Frigörelse

I helgen bestämde äldstebarnet att han vill börja sova i sitt rum på nedervåningen. Hittills har han och lillebror sovit i våningssäng i lillebrollans rum på övervåningen. Mest för att vi har velat ha båda barnen nära oss då lillebrors sovrum ligger vägg i vägg med vårt. 
 
Men nu vill stora barnet frigöra sig från övriga familjen.
 
Storebror: Nu ska jag sova på mitt rum. 
Lillebror: Får jag också sova där?
Storebror: Nej!
Lillebror: Jo!
Storebror: Nej.
Lillebror: Jo!
Storebror: I så fall sover jag UTE! 
Lillebror: Jaaaa jag med! Då kan vi bygga koja! 
 
Det verkar som att någon inte riktigt vill inse faktum......... 

Det här med städning

Jag bad 6-åringen städa sitt rum igår. 
 
- Asså mamma... suckade 6-åringen. Det är inte det att jag inte vill städa. Det är bara det att jag inte orkar
 
Sen fortsatte han leka.
 
HAHA!
 
Snacka om att 6-åringen summerade mina tankar om hushållssysslor över lag. Det är liksom inte det att jag inte vill ha ett perfekt hem, det bara det att jag inte orkar.
 
Ska eventuellt brodera en tavla med det citatet. 
 
 
 
 
 

Ägd

Sexåring: Mamma.
Jag: Ja?
Sexåring: Vet du hur länge ett lejon sover?
Jag: Ingen aning?
Sexåring: Vet du inte det?
Jag: Nä. Vet du?
Sexåring: Ja.
Jag: Hur länge då?
Sexåring: Tills det vaknar! HAHAHA!
 
A men...
 
Ägd av en sexåring.
 
Känns bra i psyket. 
 
 
 
 
 
http://picasion.com/

Spelning

Jag vinkade adjö till min sexåringför en stund sedan. Han skulle åka iväg på hårdrocksspelning tillsammans med sin morfar och morbror. Ja, alltså dom skulle se Spiderpapa uppträda. Han spelar på torget här i Skövde ikväll, till förmån för Musikhjälpen. Jag och minstingen fick bli hemma för han sover för natten sen en timma tillbaka. 
 
Sexåringen var i alla fall SÅ pirrig och stolt när han for. Pappa är största idolen, av förklarliga skäl. Jag försöker dock sälja in även mig med jämna mellanrum. 
 
Jag: Mamma uppträder också!
Sexåring: Jaha? 
Jag: Mamma föööööreläser förstår du. 
Sexåring: ?
Jag: DE DU! 
Sexåring: ?
 
Tydligen är powerpointpresentationer inte lika intressant som nitar och skinnjackor. Då har vi ändå sjukt bra bilder i våra presentationer, jag och Matilda??
 
A ja.
 
Nu fick jag precis en liveuppdatering från Matilda som är på plats på spelningen. 
 
Personen i röd mössa är sexåringen och han på scenen är sexåringens pappa. 
 
 
 
 
 
 
 

Konversation mellan syskonen Spiderchick

Sexåringen (till sin lillebror): Koooom igen då LOOSER!
 
Treåringen (väldigt glad): Yäää! Jag är looser! 
 
?
 
Det är inte lätt att vara yngst med bristande engelskakunskaper alla gånger. 
 
 
 
 
Minstingen. 

Att förklara ett G

Jag och sexåringen hade en konversation i bilen tidigare idag. 
 
- Mamma... sa sexåringen.
- Ja? svarade jag.
- Hur ser ett G ut?
- Öh... Eh... Ett G säger du?
- Ja?
- Alltså... Ett G är som en böj med en stol över.
 
Eh.
 
En böj med en stol över??
 
Påminn mig om att inte ansöka till lärarhögskolan någon dag snart. 

Disco

Idag har mitt äldsta barn varit på sitt på sitt första disco. 
 
Gah!
 
D I S C O !
 
