En vaken resa till Danmark

Vi är i Danmark tillsammans med kompisar. 
 
Båten gick redan 04:15 från Göteborg till Fredrikshamn igår morse så vi lämnade Skövde kl 22 kvällen innan. Vår plan var sedan att försöka sova i etapper under resan.
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
22:00 Vi lämnar Skövde. Jag sover, Spiderpapa kör. 
 
00:00 Vi kommer in i Göteborg. Det är noll trafik. Vi kör genast fel. 
 
00:30 Vi rullar in på Stena Line-området. Det är redan (!) kö till båten och vi joinar den väntande skaran av bilar och husvagnar. 
 
00:45 Vi försöker somna men det finns helt klart mer avslappnande saker i livet än att vika sig dubbel på ett bilsäte. 
 
00:46 Dessutom har jag två stycken strålkastare rätt i nyllet. 
 
 
 
 
00:47 Fäller ner solskyddet. Det hjälper föga mot ljuset.  
 
00:48 Tänker att jag ska sticka ut huvudet genom bilrutan och ropa SLÄCK och hoppas att någon lyssnar. 
 
00:49 Jag blundar hårt och tänker på saker som inte lyser. 
 
01:00 Nu tror jag att jag snart somn... TUT TUT TUT TUT!!
 
01:01 Vi har råkat sätta igång vårt eget billarm. 
 
01:02 Vi har aldrig tidigare satt igång vårt larm? Men varför inte låta premiären för det vara bland sovande människor på en annars knäpptyst Stenaterminal.
 
02:00 Vi har lyckats somna en stund för nu väcks vi av att någon knackar på rutan. Dags att checka in. 
 
02:10 Vi tror att vi ska få rulla ombord på färjan och jag ser framför mig hur jag ska få vältra mig några timmars sömn i någon soffa ombord. Men nix. Vi får stå kvar med bilen på kajen. 
 
04:00 Tydligen har vi somnat igen för nu vaknar vi av folk har rullat ombord och att en otålig bilkö står bakom oss och vill att vi kör. Helst idag. 
 
04:15 Vi bäddar åt oss själva på Stena Jutlanticas heltäckningsmatta samtidigt som vi suktar avundssjukt mot de som har lyckats haffa en soffa. 
 
 
 
 
 
 
04:30 Ni kanske aldrig har tänkt på det när ni har åkt färja - men utmed golvet drar det oavbrutet runt en liten, liten kall vind. Det är möjligen så ventilationen fungerar och det får man smaka på när man ligger på golvet och försöker sova. 
 
04:31 Ventilationsvinden slickar min silhuett. 
 
04:32 Jag hackar tänder. 
 
04:45 Jag kryper ihop i en koja med 6-åringen. 
 
07:10 Får gratis latte-påtår av tjejen i caféterian.
 
07:11 SAY´S IT ALL!
 
07:30 Vi är Danmark. 
 
En spännande natt ändå, det får jag säga.
 
 

Sådant som händer mellan glittriga semesterbilder

Inspirerade av Josefines kloka inlägg tänkte jag skriva några egna tankar om semester. 
 
Saker som högst troligt händer mellan glittriga semesterbilder på sociala medier:
 
• Arbetsamma solkräms-insmornings-övertalnings-kampanjer (pjuh). 
 
• En förälder som fräser NU FÅR NI VÄL GE ER när barnen för sextioelfte gången startar en konflikt över luft.
 
• En förälder som har dåligt samvete för att hen inte orkar vara pedagogisk 24/7. 
 
• Blöta badkläder och handdukar i en strandväska ingen orkar packa upp.
 
• Barn som inte har något att göööööra trots att världen väntar utanför dörren med en gigantisk buffé av olika göromål. 
 
• Ett ton grus och gräs samlas i hallar och sprider sig sakta (eller snarare extremt snabbt) över hela hushåll.  
 
• Picknickkorgar fyllda med fuktiga kex och Festis med förlorat sugrör. 
 
• En förälder som inte pallar laga mat. En gång till. 
 
• Mackor funkar också till middag. 
 
• Barn som kvalificerar sig till svart bälte i tjat. 
 
• En bil full med sand, kladdigt glasspapper och tomma petflaskor.  
 
• Trädgårdar som växer igen för snälla nån hur ska man hinna ansa en trädgård när man inte hinner ansa sig själv?? 
 
• Ljusa stolsdynor som får mindre ljusa fläckar. 
 
• Föräldrar vars hår förlorar pigment i förtid. 
 
• Någon scrollar Instagram och tänker att alla andra har det så fläckfritt, konfliktfritt, tjatfritt, gråa-hår-fritt och allmänt stillebenaktigt. 
 
Så.
 
Kom ihåg detta medan du scrollar alla bilder där allt verkar vara helt perfekt. Och njut av semestern med förväntningarnas ribba lagd på en rimlig nivå. Okeeeeeeej?
 
 
 
 
 
 
Bra. Nu kör vi sommar 2018!
 
 

Att förnya ett bank id

I cirka två månader har min bank-app skickat push notiser till mig att jag måste förnya mitt bank id. För det måste man tydligen göra titt som tätt.
 
