigt kanske med så kort kvar till jul men å andra sidan är jag av uppfattningen att barnen ska få ta egna beslut med sina egna pengar. Jag är själv en spontan och otålig person och med de egenskaperna i KRÖPPEN kommer jag aldrig vara den där föräldern som uppmanar mina barn att spara alla sina pengar av egentligen ingen anledning. Såvida de inte önskar sig något som kräver sparande förstås. Och handlar man måste man även lära sig att pengen sedan kanske är slut den dagen man kommer på något annat som man vill ha. Ja, ni fattar. 
 
En gris var det!
 
Först hette den till Oink, som i engelskans nöff. Sen bytte den namn till Doink, stavat Dojk.
 
 
 
 
Efter det fick den en kort stund heta Neddie för att slutligen döpas till Tedd-i (med betoning på både Tedd och i). DÄR kände sexåringen att namnet var helt rätt.
 
Just nu sitter Tedd-i i sin lilla griskoja med sin lilla grisvän bredvid sig och knaprar på rå potatis och dricker vatten. Den lever med andra ord lajf, skulle jag tro. 
 
 
 
 

Sagan om Dollarstore

Nioåringen här hemma har sett en haul (alltså en video där någon visar upp vad hen har shoppat, typ) på Youtube där någon hade handlat på Dollarstore. Detta gjorde att nioåringen blev omedelbart sugen att åka till just den butiken. Han bad och frågade och tjatade och frågade och bad och tjatade lite till. 
 
Han tjatade faktiskt så mycket om att få åka till Dollarstore att lillebror till slut satte sig och skrev en bok om det hela. Då förstår ni magnituden av tjatet. 
 
På första sidan i boken kliver man rätt in i handlingen. "Moa snälla får jag gå till Dollarstore" står det att nioåringen säger. 
 
 
 
 
Jag fick hjälpa författaren att skriva "gå till Dollarstore". Jag spökskrev den delen, kan man säga. 
 
"Mamma sa ja till..." står det på nästa sida och sedan en bild på Dollarstore. 
 
 
 
 
Ett exempel på hur text och bild samspelar på ett fint sätt. 
 
"Mamma köpte ramar" avslutas boken med. 
 
 
 
 
 
Den personen som var mest motvillig att åka till Dollarstore var liksom den som handlade. En kul tvist på historien med en tydlig, om än väldigt kort, dramaturgisk kurva. 
 
Och ja, jag och nioåringen åkte till Dollarstore även på riktigt. Och så blev vi huvudpersoner i en bok på kuppen. 

Alla barnen...

Nioåringen har fått nys om konceptet "alla barnen-historier" och drog ett gäng varianter för oss idag. 
 
– Alla barnen var fattiga utom Jenny hon hade kronor och penny. 
– Alla barnen ville se på fotobll utom Sally hon ville se rally
– Alla barnen sprang utom Rut hon hade knutit fast sig i en knut
 
Sexåringen ville självklart inte vara sämre. 
 
– Jag har en! sa han. 
– Låt höra, sa vi. 
– Alla barnen lekte utom ljuset. För det var ett ljus. Haha!
 
*tystnad*
*tystnad*
 
Nä okej.
 
Jag skrattade faktiskt OTROLIGT mycket åt den! Det var ju både kreativt och sant. Även om själva alla barnen-konceptet möjligen saknades.
 
 
 
Vitsdragarna. 

Handballschick.nu

Helgen har onekligen gått i handbollens tecken. Innan ni säger något - ja min blogg kommer antagligen att förvandlas till en renodlad handbollsblogg. Handballschick.nu kommer jag peka om adressen till.
 
Nääääää... Skojar nu!
 
Men det har varit massor av handboll i helgen i och med cupen så lite svårt att redogöra för något annat. 
 
Igår såg vi de äldsta spelarna i cupen spela final. De var 16 år, födda 2002. Jo jag vet, barn födda 2002 borde rimligen ligga i någon slags vagga eller på sin höjd ha tagit sina första staplande steg men nej nej. Ut på planen sprang långa och muskulösa MÄN och KVINNOR! Jag kan INTE fatta att våra barn kommer vara så stora när de är 16 år?? Obegripligt. 
 
 
 
 
 
 
Å andra sidan är jag med god marginal omvuxen av två stycken 12-åringar jag känner såatte... 
 
 
 
 
 
Jag älskar för övrigt att vår sexåring älskar handboll.
 
Han har suttit med på spelarbänken under storebrors alla matcher. Lelle tränar´n kallar vi honom. När laget ska tacka motståndare och domare har han varit med, han har deltagit under taktiksnack och uppvärmning. När det har blivit straff har han knappt kunnat sitta still för spänningen är så stor. Vi vuxna ser ju 9-åringar som spelar men sexåringen ser med största sannolikhet ett gäng elitspelare. Så älskvärt <3
 
 

Skyddsrummet

Sexåringen älskar att sätta upp lappar på sin rumsdörr med olika meddelanden till familjen. 
 
Det senaste tillskottet i samlingen är en lapp med texten "skyddsrummet". 
 
 
 
 
 
 
Lite oklart vad det är han vill skydda sig emot?? Men eftersom resten av familjen är strängt portade från rummet (anges på en annan lapp), i synnerhet storebror är portad, (anges på en tredje lapp) har jag mina aningar.....

Handbollsmatcher med twist

Båda våra barn spelar handboll och den äldsta har börjat spela matcher. Nästan varje helg är det match, vilket är jättekul! 

 

Mot match.
 

Dock har killarna (av olika anledningar) hamnat i en serie med spelare som är ett år äldre, alltså födda 2008. Det hinner hända ganska mycket med både längd, styrka och motorik på ett år. Dessutom spelar 08:or på helplan, medan 09:or egentligen ska spela ett år till på halvplan. Men trots viss uppförsbacke i serien kämpar killarna på JÄRNET och det gör oss föräldrar så himla stolta att se! 

 

Idag var dock flera spelare sjuka vilket betydde att vårt lag inte ens hade avbytare. Och då kan det bli tufft med två matcher på rad a´ 40 minuter. Så vilka fick hoppa in för att underlätta? Jo sexåringen och en annan lillebrorsa. Det var minst sagt en brokig skara spelare i varierande längder som äntrade planen (med det generösa antalet av tre tränare också, varav Spiderpapa är den ena). Jag undrade i mitt stilla sinne huruvida övriga publiken förstod att sexåringen var just yngre eller om de trodde att han var ovanligt klent byggd? Som en liten, liten vante var han ute på planen med alla de betydligt större killarna. Han sprang och kämpade och gjorde kanske inga mål och det krävdes möjligen ingen större ansträngning att göra hoppskott över honom men jag är SÅ imponerad att han vågade

 

 

Liten person i försvarsposition. 
 
 

Sedan var det dags för nästa match och HUR gulliga var då inte motståndarna som frågade vårt lag om vi ville låna två spelare av dem? Det ville vi. Så fin gest som signalerar att i den här åldern handlar det inte om att mosa motståndaren eller vinna till varje pris utan det handlar om spelglädje och gemenskap. 

 

Vi fick till och med sällskap på hejarbänken av mammor från motståndarlaget. 

 

– Fast nästa gång hejar vi nog på vårt eget lag igen, skojade de när vi sa hej då. 

 

– Eller så är ni förevigt med oss..., sa vi och skojade INTE.

 

Mjehehe...

 

 
 
 

Ja herregud. Jag kan meddela att det var två handbollsspelare som somnade gott ikväll. 

Världens finaste skolarbete

Sexåringen kom hem med världens finaste skolarbete i veckan! 
 
Jo jag vet, det är lite lökigt av mig att visa er men jag tyckte att det var så fint. 
 
 
 
 
 
Min mamma vill: Blåga (blogga) 
Min mamma: Du är den bästa mamman sum finns 
 
Älskar!
 
Men finast är...
 
Min mamma tycker: Om mig.
 
Såklart jag gör! Är det något jag tycker så är det att jag tycker om honom <3

Halloween-peppen

Idag ska barnen på Halloweendisco. Det är sexåringens första disco och han är SÅ pirrig inför detta. Imorse vaknade han klockan 05:58 och meddelade att han inte hade sovit en enda sekund för att han längtar så.
 
Men så är sexåringen överlag otroligt pepp på Halloween. 
 
 
 
 
 
 
I veckan plingade det på dörren och där stod sexåringen i Halloweendräkt tillsammans med en lika utklädd grannkompis och ropade BUS ELLER GODIS! 
 
