En inbrottstjuv

I söndags var jag ensam hemma en sväng mitt på dagen och gick och la mig i sängen med en bok.
 
Tillåt mig punktera upp vad som där efter hände:
 
• Jag hör något... Krafsa? Det är fåglar på balkongen tänker jag. 
 
• Fast... Nu låter krafsandet väldigt högt? 
 
• Jag kikar ut från sovrummet och inser att DET ÄR EN SKATA I KÖKET! 
 
• En FEKKING skata har hoppat in genom den öppna balkongdörren in i vårt hus.
 
• Jag gör omedelbart om sovrummet till ett panic room och slänger igen dörren. 
 
• Jag kan höra ett brak när skatan... Ja gud vet vad den gör? River hela köket med sina sylvassa fågelklor antagligen. 
 
• Jag överväger att ringa 112. Men väljer sedan att ringa till min bror. 
 
Det är en skata i köket väser jag rädd för att skatan ska höra mig och lokalisera mig till mitt panic room. 
 
• Nej okej, jag har aldrig hört att skator aktivt söker upp och gör illa människor men någon gång ska väl vara den första.
 
• Jag frågar min bror hur troligt det är att skatan ropar in alla sina polare också? Min bror menar att det nog inte är så troligt. 
 
• Krafsandet och stökandet tystnar. Skatan har flugit ut igen. 
 
• Jag vågar mig ut i köket och inser att inbrottstjuven har vält en ljusstake som nu ligger på golvet i en onaturlig ställning. 
 
 
 
 
 
• Oklart om den stackars ljusstaken någonsin kommer bli sig själv igen.
 
Men värst av allt - skatan har bajsat på min splitter nya Elle Decoration! Jag har inte ens öppnat den tidningen ännu. Tack för det. Den kunde väl åtminstone skita på en tidning som jag redan har läst? Förslagsvis  förra veckans lokaltidning. Eller varför inte en gammal räkning? BARA ETT FÖRSLAG!
 
 
 
 
 
Sen kunde jag höra skatan kraxa ute i trädgården hela kvällen. Antagligen skröt den om inbrottet för sina kompisar.  
 
Mitt skick idag? Jo tack, jag mår efter omständigheterna bra. 

35-årspresenter

Jag fick exceptionellt bra presenter igår. 
 
1. En korg
Vem älskar inte att få en korg?? Det vilar något lätt magiskt över flätade cellulosafibrer innehållande en massa gött som man aldrig skulle köpa själv i ett svep.
 
 
 
 
 
 
2. Presentkort 
Perfekt! Nu kan jag med gott samvete köpa den där möjligen över-Instagrammade Kai Boisen-apan som jag har sneglat på i över ett år. Med ett presentkort känns en 9 centimeters träklump för 699 kr legitimt. 
 
 
 
 
3. En upplevelse 
Av mina bröder och min svägerska fick jag biljetter till en Abba Tribute-show. Otroligt att dom vill bjuda mig på det med tanke på att jag fortfarande är skyldiga dom en upplevelse på Laserdome, något de fick i julklapp 2016. 
 
Japp.
 
Bra presenter hur som helst.
 

Mutan som gick fel

Tillåt mig återge en muta som gick fel.
 
Scenario: Det är kväll och barnen ska snart sova. 
 
• Pappan lovar att ge barnen mynt om alla borstar tänderna ordentligt och nattningen förlöper smidigt (ett trick som garanterat finns med i varje bok om pedagogisk barnuppfostran).
 
• Barnen borstar tänderna ordentligt och badar snart i mynt!
 
• Mamman undrar vart pappan plötsligt har fått alla femmor, tior och enkronor ifrån? Senast familjen hade dylikt hemma var när de gjorde misstaget att be om cash istället för swish vid en insamling i barnets skola.  
 
• Lex: Klassfotbollen 2016. Aldrig igen!
 
• Pappan berättar att han av en slump har hittat massa mynt i en ryggsäck som inte har blivit rensad på länge. 
 
• Barnen inser plötsligt att pengarna inte ser ut som vanliga pengar? DOM ÄR JU GAMLA! ICKE GILTIGA!
 
• Näääää säger pappa. 
 
• Jooooo säger barnen. 
 
• Pappan inser sitt misstag. 
 
• Barnen känner sig lurade. 
 
• Pappan försöker förklara att pengarna kan bli värdefulla i framtiden. Nu kanske man inte kan handla för dom men om si så där 500 år kan man säkert handla MASSOR. Man kanske till och med kan köpa en lägenhet?
 
• Barnen köper inte framtidsanalysen.
 
• Barnen dessutom mer intresserade av Pokémon i nutid än en bostadsrätt om fem sekel. 
 
• Åttaåringen ser ytterst misstrogen ut. 
 
• Femåringen kör en mer högljud taktik som går ut på att avlägsna sig från nattningen och låta i 240 besvikna decibell.
 
• Pappan försöker lugna ner situationen och lovar barnen nya pengar så fort som möjligt. 
 
• Förhandling uppstår. 
 
• Pappan går med på att barnen kan få dubbla antalet pengar från nu. Riktiga pengar, ja. 
 
• Nattningen blev plötsligt både långdragen och dyr. 
 
Slut.
 
 
 
 

I tid och försenad

Tillåt mig spinna vidare på temat att vara sen vs att vara i tid. 
 
