Kiosktjänstgöring

Idag ansvarade vi för kiosken på 7-åringens ishockeyträning. Japp, laget har kiosk varje träning där mackor går åt i en rasande fart. 
 
Vi förberedde smörgåsar, grönsaker och chokladbollar. Sedan fanns det saft, kaffe och lite annat på plats. 
 
 
 
 
 
En minut efter att träningen är slut blir det rusningstid när utsvultna ishockeyspelare stapplar av isen och behöver energipåfyllning. Där emellan är det syskon som mutas och föräldrar som pumpar kaffe. Pumpar ja, ur pumptermosen. 
  
 
 
 
Just idag, när vi hade kiosken, fick alla som handlade något även valfritt antal skumtomtar på köpet. Det kom jag på själv. Det skapade en gemytlig stämning i ishallen, helt klart.
 
– Kundvård kallas det, förklarade jag för 10-åringen som assisterade.
 
 
 
 
Jo jag tycker att man kan tänka kundvård även i en kiosk i en lokal ishall under en träning för 7-åringar.
 
Extra trevliga timmar i ishallen måste jag säga. 

Matchdag och 1:a advent

Igår gick vi upp vid 07 för att åka till ishallen. Sjuåringen skulle nämligen spela sina två första ishockey-matcher. I en av matcherna skulle han stå i mål. 
 
– Mamma jag är så pirrig och nervös! Tänk om jag släpper in alla puckar? sa han innan.
 
Tänk att våga stå i mål trots att man är pirrig och nervös? Modigt! 
 
Så här ser det ut när en ishocketmålvakt lindas in i madrasser av skydd:
 
 
 
 
Givetvis släppte sjuåringen inte in alla puckar. Han var jätteduktig i mål och det satt två stolta föräldrar på läktaren.
 
Andra matchen spelade han ute och fick lyckan att göra ett mål. Alla barnen var duktiga och hade roligt! De är bara sju år men har liksom världens fart i sitt spel? 
 
 
 
 
Sen rejsade vi vidare till handbollshallen där 10-åringen just hade spelat match och snart skulle starta en andra.
 
Världens goaste handbollsgäng gjorde superbra ifrån sig! Det roligaste tycker jag är att se att alla i laget vågar ta för sig och att alla får göra mål. I en del lag ser man en eller två starka målgörare men i 10-åringens lag vågar alla satsa och det är så roligt att se. 
 
 
 
 
När alla matcher var slut fick det bli hamburgare till lunch. 
 
Sjuåringen tyckte att maten smakade så där. Hamburgaren hade citat "lite lågt tempo". Jo, ni förstår att det är mycket sport i vår familj.........
 
 
 
 
Sen slappade vi hemma en stund innan vi rundade av 1:a advent med glöggfika hos min bror och Hanna.
 
 
 
 
Mycket mysigt! 

En tävlingsmänniska

Idag har vi varit på klassinnebandy med sjuåringen. Han och fem klasskamrater har spelat innebandyturnering mot andra klasser i Skövde kommun. De var så duktiga alla ungar! 
 
Jag konstaterade även, vilket jag har konstaterat förr, att vår sjuåring är en riktig tävlingsmänniska.
 
Han. Älskar. Sport.
 
Han älskar att tävla. Är han på planen eller isen går han in för spelet till 200%. Gör han mål är det stort leende och stora målgester. Gör någon annan i laget mål så är det jubel och kramar. Gör motståndarna mål blir han taggad att kämpa ännu mer. 
 
Han blir aldrig sur om det går dåligt. Tvärt om kan han kliva av planen eller isen och uppleva det som att matchen har gått jättebra även om laget har förlorat, vilket är beundransvärt. Några timmar senare kan han mycket väl minnas det som att de vann den där förlustmatchen. 
 
Idag gjorde han mål på innebandyplanen och efteråt sa han:
 
– Mamma såg du mitt KVITTERINGSMÅL?
 
Vad är ens ett kvitteringsmål?? Haha. 
 
 
 
 
Ibland blir jag förvånad över att det kan finnas så mycket tävlingsinstinkt hos ett barn? Han måste ha fått det från sin far för den ömma modern avskyr att tävla. Jag tävlar bara mot mig själv. 
 
