Snälla svara på veckans fråga i min blogg

Nu undrar jag - vilken middagsreceptperson är ni?
 
1. StriktaStina
Självklart läser man ett recept från A till B till C, det tycker StriktaStina. Varför annars plocka fram ett recept alls? Anges det till exempel ett halvt kryddmått salt ja då mäter man noggrant upp ett halvt kryddmått salt. Måtten och ingredienserna är ju angivna av anledning?? Inget frifräsande här inte. Det blir godast så. 
 
2. HöftigaHulda 
HöftigaHulda lagar mat så som namnet antyder - hon höftar. Ett recept är en slags inspiration tycker Hulda, sen gör man ungefäääääär så som det anger. Huldas tålamod har aldrig tillåtit henne mäta upp några kryddor i mått någonsin och står det till exempel olivolja kan man väl lika gärna ha rapsolja? Vad spelar det för roll? Det blir alltid gott ätbart. 
 
3. ReceptlösaRebecka 
Recept?? HAHA! Tillåt ReceptlösaRebecka att skratta en smula. Rebecka har nämligen aldrig använt ett matrecept i hela sitt liv och planerar inte att börja med det heller. Istället går Rebecka på känsla i kombination med många avsmakningar. Det blir middag varje dag ändå. 
 
Min man är StriktaStina. Själv är jag en solklar Hulda. 
 
Vem är ni?
 
 
Liten person med mat som jag inte har lagat. 
 

Tre random

1. Kolla in det här roliga spelet som vi spelade med barnen i veckan! 
 
 
 
 
 
 
Kan meddela att vi avbröt spelet ganska abrupt. 
 
2. Nog för att jag har stött på många knepiga avokados under mina år men den här tog nog ändå priset. Den var mjuk, trådig OCH stenhård samtidigt. Hur är det ens möjligt? 
 
 
 
 
 
3. Min bror Jonas har varit i USA och visade på Facebook att någon hade råkat stava hans namn fel. 
 
 
 
 
 
En kompis som också heter Jonas har tydligen blivit kallad för Gonas. Skrattade orimligt länge åt det. Vilket är knepigt för så roligt är det inte ens?? Men a ja. Det är väl härligt att bli road i det lilla. 
 

Skratta så man får ont i magen

Att skratta så där så tårarna sprutar och magen värker... Det är så himla härligt! 
 
Tre tillfällen jag har skrattat så magen värker det senaste: 
 
1. Med min man 
Eller nja, kanske inte med utan mer ÅT honom. Jag kan inte skriva varför för det vore att lämna ut honom men tro mig när jag säger att han var involverad i ett så sjukt roligt missförstånd. Jag skrattade så magen värkte. Min man stackarn tog tillslut lite illa upp så jag fick försöka kväva skrattet vilket gjorde att jag gick runt och frustade en hel kväll. Förlåt! 
 
2. Med mina vänner 
Jag träffade två av mina äldsta vänner för ett tag sedan och vi pratade om Nya Zeelandsresan som vi gjorde tillsammans för tio år sedan. På den här resan hittade vi en klädaffär som reade ut hela sitt sortiment på grund av konkurs och här gick vi av oklar anledning BANANAZ. Alltså vi köpte så konstiga kläder? Det fanns ju en anledning till att butiken reade ut skiten, om man säger så. Herregud vad vi skrattar VARJE gång vi pratar om det. 
 
3. Med Matilda 
Jag och Matilda flabbar varje dag men ibland får vi till ett riktigt ont i magen-skratt. Så där att man känner att nu måste jag sluta för annars går hela buken sönder. Oftast handlar det om att vi drar något till överdriftens kant. Typ att vår bokföringsfirma kommer låsa in oss i en bur för att vi inte har lagt våra fakturor i numrerad ordning. Och sen vevar vi liksom vidare på det tills historien är helt bortom all typ av normalitet. Garanterat icke-roligt för den som inte är invigd i vårt språk. Men kul för oss. Och väldigt privligerat att ha en kollega som man är så synkad med i fantasin. 
 
 
 
 
 

Profilbilder genom åren

Jag scrollade igenom min Facebooksida häromdagen och tänkte bjussa er på några av alla mina profilbilder genom åren. 
 
1. Min första profilbild var fotad från sidan. På den tiden, det vill säga för typ tio år sedan, skulle man helst vara så anonym som möjligt på nätet eftersom det kunde vara "farligt" att vara för öppen. HAHA! Tillåt mig själv fnissa brunstigt. År 2018 är jag nämligen osäker på om jag fortfarande har något privat?? Rent tracking-mässigt alltså. Ibland får jag känslan av att Facebook och Google vet färgen på min underkläder. 
 
 
 
 
 
 
2. Efter anonymitetens glada dagar följde jag upp med den här tjusiga teckningen av mig själv. Jag fick den av en bloggläsare och blev så himla ärad och glad. 
 
 
 
 
 
 
 
3. Här kan man ju undra vad som hände? Well studier i textil och mode hände. En känsla av att vilja vara arty farty hände. 
 
