Boka dejt med... Ja vem?

Jag bokade dejt med min man förra veckan. Han sms:ade mig när jag var jobbet. Eller ja, egentligen var det sexåringen som sms:ade men han låtsades vara sin pappa, alltså min man. Inledningsvis anade jag ingenting.
 
Det började med att han skrev "hej min elslinga!".
 
 
 
 
 
 
Inget konstigt.
 
Sen frågade han om jag ville gå på dejt. Jag blev glad och svarade att jag gärna ville det! Vad ska vi göra på dejten undrade jag?
 
 
 
 
 
 
Min man svarade att vi skulle ta dejten på ett lekland? För all del. Fortfarande inte så konstigt. 
 
Efter en stund fick jag ytterligare ett sms. 
 
 
 
 
 
 
 
Min man verkade vara väldigt ivrig och ville att dejten skulle ta plats samma dag.
 
Efter två minuter hörde han av sig igen och var orolig att jag hade glömt bort vad vi hade bestämt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag anade fortfarande ingenting. Jamenar det finns väl konstigare saker än 38-åriga män som vill dejta sin fru på ett lekland helst samma dag??
 
Men SEN kom sms:et som fick mig ana oråd...
 
 
 
 
HÄR förstod jag att det nog inte var min man som jag sms:ade med trots allt utan 6-åringen. Att skriva FBK (Färjestad BK) är nämligen hans trademark när det gäller sms.  
 
HA!
 
När jag förstod att det var mitt barn jag skrev med svarade jag att han kanske borde gå och kolla om grannbarnet var hemma?
 
 
 
 
 
 
"Va det är inte jag" svarade 6-åringen och försökte fortsätta mörka att han stulit sin fars identitet!!
 
Om vi senare åkte till ett lekland? 
 
Svar ja. 
 

Sms-kungen

Sexåringen har hittat sms-funktionen på sin mamma och pappas telefoner och BOY som älskar han att nyttja den!
 
Så fort han får tillfälle messar han med sina morbröder, farbröder, farmor, morfar och nu senast sin mormor.
 
 
 
 
 
 
– Vi ses snart! 
– Jaa men kan vi smesa?
 
Häromdagen messade han mig när jag var i mataffären och frågade om jag hade köpt kvällens middag.
 
 
 
 
 
 
Självklart fick han korv snågarof till middag! <3

Ishockeyavslutning

I helgen hade sexåringen ishockeyavslutning med prisutdelning och biofilm. 
 
Ni minns kanske att vi tvekade till en början och sa nej till ishockey som fritidsaktivitet. Med facit i hand är jag väldigt glad att vi till slut sa ja. Sexåringen älskar sin hockey.
 
Jag har sedan länge gett upp mellanhallen på vår bottenvåning och helt enkelt accepterat att den är yta för inomhus-hockey (och fotboll) (och handboll) (och pingis) (*insert vilken sport som helst*) (obs! allehanda tavlor och väggprydnader sedan länge nedplockade). 
 
 
 
 
 
 
När vi bodde på hotell i Stockholm spelade sexåringen hockey med ett skohorn och en papperstuss. På den nivån är det.
 
Sen får vi se hur länge intresset håller i sig men jag tänker att varje fritidsgrej barnen brinner för är värd att uppmuntra. Jag hör till skaran föräldrar som tycker att det är viktigt att barnen har aktiviteter i lagom dos. Det handlar inte bara om att röra på sig utan även om det sociala, att få ett sammanhang och ett kontaktnät även utanför skolan. 
 
Japp. Vi får se om det blir mer ishockey till hösten. Av allt att dömma verkar det så. 
 

Hets-lajk

Sexåringen fick låna min telefon igår för att kolla Bisharas sångklipp på Instagram. Bishara var ju 15-åringen som gick till final i Melodifestivalen. 
 
– Så! Nu har jag gett honom massor av hjärtan, sa sexåringen efter en stund. 
 
Han såg nöjd ut. 
 
– Vad menar du? undrade jag. 
– Jag har gett hans filmer hjärtan!
 
Det var då jag insåg att sexåringen hade gått loss ordentligt på gillaknappen och lajkat Bisharas senaste 20 instagramklipp. MINST! Det var ju gulligt tänkt förstås om det inte vore för att MITT konto stod som avsändare och det alltså såg ut som att en 35-årig tant hade varit inne och hets-gillat en 15-årig killes videos.
 
He. 
 
 
 
 
 
 
 
Jag hann precis hejda sexåringen innan han knapprade iväg 10 stycken hjärtögon-emojis till Bishara också. 
 
Pjuh. 

Färjestad-match

Vi avrundade Karlstad med en Färjestad-match igår. Det kändes givet med tanke på barnens ishockey-intresse.
 
Jag har aldrig varit på en SHL-match tidigare och kände mig föga peppad. Men hoppla! Det var visst både roligt och spännande? Alltså det är ju sådant "tryck" (trodde aldrig jag skulle använda det ordet) inne på arenan så man rycks med vare sig man vill det eller inte. 
 
De skulle kunna släppa en dammtuss på isen och alla ba: JAAAAAA!! *vift med Färjestadhalsduk*
 
 
 
 
 
Jag måste säga att jag är otroligt imponerad av supporter-klacken. De sjöng KON-STANT genom alla tre perioder. Jag orkar inte ens tänka på hur hesa de måste vara idag?
 
Först satt vi ganska långt upp i arenan men sen hamnade vi en loge närmare isen (för att min kära man alltid känner någon). 
 
 
 
 
 
Plötsligt satt FBK-spelaren Martin Johansson där till barnens stora lycka. 
 
 
 
 
Snacka om hockeyupplevelse med guldkant? Autograf fick de och allt. 
 
Nu vill barnen att vi "gör så där så vi kan hålla i bilden". Och ja, jag har sagt att vi kan framkalla den. Var sin kopia. Plus rama in. 

Kulturdag

Idag frågade jag och sexåringen om vi fick hämta femåriga kusinen på förskolan och rå om henne några timmar. Det fick vi.
 
Egentligen var det en taktisk fråga från min sida eftersom en sexåringen ihop med en femåringen är en triljard gånger lättare än bara en sexåring. De barnvaktar liksom varandra, vilket är praktiskt. 
 
Först åkte vi till Kulturhuset och andades lite kultur.
 
– Det är en tiger som har förstört ett bröllop, trodde sexåringen om det här konstverket.
 
 
 
 
 
Någon slags installation med lakan hade upprättats som barnen kunde krypa genom. 
 
 
 
 
 
– Det är som att vara i ett hav som är helt unikt, sa femåriga kusinen.
 
Exakt så sa hon. Båda kusinerna är rikiga citatmaskiner. Det märks att de är släkt. 
 
Sen gick vi och fikade smoothie och diskuterade vilka artister vi skulle vilja vara i melodifestivalen. Det kan man diskutera länge för er som undrar. 
 
 
 
 
Sen åkte vi hem och barnen var så fulla av kultur att de snabbt svängde ihop en egen teater. Bästa någonsin till och med. 
 
 
 
 
 
Sen fick de följa med Spiderpapa och större barn på handbollsträning. 
 
Efter det lämnades kusinen hem. 
 
Vi tackar för lånet. 
 

Kusinälsk

Barnen älskar verkligen sin bebiskusin. I synnerhet yngsta barnet har en väldigt omhändertagande sida och vill gärna krama, mata, leka och ta hand om. Kallar sin kusin för "min älskling". Målar och tillverkar saker åt honom i skolan. 
 
 
 
Bebiskusinen. 
 
 
I veckan fotade han kusinen och la in bilden som bakgrundsbild på sin iPad.
 
Igår filosoferade han.
 
– Mamma... När min kusin blir stor då ska jag säga till honom att när han var liten då var han SÅ söt! 
 
Japp.
 
Vore ju synd att påstå att släktens minsta inte är omhuldad. 
 

Glasögon-cool

Sexåringen har länge längtat efter ett par glasögon. Han har sett barn på skolan med glasögon och blivit avis. 
 
Tyvärr, eller "tyvärr", har han inget synfel som kräver ett par glajjor men efter några veckors drömmande och pratande om detta köpte jag ett par låtsasglasögon åt honom på H&M. 
 
Lyckan var total! 
 
 
 
 
 
Igår hade han sina glasögon på sig hela dagen i skolan. Fast han fick ta av sig dem när de skulle måla för han citat "såg lite dåligt i dem". Omvänd effekt där, med andra ord. 
 
Ingen hade heller verkat kommentera det direkt? Förutom fröken som hade sagt att han "passade coolt" i sina glasögon. Så bra. 
 

Möt - Olga

Sexåringens just nu bästa vän är en litet djur som heter Olga, hon är med över allt.
 
I helgen målade sexåringen i någon slags kärleksfull hyllning av lilla Olga, en teckning som han nu tycker att vi borde rama in. 
 
 
 
 
 
Här kommer lite info om Olga, från sexåringen. 
 
Namn: Olga 
Djur: Röd björn 
Kommer från: Skåne (alla som försöker ge röst åt Olga måste prata skånska) 
Sover helst: Under kudden 
Favoritmat: Insekter, typ maskar 
Favoritlek: Att man kastar upp henne i luften och sedan fångar henne 
Ogillar: När någon bråkar med henne
Älskar: Att leka 
Bästa dag: När hon blev avmålad
 
 

Ishockeylördag

Igår inkasserade barnen en julklapp som de fått från sin morfar. Nämligen att följa med upp till Karlstad och se en ishockeymatch med favoritlaget Färjestad. 
 
Stora barnet har fått följa med några gånger tidigare, för yngsta barnet var det premiär. Peppen var naturligtvis total hos båda. De tog på sig sina Färjestadströjor och halsdukar.
 
 
 
 
 
 
Förutom morfar följde även morbror och morbror med och det gör mig så varm i hjärtat att mina barn får göra sådana här utflykter tillsammans med dem. Väl i Karlstad käkade de på restaurang och besökte en Färjestad-shop där de köpte var sin keps innan det var dags för match. 
 
Vid 22:30 kom de hem till Skövde igen, trötta men lyckliga. Ja sexåringen sov förstås men mumlade leende ur mungipan att Färjestad hade vunnit med 3-1. Sicken tur <3

Entusiasm

Igår när jag hämtade sexåringen från skolan var han väldigt glad.
 
– Mamma! ropade han. Vet du vad jag har fått?
– Nä vad då? undrade jag.
– Jag har fått en LÄXA!
 
Sen sprang han till sin ryggsäck för att visa läxan, en läsläxa (en frivillig sådan). 
 
Sexåringen har liksom suktat över läxor ända sedan storebror började skolan 2015. Äntligen händer det!
 
 
 
 
Han har en vecka på sig att läsa fyra sidor men har redan läst en gång för mig, en gång för morbror, en gång för kusinen (som även kunde tänka sig att provsmaka på läxan) och en gång för pappa. 
 
 
 
 
 
Nu hoppas jag att den här läxentusiasmen håller i sig under hela skoltiden. 

Försäljning

Jag nämnde ju i det här inlägget att barnen gärna målar, i synnerhet nioåringen tycker att det är väldigt roligt. Så fort tid finnes googlas det bilder på telefonen och så målas det av. Jag tror att nioåringen har fått det intresset efter sin far. De är båda två mycket noggranna personer. 
 
Igår hos min kusin fick nioåringen plötsligt sålt en av sina alster. Han sålde en bild på Pluto till sin gammelmormor för 20 kronor.
 
Sexåringen, som inte missar något storebror gör, såg genast en möjlighet till business framför sig och svängde snabbt ihop någon slags dragspels-solfjäder som han sålde till sin gammelmormor för samma summa. 
 
 
 
 
Japp.
 
Gammelmormor kommer antagligen att kunna hålla sig några grader svalare i sommar och sexåringen är en tjuga rikare.
 
 
 
 
Så bra. 

En hemlig lapp

Plötsligt händer det där magiska som jag tror att de flesta går och hoppas på vid ett eller flera skeden i livet. 
 
Man hittar en HEMLIG LAPP! Jomenvisst. Det hände oss idag!
 
Mer specifikt var det sexåringen som hittade en hemlig lapp. Han fann den undangömd i ett hörn på Baltazar i Skövde. 
 
"Hemmligt!!" stod det med stora bokstäver på en sidan och det förstår man ju direkt att en sådan lapp är till för att öppnas. 
 
 
 
 
"Till framtiden" stod det på den andra sidan. 
 
 
 
 
Sexåringen ljudade sig igenom båda texterna och blev alldeles pirrig i hela kroppen när han insåg vad det stod. 
 
Sen vecklade han upp lappen och vi läste tillsammans innehållet. 
 
 
 
 
"Hej! Vi hoppas att detta brev kommer att läsas i framtiden, Lisa och Nadja". 
 
Lite oklart när brevet skrevs exakt men oavsett om det skrevs förrgår eller för några timmar sedan så är det ju faktiskt framtiden nu. 
 
Hur som helst är det ju helt klart bucketlist-aura över att hitta hemliga lappar.

Fru Anderssons straffturnering

Leksaker är för det allra mesta överskattat. I alla fall hos mina barn. 
 
Exempelvis igår. 
 
Plats: Köket.
Medverkande: Sexåringen, en stycke ishockeymålvakt målad på ihoptejpade pappersark.
Rekvistia: 1 skärbräda, en trasig handske.
 
 
 
 
 
 
Sexåringen lutade upp sin målade hockeymålvakt mot en hög med grejer. Sedan låstades han vara hockeyspelaren Fru Andersson. Ja hockeyspelaren hette alltså Fru Andersson och spelade i Tre Krinor. Inte Tre Kronor. Tre Krinor som är engelska för Tre Kronor, förklarade sexåringen. 
 
 
 
 
 
 
Fru Anderson sköt straff på straff på straff på den pappriga målvakten och sprang med jämna mellanrum till sin mamma för att rapportera ställningen.
 
Och ja, för er som undrar avrundade Fru Andersson med en vinst. 
 
 

Paketgnagaren

I fredags la vi julklappar under granen. Det var en chansning för kommer barnen att utstå den påfrestning som det innebär att se klapparna ligga där och glänsa i mer än en vecka utan att öppna? 
 
Tidigare har vi lagt klapparna under granen dagen innan julafton. 
 
 
 
 
 
Det har hur som helst gått oväntat bra att låta klapparna ligga framme. Tills jag upptäckte ett TRICK. 
 
Jojjomen.
 
Igår var bebiskusinen på besök och barnen var då väldigt måna om att låta bebis känna på klapparna. Det var ju generöst tänkte jag ändå tills jag insåg att det fanns en baktanke! Barnens plan var att låta Spiderkusinen, som ju stoppar allt han får i näven i munnen, gnaga sig in i paketen! De tänkte att bebisens saliv ihop med hans lilla gryn till tand sakta skulle luckra upp inslagspappret. 
 
FÖRSTÅR NI VAD SLUGT?! Och ganska beräknande ändå, att låta en åtta månaders omedvetet medverka i paketöppningskomplott. 
 
– Opp opp opp! sa jag och plockade vänligt men bestämt bort paketen från bebisens mun.
 
Där med var försök till öppning av paket avslutat. 
 
 
Lelle paketgnagar´n. 
 

Äldre barn med fina recensioner

Det är så rysligt mysigt att ha äldre barn!
 
Idag tog jag och sexåringen en pizza och (ännu en) smoothie på stan (vårt beroende, ni vet) och bara det att liksom kunna sitta (still!) och prata en stund?? Och skratta tillsammans för man har typ samma humor, det är så häftigt att göra det med sina barn!
 
 
 
 
 
 
Ett samtal med en sexåring blir sällan tråkig kan jag tala om. Det kan handla om allt ifrån hur moln rör sig på himlen till referat om vad skolfröken har sagt eller varför chili finns ("för att det finns dom som gillar starkt").
 
 
 
 
Vi delade på en pizza med kyckling och avokado. Sexåringen gav maten fina recensioner (trots att all avokado tillföll mig).
 
– Pizzan är så god för osten smälter ner i halsen, förklarade han. Och kycklingen är god för den smakar verkligen kyckling.
 
Well. Att något verkligen smakar vad det ska smaka är inte en självklarhet alla gånger, så DET mina vänner, kallar jag ett gott betyg.

Kusindag

Igår var en riktig kusindag.
 
Spiderpapa och äldsta barnet var iväg på handbollsmatcher i Ulricehamn och då passade jag och yngsta barnet på att fråga om vi kunde få bara barnvakt åt bebiskusinen? Det fick vi! 
 
Sexåringen tycker mycket om att ta hand om sin lilla kusin. Mata, leka, köra vagnen, gosa och skratta åt alla hans tokigheter. Som typ när han stoppar ner hela handen i matskålen och kladdar runt. Vem göööör så?? undrar sexåringen och minns såklart inte att han själv var THE master of kladd när han var mindre. 
 
 
 
 
 
 
Jag har förresten glömt hur mycket stök en bebis medför? Man hinner inte ens räkna till två och en halv så ligger man efter med plockandet och det är wipes och mat och pryttlar över allt. Vilket ju inte spelar någon roll men jag jag blir påmind om varför städ inte direkt stod på priolistan när jag var föräldra"ledig" med en bebis och en treåring. Att hålla huvudet ovanför ytan, det var prio. 
 
 
 
 
 
Sen hörde stora kusinen av sig (som är kusin på min mans sida) och ville så rysligt gärna sova över hos oss och det fick hon såklart.
 
Sexåringen och kusinen ordnade en musikal i cirka 102 akter (jag tappade räkningen efter ett tag). Det är kanske inte ofta som publiken ber om att teaterna ska vara slut, men igår hände det.
 
 
 
 
Efter film och lördagsmys sov barnen som stockar. Kusinen tog sovmorgon så länge att till slut fick sexåringen ta till "host och sprattel-tricket". Det vill säga, när man ligger bredvid någon och sprattlar och hostar högt tills den sovande vaknar "av sig själv".
 
Klassiker. 
 

En dag i skolan

Idag var jag med barnen i skolan. Ja, jag kan ju säga barnen i pluralis för nu går båda på samma skola och jag har förmånen att vara med båda en stund. 
 
Jag började besöka sexåringens klass. I veckan har de jobbat med bokstaven G och barnen har fått nämna olika ord på G som fröken har skrivit upp.
 
En sak är säker och det är att man vet att det är en västgötsk skolklass när det står "gött mos" på tavlan...
 
 
 
 
Först fick barnen jobba med siffror. Sexåringen skrev siffran 9 och färglade gubbar med stor noggranhet.
 
– Jag måste göra noga så att jag får en guldstjärna, förklarade han. 
– That´s the spirit ma boy! sa jag på sydstats amerikanska. 
 
I övrigt vet jag ju att han liksom jag hellre gör saker snabbt och slarvigt än långsamt och noga. Nioåringen och pappan i vår familj är prick tvärt om. Där står familjen i två läger. 
 
 
 
 
 
Sen var det frukt och saga och då fick mamman en kopp kaffe av fröken vilket satte oerhörd guldkant på fruktstuden. 
 
 
 
 
 
Efter saga hade barnen rast och då passade jag på att smita över till nioåringen. De hade Grej of the week (där det lär sig något extra om ett ämne) som den här veckan handla om Lucia. 
 
Om barnen satt som små ljus och lyssnade så satt jag som ett stort blockljus och insöp informationen. Jag hade helt glömt hur eländigt hon hade det, Lucia. Fröken berättade om tortyr och det visste alla barnen vad det var. Sen nämnde fröken ordet glädjeflicka och fick tack och lov inga följdfrågor på det.
 
 
 
 
 
Efter Lucia var det dags för mat. Det serverades stek med potatis, sås och äppelmos vilket kastade mig 25 år bak i tiden. Exakt det åt vi också i skolan. Där har menyn inte uppdaterats en millimeter. Obs! Det var gott. 
 
 
 
 
Efter lunchrasten var jag med sexåringen och hans klass en stund igen innan det var dags att säga hej då. 
 
Det var det.
 
Över och ut.
 
 
 
 

En chill dag med anarki och glögg

Idag fick sexåringen vara hemma från skolan. Igår trodde vi nämligen att han höll på att bli sjuk. 
 
Ganska snart märkte jag dock att han var piggelino mucho (italienska för frisk) så jag bestämde att vi skulle åka in till stan för några ärenden. 
 
 
 
 
Efter inköp av nödvändiga ullstrumpor och dagkräm köpte vi smoothie. Både jag och sexåringen är BESATTA av Redfellas smoothie med banan, mango och jordnötssmör! 
 
– Mamma den här är FÖR god! konstaterade barnet. 
 
 
 
 
Sen gick vi till biblioteket och lånade böcker. 
 
 
 
 
Under ett obevakat ögonblick hann sexåringen plocka ut alla bokstavshänvisningar ur hyllan och skapade i och med det total anarki bland böckerna. Gulp!
 
 
 
 
I rättvisans namn kunde ju inte han veta att dessa små vita stöd med en bokstav på är totalt BÄRANDE för att folk ska kunna hitta bland böckerna... Under några svettiga minuter fick jag lajva bibliotekarie tills alla bokstäver var på plats igen. 
 
Efter det åkte vi hem och gick till återvinningen samt pantade burkar. Två grejer som alltid är i bottens botten på priolistan i vårt hushåll. 
 
 
 
 
Sen skulle vi hämta storebror på skolan. När vi väl stod där utanför klassrummet visade det sig att vi var en hel timma tidiga. Så bra koll har den här mamman...
 
Turligt nog var det glögg-in på sexåringens fritids så vi gick dit istället och minglade en stund. 
 
 
 
 
En mysig dag. 
 
Imorgon blir det skola igen. 

Ishockey-premiär

Vi har en sexåring här hemma som har velat testa ishockey LÄNGE. 
 
Eftersom varken jag eller Spiderpapa har någon som helst relation till ishockey och dessutom har en föreställning om att det är dyrt och bökigt har vi bestämt sagt NEJ till denna önskan. Vi har tänkt att snart slutar han fråga. Vi lät honom prova innebandy och tänkte att det skulle få honom att "glömma" ishockey, men icke. 
 
– Mamma, får man bli vad man vill när bli stor? frågade sexåringen en dag. 
– Ja det får man, svarade jag.
– Då ska jag bli ISHOCKEYSPELARE!
 
Någonstans där började jag och Spiderpapa prata om att han kanske skulle få testa ishockey ändå. Jamenar tänk om just den sporten blir en stor skatt i hans liv? You never know liksom. 
  
Så ja. Idag blev det premiär för familjen Spider i en ishockeyhall. Tränarna var jättegulliga och vi kände verkligen att de välkomnade vår unge. Vilket är en viktig känsla. 
 
 
 
 
Sexåringen kämpade JÄRNET och hade SÅ kul.
 
– Jag vill fortsätta med ishockey! utbrast han lyckligt innan han ens hade hunnit ut på isen.
 
 
 
 
De andra barnen som har spelat hela hösten var helt klart snabbare på grillorna men vad som är så fantastiskt med vår unge det är att han aldrig jämför sig med andra. Han är alltid säker på sig själv och sin egen förmåga. Det är en fantastisk egenskap som jag hoppas att han kommer få behålla alltid
 
Japp.
 
Då är det antagligen i en ishall ni kommer hitta oss framöver... *gulp*
Tidigare inlägg