Vad hände? Det var ju nyss som jag själv satt där tillsammans med min klass och knåpade ihop egenhändigt tillverkade "discoplanscher" (svArta suLoR och tugGuMMi förBjuDeT).
 
Jag minns mitt allra första disco i första klass väldigt väl. Jag blev uppbjuden av en kille i trean och det var med lika delar glädje lika delar skräck som jag dansade med honom. Mest skräck när jag tänker efter. Minns att jag var så generad över situtationen att jag inte kunde dansa "seriöst" utan var tvungen att "skojdansa". Min danspartner var som motvikt väldigt allvarlig i stegen. 
 
Skämskudde på den än idag.
 

 


Tiderna ändras

Tänk att det var alldeles nyss som jag hade ett litet barn i vagn och ett lite större barn på ståbräda!
 
Eller nja. Ibland befann sig det stora barnet i vagnen och det lilla barnet på ståbräda, ibland stod båda barnen på ståbräda och ibland var båda i vagen och ibland var hela ekipaget tomt (hallå baaaarnen vart tog ni vägen? hoho?) men ni fattar. Jösses vad jag stånkade och stretade med den där vagnen. 
 
Men nu då?
 
Jo nu när vi går till skola och förskola så har jag ett barn på kick-bike och ett barn på cykel. Snacka om smidigt! Sen måste i och för sig det lilla barnet kliva av sin cykel var tioende meter eftersom han sett en intressant pinne/sten/kotte/grässtrå, vilket fördröjer framkomligheten något. Men ändå.
 
Barnen blir så stora! Gaaaah!
 
 
 
 

En 6-åring

Idag fyller vårt äldsta barn år 6 år.
 
Älskade barn! Du kom till oss en tidig morgon för sex år sedan. Med buller och bång, bör tilltällgas. Vi var inte alls beredda på din ankomst till världen men plötsligt fanns du och var alldeles på riktigt. Sex veckor tidigare än beräknat.  
 
Den första tiden var omtumlande. Du skrek dig igenom ditt första halvår i livet. Du hade kolik, sov inte speciellt bra och så fick du opereras mitt i alltihopa. Du lärde oss sannerligen vad det innebär att ta ansvar, ge omsorg och vara en förälder. En crash course fick vi, jag och din pappa. Det kan man säga. Efter vårt första år som föräldrar kände vi oss väldigt ödmjuka inför... Ja allt.
 
Nu är du sex år gammal och en trygg, go, glad, lugn och snäll kille. Dina pedagoger säger att du är en god kamrat och en förebild för dina vänner. Det värmer så oerhört att höra. Du leker med tjejer, du leker med killar, du leker med små och du leker med stora. 
 
Det är så fantastiskt att få se dig utvecklas! Vi är så glada att just du kom till oss och gjorde livet mer härligt, roligt, spännande, utmanande, utmattande (stundom ja), lyckligt, kärleksfullt, mysigt, äventyrligt och alldeles alldeles underbart! 
 
Vi kommer alltid att se till att du får vara den du vill vara.
 
Vi kommer alltid finnas här för dig.
 
Vi älskar dig ♥
 
 
 
Som nyföding. 
 
 
 
Fyra månader gammal och redan sugen på att starta en blogg (jag sa att man måste kunna nå fram med händerna till tangentbordet innan man får börja blogga)
 
 
 
 
Två år gammal och samma storlek som en legogubbe.
 
 
 
 
Tre år gammal och lockhårig på Teneriffa.
 
 
 
 
Fyra år gammal vid en rulltrappa. 
 
 
 
 
Fem år gammal i en familjehög med morsan och brorsan.
 
 
 
 
Sex år gammal. Idag! Du har just fått favoritleksaken lego i present. Tänk att vi alltid har hjälpt dig att få ihop de där legobyggena i alla år men idag byggde du alldeles själv! En milstolpe.
 
 

Hälsa på i skolan

Idag var jag med äldstebarnet och hälsade på i skolan. Han fyller ju 6 år i höst och börjar förskoleklass.
 