Två gånger jag har varit i mycket god tid:
 
• Till förskolan 
När minstebarnet vad bebis och storebarnet 3 år steg vi inte helt sällan upp vid 06 om morgnarna. Vilket betydde att när klockslaget för treåringens 15-timmars-förskola närmade sig hade vi lämnat hemmet för länge sedan och var mer redo än vad Sveriges samlade scoutkår någonsin har varit. Eftersom jag inte kunde med att lämna barnet en halvtimma tidigt varje gång hovrade vi runt förskolegården som tre laglösa musketörer i 30 minuter. 
 
 Till BVC
En gång var vi en hel vecka tidiga till en BVC-tid vilket möjligen är mitt redkord av tidighet. Fast det var faktiskt ett misstag. Jag är väl inte helt galen heller (eller........?). 
 
 
 
Bild från när stora barnet hade lockigt hår och gick på förskola. 
 
 
 
Två gånger jag har varit sen: 
 
• Planet till Kreta
Här skyller jag på min pappa som var den som höll i planeringen. Vi var så sena till gaten att flygpersonalen fick anropa oss i högtalarna och jag av förekommen anledning tvingades springa in på herrtoaletten och skrika FAMILJEN, FÖR I HELVETE NI KAN INTE BAJSA NU! PLANET GÅR! 
 
• Båten till Danmark 
Vi skulle åka båten Varberg - Grenå och steg upp på morgonen i någon slags tro om att det tar 1,5 timma att åka bil Skövde Varberg. Det gör det inte. Det tar 2,5 timma. TUR då att det var arla morgontimma och ingen trafik på vägarna. Vi hann. Men resan tid var allt annat än behaglig och det kan mycket väl vara så att vi åkte ombord på färjan samtidigt som rampen fälldes upp. 
 
 
 
Bild från en annan gång när vi åkte färja (och kom i god tid). 
 
 
 
Tillfälle då jag alltid är i tid men ska banne mig sluta vara det:
 
• Tandläkaren
Jag är alltid på plats cirka 10 minuter innan utsatt tid. Av respekt och för att... Ja, jag är ju sådan. Men varje gång - alltså VARJE GÅNG - är tandläkaren försenad. Minst en kvart. Vilket betyder att med min goda tid adderad har jag suttit i väntrummet nästan en halvtimma innan jag slutligen får komma in. Jag vet inte om det är jag som har haft fenomenal otur eller vad det är men nu har jag i alla fall beslutat mig för att nästa gång jag har tandläkartid ska jag anlända 10 minuter sent istället. 
 
 

Att rida islandshäst

Som utlovat. Min redogörelse över att rida Islandshäst. 

 

Tillåt mig punktera upp förloppet. 

 

Moa rider islandshäst:

 

 • Vi blir tilldelade hästar. Are you a beginner, frågar en av instruktörerna. Megabeginner svarar jag och får därför en väldigt lugn häst. 

 

• Pjuh! Första utmaningen avklarad.

 

• Nu ska alla hoppa upp på sina hästar. Folk sätter foten i stigbygeln och... STOPP! Detta kommer jag aldrig kunna göra! Herregud. Vem tror dom att jag är? Yoga Girl? Dessutom lider jag av PTP (Post Traumatisk Påstigning) sedan jag inte kom upp på en häst på ridskolan som åttaåring. 

 

• Jag får använda en portabel trappa upp till hästen. Pjuh. Andra utmaningen avklarad. 

 

• Kom nu lilla hästis, säger jag.

 

• Oklart om man startar en häst så?

 

• Hästen börjar i alla fall gå. Möjligt att den gör det för att de andra hästarna börjar gå. 

 

• HA! Det här går ju riktigt bra? Nu har vi ridit 20 meter och det är som jag aldrig har gjort annat än att rida 20 meter. IM THE QUEEN OF THE WOR...

 

• Åh nej, hästen börjar springa! 

 

• Jag blir komplett livrädd och vet inte om jag ska klamra mig fast vid hästens man eller i sadeln eller både ock eller bara kasta mig av och rädda mig själv medan jag räddas kan. 

 

• Varför utsätter jag mig för sådant här? VARFÖR? Det var som när jag kom på den korkade idén att hoppa fallskärm på Nya Zeeland. Totalt icke-roligt. 

 

• How do you stop the horse? ropar jag till instruktören. 

 

• Jag får en snabbgenomgång i hur man stoppar en häst.

 

• Pjuh. Det kan ju vara bra att veta hur man bromsar det fordon man sitter i. 

 

 • I don’t want to do tölt! ropar jag till instruktören. I just want to go with the horse!

 

• Jag får veta att hästen inte alls har tölta utan travat och att det tydligen är en mer skumpig upplevelse. 

 

•  Okej. Jag försöker slappna av och inte vara rädd. Jag tror att jag har läst någonstan att en häst kan känna att man är rädd och då tar den komando själv? Gud vet var det eventuella komandot kan leda oss? Hästen kanske bestämmer sig för att springa ut på den isländska tundran och förena sig med någon vildflock och så måste jag leva med flocken för resten av livet och bli någon slags isländsk, kvinnlig variant av Mowgli. 

 

 Najs tölt, ropar instruktören till mig. Good job!

 

•   The horse i tölting? svarar jag och fattar ingenting. 

 

•  Jag har tydligen fått en häst i tölt genom att bara sitta i sadeln.

 

• Don´t go to the left, ropar instruktören till mig. 

 

• Men snälla nån, säg inte det till mig! Säg det till hästen. Som om jag styr något i vår relation? 

 

•  Nu har vi ridit i en timma och det börjar kännas riktigt behagligt. Och... Roligt? 

 

•  Vi är tillbaka till stallet. Alla hoppar av sina hästar. Utom jag. Jag har svinsvårt att röra mig ordentligt i min trafik-konsfärgade megaoverall och ropar på hjälp. 

 

•  Ingen hör mig. 

 

•  Min häst vänder rumpan till resten av församlingen. Nu ser jag ingenting? Jag försöker svänga runt hästen men det går inte. 

 

•  Tillslut ser någon trafikkonen som sitter vänd med ryggen till. Jag får hjälp och glider av hästen med min rumpa ganska exakt placerad i ansiktet på instruktören. 

 

•  Jag säger hej då till hästen och känner att jag älskar den för att den har stått ut med mig i två timmar ♥

 
The End.
 
 
Återpublicerar denna episka bild på mig.
 

Ett antal tecken på att du är en inrednings/lifestyle-instagrammare

Ett antal tecken på att du är en inrednings/lifestyle-instagrammare: 
 
• Du äger en Kaj Boisen-apa. 
 
• Du äger även en coffee table-bok, en ljusstake från Svenskt Tenn och en klonkvas. 
 
 
 
 
 
• Du gillar att inleda dina captions med t e x t e n b r e t t i s ä r.
 
• Du har alltid en rabattkod på lut.
 
• Tak över huvudet, mat på bordet och ett enhetligt Instagramflöde tycker du är tre mycket viktiga ingredienser i en människas liv. 
 
• Du äger minst tre stycken monsteror omsorgsfullt utplacerade i hemmet. 
 
• Du tycker att "skål" är sååååå 2016. 
 
• Bowl heter det. 
 
• Du har haft en kärleksaffär med både Juno, Willow och Ludwig.
 
• Som alla tre är filter på Instagram.
 
• Du har någon gång Tradera-budat på sticklingar från den senaste trendväxten. 
 
• Jo man kan lägga buda på sticklingar. 
 
• Duh? 
 
• Du använder alltid minst tjugo hashtags varav hälften innehåller något med "interior".
 
 
 
 
 
• Du tycker att dagsljuset är för en bild vad blått och gult är för den svenska flaggan. 
 
• Faktum är att du fotar ingenting som inte befinner sig i dagsljus.
 
• När du läste föregående punkt gjorde du samtidigt ett korstecken över bröstet. 
 
Slut. 
 
 

Mina värsta service-minnen

Jag och Spiderpapa käkade lunch ute häromdagen. Vi valde, till skillnad från resten av stan, att sätta oss inomhus istället för i solen på uteserveringen. Vad trist tänker ni. Nej nej - oh boy fick vi en uppvisning!
 
Vi satt precis vid baren/kassan och förstod strax att det var kaoz på stället. Alla beställningar blev fel, allt var försenat, kocken var sjuk... Jag tyckte så synd om tjejen i baren! Jag har själv jobbat inom service och vet hur det är. Vissa dagar går allt fel! Och det underlättar knappast att folk är arg på en. 
 
Några av mina värsta serviceminnen:
 
1. När jag jobbade i kassan i en mataffär och en gubbe stövlade in från parkeringen och gav mig en RUNGANDE utskällning för att kundvagnarna krävde mynt att få loss. Han var FLY förbannad. Att det möjligen inte var jag, 19 år gammal och extrajobbande i kassan, som tagit beslutet om att vagnarna skulle kräva mynt var ingenting han reflekterade över. 
 
2. När jag, i samma mataffär, stoppade en tant och en farbror i kassan som hade vagnen full av varor "från en annan butik" men inget kvitto. Rutinen var då att jag skulle ringa in någon av kollegorna på golvet som skulle komma och verifiera att varorna inte var från vår butik. Jag ringde. Men ingen kom. Jag ringde igen. Men ingen kom. Där stod jag en alldeles för lång stund tillsammans med tanten, farbrorn och en JÄVLIGT spänd stämning. Till slut kom någon tjomme från golvet med benen släpande efter sig. Jag spjutade den personen RÄTT hårt med min blick.  
 
3. När jag jobbade på McDonalds och råkade packa en killes mat i en papperspåse trots att han tydligen inte ville ha maten i en påse. Tyvärr var jag ingen tankeläsare vid den tidpunkten (heller) så det slutade med att killen blev svinförbannad och SMÄLLDE bort påsen ur händerna på mig. Obehagligt. 
 
4. När jag jobbade i en husgerådsaffär och skulle beta av en kö längre än kinesiska muren med kunder grinigare än en nyvaken tvååring med blodsockerfall. Min chef stod bredvid, talandes i telefon, och bara... tittade på? Läge att lägga på luren och hjälpa till much??
 
Man blir ödmjuk av att jobba inom service, det ska högre makter veta.
 
 
 
Person som har en hel del minnen med servicekaraktär.  
 

Bloggutmaning

Just som ni drog en lättandens suck över att bloggvärldens "utmaningar" äntligen dött ut så skakar Spiderchick liv i fenomenet igen.
 
Jaaaaaajimen!

Blogg jag läser först varje dag: Det är nog Bloggbevakning. En blogg som jag har hittat i år. Rätt ovanligt att hitta samt fastna för nya bloggar ändå, för en bloggräv som jag. 

Blogg jag hör talas mycket om men inte följer själv: Margaux kanske? Hon har vunnit typ alla bloggpriser som går att vinna de senaste 12 månaderna och har verkligen gjort sig själv ett namn på kort tid. Imponerande. 

Första bloggen jag började följa: Kenza. Och jag följer fortfarande. 
 
 
 
 


Bloggare jag beundrar och varför: Det blir nog också Kenza. Jag tycker att hon har styrt sin karriär på ett imponerande sätt. 
 
Ett av mina egna blogginlägg om jag minns extra väl: Jag har jordklotets sämsta minnen så jag är kass på att rota fram sådant där ur hjärnmassan men... Det här inlägget minns jag. Mest kanske för att det gav mig besöksrekord. 

Fördelar jag fått tack vare bloggen: Det mesta som har har gjort i bloggväg de senaste tio åren har mynnat ur min blogg. Sen självklart att jag får chokladkakor hemskickade till mig med bekväma mellanrum utan krav om motprestation. Mer än att möjligen äta dom, då. 
 
Bloggare jag hade kunnat tänka mig att byta blogg med: Det måste nog bli Knivlisa. Vi lever liknande familjeliv med liknande typ av "content". Aaa jag älskar att skriva content. Jag känner mig som en copywriter boende söder om söder i Stockholm. 
 
 
 
 

Då tycker jag att det är bra segt att blogga: När jag har ångest och det smittar av sig på allt jag skriver. Då sitter jag och våndas jag över allt jag publicerar och känner mig skör. 

Då älskar jag att blogga: När kreativiteten är on fire och idéerna trillar in som myggen under en sommarkväll. Eller när jag skriver om ett ämne jag känner att jag brinner för. 
 
Happ.
 
Nu utmanar jag alla som vill!

Fem anledningar varför jag aldrig skulle vara med i Robinson

Kollar ni på årets Robinson? Jag är helt fast!
 
Jag skulle dock aldrig, aldrig kunna vara med i Robinson själv. 
 
Fem anledningar till varför jag aldrig skulle kunna (eller ens vilja) vara med i Robinson:
 
1. Jag måste borsta tänderna
Hallå jag är en hålperson! Jag måste borsta mina tuggytor! Förvisso äter man inget godis eller så i Robinson, men ändå. Jag är rädd att jag skulle komma hem från den där ön med karies som Gud glömde. Står Strix Television Mastiff för tandläkarkostnaderna då?
 
2. Jag måste tvätta håret
VARJE DAG. Eller i alla fall varannan dag. Förstår ni hur mitt redan ospänstiga, tunna och platta hår skulle se ut efter x antal veckor utan shampoo och balsam och gärna en näringsrik inpackning?? Jag betackar mig den mentala bilden av det frisyrtillståndet. 
 
3. Jag får hjärnsläpp när det gäller 
Va vänta stopp vad var det vi skulle göra?? skulle jag förvirrat hojta när Anders just har förklarat reglerna för dagens tävling samt deklarerat klara färdiga gå. 
 
4. Jag avskyr att kisa i solen 
Ingen i Robinson verkar få använda solglasögon. Vilket man kan förstå, det skulle kanske inte bli så rolig tv om alla gömde sig bakom stora brillor. Problemet är bara att jag avskyr att kisa. Det kryper i kroppen på mig när jag tvingas vistas kisande i sol. Lägg där till en kritvit, bländande strand och jag skulle vara den första Robinsondeltagare någonsin som blundat mig igenom en hel säsong. 
 
5. Jag pallar inte att sova med folk som snarkar
Never mind alla vilda djur som stryker omkring runt lägret nattetid - snarkpersonerna skulle vara mitt stora problem. Plus att jag måste ha minst tre kuddar för att kunna ligga skönt. 
 
Med det sagt: Ring inte mig inför castingen 2019. 
 
 
 
Bild: Tv4
 

En beef

Jag och min telefon har i dagsläget en beef! 
 
Varför? 
 
1. Den kidnappar mina bilder 
När jag på olika vis ska använda bilder på telefonen (vilket jag gör hela tiden i mitt jobb) säger telefonen "det går inte hämta bilden just nu, försök igen senare". Då har mitt iCloud, eller vad det nu är, tydligen kidnappat bilden och vägrar låta mig komma åt den? Ursäkta?? VEM är master i vårt förhållande egentligen? Är det möjligen telefonen eller hon som betalar för telefonen?? Obs. Retorisk fråga. 
 
2. Den vägrar låta mig fota nya bilder
"Utrymmet fullt" meddelar telefonen ideligen. Det spelar ingen roll hur många appar jag raderar, att jag rensar vilt bland mina sms och offrar minnen av familjen, den vägrar ge mig mer utrymme! Just nu fintar jag den genom att fota via Instagram, då sparas bilden automatiskt i min bildmapp. HA! Det tänkte du inte på va?? Va va va?? (jo jag skriver alltså direkt till min telefon nu). 
 
 
 
Upprörd bild fotad via datorn.
 

Tre roliga

Okej. Jag river igång denna tisdag med tre roliga grejer som jag just hittade på Twitter. 
 
 
 
 
 
1. HAHA! Risken finns att det kommer blinka ganska tomt vad gäller spelförfrågningar för denna gosse.
 
 
 
 
 
2. Tillsammans med barn är man aldrig säker ♥
 
 
 
 
 
3. HAHA... Man bara måste älska att fotografen av en slump (?) fångat Norges stadsminister gör sten, sax, påse. Och vidare måste man bara älska att redigeraren har valt att publicera bilderna på det här sättet.
 
Mm.. Dagens roliga var´e. 

Att komma iväg på middag

Att komma iväg när man är bortbjuden på middag är inte lätt alla gånger. 
 
Under påskhelgen hann vi både med ett ler och ett blodbad innan vi slutligen kunde ta oss till middagen i fråga. 
 
Tillåt mig punktera upp förloppet: 
 
• Efter två påskdagar med skjorta i kavaj vägrar barnen ta på sig finkläder igen. ENOUGH IS ENOUGH tycker dom. 
 
• Jag resignerar och låter barnen få fria tyglar att bestämma vad de vill ha på sig för kläder. Hur tokigt kan det bli?
 
• Åttaåringen väljer fotbollskläder.
 
• Femåringen väljer fotbollsshorts, jeansshorta, strumpor och kavaj. 
 
 
 
 
 
• Möjligen inte vad gemene person hade valt som outfit till en festlig middag. Men ändå. Barnen MIIIIIICKET nöjda. 
 
• Mamman helt klart mindre nöjd. 
 
• Femåringen frågar om han kan gå ut en sväng innan vi åker till kompisarna?
 
Varför inte? säger jag. Det är fem minuter kvar tills vi ska åka, hur stor är risken att barnet 1) hinner hitta en lerpöl och 2) dessutom hinner trilla i den? Va? Att tanken ens korsar ens föräldrasinne? Hahaha... Ja jag säger då det man tänker mycket knasigt som förälder.
 
• Fyrtiofem sekunder senare har femåringen funnit områdets absolut enda lerpöl samt utfört en vurpa i densamma. 
 
• Båda benen är täckta med gegga. 
 
• Mamman profylaxandas. 
 
• In med barnets ben i duschen och sen byta kläder. 
 
• Pjuh!
 
• Och DÄR är familjen på väg till middagen.
 
Op op op! Vi måste bara stanna till vid affären och köpa blommor till värdparet. Jag springer ut. 
 
• När jag kommer tillbaka till bilen möts jag av en åttaåring som har blod sprutande ur näsan.
 
Men snälla nån? Vad har hänt?
 
• Det visar sig att orsaken är en lillebror som på ett mindre varsamt sätt har kört upp ett finger i näsan på sin storebror. 
 
• Det vet vi ju alla hur lätt det är råka köra upp ett finger i näsborren på personen som råkar sitta bredvid?
 
• Det blöder så mycket att jag för en sekund är rädd att hela åttaåringens näsborre är punkterad. 
 
•  Han har inte ont, men det är blod över allt. Så här kan vi inte komma till middagen! 
 
• Är det knivar som har orsakat denna uppenbara slakt? kommer kompisarna att undra. Nej nej det är familjens minsta finger som har orsakat detta, måste vi svara då. Dom kommer aldrig tro oss. 
 
• Efter en stund har vi fått stopp på blodflödet och snyggat till den drabbade så pass att vi kan åka vidare. 
 
 
 
 
 
• Aaaaa äntligen på vä...
 
• STOPP!
 
• Femåringen inser att han har glömt sin väska med bilar och dom är JÄTTEJÄTTEJÄTTEJÄTTEVIKTIGA att ta med sig för det har han och lillkompisen bestämt. 
 
• Vi får vända hem och hämta dom. 
 
Efter många om och men kom vi äntligen fram till kompisarna. "Bara" 20 minuter sena. Rätt bra jobbat ändå.  
 
 

Stort test! Hur Instagramberoende är du?

Här kommer ett ovetenskapligt test som ni kan roa er med så här på långfredagen. 
 
Hur Instagramberoende är du? Svara ärligt! 

Hur ofta kollar du din Instagram?
A. Några gånger om dagen.
B. En gång varje halvår.
C. Var femte minut. Med undantag för en stund mitt på natten.

Hur många följer du på Instagram?

A. Cirka hundra.
B. Tretton.
C. Ettusensjuhundraelva.
 
Om någon säger Juno och Ludvig så säger du: 
A. Fina namn! 
B. Va?
C. Bästa filtren på Instagram! 

Hur hanterar du ett stökigt hem? 
A. Du städar. 
B. Du funderar på att städa. 
C. Du byter vinkel och jobbar extra hårt i redigeringsfunktionen. 
 
Du slösar gärna med:
A. Kärlek. 
B. Pengar. 
C. Hahstags. Med fördel innehållande ordet "interior". 

Hur ofta uppdaterar du?
A. Några gånger i veckan. 
B. Typ aldrig.
C. Så fort det händer något Instagramvänligt, vilket brukar bli ungefär var femte minut.
 
Om någon säger "tagga" svarar du...
A. Pepp!
B. Va?
C. Snabel a!
 
På vilket sätt dukar du upp din frukost?
A. Som folk gör mest. 
B. Slumpmässigt. 
C. I ett kvadratiskt stilleben.
 
Dagsljus är för dig:
A. Härligt!
B. Ett tecken på att det inte är natt. 
C. Motorn till dina instagramuppdateringar! Inget dagsljus = inget foto = ingen uppdatering = potentiell kris. 
 
Ditt mantra i livet är:
A. Dream Big!
B. Carpe Diem. Eller nåt. 
C. Live in the perfect Instamoment! 
 
Om någon säger rabatt säger du:
A. Blommor. 
B. Tråkigt att rensa. 
C. Kod!

Ett hjärta är?
A. Symbol för kärlek. 
B. Något som pumpar i din kropp. 
C. En viktig knapp. 

Senast du blev upprörd var:
A. När du läste en hemsk nyhet i tidningen.
B. När du fick höra om en orättvisa på jobbet.
C. När Instagram ändrade sin algoritm. 
 
 
 
 
Spajdans instagram följer ni här
 
 
 
 
Flest A
Du är inte så värst beroende.

Flest B
Du är extremt oberoende.

Flest C
Du har aldrig funderat på att söka hjälp?

Mat, mat och mat

Jag läste det här inlägget på Instagram. Signerat Kobran hugger till (följtips!).
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag relaterar! 
 
Saker jag där emot inte kan relatera till är när folk säger... 
 
... jag har ingen matlust!
Själv har jag ALLTID matlust. Okej, jag är lite seg i smaklökarna innan 09 på morgonen. Men i övrigt - alltid öppen för mat. Oavsett mående eller tid på dygnet. Och jag kan festa loss på en rigorös fika och ändå ha lust för middag en kvart senare. 
 
... jag glömde bort att äta. 
Jag blir darrig, illamående och yr med ett humör som charmar ingen om jag inte äter inom vissa tidsramar. Vilka alla är gaaaaaanska tydliga påminelser om att jag borde tanka mig själv. Med andra ord kan jag inte glömma att äta hur mycket jag än skulle vilja. 
 
... oj hade vi hela skafferiet fullt med godis och kakor, det hade jag glömt. 
GLÖMT?? Själv har jag stenkoll på minsta gottebit i vårt skafferi. Men så är jag även där och sticker in näsan med en regelbundenhet som skulle göra vilken menscykel som helst avundsjuk. Så hur skulle jag kunna glömma?? 
 

Familjens morgonvanor

Här nedan följer familjen Spiderchicks morgonvanor:
 
Första uppstigare: Åttaåringen. Han är själva defenitionen av morgonpigg. När han var mindre var det inte alltid jättehärligt att kliva upp klockan 05:30 och kicka igång dagen. Men nu när han är äldre och kan gå upp själva uppskattar jag verkligen hans energi på morgonen. Jag har aldrig behövt väcka honom en skoldag utan han hoppar upp självmant vid 06:30-snåret, alltid på gott humör. 
 
Andra uppstigare: Jag. Jag förstår ju att åttaåringen har fått sina morgonpigga gener från mig. Jag är helt klart en morgonmänniska mer än en kvällsmänniska. Jag sover sällan längre än till klockan 08 på helgerna och har hyfsat lätt att ta mig upp på veckorna också, även om jag gärna snoozar några minuter plus måste ha kaffe för att få igång någon slags carpe diem-känsla. 
 
Tredje uppstigare: Femåringen. Han är både kvällstrött och morgontrött och kan gärna sova till närmare 09 på helgerna. På veckodagarna får jag alltid väcka honom och då har han en viss startsträcka innan han kan ta sig ann dagen. Sen kan han sova sig igenom precis allt. Tända lampor, musik, förflyttning mellan platser... Rekordet måste vara när han somnade för natten under en handling på Mio och Ica Maxi. Eller när han somnade på en flygplats på Mallorca och vaknade upp tio timmar senare på ett hotellrum i Göteborg. 
 
Fjärde uppstigare: Spiderpapa. Familjens mest morgontrötta person. Han skulle lätt kunna sova till lunch om det inte vore för att livet väntar. Dessutom sover han sig, likt femåringen, igenom precis vad som helst. Barnen kan se på tv i vårt sovrum PLUS använda sängen som avancerad studsmatta och Spiderpapa sover fortfarande utan att så mycket som fladdra på ögonlocken. 
 
Japp. Vi har två läger i vår familj, kan man säga. 
 
 
 
Morgonbild i casa Spiderchick. 
 

Om hela världen lyssnade på mig

Vad gör du just nu?

Jag sitter framför datorn, uppenbarligen.

 

Ditt senast skickade sms?

Yes!

 

Alltså det stod bara "yes!". Vilket säger er noll. Men det var ett svar på en fråga från en kompis som undrade om vi skulle ses på gymmet innan jobbet imorgon. Jag svarade jakande. Ska försöka att ta med mig rätt skor den här gången. 

 

Favoritfärg på kläder?

Ingen speciell färg egentligen, men när jag tittar på bilder på mig själv inser jag att jag tydligen trivs bra i mönster. 
 
 
 
 
 
 
 

 

Beroende just nu?

Jag ÄLSKAR Pauluns superkex! Så svajnigt dyra. Så svajnigt goda. Särskilt ihop med ett tjockt lager Bregott havssalt. 

 

Vad lägger du märke till först med en ny person?

Energin. Om vi är på samma våglängd och kan skoja med varandra. Jag gillar omedelbart människor som är lättsamma. 

 

En frukt som är underskattad?

Jag tycker att all typ av frukt är ÖVERSKATTAD. 

 

Slösar du pengar eller sparar du dem?

SPARAR! Defenitivt. Jag har till och med fått rådet av ett medium en gång att vara mer spontan med mina pengar. Om till och med andevärlden reagerar på att man snålar kanske man borde loosen up a bit?? Jag vet inte. 

 

Om hela världen lyssnade på dig, vad skulle du säga?

Då skulle jag förklara hur feminism funkar och hur hela världen skulle må bättre av att ge kvinnor utbildning, mer inflytande och mer makt. Alla skulle givetvis lyssna, förstå och hålla med och så skulle världen blir en trevligare och mjukare plats. Tack och bock. 

 

Kan du röra näsan med tungan?

Nej. Jag är inte ens nära. Min tunga är kort och näsan stel. Alltså på riktigt har jag massor av ben och väldigt lite mjukdelar i min näsa. Spidersnoken sitter där den sitter.

Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen. En dag att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över världen.
 
En hel del mindre genomtänkt brukar dyka upp kring den här dagen. 
 
Här är några:
 
1. Någon säger: Grattis på kvinnodagen! Woohoooo!
Jag svarar: Kvinnodagen är ingen högtidsdag att "fira". Möjligen "firar" vi att vi har klarat av ännu ett år i patriarkatet. Men i övrigt är det en dag att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation världen över. 
 
2. Någon säger: Lokala skoaffären nere på stan firar kvinnodagen med rabatt på klackskor, ska vi gå dit? 
Jag svarar: En butik "firar" alltså kvinnodagen med att profitera på just kvinnor och locka oss att konsumera något som i slutet av dagen är förtryckande? Är det verkligen att hjälpa jämställdheten på traven? ELLER är det att vara ute och cykla hundra mil fel? Hm.........
 
3. Någon säger: VARFÖR FINNS DET INGEN MANSDAG DÅÅÅÅÅRRRRAA???
Jag svarar: Luuuugn bara luuuugn. Det finns. Google is your friend. 
 
4. Någon säger: Det pratas så mycket om kvinnor hela, hela tiden men varför pratar ni inte om männen som hamnar i kläm? Va va va??
Jag svarar: Mansnormen är ett stort problem som får många män att må dåligt. Det är hemskt. Vad härligt att du verkar bry dig om det! Prata om det. Skriv, uppmärksamma, debattera, tyck till, skapa opinion, demonstrera, starta en organisation. Precis så som kvinnor har gjort för kvinnor i alla tider. Vi backar. Jämställdhet gynnar ALLA.
 
5. Någon säger: Kvinnor i Sverige är så gnälliga! Klagar på minsta lilla när det finns större problem. 
Jag svarar: Tänk vad bra att det går ha fler än en tanke i huvudet samtidigt! Och det "lilla" problemet är i regel en del av det stora problemet. Pusselbitar kallas det. Helhetstänk kallas det. 
 
 
 
 
 
 
 
Fotnot: Punkt nummer 2 har alltså hänt på riktigt. Det är sant! Alltså, man får självklart ha på sig klackskor så mycket man vill, det finns ingen skam i det. Men jag vill inte ha "rabatt" på det i "present" på Internationella kvinnodagen. Jag vill ha lika lön för lika arbete, jag vill ha en säker förlossningsvård, jag vill ha respekt för min kompetens, jag vill känna mig trygg i offentliga rum, jag vill ha ett rättssystem som inte sviker kvinnor och jag vill att alla människor ska behandlas lika. Det och MYCKET mer vill jag ha i present. Rabatten på klackskorna kan ni behålla för er själva så länge. Tack och bock. 
 
Så här skrev jag den 8 mars förra året. 
 

Konsten att byta batteri i en leksak

Min absolut värsta kategori av barnleksaker det är leksaker med BATTERI!
 
Ni som tror att det bara är att på några sekunder byta batteri i dessa leksaker när så behövs - ni tror fel. Det här är en uppgift i många, många, många steg. 
 
Konsten att byta batteri i en leksak: 
 
Steg 1: Hitta en skruvmejsel
Det är inte bara att öppna en lucka på leksaken. Nej nej nej. Batteriluckan är i regel stängd med en till 141 stycken små, små, små skruvar. För att ens kunna påbörja din uppgift måste du därför hitta en liten, liten, liten skruvmejsel. 
 
Steg 2: Skruva
När du väl har hittat en liten, liten, liten skruvmejsel är det dags att börja möckla upp alla skruvar. Du opererar likt en hjärnkirurg och får slutligen upp... FEL LUCKA! Japp. Det finns alltså flera olika gömmor på leksaken och alla innehåller inte batterier. Näpp. Här är det bara att skruva tillbaka alla små, små, små pytteskruvar för att sedan påbörja nästa lucka. 
 
 
 
 
 
Steg 3: Hitta batterier 
Rätt lucka är uppskruvad, du ser vad som behövs och nu är det dags att dammsuga hemmet på batterier med någon slags multipel A-förtäckning. Denna dammsugning innebär allt som oftast att du måste dyka ner i lådor så djupa och vilda att du egentligen hade behövt både syrgas och certifikat för att klara av det. 
 
Steg 4: Testa batteriet
YEY! Du har gjort fynd i botten av någon obskyr plastlåda längst in i ett förråd. Tyvärr finns det absolut inget som säger att ett sparat batteri är ett fungerande batteri. Du måste utföra en testauktion. 
 
Steg 5: Köpa batterier 
Naturligtvis var det inget batteri som fungerade. Snälla? Vem tror du att du är? Drottningen av ordning?? HAHA! Bitch please. Där med är du nu framme vid det svåraste steget i utmaningen nämligen att komma ihåg att köpa nya batterier, en snudd på omöjlig uppgift. Din hjärnan är nämligen som Instagrams omtalade algoritm, kom-ihåg-saker dyker inte upp kronologiskt utan visar sig lite som de känner för. Ibland får du upp flera dagar gamla to do:s i minnesbanken? Störigt. Men det är bara so much you can do. 
 
Steg 6: Hantera leksugna personer 
Under några dagar kämpar och kämpar du med din icke kronologiska algoritm i hjärnan och barnen undrar och undrar HÖGST kronologiskt när batterierna ska handlas hem. När kan jag leka med min leksak när kan jag leka med min leksak när kan jag leka med min leksak?? undras det. 
 
Steg 7: Sätta i batterier 
Så kom då ÄNTLIGEN dagen då du kom i att handla hem batterier!! Under imaginära tutor och fanfarer opererar du in dessa under rätt lucka. Leksaken är laddad och klar! meddelar du stolt. Vilken leksak? undrar barnen. 
 
*syrsor spelar*
 
Ridå.
 
 

Tio saker barn aldrig säger

Jag blev inspirerad av Jessicas lista om "saker barn aldrig säger" och tänkte att jag skulle göra en egen variant. 
 
Tio saker barn aldrig (eller i alla fall sällan) säger: 
 
1. Nä, om jag skulle ta och schamponera mig grundligt när jag ändå står här i duschen? Jag vet ju att risken för att få schampoo i ögat är näst intill obefintlig om jag bara lutar huvudet bakåt. 
 
2. Jag är så himla sugen på att borsta mina tänder ordentligt! Riktigt gnida med borsten både uppe och nere och på alla tuggytor. Vem doppar bara tandborsten i munnen snabbt och sedan ropar KLAR?? HAHA! Jösses det finns folk till allt... 
 
3. Självklart går jag på toaletten innan läggdags. Its the natural thing to do. Vem FEJKAR ens att den gjort en sådan sak? Haha... Återigen - det finns folk till allt! 
 
4. Ta på mig kläderna? Va? Men snälla jag har redan tagit på mig. Jag är klar sedan länge. Tja blixten!
 
5. Synlig lök i köttfärsås gör verkligen det lilla extra för smaken! Man äter ju trots allt med ögat också. 
 
6. Nog för att det finns mycket roligt man kan göra på en iPad men nu är det allt dags att runda av. Sen tänker jag att hela familjen kanske kan spela ett analogt brädspel tillsammans? 
 
7. Jahapp nu vann mitt syskon visst det analoga brädspelet men det tänker jag inte ställa till en scen för. Den bästa glädjen är den man känner för andra som just har vunnit Fia med knuff.
 
8. Jag funderade precis på vart min favoritleksak var och vet ni vad? Jag testade att leta efter den OCH hittade den. Helt själv! 
 
9. Nu såg jag att mitt syskon fick 0,05% större bit bulle men vad är väl det att orda om? Det mesta jämnar ut sig över en tioårsperiod. 
 
10. Repris av Gladiatorerna? Neeej vi tittar väl på Ladies of London? 
 
Gotta love kids ♥
 
Fyll gärna på om ni känner er inspirerade. 
 
 
 
Bild från när vi befann oss i familjeHÖGtid. 
 
 

Snälla svara på veckans fråga i min blogg

Nu undrar jag - vilken middagsreceptperson är ni?
 
1. StriktaStina
Självklart läser man ett recept från A till B till C, det tycker StriktaStina. Varför annars plocka fram ett recept alls? Anges det till exempel ett halvt kryddmått salt ja då mäter man noggrant upp ett halvt kryddmått salt. Måtten och ingredienserna är ju angivna av anledning?? Inget frifräsande här inte. Det blir godast så. 
 
2. HöftigaHulda 
HöftigaHulda lagar mat så som namnet antyder - hon höftar. Ett recept är en slags inspiration tycker Hulda, sen gör man ungefäääääär så som det anger. Huldas tålamod har aldrig tillåtit henne mäta upp några kryddor i mått någonsin och står det till exempel olivolja kan man väl lika gärna ha rapsolja? Vad spelar det för roll? Det blir alltid gott ätbart. 
 
3. ReceptlösaRebecka 
Recept?? HAHA! Tillåt ReceptlösaRebecka att skratta en smula. Rebecka har nämligen aldrig använt ett matrecept i hela sitt liv och planerar inte att börja med det heller. Istället går Rebecka på känsla i kombination med många avsmakningar. Det blir middag varje dag ändå. 
 
Min man är StriktaStina. Själv är jag en solklar Hulda. 
 
Vem är ni?
 
 
Liten person med mat som jag inte har lagat. 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg