Tankar om bloggandet

Jag fick en fråga häromveckan... 
 
Hej! Tack för en underhållande blogg, har följt dig i massa är nu! Jag är lite nyfiken på dina tankar kring att du för några år sedan beslutade dig för att dra ner på bloggandet:) hur tycker du bloggandet är nu? Du uppdaterar ju ändå väldigt ofta (🙏🏽🙌🏼), blev det som du tänkte dig eller hade du egentligen tänkt dra ner på det mer? Och vad tror du orsakat det ena eller andra? Väldigt glad att du håller på i alla fall, och ska komma och skratta i Lund sen! Kram!
 
Svar: Jag uppskattar att ni tycker att jag uppdaterar ofta! Hehe. 
 
Jag uppdaterar en gång per dag. Det skulle jag säga är en medeluppdatering för någon som tjänar en slant på sitt bloggande. De allra flesta proffsbloggare uppdaterar 1-3 gånger per dag 6-7 gånger i veckan. Utöver det uppdaterar man kanske även Instagram, Youtube och Snapchat. 
 
Förut uppdaterade jag fem gånger per dag, men det var på den tiden då den rådande normen i bloggvärlden sa så. Då fanns det inga andra kanaler att fördela sitt innehåll i. Så för mig var det en stor skillnad att gå från fem uppdateringar per dag till bara en uppdatering. Jag kände mig nästan vilsen i början, hehe. 
 
Mindre än ett inlägg per dag försöker jag dock undvika. Mest för att hålla liv i min kreativitet. För min del är det nämligen så att jag ju mer produktiv jag är, desto mer kreativ blir jag. Kreativitet föder kreativitet, helt enkelt. Att uppdatera endast när lust infinner sig fungerar inte alls för mig för då skulle jag till slut bara ligga i soffan och titta på HBO och fundera på vem som är släkt med vem i Game of Thrones.
 
Jag är i alla fall väldigt glad att jag inte slutade blogga helt, vilket först var en del av tanken. Jag tror att jag kanske höll på att bränna ut mig själv lite, rent bloggmässigt alltså? Det var liksom inte hållbart att lägga ner den tiden jag gjorde i kombination med att behöva tackla massa åsikter, taskiga kommentarer och så vidare. Jag kunde ha en stor klump av ångest i magen när jag skulle logga in på bloggen och så ska det ju inte vara. Det är inte en rimlig arbetssituation för någon. Nu har jag en bättre balans och jag får aldrig några elaka kommentarer längre. 
 
Sen kan jag ibland bli nostalgisk när jag tänker tillbaka på tiden då jag bloggade heltid för det var samtidigt en fantastiskt rolig tid och kärleken jag har fått från mina läsare har alltid varit större än hatet. Vilket jag uppskattar så himla mycket! 
 
Japp. Det var svar på frågorna hoppas jag.  
 
Vad roligt att du ska komma till Lund och supporta förresten!! Gaaaaah! Nu blev jag nervös... Hehe. 
 
 
 
 

Personer som inspirerar mig

Jag fick en fråga i veckan. 
 
Hej Moa! Jag älskar ditt sätt att skriva och uttrycka dig på. Gillar verkligen den typ av humor som du skriver med, har läst din blogg sedan Crazypills-tiden och alltid tyckt att du skriver underhållande :) Och har en fråga gällande det (kanske står i nåt tidigare inlägg), om du har några tips på författare eller andra människor vars humor har inspirerat dig?
 
Svar:
 
Hej! Taaack för snäll kommentar! Kul att du har hängt med så länge! Crazypill... Ja det var tider det. Hehe.
 
Det finns många som har inspirerat mig i humor, mitt skrivande och mitt arbetsliv. 
 
Den allra första personen att bli en förebild och inspirationskälla för mig var Martina Haag. Jag upptäckte hennes böcker 2006-2007 någon gång. Det var en ögonöppnare för mig att inse att man som författare kan skriva vardagligt och humoristiskt. Man måste inte skriva högtravande eller i rim. Jag hade länge en dröm om att själv skriva böcker. Kanske är det en dröm jag väcker liv i någon gång... Vi får se. 
 
 
 
Träffade Martina 2013, det var en pirrrrrig upplevelse. 
 
 
 
En annan kvinna som har inspirerat mig är Mia Skäringer. Jag ÄLSKAR Mias böcker och jag älskade henne i Roll On tillsammans med Klara Zimmergren. Jag tycker att Mia visar att man kan bära på både humor och svärta. Det ena utesluter inte det andra. Nu är jag och Matilda förvisso noviser i ämnet, men när vi gjorde Humorhimlen under hösten tog vi flera ämnen som egentligen är allvarliga och gjorde humor av det. För mig är humor världens bästa redskap!
 
 
 
Såg Mias show 2010, åh vad bra den var! 
 
 
 
En annan person som har inspirerat mig är Karin Adelsköld. Hon var 35 år (plus minus) och hade två barn när hon en dag tänkte att wot the fukk jag ska testa stand up. Och det gjorde hon också. Med framgång. SÅ modigt! 
 
 
Blev intervjuad av Karin på Mama-galan 2011. 
 
 
Jag är även väldigt inspirerad av Hannah Widell och Amanda Schulman. Två hårt arbetande kvinnor, med familj och små barn, som byggt upp ett framgångsrikt företag. Med sin mångsidighet tycker jag att dom visar att man inte måste placera sig i ett fack, man kan göra många olika saker. Det var Hannah och Amanda som inspirerade mig att vilja starta en egen podcast. Detta gjorde att jag kontaktade Matilda (som jag inte kände på den tiden) och har i förlängningen lett till att vi idag driver företag tillsammans med kontor och allt. Najs kalajs. 
 
Martina, Mia, Karin, Hannah och Amanda. Där har ni mina stora inspirationskällor! Jag rekommenderar er att följa dom på sociala medier. Och läsa deras böcker. 
 

MOM (mer om mig)

Tre eminenta egenskaper jag har:
1. Påhittig
2. Kreativ 
3. En doer, jag får saker gjorda (så länge dom inte börjar på bokstäverna "h-u-s-h-å-l-l-s-s-y-s-s-l-a" för där händer det inget med mig inblandat)
 
Det här visste ni inte om mig: 
Efter åtta års bloggande känns det som att ni vet det mesta om mig? Men kanske vet ni inte att jag är världens mest rastlösa och otåliga person? Eller skiner det igenom? Jag redigerar massa, massa sociala medie-filmer i mitt jobb. Jag är med andra ord en filmredigerare. Det kanske ni inte visste? Visste knappt det själv. 
 
Topp tre coola grejer jag är stolt över:
1. Min familj
2. Mitt hus
3. Mitt företag 
 
Favoritord:
Rimligt. Känns rimligt att ha det som favoritord. 
 
Min paradrätt:
Allt som börjar på "pulled". 
 
Saker jag funderar på att styra upp i mitt liv
Har länge drömt om att skriva en bok eller manus av något slag. Men så var det det där med att vara otålig... 
 
Topp tre sköna känslor:
1. Att se mina barn ha roligt och vara lyckliga 
2. När det går bra för MÄJ
3. När det går bra för andra
 
Tre läskiga grejer enligt mig:
Folk som sätter sig på tvären vad gäller jämställdhet.
Att sova ensam
PMS
 
 
 
Lägg gärna märke till högen med tvätt i bakgrunden. 
 

Svar på frågor del 2

Vad skulle du ge för råd till ditt 22-åriga jag?
Svar: Att jag är minst lika smart, dutig och kunnig som alla andra. Att mina åsikter räknas. Att jag får lov att ta plats.
 
Hur firade du din 18-årsdag? Hade du något jobb vid sidan om gymnasiet? Tack för bästa bloggen! <3
Svar: Tack! Jag firade min 18-årsdag med kompisar. Under gymnasiet jobbade jag på McDonalds, som hopp-in på en förskola och som ungdomsreporter på lokaltidningen. Inte allt samtidigt dock. 
 
 
 
 
Som 24-åring. 
 
 
 
Hur jämställda är du och din partner? Vem gör mest? Har du hamnat i projektledarrollen? Och stämmer det, som det verkar på bloggen :p, att du får masa dig upp varenda morgon medan din partner får sova hur länge han vill?
Svar: Haha... Det stämmer att min man i 99% av alla helgmorgon-fall får sovmorgon. Jag är morgonpigg och han supertrött så det är en okej med mig. När han har gått upp vid 09-tiden brukar jag sticka iväg och träna en timma. Känns som en rättvis uppdelning. Jämställdhet är något vi pratar mycket om och gör medvetna val kring. Jag har varken tid eller lust att vara den som gör allt i hemmet. Hu!
 
Kan vi inte ses i Malmö någon gång? Några utvalda läsare, jag blandannat (min idé ju;) och käka middag? Känns som att vi e vänner som aldrig ses :)) haha okey, åt ena hållet liksom! Men du verkar så härlig! Och sen.. Hur känner du om åldersnoja och liknande? Fyllde 30 i år, tankarna flyger iväg ibland.. Får lite dödsångest (utöver det e jag en glad prick, kommer inte dra ner middags stämningen om ni kommer ner till Malmö ;)
Svar: Är jag i Malmö framöver kan vi absolut se till att ses ett gäng! Det vore jättekul! Jag skrev ganska nyligen om åldersnoja här
 
Två totalt olika frågor: 
1. Har ni "fått ordning" på era bröllopsbilder än? ;) Och finns det i så fall några fler du kan bjuda på? 
2. (något flummigare) Kan man sätta ord på känslan av "hemma"? Alltså, hur vet man att just HÄR ska vår familj bo lääänge? Stad, område, hus, you name it...
Svar: 1) Bröllopsbilderna är ännu smärtsamt oframkallade... 2) Jag kände starkt att det var rätt när vi hittade vårt hus. På visningar innan var jag osäker och såg skavanker över allt. Hade ångest under budgivningen. Men när vi klev in i vårt hus kändes det rätt direkt med både huset och området. Angående stad så var det inte alls självklart att vi skulle bo i Skövde. Men nu känns det också helt rätt. Jag tror att valen blir lättare om man tänker att saker och ting inte måste ristas in i sten. Bara för att vi bor här nu måste vi inte bo här för resten av livet. Man kan alltid flytta eller hitta på nya äventyr, om man vill. I framtiden kanske vi bor utomlands eller i Stockholm. Vem vet. 
 
 
 
Bröllis.
 
 
 
 
Du har säkert skrivit om det innan men, hur träffades du och din man? =) Älskar din blogg btw. ^^
Svar: Tack! Vi träffades första gången på ett uteställe. HONOM SKA JAG HA! utbrast jag som matadoren i Tjuren Ferdinand. Vi gick på date samma dag som planen flög in i World Trade Center. Sedan dess har det varit vi. 
 
Tror du att folk som är spindelrädda (typ egoina) undviker att gå in på din blogg för att inte råka skriva fel och hamna på ett ställe med bilder på spindlar?
Svar: Det vore ju himla tråkigt om det var så! Satte en spindel i headern här på bloggen för några år sedan men fick ta bort den efter en svallvåg av protester och skräckslagna läsare. Jag hade inte förstått att människor kan vara så spindelrädda, men så är det. 
 
När slutade du känna dig som en ungdom och började känna dig vuxen?
Svar: Under senaste åren har jag fått mycket grepp om hur saker och ting. Att driva företag är för mig att förstå hur samhället fungerar på ett helt annat sätt. Allt från att sälja in sitt företag, planera, genomföra, följa upp, fakturera och slutligen ge tillbaka till samhället i form av skatt. Att ha ansvar för hela det förloppet är otroligt utvecklande. Jag känner mig definitivt vuxen. 
 
Hur gamla var era boys när dom sov borta första ggn? Och hur slipper man samvetet som gnager och viskar partymorsaaan i örat fast det är tjejmiddag första ggn?? 
Svar: Båda våra barn var över året när de sov hos mor/farförälder för första gången, det fungerade inte att lämna bort dom tidigare. Där emot var jag själv iväg innan dess och barnen var med pappa. Jag har aldrig haft dåligt samvete för att jag lägger tid på mig. Tycker inte att det är ett dugg konstigt att man vill göra saker utanför familjen. Tänk att tiden du lägger på bara dig kommer ge dig massa energi som du sedan kan lägga på familjen. En god cirkel. NJUT av din tjejmiddag!
 
 
 
 
Med äldsta barnet. 
 
 


Vad har du för utbildning? Är det detta du ville bli när du är stor, eller funderar du fortfarande över när man är vuxen? (yrkesmässigt)
Svar: Jag är utbildad inom inköp och textil, jobbade ett tag med inköp på ett modeföretag. Sen har jag utbildning inom kommunikation och marknadsföring. I övrigt har min blogg gett mig mest kunskap inom det jag jobbar med nu, det vill säga digital marknadsföring. Jag känner att jag har hamnat helt rätt i yrkeslivet. Älskar mitt jobb! Där emot har jag massa drömmar som jag vill förverkliga men jag tänker "det vill jag också göra" istället för "det vill jag göra istället". 
 

Svar på frågor del 1

Vad roligt att ni hade så många frågor till mig!
 
Här kommer svar på del 1. 
 
Hur gamla var ni när ni fick er förstfödde? Var det utan "vad i helskotta har vi gett oss i på"-tankar ni körde vidare efter pluset? (Jag och min sambo sitter här och freakar lite nämligen). 
Svar: Grattis till plusset! Vad häftigt! Jag var 26 år och min man 28 år. Jag var rätt lugn. Chocken kom sen. Vi var först med barn både i släkten och i kompisgänget så vi hade ingen aning om hur mycket tid en bebis tar. Jisses vilken omvälvande resa vår älskade först födde tog med oss på! Men vet du, det kommer gå jättebra! Ni kommer vara de absolut bästa föräldrna till ert barn, tro aldrig något annat. 
 
 
 
 
 
 
 
Hej! Jag minns att du får några (många?) år sedan publicerade ett inlägg om att du börjat skriva på en bok. Hur gick det med den? Jag gillar ditt sätt att skriva och skulle gärna läsa din bok :-)
Svar: Hehe härligt att höra! Jag fick frågan från Linda Skugges förlag Vulkan om jag ville ge ut en bok baserad på min blogg. Jag påbörjade det hela under två omgångar... Men nä. Jag har inget tålamod. Hyser dock en dröm om att någon gång i mitt liv släppa något slags inbundet. Vi får se. 
 
Jag minns att du har skrivit att du bodde i London när du var yngre. Jag är i Australien just nu och är snart klar med mitt år som utbytesstudent på universitetet. Jag har börjat fundera på om jag kommer vilja flytta tillbaka hit senare i livet. Har du någonsin känt att du vill flytta tillbaka till London? Tack för en jättebra blogg som jag har följt i många år! :)
Svar: Tack själv! Nej jag har aldrig längtat tillbaka till England. Där emot kan jag känna att det vore roligt med ett äventyr i livet. Vill gärna åka på en lång resa hela familjen när barnen är lite äldre. 
 
Vill ni, ska ni eller funderar ni på att skaffa några fler barn? Vad är största nackdelen med att bo i hus, om det finns? Tack för bästbloggen. Den livar alltid upp mig! Lite synd för mig att du inte bloggar fem gånger om dagen längre men som tur har du ett smaskigt arkiv att kika i om man saknar dig!
Svar: Tack själv snälla! Nej inga fler barn som det känns nu. Man ska ha tid för de barn man sätter till världen, därför känns det fint med de två vi har. Är en mycket nöjd husägare så kan inte säga att det finns någon nackdel.
 
Hej. När du skriver sådär roligt som du gör, speglar det hur dina tankar går? Med andra ord vågar jag fråga, är du lika galen i skallen som du är på tangenterna? (I så fall vill jag vara din hjärna). 
Svar: Haha! Ja det speglar självklart mina tankar. Jag är duktig på att se det humoristiska i saker, det har jag fått från min mamma. Jag var på en väldigt eh... Annorlunda läkarundersökning i veckan och det enda jag kunde tänka under besöket var det kommer bli en rolig historia att berätta det kommer bli en rolig historia att berätta... Sen åkte jag till jobbet och skrattade så jag grät tillsammans med Matilda. Är inte riktigt redo att blogga om besöket ännu, men det kommer säkert...
 
Hej Moa! Först vill jag bara säga att jag tycker du verkar helt underbar på alla sätt och jag önskar att jag hade dig som kompis. Du verkar vara grymt ödmjuk, smart och rolig!  Min fråga till dig är kanske lite korkad men jag har inte riktigt förstått vad det är du och Matilda arbetar med? Vad är eran huvudsakliga arbetsuppgift? 
Svar: Tack snälla för smekningen av mitt ego! Hehe. Jag och Matilda jobbar med innehållsmarknadsföring i sociala medier. Vi konsultar företag hur de kan synas och skapa innehåll på nätet. De flesta företag har facebook och instagram idag. Men hur hittar man sin målgrupp och vad för innehåll ska man bjuda på? Ingen vill ha reklam på sociala medier därför ligger utmaningen i att hitta ett innehåll som människor vill följa och ta del av. Jag och Matilda lägger upp strategier, kommer med idéer och skapar innehåll i form av film, foto, grafisk form och copytext. Vi föreläser och utbildar. Idag jobbar vi med flera lokala företag men även med ett av Sveriges starkaste varumärken. Vi är SÅ stolta över allt vi gör och glada för att så många företag gett oss förtroendet. 
 
 
 
 
 


Du har ju sagt att du är en ångestperson och det är något jag verkligen känner igen mig i. Men min fråga är hur du har lärt dig att hantera denna ångest? Är det framförallt terapi eller känner du att det är något du lärt dig att hantera på egen hand? 
Svar: Jag gick i KBT ett tag. Det gav mig en del bra verktyg. Jag har lärt mig att tänka att ångesten sällan är rationell. När vi letade hus hade jag ångest över vilket område vi skulle bo i, när vi startade företaget hade jag ångest för vår ekonomi, när min blogg var stor för några år sedan hade jag ångest över besökssiffror. Nu har jag ofta ångest över jobbet och min prestation där. Men med facit i hand är ångest ALLTID bortkastad tid! Jag försöker därför tänka konkret okej nu har jag ångest, det är bara fånigt. Ta det lugnt. Det går över. Jag övar mig även på att vara i nuet mer och inte skena iväg så förbenat med tankarna. Jag måste liksom inte reda upp bland saker som inte ens har hänt sex månader fram i tiden. 
 
OM man skulle råka springa på dig nångång, får man komma fram och säga hej? Jag skulle antagligen bli så starstrucked att jag inte skulle våga men ändå. Skulle vara så kul att få säga TACK på riktigt, har följt dig så länge och fått så många goa skratt.
Svar: Va go du är! Man får jätte jätte jätte jättegärna säga hej till mig! Blir jätteglad när det händer! 
 

Frågestund!

Jag har fått feeling!
 
Feeling för ....... *trumvirvel* ...... Frågestund!
 
Vad säger ni om det? Det var ju flera år sedan sist! 
 
Undrar ni något om mig nu för´ tin?
 
Har ni inga frågor så får jag väl helt enkelt ta och skriva ett gäng till mig själv. Jag undrar till exempel hur det kommer sig att jag aldrig får tummen ur att gå till frisören (min mormor 85+ har till och med noterat att jag har kluvna toppar) och varför jag aldrig tycks lära mig att jag ska stiga upp tio minuter tidigare på morgonen för att slippa stressa??? 
 
Men a ja.
 
Fråga på om ni har några frågor!
 
 
 
Haj!
 

Svar på några frågor

Berätta mer om ryggtejpen!
Den är bra för hållningen och sitter kvar i upp till tre veckor. Om ni vill testa och dessutom har jackpotten att bo i eller nära Norrköping tycker jag att ni ska kontakta min vän Rebecka. Hon jobbar som massör och hälsocoach på CityKliniken. Rebecka är grymt kunnig och tejpar ryggar som en gud! Ni når henne på rebecka@citykliniken.com eller på telefonnummer 011159595 (hm... har ni så lustiga nummer i Norrköping?)
 
 
 
 
 
 
Vart har du köpt dina stödstrumpor?
Jag har fått dom av Rebecka. Maila henne om ni är sugna på att hugga ett par.
 
Kan du recensera The Secret?
Jag tänkte prata om den boken i min och Matildas nästa pod som vi spelar in på tisdag. Lyssna då!
 
Kan du ge receptet på messmörglassen?
Ja visst, ni hittar receptet här. Vi struntade dock i wiskeyn samt hade vanlig hjortronsylt till, varm. Jag är inget fan av messmör men glassen var grymt god!

Att hjälpas åt

En fråga till dig Spajdan. Minns att du skrev i ett gammalt inlägg hur alla skulle hjälpa till mer med hemmasysslorna hos er. Hur gör ni? Min sambo säger att hen ska bli bättre om och om igen, med det blir knappt skillnad. What to do?
 
Mina tips:
 
Hamnar man i "en-gör-allt" fällan gäller det att dra i nödbromsen (såvida man inte trivs med sin roll).
 
Det är ERT hushåll. Inte bara en persons. Hamnar man vid en punkt där man känner sig "tacksam" för att den andra ibland "hjälper till" då är det snedvridet. Ni hjälps åt i ert gemensamma hem. Punkt.
 
Kom överens om hur rent ni vill ha det. Vad ska ni ha för nivå? Hur ofta är det rimligt att ni städar? Dela upp sysslorna (även om millimeterrättvisa aldrig kan uppnås). Om du lagar maten kan din partner plocka undan och diska. Om din partner sorterar tvätt och trycker igång maskinen kan du plocka ur och hänga upp. Till exempel.
 
Har ni tvättstuga - boka tid då båda kan. Eller tvätta varannan gång. Om din partner alltid tycks vara "upptagen" när det stundar tvätt - tvätta bara dina grejer. Vill du inte vara personlig assistent, var då inte heller det. Curla inte.
 
Är ni notoriskt stökiga av er (som vi) bestäm att ni kör ett plockrejs tio-femton minuter varje kväll. Oj vad mycket två personer kan få gjort på en kvart! Avsätt en specifik och högst gemensam tid för storstädning, kanske en helgförmiddag varannan vecka?
 
Är du pedant kan du inte begära att din partner ska bli det exakt samma. Försök att hitta en balans som båda trivs med. Kanske får ni kompromissa lite på vägen.
 
Det är mina tips.

Svar på frågor del 2

Har du använt dig av någon sömnmetod på dina barn? 
Svar: Ja med Lilleman. Jag och Spiderpapa var desperata och led av sömnbrist. Alla med bebisar som har sovit riktigt kass vet vad jag menar, det är inte roligt. Dock hjälpte inga metoder. Det enda som hjälpte var att Lilleman blev äldre och "växte in" i sin sömn.
 
Vilken är din bästa bok?
Svar: Jag gillar allt med Marian Keys och Sophie Kinsella. Sen gillar jag historiska böcker och där är Påven Johanna minnesvärd. Älskar deckare och är just nu förtjust i den där Kepler.
 
Fick du några bristningar på magen när du var gravid?
Svar: Med Lilleman inga bristningar alls. Med Mini trodde jag att jag skulle slippa, men när magen pös ihop hade jag visst fått ett gäng tigerränder. Tror dock att dom kommer blekna bort rätt snabbt. 
 
Gillar du EGENTLIGEN Ammotracks musik, eller är du mest bara partisk och tycker att de är duktiga?
Svar: Haha... Jag tycker att Ammotrack är RIKTIGT bra. Jag fattar faktiskt inte varför dom inte har slagit igenom?!? Helt ärligt.
 
Vad tycker din kille om bloggen? Och kanske hela bloggvärlden?
Svar: Min kille läser inte min blogg eller några bloggar alls för den delen. Med det sagt är han stolt över mig och glad för min skull när det händer roliga saker kring bloggen. "Jag har blivit nominerad i Finest Awards" nämnde jag igår. "Jasså, vad rooooligt" utbrast min kille och lät genuint glad samtidigt som jag såg i hans ögon att han inte hade en aning om vad jag pratade om.
 
Har du några tips på hur man eventuellt skulle kunna förbereda sig på livet som tvåbarnsmamma?
Svar: Första gången jag skulle vara själv med båda barnen var jag livrädd för att inte räcka till. Men så tänkte jag att det absolut "värsta" som kan hända, det är att båda barnen bryter ihop och börjar illvråla samtidigt och hur farligt är det? Typ inte farligt alls, mer än att det ringer i öronen en stund. Jag vill även tipsa om bärsele till bebis, för min del oumbärligt den första tiden.
 
Använder du dig fortfarande av schampoo-metoden No poo och hur känns det?
Svar: Jag kör inte den metoden längre, tyvärr. Kanske börjar igen.
 
Hur önskar du att ditt liv ser ut om fem år?
Svar: Då hoppas jag att vi bor i hus! Gärna ett lagom rymligt radhus med en lättarbetad trädgård och stor altan. Vidare hoppas jag att min familj mår bra och att jag har ett roligt, kreativt jobb som jag inte tröttnar på i första taget. Tänk om jag fortfarande bloggar om fem år? Crazy tanke!
 
 
 

Svar på frågor del 1

1. Har sett dig många gånger och skulle bara vilja gå fram o säga hej typ men vågar inte riktigt.
Svar: Säg gärna hej nästa gång då blir jag glaaaad! 
 
2. Har du några komplex?
Svar: Oh ja! Men jag orkar inte ägna dom någon större tid eller energi. 
 
3. Om jag har förstått det rätt så var du och Spiderpappa inte tillsammans under den tiden då du bodde utomlands?
Svar: Det var slut mellan oss i ett halvår ungefär. Jag kom hem till Sverige på semester, träffade Spiderpapa på stan av en slump och efter det var vi åter oskiljaktliga. 

4. Får du ålderskriser ibland? Tack så mycket för en fantastisk blogg, du är den bästa!
Svar: Tack snälla Mella! Jag har ingen ålderskris. Jag känner att jag är på rätt plats vid rätt tid i livet. 
 
5. Jag och sambo har försökt få barn sen sommar -11, jag undrar om ni hade några besvär med att bli gravida?
 Svar: Försöker man bli gravid kan det säkert kännas som att aaaalla aaaandra har så lätt att få barn, men så är det inte. Av alla mina vänner som blivit gravida lätt, är det lika många som har haft en krokigare väg. Men alla har fått sin skatt till slut, på ett eller annat sätt. Jag hade inga besvär, min sneda livmoder till trots. All lycka till er!
 
6. Vill du har fler barn i framtiden?
 Svar: Kanske... Det blir en sladdis i så fall. 
 
7. Hur har första tiden som tvåbarnsmor varit? Den ärliga versionen alltså. 
Svar: Jag tycker att det har gått över förväntan, faktiskt. Sen är det svårt att hinna med allt. De dagar jag och Spiderpapa står här hemma i röran och det råder kaos, då kan vi bara skratta. Det är det HÄR som är de omtalade småbarnsåren, säger vi till varandra. This is the grej. Småbarnstiden är otroligt kontrastfylld. Ena dagen är det kvitter och fågelsång - nästa dag ligger den där kvittrande fågeln nedgrävd under ett berg av duplo, bajsblöjor och smutstvätt. Hehe.
 
 
 
Barnen ♥ För er kan jag gå på toaletten med öppen dörr för resten av livet.
 
 
 
8. Men snääääälla berätta hur du & spiderpapa träffades!! 
Svar: Vi träffades på ett uteställe i Skövde. Jag spanade in Papa och tänkte "honom ska jag ha!". Jag föll för hans glittrande, bruna ögon (Lilleman har ärvt sin pappas ögonfärg och Mini verkar göra det samma). Vi bytte nummer och den 11 september 2001 (DET datumet ja) var vi på dejt. Där och då visste jag att han var mannen i mitt liv. Jag behövde inte göra mig till ett dugg och han gjorde sig inte till för mig. Det var så lätt och så rätt. 
 
9. Undrar hur det är att ha två barn? Vill gärna ha ett barn till eftersom det är super-roligt att vara mamma. Men vill ha ordentligt med tid till båda.
Svar: Omedelbart när Mini kom till världen slog det dåliga samvetet till. Det dåliga samvetet över att inte räcka till. Nu är jag med bebisen tänk om Lilleman tar skada? Nu är jag med Lilleman, stackars bebisen osv osv. Men sedan insåg jag att det är ju det här som är att ha ett syskon, man delar sina föräldrar med någon annan. Ett syskon är ju bland det finaste man kan få. 
 
10. Finns det någon förlossningsberättelse med Lilleman?
Svar: Ja här kan ni läsa den. Här kan ni läsa om hela första månaden med Lilleman.
 

Fråga på!

Den senaste tiden har jag fått en del frågor. Via bloggen, via mail, via twitter och via instagram.
 
- Jag svarar sen när jag har mer tid, tänker jag men sen kommer jag naturligtvis inte ihåg av vem eller i vilket av alla forum frågan ställdes.
 
Jag suger. Jag vet. 
 
OOOOOM det är så att ni har något på hjärtat tänkte jag att ni kunde passa på att fråga i det här inlägget, så svarar jag under morgondagen.
 
 
Jag hittade ingen passande bild så det fick bli den här - min mammas ljuslykta. Hon köpte den för en mindre förmögenhet på ett ljusparty. Mamma har varit på typ FEM ljuspartyn den här vintern, en riktig trend i hennes bekantskapskrets. Hon har arrangerat ett party själv också, när jag tänker efter. Om ni vill veta mer om min mamma och hennes ljusparty-vinter går det bra att fråga i det här inlägget. Som sagt.

Svar på frågestund del 3

Hur lång är du och hur lång är din man?
Svar: Jag är 161,5 cm, min kille är 176 cm tror jag.
 
Vad skulle 17-åriga Moa säga om hur ditt liv ser ut idag?
Svar: Jag skulle vara himla nöjd. Jag får ju jobba med att skriva! Jag har två underbara barn och världens bästa kille. Där emot skulle jag nog vara förvånad över att jag bor i Skövde, trodde inte att jag skulle komma tillbaka hit.
 
Hur hinner du med bloggen när du nyligen fick barn?
Svar: Det gäller att blogga strukturerat, inget slösurf. Sen har barnen en pappa som hjälper mig att få tid för mitt skrivande, både här och till tidningen.
 
Jag undrar varifrån Lillemans, fina, randiga tröja kommer ifrån.
Svar: Den är från Ullared.
 
 
 
 
 
Hur ser du på dagis, bra för barnen eller mest förvaring? Kommer lilleman vara hemma med dig och minispider nu eller gå på dagis? Hade du separationsångest eller var orolig när lilleman började dagis?
Svar: Vi är SÅ nöjda med lillemans förskola. Det är otroligt mycket mer än bara "förvaring". Jag hade ingen separationsångest alls faktiskt, tyckte det var skönt med nya rutiner. Lilleman kommer fortsätta gå några timmar även nu och få leka med sina kompisar. Han är en social treåring.
 
Vilken är din favoritdrink?
Svar: Jag tål inte sprit, mår skitkass av det. Oglammigt värre. Dricker bara vitt vin och rosé.
 
Stämmer det att du har haft en ätstörning?
Svar: Ja jag drabbades av ätstörning när jag var 14 år och hade det i två år. Inget roligt alls. Sedan dess har jag aldrig laborerat med mat, det leder bara till elände. Ni kan läsa mer om mina tankar kring kropp och ideal här.
 
Vad heter du på Instagram?
Svar: Sök på "spiderchickblogg".
 
Brukar folk komma fram när du är ute just för att de känner igen dig från bloggen?
Svar: Det händer sällan. Där emot brukar folk skriva till mig efteråt på bloggen "jag såg dig där eller där".
 
 
Bild på mäj.

Svar på frågestund del 2

Har ni tänkt att skaffa något husdjur i framtiden?
Svar: Helst inte. Jag tycker det är svårt att hinna med vardagen som det är nu. En krävande hamster (eller dylikt) på det... Nej tack. Hehe.
 
Du skriver ju om en hel del pinsamma men roliga saker som händer dig. Finns det något pinsamt som du absolut INTE skulle skriva om?
Svar: Jag älskar pinsamheter och kan blogga om allt bara det skrivs med humor och glimten i ögat. 
 
Kan du tänka dig fria till din kille om han inte gör det?
Svar: Ja absolut! Men jag råkar veta att min kille har köpt ringar. Han får nämligen hem medlemsbrev från Guldfynd titt som tätt.
 
Tycker du det är okej att killar har "tjejfärger" som många anser att vissa färger är?
Svar: Gud ja! Lilleman har alla typer av färger i sin garderob.
 
 
 
 
 
 
Har du alltid bott i skövde?
Svar: Både jag och min kille är uppvuxna i Skövde. Men jag har bott i London i två år och sen bodde vi båda i Göteborg i sex år.
 
Var du och din kille tillsammans när du bodde i London?
Svar: Nix min kille bodde inte i London och det tog slut mellan oss ett kort tag. Så här i efterhand var det nyttigt, vi var unga när vi blev tillsammans och behövde se att gräset inte var grönare på andra sidan.

Jag undrar precis som många andra hur tänket går kring att inte nämna era namn i bloggen. Alla vet ju ändå vad ni heter, liksom.
Svar: Haha ja det är ingen superhemlighet vad vi heter. Anledningen att jag hintat om allas namn är för att jag inte vill att det ska bli en "big deal" (skulle få frågan non stop annars). Det känns skönt och rätt i magen att inte blogga vid namn, det ger mer distans.
 
Vet inte om du är intresserad av att svara men tjänar du bra på bloggen. Räknas det som inkomst när du får föräldraledigdagar av FK?
Svar: Vad jag tjänar är olika beroende på månad. Har jag haft annonser som betalar bra och samarbeten med företag (jag tar betalt för sponsrade inlägg och jag skriver ALLTID när något är just sponsrat) kan jag få ut bra med pengar. Andra månader mindre bra. Min föräldrapeng är beräknad på min blogginkomst och min inkomst från tidningen jag skriver för.
 
Vilka mammabloggar läser du?
Svar: StinaLee, Avenymamma, Pyttianna, Bambi, Engla. LadyDahmer mfl. Samtliga bloggar om mer än bara mammaskap. Tipsa gärna om fler!
 
 

Svar på frågestund del 1

Vad är lillemans favoritmat? Finns det något han ratar helt?
Svar: Han älskar Pappas Carbonara, lax, pannkakor, köttfärssås och köttbullar. Ratar för det mesta allt vad mackor heter. 
 
Undrar vad du drömde om för yrke när du var yngre och vilket gymnasium gick du? 
Svar: Jag gick Media på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde. Jag drömde om att bli krönikör och författare.
 
 
 
Numera krönikör. Ej författare.
 
 
 
Hur hittar du och mannen tid för varandra?
Svar: Kvällarna är guld värda! Viktigt att ha fasta läggrutiner för kidsen. Sedan är vi lyckligt lottade som har en hel arme villiga barnvakter kring oss. Nu är vi ju inne i spädbarnssvängen igen och då är det svårt att finna både tid och ork. Men det är okej för den intensiva bebistiden är bara en kort period.
 
Vilket är ditt största misstag?
Svar: Jag ångrar inget i mitt liv eftersom jag ansar att allt, både bra och dåligt, har format mig till den jag är. Men om jag nu ska gräva fram något skulle det vara att jag aldrig sökte till någon journalistutbildning som yngre. Det hade varit roligt att plugga.
 
Vilket är det värsta ljud du vet?
Svar: Ljudet av trimmade mopeder.
 
Hur är vardagen nu med två små? Fungerar det bra?
Svar: Det går förvånansvärt bra! Mycket tack vare att Lilleman är så självständig. Men utan bärselen till Mini hade det aldrig gått. Imorse satt jag på toa och läste en tidning med Mini på magen och Lilleman körande med en bil på mitt ben. Ni måste inte framkalla den bilden i era huvuden om ni inte vill.
 
Hur gammal var du när du hade ditt första förhållade?
Svar: Jag var tolv år gammal. Det varade i fyra veckor. Hehe.
 
Hur kom det sig att du började blogga och hur många läsare har du per vecka.
Svar: Jag började blogga för att jag älskar att skriva. Läsare per vecka är olika vilken sida jag kollar. Enligt bloggportalen ca 40.000 läsare i veckan (men det är nog inte unika läsare), enligt google analytics ca 19.000 unika läsare, enligt tailsweep ca 17.500 unika läsare. Google och Tailsweep är helt klart mest pålitliga.
 
Hur "upptäckte" läsarna dig?
Svar: Folk har hittat min blogg bland annat via olika topplistor, när jag varit nominerad i tävlingar, synts på framsidan av blogg.se och genom mina krönikor i SN. Sedan givetvis länkar från andra bloggare och där får jag tacka Bloggkommentatorerna, Egoina och StinaLee lite extra. Fast egentligen vet ju ni bäst hur ni hamnade här. Hur hittade ni hit?
 
 

En sån dära frågestund

Flera har efterlyst en gammal hederlig frågestund här på bloggen.
 
Självklart!
 
Om det är något ni undrar så fråga på. Kanske vill ni veta vad jag heter på Instagram, vilken blogg som är min nuvarande favorit eller hur många gånger i veckan jag hinner duscha som tvåbarnsmor.
 
Jag svarar i ett inlägg imorgon.
 
SHOOOOOT!
 

Mjölkiga olikheter

Nu blev jag varse om olikheterna i vårt avlånga land igen.

"Röd mjölk" skrev jag i iskaffeinlägget, något som förbryllade, hehe. Jag menade inte att själva mjölken är röd, utan att förpackningen är röd.

I Skövde (skaraborg? västergötland?) ser det ut som följer:

Röd mjölk - standardmjölk.
Grön mjölk - mellanmjölk.
Blå mjölk - lättmjölk.
Gul mjölk - minimjölk.



Mitt läppstift

Ni är ett gäng som vill veta vilket läppstift jag har på läpparna.

Jag har köpt det på Make up store och färgen heter "first kiss". Det är alltså orange:igt i nyansen vilket känns som en snajsig färg till solkysst hy. Och annars också för den delen. I lajk it a lot.





Jo det finns något som heter påskeld



Är det något som jag har lärt mig genom bloggen så är det hur olika vi människor i Sverige är. Hur olika vi ofta har växt upp vad gäller traditioner, ord, uttryck och diverse annat. Något som är normalt för mig kan jag via kommentarsfältet förstå låter stolligt i andras öron. Antagligen beroende på vart man kommer ifrån.

Jag är uppvuxen med påskeld. Vi firade alltid påskafton med massa vänner och på kvällen gick vi ut till en samlingsplats där människor möttes för att umgås kring en stor eld. Eller påskbrasa om ni vill kalla det så.

Ungefär som en majbrasa fast med annan traditionshistoria i botten.

Förr i tiden tände man påskeldar för att skrämma bort häxorna (påskkärringarna) som kom åkande på sina kvastar från blåkulla. Ni kan läsa mer om det här.

Fler utmaningar

Jag älskar att vi är så många stam-gangare. Och jag älskar den här kommentaren från Diana.



Det är sjukt klurigt att dela en salt pinne på längden, dom rackarn är så smala och sköra. Men det går om man vill. Ibland när jag vill ha en lättare utmaning brukar jag gnaga av saltkornen tills pinnen är helt naken.

En annan sport är att gnaga av skalet på vindruvorna. Eller överdraget på nonstops så att man bara har den lilla pluppen choklad kvar. Eller blunda, tugga och gissa färgen på godisbilen, ahlgrens alltså.

Ursäkta men vem behöver bugyjump och skydiving när det finns sådana här utmaningar??



En extremsportare.


Svar på preggofrågor

Hur många veckor har du gått?
Svar: Vi har inte gjort rutinultraljud ännu, bara ett tidigt ultraljud. Tippar på att jag är i v. 16-17. Kan stundom känna bebisen rafsa runt där inne och buffa med sina små tassar.

Var det planerat?
Svar: Väldigt planerat! Vi har inväntat den där bebislängtan och den kom till slut, lagom tills vi glömt kvällskoliken och alla sömnlösa nätter med lilleman. Hehe.

Vad ska du kalla honom/henne då? Spiderkid är ju upptaget av lilleman nu.

Svar: Till en början blir det väl Spiderbaby. Sedan får jag helt enkelt freestyla. Kanske något spanskklingande typ El Spidy, El tiny Spidro eller dylikt.

Hur kommer det sig att du väntat så länge med att berätta? Kramar, önskar dig stort lycka till <3
Svar: Tack! Jag hade nog egentligen planerat att vänta ytterligare med att berätta, men vad sjutton jag kunde inte hålla mig. Jag vill ha den här roliga tiden dokumenterad!

Om du mått dåligt i början så har du gjort ett hästjobb med att dölja det, för inläggen har varit lika träffsäkra och roliga som alltid!

Svar: Tack! Jag har mått superbra. Har bara varit otroligt argsint men det dabbar ju inte mig.

Och vad tycker storebror om det hela?
Svar: Han är inte så insatt i det ännu. Det blir han tids nog, än är det några månader kvar. Min mage har han inte reflekterat över mer än att den är ovanligt schwungig att studsa på (hoppas lille bebisen gillar att det gungar).

Hur känns det att bli mamma en andra gång?

Svar: Jätteroligt! Vi tänker att bebisen är på pricken lik lilleman, men så är det ju inte. Det är en helt egen individ som väntas vilket känns svårt att begripa just nu.

Hoppas ni på en liten tjej för jämställdhetens skull?

Svar: En tjej vore roligt! Men jag tror det blir en pöjk. Lika välkommet det!

Vad har ni för namnförslag till det lilla underverket?

Svar: Ingen aning! Jag gillar klassiska namn. Absolut inget som går att rimma på (har själv ett namn som rimmar på allt utom möjligen julgran).

Hur många kiddos ska nu ha?
Svar: Nu hoppas vi bara att allt går väl med den här bebisen, sen får vi se. Kanske ser ni mig i Familjen Annorlunda om några år?

Är sjukt impad över att du fortfarande kan ha jeans! jag fick byta bort mina vanliga jeans mot ett par mamma-jeans redan i vecka 12!

Svar: Kunde du ha vanliga jeans till vecka 12??? Jag fick lägga mina jeans åt sidan i vecka 8 (ingen överdrift). Hehe. Det ni ser på bilden är gravidjeans.

Tack igen för att lyckönskningar!





Med lilleman i v.17


 

Med nytillskottet i v.16-17

Tidigare inlägg