För ett halvår sedan hade jag MEGAÅNGEST för denna skolstart. Skulle min lilla, lilla bebis ut i den hårda skolvärlden. Hu! Hur skulle det gå??
 
Men hoppla. På bara några månader har det hänt så mycket i äldstebarnets utveckling och nu är han mer än redo att börja förskoleklass. Han längtar massor. På frågan vad som ska bli roligast med skolan är svaret "att lära mig saker och så". Vår goa, fina, duktiga och kloka unge. Lugn och iakttagande. Väldigt snäll men samtidigt trygg och säker i sig själv. 
 
En dag i veckan går han i simskola och när jag undrade om han ville prova på även fotbollsskola (många av kompisarna spelar fotboll) svarade han:
 
- Näe mamma. Jag går ju i simskola. En sak i taget.
 
Det är vår unge i ett nötskal. Fem år gammal. Ingen stress med något. En sak i taget. 
 
Idag i skolan var allt spännande. Allt från samlingen i klassrummet, till att få en fadder, räcka upp handen, leka på skolgården och slutligen äta mat i matsalen. 
 
- Det var SÅ roligt, utbrast han på vägen hem. Fast jag åt nog för mycket mat för nu är jag vääääldigt mätt.
 
Haha... Jo det var kanske lite väl många köttbullar på tallriken. Men så var ju allt lite extra härligt denna hälsa-på-dag. 
 
Älskling - du kommer fixa skolan galant! Älskar dig stjärnstopp ♥
 
 
 
 
 

En tandlös milstolpe

Femåringen här hemma har tappat sin första tand! 
 
Igår bet han i en majskolv och upptäckte att tanden var lös. Imorse borstade han tänderna och då åkte lösingen ut. Nu har han en prydlig glugg i nedre käkparitet. Han är SÅ stolt och sprang hela vägen till förskolan imorse i sin iver att få berätta för alla lärare och kompisar. 
 
Nu ligger tanden i ett glas vatten i väntan på att jag ska gräva fram en tia från någon bortglömd fickgömma magiskt förvandlas till en guldpeng. Och jo, även vi föräldrar tycker att det här är en stor grej! När femåringen stod där med den vita lilla tandflisen i näven kände jag mig rörd. En milstolpe. 
 
 
 
Bevis.
 
 
 
Tvååringen är nu utomordentligt avundsjuk över storebrors tandlossning och det sista han lovade sig själv innan han somnade ikväll var att han minsann ska "tappa tänder imorgon". 
 
Oklart om jag ser fram emot att bevittna detta.

Konsten att förenkla ett recept

Barnen ville väldigt gärna baka chokladbollar häromdagen.
 
Barnen: Snääääälla mammaaaaaaaa kan vi baka chokladboooooollar?
 
Jag: Nej inte nu.
 
Barnen: Men mammaaaaaaa! Det är jättelätt att göra. Det är bara två ingredienser.
 
Jag: Jasså? Är det bara två ingredienser?
 
Barnen: Ja. Chokladbollsmet och strössel.
 
Jag:
 
 
 
 
 

Fem år som mamma

Igår hade vi kalas för en lycklig femåring. Tänk att det var FEM år sedan som jag skrev det här inlägget
 
Den 9 september 2009 sjukanmälde jag mig från jobbet eftersom jag hade "lite ont i magen". Vad jag inte visste då var att jag hade värkar och att jag ett dygn senare skulle vara mamma till en son.
 
Hela dagen gick jag med molandet i magen. Vid 23-snåret, precis innan läggdags, började värken tillta. Jag stiger upp för att gå på toaletten och inser att det rinner vatten utmed benet. Vi ringer in till förlossningen som råder oss att avvakta. Några minuter senare inser jag att jag blöder också (slemproppen) (världens mest charmiga benämning). Spiderpapa ringer återigen till förlossningen som nu tycker att vi ska komma in.
 
På vägen dit tilltar värkarna något otroligt. Aaaaaaaj vad ont jag har. Men inte för en sekund slås jag av tanken att bebisen är på väg. Hallå jag är bara i v.34, det är ju sex veckor kvar till BF? 
 