A ja. Så länge vårt barn är både en god vinnare och en god förlorare får han vara hur mycket tävlingsmänniska som helst <3

Barnvakt, bibliotek och biffnudlar

Igår hämtade vi mitt syskonbarn från förskolan eftersom hans mamma och pappa hade utbildningar och allt var det var. 
 
Först åkte vi till biblioteket. Ettåringen tyckte att önskebrunnen (jo det finns alltså en pool med vatten på vårt bibliotek) var spännande och undrade om han fick bada i den? 
 
 
 
 
 
Det får man tyvärr inte (hade ju annars varit smidigt med badhus och bibliotek i ett) så vi gick över till att kika på böcker. Ettåringen passade på att smaka på några pusselbitar. 
 
 
 
 
 
Efter biblioteket åkte vi till mataffären.
 
 
 
 
Barnens högsta önskan är alltid att få köpa nudlar eller snack pots. Det är tydligen stort på Youtube? Jag brukar säga nej för jag tycker inte att det är någon mat men igår sa jag ja.
 
– Får vi ta VAD VI VILL från den här hyllan? utbrast sjuåringen. 
– Absolut, sa jag. 
 
 
 
 
Det blev biffnudlar.
 
 
 
 
– Nu får ni välja något gott bröd till frukost, sa jag.
– Jag tar wienerbröd! utbrast sjuåringen. 
 
Men där drog jag gränsen. 
 
 
 
 
Ettåringen älskade att få åka bil-kundvagn. Han blev sur varje gång vi stannade och ville INTE kliva ur bilen vid kassan.
 
 
 
 
Men efter löften om att han skulle få spela på Spiderpapas gitarr klev han ur bilen och vi åkte vi hem. 
 
Väl hemma åt vi mat, spelade gitarr, lekte och badade. Sen satte jag sjuåringen och ettåringen i soffan framför en film. När jag efter en stund kom ner i vardagsrummet igen hade sjuåringen bäddat om sin trötta kusin <3
 
 
 
 
Vid midnatt kom mamman och hämtade ettåringen. Eller nja, klockan var 18:00 närmare bestämt men det kändes som midnatt nu när det blir mörkt så tidigt. 
 
Mysig eftermiddag hur som helst.

Klädväntan

Vår sjuåring är inne i en period då han helst bara vill ha på sig kläder som tidigare har täckt storebrors kropp. 
 
 
 
 
Att jag kommer hem från en butik och säger titta här vad jag har köpt för kläder till dig fungerar inte. Att plaggen där emot endast har bytt förvaringsplats i hemmet fungerar utmärkt. Lillebror kikar ofta in i storebrors garderob med förhoppning om att det ska finnas något som brorsan har växt ur och kan ge vidare. 
 
Just nu har han siktet inställt på ett par jeans i storlek 146 och där kommer väntan på iväxt bli låååång kan jag säga. Men den som väntar på något gott väntar... Antagligen i 3 år.

Sportsöndag

Igår vaknade jag strax innan klockan 07. Gick upp, duschade, drack en kopp te och insåg att... Klockan var 06. Just det. Vintertid.
 
Anledningen till den tidiga morgonen var hur som helst att sjuåringen har ishockey klockan 09. Min man brukar alltid åka med honom men han kom hem klockan 03 från tatueringsmässan och var av förklarliga skäl lite trött. 
 
Jag åkte till träningen och möcklade på ishockeybarnet alla tusen skydd. 
 
Sen gick hans dröm i uppfyllelse - han skulle få stå i mål! Då var det bara att möckla av alla skydd igen och istället möckla på målvaktsgrejerna som är lika tjocka och smidiga som en smärre madrass.
 
 
 
 
 
Sjuåringens största dröm är att bli ishockeymålvakt (och frisör). 
 
– Mamma, jag ÄLSKAR det här! utbrast han när han klev av isen helt genomsvettig och lycklig.
 
Själv försökte jag att inte tänka för mycket på att utrustning för en ishockeymålvakt mycket väl kan ligga på 23000 kronor............ (vi kanske kan hjälpas åt med det, alla vi här på bloggen??) (jag säger till om det blir aktuellt) (okej?) (eh). 
 
Efter ishockeyträningen åkte vi vidare till Mariestad för handbollsmatcher med 10-åringen. Det var matchpremiär för säsongen och 10-åringen var sååå taggad.
 
 
 
 
 
 
Förra året spelade de som ni kanske minns mot killar som var ett år äldre och det blev en hel del förluster. I år spelar de mot jämnåriga och det är såklart en helt annan grej. De var SÅ grymma och har liksom gått från ballong-pass där man kan räkna ner sekunderna innan det når mottagaren, till riktigt snygga passningar, hårda skott och ett snabbt spel. Jag är så stolt över min unge! Båda mina ungar. 

Halloweendisco

Igår var sjuåringen på sitt livs andra Halloween-disco. 
 
Förra året var han en galen professor och vann pris för bästa outfit.
 
 
 
 
 
I år var han en läskig clown och vann pris för sin outfit IGEN! 
 
 
 
 
 
– Är det mamma eller pappa som fixar kostymen? frågade någon.
– Det är han själv, svarade jag.
 
100% han själv.
 
Dräkten såg han på nätet och fick lov att klicka hem. Peruken hittade han på Dollarstore. Sminkningen är inspirerad av en video från Youtubern Theoz och handskarna hör egentligen till en Super Mario-kostym. 
 
Den här ungen vet exakt hur han vill se ut, är noll ambivalent när visionen når honom och tar helst inga inputs. Där är han lik mig insåg jag nu? Jag har lätt att ta beslut och känner sällan att jag behöver någons råd kring det. Tvärt om kan andras råd störa mig? Jag vet väl bäst själv liksom. Precis som vår sjuåring, då´ra.
 

Fack

Igår ville sjuåringen ta en dusch trots att det var läggdags. 
 
– Snääääälla! tjatade han. 
– Okej då, sa jag. Hoppa in i duschen en snabbis. 
– Tack mamma, sa sjuåringen. Om jag inte hade fått hade jag sagt fuck. 
– Nej men så får man inte säga! utbrast jag. 
Sjuåringen tvekade en sekund. 
– Alltså... Jag menade fack. Som ett pappersfack. Eller FAKta. Fakta om Zlatan. 
 
Sjuåringen log övertygande mot mig.
 
Hm.
 
Känns inte som en helt trovärdig förklaring. 
 
Men okej då. 
 
 
 
 

Middag mitt i veckan

Igår blev vi bjudna på middag hos min kära svärmor. 
 
Kusinbästisarna fick ett specialbord reserverat till sig och var mycket nöjda med det.
 
 
 
 
 
Middagen var kycklinggryta med ris. Mycket gott!
 
Efterätten kom i form av ananaskladdkaka. SÅÅÅÅ god! Jag älskar ananaspaj och den här kladdkakevarianten var icke sämre.
 
 
 
 
Efter maten bjöds det på teater med sexåring och sjuåring i huvudrollerna. Teatern började med ett snömonster som var rädd för klasslistor och slutade med en varg som åt giftig svamp. Det var minst sju akter (publiken tappade räkningen efter ett tag) och där emellan reklam för pizza. Rimligt att barnen tänker på intäkterna också. Jamenar där satt sex vuxna och streamade live-teater helt gratis?? Rätt med reklam!
 
 
 
 
Släktens minsta kämpade på som pausunderhållning. Hon gjorde ett svettigt jobb med att få igång publiken med engagemang och applåder. Vid någon tidpunkt ägnade hon sig även åt någon slags teckentolkning om jag förstod det rätt? Imponerande jobb hur som helst! 
 
 
 
 
 
 
Japp. En mycket trevlig kväll med både god mat och kultur. 
 
 
 
 
Häj! 
 

Ny frisyr

Yngsta barnet här hemma har frisördrömmar. Han vill väldigt gärna fixa med mitt hår. 
 
– Helst vill jag klippa dig mamma. Men det får jag väl inte, suckade han häromdagen. 
 
Det hade han tyvärr helt rätt i. 
 
Där emot får han gärna kamma och styla. Häromkvällen ville han fixa mitt hår när jag låg i sängen. Jag tänkte att han säkert skulle be mig sätta mig upp, men se det gick jättebra att ligga ner och få håret fixat.
 
Hur trevligt?? Det borde alla frisörer erbjuda. 
 
 
 
 
 
Frisören ville att jag skulle googla bilder på frisyrer och välja ut hur jag skulle se ut, för så gör man. 
 
Jag googlade "moderna frisyrer" och hittade mig själv??
 
