En bajskorv?
Tidigare scenario i badkaret:
Jag sjunker ner i det varma vattnet, avslappn... Jag fryser till is! Känner något oidentifierbart mot mitt ben. Vad är det för något? I ögonvrån skymtar jag... Vad? Något fläckigt. Avlångt.
- DET ÄR EN BAJSKORV! tänker jag förskräckt samtidigt som jag ser hela mitt hygieniska liv passera i revy (lever man ett liv omgiven av barn har tankarna alltid nära till bajs).
Hundradelen senare kopplar min hjärna om och jag inser att bajskorven är en ko. PJUH!
Ni kan ju gissa vem som befinner sig på slakt.
Jag sjunker ner i det varma vattnet, avslappn... Jag fryser till is! Känner något oidentifierbart mot mitt ben. Vad är det för något? I ögonvrån skymtar jag... Vad? Något fläckigt. Avlångt.
- DET ÄR EN BAJSKORV! tänker jag förskräckt samtidigt som jag ser hela mitt hygieniska liv passera i revy (lever man ett liv omgiven av barn har tankarna alltid nära till bajs).
Hundradelen senare kopplar min hjärna om och jag inser att bajskorven är en ko. PJUH!
Ni kan ju gissa vem som befinner sig på slakt.
Inte en vanlig dag
Ni kanske har gått omkring och trott att den här dagen är en helt vanlig dag?
Nej nej. Det här är dagen då vi fick OTROLIGT goda nyheter angående vår bil. För ett tag sedan lämnade vi in den på verkstad för en "check up" och bilnissen lovade då att vår gullrostiga lilla Reanult aldrig skulle gå igenom en besiktning. Det var så många fel menade han, att det skulle kosta oss en förmögenhet att få allt lagat.
Idag besiktigade min kille bilen och besiktningskontrollanten fann ETT ENDASTE lättfixat fel.
???!!!!???!?!?!?!?
Jag har frågat min kille flera gånger om kontrollanten måhända hade 1) dålig syn eller 2) var en praktikant eller 3) var berusad eller 4) alltihopa? Min kille har intygat flera gånger att nej, varken eller.
Hoppla.
Nej nej. Det här är dagen då vi fick OTROLIGT goda nyheter angående vår bil. För ett tag sedan lämnade vi in den på verkstad för en "check up" och bilnissen lovade då att vår gullrostiga lilla Reanult aldrig skulle gå igenom en besiktning. Det var så många fel menade han, att det skulle kosta oss en förmögenhet att få allt lagat.
Idag besiktigade min kille bilen och besiktningskontrollanten fann ETT ENDASTE lättfixat fel.
???!!!!???!?!?!?!?
Jag har frågat min kille flera gånger om kontrollanten måhända hade 1) dålig syn eller 2) var en praktikant eller 3) var berusad eller 4) alltihopa? Min kille har intygat flera gånger att nej, varken eller.
Hoppla.
Skål på det!
Sluta ring jag blir så nervös
Finns det något svettigare än när försäkringskassan ringer?? Skulle inte tro det.
Jag blir lika toknervös varje gång.
- Jaha! tänker jag. Nu är det kört. Nu har jag ovetandes råkat skattefiffla med ett aktiebolag som jag inte har. FAAAAN också! Nu kommer jag vara återbetalningsskyldig de närmsta tvåhundra åren.
Fast sen visar det sig att dom bara vill kolla upp så att min adress stämmer eller dylikt.
Faktum är att di är himla trevliga och hjälpsamma, di däringa försäkringskassefolket.
Jag blir lika toknervös varje gång.
- Jaha! tänker jag. Nu är det kört. Nu har jag ovetandes råkat skattefiffla med ett aktiebolag som jag inte har. FAAAAN också! Nu kommer jag vara återbetalningsskyldig de närmsta tvåhundra åren.
Fast sen visar det sig att dom bara vill kolla upp så att min adress stämmer eller dylikt.
Faktum är att di är himla trevliga och hjälpsamma, di däringa försäkringskassefolket.
Vart ställde jag bilen nu igen?
Det här med att åka och handla och sedan komma ihåg vart jag har parkerat bilen...