 
 
 
 
4. Den här profilbilden är fotad på en after work med mitt dåvarande jobb i Göteborg. Jag hade en bebis hemma och ammade fortfarande vilket man kan se på mitt tunna hår. Man kan även se att det här fortfarande var på den tiden då jag gärna fotades ovanifrån (mer smickrande tydligen??) (man såg "smalare" ut??) och gärna bjussade på en ankmun. Jösses vad ankmunnar det vimlade av i selfiens begynnelse. Minns ni?
 
 
 
 
 
 
5. Nästa profilbild fotade jag i Stockholm efter min "plåtning" med tidningen Mama. Jag har aldrig blivit proffssminkad varken förr eller senare och kände mig on fleak. 
 
 
 
 
 
 
6. Den här bilden är fotad på en balkong i Turkiet. Jag ville väl visa mig världsvan eller nåt. Klänningen är ett sample från mitt dåvarande jobb på ett modeföretag. Jag hade en räääääätt stor garderob på den tiden. 
 
 
 
 
 
7. Thihi vad söt jag var här! Tyckte jag själv. Med mössan på svaj. Jag fotade bilden i hallen i vår dåvarande lägenhet i Skövde. 
 
 
 
 
8. Den här profilbilden tog jag på tåget på väg hem från en av min och Matildas många föreläsningar. Jag gillade den för att ljuset var så fint.
 
 
 
 
 
9. Min nuvarande profilbild är den här. Jag har gått från att fota mig själv ovanifrån till att föredra att fota mig själv underifrån (eller rakt framifrån förstås). Underifrån är mer power. Jag har liksom inte lika många fucks to give som 34-åring. Fotot är taget på en lunchställe i stan och jag minns att jag hade en förjedra bra läppstiftsdag. 
 
 
 
 
Japp. Det var det. 
 
Profilbilderna på Facebook - ett liv. 

Tio tips hur man hanterar trots

Jag fick en fråga. 
 
Dina bästa tips för att hantera 3års "trots" / humör / skrik och det där ljuvligt högljudda tårfyllda som tydligen hör till åldern. Barnets känslor löper amok och varken mamma eller barn (tror jag) hänger med i svängarna.
 
Well. Jag är på intet sätt expert.
 
Men baserat på egna erfarenheter kommer här mina bästa tips hur man hanterar trots:
 
1. Stanna upp och ta ett djupt andetag.
Ofta. 
 
2. Välj strider som är viktiga för dig.
Kanske måste man borsta tänderna varje dag även om det är tråkigt och tyvärr får man inte leka med köttknivar trots att dom ser roliga ut. Där emot är det möjligen inte så viktigt att ta strider kring matbordet (till slut kommer barnet äta), kläder (shorts i oktober? för all del, snart kommer barnet inse att livet blir mer behagligt med långbyxor) eller hygienen under näsan (ingen femtonåring, eller ens åttaåring, går runt med snor i ansiktet). Välj striderna med omsorg.  
 
3. Se humorn i trotset.
Det ÄR faktiskt komiskt att barnet bryter ihop för att hen inte fick trycka på hissknappen först. Fnissa åt det. I smyg. 
 
4. Känn dig tacksam
Det här låter pretantiöst, men känn dig tacksam för att barnet är trygg med just dig! Hen vågar skrika, gorma, gråta och veva med armarna för hen vet att du finns där med famnen full av kärlek. Oavsett. Alltid. Så himla fint ändå. Visst? 
 
5. Investera i bra öronproppar.
På riktigt. Det hjälper. 
 
6. Planera din flykt.
Om du är föräldraledig och där med är tillsammans med barnet väldigt mycket, planera in tid varje dag där du lämnar hemmet (om möjlighet finns). Ta en promenad, åk och handla, fika på stan med en kompis (eller själv). Vad som helst egentligen som gör att du får distans till barn och hem.
 
7. Utsätt inte din energi för onödigt slitage.
Undvik att ta med barnet till ställen där du vet att lockelserna är många. Tid kommer då ditt barn kommer kunna gå både in och ut ur en leksaksaffär utan någon större notis. 
 
8. Se fram emot ditt nya, kompetenta barn!
Jovisst. Nu låter jag pretantiös igen, men faktum är att bakom varje trotsperiod eller annat utvecklingssteg väntar ett barn som har lärt sig något nytt, som kan lite mer, som blivit lite större. När perioden är över, notera vad ditt barn lärt sig. 
 
9. Känn ingen skam för mig i Köpenham(n)
Typ. Det är okej att tycka att det är skitjobbigt och önska sig tillbaka till en tid då familjelivet endast fanns på funderingsstadiet. Känn ingen skam över det. Du älskar dina barn ändå. 
 
10. Trotset går över!
Det gör det. Det går över. Upprepa det för dig själv och blicka ut mot horrisonten - där borta väntar lugnet. 
 
 
 
 
 

Fina saker ens partner kan göra

Alla hjärtans dag idag!
 
Nallebjörnar, smycken, dejter och hotellnätter i alla ära. Det finns en hel del fint man kan göra för sin partner som är typ gratis. 
 
Femton fina saker ens (möjligen min) partner kan göra för en som är typ gratis:
 
1. Fixa mys framför en film. 
 
2. Säga att hen är stolt över en. Jamenar man kan vara hur vuxen som helst men det bor fortfarande ett litet barn i en som vill bli klappad medhårs. 
 
