Framsittning

De dagar jag jobbar på kontoret skjutsar jag barnen till skolan i bil. 
 
Det är oteeeeeroligt viktigt vem av dem som får sitta i fram! Lillebror har stenkoll på exakt hur det ser ut i fördelningen. 
 
Lillebror (pekar på storebror): Han satt i fram i förrgår!
Jag: Va? I lördags?
Lillebror: Ja, när ni åkte till affären!
Jag: Men då var du ju inte med?
Lillebror: Nä men han satt ändå i fram! 
 
Jag vet faktiskt inga som har så nitisk koll som småsyskon?
 
En elefant lillebror glömmer aldrig! 
 
Nu har vi i alla fall enats om att vi bara räknar statistik på vem som sitter i fram när vi åker till skolan. Och så har vi gjort ett schema där det är varannan gång som gäller. 
 
 
 
 
 
 

Hänga gubbe

Sjuåringen älskar att leka hänga gubbe.
 
Det är spännande att vara den som ska gissa ordet eftersom reglerna för leken är ganska... Flexibla?
 
 
 
 
Regler:
 
1. Det är okej att rita ut bokstavslinjerna så att gissaren får uppfattningen om att det är ett enda ord fast det egentligen är fem.
2. Det är okej att neka en bokstav och en stund senare komma på att den ska vara med (ops).
3. Det är också okej att tio minuter in i leken komma på att man har glömt bort att strecka vissa bokstäver.
4. Säger gissarna exempelvis F och det är rätt är det viktigt för gissaren att fråga en extra gång ifall det finns fler än ett F. Annars får man skylla sig själv. 
 
Jag säger som sagt inte att reglerna är fel, jag säger bara att de är flexibla. 
 
Igår var ordet "vadblirdetförmat". Det kom mamman fram till efter en ganska lång och omständlig men ändå trivsam stund. 
 
 
 
 
 
Svaret på frågan var lasagne. 

Läsborgarmärke och fika

Sjuåringen har tagit sitt första läsborgarmärke!
 
Vad är nu detta undrar ni? Jo, senast gången vi var på Akademibokhandeln fick sjuåringen frågan om han ville ta läsborgarmärke. Det ville han. Vi fick en lista att anteckna lästa böcker på. När man har läst fem böcker får man sitt första märke som man hämtar ut i butiken mot uppvisande av listan.
 
 
 
 
Efter tio lästa böcker får man nästa märke och efter femton får man det sista märket. Tips till alla er med lässugna barn eller barn som kanske vill upptäcka läsandet. Vår sjuåring plöjer just nu böckerna om Axel och Omar.
 
Efter att vi hämtat ut läsborgarmärket gick vi till ett café för att fika. 1,5-åriga kusinen var med. 
 
– Vad vill du fika? frågade vi honom. 
 
Han vände sig om och satte fingret mot första bästa bakverk vilket råkade vara en kanelbulle. Bra slumpaktigt val. 
 
 
 
 
 
Mycket mysigt att fika med dessa två. 
 
 
 
 
 
Den ena hade massor av frågor om tsunamis som han just har lärt sig om och den andra var väldigt fascinerad av klockan på kyrktornet utanför caféfönstret. 
 
– Titta klocka! 
– Ja titta klockan.
– Stoooor!
– Ja det är en stor klocka.
*tystnad*
– Klocka! 
– Ja just det, klockan är där. 
*tystnad*
– Där är klocka!
 
Efter fikat gick vi ut och tittade närmare på klockan.
 
 
 
 
Sen gick vi in i kyrkan och tände ett ljus för min morfar Rune som skulle fyllt 100 år den här veckan.
 
Grattis morfar! Jag är övertygad om att du sitter i himlen och håller koll på oss. Sjuåringen tror att du kan zooma in, så där som man gör på iPaden. Det tror jag också. 
 
 
 
 
 
 Mysig förmiddag en lördag i februari. 

Isig söndag

Igår tillbringade vi 3 timmar i en ishall i Falköping. 
 
Alla hade pratat om att ishallen i Falköping tydligen är den kallaste hallen ever. Shorts i Sibirien är tydligen som en sommarbris i jämförelse. Vi tog på oss raggsockor och dunjackor. 
 
 
 
 
Mycket riktigt var hallen svinigt kall. Vi fick gå utomhus och värma oss några gånger.
 
 
 
 
Smarta personer hade tagit med sig filtar att lägga över benen. Jag tillhörde inte kategorin smarta personer. Tyvärr. Jag och 10-åringen kikade in i matbutiken som ligger precis bredvid hallen och övervägde att köpa med oss ett värmande babygym att lägga över benen??
 
 
 
 
I butiken hittade vi även en stor plasttunna med fluffiga kex? Jag är inte kräsen men det här såg ut som tvättsvampar snarare än något man kan äta. Jag var tvungen att fota för att det såg så osmakligt ut. Jag kunde riktigt se hur alla E-ämnen kröp runt i lådan. Utgångsdatum gissar jag är 1 februari 2035. 
 
 
 
 
Sen var det dags för matcher. Sjuåringen var superpeppad som vanligt. När han satt på avbytarbänken ropade han ANDRA SIDAN ÄR NI KLARA vilket alltså var riktat till oss föräldrar. På den nivån. 
 
På bilden nedan är det han i rött som tekar. Gullis. 
 
 
 
 
En isig och ändå trevlig söndag.

Fågelbingo

I fredags fick sjuåringen hem en fågelbingo från skolan.
 
Och här står det klart hur lik han är sin mor till sättet. Nämligen att tålamod inte direkt är en vara på lager samt att man hellre skarvar lite snarare än är 100% noggrann. 
 
 
 
 
– Mamma en skata kommer ALLA att se så den kan jag lika gärna kryssa på en gång, sa sjuåringen.  
 
Sedan satte han ett stort kryss över skatan redan innan vi hade hunnit utanför kapprummet i skolan.
 
Jag sa inget för jag hade gjort exakt samma. 
 
Lite senare satt han och tittade på Mamma Mu på Netflix och kryssade raskt för kaja som ju typ är en kråka.
 
Jag hade gjort exakt samma. 
 
Lite oklart när han sedan har sett en större hackspett, talgoxe och koltrast med tanke på att vi inte direkt har varit ute i naturen i helgen? Men oavsett hur kryssen har kommit dit hade jag garanterat gjort exakt samma. 
 
Snart bingo ju!

En dag i skolan

Idag har jag varit med sjuåringen i skolan. 
 
 
 
 
Så glad att båda mina barn har så bra klasser! Barnen är liksom snälla mot varandra vilket är skönt att observera. Det kan säkert uppstå konflikter men lärarna är så bra på att säga ifrån och reda ut och odla en fin värdegrund. 10 av 10 toast får det! 
 
Idag var jag först med på musiklektion. Fröken pratade om tinnitus och höga ljud vilket fick någon att berätta att det minsann finns högljudda grävskopor utanför hens hus vilket fick någon annan att berätta om ett vägarbete på hens gata vilket mynnade ut någonstans i att någon ville berätta att hens farfars granne en gång hade grävt en grop i sin trädgård. 
 
ÄLSKAR när barnen fortfarande är så där små att de vill berätta om allt och inget. "Vem bryr sig"-filtret finns ännu inte <3
 
Sen var det matte och vi jobbade 10-kompisar och nivån var helt i min smak. 
 
 
 
 
 
 
Klockan 11:30 var det lunch. 
 
Mina barn tycker inte om skolmaten vilket känns som en sliten klysha. Jag brukar påminna dem om vad tacksamma vi ska vara att vi har skolmat. Det är bland det finaste vår demokratiska välfärd erbjuder. Men idag... Det kallades Nasi goreng men jag vet ej sjutton vad det var? Mathavre med massa curry och... Det var helt oätligt faktiskt och då äter jag som vuxen person ändå typ allt? Tyvärr lagas inte maten på plats utan kommer från ett annat ställe så möjligheten att påverka menyn är begränsad. 
 
I övrigt en mycket mysig dag. 
 

Handbollssöndag

Hello måndag! 
 
Söndagen gick i handbollens tecken. 
 
Igår skulle 10-åringen och hans handbollskompisar springa in på planen tillsammans med A-laget innan match. I halvlek skulle de spela en kort skoj-match mot varandra. Lite pirrigt såklart. Lillebror och kusinen var med till arenan för att titta.
 
 
 
 
Efter matchen följde kusinen med hem till oss. Snart hade hon och sjuåringen satt upp en pjäs som passande nog hette Handbollsligan.
 
 
 
 
Den handlade om två personer som tränade handboll där allt gick fel. En otrolig dramaturgisk kurva måste jag säga. 
 
 
 
 
Senare hittade jag massa bilder i min telefon på gullis och gullis som tagit selfies ihop och sedan avslutat med ett gemensamt hand-hjärta <3 Jo tack. De tycker om varandra.
 
 
 
 
 
På kvällen blev det handbolls-EM på tv, Sverige mötte Slovenien. Mycket spännande!
 
 
 
 
Sjuåringen målade upp en egen match på ritblock. Det hände MYCKET i ritblocks-matchen kan jag meddela. Ni ser ju. 
 
 
 
 
På tv:nu blev det tyvärr förlust. På ritblocket blev det storvinst. Så det jämnade ut sig. 
 

Paket-eftermiddag

Igår eftermiddag hade sjuåringen och hans kusin paketinslagningsrejs när de slog in klappar till kusinens lillasyster som är två år. 

 

– Hon har varit lite bråkig så jag vet inte om hon kommer få några julklappar? sa kusinen. 

 

Sjuåringen trodde att hon nog skulle få julklappar ändå men kusinen var inte så säker. Där startade paketrejset. 

 

 

 
 
Totalt slog de in tolv stycken julklappar till tvååringen. 
 

Innehåll: Exklusivt hämtat från sjuåringens rum.

 

Exakt tre rullar med paketpapper, antagligen 120 meter snöre samt en rulle tejp gick åt. 

 

När de inte längre fanns några grejer de kunde slå in kom de på att de skulle göra konfetti av pappersresterna och där kände jag att det möjligen var dags att avrunda kreativiteten.

 

Släktens tvååring har hur som helst en trevlig jul att se fram emot.  

Kiosktjänstgöring

Idag ansvarade vi för kiosken på 7-åringens ishockeyträning. Japp, laget har kiosk varje träning där mackor går åt i en rasande fart. 
 
Vi förberedde smörgåsar, grönsaker och chokladbollar. Sedan fanns det saft, kaffe och lite annat på plats. 
 
 
 
 
 
En minut efter att träningen är slut blir det rusningstid när utsvultna ishockeyspelare stapplar av isen och behöver energipåfyllning. Där emellan är det syskon som mutas och föräldrar som pumpar kaffe. Pumpar ja, ur pumptermosen. 
  
 
 
 
Just idag, när vi hade kiosken, fick alla som handlade något även valfritt antal skumtomtar på köpet. Det kom jag på själv. Det skapade en gemytlig stämning i ishallen, helt klart.
 
– Kundvård kallas det, förklarade jag för 10-åringen som assisterade.
 
 
 
 
Jo jag tycker att man kan tänka kundvård även i en kiosk i en lokal ishall under en träning för 7-åringar.
 
Extra trevliga timmar i ishallen måste jag säga. 

Matchdag och 1:a advent

Igår gick vi upp vid 07 för att åka till ishallen. Sjuåringen skulle nämligen spela sina två första ishockey-matcher. I en av matcherna skulle han stå i mål. 
 
– Mamma jag är så pirrig och nervös! Tänk om jag släpper in alla puckar? sa han innan.
 
Tänk att våga stå i mål trots att man är pirrig och nervös? Modigt! 
 
Så här ser det ut när en ishocketmålvakt lindas in i madrasser av skydd:
 
 
 
 
Givetvis släppte sjuåringen inte in alla puckar. Han var jätteduktig i mål och det satt två stolta föräldrar på läktaren.
 
Andra matchen spelade han ute och fick lyckan att göra ett mål. Alla barnen var duktiga och hade roligt! De är bara sju år men har liksom världens fart i sitt spel? 
 
 
 
 
Sen rejsade vi vidare till handbollshallen där 10-åringen just hade spelat match och snart skulle starta en andra.
 
Världens goaste handbollsgäng gjorde superbra ifrån sig! Det roligaste tycker jag är att se att alla i laget vågar ta för sig och att alla får göra mål. I en del lag ser man en eller två starka målgörare men i 10-åringens lag vågar alla satsa och det är så roligt att se. 
 
 
 
 
När alla matcher var slut fick det bli hamburgare till lunch. 
 
Sjuåringen tyckte att maten smakade så där. Hamburgaren hade citat "lite lågt tempo". Jo, ni förstår att det är mycket sport i vår familj.........
 
 
 
 
Sen slappade vi hemma en stund innan vi rundade av 1:a advent med glöggfika hos min bror och Hanna.
 
 
 
 
Mycket mysigt! 

En tävlingsmänniska

Idag har vi varit på klassinnebandy med sjuåringen. Han och fem klasskamrater har spelat innebandyturnering mot andra klasser i Skövde kommun. De var så duktiga alla ungar! 
 
Jag konstaterade även, vilket jag har konstaterat förr, att vår sjuåring är en riktig tävlingsmänniska.
 
Han. Älskar. Sport.
 
Han älskar att tävla. Är han på planen eller isen går han in för spelet till 200%. Gör han mål är det stort leende och stora målgester. Gör någon annan i laget mål så är det jubel och kramar. Gör motståndarna mål blir han taggad att kämpa ännu mer. 
 
Han blir aldrig sur om det går dåligt. Tvärt om kan han kliva av planen eller isen och uppleva det som att matchen har gått jättebra även om laget har förlorat, vilket är beundransvärt. Några timmar senare kan han mycket väl minnas det som att de vann den där förlustmatchen. 
 
Idag gjorde han mål på innebandyplanen och efteråt sa han:
 
– Mamma såg du mitt KVITTERINGSMÅL?
 
Vad är ens ett kvitteringsmål?? Haha. 
 
 
 
 
Ibland blir jag förvånad över att det kan finnas så mycket tävlingsinstinkt hos ett barn? Han måste ha fått det från sin far för den ömma modern avskyr att tävla. Jag tävlar bara mot mig själv. 
 
A ja. Så länge vårt barn är både en god vinnare och en god förlorare får han vara hur mycket tävlingsmänniska som helst <3

Barnvakt, bibliotek och biffnudlar

Igår hämtade vi mitt syskonbarn från förskolan eftersom hans mamma och pappa hade utbildningar och allt var det var. 
 
Först åkte vi till biblioteket. Ettåringen tyckte att önskebrunnen (jo det finns alltså en pool med vatten på vårt bibliotek) var spännande och undrade om han fick bada i den? 
 
 
 
 
 
Det får man tyvärr inte (hade ju annars varit smidigt med badhus och bibliotek i ett) så vi gick över till att kika på böcker. Ettåringen passade på att smaka på några pusselbitar. 
 
 
 
 
 
Efter biblioteket åkte vi till mataffären.
 
 
 
 
Barnens högsta önskan är alltid att få köpa nudlar eller snack pots. Det är tydligen stort på Youtube? Jag brukar säga nej för jag tycker inte att det är någon mat men igår sa jag ja.
 
– Får vi ta VAD VI VILL från den här hyllan? utbrast sjuåringen. 
– Absolut, sa jag. 
 
 
 
 
Det blev biffnudlar.
 
 
 
 
– Nu får ni välja något gott bröd till frukost, sa jag.
– Jag tar wienerbröd! utbrast sjuåringen. 
 
Men där drog jag gränsen. 
 
 
 
 
Ettåringen älskade att få åka bil-kundvagn. Han blev sur varje gång vi stannade och ville INTE kliva ur bilen vid kassan.
 
 
 
 
Men efter löften om att han skulle få spela på Spiderpapas gitarr klev han ur bilen och vi åkte vi hem. 
 
Väl hemma åt vi mat, spelade gitarr, lekte och badade. Sen satte jag sjuåringen och ettåringen i soffan framför en film. När jag efter en stund kom ner i vardagsrummet igen hade sjuåringen bäddat om sin trötta kusin <3
 
 
 
 
Vid midnatt kom mamman och hämtade ettåringen. Eller nja, klockan var 18:00 närmare bestämt men det kändes som midnatt nu när det blir mörkt så tidigt. 
 
Mysig eftermiddag hur som helst.

Klädväntan

Vår sjuåring är inne i en period då han helst bara vill ha på sig kläder som tidigare har täckt storebrors kropp. 
 
 
 
 
Att jag kommer hem från en butik och säger titta här vad jag har köpt för kläder till dig fungerar inte. Att plaggen där emot endast har bytt förvaringsplats i hemmet fungerar utmärkt. Lillebror kikar ofta in i storebrors garderob med förhoppning om att det ska finnas något som brorsan har växt ur och kan ge vidare. 
 
Just nu har han siktet inställt på ett par jeans i storlek 146 och där kommer väntan på iväxt bli låååång kan jag säga. Men den som väntar på något gott väntar... Antagligen i 3 år.

Sportsöndag

Igår vaknade jag strax innan klockan 07. Gick upp, duschade, drack en kopp te och insåg att... Klockan var 06. Just det. Vintertid.
 
Anledningen till den tidiga morgonen var hur som helst att sjuåringen har ishockey klockan 09. Min man brukar alltid åka med honom men han kom hem klockan 03 från tatueringsmässan och var av förklarliga skäl lite trött. 
 
Jag åkte till träningen och möcklade på ishockeybarnet alla tusen skydd. 
 
Sen gick hans dröm i uppfyllelse - han skulle få stå i mål! Då var det bara att möckla av alla skydd igen och istället möckla på målvaktsgrejerna som är lika tjocka och smidiga som en smärre madrass.
 
 
 
 
 
Sjuåringens största dröm är att bli ishockeymålvakt (och frisör). 
 
– Mamma, jag ÄLSKAR det här! utbrast han när han klev av isen helt genomsvettig och lycklig.
 
Själv försökte jag att inte tänka för mycket på att utrustning för en ishockeymålvakt mycket väl kan ligga på 23000 kronor............ (vi kanske kan hjälpas åt med det, alla vi här på bloggen??) (jag säger till om det blir aktuellt) (okej?) (eh). 
 
Efter ishockeyträningen åkte vi vidare till Mariestad för handbollsmatcher med 10-åringen. Det var matchpremiär för säsongen och 10-åringen var sååå taggad.
 
 
 
 
 
 
Förra året spelade de som ni kanske minns mot killar som var ett år äldre och det blev en hel del förluster. I år spelar de mot jämnåriga och det är såklart en helt annan grej. De var SÅ grymma och har liksom gått från ballong-pass där man kan räkna ner sekunderna innan det når mottagaren, till riktigt snygga passningar, hårda skott och ett snabbt spel. Jag är så stolt över min unge! Båda mina ungar. 

Halloweendisco

Igår var sjuåringen på sitt livs andra Halloween-disco. 
 
Förra året var han en galen professor och vann pris för bästa outfit.
 
 
 
 
 
I år var han en läskig clown och vann pris för sin outfit IGEN! 
 
 
 
 
 
– Är det mamma eller pappa som fixar kostymen? frågade någon.
– Det är han själv, svarade jag.
 
100% han själv.
 
Dräkten såg han på nätet och fick lov att klicka hem. Peruken hittade han på Dollarstore. Sminkningen är inspirerad av en video från Youtubern Theoz och handskarna hör egentligen till en Super Mario-kostym. 
 
Den här ungen vet exakt hur han vill se ut, är noll ambivalent när visionen når honom och tar helst inga inputs. Där är han lik mig insåg jag nu? Jag har lätt att ta beslut och känner sällan att jag behöver någons råd kring det. Tvärt om kan andras råd störa mig? Jag vet väl bäst själv liksom. Precis som vår sjuåring, då´ra.
 

Fack

Igår ville sjuåringen ta en dusch trots att det var läggdags. 
 
– Snääääälla! tjatade han. 
– Okej då, sa jag. Hoppa in i duschen en snabbis. 
– Tack mamma, sa sjuåringen. Om jag inte hade fått hade jag sagt fuck. 
– Nej men så får man inte säga! utbrast jag. 
Sjuåringen tvekade en sekund. 
– Alltså... Jag menade fack. Som ett pappersfack. Eller FAKta. Fakta om Zlatan. 
 
Sjuåringen log övertygande mot mig.
 
Hm.
 
Känns inte som en helt trovärdig förklaring. 
 
Men okej då. 
 
 
 
 

Middag mitt i veckan

Igår blev vi bjudna på middag hos min kära svärmor. 
 
Kusinbästisarna fick ett specialbord reserverat till sig och var mycket nöjda med det.
 
 
 
 
 
Middagen var kycklinggryta med ris. Mycket gott!
 
Efterätten kom i form av ananaskladdkaka. SÅÅÅÅ god! Jag älskar ananaspaj och den här kladdkakevarianten var icke sämre.
 
 
 
 
Efter maten bjöds det på teater med sexåring och sjuåring i huvudrollerna. Teatern började med ett snömonster som var rädd för klasslistor och slutade med en varg som åt giftig svamp. Det var minst sju akter (publiken tappade räkningen efter ett tag) och där emellan reklam för pizza. Rimligt att barnen tänker på intäkterna också. Jamenar där satt sex vuxna och streamade live-teater helt gratis?? Rätt med reklam!
 
 
 
 
Släktens minsta kämpade på som pausunderhållning. Hon gjorde ett svettigt jobb med att få igång publiken med engagemang och applåder. Vid någon tidpunkt ägnade hon sig även åt någon slags teckentolkning om jag förstod det rätt? Imponerande jobb hur som helst! 
 
 
 
 
 
 
Japp. En mycket trevlig kväll med både god mat och kultur. 
 
 
 
 
Häj! 
 

Ny frisyr

Yngsta barnet här hemma har frisördrömmar. Han vill väldigt gärna fixa med mitt hår. 
 
– Helst vill jag klippa dig mamma. Men det får jag väl inte, suckade han häromdagen. 
 
Det hade han tyvärr helt rätt i. 
 
Där emot får han gärna kamma och styla. Häromkvällen ville han fixa mitt hår när jag låg i sängen. Jag tänkte att han säkert skulle be mig sätta mig upp, men se det gick jättebra att ligga ner och få håret fixat.
 
Hur trevligt?? Det borde alla frisörer erbjuda. 
 
 
 
 
 
Frisören ville att jag skulle googla bilder på frisyrer och välja ut hur jag skulle se ut, för så gör man. 
 
Jag googlade "moderna frisyrer" och hittade mig själv??
 
 
 
 
 
Men så där tyckte frisören inte att jag skulle se ut. Till slut enades vi om en sidokammning. Det kammades och kammades och kammades och kändes väldigt hemtrevligt även om mitt ena öra tog lite stryk. Till slut var det klart. Då kom äldsta barnet in i rummet och tyckte att jag såg ut som Molly Sandén??
 
Fint ändå!
 
Helt klart lyxigt med styling inom familjen. 

Övervakad

När man var liten gick man ju och la sig för natten innan sina föräldrar, såklart.
 
Men visst hade man på känn att man missade roliga saker efter läggdags? Visst hade man på känn att det kunde åka fram en coca cola på vardagsrumsbordet eller att det tittades på någon spännande serie eller snacksades på något som egentligen bara skulle ätas till helgen. Eller hur? Man var ju inte dum. 
 
Exakt allt det här misstänker även mitt eget sjuåriga barn. Han misstänker att 1) storebror får vara uppe längre än honom och 2) att vi äter chips oavsett dag i veckan och 3) att vi tittar på roliga filmer. 
 
Men hur bevisar man då sina misstankar?
 
Ja, till skillnad från när jag själv var liten har sjuåringen teknik att tillgå. En iPad närmare bestämt. Flera gånger har han gömt sin padda med kameran igång. En kväll hittade jag den bakom en blomkruka och då hade den hela två och en halv timma av inspelat övervakningsmaterial. 
 
Igår hade sjuåringen inte ens bemödat sig att gömma undan paddan utan hade helt sonika ställt upp den i lämplig vinkel på tv-bänken. 
 
 
 
 
 
 
Om han har fått några bevis för sina misstankar? Nej. 
 
Om mamman kaaaan har förvanskat en del bevismaterial? Eh, ja. 

10-åringen

Igår firade vi 10-åringen med paket och frukost på sängen. 
 
 
 
 
 
 
Han hade bland annat önskat sig en tröja från Kenzo (hett!) och det fick han. 
 
 
 
 
 
Av lillebror fick han en bok som lillebror själv hade skrivit. "Vi får mycket pengar" är titeln och den handlar om två pojkar som går till sin mamma och ber om pengar. Mamman säger ja och de får massor av pengar men ändå har de inte råd att betala den dyra saken de vill ha i leksaksaffären. Vad händer? Jo gubben i kassan säger "ni får ta saken ändå". Pojkarna får alltså leksaken helt gratis? Vilken twist ändå! En riktig solskenshistoria. 
 
 
 
 
 
Lillebror fick de facto skriv-inspiration under själva morgonfirandet och satte igång och skrev en ny bok direkt i storebrors säng. "Vi fyller år" heter den. 
 
 
 
 
Nöjd 10-åring samt nöjd författare. 
 
Tidigare inlägg