Svar på frågor del 2

Har du använt dig av någon sömnmetod på dina barn? 
Svar: Ja med Lilleman. Jag och Spiderpapa var desperata och led av sömnbrist. Alla med bebisar som har sovit riktigt kass vet vad jag menar, det är inte roligt. Dock hjälpte inga metoder. Det enda som hjälpte var att Lilleman blev äldre och "växte in" i sin sömn.
 
Vilken är din bästa bok?
Svar: Jag gillar allt med Marian Keys och Sophie Kinsella. Sen gillar jag historiska böcker och där är Påven Johanna minnesvärd. Älskar deckare och är just nu förtjust i den där Kepler.
 
Fick du några bristningar på magen när du var gravid?
Svar: Med Lilleman inga bristningar alls. Med Mini trodde jag att jag skulle slippa, men när magen pös ihop hade jag visst fått ett gäng tigerränder. Tror dock att dom kommer blekna bort rätt snabbt. 
 
Gillar du EGENTLIGEN Ammotracks musik, eller är du mest bara partisk och tycker att de är duktiga?
Svar: Haha... Jag tycker att Ammotrack är RIKTIGT bra. Jag fattar faktiskt inte varför dom inte har slagit igenom?!? Helt ärligt.
 
Vad tycker din kille om bloggen? Och kanske hela bloggvärlden?
Svar: Min kille läser inte min blogg eller några bloggar alls för den delen. Med det sagt är han stolt över mig och glad för min skull när det händer roliga saker kring bloggen. "Jag har blivit nominerad i Finest Awards" nämnde jag igår. "Jasså, vad rooooligt" utbrast min kille och lät genuint glad samtidigt som jag såg i hans ögon att han inte hade en aning om vad jag pratade om.
 
Har du några tips på hur man eventuellt skulle kunna förbereda sig på livet som tvåbarnsmamma?
Svar: Första gången jag skulle vara själv med båda barnen var jag livrädd för att inte räcka till. Men så tänkte jag att det absolut "värsta" som kan hända, det är att båda barnen bryter ihop och börjar illvråla samtidigt och hur farligt är det? Typ inte farligt alls, mer än att det ringer i öronen en stund. Jag vill även tipsa om bärsele till bebis, för min del oumbärligt den första tiden.
 
Använder du dig fortfarande av schampoo-metoden No poo och hur känns det?
Svar: Jag kör inte den metoden längre, tyvärr. Kanske börjar igen.
 
Hur önskar du att ditt liv ser ut om fem år?
Svar: Då hoppas jag att vi bor i hus! Gärna ett lagom rymligt radhus med en lättarbetad trädgård och stor altan. Vidare hoppas jag att min familj mår bra och att jag har ett roligt, kreativt jobb som jag inte tröttnar på i första taget. Tänk om jag fortfarande bloggar om fem år? Crazy tanke!
 
 
 

Svar på frågor del 1

1. Har sett dig många gånger och skulle bara vilja gå fram o säga hej typ men vågar inte riktigt.
Svar: Säg gärna hej nästa gång då blir jag glaaaad! 
 
2. Har du några komplex?
Svar: Oh ja! Men jag orkar inte ägna dom någon större tid eller energi. 
 
3. Om jag har förstått det rätt så var du och Spiderpappa inte tillsammans under den tiden då du bodde utomlands?
Svar: Det var slut mellan oss i ett halvår ungefär. Jag kom hem till Sverige på semester, träffade Spiderpapa på stan av en slump och efter det var vi åter oskiljaktliga. 

4. Får du ålderskriser ibland? Tack så mycket för en fantastisk blogg, du är den bästa!
Svar: Tack snälla Mella! Jag har ingen ålderskris. Jag känner att jag är på rätt plats vid rätt tid i livet. 
 
5. Jag och sambo har försökt få barn sen sommar -11, jag undrar om ni hade några besvär med att bli gravida?
 Svar: Försöker man bli gravid kan det säkert kännas som att aaaalla aaaandra har så lätt att få barn, men så är det inte. Av alla mina vänner som blivit gravida lätt, är det lika många som har haft en krokigare väg. Men alla har fått sin skatt till slut, på ett eller annat sätt. Jag hade inga besvär, min sneda livmoder till trots. All lycka till er!
 
6. Vill du har fler barn i framtiden?
 Svar: Kanske... Det blir en sladdis i så fall. 
 
7. Hur har första tiden som tvåbarnsmor varit? Den ärliga versionen alltså. 
Svar: Jag tycker att det har gått över förväntan, faktiskt. Sen är det svårt att hinna med allt. De dagar jag och Spiderpapa står här hemma i röran och det råder kaos, då kan vi bara skratta. Det är det HÄR som är de omtalade småbarnsåren, säger vi till varandra. This is the grej. Småbarnstiden är otroligt kontrastfylld. Ena dagen är det kvitter och fågelsång - nästa dag ligger den där kvittrande fågeln nedgrävd under ett berg av duplo, bajsblöjor och smutstvätt. Hehe.
 
 
 
Barnen ♥ För er kan jag gå på toaletten med öppen dörr för resten av livet.
 
 
 
8. Men snääääälla berätta hur du & spiderpapa träffades!! 
Svar: Vi träffades på ett uteställe i Skövde. Jag spanade in Papa och tänkte "honom ska jag ha!". Jag föll för hans glittrande, bruna ögon (Lilleman har ärvt sin pappas ögonfärg och Mini verkar göra det samma). Vi bytte nummer och den 11 september 2001 (DET datumet ja) var vi på dejt. Där och då visste jag att han var mannen i mitt liv. Jag behövde inte göra mig till ett dugg och han gjorde sig inte till för mig. Det var så lätt och så rätt. 
 
9. Undrar hur det är att ha två barn? Vill gärna ha ett barn till eftersom det är super-roligt att vara mamma. Men vill ha ordentligt med tid till båda.
Svar: Omedelbart när Mini kom till världen slog det dåliga samvetet till. Det dåliga samvetet över att inte räcka till. Nu är jag med bebisen tänk om Lilleman tar skada? Nu är jag med Lilleman, stackars bebisen osv osv. Men sedan insåg jag att det är ju det här som är att ha ett syskon, man delar sina föräldrar med någon annan. Ett syskon är ju bland det finaste man kan få. 
 
10. Finns det någon förlossningsberättelse med Lilleman?
Svar: Ja här kan ni läsa den. Här kan ni läsa om hela första månaden med Lilleman.
 

Fråga på!

Den senaste tiden har jag fått en del frågor. Via bloggen, via mail, via twitter och via instagram.
 
- Jag svarar sen när jag har mer tid, tänker jag men sen kommer jag naturligtvis inte ihåg av vem eller i vilket av alla forum frågan ställdes.
 
Jag suger. Jag vet. 
 
OOOOOM det är så att ni har något på hjärtat tänkte jag att ni kunde passa på att fråga i det här inlägget, så svarar jag under morgondagen.
 
 
Jag hittade ingen passande bild så det fick bli den här - min mammas ljuslykta. Hon köpte den för en mindre förmögenhet på ett ljusparty. Mamma har varit på typ FEM ljuspartyn den här vintern, en riktig trend i hennes bekantskapskrets. Hon har arrangerat ett party själv också, när jag tänker efter. Om ni vill veta mer om min mamma och hennes ljusparty-vinter går det bra att fråga i det här inlägget. Som sagt.

Svar på frågestund del 3

Hur lång är du och hur lång är din man?
Svar: Jag är 161,5 cm, min kille är 176 cm tror jag.
 
Vad skulle 17-åriga Moa säga om hur ditt liv ser ut idag?
Svar: Jag skulle vara himla nöjd. Jag får ju jobba med att skriva! Jag har två underbara barn och världens bästa kille. Där emot skulle jag nog vara förvånad över att jag bor i Skövde, trodde inte att jag skulle komma tillbaka hit.
 
Hur hinner du med bloggen när du nyligen fick barn?
Svar: Det gäller att blogga strukturerat, inget slösurf. Sen har barnen en pappa som hjälper mig att få tid för mitt skrivande, både här och till tidningen.
 
Jag undrar varifrån Lillemans, fina, randiga tröja kommer ifrån.
Svar: Den är från Ullared.
 
 
 
 
 
Hur ser du på dagis, bra för barnen eller mest förvaring? Kommer lilleman vara hemma med dig och minispider nu eller gå på dagis? Hade du separationsångest eller var orolig när lilleman började dagis?
Svar: Vi är SÅ nöjda med lillemans förskola. Det är otroligt mycket mer än bara "förvaring". Jag hade ingen separationsångest alls faktiskt, tyckte det var skönt med nya rutiner. Lilleman kommer fortsätta gå några timmar även nu och få leka med sina kompisar. Han är en social treåring.
 
Vilken är din favoritdrink?
Svar: Jag tål inte sprit, mår skitkass av det. Oglammigt värre. Dricker bara vitt vin och rosé.
 
Stämmer det att du har haft en ätstörning?
Svar: Ja jag drabbades av ätstörning när jag var 14 år och hade det i två år. Inget roligt alls. Sedan dess har jag aldrig laborerat med mat, det leder bara till elände. Ni kan läsa mer om mina tankar kring kropp och ideal här.
 
Vad heter du på Instagram?
Svar: Sök på "spiderchickblogg".
 
Brukar folk komma fram när du är ute just för att de känner igen dig från bloggen?
Svar: Det händer sällan. Där emot brukar folk skriva till mig efteråt på bloggen "jag såg dig där eller där".
 
 
Bild på mäj.

Svar på frågestund del 2

Har ni tänkt att skaffa något husdjur i framtiden?
Svar: Helst inte. Jag tycker det är svårt att hinna med vardagen som det är nu. En krävande hamster (eller dylikt) på det... Nej tack. Hehe.
 
Du skriver ju om en hel del pinsamma men roliga saker som händer dig. Finns det något pinsamt som du absolut INTE skulle skriva om?
Svar: Jag älskar pinsamheter och kan blogga om allt bara det skrivs med humor och glimten i ögat. 
 
Kan du tänka dig fria till din kille om han inte gör det?
Svar: Ja absolut! Men jag råkar veta att min kille har köpt ringar. Han får nämligen hem medlemsbrev från Guldfynd titt som tätt.
 
Tycker du det är okej att killar har "tjejfärger" som många anser att vissa färger är?
Svar: Gud ja! Lilleman har alla typer av färger i sin garderob.
 
 
 
 
 
 
Har du alltid bott i skövde?
Svar: Både jag och min kille är uppvuxna i Skövde. Men jag har bott i London i två år och sen bodde vi båda i Göteborg i sex år.
 
Var du och din kille tillsammans när du bodde i London?
Svar: Nix min kille bodde inte i London och det tog slut mellan oss ett kort tag. Så här i efterhand var det nyttigt, vi var unga när vi blev tillsammans och behövde se att gräset inte var grönare på andra sidan.

Jag undrar precis som många andra hur tänket går kring att inte nämna era namn i bloggen. Alla vet ju ändå vad ni heter, liksom.
Svar: Haha ja det är ingen superhemlighet vad vi heter. Anledningen att jag hintat om allas namn är för att jag inte vill att det ska bli en "big deal" (skulle få frågan non stop annars). Det känns skönt och rätt i magen att inte blogga vid namn, det ger mer distans.
 
Vet inte om du är intresserad av att svara men tjänar du bra på bloggen. Räknas det som inkomst när du får föräldraledigdagar av FK?
Svar: Vad jag tjänar är olika beroende på månad. Har jag haft annonser som betalar bra och samarbeten med företag (jag tar betalt för sponsrade inlägg och jag skriver ALLTID när något är just sponsrat) kan jag få ut bra med pengar. Andra månader mindre bra. Min föräldrapeng är beräknad på min blogginkomst och min inkomst från tidningen jag skriver för.
 
Vilka mammabloggar läser du?
Svar: StinaLee, Avenymamma, Pyttianna, Bambi, Engla. LadyDahmer mfl. Samtliga bloggar om mer än bara mammaskap. Tipsa gärna om fler!
 
 

Svar på frågestund del 1

Vad är lillemans favoritmat? Finns det något han ratar helt?
Svar: Han älskar Pappas Carbonara, lax, pannkakor, köttfärssås och köttbullar. Ratar för det mesta allt vad mackor heter. 
 
Undrar vad du drömde om för yrke när du var yngre och vilket gymnasium gick du? 
Svar: Jag gick Media på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde. Jag drömde om att bli krönikör och författare.
 
 
 
Numera krönikör. Ej författare.
 
 
 
Hur hittar du och mannen tid för varandra?
Svar: Kvällarna är guld värda! Viktigt att ha fasta läggrutiner för kidsen. Sedan är vi lyckligt lottade som har en hel arme villiga barnvakter kring oss. Nu är vi ju inne i spädbarnssvängen igen och då är det svårt att finna både tid och ork. Men det är okej för den intensiva bebistiden är bara en kort period.
 
Vilket är ditt största misstag?
Svar: Jag ångrar inget i mitt liv eftersom jag ansar att allt, både bra och dåligt, har format mig till den jag är. Men om jag nu ska gräva fram något skulle det vara att jag aldrig sökte till någon journalistutbildning som yngre. Det hade varit roligt att plugga.
 
Vilket är det värsta ljud du vet?
Svar: Ljudet av trimmade mopeder.
 
Hur är vardagen nu med två små? Fungerar det bra?
Svar: Det går förvånansvärt bra! Mycket tack vare att Lilleman är så självständig. Men utan bärselen till Mini hade det aldrig gått. Imorse satt jag på toa och läste en tidning med Mini på magen och Lilleman körande med en bil på mitt ben. Ni måste inte framkalla den bilden i era huvuden om ni inte vill.
 
Hur gammal var du när du hade ditt första förhållade?
Svar: Jag var tolv år gammal. Det varade i fyra veckor. Hehe.
 
Hur kom det sig att du började blogga och hur många läsare har du per vecka.
Svar: Jag började blogga för att jag älskar att skriva. Läsare per vecka är olika vilken sida jag kollar. Enligt bloggportalen ca 40.000 läsare i veckan (men det är nog inte unika läsare), enligt google analytics ca 19.000 unika läsare, enligt tailsweep ca 17.500 unika läsare. Google och Tailsweep är helt klart mest pålitliga.
 
Hur "upptäckte" läsarna dig?
Svar: Folk har hittat min blogg bland annat via olika topplistor, när jag varit nominerad i tävlingar, synts på framsidan av blogg.se och genom mina krönikor i SN. Sedan givetvis länkar från andra bloggare och där får jag tacka Bloggkommentatorerna, Egoina och StinaLee lite extra. Fast egentligen vet ju ni bäst hur ni hamnade här. Hur hittade ni hit?
 
 

En sån dära frågestund

Flera har efterlyst en gammal hederlig frågestund här på bloggen.
 
Självklart!
 
Om det är något ni undrar så fråga på. Kanske vill ni veta vad jag heter på Instagram, vilken blogg som är min nuvarande favorit eller hur många gånger i veckan jag hinner duscha som tvåbarnsmor.
 
Jag svarar i ett inlägg imorgon.
 
SHOOOOOT!
 

Mjölkiga olikheter

Nu blev jag varse om olikheterna i vårt avlånga land igen.

"Röd mjölk" skrev jag i iskaffeinlägget, något som förbryllade, hehe. Jag menade inte att själva mjölken är röd, utan att förpackningen är röd.

I Skövde (skaraborg? västergötland?) ser det ut som följer:

Röd mjölk - standardmjölk.
Grön mjölk - mellanmjölk.
Blå mjölk - lättmjölk.
Gul mjölk - minimjölk.



Mitt läppstift

Ni är ett gäng som vill veta vilket läppstift jag har på läpparna.

Jag har köpt det på Make up store och färgen heter "first kiss". Det är alltså orange:igt i nyansen vilket känns som en snajsig färg till solkysst hy. Och annars också för den delen. I lajk it a lot.





Jo det finns något som heter påskeld



Är det något som jag har lärt mig genom bloggen så är det hur olika vi människor i Sverige är. Hur olika vi ofta har växt upp vad gäller traditioner, ord, uttryck och diverse annat. Något som är normalt för mig kan jag via kommentarsfältet förstå låter stolligt i andras öron. Antagligen beroende på vart man kommer ifrån.

Jag är uppvuxen med påskeld. Vi firade alltid påskafton med massa vänner och på kvällen gick vi ut till en samlingsplats där människor möttes för att umgås kring en stor eld. Eller påskbrasa om ni vill kalla det så.

Ungefär som en majbrasa fast med annan traditionshistoria i botten.

Förr i tiden tände man påskeldar för att skrämma bort häxorna (påskkärringarna) som kom åkande på sina kvastar från blåkulla. Ni kan läsa mer om det här.

Fler utmaningar

Jag älskar att vi är så många stam-gangare. Och jag älskar den här kommentaren från Diana.



Det är sjukt klurigt att dela en salt pinne på längden, dom rackarn är så smala och sköra. Men det går om man vill. Ibland när jag vill ha en lättare utmaning brukar jag gnaga av saltkornen tills pinnen är helt naken.

En annan sport är att gnaga av skalet på vindruvorna. Eller överdraget på nonstops så att man bara har den lilla pluppen choklad kvar. Eller blunda, tugga och gissa färgen på godisbilen, ahlgrens alltså.

Ursäkta men vem behöver bugyjump och skydiving när det finns sådana här utmaningar??



En extremsportare.


Svar på preggofrågor

Hur många veckor har du gått?
Svar: Vi har inte gjort rutinultraljud ännu, bara ett tidigt ultraljud. Tippar på att jag är i v. 16-17. Kan stundom känna bebisen rafsa runt där inne och buffa med sina små tassar.

Var det planerat?
Svar: Väldigt planerat! Vi har inväntat den där bebislängtan och den kom till slut, lagom tills vi glömt kvällskoliken och alla sömnlösa nätter med lilleman. Hehe.

Vad ska du kalla honom/henne då? Spiderkid är ju upptaget av lilleman nu.

Svar: Till en början blir det väl Spiderbaby. Sedan får jag helt enkelt freestyla. Kanske något spanskklingande typ El Spidy, El tiny Spidro eller dylikt.

Hur kommer det sig att du väntat så länge med att berätta? Kramar, önskar dig stort lycka till <3
Svar: Tack! Jag hade nog egentligen planerat att vänta ytterligare med att berätta, men vad sjutton jag kunde inte hålla mig. Jag vill ha den här roliga tiden dokumenterad!

Om du mått dåligt i början så har du gjort ett hästjobb med att dölja det, för inläggen har varit lika träffsäkra och roliga som alltid!

Svar: Tack! Jag har mått superbra. Har bara varit otroligt argsint men det dabbar ju inte mig.

Och vad tycker storebror om det hela?
Svar: Han är inte så insatt i det ännu. Det blir han tids nog, än är det några månader kvar. Min mage har han inte reflekterat över mer än att den är ovanligt schwungig att studsa på (hoppas lille bebisen gillar att det gungar).

Hur känns det att bli mamma en andra gång?

Svar: Jätteroligt! Vi tänker att bebisen är på pricken lik lilleman, men så är det ju inte. Det är en helt egen individ som väntas vilket känns svårt att begripa just nu.

Hoppas ni på en liten tjej för jämställdhetens skull?

Svar: En tjej vore roligt! Men jag tror det blir en pöjk. Lika välkommet det!

Vad har ni för namnförslag till det lilla underverket?

Svar: Ingen aning! Jag gillar klassiska namn. Absolut inget som går att rimma på (har själv ett namn som rimmar på allt utom möjligen julgran).

Hur många kiddos ska nu ha?
Svar: Nu hoppas vi bara att allt går väl med den här bebisen, sen får vi se. Kanske ser ni mig i Familjen Annorlunda om några år?

Är sjukt impad över att du fortfarande kan ha jeans! jag fick byta bort mina vanliga jeans mot ett par mamma-jeans redan i vecka 12!

Svar: Kunde du ha vanliga jeans till vecka 12??? Jag fick lägga mina jeans åt sidan i vecka 8 (ingen överdrift). Hehe. Det ni ser på bilden är gravidjeans.

Tack igen för att lyckönskningar!





Med lilleman i v.17


 

Med nytillskottet i v.16-17

Pälsänglarna



Haha!

Alltså... Jag gick runt i 26 år och sa pälsÄNGEL (samtidigt som jag såg något änglalikt med små lurviga ben framför mig). Till den dagen vi drabbades av pälsänglar (i Göteborg) och ett antal vänliga bloggläsare upplyste mig om att det heter änger inte ängel.

Eh... Det visste jag vääääl. Typ. Ööööh. Det vet väl alla. Eller. Ehum. Typ.


Brukar dock säga pälsängel i smyg. Låter mindre dramatiskt.


Låt oss reda ut



Psykos vet jag inte Sanna, men nej han märker nog inte när han slår sig på scen.

Det var när min kille ringde till mig efter spelningen som han började känna att det gjorde lite ont i fejjat och det var då han trodde att han kanske hade slagit i mickstativet. Sen tittade han sig i spegeln och fick bekräftat att jo, så var fallet.

Ni förstår, det var inte bara blod i pannan, utan även över näsan, läppen och hakan. Man kan säga att min kille hade delar av ett mickstativ tatuerat i ansiktet. Så kan det gå.

Hepp!

Att lära ut

Jag fick ett mail i veckan:



Avsändare: Micaela.

Ja jag säger då det.

Spiderchick.nu - nu även ett vetenskapligt, ocertifierat läroverk.

Spiderchickdrömmar

Jag älskar när ni berättar att ni har drömt om mig! Jag älskar att jag liksom nästlar mig in hos er även om natten. Det måste betyda att jag har er i mitt absoluta bloggvåld vilket känns oerhört hälsosamt i min värld.

Hehe.



Therese.



Ninni.

Love it!

Spider i bättre ljus

Någon ville se hur mitt läppstift såg ut i bättre ljus.

Här kommer´t:


Jaaaaaa jag är svinmallig över att jag lärt mig bildkollag:a.

Gillar färgen jättemycket. Ska absolut vara röd om truten på Mamagalan.

Tack snälla ni för alla sminktips förresten! Självklart har jag inte missat ögonfransböjare. Jag nyttjar det var gång jag mejkar mig. Men det hjälper inte så värst. Fransarna är uppböjda i några minuter för att sedan åter lägga sig till rätta i nedåtpekande position. Dom trivs bäst så helt enkelt.

Spiderchick svarar

Hej Moa.

Mina föräldrar ska skiljas. Det kom som en chock. Min första tanke var: Mitt barn kommer inte ha en riktig mormor & morfar. Det kommer vara mormor & xxx och morfar & xxx. Det kändes jobbigt. Jag vill kunna lämna mitt barn till barnvakterna mormor & morfar. Inte välja en av dem. //Anna

Hej fina du!

Det är chockartat när ens föräldrar bestämmer sig för att gå isär. Det tar tid att smälta och förlika sig med.

Jag kände sorg när mina päron skilde sig. Det var många ledsna miner i vår familj just när det hände. Men efter tio år som skilsmässobarn kan jag bara se positiva saker med vår familjesituation, i synnerhet efter att jag själv blev förälder.

Jag ser det inte som att vi "väljer" någon, utan jag ser det som att vi får dubbelt upp av allt. Dubbelt med familjetid, dubbelt med kärlek och dubbelt upp av människor som bryr sig.

Sen har vi alltid varit tydliga med vilka personer som är just mormor, farmor, farfar och morfar. Ingen ny partner kan ta deras plats och det har dom heller aldrig försökt att göra.

För lilleman är vår familj helt naturlig, han vet inget annat. Att han har ett så stort nätverket med kärleksfulla, närvarande vuxna kring sig ser jag som en gåva.

Det bästa av allt är att alla vuxna kring lilleman är lyckliga och glada vuxna, som trivs med livet och sina relationer.

Det blir bra ska du se!

Kram

Ett hot

Varje jul har vi en julklappslek med släkten. Förra året hade min kusin slagit in fyra fula kaffemuggar i ett paket, muggar som vid lekens slut tyvärr hamnade i min ägo.

Desperat över att bli av med skiten försökte jag ömsom övertala, ömsom hota, min lillebrolla att ta med muggarna hem till sig, något han vägrade. Det slutade med att jag fick åka till återvinningscentralen för att lämna skiten.

Den där sabla mugg-julklappen kostade mig med andra ord bara sveda och tid.

Med anledning av att jag planerar att ge kusinen hennes egen kofta i julklapp, hotar hon nu med att köpa muggar till mig i år IGEN! Fy vad obehagligt.



Därför heter jag Spiderchick

Vad fick du namnet Spiderchick ifrån? :) // Lovisa

Svar: När jag för tre år sedan skulle skapa min blogg hade jag precis sett Simpson the Movie. Homer har ett husdjur som han kallar för Spiderpig. Jag blev förälskad i denna förtjusande lilla hårprydda gris och tänkte ahaaaa (här tändes det en glödlampa ovanför mitt huvud) min blogg ska heta SPIDERCHICK!

Namnet har alltså ingenting att göra med spindlar. Egentligen.

Dåligt med mitt bloggnamn: Det låter rätt barnsligt, som att blogginnehavaren är 2,8 år. Inte 28 år.

Bra med mitt bloggnamn: Det går att ordvitsa med. Det går att förkorta. Det går att variera. Det är lätt att komma ihåg. Det är internationellt. Det låter som att jag är kusin (eller i alla fall tremänning) med Spiderman. Det har blivit jag.

Inspo:



Tidigare inlägg Nyare inlägg