3. Ge fotmassage och INTE sluta efter en minut. 
 
4. Åka iväg en sväng med barnen och säga att nu får du vara hemma själva en timma eller två och göra ingenting. Som förälder är det otruuuuligt lyxigt att få vara inom hemmets väggar med noll saker på agendan. 
 
5. Laga ens favoritmat. 
 
6. Hålla ens hand. 
 
 
 
 
7. Ta tag i något som varit på göra-listan länge. Typ rensa ut örttio kilo papp från förrådet och åka till återvinningen. Eller borra upp den där gardinstången som stått på lut alldeles för länge eller sortera bland barnens omaka strumpor. Jo, det är sådant man blir glad för när man har familj och dessutom varit partners i typ tjugo år.
 
8. Strunt i diamantringen. Fyll bilen med papp så blir jag glad ♥ 
 
9. Borde jag höja min romantik-ribba en aning?? 
 
10. Ge kaffe på sängen. Jag älskar koffein i kombination med fluffigt täcke och horisontell position! 
 
11. Obs. Föregående gäller morgontid. Jag behöver alltså inte dricka kaffe mellan mina lakan klockan 22 på kvällen. 
 
 
 
 
 
 
12. Föreslå en promenad = frisk luft och tid med varandra i ett.  
 
13. Skratta massor åt ens skämt även om det kanske inte var så kul så man känner sig sedd och rolig. 
 
14. Överraska med att fixa barnvakt. 
 
15. Titta en i ögonen och säga "tusan vad bra vi har det - jag älskar dig". 
 
Det bästa? Allt detta kan båda parter göra för varandra året runt.
 
Häpp! 
 

Tankar om en dammsugare

Okej, med anledning av det här inlägget ploppade det upp några tankar om dammsugare. 
 
1. Mitt värsta synonymord för dammsugare är "snabeldrake". "Nu ska jag ta mig en svängom med snabeldraken" säger en del när dom ska städa. HU! *ryser*
 
2. Är inte "dammsugarförsäljare" ett knepigt yrke? Finns det ens fortfarande? Och VEM i hela friden tycker att det är rimligt att släppa in en sådan försäljare i sitt hus och sedan eventuellt köpa en dammsugare för 50 000 kr?? 
 
3. Ganska ofta har vi försäljare av olika huslarm som står och ringer på dörren klockan 19:00 på kvällen. Jo för vi vill gärna ha in en främmande karl i huset mitt i brinnande kvällsmat/läsa läxa/nattningstid. Vad härligt!
 
4. NOT. 
 
5. Det enda larm jag vill ha är det som larmar FÖR FÖRSÄLJARE AV LARM SOM RINGER PÅ DÖRREN TILL EN BARNFAMILJ KLOCKAN 19:00 EN MÅNDAG! 
 
6. Förlåt. 
 
7. Hamnade möjligen ur spår nu. 
 
8. Vart var jag?
 
9. Jo snabeldrake och dammsugarförsäljare är knepiga saker. 
 
10. Det var allt.
 
 
 

Tre serier som ni måste se

Det är januari. Det är mörkt. Vi längtar till våren.
 
Vad gör vi?
 
Jo vi kollar på serier såklart!
 
Här kommer mina tips på tre riktigt bra serier: 
 
1. Dark (Netflix)
Den här serien är på tyska och först var jag lite tveksam till detta för palla slungas tillbaka till tyskalektionerna i högstadiet?? Men das deutche glömde jag snabbt bort till förmån för en otruuuuligt spännande handling! Det börjar med att ett barn försvinner och snart inser man att försvinnandet är liiiite mer komplicerat än man först trott. Jag matade hela säsongen på en vecka. Baaam ba´. 
 
 
 
 
2. Stranger things (Netflix)
Jag har vanligen svårt för sci-fi men Stranger Things tycker jag balanserar bra mellan det verkliga och ja, det mindre verkliga. Dessutom nytillskottet (i säsong 2) Billy - HUR het får man lov att vara? I en hockeyfrilla dessutom? In i snyggfinkan med honom. Bums!
 
 
 
 
 
 
3. Handmaid´s Tale (HBO) 
USA har tagits över av religiösa fanatiker och kvinnor har förlorat alla sina rättigheter (mys). Huvudpersonen Offred är tjänarinna och hennes uppgift är att handla mat och alstra barn åt sina "ägare" (mys igen). Otroligt spännande serie! Om än smått obehaglig ibland. Jag längtar till säsong 2 som släpps i april. 
 
 
 
 

Osten som blev mindre

I veckan dukade jag och Spiderpapp´s fram brieost och kex som vi tänkte att vi kunde njuta av till en bra serie. 
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
• Jag plockar upp tv-kontrollen för att scrolla Netflix.
 
• Spiderpapa hugger in på osten.
 
• Jag bläddrar och bläddrar bland alla serier.
 
• Spiderpapa fortsätter äta av osten.
 
• Scroll scroll... 
 
• I ögonvrån ser jag hur Spiderpapas käkar rör sig upp och ner upp och ner upp och ner...
 
• Jag börjar känna mig lite stressad när jag bläddrar bland alla streamingtjänster.
 
• Osten blir mindre och mindre... 
 
• Scroll scroll... 
 
• Hittar jag inte något inom en minut kan jag mycket väl bli helt utan ost!
 
• Scroll scroll... 
 
• Jag hör Gunde Svans röst i huvudet skynda skynda nu är det bråttom...
 
• Alltså, osten är VERKLIGEN i Spiderpapas våld! 
 
• Scroll scroll... 
 
• Min stress har övergått i ett nästan febrigt letande. VARFÖR FINNS DET INGET ATT TITTA PÅ??
 
• Jag inser det oundvikliga. Jag kommer inte hitta någon serie och osten håller på att försvinna mitt framför ögonen på mig.
 
• Eller i alla fall mitt framför ögonvrån på mig. Jag måste göra något!
 
• STOP WITH THE EATING RIGHT NOW MOTHERFUCKER! utropar jag. PUT THE CHEESE DOWN AND LET ME SEE YOUR HANDS! 
 
• Spiderpapa fryser förvånat mitt i en ätrörelse
 
Ha! 
 
Här ansvarar jag för vårt gemensamma tv-tittande och tacken jag håller på att få är skarven av en vitmögelost??
 
Nä vet ni vad! 
 
Nu har vi infört en regel om en gemensam start på ätandet. Den som sköter tv-kontrollen ska inte behöva lida bara för att den andra inte kan hålla sitt sug i schakt. 
 
Rättvist så. 
 
Mvh // i-landsparet
 
 
 
 
 

Min bästa igenkänning

Igenkänning:
 
1. 
 
 
 
Tanken att jag någon gång har blivit betraktad och möjligen begrundad i smyg, precis så där som jag själv har suttit och betraktat och begrundat människor i smyg, är svindlande. 
 
 
 
 
2. 
 
 
Ha! Så sant! Det går även att applicera på kompisar som taggar varandra heeeela tiden men så plötsligt blir det tyst och dom verkar inte vara vänner längre och jag måste börja detektiva mig runt för att begripa vad som i hela friden har hänt??
 
 
 
 
 
3. 
 
Lätt att jag ska börja bli mer marinerad! Jag säger som Mia Skäringer - det kanske inte är jag som är överkänslig det kanske är du som är underkänslig?
 
 
 
 
 
4. 
 
Men exakt! Ett av mina ledmotiv i livet. 
 
 
 
 
 
5.
 
 
 
Relaterar. Jag har fortfarande skamkänslor för när jag missade heja på en bekant som just hade fått barn och det var två år sedan nu. Den typen av ångest pratar förresten jag och Regina om i avsnitt 10 av Veckans Smash, finns här för er som vill lyssna. 
 
 
 
 
 
6. 
 
 
 
Det här är helt klart värt att tänka på när samhället vill ge oss dåligt samvete för att vi inte dricker 14 liter vatten, förväller oss i gurkmeja och mediterar ihop med delfiner VARJE DAG.
 
 
 
 
7.
 
 
Jag och min man brukar på riktigt skylla på inbrottstjuvar när vi inte kan hitta saker här hemma. Tanken att det skulle kunna vara vi som är stökiga och ostrukturerade har inte slagit oss. Nej. 
 
 
 
 
8. 
 
 
 
Min bästa sport är att dela ut straff som i slutänden bara straffar mig själv. Som den gången då jag "straffade" min tandläkare, som jag var irriterad på, genom att avböja ett besök och sen gick det ytterligare två år utan att jag gick dit. Status just nu: Har ett stort hål som måste lagas. Mm. Men straffandet kändes FÖRJEDRA bra just då!
 
Japp. Det var den igenkänningen för nu. 
 

En ordlista

Mitt svåraste ord: Fåtölj. Blir osäker prick varje gång jag ska skriva det. Fotölj? Fåttölj? Fottölj? Jag vet inte. Innan en googling.

Mitt värsta ord: Gofika. Hu! Vad ÄR ens en ”gofika”? Är motsvarigheten en fyfika? Bläfika? Uschfika? Har även märkt att det spridit sig till middag och frukost i form av "gomiddag" och "gofrulle". 
 
 
 
 
Mina guilty pleasure-ord: Mammis, pappis, föris... Är överlag förtjust i att sätta is på ord. 

Mitt bästa ord: Rimligt.

Varför? För att det är rimligt. På så många plan.

Mitt lustigaste ord: Bitti. Som i ”morgon bitti”. Så märkligt ord! Som en dold kaksmula bland alla andra ord.

Ord som väcker språkpolisen i mig: Dem. Eller alltså, folk som konsekvent skriver ”dem” för att verka kunniga (?) men istället använder det helt fel. Typ dem skulle gå och hämta dem andra för att dem också skulle vara med dem. Skriv ”dom” istället, är mitt tips för alla oss osäkra. I övrigt bor det väldigt lite språkpolis i mig då jag inte är speciellt litteratur nobel-prisig själv. 

