Sysslor

Idag kom jag till en punkt då jag kände att det sannerligen är dags för barnen att börja hjälpa till mer hemma. Denna punkt kaaaan har föregåtts av ett långt sommarlov med mycket umgänge och pryttlar över allt. He.
 
Ja. 
 
Så här gick det till: 
 
- Jag skriver två listor med punkter på sysslor som barnen ska göra.
- För att vara rättvis, och lite snäll, låter jag lillebror få några färre punkter på sin lista. Han är ju ändå tre år yngre än sin storebror och är aldrig själv hemma och så där. 
- Jag tillkallar ett familjemöte.
- Jag börjar med att läsa upp lillebrors punkter. 
- Alla nöjda. 
- Jag läser upp storebrors punkter. 
- Lillebror avbryter genom att förolämpat fråga varför inte han får plocka ur diskamaskinen? 
- Vi lägger till diskmaskinsplock på lillebrors lista. 
- Jag fortsätter läsa upp storebrors punkter. 
- När jag är klar är lillebror ännu argare och undrar varför storebror fick många fler punkter??
- Jag förklarar att så himla många fler punkter är det inte.
- Jag läser upp alla punkter igen, fast långsammare, för att se om det gör någon skillnad. 
- Lillebror fortfarande inte nöjd. 
- Vi får kontrollräkna och jämföra alla punkter på varje lista. 
- Storebror har nio punkter och lillebror fem. 
- Lillebror vill ha minst lika många sysslor, helst några fler. 
- Öh?
- Plötsligt handlar diskussionen om att barnen vill göra mer och jag tycker att de ska göra mindre???
- Vi enas till slut om att lillebror ska få tio punkter.
- Lillebror nöjd. 
 
Japp.
 
Vägarna med barn äro outgrundliga.
 
 
 
 
 

Grattis till vår sjuåring!

Idag fyller du, vår älskade yngsta son, sju år! 
 
Du är en fantastisk liten person. Komplex, mångsidig och alldeles alldeles underbar! Ingen kan vara så glad och sprallig som du. Ingen kan heller bli så tvär och arg. Du har en stor rättspatos och är inte rädd för auktoriteter. Ända sedan du var liten har du ifrågasatt din mamma och pappas ord. På ett bra sätt! Vuxna är inte alltid logiska, det såg du tidigt igenom (he). Människor kan inte säga vad som helst till dig, för ord betyder något. Det är bra och det är så det ska vara.
 
 
 
 
 
 
 
Du frågar mycket, filosoferar gärna. Du funderar på allt från molnens hastighet till hur båtar kan flyta, sår kan läka och myggstick klia. 
 
Du är aldrig tyst. Antingen pratar du eller så sjunger du. Det är praktiskt för vi hör alltid var du är någonstans (he). Under en kväll med kortspel noterade jag låtarna du nynnade på (när du inte pratade eller tänkte högt) och det var allt från din storebrors sms-signal till Samir och Viktor, Sia och Aviccii. Du stänger gärna in dig på ditt rum och sjunger. Länge. Alla möjliga låtar. Men du är inte bara bra på att sjunga. Du är duktig på ishockey, fotboll, pyssla, måla, läsa, skriva och att leka. Jo, jag är din mamma. Så möjlig partiskhet åligger. Men ändå. Du överraskar oss varje dag med dina olika förmågor. Senast du fick frågan vad du vill bli när du blir stor så svarade du "ishockeyspelare och frisör". Det svaret speglar din personlighet. Ingenting är konstig eller omöjligt i din värld och jag hoppas det får vara så alltid!
 
 
 
 
 
 
Du är en omtyckt vän och jag förstår det. Du ser andra. Din mamma och pappa får ofta höra hur du tar yngre barn eller kompisars småsyskon under dina vingar. Du är också påhittig, rolig och har en fantastisk förmåga att spegla det barnet du leker med. Utan att göra avkall på din egen person. Din integritet är hög! 
 
Du har ett stort hjärta <3 
 
Du är så älskad, det vet du. Vi säger det till dig och din storebror, ofta. Jag kommer aldrig glömma den gången då du i skolan skulle avsluta meningen "min mamma tycker om...". Istället för att svara "att blogga", "godis" eller något annat så svarade du "mig".
 
Min mamma tycker om mig!
 
Så självklart är det för dig. Och det är sant. 
 
Jag skulle kunna skriva en hel roman om dig mitt älskade barn men jag ska avrunda nu. En sak är säker och det är att jag VET att det kommer bli något stort av dig. Oavsett vad du tar dig för (och jag är säker på att det kommer vara mycket) så kommer du genom din person att påverka människor positivt. Jag bara vet det. 
 