– Kör ni bus eller godis NU? utbrast jag förvånat.
– Ja.
– Hur många har ni gått till på gatan?
– Alla! 
 
 
 
 
 
Grannarna var lika oförberedd som jag så det enda Halloween-tjuvstartarna hade skrapat ihop var en fryspåse med lite chips och några kom-tillbaka-på-lördag löften. Vilket dom ändå var otroligt nöjda över, ska tilläggas. 
 
En annan dag målade de Halloweenteckningar som de sålde och fick ihop exakt två kronor var. 
 
Och det här är alltså två veckor INNAN själva Bus eller godis-dagen. 
 
Ni förstår peppen.
 
 

Älskvärd teckning

Det är så mycket älsk på den här teckningen som sexåringen ritade till min brors fru Hanna häromdagen. 
 
 
 
 
 
Som ni kanske ser är det Hanna som står i mitten. Hon har många tänder, väldigt rakt hår och nummer 10 på tröjan. Hon skjuter fotbollsstraffar och i mål står lilla kusinen. 
 
– Mamma han vågar stå i mål! Fast han är en bebis, förklarade sexåringen om sin kusin. 
 
Vidare kan den skarptsynte läsa att Hanna ropar Ja vill sätta den! vilket ju är rimligt att ropa när man just ska tjonga iväg en boll mot mål. Solen som är målad vid Hannas högra tinning är en spontan övermålning då sexåringen råkade göra ett Ä av den bokstav som skulle vara ett A. 
 
– Jag gör en sol så syns det inte, resonerade han. 
 
I Hannas tinning kan man se att det står just Hanna. 
 
I vänstra hörnet står morbror Peter och är armlös men glad ändå. 
 
– Mamma jag glömde Peters armar. Fast det gör inget. 
 
En teckning med många detaljer (och två avsaknade detaljer), helt klart. 
 
 

Kreativ läsning och engagerad bläddring

Häromdagen erbjöd sig sexåringen att läsa för sin bebiskusin.
 
 
 
 
 
– Fast jag vet inte om jag kommer ihåg vad det står i boken? sa sexåringen. 
 
Han kan ju inte läsa på riktigt ännu, utan brukar förlita sig på sitt goda minne.
 
– Fast det gör inget, svarade jag. Bebisar kan inte läsa så du kan hitta på att det står vad som helst. 
 
Det tyckte sexåringen lät lite knasigt, men sen köpte han mitt svar och fantiserade loss. 
 
Bebis tyckte möjligen att själva bläddrandet var det mest spännande med sagostunden och ville GÄRNA hjälpa till med just det momentet. Han bläddrade engagerat både bakåt och framåt, framåt och bakåt flera sidor i taget.
 
 
 
 
 
 
Japp.
 
Alla tar vi fasta på olika saker vi läsning. Men båda verkade i alla fall tycka att det var en trevlig stund. 
 

Äpplegivarna

Vi har plockat av alla äpplen från vårt äppleträd. Det blev så många att vi bestämde oss för att ställa ut två hinkar på trottoaren för folk att ta. 
 
Sexåringen skrev en lapp:
 
 
 

 

Sedan uppstod stor spänning. NÄR skulle folk gå förbi, se uppmaningen och ta för sig av äpplena? 

 

Efter fem minuter var barnen tvungen att springa ut och se om mängden hade minskat. 

 

DET HADE DET!

 

– Mamma mamma någon har tagit av äpplena! jublade barnen. Vem tror du att det är?

– Jag vet inte, sa jag. Kanske någon som gick förbi?

– Det var jag, pep någon.

 

Vi vände oss om och där stod grannen med näsan över trädgårdsplanket.

 

A men va... 

 

Vi kunde inte låta bli att känna oss en gnutta besvikna. Jamenera, här trodde vi att det var någon okänd person eller annan exotisk figur som hade plockat åt sig men så var det grannen. Vilket antiklimax. A ja, grannen fick också ta av äpplena såklart. 
 
Sen gick det ytterligare några timmar och då hade äppelmängden minskat betydligt, till vår stora glädje. 
 
 
 
 
 
Nu hoppas vi att det bakas och mustas för fullt i grannskapet. 

En show

Igår hade sexåringen en kompis på besök. 
 
Efter en stund kom de på att de skulle skapa en show. OH BOY gick de in för denna show! 
 
Först ägnade de minst en timma åt att göra biljetter till den tänkta publiken. Dom viskade och smusslade, skrev och klippte. Mamman fick INTE lyssna. Ibland kom de och frågade hur vissa bokstäver såg ut. Exempelvis är ju ett Ä ett A fast med två prickar ovanpå. 
 
 
 
 
 
 
Efter mycket jobb var biljetterna klara vilka skvallrade om att showen skulle handla om...
 
 
 
 
Batman!
 
Efter att biljetterna var utdelade tyckte showskaparna att det var viktigt att skriva ett gäng regler också, för att på så vis skapa ordning och reda i publiken. 
 
Detta ägnade de ytterligare en timma åt, med många tankar och resonemang. Tillslut fick publiken en ordningslapp. 
 
 
 
 
Inte tillåtet:
 
1. Ta med sig bollar
2. Äta smuliga saker 
3. Gå in på sexåringens rum
 
Tillåtet:
 
1. Klappa händer (tur)
2. Ta kort med mobiltelefon 
 
Sedan övades det på showen en stund innan det var dags för publiken att slå sig ner. 
 
 
 
 
Som synes satt tvåmannapubliken UTANFÖR sexåringens rum, helt enligt regler.
 
Och så var det dags för showen att köra igång. Oj vilken show sen! 
 
 
 
 
 
Sexåringen sjöng låtar med texter om Batman och melodier från Samir och Viktor. Kompisen skötte ljuset med en ficklampa.
 
Publiken klappade händer och fotade. Och jublade, för det var också tillåtet. 
 
En mycket imponerande föreställning i fyra akter. Framför allt är det här med att se sitt barn hänge sig åt en lek bättre än alla shower i hela världen!
 
 

Pengasamlaren

Idag kickade sexåringen igång dagen med att se över sin ekonomi. 
 
- Mamma jag behöver mer pengar, konstaterade han och inledde sedan en djupinventering av hushållets mest stökiga och plottriga garderob.
 
I den här garderoben är chanserna för den enträgne nämligen MYCKET goda att hitta det mesta, så även pengar. 
 
 
 
 
 
 
Efter en stunds rotande hade sexåringen samlat ihop tolv kronor i svenska mynt, ett gäng euros, fem kronor i utgången valör samt femton skrynkliga BR-kronor. 
 
 
 
 
 
 
- Mamma jag hittade en FOSIL också! konstaterade han nöjt vilket möjligen skvallrar om hur ofta vi rensar i den där garderoben. 
 
 
 
 
 
Sen upptäckte han ett gäng bortglömda pärlor och satte genast igång att pärla svenska flaggan samtidigt som han funderade över vad han skulle köpa för sin nyvunna rikedom. 
 
 
 
 
 
En produktiv och givande morgon och ni frågar sexåringen. 
 
 

Sten, sax, påse och...

Sexåringen här hemma leker gärna sten, sax, påse. Under senare tiden har han modifierat reglerna något och lagt till ännu ett element.
 
Numera heter leken sten, sax, påse och SLAJM.
 
 
 
 
 
 
Slajm vinner över alla andra grejer för det klistrar igen allt.
 
Logiskt. 
 
Jag förstår faktiskt inte varför jag inte själv har tänkt på att utveckla leken på detta briljant vis? Istället har jag bara accepterat de säkert tusen år gamla reglerna igen och igen och igen??
 
Fram tills nu då.
 
Banbrytande. 
 
 

Synskarpt intresse

Sedan det kom till mina barns kännedom att det finns en liten grej som heter "lins", som folk kan använda istället för glasögon, har dom odlat ett oerhört stort intresse och en fascination kring detta. 
 
Vi har googlat information om linser, tittat på bilder på linser och Youtubat diverse "så sätter du in linser"-tutorials med en överlappning i "jag testar färgade linser"-vloggar. 
 
När jag avslöjade att det finns en linsbärare i barnens absoluta närhet var det som att jag just hade berättat att vi vunnit på lotto. 
 
- Vem DÅÅÅÅÅ? ville barnen omedelbart veta. 
- Er morbror, svarade jag.
- Mamma vi måste åka dit! krävde barnen. 
 
Så vi fick helt enkelt åka hem till min bror och agera live-publik när han satte i sina linser. 
 
Sann historia. 
 
Och så pratar folk om badhus och lekland??
 
 
 
 
Tidigare inlägg