Mitt mest använda ord: Toppen! Jag säger det på jobbet. Hela tiden. Och mina kollegor är medberoende. Toppen toppen! utropar vi till varandra mest hela tiden. Lite tärande ibland men samtidigt... Toppen! 
 
Mitt bästa ord: Tjing. Jag fick ett mail en gång som avslutades med just tjing! Istället för hejdå. Jag blev kär direkt och har älskat tjingen sedan dess. 
 
Coppa gärna listan!
 

Spider pluggtipsar

Är ni många som är igång och pluggar efter jul?
 
Min bror är i slutspurten på sin polisutbildning och därför tycker jag det känns högst relevant att jag delar med mig av mina bästa plugga-inför-tenta tips.
 
Mina bästa plugga inför tenta tips:

1. Börja i god tid!
På så vis måste du inte kötta in hela kursboken på en gång utan kan läsa ett kort stycke var dag.
Antal studenter det här tipset har fungerat för: Många!

2. Om du börjar i så där god tid.
Försök att sortera ut det viktigaste ur boken. Finns det en sammanfattning i slutet av varje kapitel? Vad har ni pratat om på föreläsningarna? Fokusera!
Antal studenter det här tipset har fungerat för: En hel del.

3. Om du inte börjar i tid.
Skit i boken och läs endast dina anteckningar. Nöt in.
Antal studenter det här tipset har fungerat för: Ett antal.

4. Om du VERKLIGEN inte börjar i tid.
Skaffa ett fotografiskt minne. Fort! Bläddra i boken och fota av sidorna med blicken.
Antal studenter det här tipset har fungerat för: Noll. Men någon ska väl vara den första?
 
 
 
 

Mat är gott!

Jag blev inspirerad av Lisa att lista mat som gör mig glad. Som en liten motvikt till alla "så får du plattare mage" eller "du duger inte om du inte har sällskap av en diet" - budskap som vi översköljs med så här i januari. Orka liksom! Nä mat är gott och mat gör mig glad. Jag tar gärna en mage som inte är platt på det.
 
En massa mat som gör mig glad:
 
1. Mormors köttbullar (smälter i munnen)
2. Potatisgratäng 
3. Kvällsfika framför en bra serie
4. Haricots verts i ugn med olja och havssalt (kan på riktigt äta en hel plåt själv)
5. Restaurang Glädjes bearnaisesås
6. Egentligen all typ av sås?
7. Tapas. Så otroligt trevligt att plocka i tillsammans med trevligt folk. 
8. Min pappas grillmiddagar. Han sparar liksom inte på krutet. Eller ska jag säga kolen? 
9. En matig sallad med massa gojsigt gojs
10. Grillad korv i skog (faktiskt extra gott i en skog)
11. Halloumie
12. Nybakade kanelbullar med kall mjölk
13. Min kompis Åsas mat! Alltid perfektion!
14. Crepes med smarrig fyllning 
15. Mat med banan i
16. Jo ni läste rätt. Jag gillar mat med banan i. Vad som helst egentligen. 
17. Vegetarisk sushi med mycket färsk ingefära
18. Kanske inte sushi med banan? Kom jag på nu. 
19. Att bli bjuden på middag som man vet att någon lagt tid och omsorg på
19. Är överlag förtjust i att äta mat som andra har lagat
20. Julmat efter ett år utan
21. Marängsviss
22. En perfekt clementin 
23. Fetaost, oliver och rödlök i kombo
24. Baguette med tomat och brieost 
25. Och smör! För jössenamn. Jag äter inte brieost på kex eller macka utan smör emellan
26. Och det ska vara riktigt smör. Inget hittepåjox. 
27. Smörgåstårta
28. Smörgåstårta MED champagne. Fick det på en fest i Kalmar 2016. Det här är nog det trevligaste jag har upplevt i matväg någonsin. Ska bjussa på det när jag fyller 35. 
29. Avokadomacka 
30. Egentligen allt med avokado
31. Guacemole också! Med nachos... Mmm... 
32. Omöjligt att få med allt gott här känner jag
33. En del nämnda och många klämda tyvärr 
34. Blev hungrig nu
35. Avrundar 
36. Hej 
 
Vad älskar ni för mat? Lista gärna! 
 
 
 
Godaste måltiden ever. 
 

Mål 2018

Mål för 2018: 

 

• Fortsatt mycket tid med min familj och vänner

2017 har jag haft massor av tid för socialisering och det vill jag fortsätta ha även 2018. Att planera in roliga saker och lägga tid och pengar på att uppleva saker med di nära och di kära, det är grejer det. 

 

• Tid för träning

Min rygg säger åt mig att jag borde viga en stund per vecka åt styrka och möjligen yoga.

 

• Göra om köket

Det här har vi ju pratat om ett tag nu och jag tänker att 2018 är året då vårt gamla kök blir ett nytt kök. Yes! Med reservation för att vi drar ut på det ytterligare några år... Jag lovar er inget. Det finns inga garantier. Antingen händer det eller så händer det inte. SLUTA TJATA OM DEN DÄR RENOVERINGEN! Ja det kanske är jag som ideligen tar upp ämnet men jag tycker ändå att det är ni som ska sluta tjata. Okej?

 

• Utröna min karriärväg 

I´m just saying. 

 

 

 

 

 

• Ett större hus

Ett långsiktigt mål förvisso men jag lägger ändå in det. Ett större hus med stora umgängesytor och där vi kan ha julgran OCH gäster samtidigt är en dröm. 

 

• Vara lugn. Vara i nuet.

Lättare sagt än gjort för någon vars namn på latin är Ångesto Stressolato. Men 2018 då jäklar ska jag inte ligga en minut före i tanken. Näpp. Jag ska vara så luuuugn att jag till och med ligger efter i tanken. Ha! När mina kollegor på måndag morgon ringer och frågar om jag inte ska komma till jobbet så kommer jag vara superförvånad och ba va är det inte söndag fortfarande? Ha! Briljant eller vad? Obs! Planerar att ligga i synk i tanken på fredagar. 

 

 

 

Årsresumé 2017

Med bara några få dagar kvar av 2017 kommer här en liten sammanställning av året...
 
Januari: Jag träffade mitt medium. Allt det hon sa har stämt, förutom det där med pusselbitar som snart blir ett tydligare pussel. Det känner jag inte av ännu. Men jag vet att det kommer. Vad jag inte skrev till er då var att mitt medium även sa att till sommaren kommer jag träffa en person som jag är bekant med sedan innan, som kan komma att betyda mycket för mig. Nu förstår jag att det är Regina hon pratade om. 
 
Ferbuari: Jag började som medlem i nyhetspanelen i Radio Skaraborg. Fick akut börja verka påläst och lära mig saker om fransk politik och nationella militärövningar. 
 
Mars: Jag fick min första rynka. Hamnade i i-ländsk ytlighetschock och det är egentligen allt jag minns från den månaden. Just det ja vi var på Mellofinalen i Stockholm också.
 
April: Vi åkte till Mallis. En mysig resa med min fina familj. Jag och min man blev fotobombade av en Minion, som ni kanske minns. 
 
 
 
 
Maj: Kattmao och Rex flyttade in hos oss. Dessutom bröt jag näsan i en dramatisk fotbollsmatch. Jag och Matilda sa upp vårt kontor och jag lärde mig att alltid lita på min magkänsla. Jag var nämligen inte helt bekväm med kontorsidén från första början. Något som jag då tolkade som "feghet" eller "noja" men som jag nu har lärt mig är min magkänsla som säger nej. Med det sagt har kontorandet varit lärorikt och självklart roligt. Det var bara inte vad vi egentligen behövde. 
 
Juni: Vi hade möhippa för min blivande svägerska. Jag var aktuell för en tjänst på barnradion i Göteborg. Men efter en del velande och mycket ångest drog jag mig ur. Jag är inte beredd att ge upp mitt andra företagande och dessutom tror jag att tåg-pendlingen hade varit dödsstöten för min redan ansträngda relation till SJ. 
 
 
 
 
 
Juli: Vi åkte på världens bästa resa till Norge. Sen besökte vi Örebro vilket fick ett dramatiskt slut då Pruttibangbang rullade mot sin sista vila (RIP bang bang).
 
 
 
 
Augusti: Jag skrev på mitt stand up-material, övade, mådde illa, övade, mådde illa och hade diarré varje dag. Sen gifte sig min bror med världens bästa Hanna! Jag krashade deras bröllopsbild på ett hårresande vis vilket även blev min mest gillade bild på Instagram 2017 (inget ont som inte för något gott med sig). 
 
 
 
 
September: Jag deltog på Lund Comedy Festival. Jag har svaga/inga minnen från ögonblicket på scen. Men! Jag minns mycket väl det stöd som jag fick från mina fina vänner! Elin, Ammi, Matilda, Mari och Erika - I LOVE YOU! Dessutom kom Regina och stöttade. ORKA att jag har så många fina människor runt mig. I mitten på månaden kickade jag igång Veckans Smash med Regina. 
 
 
 
 
Oktober: Vi fick, efter nästan tre månader som bil-lösa, en ny bil! Jag vet att materiella saker inte har någon betydelse i det långa loppet MEN HELSKOTTA VAD SKÖNT DET ÄR ATT HA EN BIL JAG VILL ALDRIG VARA UTAN DET IGEN JAG ÄLSKAR MOTORFORDON! Jag var även nominerad till Årets Veteran i Stora Influencerpriset. Plus att jag fick veta att jag ska bli faster! Snacka om bra månad. 
 
 
 
 
November: Vi åkte till Örebro igen. Vi åkte därifrån MED vår bil. Den här gången. 
 
December: Jag rundade av året på ett mycket lugnt vis. Säg den kvadratmillimeter av vår soffa som min rumpa inte har nuddat under december?? Behövligt. 
 
Ett kontrastrikt år på många vis. 
 
Överlag har 2017 framkallat framförallt tre känslor hos mig: Eftertanke, tålamod och tacksamhet. 

Tre julklappar

Tre klappar jag fick i år:
 
1. En perkulator-plopp 
Ploppen på vår perkulator gick sönder för några år sedan och sedan dess har den stuttit fast med en bit fuktigt hushållspapper vilken med tiden har förvandlats till en svart, förkolnad (om än väldigt stadig och pålitlig) klump. 
 
 
 
 
- Hej inte så tjusigt, säger ni.
- Hej briljant LIFE HACK! säger jag.
 
Snacka om smart lösning!
 
Men nu fick vi alltså en ny plopp, av svärmor. 
 
 
 
 
 
2. En ny perkulator
Min mamma gick steget längre och gav oss en helt ny perkulator. Vår familj vill väldigt gärna slippa vårt life hack, tolkar jag det som. Hur som helst en bra gåva för när vi är många personer kring bordet brygger vår nuvarande perkulator lite för lite kaffe. 
 
 
 
 
3. En gris med mitt namn på 
När jag var liten fanns det aldrig några prylar med mitt namn på eftersom ingen mer än ungefär jag hette Moa på 80-talet. Detta vill min mamma gottgöra mig för i efterhand och när hon hittade det här lilla gris-hänget med mitt namn på så köpte hon det.
 
Tja... Hm... Alltså... Jag tycker att grisen är...
 
 
 
 
 
 ... SÅ FIN!
 
Den kommer ha en hedersplats i granen från och med nu. 
 

Julgran med traditioner

I fredags var det dags att införskaffa granen, tyckte vi. 
 
Fem mer eller mindre medvetna traditioner vi har i samband med graninköp: 
 
1. Granen är alltid två storlekar för stor för vardagsrummet
Så måste vi liksom gnida våra kroppar ut med möblemanget för att komma förbi granisen. Men what the heck. Det är bara nyttigt att träna på sin smidighet. 
 
 
 
 
 
2. Vi hittar inte julgransfoten
Man kan ju tycka att foten bör placeras på samma förvaringsställe varje år så att vi vet var vi har den men se det är vi för smarta för! När nedmonteringen av julen stundar då kommer vi nämligen på nya briljanta ställen att förvara fossingen på. Bara det att det briljanta stället är bortglömt 12 månader senare. Och på så vis håller vi traditionen vid liv. 
 
3. Granstammen är för stor för foten
Ingen jul utan att vi måste såga till stammen! Vi skulle kunna vara utan både adventsljus, lussebullar och klappar bara ingen rör sågen och stammen-traditionen! Okej??
 
 
 
 
 
4. Trassliga julgransljus
Det spelar ingen roll att vi packar ner julgransljusen slätare än slätas. Lagom till nästa jul har dom bildat avancerad ormgrop med varandra. 
 
5. Starbucksprydnaden
För några år sedan fick jag en julgransprydnad föreställande en Starbuckskaffe på posten, från en läsare. Så himla gulligt! Den här prydnaden har sedan dess haft en hedersplats i vår gran med mig som Förste Upphängare. 
 
 
 
 
 
Exakt en vecka kvar till julafton nu kompisar! 
 

Dra ner på julstressen

Pass opp kära vänner! En dryg vecka kvar till jul. 
 
Här kommer mina bästa tips hur du drar ner på julstressen: 
 
1. Minska julklapparna 
Vilka i familjen och släkten behöver du egentligen byta julklappar med? Kan det vara så att det är dags att sluta jäkta efter en julklapp till semisysslingens morbror och plastkusinens hund? I vår familj har vi dragit ner drastiskt på klappbytandet (alltså, på riktigt den här gången) vilket har minskat min julstress med typ 251% (exakt siffra). 
 
2. Ge bort en upplevelse
Kräver typ en idé och ett kuvert. Så mycket mindre stressigt och dessutom en klapp som räcker längre och blir något att längta till.
 
3. Nyttja gratis paketinslagning 
Många butiker erbjuder paketinslagning - jaaaaa tack! Att komma hem och inte behöva lägga energi på att knöggla in saker i papper och tejp är min bästa känsla i livet (uttrycket "knöggla" skvallrar möjligen om min något skaviga relation till presentinslagningar). 
 
 
 
 
 
4. Köp färdigt 
En av julens allra största stressbovar är tanken om att man plötsligt ska börja tillverka allt själv?? Koka knäck, baka bröd, griljera skinka, baka pepparkakor, stöpa ljus, fiska sill, stuva gran... KÖP är mitt budskap. Jösses, jag måste akut bullkvarta (nytt ord) efter att ha satt en deg med lussekatter. Jag skulle bränna ut mig ner till kol-nivå om jag även skulle börja stuva och stöpa massa saker. 
 
5. Delegera partner emellan 
Det är lätt hänt att samtliga julbestyr hamnar på lilla mamman i familjen. Faktum är att enligt studier är kvinnors julstress betydligt större än mäns. Det är inte okej. Se till att dela på uppgifterna. Vem köper hyacinterna? Vem fixar paket till barnen? Vem bjuder in? Vem ordnar julpyntet? Vem ser till att julkläderna är strukna? Ni fattar. 
 
6. Delegera släkten emellan
Så vida du inte gärna vill bjussa hela släkten på julbord så tycker jag verkligen att du kan begära av dina gäster att bidra. Och det gör folk i regel i gärna. Är det du som är julaftonens gäst frågar du självklart vad du kan hjälpa till med. 
 
Häpp.
 
Det var mina tips.
 
Vilka är era? 

Luciaminnen

Eftersom jag har sjungt i kör under hela mitt uppväxt samt även gått i skolan under de år då Luciatraditionen varit stark och inte det minsta ifrågasatt ur någon som helst synvinkel har jag många många MÅNGA Luciaminnen. Både roliga och mindre roliga. 
 
Jag har vaskat fram tre guldkorn: 
 
Minne 1: Året var 1999. Jag gick i nian och vi skulle rösta fram en kandidat i klassen. Min kompis ville uttalat GÄRNA bli Lucia. Men några killar tyckte att hon tog för mycket plats och drog därför igång en kampanj som gick ut på att få alla att rösta fram någon annan tjej. Det blev någon annan. 
 
Minne 2: Året var 1994 och jag var 11 år. Jag och min kompis lussade med vår kör. Vi glömde dock bort den lilla parentesen att vi stod på en scen inför massa människor och istället för att sjunga stod vi och pratade med varandra under hela uppträdandet. Möjligt att vi flabbade en del också. Efteråt var vår körledare vansinnig på oss då hon tydligen hade gestikulerat flera gånger (antagligen med hjälp av någon slags "snitt över halsen"-rörelse) att vi skulle hålla tyst. Vi hade förstört hela uppträdandet tyckte hon. Något jag inte har ifrågasatt varken förr eller senare. 
 
Minne 3: Det var återigen 90-tal. Min bror uppträdde med Lucia i skolan och övriga familjen satt i publiken. Alla barnen läste en dikt tillsammans som avslutades med raden "fira vår advent". Dock har ju barn en tendens att sätta sin egen prägel på saker och ting vart på alla tog i från tårna och skrålade VIA VÅ AVENT. Sedan dess säger vi inte "fira advent" längre i vår familj. Vi säger via-vå-avent. Jag brukar låtsas att det är en finare variant av adventshälsning, på latin. 
 
Glad Lucia önskar jag Eder.
 
 
 
Sätter stämning med ljusbild från ett annat år. 
 

När slajmet nådde nya nivåer

- Mamma kan vi göra slajm? undrade femåringen igår när jag stod och lagade mat. 
 
What the heck tänkte jag. Slajm är lätt att koka och jag står ändå vid spisen. Ibland ska man säga ja också. Så slajm blev det. Little did I know...
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
• Vi kokar ihop slajm på vatten, potatismjöl och karamellfärg. Lätt som en plätt.
 
 
 
 
• Femåringen sätter sig vid bordet och börjar genast leka med slajmet och sina bilar 
 
• OJ som han leker! 
 
GENIDRAG tänker jag. Barnet har roligt och jag får laga mat i lugn och ro.
 
 
 
 
 
• Jag hackar sallad och begrundar vilken bra och aktiverande mamma jag är na na na na...
 
• Plötsligt vrider jag huvudet mot köksbordet och ser till min förfäran hur femåringen på alldeles för kort tid har tagit slajmandet till helt nya nivåer. 
 
• Vår förvisso outtalade men ändå givna (??) överenskommelse om att slajmet ska hålla sig i skålen och ingen annanstans efterföljs inte längre. Istället är det det slajm på golvet, slajm på bordet och slajm på stolarna!
 
• Spiderpapas jobb-iPad som lämnats i utkanten av köksbordet är farligt nära att bli slajmad.
 
• Jag ser framför mig hur Spiderpapa efter endast en månad på nya jobbet måste ringa och felanmäla sitt viktigaste jobbverktyg.
 
• Orsak: Kroniskt igen-slajming!
 
BRRRYYYYT ropar jag och kastar mig mot köksbordet med papper och trasor i högsta hugg. 
 
• Jippi det är roooligt med slajm! tjoar femåringen bekymmerslöst och verkar inte se att hans mamma just nu glider runt på golvet i pölar av slajm och sitt eget stress-svett. 
 
• Detta måste torkas upp NU för om slajm stelnar är det svinsvårt att få bort. 
 
• Det är antagligen lättare att tvätta bort stelnat cement än slajm!
 
Potatismjöl och vatten byggde detta hus kommer det stå på Hemnet i framtiden när folk förstår potentialen i detta byggmaterial. 
 
• Jag ser framför mig hur vi i årtionden framöver ska behöva framleva våra liv i sviterna av femåringens slajmfest gone wrong. 
 
• När vi säljer bostaden i framtiden kommer det stå i prospektet "stötvisa slajmskador i husgrunden kan förekomma". 
 
• I husgrunden!! Fattar ni??
 
• Är det ens möjligt för slajm att nå så långt ner?
 
• I kombination med en femåring är ALLT möjligt.
 
• Jag bär femåringen och alla hans bilar in till badrummet och beordrar dusch. 
 
• Femåringen gnolar glatt och verkar inte alls ha förstått att vi nästan fått slajm ända ner till husgrunden. 
 
Nej jag har inget bildbevis på detta inferno. Det var inte läge att ta fram kameran om man säger så. Ni får helt enkelt föreställa er. 
 
Tre kilo disktrasor senare räddade jag förhoppningsvis vårt hus från obehagliga parenteser i framtida prospekt. 
 
Pjuh. 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg