Mina värsta service-minnen

Jag och Spiderpapa käkade lunch ute häromdagen. Vi valde, till skillnad från resten av stan, att sätta oss inomhus istället för i solen på uteserveringen. Vad trist tänker ni. Nej nej - oh boy fick vi en uppvisning!
 
Vi satt precis vid baren/kassan och förstod strax att det var kaoz på stället. Alla beställningar blev fel, allt var försenat, kocken var sjuk... Jag tyckte så synd om tjejen i baren! Jag har själv jobbat inom service och vet hur det är. Vissa dagar går allt fel! Och det underlättar knappast att folk är arg på en. 
 
Några av mina värsta serviceminnen:
 
1. När jag jobbade i kassan i en mataffär och en gubbe stövlade in från parkeringen och gav mig en RUNGANDE utskällning för att kundvagnarna krävde mynt att få loss. Han var FLY förbannad. Att det möjligen inte var jag, 19 år gammal och extrajobbande i kassan, som tagit beslutet om att vagnarna skulle kräva mynt var ingenting han reflekterade över. 
 
2. När jag, i samma mataffär, stoppade en tant och en farbror i kassan som hade vagnen full av varor "från en annan butik" men inget kvitto. Rutinen var då att jag skulle ringa in någon av kollegorna på golvet som skulle komma och verifiera att varorna inte var från vår butik. Jag ringde. Men ingen kom. Jag ringde igen. Men ingen kom. Där stod jag en alldeles för lång stund tillsammans med tanten, farbrorn och en JÄVLIGT spänd stämning. Till slut kom någon tjomme från golvet med benen släpande efter sig. Jag spjutade den personen RÄTT hårt med min blick.  
 
3. När jag jobbade på McDonalds och råkade packa en killes mat i en papperspåse trots att han tydligen inte ville ha maten i en påse. Tyvärr var jag ingen tankeläsare vid den tidpunkten (heller) så det slutade med att killen blev svinförbannad och SMÄLLDE bort påsen ur händerna på mig. Obehagligt. 
 
4. När jag jobbade i en husgerådsaffär och skulle beta av en kö längre än kinesiska muren med kunder grinigare än en nyvaken tvååring med blodsockerfall. Min chef stod bredvid, talandes i telefon, och bara... tittade på? Läge att lägga på luren och hjälpa till much??
 
Man blir ödmjuk av att jobba inom service, det ska högre makter veta.
 
 
 
Person som har en hel del minnen med servicekaraktär.  
 

Bloggutmaning

Just som ni drog en lättandens suck över att bloggvärldens "utmaningar" äntligen dött ut så skakar Spiderchick liv i fenomenet igen.
 
Jaaaaaajimen!

Blogg jag läser först varje dag: Det är nog Bloggbevakning. En blogg som jag har hittat i år. Rätt ovanligt att hitta samt fastna för nya bloggar ändå, för en bloggräv som jag. 

Blogg jag hör talas mycket om men inte följer själv: Margaux kanske? Hon har vunnit typ alla bloggpriser som går att vinna de senaste 12 månaderna och har verkligen gjort sig själv ett namn på kort tid. Imponerande. 

Första bloggen jag började följa: Kenza. Och jag följer fortfarande. 
 
 
 
 


Bloggare jag beundrar och varför: Det blir nog också Kenza. Jag tycker att hon har styrt sin karriär på ett imponerande sätt. 
 
Ett av mina egna blogginlägg om jag minns extra väl: Jag har jordklotets sämsta minnen så jag är kass på att rota fram sådant där ur hjärnmassan men... Det här inlägget minns jag. Mest kanske för att det gav mig besöksrekord. 

Fördelar jag fått tack vare bloggen: Det mesta som har har gjort i bloggväg de senaste tio åren har mynnat ur min blogg. Sen självklart att jag får chokladkakor hemskickade till mig med bekväma mellanrum utan krav om motprestation. Mer än att möjligen äta dom, då. 
 
Bloggare jag hade kunnat tänka mig att byta blogg med: Det måste nog bli Knivlisa. Vi lever liknande familjeliv med liknande typ av "content". Aaa jag älskar att skriva content. Jag känner mig som en copywriter boende söder om söder i Stockholm. 
 
 
 
 

Då tycker jag att det är bra segt att blogga: När jag har ångest och det smittar av sig på allt jag skriver. Då sitter jag och våndas jag över allt jag publicerar och känner mig skör. 

Då älskar jag att blogga: När kreativiteten är on fire och idéerna trillar in som myggen under en sommarkväll. Eller när jag skriver om ett ämne jag känner att jag brinner för. 
 
Happ.
 
Nu utmanar jag alla som vill!

Fem anledningar varför jag aldrig skulle vara med i Robinson

Kollar ni på årets Robinson? Jag är helt fast!
 
Jag skulle dock aldrig, aldrig kunna vara med i Robinson själv. 
 
Fem anledningar till varför jag aldrig skulle kunna (eller ens vilja) vara med i Robinson:
 
1. Jag måste borsta tänderna
Hallå jag är en hålperson! Jag måste borsta mina tuggytor! Förvisso äter man inget godis eller så i Robinson, men ändå. Jag är rädd att jag skulle komma hem från den där ön med karies som Gud glömde. Står Strix Television Mastiff för tandläkarkostnaderna då?
 
2. Jag måste tvätta håret
VARJE DAG. Eller i alla fall varannan dag. Förstår ni hur mitt redan ospänstiga, tunna och platta hår skulle se ut efter x antal veckor utan shampoo och balsam och gärna en näringsrik inpackning?? Jag betackar mig den mentala bilden av det frisyrtillståndet. 
 
3. Jag får hjärnsläpp när det gäller 
Va vänta stopp vad var det vi skulle göra?? skulle jag förvirrat hojta när Anders just har förklarat reglerna för dagens tävling samt deklarerat klara färdiga gå. 
 
4. Jag avskyr att kisa i solen 
Ingen i Robinson verkar få använda solglasögon. Vilket man kan förstå, det skulle kanske inte bli så rolig tv om alla gömde sig bakom stora brillor. Problemet är bara att jag avskyr att kisa. Det kryper i kroppen på mig när jag tvingas vistas kisande i sol. Lägg där till en kritvit, bländande strand och jag skulle vara den första Robinsondeltagare någonsin som blundat mig igenom en hel säsong. 
 
5. Jag pallar inte att sova med folk som snarkar
Never mind alla vilda djur som stryker omkring runt lägret nattetid - snarkpersonerna skulle vara mitt stora problem. Plus att jag måste ha minst tre kuddar för att kunna ligga skönt. 
 
Med det sagt: Ring inte mig inför castingen 2019. 
 
 
 
Bild: Tv4
 

En beef

Jag och min telefon har i dagsläget en beef! 
 
Varför? 
 
1. Den kidnappar mina bilder 
När jag på olika vis ska använda bilder på telefonen (vilket jag gör hela tiden i mitt jobb) säger telefonen "det går inte hämta bilden just nu, försök igen senare". Då har mitt iCloud, eller vad det nu är, tydligen kidnappat bilden och vägrar låta mig komma åt den? Ursäkta?? VEM är master i vårt förhållande egentligen? Är det möjligen telefonen eller hon som betalar för telefonen?? Obs. Retorisk fråga. 
 
2. Den vägrar låta mig fota nya bilder
"Utrymmet fullt" meddelar telefonen ideligen. Det spelar ingen roll hur många appar jag raderar, att jag rensar vilt bland mina sms och offrar minnen av familjen, den vägrar ge mig mer utrymme! Just nu fintar jag den genom att fota via Instagram, då sparas bilden automatiskt i min bildmapp. HA! Det tänkte du inte på va?? Va va va?? (jo jag skriver alltså direkt till min telefon nu). 
 
 
 
Upprörd bild fotad via datorn.
 

Tre roliga

Okej. Jag river igång denna tisdag med tre roliga grejer som jag just hittade på Twitter. 
 
 
 
 
 
1. HAHA! Risken finns att det kommer blinka ganska tomt vad gäller spelförfrågningar för denna gosse.
 
 
 
 
 
2. Tillsammans med barn är man aldrig säker ♥
 
 
 
 
 
3. HAHA... Man bara måste älska att fotografen av en slump (?) fångat Norges stadsminister gör sten, sax, påse. Och vidare måste man bara älska att redigeraren har valt att publicera bilderna på det här sättet.
 
Mm.. Dagens roliga var´e. 

Att komma iväg på middag

Att komma iväg när man är bortbjuden på middag är inte lätt alla gånger. 
 
Under påskhelgen hann vi både med ett ler och ett blodbad innan vi slutligen kunde ta oss till middagen i fråga. 
 
Tillåt mig punktera upp förloppet: 
 
• Efter två påskdagar med skjorta i kavaj vägrar barnen ta på sig finkläder igen. ENOUGH IS ENOUGH tycker dom. 
 
• Jag resignerar och låter barnen få fria tyglar att bestämma vad de vill ha på sig för kläder. Hur tokigt kan det bli?
 
• Åttaåringen väljer fotbollskläder.
 
• Femåringen väljer fotbollsshorts, jeansshorta, strumpor och kavaj. 
 
 
 
 
 
• Möjligen inte vad gemene person hade valt som outfit till en festlig middag. Men ändå. Barnen MIIIIIICKET nöjda. 
 
• Mamman helt klart mindre nöjd. 
 
• Femåringen frågar om han kan gå ut en sväng innan vi åker till kompisarna?
 
Varför inte? säger jag. Det är fem minuter kvar tills vi ska åka, hur stor är risken att barnet 1) hinner hitta en lerpöl och 2) dessutom hinner trilla i den? Va? Att tanken ens korsar ens föräldrasinne? Hahaha... Ja jag säger då det man tänker mycket knasigt som förälder.
 
• Fyrtiofem sekunder senare har femåringen funnit områdets absolut enda lerpöl samt utfört en vurpa i densamma. 
 
• Båda benen är täckta med gegga. 
 
• Mamman profylaxandas. 
 
• In med barnets ben i duschen och sen byta kläder. 
 
• Pjuh!
 
• Och DÄR är familjen på väg till middagen.
 
Op op op! Vi måste bara stanna till vid affären och köpa blommor till värdparet. Jag springer ut. 
 
• När jag kommer tillbaka till bilen möts jag av en åttaåring som har blod sprutande ur näsan.
 
Men snälla nån? Vad har hänt?
 
• Det visar sig att orsaken är en lillebror som på ett mindre varsamt sätt har kört upp ett finger i näsan på sin storebror. 
 
• Det vet vi ju alla hur lätt det är råka köra upp ett finger i näsborren på personen som råkar sitta bredvid?
 
• Det blöder så mycket att jag för en sekund är rädd att hela åttaåringens näsborre är punkterad. 
 
•  Han har inte ont, men det är blod över allt. Så här kan vi inte komma till middagen! 
 
• Är det knivar som har orsakat denna uppenbara slakt? kommer kompisarna att undra. Nej nej det är familjens minsta finger som har orsakat detta, måste vi svara då. Dom kommer aldrig tro oss. 
 
• Efter en stund har vi fått stopp på blodflödet och snyggat till den drabbade så pass att vi kan åka vidare. 
 
 
 
 
 
• Aaaaa äntligen på vä...
 
• STOPP!
 
• Femåringen inser att han har glömt sin väska med bilar och dom är JÄTTEJÄTTEJÄTTEJÄTTEVIKTIGA att ta med sig för det har han och lillkompisen bestämt. 
 
• Vi får vända hem och hämta dom. 
 
Efter många om och men kom vi äntligen fram till kompisarna. "Bara" 20 minuter sena. Rätt bra jobbat ändå.  
 
 

Stort test! Hur Instagramberoende är du?

Här kommer ett ovetenskapligt test som ni kan roa er med så här på långfredagen. 
 
Hur Instagramberoende är du? Svara ärligt! 

Hur ofta kollar du din Instagram?
A. Några gånger om dagen.
B. En gång varje halvår.
C. Var femte minut. Med undantag för en stund mitt på natten.

Hur många följer du på Instagram?

A. Cirka hundra.
B. Tretton.
C. Ettusensjuhundraelva.
 
Om någon säger Juno och Ludvig så säger du: 
A. Fina namn! 
B. Va?
C. Bästa filtren på Instagram! 

Hur hanterar du ett stökigt hem? 
A. Du städar. 
B. Du funderar på att städa. 
C. Du byter vinkel och jobbar extra hårt i redigeringsfunktionen. 
 
Du slösar gärna med:
A. Kärlek. 
B. Pengar. 
C. Hahstags. Med fördel innehållande ordet "interior". 

Hur ofta uppdaterar du?
A. Några gånger i veckan. 
B. Typ aldrig.
C. Så fort det händer något Instagramvänligt, vilket brukar bli ungefär var femte minut.
 
Om någon säger "tagga" svarar du...
A. Pepp!
B. Va?
C. Snabel a!
 
På vilket sätt dukar du upp din frukost?
A. Som folk gör mest. 
B. Slumpmässigt. 
C. I ett kvadratiskt stilleben.
 
Dagsljus är för dig:
A. Härligt!
B. Ett tecken på att det inte är natt. 
C. Motorn till dina instagramuppdateringar! Inget dagsljus = inget foto = ingen uppdatering = potentiell kris. 
 
Ditt mantra i livet är:
A. Dream Big!
B. Carpe Diem. Eller nåt. 
C. Live in the perfect Instamoment! 
 
Om någon säger rabatt säger du:
A. Blommor. 
B. Tråkigt att rensa. 
C. Kod!

Ett hjärta är?
A. Symbol för kärlek. 
B. Något som pumpar i din kropp. 
C. En viktig knapp. 

Senast du blev upprörd var:
A. När du läste en hemsk nyhet i tidningen.
B. När du fick höra om en orättvisa på jobbet.
C. När Instagram ändrade sin algoritm. 
 
 
 
 
Spajdans instagram följer ni här
 
 
 
 
Flest A
Du är inte så värst beroende.

Flest B
Du är extremt oberoende.

Flest C
Du har aldrig funderat på att söka hjälp?

Mat, mat och mat

Jag läste det här inlägget på Instagram. Signerat Kobran hugger till (följtips!).
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag relaterar! 
 
Saker jag där emot inte kan relatera till är när folk säger... 
 
... jag har ingen matlust!
Själv har jag ALLTID matlust. Okej, jag är lite seg i smaklökarna innan 09 på morgonen. Men i övrigt - alltid öppen för mat. Oavsett mående eller tid på dygnet. Och jag kan festa loss på en rigorös fika och ändå ha lust för middag en kvart senare. 
 
... jag glömde bort att äta. 
Jag blir darrig, illamående och yr med ett humör som charmar ingen om jag inte äter inom vissa tidsramar. Vilka alla är gaaaaaanska tydliga påminelser om att jag borde tanka mig själv. Med andra ord kan jag inte glömma att äta hur mycket jag än skulle vilja. 
 
... oj hade vi hela skafferiet fullt med godis och kakor, det hade jag glömt. 
GLÖMT?? Själv har jag stenkoll på minsta gottebit i vårt skafferi. Men så är jag även där och sticker in näsan med en regelbundenhet som skulle göra vilken menscykel som helst avundsjuk. Så hur skulle jag kunna glömma?? 
 

Familjens morgonvanor

Här nedan följer familjen Spiderchicks morgonvanor:
 
Första uppstigare: Åttaåringen. Han är själva defenitionen av morgonpigg. När han var mindre var det inte alltid jättehärligt att kliva upp klockan 05:30 och kicka igång dagen. Men nu när han är äldre och kan gå upp själva uppskattar jag verkligen hans energi på morgonen. Jag har aldrig behövt väcka honom en skoldag utan han hoppar upp självmant vid 06:30-snåret, alltid på gott humör. 
 
Andra uppstigare: Jag. Jag förstår ju att åttaåringen har fått sina morgonpigga gener från mig. Jag är helt klart en morgonmänniska mer än en kvällsmänniska. Jag sover sällan längre än till klockan 08 på helgerna och har hyfsat lätt att ta mig upp på veckorna också, även om jag gärna snoozar några minuter plus måste ha kaffe för att få igång någon slags carpe diem-känsla. 
 
Tredje uppstigare: Femåringen. Han är både kvällstrött och morgontrött och kan gärna sova till närmare 09 på helgerna. På veckodagarna får jag alltid väcka honom och då har han en viss startsträcka innan han kan ta sig ann dagen. Sen kan han sova sig igenom precis allt. Tända lampor, musik, förflyttning mellan platser... Rekordet måste vara när han somnade för natten under en handling på Mio och Ica Maxi. Eller när han somnade på en flygplats på Mallorca och vaknade upp tio timmar senare på ett hotellrum i Göteborg. 
 
Fjärde uppstigare: Spiderpapa. Familjens mest morgontrötta person. Han skulle lätt kunna sova till lunch om det inte vore för att livet väntar. Dessutom sover han sig, likt femåringen, igenom precis vad som helst. Barnen kan se på tv i vårt sovrum PLUS använda sängen som avancerad studsmatta och Spiderpapa sover fortfarande utan att så mycket som fladdra på ögonlocken. 
 
Japp. Vi har två läger i vår familj, kan man säga. 
 
 
 
Morgonbild i casa Spiderchick. 
 

Om hela världen lyssnade på mig

Vad gör du just nu?

Jag sitter framför datorn, uppenbarligen.

 

Ditt senast skickade sms?

Yes!

 

Alltså det stod bara "yes!". Vilket säger er noll. Men det var ett svar på en fråga från en kompis som undrade om vi skulle ses på gymmet innan jobbet imorgon. Jag svarade jakande. Ska försöka att ta med mig rätt skor den här gången. 

 

Favoritfärg på kläder?

Ingen speciell färg egentligen, men när jag tittar på bilder på mig själv inser jag att jag tydligen trivs bra i mönster. 
 
 
 
 
 
 
 

 

Beroende just nu?

Jag ÄLSKAR Pauluns superkex! Så svajnigt dyra. Så svajnigt goda. Särskilt ihop med ett tjockt lager Bregott havssalt. 

 

Vad lägger du märke till först med en ny person?

Energin. Om vi är på samma våglängd och kan skoja med varandra. Jag gillar omedelbart människor som är lättsamma. 

 

En frukt som är underskattad?

Jag tycker att all typ av frukt är ÖVERSKATTAD. 

 

Slösar du pengar eller sparar du dem?

SPARAR! Defenitivt. Jag har till och med fått rådet av ett medium en gång att vara mer spontan med mina pengar. Om till och med andevärlden reagerar på att man snålar kanske man borde loosen up a bit?? Jag vet inte. 

 

Om hela världen lyssnade på dig, vad skulle du säga?

Då skulle jag förklara hur feminism funkar och hur hela världen skulle må bättre av att ge kvinnor utbildning, mer inflytande och mer makt. Alla skulle givetvis lyssna, förstå och hålla med och så skulle världen blir en trevligare och mjukare plats. Tack och bock. 

 

Kan du röra näsan med tungan?

Nej. Jag är inte ens nära. Min tunga är kort och näsan stel. Alltså på riktigt har jag massor av ben och väldigt lite mjukdelar i min näsa. Spidersnoken sitter där den sitter.

Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen. En dag att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över världen.
 
En hel del mindre genomtänkt brukar dyka upp kring den här dagen. 
 
Här är några:
 
1. Någon säger: Grattis på kvinnodagen! Woohoooo!
Jag svarar: Kvinnodagen är ingen högtidsdag att "fira". Möjligen "firar" vi att vi har klarat av ännu ett år i patriarkatet. Men i övrigt är det en dag att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation världen över. 
 
2. Någon säger: Lokala skoaffären nere på stan firar kvinnodagen med rabatt på klackskor, ska vi gå dit? 
Jag svarar: En butik "firar" alltså kvinnodagen med att profitera på just kvinnor och locka oss att konsumera något som i slutet av dagen är förtryckande? Är det verkligen att hjälpa jämställdheten på traven? ELLER är det att vara ute och cykla hundra mil fel? Hm.........
 
3. Någon säger: VARFÖR FINNS DET INGEN MANSDAG DÅÅÅÅÅRRRRAA???
Jag svarar: Luuuugn bara luuuugn. Det finns. Google is your friend. 
 
4. Någon säger: Det pratas så mycket om kvinnor hela, hela tiden men varför pratar ni inte om männen som hamnar i kläm? Va va va??
Jag svarar: Mansnormen är ett stort problem som får många män att må dåligt. Det är hemskt. Vad härligt att du verkar bry dig om det! Prata om det. Skriv, uppmärksamma, debattera, tyck till, skapa opinion, demonstrera, starta en organisation. Precis så som kvinnor har gjort för kvinnor i alla tider. Vi backar. Jämställdhet gynnar ALLA.
 
5. Någon säger: Kvinnor i Sverige är så gnälliga! Klagar på minsta lilla när det finns större problem. 
Jag svarar: Tänk vad bra att det går ha fler än en tanke i huvudet samtidigt! Och det "lilla" problemet är i regel en del av det stora problemet. Pusselbitar kallas det. Helhetstänk kallas det. 
 
 
 
 
 
 
 
Fotnot: Punkt nummer 2 har alltså hänt på riktigt. Det är sant! Alltså, man får självklart ha på sig klackskor så mycket man vill, det finns ingen skam i det. Men jag vill inte ha "rabatt" på det i "present" på Internationella kvinnodagen. Jag vill ha lika lön för lika arbete, jag vill ha en säker förlossningsvård, jag vill ha respekt för min kompetens, jag vill känna mig trygg i offentliga rum, jag vill ha ett rättssystem som inte sviker kvinnor och jag vill att alla människor ska behandlas lika. Det och MYCKET mer vill jag ha i present. Rabatten på klackskorna kan ni behålla för er själva så länge. Tack och bock. 
 
Så här skrev jag den 8 mars förra året. 
 

Konsten att byta batteri i en leksak

Min absolut värsta kategori av barnleksaker det är leksaker med BATTERI!
 
Ni som tror att det bara är att på några sekunder byta batteri i dessa leksaker när så behövs - ni tror fel. Det här är en uppgift i många, många, många steg. 
 
Konsten att byta batteri i en leksak: 
 
Steg 1: Hitta en skruvmejsel
Det är inte bara att öppna en lucka på leksaken. Nej nej nej. Batteriluckan är i regel stängd med en till 141 stycken små, små, små skruvar. För att ens kunna påbörja din uppgift måste du därför hitta en liten, liten, liten skruvmejsel. 
 
Steg 2: Skruva
När du väl har hittat en liten, liten, liten skruvmejsel är det dags att börja möckla upp alla skruvar. Du opererar likt en hjärnkirurg och får slutligen upp... FEL LUCKA! Japp. Det finns alltså flera olika gömmor på leksaken och alla innehåller inte batterier. Näpp. Här är det bara att skruva tillbaka alla små, små, små pytteskruvar för att sedan påbörja nästa lucka. 
 
 
 
 
 
Steg 3: Hitta batterier 
Rätt lucka är uppskruvad, du ser vad som behövs och nu är det dags att dammsuga hemmet på batterier med någon slags multipel A-förtäckning. Denna dammsugning innebär allt som oftast att du måste dyka ner i lådor så djupa och vilda att du egentligen hade behövt både syrgas och certifikat för att klara av det. 
 
Steg 4: Testa batteriet
YEY! Du har gjort fynd i botten av någon obskyr plastlåda längst in i ett förråd. Tyvärr finns det absolut inget som säger att ett sparat batteri är ett fungerande batteri. Du måste utföra en testauktion. 
 
Steg 5: Köpa batterier 
Naturligtvis var det inget batteri som fungerade. Snälla? Vem tror du att du är? Drottningen av ordning?? HAHA! Bitch please. Där med är du nu framme vid det svåraste steget i utmaningen nämligen att komma ihåg att köpa nya batterier, en snudd på omöjlig uppgift. Din hjärnan är nämligen som Instagrams omtalade algoritm, kom-ihåg-saker dyker inte upp kronologiskt utan visar sig lite som de känner för. Ibland får du upp flera dagar gamla to do:s i minnesbanken? Störigt. Men det är bara so much you can do. 
 
Steg 6: Hantera leksugna personer 
Under några dagar kämpar och kämpar du med din icke kronologiska algoritm i hjärnan och barnen undrar och undrar HÖGST kronologiskt när batterierna ska handlas hem. När kan jag leka med min leksak när kan jag leka med min leksak när kan jag leka med min leksak?? undras det. 
 
Steg 7: Sätta i batterier 
Så kom då ÄNTLIGEN dagen då du kom i att handla hem batterier!! Under imaginära tutor och fanfarer opererar du in dessa under rätt lucka. Leksaken är laddad och klar! meddelar du stolt. Vilken leksak? undrar barnen. 
 
*syrsor spelar*
 
Ridå.
 
 

Tio saker barn aldrig säger

Jag blev inspirerad av Jessicas lista om "saker barn aldrig säger" och tänkte att jag skulle göra en egen variant. 
 
Tio saker barn aldrig (eller i alla fall sällan) säger: 
 
1. Nä, om jag skulle ta och schamponera mig grundligt när jag ändå står här i duschen? Jag vet ju att risken för att få schampoo i ögat är näst intill obefintlig om jag bara lutar huvudet bakåt. 
 
2. Jag är så himla sugen på att borsta mina tänder ordentligt! Riktigt gnida med borsten både uppe och nere och på alla tuggytor. Vem doppar bara tandborsten i munnen snabbt och sedan ropar KLAR?? HAHA! Jösses det finns folk till allt... 
 
3. Självklart går jag på toaletten innan läggdags. Its the natural thing to do. Vem FEJKAR ens att den gjort en sådan sak? Haha... Återigen - det finns folk till allt! 
 
4. Ta på mig kläderna? Va? Men snälla jag har redan tagit på mig. Jag är klar sedan länge. Tja blixten!
 
5. Synlig lök i köttfärsås gör verkligen det lilla extra för smaken! Man äter ju trots allt med ögat också. 
 
6. Nog för att det finns mycket roligt man kan göra på en iPad men nu är det allt dags att runda av. Sen tänker jag att hela familjen kanske kan spela ett analogt brädspel tillsammans? 
 
7. Jahapp nu vann mitt syskon visst det analoga brädspelet men det tänker jag inte ställa till en scen för. Den bästa glädjen är den man känner för andra som just har vunnit Fia med knuff.
 
8. Jag funderade precis på vart min favoritleksak var och vet ni vad? Jag testade att leta efter den OCH hittade den. Helt själv! 
 
9. Nu såg jag att mitt syskon fick 0,05% större bit bulle men vad är väl det att orda om? Det mesta jämnar ut sig över en tioårsperiod. 
 
10. Repris av Gladiatorerna? Neeej vi tittar väl på Ladies of London? 
 
Gotta love kids ♥
 
Fyll gärna på om ni känner er inspirerade. 
 
 
 
Bild från när vi befann oss i familjeHÖGtid. 
 
 

Snälla svara på veckans fråga i min blogg

Nu undrar jag - vilken middagsreceptperson är ni?
 
1. StriktaStina
Självklart läser man ett recept från A till B till C, det tycker StriktaStina. Varför annars plocka fram ett recept alls? Anges det till exempel ett halvt kryddmått salt ja då mäter man noggrant upp ett halvt kryddmått salt. Måtten och ingredienserna är ju angivna av anledning?? Inget frifräsande här inte. Det blir godast så. 
 
2. HöftigaHulda 
HöftigaHulda lagar mat så som namnet antyder - hon höftar. Ett recept är en slags inspiration tycker Hulda, sen gör man ungefäääääär så som det anger. Huldas tålamod har aldrig tillåtit henne mäta upp några kryddor i mått någonsin och står det till exempel olivolja kan man väl lika gärna ha rapsolja? Vad spelar det för roll? Det blir alltid gott ätbart. 
 
3. ReceptlösaRebecka 
Recept?? HAHA! Tillåt ReceptlösaRebecka att skratta en smula. Rebecka har nämligen aldrig använt ett matrecept i hela sitt liv och planerar inte att börja med det heller. Istället går Rebecka på känsla i kombination med många avsmakningar. Det blir middag varje dag ändå. 
 
Min man är StriktaStina. Själv är jag en solklar Hulda. 
 
Vem är ni?
 
 
Liten person med mat som jag inte har lagat. 
 

Tre random

1. Kolla in det här roliga spelet som vi spelade med barnen i veckan! 
 
 
 
 
 
 
Kan meddela att vi avbröt spelet ganska abrupt. 
 
2. Nog för att jag har stött på många knepiga avokados under mina år men den här tog nog ändå priset. Den var mjuk, trådig OCH stenhård samtidigt. Hur är det ens möjligt? 
 
 
 
 
 
3. Min bror Jonas har varit i USA och visade på Facebook att någon hade råkat stava hans namn fel. 
 
 
 
 
 
En kompis som också heter Jonas har tydligen blivit kallad för Gonas. Skrattade orimligt länge åt det. Vilket är knepigt för så roligt är det inte ens?? Men a ja. Det är väl härligt att bli road i det lilla. 
 

Skratta så man får ont i magen

Att skratta så där så tårarna sprutar och magen värker... Det är så himla härligt! 
 
Tre tillfällen jag har skrattat så magen värker det senaste: 
 
1. Med min man 
Eller nja, kanske inte med utan mer ÅT honom. Jag kan inte skriva varför för det vore att lämna ut honom men tro mig när jag säger att han var involverad i ett så sjukt roligt missförstånd. Jag skrattade så magen värkte. Min man stackarn tog tillslut lite illa upp så jag fick försöka kväva skrattet vilket gjorde att jag gick runt och frustade en hel kväll. Förlåt! 
 
2. Med mina vänner 
Jag träffade två av mina äldsta vänner för ett tag sedan och vi pratade om Nya Zeelandsresan som vi gjorde tillsammans för tio år sedan. På den här resan hittade vi en klädaffär som reade ut hela sitt sortiment på grund av konkurs och här gick vi av oklar anledning BANANAZ. Alltså vi köpte så konstiga kläder? Det fanns ju en anledning till att butiken reade ut skiten, om man säger så. Herregud vad vi skrattar VARJE gång vi pratar om det. 
 
3. Med Matilda 
Jag och Matilda flabbar varje dag men ibland får vi till ett riktigt ont i magen-skratt. Så där att man känner att nu måste jag sluta för annars går hela buken sönder. Oftast handlar det om att vi drar något till överdriftens kant. Typ att vår bokföringsfirma kommer låsa in oss i en bur för att vi inte har lagt våra fakturor i numrerad ordning. Och sen vevar vi liksom vidare på det tills historien är helt bortom all typ av normalitet. Garanterat icke-roligt för den som inte är invigd i vårt språk. Men kul för oss. Och väldigt privligerat att ha en kollega som man är så synkad med i fantasin. 
 
 
 
 
 

Profilbilder genom åren

Jag scrollade igenom min Facebooksida häromdagen och tänkte bjussa er på några av alla mina profilbilder genom åren. 
 
1. Min första profilbild var fotad från sidan. På den tiden, det vill säga för typ tio år sedan, skulle man helst vara så anonym som möjligt på nätet eftersom det kunde vara "farligt" att vara för öppen. HAHA! Tillåt mig själv fnissa brunstigt. År 2018 är jag nämligen osäker på om jag fortfarande har något privat?? Rent tracking-mässigt alltså. Ibland får jag känslan av att Facebook och Google vet färgen på min underkläder. 
 
 
 
 
 
 
2. Efter anonymitetens glada dagar följde jag upp med den här tjusiga teckningen av mig själv. Jag fick den av en bloggläsare och blev så himla ärad och glad. 
 
 
 
 
 
 
 
3. Här kan man ju undra vad som hände? Well studier i textil och mode hände. En känsla av att vilja vara arty farty hände. 
 
 
 
 
 
4. Den här profilbilden är fotad på en after work med mitt dåvarande jobb i Göteborg. Jag hade en bebis hemma och ammade fortfarande vilket man kan se på mitt tunna hår. Man kan även se att det här fortfarande var på den tiden då jag gärna fotades ovanifrån (mer smickrande tydligen??) (man såg "smalare" ut??) och gärna bjussade på en ankmun. Jösses vad ankmunnar det vimlade av i selfiens begynnelse. Minns ni?
 
 
 
 
 
 
5. Nästa profilbild fotade jag i Stockholm efter min "plåtning" med tidningen Mama. Jag har aldrig blivit proffssminkad varken förr eller senare och kände mig on fleak. 
 
 
 
 
 
 
6. Den här bilden är fotad på en balkong i Turkiet. Jag ville väl visa mig världsvan eller nåt. Klänningen är ett sample från mitt dåvarande jobb på ett modeföretag. Jag hade en räääääätt stor garderob på den tiden. 
 
 
 
 
 
7. Thihi vad söt jag var här! Tyckte jag själv. Med mössan på svaj. Jag fotade bilden i hallen i vår dåvarande lägenhet i Skövde. 
 
 
 
 
8. Den här profilbilden tog jag på tåget på väg hem från en av min och Matildas många föreläsningar. Jag gillade den för att ljuset var så fint.
 
 
 
 
 
9. Min nuvarande profilbild är den här. Jag har gått från att fota mig själv ovanifrån till att föredra att fota mig själv underifrån (eller rakt framifrån förstås). Underifrån är mer power. Jag har liksom inte lika många fucks to give som 34-åring. Fotot är taget på en lunchställe i stan och jag minns att jag hade en förjedra bra läppstiftsdag. 
 
 
 
 
Japp. Det var det. 
 
Profilbilderna på Facebook - ett liv. 

Tio tips hur man hanterar trots

Jag fick en fråga. 
 
Dina bästa tips för att hantera 3års "trots" / humör / skrik och det där ljuvligt högljudda tårfyllda som tydligen hör till åldern. Barnets känslor löper amok och varken mamma eller barn (tror jag) hänger med i svängarna.
 
Well. Jag är på intet sätt expert.
 
Men baserat på egna erfarenheter kommer här mina bästa tips hur man hanterar trots:
 
1. Stanna upp och ta ett djupt andetag.
Ofta. 
 
2. Välj strider som är viktiga för dig.
Kanske måste man borsta tänderna varje dag även om det är tråkigt och tyvärr får man inte leka med köttknivar trots att dom ser roliga ut. Där emot är det möjligen inte så viktigt att ta strider kring matbordet (till slut kommer barnet äta), kläder (shorts i oktober? för all del, snart kommer barnet inse att livet blir mer behagligt med långbyxor) eller hygienen under näsan (ingen femtonåring, eller ens åttaåring, går runt med snor i ansiktet). Välj striderna med omsorg.  
 
3. Se humorn i trotset.
Det ÄR faktiskt komiskt att barnet bryter ihop för att hen inte fick trycka på hissknappen först. Fnissa åt det. I smyg. 
 
4. Känn dig tacksam
Det här låter pretantiöst, men känn dig tacksam för att barnet är trygg med just dig! Hen vågar skrika, gorma, gråta och veva med armarna för hen vet att du finns där med famnen full av kärlek. Oavsett. Alltid. Så himla fint ändå. Visst? 
 
5. Investera i bra öronproppar.
På riktigt. Det hjälper. 
 
6. Planera din flykt.
Om du är föräldraledig och där med är tillsammans med barnet väldigt mycket, planera in tid varje dag där du lämnar hemmet (om möjlighet finns). Ta en promenad, åk och handla, fika på stan med en kompis (eller själv). Vad som helst egentligen som gör att du får distans till barn och hem.
 
7. Utsätt inte din energi för onödigt slitage.
Undvik att ta med barnet till ställen där du vet att lockelserna är många. Tid kommer då ditt barn kommer kunna gå både in och ut ur en leksaksaffär utan någon större notis. 
 
8. Se fram emot ditt nya, kompetenta barn!
Jovisst. Nu låter jag pretantiös igen, men faktum är att bakom varje trotsperiod eller annat utvecklingssteg väntar ett barn som har lärt sig något nytt, som kan lite mer, som blivit lite större. När perioden är över, notera vad ditt barn lärt sig. 
 
9. Känn ingen skam för mig i Köpenham(n)
Typ. Det är okej att tycka att det är skitjobbigt och önska sig tillbaka till en tid då familjelivet endast fanns på funderingsstadiet. Känn ingen skam över det. Du älskar dina barn ändå. 
 
10. Trotset går över!
Det gör det. Det går över. Upprepa det för dig själv och blicka ut mot horrisonten - där borta väntar lugnet. 
 
 
 
 
 

Fina saker ens partner kan göra

Alla hjärtans dag idag!
 
Nallebjörnar, smycken, dejter och hotellnätter i alla ära. Det finns en hel del fint man kan göra för sin partner som är typ gratis. 
 
Femton fina saker ens (möjligen min) partner kan göra för en som är typ gratis:
 
1. Fixa mys framför en film. 
 
2. Säga att hen är stolt över en. Jamenar man kan vara hur vuxen som helst men det bor fortfarande ett litet barn i en som vill bli klappad medhårs. 
 
3. Ge fotmassage och INTE sluta efter en minut. 
 
4. Åka iväg en sväng med barnen och säga att nu får du vara hemma själva en timma eller två och göra ingenting. Som förälder är det otruuuuligt lyxigt att få vara inom hemmets väggar med noll saker på agendan. 
 
5. Laga ens favoritmat. 
 
6. Hålla ens hand. 
 
 
 
 
7. Ta tag i något som varit på göra-listan länge. Typ rensa ut örttio kilo papp från förrådet och åka till återvinningen. Eller borra upp den där gardinstången som stått på lut alldeles för länge eller sortera bland barnens omaka strumpor. Jo, det är sådant man blir glad för när man har familj och dessutom varit partners i typ tjugo år.
 
8. Strunt i diamantringen. Fyll bilen med papp så blir jag glad ♥ 
 
9. Borde jag höja min romantik-ribba en aning?? 
 
10. Ge kaffe på sängen. Jag älskar koffein i kombination med fluffigt täcke och horisontell position! 
 
11. Obs. Föregående gäller morgontid. Jag behöver alltså inte dricka kaffe mellan mina lakan klockan 22 på kvällen. 
 
 
 
 
 
 
12. Föreslå en promenad = frisk luft och tid med varandra i ett.  
 
13. Skratta massor åt ens skämt även om det kanske inte var så kul så man känner sig sedd och rolig. 
 
14. Överraska med att fixa barnvakt. 
 
15. Titta en i ögonen och säga "tusan vad bra vi har det - jag älskar dig". 
 
Det bästa? Allt detta kan båda parter göra för varandra året runt.
 
Häpp! 
 

Tankar om en dammsugare

Okej, med anledning av det här inlägget ploppade det upp några tankar om dammsugare. 
 
1. Mitt värsta synonymord för dammsugare är "snabeldrake". "Nu ska jag ta mig en svängom med snabeldraken" säger en del när dom ska städa. HU! *ryser*
 
2. Är inte "dammsugarförsäljare" ett knepigt yrke? Finns det ens fortfarande? Och VEM i hela friden tycker att det är rimligt att släppa in en sådan försäljare i sitt hus och sedan eventuellt köpa en dammsugare för 50 000 kr?? 
 
3. Ganska ofta har vi försäljare av olika huslarm som står och ringer på dörren klockan 19:00 på kvällen. Jo för vi vill gärna ha in en främmande karl i huset mitt i brinnande kvällsmat/läsa läxa/nattningstid. Vad härligt!
 
4. NOT. 
 
5. Det enda larm jag vill ha är det som larmar FÖR FÖRSÄLJARE AV LARM SOM RINGER PÅ DÖRREN TILL EN BARNFAMILJ KLOCKAN 19:00 EN MÅNDAG! 
 
6. Förlåt. 
 
7. Hamnade möjligen ur spår nu. 
 
8. Vart var jag?
 
9. Jo snabeldrake och dammsugarförsäljare är knepiga saker. 
 
10. Det var allt.
 
 
 
Tidigare inlägg