Nu har Tyra gått ut med att hon har opererat brösten.

Bra tycker jag! Att hon går ut med det alltså.

Jag kan förstå att Tyra tycker att ingen har med hennes kropp göra, samtidigt har hon många läsare som ser upp till henne och då är det bra att hon låter folk veta att det inte enbart är goda gener som skapat hennes kropp, utan hon har fått hjälp på traven.

Jag kan bli ganska provocerad när kändisar hävdar att de minsann är heeeelt naturliga även om de vid vuxen ålder är släta som tioåringar i fejjat. Att läpparna blivit större, näsan mindre, hyn slätare och att brösten plötsligt sitter i höjd med ögongloberna förklaras med "goda gener".

Det vore bättre om dom var ärliga. Ärliga med att de går på strikta dieter, tränar varje dag, använder botox, fillers, silikon, koksalt, havssalt, flingsalt och allt vad det nu är.

Då blir människor medvetna om att det inte finns några magiska föryngringsgener, utan att det krävs både tid, pengar och upprepade doser nervgift för att backa tiden.

Många kändisar säger att de inte har bett om att få vara förebilder. Sant förvisso. Man kan inte tvinga på någon "förebildsrollen". Ingen människa är heller perfekt.

Samtidigt. Har man valt att vara en offentlig person måste man i alla fall ha i åtanke att dom val man gör påverkar andra människor. Väljer man att mumsa barnmat dag ut och dag in (och samtidigt är äldre än ett år) ja då måste man förstå att det kan få en effekt på andra.

Sen är det givetvis upp till var och en hur man vill förvalta sitt ansvar.

Jag tror inte att massa tjejer vips kommer att lägga sig under kniven för att Tyra har avslöjat sin operation. Nej, ett sådant val tror jag sitter djupare än så.

Där emot kan jag tänka mig att många tjejer "pustar ut" och känner att okej då är det inte fel på mina gener för att jag inte jag är född med två spänstiga bollar under hakan.

På så vis tycker jag att Tyra har tagit ett ansvar.



Jag satt framför Tyra på BlogAwards och hon verkade väldigt gullig!

Vill tillägga att jag inte dömer någon som väljer att operera sig. Men hävdar man att något onaturligt är naturligt blir det skevt.

Jag har två stycken gropar i svanken, en ovanför var skinka.

Har alla det mer eller mindre kanske? Osäker...

I vilket fall, som yngre tyckte jag inte om mina gropar. Oklart varför. Men jag gillade dom inte.

Sen blev jag äldre och groparna bara... ja "var" liksom. Har inte ägnat dom så mycket tanke.

Men så såg vi en film häromdagen. En av karaktärerna säger att han gillar kvinnor som har "skrattgropar ovanför skinkorna".

- Nämen?, utbrast jag. Det har ju JAG!

Som jag älskade beskrivningen! Skrattgropar. Har aldrig hört uttrycket förut.

Nu tycker jag plötsligt om mina gropar ♥ Jag har liksom gått runt med ett stort leende i svanken utan att veta om det.



Ett smajl i korsryggen.

Behandla dig själv med respekt.

Många tjejer har lätt för att klanka ner på sig själva och sina kroppar, stå framför spegeln eller inför kompisar och klaga högt på det eller det.

Jag har själv gjort så en gång i tiden, klämt på osynliga valkar och kritiserat min kropp. Som för att förekomma det jag tror att andra ändå tänker dom tycker säkert att jag är tjock och ful och att min mage står ut, lika bra att säga det högt.

Näe vet ni vad.

Det är väldigt oattraktivt med tjejer som ber om ursäkt för sina egna kroppar.

Dessutom går du väl inte runt och anmärker högt hur andra är skapta? Nej precis. Samma behandling förtjänar din kropp. Behandla dig själv med respekt!

Släng vågen!

Tänk följande:

Du har haft en jättebra dag! Umgåtts med dina kompisar, fikat, skrattat och haft roligt. Du har känt dig snygg hela dagen, trivts i dina kläder och känner dig full av energi!

Så kommer du hem. Ser vågen i badrummet. Tänker att du ska kolla lite snabbt vad siffrorna visar, det kan väl inte skada?

Du ställer dig på vågen och... VA!? Siffrorna visar inte alls vad du ville. Plötsligt är all din goda energi som bortblåst. Du blir på dåligt humör. Självförtroendet som varit på topp hela dagen är plötsligt i bott...

Någon som känner igen sig?

Jag har i alla fall varit med om det. Det är så väldigt lätt hänt att man börjar basera sin lycka på vad vågen visar om jag inte väger si eller så kan jag inte vara glad...

Släng därför ut skiten! Låt ingen våg bestämma huruvida du ska känna dig nöjd eller inte. Känn efter inombords istället. Känner du dig glad och snygg? Ja då ÄR du det!



Spiderchicks tankar är personliga och speglar inte nödvändigtvis vad som är rätt eller fel för just dig.

Storleken har inte någon betydelse.

Var inte så fixerad vid vilken storlek du har i kläder. Vem bryr sig? Det viktigaste är att plagget sitter skönt och att du trivs i det! Att köpa kläder som känns obekväma bara för att du så gärna vill ha en viss storlek skapar bara ångest.

Strunt i att tänka eller bestämma att du är si eller så stor. Tro mig, det är rätt skönt att inte "stämpla" sig själv som en speciell storlek. Prova dig fram för var gång istället. Det är ju så olika beroende på plaggets form, material och vilken butik du handlar i. Känn efter och välj sedan det du trivs bäst i, oavsett vad som står på lappen i nacken.

Trivs du - ja då blir du garanterat även snygg!







Spiderchick är ingen expert. Hon är bara en vanlig tjej som ger tips baserat på egna erfarenheter. Alla tankar är personliga och speglar inte vad som är rätt eller fel för just dig.

Jag vill poängtera angående nedan att för människor med farlig övervikt är det naturligtvis bra att tänka på vad man äter (det förstår ni ju). Jag förespråkar inget hejdlöst frossande, det mår ingen bra av.

Jag förespråkar där emot att man ska vara snäll mot sig själv och sin kropp. Inte utsätta den för påfrestande dieter eller andra "fix idéer".

Som jag skrev i första inlägget så är jag ingen kostexpert. Jag är bara en helt vanlig tjej. Att vara snäll mot sig själv innebär olika för alla, vi har alla olika förutsättningar.

Hm... Jag kanske ska ha med en liten fotnot under varje size hero tips? Min absoluta rädsla är nämligen att texten ska missförstås eller tolkas på fel sätt.

Godmorgon föresten!

Våga vara snäll mot dig själv!

Jag vet att många tjejer räknar kalorier och tänker att "andra kan njuta av vanlig mat, men inte jag för jag måste tänka på vad jag äter, jag måste gå efter en speciell diet".

Jag resonerade själv så under en period i mina yngre år. Jag kom på alla möjliga saker som jag absolut inte kunde äta för då skulle jag bli "tjock". Om jag någon gång unnade mig något extra så fick jag ångest.

Men så en dag vågade jag släppa kontrollen, jag tillät mig själv att äta precis den mat jag var sugen på. Jag blev snäll mot mig själv. Och vet ni vad som hände? Ingenting!

Jag blev inte "tjock". Jag blev inte olycklig eller mindre omtyckt.

Idag känner jag mig gladare och mer självsäker än vad jag någonsin gjorde under min dietperiod. Att förneka mig själv god mat var med andra ord helt bortkastat. Totalt slöseri med värdefull tid.

Våga vara snäll mot dig själv du med.

Vikten av att tycka om sig själv och sin kropp precis som den är, är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Det är sorgligt att så många tjejer slösar bort dagar i livet på att vara missnöjda, ha ångest och ogilla sig själva.

Just nu råder det bantningshysteri i bloggvärlden med diverse barnmatsdieter. Därför tänker jag starta en motståndsrörelse med min egna lilla "Size Hero" kampanj (jo, lite pretantiös får man lov att vara ibland) där jag tipsar om hur man kan gå till väga för att börja tycka om sig själv precis som man är skapt!

Jag är ingen Blondinbella eller någon kostexpert, men jag kan dela med mig av mina personliga erfarenheter, hur jag själv tänker och agerar för att tycka om alla delar av min kropp - med eller utan celluliter (mest med i mitt fall).

Första tipset droppar in imorgon. Hoppas ni kommer gilla´t.



- Salut, säger Spiderchick.

Kul att så många tyckte till om "bantningsinlägget".

Några skriver att är man överviktig så är det nyttigt att banta. Självklart! Är man överviktig med sviktande hälsa - ja då ska man givetvis försöka ändra sin livsstil. Jag menar inte att man ska sitta hemma och vräka i sig onyttigheter och konsekvent välja bort en hälsosam livsstil "bara för att" - vem mår bra av det??

Någon annan skrev att det är "roligt att banta". Good for you säger jag! Så länge man inte mår dåligt av att räkna kalorier så får man väl göra det.

Jag vet dock allt för många tjejer som inte mår bra av att ständigt tänka på vad vågen visar. Tjejer som har ångest för sin vikt, ångest för sin jeansstorlek, ångest för att dom unnar sig att äta gott då och då, ångest för ALLT som har med mat och kropp att göra.

Dessa tjejer är hur fina som helst, med helt normala, sunda kroppar - ändå slösar de bort massa värdefull tid på att bekämpa sin kroppsform. Sina gener!

Tråkigt.

Lycka sitter inte i antalet kilo du väger - lycka är något helt annat.

I alla fall i min värld.

Spiderchick listar fem anledningar till varför du inte ska banta och mixtra med maten:


1) Du blir besatt.
Att förneka sig själv viss mat får nästan alltid motsatt effekt - du blir besatt. Och hur kul är det att gå runt hela dagarna och tänka måste ha choklad måste ha choklad måstehachoklad msthckld... när du istället kan ägna dina tankar åt roligare saker?

2) Du blir ledsen och lynnig.
En tom mage kan få vem som helst att känna sig som en feldresserad pitbull med PMS-problem. Helst plötsligt är alla jobbiga, ingenting går din väg och fy farao vad livet är störigt!! Fast... egentligen är jorden en ganska trevlig plats. Eller hur? Så länge man har lite mat i magen.

3) Det leder oftast ingenstans.
Att bara äta salladsblad varje dag är skitenkelt! Verkligen. I två dagar. Sedan får du garanterat tuppjuck och smäller i dig första bästa biff som promenerar förbi plus godis plus chips plus massa annat och vips hade du inte längre gått ner det där halva kilot utan istället lagt på dig två. Värt!

4) Det är fruktansvärt tråkigt.
Hur kul är det att till exempel gå bort på middag som bantare? Nej tack ingen hemmagjord hummersoppa för mig, jag sitter hellre här och gnager på en bit bantningspreparato oj så utsökt det smakar mmm... Får man fresta värdinnan med en bit? Inte? Ehh... *host*.

5) Livet är för kort...
... och ingen kommer i slutskedet att tacka dig för att bantat halva livet. Inte heller kommer du att minnas vad vågens siffra stannade på eller vilken storlek du hade i jeans som 20-åring. Det du kommer minnas är alla de gånger du njutit av livet och hur bra du mådde av att vara snäll mot dig själv.