Vi är så stolta över dig och tacksamma över att just du kom till oss.
 
Vi älskar dig! 
 

Smultorn på strå

Det finns massor av smultron i trädgården till huset som vi hyr.
 
 
 
 
Häromdagen sms:ade värden att vi gärna fick äta av bären.
 
Det var ju tur eftersom barnen redan hade länsat trädgården på i princip varenda smultron.
 
Jag är osäker på om det ens kan bli några smultron nästkommande säsong? Vi kanske har skapat något slags smultronmässigt kalhygge? 
  
He.
 
 
 
 
 
Sjuåringen plockade de bär som fanns kvar och trädde på strå.
 
 
 
 
 
 
Sen gav han det till ettåringen.
 
 
 
 
 
Ettåringen missuppfattade dock konceptet och innan vi hann blinka hade han mumsat i sig både bär och strå?
 
Han låter hälsa att gräset var lite svårtuggat men att det i övrigt smakade bra. 
 

Blodsocker-check

Sjuåringen är i vanlig ordning väldigt fin mot sin lillkusin. 
 
Häromdagen var kusinen lite kinkig. Sjuåringen lutade sig fram mot honom.
 
– Hur mår du älskling? Är du hungrig? Har ditt blodsocker åkt bort?
 
Haha <3
 
 
 
 
 
Möööööjligt att sjuåringen själv har fått höra att han behöver äta något för att blodsockret är lågt. 
 
 

Sommarlovsfällan

Nu har barnen sommarlov. 
 
Närmare 8 veckors ledighet(ish) väntar. Jag och Spiderpapa jobbar nästa vecka men då har barnen förmånen att vara hos min bror och Hanna som självmant erbjöd sig att ha barnen så de slipper gå på fritids. Påminn mig om att jag ska erbjuda mig det samma till mitt syskonbarn. Eller nä det behöver ni inte påminna mig om för den lille gullegrisen vill jag ju vara med 24/7!!!!
 
Hur som helst. Sexåringen kickade igång lovet med att bygga en fälla. Ändå en rimlig grej att inleda sin lediga tid med. 
 
 
 
 
 
"Stå på dena platan och dra i penan".
 
 
 
 
 
Ursäkta men vem skulle inte lyda den uppmaningen??? Som gjort för att varenda person som korsar vår hall ska gå i fällan.
 
Meningen är sedan att när någon står på plattan och drar i pennan ska sovunderlaget välta och fälla personen till marken.
 
Syfte: Oklart. 
 
Summering: GE - NI - ALT. 
 
 

Kalasdag

Idag har sexåringen fått ha sitt HETT efterlängtade kompiskalas. 
 
Han har längtat efter det här SÅ länge. Förra året blev det aldrig av att han hade något kalas för kompisar. Han fyller ju år 10 juli och ja, semestern kommer lätt emellan när man har en så somrig födelsedag. Vi firar alltid massor med familj och släkt såklart och jag tänkte att han nog inte skulle tänka så noga på att det inte blev något för just kompisarna. Men se det missade han inte.  
 
– Mamma jag har inte haft något kalas för mina kompisar sedan 2017... sa sexåringen till mig i början av året. 
 
Snacka om KOLL! Och snacka om att det dåliga mammasamvete slog ner lika hårt som en snorsträng i februari. 
 
Vi började genast att planera för kalas med kompisarna och nu har han haft nedräkning sedan mars ungefär, med rutor och kryssa för-system och allt. 
 
Idag! Äntligen!
 
Sista timman innan det var dags, ja då gick minuterna lååååångsamt det ska ni veta. Det kan mycket väl vara så att det gick 120 sekunder på en minut just då. 
 
Men sen...
 
 
 
 
 
Lillkusinen var med på ett hörn. Det var hans första gång på ett lekland. 
 
 
 
 
 
 
Bollhav och rutschkanor i all ära - absolut roligast tyckte ettåringen att leklandets stora klocka var. Den pekade han på så många gånger och utropade OCKA att den till slut var ja... Helt utpekad. Kan man säga. 
 

Min smarta lilla unge

Jag orkar inte vad barn är smarta!! Det slår mig hela tiden.

 

 

 

 

 

– Vet du vad hen betyder? frågade jag vår sexåring igår.

 

Apropå att storebror just hade använt det ordet. Lite fjantig fråga kanske, men a ja.

 

Jag tänkte att sexåringen skulle svara nja eller möjligen ”det är om man inte vet ifall det är en kille eller tjej”. Men nä, istället svarar ungen:

 

– Hen är en människa!

 

Ursäkta men HUR fint och smart svar??

  

Alla är vi människor, först och främst.

Praktikant på jobbet

Idag har jag med mig en liten praktikant på jobbet.
 
 
 
 
 
 
 
Praktikanten har innan klockan 11 hunnit med att:
 
1. Fika
2. Måla 22 teckningar 
3. Köpa en leksak (för egna pengar)
4. Dricka varm choklad 
5. Prova en utklädningsdräkt
6. Titta på sin iPad
7. Testa den elektriska häftapparaten 
8. Titta på när mamman testar den elektriska häftapparaten (oväntat kul!)
9. Få en gigantisk Babblar-figur (av en kollega)
10. Skriva en bok (ihophäftad med elektrisk apparat)
 
Bra praktikant-dag ändå? Så här långt.
 
Praktikantens handledare:
 
 
 
 
Jag är som ni förstår innerligt tacksam för att barnen alltid är så välkomna på mitt jobb. 

Tandläkare och cykeltur

I veckan upplevde jag en häftig känsla när jag och barnen cyklade in till stan (3 kilometer) och sedan tillbaka och alla orkade! Ingen lackade ur på halva vägen. Ingen gnällde ens? Coolt.
 
Att stanna på vägen och plaska i olika fontäner ingår förstås fortfarande.
 
 
 
 
 
 
 
Vi var i stan för att sexåringen skulle till tandläkaren. Han var så duktig! Tandis plastade fyra av hans tänder på grund av djupa gropar. I en timma låg han prick stilla. 
 
Efteråt sa tandläkaren att sexåringen fick välja en leksak men det ville han inte. Istället frågade han om han fick ett par vita plasthandskar? Det fick han. Storebror fick också ett par.
 
 
 
 
 
 
Sen gick vi till torget käkade och glass och funderade över livet. Sexåringen kom på att han vill bli frisör OCH ishockeyspelare när han blir stor. Bra kombo ändå. Sen köpte han en enhörning på rea som fick heta Polka. 
 
 
 
 
 
 
Mycket mysig eftermiddag.

Gulliga lappar

I mina barns skola ska man ha med sig frukt varje dag. Den här frukten har kaaaanske utvecklats till mer av ett mellanmål i vårt hushåll.
 
Jag brukar skicka med majskakor, frukt, bär, melon, yoghurt, macka och lite allt möjligt. Ja inte samtidigt alltså men jag brukar helt enkelt skicka med lite mer än bara en frukt eftersom mina barn 1) är rätt dåliga på att pilla i sig frukost och 2) är hungriga prick jämt (förutom direkt på morgonen då). 
 
I veckan, när jag har packat upp fruktlådan, har jag hitta små lappar i sexåringens ryggsäck. 
 
På första lappen stod det "got" alltså gott. Dagen efter fick jag en lapp med "tak", det vill säga tack.
 
 
 
 
 
Ursäkta men hur gulligt??
 
Jag frågade om det var fröken som hade inspirerat honom till lapparna men nej, det hade han kommit på själv. 
 
Helt klart spar på dessa <3
 

Sex år, inte fyra

Vårt yngsta barn har en tendens att ofta be om hjälp med olika saker.

 

Inte för att han inte kan utan för att han möjligen är lite... Bekväm? I veckan ville han för hundrafemtioelfte gången ha hjälp med tv-spelet. Spiderpapa tröttnade. 

 

– Du borde kunna det där tv-spelet. Det är från fyra år, sa han.

 

Vilket var en lögn. Men lögnen kom möjligen med någon slags förhoppning om att barnet skulle känna sig äldre och där med kvalificerad för uppgiften. 

 

– Men om spelet är från fyra år, varför har JAG det? Jag är ju SEX ÅR! svarade sexåringen och såg förnärmad ut.

 

Och så var vi tillbaka på ruta noll. 

 

 

Förnärmad sexåring.

Skräpplockarna

I helgen var vi ute på en promenad/cykelrunda och plockade skräp. Det senare var inte planerat, det bara blev så. Sexåringen har haft skräpplockardag med skolan och har sedan dess blivit väldigt noggran med att plocka upp allt skräp han ser på marken. Och jag kan ju inte gärna be honom lägga av? 
 
– Lägg tillbaka plasten i gräset älskling nu ska vi promenera! 
 
Kan jag knappast säga.
 
Så vi samlade skräp på promenaden. Och det är ju BRA givetvis. 
 
 
 
 
 
– Mamma, fröken har sett en ungeräv fastna i ett mjölkpaket! berättade sexåringen med allvarlig min. 
 
Hans fröken har alltså räddat en rävunge som hade fastnat med huvudet i ett mjölkpaket. Sexåringen var smått skakad när han återberättade det hela för oss och tyckte så synd om lilla räven. Nu är han som sagt skräpplockaren nummer ett. 
 
 
 
 
 
 
Alla ni som är lärare - underskatta inte den påverkan ni har på barnen.
 
Alla ni vuxna som slänger skräp, ciggfimpar och annan skit i naturen - sluta! Så slipper barnen plocka upp efter er.
 
 

Boka dejt med... Ja vem?

Jag bokade dejt med min man förra veckan. Han sms:ade mig när jag var jobbet. Eller ja, egentligen var det sexåringen som sms:ade men han låtsades vara sin pappa, alltså min man. Inledningsvis anade jag ingenting.
 
Det började med att han skrev "hej min elslinga!".
 
 
 
 
 
 
Inget konstigt.
 
Sen frågade han om jag ville gå på dejt. Jag blev glad och svarade att jag gärna ville det! Vad ska vi göra på dejten undrade jag?
 
 
 
 
 
 
Min man svarade att vi skulle ta dejten på ett lekland? För all del. Fortfarande inte så konstigt. 
 
Efter en stund fick jag ytterligare ett sms. 
 
 
 
 
 
 
 
Min man verkade vara väldigt ivrig och ville att dejten skulle ta plats samma dag.
 
Efter två minuter hörde han av sig igen och var orolig att jag hade glömt bort vad vi hade bestämt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag anade fortfarande ingenting. Jamenar det finns väl konstigare saker än 38-åriga män som vill dejta sin fru på ett lekland helst samma dag??
 
Men SEN kom sms:et som fick mig ana oråd...
 
 
 
 
HÄR förstod jag att det nog inte var min man som jag sms:ade med trots allt utan 6-åringen. Att skriva FBK (Färjestad BK) är nämligen hans trademark när det gäller sms.  
 
HA!
 
När jag förstod att det var mitt barn jag skrev med svarade jag att han kanske borde gå och kolla om grannbarnet var hemma?
 
 
 
 
 
 
"Va det är inte jag" svarade 6-åringen och försökte fortsätta mörka att han stulit sin fars identitet!!
 
Om vi senare åkte till ett lekland? 
 
Svar ja. 
 

Sms-kungen

Sexåringen har hittat sms-funktionen på sin mamma och pappas telefoner och BOY som älskar han att nyttja den!
 
Så fort han får tillfälle messar han med sina morbröder, farbröder, farmor, morfar och nu senast sin mormor.
 
 
 
 
 
 
– Vi ses snart! 
– Jaa men kan vi smesa?
 
Häromdagen messade han mig när jag var i mataffären och frågade om jag hade köpt kvällens middag.
 
 
 
 
 
 
Självklart fick han korv snågarof till middag! <3

Ishockeyavslutning

I helgen hade sexåringen ishockeyavslutning med prisutdelning och biofilm. 
 
Ni minns kanske att vi tvekade till en början och sa nej till ishockey som fritidsaktivitet. Med facit i hand är jag väldigt glad att vi till slut sa ja. Sexåringen älskar sin hockey.
 
Jag har sedan länge gett upp mellanhallen på vår bottenvåning och helt enkelt accepterat att den är yta för inomhus-hockey (och fotboll) (och handboll) (och pingis) (*insert vilken sport som helst*) (obs! allehanda tavlor och väggprydnader sedan länge nedplockade). 
 
 
 
 
 
 
När vi bodde på hotell i Stockholm spelade sexåringen hockey med ett skohorn och en papperstuss. På den nivån är det.
 
Sen får vi se hur länge intresset håller i sig men jag tänker att varje fritidsgrej barnen brinner för är värd att uppmuntra. Jag hör till skaran föräldrar som tycker att det är viktigt att barnen har aktiviteter i lagom dos. Det handlar inte bara om att röra på sig utan även om det sociala, att få ett sammanhang och ett kontaktnät även utanför skolan. 
 
Japp. Vi får se om det blir mer ishockey till hösten. Av allt att dömma verkar det så. 
 

Hets-lajk

Sexåringen fick låna min telefon igår för att kolla Bisharas sångklipp på Instagram. Bishara var ju 15-åringen som gick till final i Melodifestivalen. 
 
– Så! Nu har jag gett honom massor av hjärtan, sa sexåringen efter en stund. 
 
Han såg nöjd ut. 
 
– Vad menar du? undrade jag. 
– Jag har gett hans filmer hjärtan!
 
Det var då jag insåg att sexåringen hade gått loss ordentligt på gillaknappen och lajkat Bisharas senaste 20 instagramklipp. MINST! Det var ju gulligt tänkt förstås om det inte vore för att MITT konto stod som avsändare och det alltså såg ut som att en 35-årig tant hade varit inne och hets-gillat en 15-årig killes videos.
 
He. 
 
 
 
 
 
 
 
Jag hann precis hejda sexåringen innan han knapprade iväg 10 stycken hjärtögon-emojis till Bishara också. 
 
Pjuh. 

Färjestad-match

Vi avrundade Karlstad med en Färjestad-match igår. Det kändes givet med tanke på barnens ishockey-intresse.
 
Jag har aldrig varit på en SHL-match tidigare och kände mig föga peppad. Men hoppla! Det var visst både roligt och spännande? Alltså det är ju sådant "tryck" (trodde aldrig jag skulle använda det ordet) inne på arenan så man rycks med vare sig man vill det eller inte. 
 
De skulle kunna släppa en dammtuss på isen och alla ba: JAAAAAA!! *vift med Färjestadhalsduk*
 
 
 
 
 
Jag måste säga att jag är otroligt imponerad av supporter-klacken. De sjöng KON-STANT genom alla tre perioder. Jag orkar inte ens tänka på hur hesa de måste vara idag?
 
Först satt vi ganska långt upp i arenan men sen hamnade vi en loge närmare isen (för att min kära man alltid känner någon). 
 
 
 
 
 
Plötsligt satt FBK-spelaren Martin Johansson där till barnens stora lycka. 
 
 
 
 
Snacka om hockeyupplevelse med guldkant? Autograf fick de och allt. 
 
Nu vill barnen att vi "gör så där så vi kan hålla i bilden". Och ja, jag har sagt att vi kan framkalla den. Var sin kopia. Plus rama in. 

Kulturdag

Idag frågade jag och sexåringen om vi fick hämta femåriga kusinen på förskolan och rå om henne några timmar. Det fick vi.
 
Egentligen var det en taktisk fråga från min sida eftersom en sexåringen ihop med en femåringen är en triljard gånger lättare än bara en sexåring. De barnvaktar liksom varandra, vilket är praktiskt. 
 
Först åkte vi till Kulturhuset och andades lite kultur.
 
– Det är en tiger som har förstört ett bröllop, trodde sexåringen om det här konstverket.
 
 
 
 
 
Någon slags installation med lakan hade upprättats som barnen kunde krypa genom. 
 
 
 
 
 
– Det är som att vara i ett hav som är helt unikt, sa femåriga kusinen.
 
Exakt så sa hon. Båda kusinerna är rikiga citatmaskiner. Det märks att de är släkt. 
 
Sen gick vi och fikade smoothie och diskuterade vilka artister vi skulle vilja vara i melodifestivalen. Det kan man diskutera länge för er som undrar. 
 
 
 
 
Sen åkte vi hem och barnen var så fulla av kultur att de snabbt svängde ihop en egen teater. Bästa någonsin till och med. 
 
 
 
 
 
Sen fick de följa med Spiderpapa och större barn på handbollsträning. 
 
Efter det lämnades kusinen hem. 
 
Vi tackar för lånet. 
 

Kusinälsk

Barnen älskar verkligen sin bebiskusin. I synnerhet yngsta barnet har en väldigt omhändertagande sida och vill gärna krama, mata, leka och ta hand om. Kallar sin kusin för "min älskling". Målar och tillverkar saker åt honom i skolan. 
 
 
 
Bebiskusinen. 
 
 
I veckan fotade han kusinen och la in bilden som bakgrundsbild på sin iPad.
 
Igår filosoferade han.
 
– Mamma... När min kusin blir stor då ska jag säga till honom att när han var liten då var han SÅ söt! 
 
Japp.
 
Vore ju synd att påstå att släktens minsta inte är omhuldad. 
 

Glasögon-cool

Sexåringen har länge längtat efter ett par glasögon. Han har sett barn på skolan med glasögon och blivit avis. 
 
Tyvärr, eller "tyvärr", har han inget synfel som kräver ett par glajjor men efter några veckors drömmande och pratande om detta köpte jag ett par låtsasglasögon åt honom på H&M. 
 
Lyckan var total! 
 
 
 
 
 
Igår hade han sina glasögon på sig hela dagen i skolan. Fast han fick ta av sig dem när de skulle måla för han citat "såg lite dåligt i dem". Omvänd effekt där, med andra ord. 
 
Ingen hade heller verkat kommentera det direkt? Förutom fröken som hade sagt att han "passade coolt" i sina glasögon. Så bra. 
 
Tidigare inlägg