Jo jag vet att det finns riktmärken på många parkeringar men det hjälper inte så värst. Och än värre har det blivit nu när jag dessutom är påverkad av diverse gravidhormoner som blockerar minnescentrat.
Igår var jag nära att behöva stiga tillbaka in på Ica och begära efterlysning i högtalarna.
- Kan grå renault vänligen rulla sig själv till ingången, desperat ägare väntar.
Nästa steg hade varit att koppla in Interpool.
Men jag löste det tillslut själv.
Jo jag vet att det finns riktmärken på många parkeringar men det hjälper inte så värst. Och än värre har det blivit nu när jag dessutom är påverkad av diverse gravidhormoner som blockerar minnescentrat.
Igår var jag nära att behöva stiga tillbaka in på Ica och begära efterlysning i högtalarna.
- Kan grå renault vänligen rulla sig själv till ingången, desperat ägare väntar.
Nästa steg hade varit att koppla in Interpool.
Men jag löste det tillslut själv.
??
Angående vårt bröllop
Jag har lovat min kille att sjunga "I will always love you" på vårt bröllop. Jag är visserligen helt tondöv, men säg den artist som aldrig sjunger falskt?
- If I should stay I would only be in your way. So I´ll go...
Bryt!
Det där lät deppigt. Jag får nog göra om en del av texten. Sen när det är mellanmusik eller vad man kallar det ska jag sjungprata i takt så där snyggt som artister brukar göra.
- Älskling *paus* Jag älskar dig *paus* Du är mitt allt *paus*.
Inte ett öga kommer vara torrt bland gästerna när jag är klar.
Min kille svarade med tystnad när jag berättade om mina planer. Det gör inget. Ibland när man blir så där glad och lycklig är det lätt att inte finna orden.
- If I should stay I would only be in your way. So I´ll go...
Bryt!
Det där lät deppigt. Jag får nog göra om en del av texten. Sen när det är mellanmusik eller vad man kallar det ska jag sjungprata i takt så där snyggt som artister brukar göra.
- Älskling *paus* Jag älskar dig *paus* Du är mitt allt *paus*.
Inte ett öga kommer vara torrt bland gästerna när jag är klar.
Min kille svarade med tystnad när jag berättade om mina planer. Det gör inget. Ibland när man blir så där glad och lycklig är det lätt att inte finna orden.
Actionfyllt toalettbesök
Det är spänning i vardagen att besöka en offentlig toalett i sällskap av litet barn. Det ska ni veta.
I veckan uppsökte jag och lilleman toaletten på en restaurang. Ni vet en sådan där handikappvänlig variant med tio meter mellan toalettstol och dörr och där man låser genom att endast dra handtaget uppåt.
När jag sitter där på toan ser jag plötsligt hur lille barnet travar fram till dörren, griper tag i handtaget och säger lugnt.
- Mamma. Jag går ut nu.
Ut. UT??! Nämen nämen...
- Stanna här! Kom tillbaka! ÖPPNA INTE!! ber jag desperat samtidigt som jag i slowmotion ser hur lillen vrider det simpla låshandtaget nedåt.
Vad göra?
Ja jag fick naturligtvis, med byxorna nere vid knäna, slänga mig upp från toastolen för att förhindra en smärre katastrof.
En sekund!! Så långt ifrån var jag att stå ankeborg* inför en halv restaurang.
* Ankeborg. Annat ord för att vara skyld endast upptill.
I veckan uppsökte jag och lilleman toaletten på en restaurang. Ni vet en sådan där handikappvänlig variant med tio meter mellan toalettstol och dörr och där man låser genom att endast dra handtaget uppåt.
När jag sitter där på toan ser jag plötsligt hur lille barnet travar fram till dörren, griper tag i handtaget och säger lugnt.
- Mamma. Jag går ut nu.
Ut. UT??! Nämen nämen...
- Stanna här! Kom tillbaka! ÖPPNA INTE!! ber jag desperat samtidigt som jag i slowmotion ser hur lillen vrider det simpla låshandtaget nedåt.
Vad göra?
Ja jag fick naturligtvis, med byxorna nere vid knäna, slänga mig upp från toastolen för att förhindra en smärre katastrof.
En sekund!! Så långt ifrån var jag att stå ankeborg* inför en halv restaurang.