Har jag lyssnat på appen och förnyat mitt id? Neeej neeej istället har jag dragit ut på det in i det sista. 
 
Bank id: 65 dagar kvar innan du måste förnya 
Jag: YOLO
 
Bank id: 40 dagar kvar innan du måste förnya 
Jag: YOLO
 
Bank id: 20 dagar kvar innan du måste förnya 
Jag: YOLO
 
Bank id: 12 dagar kvar innan du måste förnya 
Jag: YOLO
 
Bank id: 10 dagar kvar innan du måste förnya 
Jag: Men jösses vad bank id GÄCKAR mig. 
 
Bank id: 9 dagar kvar innan du måste förnya  
Jag: Överväger att göra något åt saken. Det vore ändå skönt att få ur världen... 
 
Bank id: 8 dagar kvar innan du måste förnya  
Jag: Eller.
 
Bank id: 7 dagar kvar innan du måste förnya 
Jag: Nä. 
 
Bank id: 5 dagar kvar innan du måste förnya 
Jag: Nu har bank id PSYKAT mig med push notiser i två månader. Jag orkar snart inte mer!
 
Bank id: 3 dagar kvar innan du måste förnya  
Jag: Vad händer om jag förlorar mitt bank id? Förutom att jag antagligen blir identitetslös, utstött och halt kommer jag... INTE KUNNA SWISHA!! Gulp.
 
Bank id: 2 dagar kvar innan du måste förnya 
Jag: Hemska tanke. 
 
Bank id: 1/2 dag kvar innan du måste förnya 
Jag: Förnyar väl skiten då. 
 
Kuriosa: Det tog 2 minuter. 
 
 
 
 

Younger

Ni som lyssnar på podden vet att jag är besatt av serien Younger! 
 
Sorgen var stor när säsong 4 ebbade ut och följdes upp av... Inget. Men så hörde jag rykten om att säsong 5 spelades in och nu finns de nya avsnitten ute! Gaaaaah! 
 
Varför jag älskar Younger:
 
1. Serien handlar delvis om Liza, en 40-årig kvinna (som förvisso ljuger om att hon är 26) som involverar sig med TVÅ olika killar - Charles som är äldre och Josh som är yngre. Detta utan att det skammas eller moraliseras kring det. Bara den plotten liksom. 
 
2. Manuset är smart och roligt skrivet. Lättsamt men med djup. 
 
3. Lizas chef Diana kan vara en av de roligaste karaktärerna på tv ever. Jag älskar henne! 
 
4. Alltså kemin mellan Liza och Charles... Jag har nog aldrig känt att jag vill att två karaktärer ska ligga med varandra SÅ mycket. MEN KNÖLLA DÅ! skriker jag självklart inte. Jag är väl inte vulgär heller. Men jag tycker verkligen att dom borde ligga loss med varandra. 
 
Så. Se Younger! 
 
 
 
 

Att skriva en bok - utfyllnadstips

Alla författare får garanterat skrivkramp någon gång ibland. Eftersom jag är en 79-sidig outgiven författare tänkte jag ge några tips på hur man på ett enkelt sätt drygar ut sin bok med fler sidor. 
 
1. Hörseltricket 
 
Låt någon av karaktärerna höra dåligt.
 
"Hej Louise"
"Va?"
"Jag sa hej Louise"
"Du sa vad?"
"Hej"
"Va?" 
"J A G S A H E J"
"Hej vaddå?"
"LOUISE" 
 
Och så kan dialogen fortsätta minst en sida. Kanske två. 
 
2. Skratattack-tricket 
 
Låt någon skratta länge. Jättelänge.
 
HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHA
HAHAHHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAH
HAHAHHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAH
 
Jag tycker personligen inte att det är konstigt att fylla tre sidor med skratt, nej. Det ger boken känsla
 
3. Dagbokstricket 
 
Låt en av karaktärerna föra dagbok. 
 
Hej hej hallå dagbok!
Idag skulle jag handla kaffe men det var slut. Röv också. 
Slut. 
 
Sedan kan du vända blad. Jamenar hur mycket skriver man på varje sida i en dagbok liksom? 
 
4. OCD-tricket 
 
Låt någon ha en dörr-hang up. Som jag har. Jag måste ju känna så att ytterdörren är låst minst fem gånger per kväll. 
 
Mia la sig i sängen. Sen gick hon upp igen för att känna på ytterdörren. Den var låst. Mia la sig igen. Sen kom hon på att hon kanske hade känt fel, var dörren VERKLIGEN låst? Hon klev upp igen och ryckte i handtaget. Det var låst. Sedan gick hon åter och la sig. Nu kunde hon somna lugnt. Eller? Hade hon verkligen känt rätt...
 
Och så vidare. Och så vidare. Det här kan lätt fylla två sidor. 
 
Så där. Fyra stycken supertips om jag får lov att säga det själv. Se så. Iväg med er nu och färdigställ that book of yours! 
 
 
 
 
 
 
 

Fyra midsommartyper

Jag giver Eder - fyra stycken midsommartyper.
 
TraditionsDyrkandeDoris
TraditionsDyrkandeDoris favoritmusik är allt med Thomas Ledin och redan i februari går Sommaren är kort på repeat på Doris Spotify. Doris favoritgrej att klä - det är en stång. Det hon helst hoppar över - det är en gärdsgård. En riktig man är en speleman och säger någon drag -  ja då kan du ge dig sjutton på att Doris ropar spel
 
LjummetFirandeJulle
Ge Julle några vänner, några sillar och möjligen en blomsterstång att beundra på avstånd så är han nöjd. Det viktigaste är att det finns öl. Och att Julle får vara den som kläcker kommentaren "nu går vi mot mörkare tider". 
 
MotsträvigaMia
MotsträvigaMia förstår inte grejen med midsommar. Alls. Eftersom alla envisas med att vara utomhus borde högtiden åtminstone schemaläggas till någon gång i slutet på juli, det tycker Mia. Att det är sommar i juni måste vara en djupt rotad missuppfattning bland svenskarna? Och just som Mia trodde att hon hade jul och påskmaten på behagligt avstånd i tiden - ja då plockas det fram igen? Nä. Mia förstår inte grejen. 

ProjektledarPetra 
Petra älskar midsommar! Mest för att det betyder att många människor samlas på en och samma plats. Och när många människor samlas på en och samma plats, ja då är chanserna stora att Petra får leda en eller flera aktiviteter. Helst flera. Petra skriver tipspromenader, snidar kubb-klubbor och kan alla verser till Så går vi runt kring vår midsommarstång. 
 
Jag vågar inte lova att INTE stöter på en eller flera typer under morgondagen. 
 
Ba´ så ni är förberedda.
 
 
 
 

En inbrottstjuv

I söndags var jag ensam hemma en sväng mitt på dagen och gick och la mig i sängen med en bok.
 
Tillåt mig punktera upp vad som där efter hände:
 
• Jag hör något... Krafsa? Det är fåglar på balkongen tänker jag. 
 
• Fast... Nu låter krafsandet väldigt högt? 
 
• Jag kikar ut från sovrummet och inser att DET ÄR EN SKATA I KÖKET! 
 
• En FEKKING skata har hoppat in genom den öppna balkongdörren in i vårt hus.
 
• Jag gör omedelbart om sovrummet till ett panic room och slänger igen dörren. 
 
• Jag kan höra ett brak när skatan... Ja gud vet vad den gör? River hela köket med sina sylvassa fågelklor antagligen. 
 
• Jag överväger att ringa 112. Men väljer sedan att ringa till min bror. 
 
Det är en skata i köket väser jag rädd för att skatan ska höra mig och lokalisera mig till mitt panic room. 
 
• Nej okej, jag har aldrig hört att skator aktivt söker upp och gör illa människor men någon gång ska väl vara den första.
 
• Jag frågar min bror hur troligt det är att skatan ropar in alla sina polare också? Min bror menar att det nog inte är så troligt. 
 
• Krafsandet och stökandet tystnar. Skatan har flugit ut igen. 
 
• Jag vågar mig ut i köket och inser att inbrottstjuven har vält en ljusstake som nu ligger på golvet i en onaturlig ställning. 
 
 
 
 
 
• Oklart om den stackars ljusstaken någonsin kommer bli sig själv igen.
 
Men värst av allt - skatan har bajsat på min splitter nya Elle Decoration! Jag har inte ens öppnat den tidningen ännu. Tack för det. Den kunde väl åtminstone skita på en tidning som jag redan har läst? Förslagsvis  förra veckans lokaltidning. Eller varför inte en gammal räkning? BARA ETT FÖRSLAG!
 
 
 
 
 
Sen kunde jag höra skatan kraxa ute i trädgården hela kvällen. Antagligen skröt den om inbrottet för sina kompisar.  
 
Mitt skick idag? Jo tack, jag mår efter omständigheterna bra. 

35-årspresenter

Jag fick exceptionellt bra presenter igår. 
 
1. En korg
Vem älskar inte att få en korg?? Det vilar något lätt magiskt över flätade cellulosafibrer innehållande en massa gött som man aldrig skulle köpa själv i ett svep.
 
 
 
 
 
 
2. Presentkort 
Perfekt! Nu kan jag med gott samvete köpa den där möjligen över-Instagrammade Kai Boisen-apan som jag har sneglat på i över ett år. Med ett presentkort känns en 9 centimeters träklump för 699 kr legitimt. 
 
 
 
 
3. En upplevelse 
Av mina bröder och min svägerska fick jag biljetter till en Abba Tribute-show. Otroligt att dom vill bjuda mig på det med tanke på att jag fortfarande är skyldiga dom en upplevelse på Laserdome, något de fick i julklapp 2016. 
 
Japp.
 
Bra presenter hur som helst.
 

Mutan som gick fel

Tillåt mig återge en muta som gick fel.
 
Scenario: Det är kväll och barnen ska snart sova. 
 
• Pappan lovar att ge barnen mynt om alla borstar tänderna ordentligt och nattningen förlöper smidigt (ett trick som garanterat finns med i varje bok om pedagogisk barnuppfostran).
 
• Barnen borstar tänderna ordentligt och badar snart i mynt!
 
• Mamman undrar vart pappan plötsligt har fått alla femmor, tior och enkronor ifrån? Senast familjen hade dylikt hemma var när de gjorde misstaget att be om cash istället för swish vid en insamling i barnets skola.  
 
• Lex: Klassfotbollen 2016. Aldrig igen!
 
• Pappan berättar att han av en slump har hittat massa mynt i en ryggsäck som inte har blivit rensad på länge. 
 
• Barnen inser plötsligt att pengarna inte ser ut som vanliga pengar? DOM ÄR JU GAMLA! ICKE GILTIGA!
 
• Näääää säger pappa. 
 
• Jooooo säger barnen. 
 
• Pappan inser sitt misstag. 
 
• Barnen känner sig lurade. 
 
• Pappan försöker förklara att pengarna kan bli värdefulla i framtiden. Nu kanske man inte kan handla för dom men om si så där 500 år kan man säkert handla MASSOR. Man kanske till och med kan köpa en lägenhet?
 
• Barnen köper inte framtidsanalysen.
 
• Barnen dessutom mer intresserade av Pokémon i nutid än en bostadsrätt om fem sekel. 
 
• Åttaåringen ser ytterst misstrogen ut. 
 
• Femåringen kör en mer högljud taktik som går ut på att avlägsna sig från nattningen och låta i 240 besvikna decibell.
 
• Pappan försöker lugna ner situationen och lovar barnen nya pengar så fort som möjligt. 
 
• Förhandling uppstår. 
 
• Pappan går med på att barnen kan få dubbla antalet pengar från nu. Riktiga pengar, ja. 
 
• Nattningen blev plötsligt både långdragen och dyr. 
 
Slut.
 
 
 
 

I tid och försenad

Tillåt mig spinna vidare på temat att vara sen vs att vara i tid. 
 
Två gånger jag har varit i mycket god tid:
 
• Till förskolan 
När minstebarnet vad bebis och storebarnet 3 år steg vi inte helt sällan upp vid 06 om morgnarna. Vilket betydde att när klockslaget för treåringens 15-timmars-förskola närmade sig hade vi lämnat hemmet för länge sedan och var mer redo än vad Sveriges samlade scoutkår någonsin har varit. Eftersom jag inte kunde med att lämna barnet en halvtimma tidigt varje gång hovrade vi runt förskolegården som tre laglösa musketörer i 30 minuter. 
 
 Till BVC
En gång var vi en hel vecka tidiga till en BVC-tid vilket möjligen är mitt redkord av tidighet. Fast det var faktiskt ett misstag. Jag är väl inte helt galen heller (eller........?). 
 
 
 
Bild från när stora barnet hade lockigt hår och gick på förskola. 
 
 
 
Två gånger jag har varit sen: 
 
• Planet till Kreta
Här skyller jag på min pappa som var den som höll i planeringen. Vi var så sena till gaten att flygpersonalen fick anropa oss i högtalarna och jag av förekommen anledning tvingades springa in på herrtoaletten och skrika FAMILJEN, FÖR I HELVETE NI KAN INTE BAJSA NU! PLANET GÅR! 
 
• Båten till Danmark 
Vi skulle åka båten Varberg - Grenå och steg upp på morgonen i någon slags tro om att det tar 1,5 timma att åka bil Skövde Varberg. Det gör det inte. Det tar 2,5 timma. TUR då att det var arla morgontimma och ingen trafik på vägarna. Vi hann. Men resan tid var allt annat än behaglig och det kan mycket väl vara så att vi åkte ombord på färjan samtidigt som rampen fälldes upp. 
 
 
 
Bild från en annan gång när vi åkte färja (och kom i god tid). 
 
 
 
Tillfälle då jag alltid är i tid men ska banne mig sluta vara det:
 
• Tandläkaren
Jag är alltid på plats cirka 10 minuter innan utsatt tid. Av respekt och för att... Ja, jag är ju sådan. Men varje gång - alltså VARJE GÅNG - är tandläkaren försenad. Minst en kvart. Vilket betyder att med min goda tid adderad har jag suttit i väntrummet nästan en halvtimma innan jag slutligen får komma in. Jag vet inte om det är jag som har haft fenomenal otur eller vad det är men nu har jag i alla fall beslutat mig för att nästa gång jag har tandläkartid ska jag anlända 10 minuter sent istället. 
 
 

Att rida islandshäst

Som utlovat. Min redogörelse över att rida Islandshäst. 

 

Tillåt mig punktera upp förloppet. 

 

Moa rider islandshäst:

 

 • Vi blir tilldelade hästar. Are you a beginner, frågar en av instruktörerna. Megabeginner svarar jag och får därför en väldigt lugn häst. 

 

• Pjuh! Första utmaningen avklarad.

 

• Nu ska alla hoppa upp på sina hästar. Folk sätter foten i stigbygeln och... STOPP! Detta kommer jag aldrig kunna göra! Herregud. Vem tror dom att jag är? Yoga Girl? Dessutom lider jag av PTP (Post Traumatisk Påstigning) sedan jag inte kom upp på en häst på ridskolan som åttaåring. 

 

• Jag får använda en portabel trappa upp till hästen. Pjuh. Andra utmaningen avklarad. 

 

• Kom nu lilla hästis, säger jag.

 

• Oklart om man startar en häst så?

 

• Hästen börjar i alla fall gå. Möjligt att den gör det för att de andra hästarna börjar gå. 

 

• HA! Det här går ju riktigt bra? Nu har vi ridit 20 meter och det är som jag aldrig har gjort annat än att rida 20 meter. IM THE QUEEN OF THE WOR...

 

• Åh nej, hästen börjar springa! 

 

• Jag blir komplett livrädd och vet inte om jag ska klamra mig fast vid hästens man eller i sadeln eller både ock eller bara kasta mig av och rädda mig själv medan jag räddas kan. 

 

• Varför utsätter jag mig för sådant här? VARFÖR? Det var som när jag kom på den korkade idén att hoppa fallskärm på Nya Zeeland. Totalt icke-roligt. 

 

• How do you stop the horse? ropar jag till instruktören. 

 

• Jag får en snabbgenomgång i hur man stoppar en häst.

 

• Pjuh. Det kan ju vara bra att veta hur man bromsar det fordon man sitter i. 

 

 • I don’t want to do tölt! ropar jag till instruktören. I just want to go with the horse!

 

• Jag får veta att hästen inte alls har tölta utan travat och att det tydligen är en mer skumpig upplevelse. 

 

•  Okej. Jag försöker slappna av och inte vara rädd. Jag tror att jag har läst någonstan att en häst kan känna att man är rädd och då tar den komando själv? Gud vet var det eventuella komandot kan leda oss? Hästen kanske bestämmer sig för att springa ut på den isländska tundran och förena sig med någon vildflock och så måste jag leva med flocken för resten av livet och bli någon slags isländsk, kvinnlig variant av Mowgli. 

 

 Najs tölt, ropar instruktören till mig. Good job!

 

•   The horse i tölting? svarar jag och fattar ingenting. 

 

•  Jag har tydligen fått en häst i tölt genom att bara sitta i sadeln.

 

• Don´t go to the left, ropar instruktören till mig. 

 

• Men snälla nån, säg inte det till mig! Säg det till hästen. Som om jag styr något i vår relation? 

 

•  Nu har vi ridit i en timma och det börjar kännas riktigt behagligt. Och... Roligt? 

 

•  Vi är tillbaka till stallet. Alla hoppar av sina hästar. Utom jag. Jag har svinsvårt att röra mig ordentligt i min trafik-konsfärgade megaoverall och ropar på hjälp. 

 

•  Ingen hör mig. 

 

•  Min häst vänder rumpan till resten av församlingen. Nu ser jag ingenting? Jag försöker svänga runt hästen men det går inte. 

 

•  Tillslut ser någon trafikkonen som sitter vänd med ryggen till. Jag får hjälp och glider av hästen med min rumpa ganska exakt placerad i ansiktet på instruktören. 

 

•  Jag säger hej då till hästen och känner att jag älskar den för att den har stått ut med mig i två timmar ♥

 
The End.
 
 
Återpublicerar denna episka bild på mig.
 

Ett antal tecken på att du är en inrednings/lifestyle-instagrammare

Ett antal tecken på att du är en inrednings/lifestyle-instagrammare: 
 
• Du äger en Kaj Boisen-apa. 
 
• Du äger även en coffee table-bok, en ljusstake från Svenskt Tenn och en klonkvas. 
 
 
 
 
 
• Du gillar att inleda dina captions med t e x t e n b r e t t i s ä r.
 
• Du har alltid en rabattkod på lut.
 
• Tak över huvudet, mat på bordet och ett enhetligt Instagramflöde tycker du är tre mycket viktiga ingredienser i en människas liv. 
 
• Du äger minst tre stycken monsteror omsorgsfullt utplacerade i hemmet. 
 
• Du tycker att "skål" är sååååå 2016. 
 
• Bowl heter det. 
 
• Du har haft en kärleksaffär med både Juno, Willow och Ludwig.
 
• Som alla tre är filter på Instagram.
 
• Du har någon gång Tradera-budat på sticklingar från den senaste trendväxten. 
 
• Jo man kan lägga buda på sticklingar. 
 
• Duh? 
 
• Du använder alltid minst tjugo hashtags varav hälften innehåller något med "interior".
 
 
 
 
 
• Du tycker att dagsljuset är för en bild vad blått och gult är för den svenska flaggan. 
 
• Faktum är att du fotar ingenting som inte befinner sig i dagsljus.
 
• När du läste föregående punkt gjorde du samtidigt ett korstecken över bröstet. 
 
Slut. 
 
 

Mina värsta service-minnen

Jag och Spiderpapa käkade lunch ute häromdagen. Vi valde, till skillnad från resten av stan, att sätta oss inomhus istället för i solen på uteserveringen. Vad trist tänker ni. Nej nej - oh boy fick vi en uppvisning!
 
Vi satt precis vid baren/kassan och förstod strax att det var kaoz på stället. Alla beställningar blev fel, allt var försenat, kocken var sjuk... Jag tyckte så synd om tjejen i baren! Jag har själv jobbat inom service och vet hur det är. Vissa dagar går allt fel! Och det underlättar knappast att folk är arg på en. 
 
Några av mina värsta serviceminnen:
 
1. När jag jobbade i kassan i en mataffär och en gubbe stövlade in från parkeringen och gav mig en RUNGANDE utskällning för att kundvagnarna krävde mynt att få loss. Han var FLY förbannad. Att det möjligen inte var jag, 19 år gammal och extrajobbande i kassan, som tagit beslutet om att vagnarna skulle kräva mynt var ingenting han reflekterade över. 
 
2. När jag, i samma mataffär, stoppade en tant och en farbror i kassan som hade vagnen full av varor "från en annan butik" men inget kvitto. Rutinen var då att jag skulle ringa in någon av kollegorna på golvet som skulle komma och verifiera att varorna inte var från vår butik. Jag ringde. Men ingen kom. Jag ringde igen. Men ingen kom. Där stod jag en alldeles för lång stund tillsammans med tanten, farbrorn och en JÄVLIGT spänd stämning. Till slut kom någon tjomme från golvet med benen släpande efter sig. Jag spjutade den personen RÄTT hårt med min blick.  
 
3. När jag jobbade på McDonalds och råkade packa en killes mat i en papperspåse trots att han tydligen inte ville ha maten i en påse. Tyvärr var jag ingen tankeläsare vid den tidpunkten (heller) så det slutade med att killen blev svinförbannad och SMÄLLDE bort påsen ur händerna på mig. Obehagligt. 
 
4. När jag jobbade i en husgerådsaffär och skulle beta av en kö längre än kinesiska muren med kunder grinigare än en nyvaken tvååring med blodsockerfall. Min chef stod bredvid, talandes i telefon, och bara... tittade på? Läge att lägga på luren och hjälpa till much??
 
Man blir ödmjuk av att jobba inom service, det ska högre makter veta.
 
 
 
Person som har en hel del minnen med servicekaraktär.  
 

Bloggutmaning

Just som ni drog en lättandens suck över att bloggvärldens "utmaningar" äntligen dött ut så skakar Spiderchick liv i fenomenet igen.
 
Jaaaaaajimen!

Blogg jag läser först varje dag: Det är nog Bloggbevakning. En blogg som jag har hittat i år. Rätt ovanligt att hitta samt fastna för nya bloggar ändå, för en bloggräv som jag. 

Blogg jag hör talas mycket om men inte följer själv: Margaux kanske? Hon har vunnit typ alla bloggpriser som går att vinna de senaste 12 månaderna och har verkligen gjort sig själv ett namn på kort tid. Imponerande. 

Första bloggen jag började följa: Kenza. Och jag följer fortfarande. 
 
 
 
 


Bloggare jag beundrar och varför: Det blir nog också Kenza. Jag tycker att hon har styrt sin karriär på ett imponerande sätt. 
 
Ett av mina egna blogginlägg om jag minns extra väl: Jag har jordklotets sämsta minnen så jag är kass på att rota fram sådant där ur hjärnmassan men... Det här inlägget minns jag. Mest kanske för att det gav mig besöksrekord. 

Fördelar jag fått tack vare bloggen: Det mesta som har har gjort i bloggväg de senaste tio åren har mynnat ur min blogg. Sen självklart att jag får chokladkakor hemskickade till mig med bekväma mellanrum utan krav om motprestation. Mer än att möjligen äta dom, då. 
 
Bloggare jag hade kunnat tänka mig att byta blogg med: Det måste nog bli Knivlisa. Vi lever liknande familjeliv med liknande typ av "content". Aaa jag älskar att skriva content. Jag känner mig som en copywriter boende söder om söder i Stockholm. 
 
 
 
 

Då tycker jag att det är bra segt att blogga: När jag har ångest och det smittar av sig på allt jag skriver. Då sitter jag och våndas jag över allt jag publicerar och känner mig skör. 

Då älskar jag att blogga: När kreativiteten är on fire och idéerna trillar in som myggen under en sommarkväll. Eller när jag skriver om ett ämne jag känner att jag brinner för. 
 
Happ.
 
Nu utmanar jag alla som vill!

Fem anledningar varför jag aldrig skulle vara med i Robinson

Kollar ni på årets Robinson? Jag är helt fast!
 
Jag skulle dock aldrig, aldrig kunna vara med i Robinson själv. 
 
Fem anledningar till varför jag aldrig skulle kunna (eller ens vilja) vara med i Robinson:
 
1. Jag måste borsta tänderna
Hallå jag är en hålperson! Jag måste borsta mina tuggytor! Förvisso äter man inget godis eller så i Robinson, men ändå. Jag är rädd att jag skulle komma hem från den där ön med karies som Gud glömde. Står Strix Television Mastiff för tandläkarkostnaderna då?
 
2. Jag måste tvätta håret
VARJE DAG. Eller i alla fall varannan dag. Förstår ni hur mitt redan ospänstiga, tunna och platta hår skulle se ut efter x antal veckor utan shampoo och balsam och gärna en näringsrik inpackning?? Jag betackar mig den mentala bilden av det frisyrtillståndet. 
 
3. Jag får hjärnsläpp när det gäller 
Va vänta stopp vad var det vi skulle göra?? skulle jag förvirrat hojta när Anders just har förklarat reglerna för dagens tävling samt deklarerat klara färdiga gå. 
 
4. Jag avskyr att kisa i solen 
Ingen i Robinson verkar få använda solglasögon. Vilket man kan förstå, det skulle kanske inte bli så rolig tv om alla gömde sig bakom stora brillor. Problemet är bara att jag avskyr att kisa. Det kryper i kroppen på mig när jag tvingas vistas kisande i sol. Lägg där till en kritvit, bländande strand och jag skulle vara den första Robinsondeltagare någonsin som blundat mig igenom en hel säsong. 
 
5. Jag pallar inte att sova med folk som snarkar
Never mind alla vilda djur som stryker omkring runt lägret nattetid - snarkpersonerna skulle vara mitt stora problem. Plus att jag måste ha minst tre kuddar för att kunna ligga skönt. 
 
Med det sagt: Ring inte mig inför castingen 2019. 
 
 
 
Bild: Tv4
 

En beef

Jag och min telefon har i dagsläget en beef! 
 
Varför? 
 
1. Den kidnappar mina bilder 
När jag på olika vis ska använda bilder på telefonen (vilket jag gör hela tiden i mitt jobb) säger telefonen "det går inte hämta bilden just nu, försök igen senare". Då har mitt iCloud, eller vad det nu är, tydligen kidnappat bilden och vägrar låta mig komma åt den? Ursäkta?? VEM är master i vårt förhållande egentligen? Är det möjligen telefonen eller hon som betalar för telefonen?? Obs. Retorisk fråga. 
 
2. Den vägrar låta mig fota nya bilder
"Utrymmet fullt" meddelar telefonen ideligen. Det spelar ingen roll hur många appar jag raderar, att jag rensar vilt bland mina sms och offrar minnen av familjen, den vägrar ge mig mer utrymme! Just nu fintar jag den genom att fota via Instagram, då sparas bilden automatiskt i min bildmapp. HA! Det tänkte du inte på va?? Va va va?? (jo jag skriver alltså direkt till min telefon nu). 
 
 
 
Upprörd bild fotad via datorn.
 

Tre roliga

Okej. Jag river igång denna tisdag med tre roliga grejer som jag just hittade på Twitter. 
 
 
 
 
 
1. HAHA! Risken finns att det kommer blinka ganska tomt vad gäller spelförfrågningar för denna gosse.
 
 
 
 
 
2. Tillsammans med barn är man aldrig säker ♥
 
 
 
 
 
3. HAHA... Man bara måste älska att fotografen av en slump (?) fångat Norges stadsminister gör sten, sax, påse. Och vidare måste man bara älska att redigeraren har valt att publicera bilderna på det här sättet.
 
Mm.. Dagens roliga var´e. 

Att komma iväg på middag

Att komma iväg när man är bortbjuden på middag är inte lätt alla gånger. 
 
Under påskhelgen hann vi både med ett ler och ett blodbad innan vi slutligen kunde ta oss till middagen i fråga. 
 
Tillåt mig punktera upp förloppet: 
 
• Efter två påskdagar med skjorta i kavaj vägrar barnen ta på sig finkläder igen. ENOUGH IS ENOUGH tycker dom. 
 
• Jag resignerar och låter barnen få fria tyglar att bestämma vad de vill ha på sig för kläder. Hur tokigt kan det bli?
 
• Åttaåringen väljer fotbollskläder.
 
• Femåringen väljer fotbollsshorts, jeansshorta, strumpor och kavaj. 
 
 
 
 
 
• Möjligen inte vad gemene person hade valt som outfit till en festlig middag. Men ändå. Barnen MIIIIIICKET nöjda. 
 
• Mamman helt klart mindre nöjd. 
 
• Femåringen frågar om han kan gå ut en sväng innan vi åker till kompisarna?
 
Varför inte? säger jag. Det är fem minuter kvar tills vi ska åka, hur stor är risken att barnet 1) hinner hitta en lerpöl och 2) dessutom hinner trilla i den? Va? Att tanken ens korsar ens föräldrasinne? Hahaha... Ja jag säger då det man tänker mycket knasigt som förälder.
 
• Fyrtiofem sekunder senare har femåringen funnit områdets absolut enda lerpöl samt utfört en vurpa i densamma. 
 
• Båda benen är täckta med gegga. 
 
• Mamman profylaxandas. 
 
• In med barnets ben i duschen och sen byta kläder. 
 
• Pjuh!
 
• Och DÄR är familjen på väg till middagen.
 
Op op op! Vi måste bara stanna till vid affären och köpa blommor till värdparet. Jag springer ut. 
 
• När jag kommer tillbaka till bilen möts jag av en åttaåring som har blod sprutande ur näsan.
 
Men snälla nån? Vad har hänt?
 
• Det visar sig att orsaken är en lillebror som på ett mindre varsamt sätt har kört upp ett finger i näsan på sin storebror. 
 
• Det vet vi ju alla hur lätt det är råka köra upp ett finger i näsborren på personen som råkar sitta bredvid?
 
• Det blöder så mycket att jag för en sekund är rädd att hela åttaåringens näsborre är punkterad. 
 
•  Han har inte ont, men det är blod över allt. Så här kan vi inte komma till middagen! 
 
• Är det knivar som har orsakat denna uppenbara slakt? kommer kompisarna att undra. Nej nej det är familjens minsta finger som har orsakat detta, måste vi svara då. Dom kommer aldrig tro oss. 
 
• Efter en stund har vi fått stopp på blodflödet och snyggat till den drabbade så pass att vi kan åka vidare. 
 
 
 
 
 
• Aaaaa äntligen på vä...
 
• STOPP!
 
• Femåringen inser att han har glömt sin väska med bilar och dom är JÄTTEJÄTTEJÄTTEJÄTTEVIKTIGA att ta med sig för det har han och lillkompisen bestämt. 
 
• Vi får vända hem och hämta dom. 
 
Efter många om och men kom vi äntligen fram till kompisarna. "Bara" 20 minuter sena. Rätt bra jobbat ändå.  
 
 

Stort test! Hur Instagramberoende är du?

Här kommer ett ovetenskapligt test som ni kan roa er med så här på långfredagen. 
 
Hur Instagramberoende är du? Svara ärligt! 

Hur ofta kollar du din Instagram?
A. Några gånger om dagen.
B. En gång varje halvår.
C. Var femte minut. Med undantag för en stund mitt på natten.

Hur många följer du på Instagram?

A. Cirka hundra.
B. Tretton.
C. Ettusensjuhundraelva.
 
Om någon säger Juno och Ludvig så säger du: 
A. Fina namn! 
B. Va?
C. Bästa filtren på Instagram! 

Hur hanterar du ett stökigt hem? 
A. Du städar. 
B. Du funderar på att städa. 
C. Du byter vinkel och jobbar extra hårt i redigeringsfunktionen. 
 
Du slösar gärna med:
A. Kärlek. 
B. Pengar. 
C. Hahstags. Med fördel innehållande ordet "interior". 

Hur ofta uppdaterar du?
A. Några gånger i veckan. 
B. Typ aldrig.
C. Så fort det händer något Instagramvänligt, vilket brukar bli ungefär var femte minut.
 
Om någon säger "tagga" svarar du...
A. Pepp!
B. Va?
C. Snabel a!
 
På vilket sätt dukar du upp din frukost?
A. Som folk gör mest. 
B. Slumpmässigt. 
C. I ett kvadratiskt stilleben.
 
Dagsljus är för dig:
A. Härligt!
B. Ett tecken på att det inte är natt. 
C. Motorn till dina instagramuppdateringar! Inget dagsljus = inget foto = ingen uppdatering = potentiell kris. 
 
Ditt mantra i livet är:
A. Dream Big!
B. Carpe Diem. Eller nåt. 
C. Live in the perfect Instamoment! 
 
Om någon säger rabatt säger du:
A. Blommor. 
B. Tråkigt att rensa. 
C. Kod!

Ett hjärta är?
A. Symbol för kärlek. 
B. Något som pumpar i din kropp. 
C. En viktig knapp. 

Senast du blev upprörd var:
A. När du läste en hemsk nyhet i tidningen.
B. När du fick höra om en orättvisa på jobbet.
C. När Instagram ändrade sin algoritm. 
 
 
 
 
Spajdans instagram följer ni här
 
 
 
 
Flest A
Du är inte så värst beroende.

Flest B
Du är extremt oberoende.

Flest C
Du har aldrig funderat på att söka hjälp?

Mat, mat och mat

Jag läste det här inlägget på Instagram. Signerat Kobran hugger till (följtips!).
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag relaterar! 
 
Saker jag där emot inte kan relatera till är när folk säger... 
 
... jag har ingen matlust!
Själv har jag ALLTID matlust. Okej, jag är lite seg i smaklökarna innan 09 på morgonen. Men i övrigt - alltid öppen för mat. Oavsett mående eller tid på dygnet. Och jag kan festa loss på en rigorös fika och ändå ha lust för middag en kvart senare. 
 
... jag glömde bort att äta. 
Jag blir darrig, illamående och yr med ett humör som charmar ingen om jag inte äter inom vissa tidsramar. Vilka alla är gaaaaaanska tydliga påminelser om att jag borde tanka mig själv. Med andra ord kan jag inte glömma att äta hur mycket jag än skulle vilja. 
 
... oj hade vi hela skafferiet fullt med godis och kakor, det hade jag glömt. 
GLÖMT?? Själv har jag stenkoll på minsta gottebit i vårt skafferi. Men så är jag även där och sticker in näsan med en regelbundenhet som skulle göra vilken menscykel som helst avundsjuk. Så hur skulle jag kunna glömma?? 
 
Tidigare inlägg