 
 
 
 
Men så där tyckte frisören inte att jag skulle se ut. Till slut enades vi om en sidokammning. Det kammades och kammades och kammades och kändes väldigt hemtrevligt även om mitt ena öra tog lite stryk. Till slut var det klart. Då kom äldsta barnet in i rummet och tyckte att jag såg ut som Molly Sandén??
 
Fint ändå!
 
Helt klart lyxigt med styling inom familjen. 

Övervakad

När man var liten gick man ju och la sig för natten innan sina föräldrar, såklart.
 
Men visst hade man på känn att man missade roliga saker efter läggdags? Visst hade man på känn att det kunde åka fram en coca cola på vardagsrumsbordet eller att det tittades på någon spännande serie eller snacksades på något som egentligen bara skulle ätas till helgen. Eller hur? Man var ju inte dum. 
 
Exakt allt det här misstänker även mitt eget sjuåriga barn. Han misstänker att 1) storebror får vara uppe längre än honom och 2) att vi äter chips oavsett dag i veckan och 3) att vi tittar på roliga filmer. 
 
Men hur bevisar man då sina misstankar?
 
Ja, till skillnad från när jag själv var liten har sjuåringen teknik att tillgå. En iPad närmare bestämt. Flera gånger har han gömt sin padda med kameran igång. En kväll hittade jag den bakom en blomkruka och då hade den hela två och en halv timma av inspelat övervakningsmaterial. 
 
Igår hade sjuåringen inte ens bemödat sig att gömma undan paddan utan hade helt sonika ställt upp den i lämplig vinkel på tv-bänken. 
 
 
 
 
 
 
Om han har fått några bevis för sina misstankar? Nej. 
 
Om mamman kaaaan har förvanskat en del bevismaterial? Eh, ja. 

10-åringen

Igår firade vi 10-åringen med paket och frukost på sängen. 
 
 
 
 
 
 
Han hade bland annat önskat sig en tröja från Kenzo (hett!) och det fick han. 
 
 
 
 
 
Av lillebror fick han en bok som lillebror själv hade skrivit. "Vi får mycket pengar" är titeln och den handlar om två pojkar som går till sin mamma och ber om pengar. Mamman säger ja och de får massor av pengar men ändå har de inte råd att betala den dyra saken de vill ha i leksaksaffären. Vad händer? Jo gubben i kassan säger "ni får ta saken ändå". Pojkarna får alltså leksaken helt gratis? Vilken twist ändå! En riktig solskenshistoria. 
 
 
 
 
 
Lillebror fick de facto skriv-inspiration under själva morgonfirandet och satte igång och skrev en ny bok direkt i storebrors säng. "Vi fyller år" heter den. 
 
 
 
 
Nöjd 10-åring samt nöjd författare. 
 

Sysslor

Idag kom jag till en punkt då jag kände att det sannerligen är dags för barnen att börja hjälpa till mer hemma. Denna punkt kaaaan har föregåtts av ett långt sommarlov med mycket umgänge och pryttlar över allt. He.
 
Ja. 
 
Så här gick det till: 
 
- Jag skriver två listor med punkter på sysslor som barnen ska göra.
- För att vara rättvis, och lite snäll, låter jag lillebror få några färre punkter på sin lista. Han är ju ändå tre år yngre än sin storebror och är aldrig själv hemma och så där. 
- Jag tillkallar ett familjemöte.
- Jag börjar med att läsa upp lillebrors punkter. 
- Alla nöjda. 
- Jag läser upp storebrors punkter. 
- Lillebror avbryter genom att förolämpat fråga varför inte han får plocka ur diskamaskinen? 
- Vi lägger till diskmaskinsplock på lillebrors lista. 
- Jag fortsätter läsa upp storebrors punkter. 
- När jag är klar är lillebror ännu argare och undrar varför storebror fick många fler punkter??
- Jag förklarar att så himla många fler punkter är det inte.
- Jag läser upp alla punkter igen, fast långsammare, för att se om det gör någon skillnad. 
- Lillebror fortfarande inte nöjd. 
- Vi får kontrollräkna och jämföra alla punkter på varje lista. 
- Storebror har nio punkter och lillebror fem. 
- Lillebror vill ha minst lika många sysslor, helst några fler. 
- Öh?
- Plötsligt handlar diskussionen om att barnen vill göra mer och jag tycker att de ska göra mindre???
- Vi enas till slut om att lillebror ska få tio punkter.
- Lillebror nöjd. 
 
Japp.
 
Vägarna med barn äro outgrundliga.
 
 
 
 
 

Grattis till vår sjuåring!

Idag fyller du, vår älskade yngsta son, sju år! 
 
Du är en fantastisk liten person. Komplex, mångsidig och alldeles alldeles underbar! Ingen kan vara så glad och sprallig som du. Ingen kan heller bli så tvär och arg. Du har en stor rättspatos och är inte rädd för auktoriteter. Ända sedan du var liten har du ifrågasatt din mamma och pappas ord. På ett bra sätt! Vuxna är inte alltid logiska, det såg du tidigt igenom (he). Människor kan inte säga vad som helst till dig, för ord betyder något. Det är bra och det är så det ska vara.
 
 
 
 
 
 
 
Du frågar mycket, filosoferar gärna. Du funderar på allt från molnens hastighet till hur båtar kan flyta, sår kan läka och myggstick klia. 
 
Du är aldrig tyst. Antingen pratar du eller så sjunger du. Det är praktiskt för vi hör alltid var du är någonstans (he). Under en kväll med kortspel noterade jag låtarna du nynnade på (när du inte pratade eller tänkte högt) och det var allt från din storebrors sms-signal till Samir och Viktor, Sia och Aviccii. Du stänger gärna in dig på ditt rum och sjunger. Länge. Alla möjliga låtar. Men du är inte bara bra på att sjunga. Du är duktig på ishockey, fotboll, pyssla, måla, läsa, skriva och att leka. Jo, jag är din mamma. Så möjlig partiskhet åligger. Men ändå. Du överraskar oss varje dag med dina olika förmågor. Senast du fick frågan vad du vill bli när du blir stor så svarade du "ishockeyspelare och frisör". Det svaret speglar din personlighet. Ingenting är konstig eller omöjligt i din värld och jag hoppas det får vara så alltid!
 
 
 
 
 
 
Du är en omtyckt vän och jag förstår det. Du ser andra. Din mamma och pappa får ofta höra hur du tar yngre barn eller kompisars småsyskon under dina vingar. Du är också påhittig, rolig och har en fantastisk förmåga att spegla det barnet du leker med. Utan att göra avkall på din egen person. Din integritet är hög! 
 
Du har ett stort hjärta <3 
 
Du är så älskad, det vet du. Vi säger det till dig och din storebror, ofta. Jag kommer aldrig glömma den gången då du i skolan skulle avsluta meningen "min mamma tycker om...". Istället för att svara "att blogga", "godis" eller något annat så svarade du "mig".
 
Min mamma tycker om mig!
 
Så självklart är det för dig. Och det är sant. 
 
Jag skulle kunna skriva en hel roman om dig mitt älskade barn men jag ska avrunda nu. En sak är säker och det är att jag VET att det kommer bli något stort av dig. Oavsett vad du tar dig för (och jag är säker på att det kommer vara mycket) så kommer du genom din person att påverka människor positivt. Jag bara vet det. 
 
Vi är så stolta över dig och tacksamma över att just du kom till oss.
 
Vi älskar dig! 
 

Smultorn på strå

Det finns massor av smultron i trädgården till huset som vi hyr.
 
 
 
 
Häromdagen sms:ade värden att vi gärna fick äta av bären.
 
Det var ju tur eftersom barnen redan hade länsat trädgården på i princip varenda smultron.
 
Jag är osäker på om det ens kan bli några smultron nästkommande säsong? Vi kanske har skapat något slags smultronmässigt kalhygge? 
  
He.
 
 
 
 
 
Sjuåringen plockade de bär som fanns kvar och trädde på strå.
 
 
 
 
 
 
Sen gav han det till ettåringen.
 
 
 
 
 
Ettåringen missuppfattade dock konceptet och innan vi hann blinka hade han mumsat i sig både bär och strå?
 
Han låter hälsa att gräset var lite svårtuggat men att det i övrigt smakade bra. 
 

Blodsocker-check

Sjuåringen är i vanlig ordning väldigt fin mot sin lillkusin. 
 
Häromdagen var kusinen lite kinkig. Sjuåringen lutade sig fram mot honom.
 
– Hur mår du älskling? Är du hungrig? Har ditt blodsocker åkt bort?
 
Haha <3
 
 
 
 
 
Möööööjligt att sjuåringen själv har fått höra att han behöver äta något för att blodsockret är lågt. 
 
 

Sommarlovsfällan

Nu har barnen sommarlov. 
 
Närmare 8 veckors ledighet(ish) väntar. Jag och Spiderpapa jobbar nästa vecka men då har barnen förmånen att vara hos min bror och Hanna som självmant erbjöd sig att ha barnen så de slipper gå på fritids. Påminn mig om att jag ska erbjuda mig det samma till mitt syskonbarn. Eller nä det behöver ni inte påminna mig om för den lille gullegrisen vill jag ju vara med 24/7!!!!
 
Hur som helst. Sexåringen kickade igång lovet med att bygga en fälla. Ändå en rimlig grej att inleda sin lediga tid med. 
 
 
 
 
 
"Stå på dena platan och dra i penan".
 
 
 
 
 
Ursäkta men vem skulle inte lyda den uppmaningen??? Som gjort för att varenda person som korsar vår hall ska gå i fällan.
 
Meningen är sedan att när någon står på plattan och drar i pennan ska sovunderlaget välta och fälla personen till marken.
 
Syfte: Oklart. 
 
Summering: GE - NI - ALT. 
 
 

Kalasdag

Idag har sexåringen fått ha sitt HETT efterlängtade kompiskalas. 
 
Han har längtat efter det här SÅ länge. Förra året blev det aldrig av att han hade något kalas för kompisar. Han fyller ju år 10 juli och ja, semestern kommer lätt emellan när man har en så somrig födelsedag. Vi firar alltid massor med familj och släkt såklart och jag tänkte att han nog inte skulle tänka så noga på att det inte blev något för just kompisarna. Men se det missade han inte.  
 
– Mamma jag har inte haft något kalas för mina kompisar sedan 2017... sa sexåringen till mig i början av året. 
 
Snacka om KOLL! Och snacka om att det dåliga mammasamvete slog ner lika hårt som en snorsträng i februari. 
 
Vi började genast att planera för kalas med kompisarna och nu har han haft nedräkning sedan mars ungefär, med rutor och kryssa för-system och allt. 
 
Idag! Äntligen!
 
Sista timman innan det var dags, ja då gick minuterna lååååångsamt det ska ni veta. Det kan mycket väl vara så att det gick 120 sekunder på en minut just då. 
 
Men sen...
 
 
 
 
 
Lillkusinen var med på ett hörn. Det var hans första gång på ett lekland. 
 
 
 
 
 
 
Bollhav och rutschkanor i all ära - absolut roligast tyckte ettåringen att leklandets stora klocka var. Den pekade han på så många gånger och utropade OCKA att den till slut var ja... Helt utpekad. Kan man säga. 
 

Min smarta lilla unge

Jag orkar inte vad barn är smarta!! Det slår mig hela tiden.

 

 

 

 

 

– Vet du vad hen betyder? frågade jag vår sexåring igår.

 

Apropå att storebror just hade använt det ordet. Lite fjantig fråga kanske, men a ja.

 

Jag tänkte att sexåringen skulle svara nja eller möjligen ”det är om man inte vet ifall det är en kille eller tjej”. Men nä, istället svarar ungen:

 

– Hen är en människa!

 

Ursäkta men HUR fint och smart svar??

  

Alla är vi människor, först och främst.

Praktikant på jobbet

Idag har jag med mig en liten praktikant på jobbet.
 
 
 
 
 
 
 
Praktikanten har innan klockan 11 hunnit med att:
 
1. Fika
2. Måla 22 teckningar 
3. Köpa en leksak (för egna pengar)
4. Dricka varm choklad 
5. Prova en utklädningsdräkt
6. Titta på sin iPad
7. Testa den elektriska häftapparaten 
8. Titta på när mamman testar den elektriska häftapparaten (oväntat kul!)
9. Få en gigantisk Babblar-figur (av en kollega)
10. Skriva en bok (ihophäftad med elektrisk apparat)
 
Bra praktikant-dag ändå? Så här långt.
 
Praktikantens handledare:
 
 
 
 
Jag är som ni förstår innerligt tacksam för att barnen alltid är så välkomna på mitt jobb. 
Tidigare inlägg