* Ankeborg. Annat ord för att vara skyld endast upptill.
Att rensa bort inlägg eller kommentarer
Någon skrev att jag ofta plockar bort inlägg när jag får kritik. "Ofta" är att överdriva. Av 7238 inlägg (exakt) som jag har producerat har jag kanske plockat bort fem stycken. Och det är min fulla rätt att så göra.
Min tankegång senaste månaderna (obs det här mynnar INTE ur SizeMe-inlägget utan det här är något som jag har överlagt med mig själv under en tid):
Under 2011 fick jag många tråkiga kommentarer. Inte varje dag, men oftare än vad som kändes roligt. Det var kommentarer som tog min energi och stal av glädjen till att blogga. Det kunde vara alltifrån hur jag stavar och uttrycker mig till rena dumförklaringar. Jag hade ångest och ont i magen varje gång jag skulle skriva något, men jag härdade ut för som bloggare ska man tåla allt. Annars är man "dålig på att ta kritik" och det är enligt många läsare den värsta egenskapen man kan ha. Det används till och med som ett skällsord.
Min tankegång senaste månaderna (obs det här mynnar INTE ur SizeMe-inlägget utan det här är något som jag har överlagt med mig själv under en tid):
Under 2011 fick jag många tråkiga kommentarer. Inte varje dag, men oftare än vad som kändes roligt. Det var kommentarer som tog min energi och stal av glädjen till att blogga. Det kunde vara alltifrån hur jag stavar och uttrycker mig till rena dumförklaringar. Jag hade ångest och ont i magen varje gång jag skulle skriva något, men jag härdade ut för som bloggare ska man tåla allt. Annars är man "dålig på att ta kritik" och det är enligt många läsare den värsta egenskapen man kan ha. Det används till och med som ett skällsord.
Kring jul stod jag i valet och kvalet huruvida jag skulle orka fortsätta att verka på nätet. Glädjen över skrivandet hade helt försvunnit. Men så bestämde jag mig för att ta min blogg i egna händer. JAG styr över stämningen här. Vill jag att stämningen ska vara trevlig med en god ton, då blir det så.
Tro då inte att jag härjar loss hej vilt och rensar bland kommentarer och inlägg. Det gör jag INTE. Långt ifrån! Men känner jag att något har misstolkats, att stämningen är tråkig eller att ett inlägg som är menat att vara roligt istället blir till något som stjäl min energi då gör jag något åt det. För jag är inte skyldig en endaste människa någonting. Jag är bara skyldig mig själv att må bra och känna glädje över det jag gör.
Tro då inte att jag härjar loss hej vilt och rensar bland kommentarer och inlägg. Det gör jag INTE. Långt ifrån! Men känner jag att något har misstolkats, att stämningen är tråkig eller att ett inlägg som är menat att vara roligt istället blir till något som stjäl min energi då gör jag något åt det. För jag är inte skyldig en endaste människa någonting. Jag är bara skyldig mig själv att må bra och känna glädje över det jag gör.
Jag kan faktiskt bli förbannad på mig själv när jag tänker på hur många konstiga, taskiga, tönt-pretentiösa rent av barnsliga kommentarer jag har låtit stå kvar i MIN blogg. Jag kan bli förbannad när jag tänker på den energi jag har lagt ner på att besvara och förklara mig inför (oftast) anonyma, humorbefriade människor. Så onödigt.
Den tiden kunde jag istället ha lagt på er läsare som ger glädje och det tänker jag göra från och med nu.
Den tiden kunde jag istället ha lagt på er läsare som ger glädje och det tänker jag göra från och med nu.
Att veta att det är jag som bestämmer vad som gäller på MIN blogg, i MITT forum, under MITT namn känns tryggt. Det gör att jag vågar fortsätta bjuda på mig själv, mina tankar, mina brister och mina styrkor.
Jag älskar trots allt att blogga och det påminde ni mig om här. Tack igen för all kärlek! 2012 ska bli ett roligt bloggår. För det har jag bestämt.
Mia Skäringer (haha jag älskar Mia)
Salta katten
Salta katten. Mmm... Goda!
Minns en gång när jag var liten och hade smugit in en salt katt under min sängkudde, en tablett som jag sedan smusslade vidare in i munnen efter läggdags.
Sen vaknade jag på morgonen och insåg att jag somnat ifrån tabletten och att den nu satt fastklistrad uppe i gommen. En fruktansvärd smak hade hunnit sprida sig i svalget under de cirka åtta timmar svarta katten levt och verkat i min mun.
Vad jag gjorde?
Ja jag smaskade naturligtvis vidare. Godis var inget som tioåriga jag slösade med hur som helst.
Sen vaknade jag på morgonen och insåg att jag somnat ifrån tabletten och att den nu satt fastklistrad uppe i gommen. En fruktansvärd smak hade hunnit sprida sig i svalget under de cirka åtta timmar svarta katten levt och verkat i min mun.
Vad jag gjorde?
Ja jag smaskade naturligtvis vidare. Godis var inget som tioåriga jag slösade med hur som helst.
Rädd för att cykla
Jag har plockat fram min cykel.
När jag inte har cyklat på länge kan jag typ känna mig skraj för att cykla. Det är sant! Skittöntigt. Värst är om jag måste plinga på en fotgängare eller dylikt för då måste jag släppa en hand från styret. Läskigt!
Ja, jag kan ju inte gärna STANNA för att sedan plinga. Hur skulle det se ut?
Hoho! Hallå där lille fotgängare! Jo just precis, det är jag som står parkerad här hundra meter bort som plingar på dig. Skulle du möjligen kunna träda lite å sidan så att jag kan cykla förbi? Tack. Okej pass opp för nu ko ko ko ko ko koooommer jag.
När jag inte har cyklat på länge kan jag typ känna mig skraj för att cykla. Det är sant! Skittöntigt. Värst är om jag måste plinga på en fotgängare eller dylikt för då måste jag släppa en hand från styret. Läskigt!
Ja, jag kan ju inte gärna STANNA för att sedan plinga. Hur skulle det se ut?
Hoho! Hallå där lille fotgängare! Jo just precis, det är jag som står parkerad här hundra meter bort som plingar på dig. Skulle du möjligen kunna träda lite å sidan så att jag kan cykla förbi? Tack. Okej pass opp för nu ko ko ko ko ko koooommer jag.
Nej det går ju inte. Men ge mig några dagar så är jag snart varm i kläderna.
Ingenting är Mission Impossible
Igår tittade vi på Mission Impossible.
Jag är mäkta imponerad av Ethan Hunt (Tom Cruise). Han är en 2000-talets MacGyver. Det finns liksom ingenting som han inte klarar av.
Om MacGyver fixade en akut cykelkedja av ett tuggummi och ett gem (nog så häftigt på 80-talet) så slänger sig Ethan Hunt ut från höga byggnader samtidigt om han (under själva fallet) fixar en fallskärm åt sig själv med hjälp av en bit tandtråd och en kalsong.
Gotta love it.
Jag är mäkta imponerad av Ethan Hunt (Tom Cruise). Han är en 2000-talets MacGyver. Det finns liksom ingenting som han inte klarar av.
Om MacGyver fixade en akut cykelkedja av ett tuggummi och ett gem (nog så häftigt på 80-talet) så slänger sig Ethan Hunt ut från höga byggnader samtidigt om han (under själva fallet) fixar en fallskärm åt sig själv med hjälp av en bit tandtråd och en kalsong.
Gotta love it.
Och tekniken den går framåt
Från Skövde Nyheter.
Betala med mobilen i butik alltså. Intressant. Det händer så sjukt mycket med tekniken hela tiden.
När jag i gymnasiet gled runt med min Nokia 6110 (tror jag den hette) (snake? någon?) kunde jag inte ens drömma om att jag några år senare skulle besitta en mobil med ring, sms, mms, internet, film och fotofunktion i ett. Bland många andra funktioner.
Idag sitter jag här med min iPhone och tänker att nu, NU, kan det väl ändå inte komma något mer? Nu måste väl ändå tekniken ha nått sin topp? Vad kan vi möjligen mer uppfinna?
Men jag vet ju att vi inte har nått toppen. När min son blir vuxen kommer han antagligen äga teknikprylar som jag i nuläget inte ens kan fantisera mig fram till.
Coolt. Och lite läskigt.
När jag i gymnasiet gled runt med min Nokia 6110 (tror jag den hette) (snake? någon?) kunde jag inte ens drömma om att jag några år senare skulle besitta en mobil med ring, sms, mms, internet, film och fotofunktion i ett. Bland många andra funktioner.
Idag sitter jag här med min iPhone och tänker att nu, NU, kan det väl ändå inte komma något mer? Nu måste väl ändå tekniken ha nått sin topp? Vad kan vi möjligen mer uppfinna?
Men jag vet ju att vi inte har nått toppen. När min son blir vuxen kommer han antagligen äga teknikprylar som jag i nuläget inte ens kan fantisera mig fram till.
Coolt. Och lite läskigt.
Vill ha mitt eget täcke
Det här med att dela täcke är ingen höjdare för mig alltså.
Delar ni täcke med partner?
Jag måste ha mitt eget täcke så att jag fritt kan ändra täckpositionen efter behov. Ena stunden vill jag ha jag hela täcket över mig, nästa stund har jag tråcklat in det mellan knäna för att sekunden senare ha ordnat en härlig täckhög under armen, wonderbart.
För några år sedan var jag ute och reste med några kompisar. En natt delade vi en liten säng på tre personer (vad gör man när sängplatserna tryter). Vi hade ETT täcke. Jag låg i mitten och hade med andra ord noll kontroll över vart på kroppen täcket skulle vara. Fruktansvärt minne.
Delar ni täcke med partner?
Jag måste ha mitt eget täcke så att jag fritt kan ändra täckpositionen efter behov. Ena stunden vill jag ha jag hela täcket över mig, nästa stund har jag tråcklat in det mellan knäna för att sekunden senare ha ordnat en härlig täckhög under armen, wonderbart.
För några år sedan var jag ute och reste med några kompisar. En natt delade vi en liten säng på tre personer (vad gör man när sängplatserna tryter). Vi hade ETT täcke. Jag låg i mitten och hade med andra ord noll kontroll över vart på kroppen täcket skulle vara. Fruktansvärt minne.
Mitt älskade täcke.
Svårstavade ord
Ett ord som jag ideligen stavar fel är "professionell" (blev det rätt nu?).
Jag blir helt svettig när jag når det ordet i en mening. Proffi... Näe jag menar profesi... Eller näe... Gah! Jag lär mig aldrig. Då har jag ju ändå skrivit det ordet många gånger eftersom jag är en väldigt proff... Profi... Proffsig person. Ehum...
En annan sak som jag ständigt lurar mig på är "fåtölj". Fottölj? Fotölj? Fåttölj? Gah! "Accessoar" ska vi inte ens tala om så det gör vi inte, eller hur Christoffer?
Har ni några sådana där jobbiga ord som liksom förföljer er med all sin svårhet?
Jag blir helt svettig när jag når det ordet i en mening. Proffi... Näe jag menar profesi... Eller näe... Gah! Jag lär mig aldrig. Då har jag ju ändå skrivit det ordet många gånger eftersom jag är en väldigt proff... Profi... Proffsig person. Ehum...
En annan sak som jag ständigt lurar mig på är "fåtölj". Fottölj? Fotölj? Fåttölj? Gah! "Accessoar" ska vi inte ens tala om så det gör vi inte, eller hur Christoffer?
Har ni några sådana där jobbiga ord som liksom förföljer er med all sin svårhet?
Spiderchick får huvudbry.
Spänning i vardagen
Sak som alltid händer på film: En person kommer hem från jobbet. Stiger in i sin lägenhet, tänder lampan och BOOM där i en fåtölj sitter en skum typ med korslagda ben.
- Vavavvaa... Hur kom du in? frågar personen förfärat vart på den skumma typen viftar triumferande med en kofot eller dylikt.
- Vavvavava vad vill du mig?
- Jag vill ha information... svarar skumpersonen (vanligen).
Nu funderar jag på att göra samma sak här hemma. När min kille kommer hem från jobbet så BOOM sitter jag där helt överraskande i mörkret och skummar mig.
- How did you get in? kommer min kille fråga så snart han har lugnat ner sig från chocken.
- I live here you know, svarar jag och viftar med mina nycklar.
- Vavavava... Vad vill du??
- I want som information... Did you or did you NOT buy milk?
Ha!
Snacka om att väva in spänning i vardagen.
- Vavavvaa... Hur kom du in? frågar personen förfärat vart på den skumma typen viftar triumferande med en kofot eller dylikt.
- Vavvavava vad vill du mig?
- Jag vill ha information... svarar skumpersonen (vanligen).
Nu funderar jag på att göra samma sak här hemma. När min kille kommer hem från jobbet så BOOM sitter jag där helt överraskande i mörkret och skummar mig.
- How did you get in? kommer min kille fråga så snart han har lugnat ner sig från chocken.
- I live here you know, svarar jag och viftar med mina nycklar.
- Vavavava... Vad vill du??
- I want som information... Did you or did you NOT buy milk?
Ha!
Snacka om att väva in spänning i vardagen.
Begravning
Idag har vi tagit farväl av älskade morfar.
Han levde ett långt liv min morfar. Vilken tur att han gick på den där dansen för 70 år sedan för annars hade han aldrig träffat min mormor, mamma hade aldrig kommit till världen och jag hade antagligen svävat runt som en förvirrad och högst obefruktad liten själ någonstans där... Ja där man nu är när man ännu inte finns.
Jag kommer sakna min morfar mycket! Men jag bär med mig många fina minnen.
Han levde ett långt liv min morfar. Vilken tur att han gick på den där dansen för 70 år sedan för annars hade han aldrig träffat min mormor, mamma hade aldrig kommit till världen och jag hade antagligen svävat runt som en förvirrad och högst obefruktad liten själ någonstans där... Ja där man nu är när man ännu inte finns.
Jag kommer sakna min morfar mycket! Men jag bär med mig många fina minnen.
Min sons hand och min morfars hand. Bilden togs när lilleman var fem veckor gammal. Det skiljer 90 år mellan händerna.
Färdigt och klart
Nu kan man tydligen gå till affären och köpa en färdig pesto/fetaostblandning, att ha till lax.
- Hur svårt är det att blanda fetaost och pesto själv?? undrar jag i mitt stilla sinne varje gång jag ser reklamen på tv.
Diskussion vi haft på twitter angående "färdigfenomenet":
Haha! Alltså, jag älskar hur företagen tjänar pengar på oss och vår... Jag vet inte, lathet? Jag tycker att det är fascinerande.
- Hur svårt är det att blanda fetaost och pesto själv?? undrar jag i mitt stilla sinne varje gång jag ser reklamen på tv.
Diskussion vi haft på twitter angående "färdigfenomenet":
Haha! Alltså, jag älskar hur företagen tjänar pengar på oss och vår... Jag vet inte, lathet? Jag tycker att det är fascinerande.
Hur satt kungabarnen still?
Idag såg jag den här videon på Ebbas blogg. Den föreställer Victoria fem år och Carl-Philip tre år, i kyrkan (!) inför 700 (!!!) inbjudna gäster.
Alltså... Hur nervösa måste inte kungen och drottningen ha varit som småbarnsföräldrar vid så där stora tillställningar? Med kids vet man aldrig vad som kommer att hända eller vad som kommer sägas, något som både är både roligt och nervöst beroende på situation.
Hur fick dom barnen att sitta still vid alla evenemang?? Fick dom lugnande innan? Var dom bara med under korta stunder? Fanns det måhända en nanny i bakgrunden som jagade efter när kronprinsessan bestämde sig för att krypa in mellan benen på statsministern (med säpo ett halvt kryp bakom)?
Det är sådana här frågor jag kan ligga sömnlös över.
Alltså... Hur nervösa måste inte kungen och drottningen ha varit som småbarnsföräldrar vid så där stora tillställningar? Med kids vet man aldrig vad som kommer att hända eller vad som kommer sägas, något som både är både roligt och nervöst beroende på situation.
Hur fick dom barnen att sitta still vid alla evenemang?? Fick dom lugnande innan? Var dom bara med under korta stunder? Fanns det måhända en nanny i bakgrunden som jagade efter när kronprinsessan bestämde sig för att krypa in mellan benen på statsministern (med säpo ett halvt kryp bakom)?
Det är sådana här frågor jag kan ligga sömnlös över.
Hur länge satt Victoria och Carl-Philip still?