Klockan 02:00, den 10 september, sladdar vi in på Östrasjukhusets parkering i Göteborg (vi bodde i Göteborg då). Vi möts av en barnmorska och en barnmorskestudent. 
 
Jag får på mig ett bälte som ska mäta värkarna och jag minns att barnmorskan ber mig att ligga still. Jag blir oerhört irriterad på henne. Ligga STILL? Jag har svinont i magen, jag har inte tid att ligga still med ett fånigt bälte kring midjan. Barnmorskan kan väl ta på sig bältet själv om hon tycker att det är så himla viktigt. Eller så kan Spiderpapa ta på sig det, han kan sitta still. 
 
Barnmorskan låter mig slippa bältet och känner istället efter om jag är öppen något. Det visar sig att jag är öppen TIO centimeter!! Inte konstigt att jag har ont.
 
- Det blir ett barn i natt, säger barnmorskan glatt.
 
Eh... Va? Barn? Jag fattar ingenting. 
 
Någon minut senare startar krystvärkarna. Här någonstans hamnar jag i ett töcken av smärta. Jag minns att jag vill skrika "nu jävlar ska UNGJÄVELN uuuuut" men att jag samtidigt tänker att det är olämpligt att svära över mitt halvt ofödda barn. Jamenar det vore ju dumt om barnmorskan avbröt förlossningen och istället ringde till socialen.
 
Efter en timmas kamp, cirka klockan 03:30 har jag min son på bröstet. 
 
Lycka!
 
Jag är född 18 juni 1983. Någonstans kan jag (klyshigt nog) känna att den 10 september 2009, då föddes jag om på nytt. Att bli förälder är oerhört omvälvande, utvecklande och häftigt på alla sätt. Så stort!
 
Så här skrev min mamma om att bli mormor. 
 
 
Nyfödd lilleman på pappas bröst.
 
 
 
 
Bebis gör tummen upp. 
 
 
 
 
Nyförlöst mamma gör tummen upp. 
 
 
 

Smarta arbetstider

Samtal vid middagsbordet.
 
Jag (till min man): Hur länge jobbar du imorgon?
Spiderpapa: Till kl 16.
Fyraåringen: Pappa, jag tycker att du kan jobba till halv två.
Spiderpapa: Tycker du?
Fyraåringen: Ja. Tio till halv två.
Jag: Det tycker jag med. Smart!
Fyraåringen (nöjd med sig själv): Japp. Det var jag som kom på det.
 
Nu tycker jag att vi lagstiftar om att alla barn får bestämma sina föräldrars arbetstider.
 
 
 
Smart kid.
 
 
 

Skändad krubba

Igår kom fyraåringen hem från förskolan med en alldeles skinande och nypysslad julkrubba. Med stjärnhimmel, halmstrån, Josef, Mara och så lille Jesusbarnet inlindad i en bomullstuss.
 
Åh så fin den var!
 
Men vad upptäcker fyraåringen idag? Jo under natten (tidig morgon?) har krubban blivit SKÄNDAD! Någon har varit där och möblerat om på ett ganska aggressivt sätt. Kvar i krubban ligger några ynka halmstrån och en Maria utan kropp.
 
 
 
 
 
Efter en stunds skallgångskedja hittade vi Josef under matsalsbordet, intakt med kropp och allt. Pjuh! Men Jesus? VAR ÄR JESUS? Efter att ha hittat spår av ett omotiverat uppfällt toalettlock befarar jag att delar av honom i detta nu har hittat vägarna till Skövde reningsverk. Ingenting är dock bekräftat.
 

Vi låter bra båda två

Idag vid nattning.
 
Lilleman: Mamma.
Jag: Ja?
Lilleman: Nu ska jag sova.
Jag: Det låter bra.
Kort paus.
Lilleman: Mamma.
Jag: Ja?
Lilleman: Du låter också bra.
 
Haha!
 
Jag antar att det där var någon form av ömsesidigt komplimangutbyte.
 

Semester i Jönköping

Jag och fyraåringen har varit iväg på semester i helgen. Vi tog oss hela vägen till Jönköping och checkade in hos min kusin som bor där.
 
Det är SÅ mysigt att få rå om storebarnet ibland. Ha tid att prata bara vi och ge honom 100% odelad uppmärksamhet (förutom inne på Monki för där måste mamman foka på sitt) (Monkishopping leker man inte med).
 
 
 
Vi käkade lunch på Olgas crepes och Gelato. Alla ni som bor i Jönköping eller har vägarna förbi måste gå dit. Såååå goda crepes och mysig atmosfär.
 
 
 
 
Fyraåringen tog en choklad/glasscrepe. That´s my boy!
 
 
 
Senare var vi på Ikea. Där hann vi också med att äta. Jag gjorde den sedvanliga missen att ställa mig i kö och glömma ta en sådan där brickvagn. Övervägde att muta mig till den som flickan framför hade. "Ett halvt packe värmeljus mot brickvagnen? Inte? Ett HELT packe värmeljus plus servetter, värde 19 kr? Okej?"
 
 
 
 
Zebrabyxorna köpte jag på Monki. Det var kärlek vid första ögonkastet. Det bor en zoolog i mig och hon måste rastas.
 
 
 
 
Fyraåringen fick välja precis vad han ville i leksaksaffären och kom ut med ett stycke lego som såg ut att behöva minst en ingenjörsexamen för att få ihop.
 
 
 
 
Efter en kvart gav jag upp byggandet. "Nå väl tänk inte på mig" muttrade min kusin som fipplade för fullt med instruktionsbladen. "Nej det gör jag inte" svarade jag sanningsenligt och hängav mig istället åt senaste Elle.
 
 
 
 
Köpte den här rullvagnen på Ikea vars syfte helt ignorerades av hushållets barn och istället blev topp tre roligaste leksakerna här hemma? Nå väl.
 
 
 
Vi har haft en toppenhelg!

Gissa djuret

Häromdagen lekte vi Gissa Djuret-leken jag och Lilleman. Först tänkte jag på ett djur och Lilleman fick gissa vilket. Sen var det Lillemans tur att tänka ut något och låta mig gissa.
 
- Ge mig en ledtråd, bad jag.
- Det är gult.
- En pappegoja?
- Nej.
- Ett lejon?
- Nej.
- Tiger?
- Nej.
- En eh... Giraff?
- Nej.
- *gissar femton andra apelsinaktigt färgade djur*
- Nej.
- Alltså jag vet inte så många mer djur som är gula.
- Men ååååå mamma! Jag tänker ju på en snäcka. Som är GUL!
 
Ahaaa... Det kunde jag väl ha gissat.
 
Ibland har jag sådan otur när jag tänker.

En ny låt

Fyraåringen i vår familj är enligt egen utsago låtskrivare precis som sin pappa.
 
Idag har han suttit med familjens iPad och "skrivit en låt" halva eftermiddagen.
 
- Vad heter låten? frågade jag.
- Den heter Bluffhjärnan, svarade Lilleman.
 
Bluffhjärnan?
 
Det lät onekligen som en spännande sång. Undrar vad den handlar om?
 
Eller eh... Undrar snarare VEM den handlar om...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mig?

En kusin rikare

Mina barn har fått en kusin. Vi är så glada!
 
- Vad heter kusinen mamma? undrade Lilleman.
- Jag vet inte, svarade jag eftersom flickebarnet ännu inte hunnit få något namn.
- Men mamma, svarade Lilleman och pekade på datorn samtidigt som han himlade sig lätt. Vi kan ju SÖKA efter vad hon heter!
 
Google-generationen. Jag säger då det.
 
I övrigt vore det kanske något om moder natur slog sig i lag med sökmotorerna? En teknisk symbios dom emellan. Det skulle säkert underlätta på en rad olika sätt som vi i nuläget inte har någon aning om men som vi snabbt inte kommer kunna leva utan.
 
 
 
 
 
 
 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg