Smarta arbetstider

Samtal vid middagsbordet.
 
Jag (till min man): Hur länge jobbar du imorgon?
Spiderpapa: Till kl 16.
Fyraåringen: Pappa, jag tycker att du kan jobba till halv två.
Spiderpapa: Tycker du?
Fyraåringen: Ja. Tio till halv två.
Jag: Det tycker jag med. Smart!
Fyraåringen (nöjd med sig själv): Japp. Det var jag som kom på det.
 
Nu tycker jag att vi lagstiftar om att alla barn får bestämma sina föräldrars arbetstider.
 
 
 
Smart kid.
 
 
 

Skändad krubba

Igår kom fyraåringen hem från förskolan med en alldeles skinande och nypysslad julkrubba. Med stjärnhimmel, halmstrån, Josef, Mara och så lille Jesusbarnet inlindad i en bomullstuss.
 
Åh så fin den var!
 
Men vad upptäcker fyraåringen idag? Jo under natten (tidig morgon?) har krubban blivit SKÄNDAD! Någon har varit där och möblerat om på ett ganska aggressivt sätt. Kvar i krubban ligger några ynka halmstrån och en Maria utan kropp.
 
 
 
 
 
Efter en stunds skallgångskedja hittade vi Josef under matsalsbordet, intakt med kropp och allt. Pjuh! Men Jesus? VAR ÄR JESUS? Efter att ha hittat spår av ett omotiverat uppfällt toalettlock befarar jag att delar av honom i detta nu har hittat vägarna till Skövde reningsverk. Ingenting är dock bekräftat.
 

Vi låter bra båda två

Idag vid nattning.
 
Lilleman: Mamma.
Jag: Ja?
Lilleman: Nu ska jag sova.
Jag: Det låter bra.
Kort paus.
Lilleman: Mamma.
Jag: Ja?
Lilleman: Du låter också bra.
 
Haha!
 
Jag antar att det där var någon form av ömsesidigt komplimangutbyte.
 

Semester i Jönköping

Jag och fyraåringen har varit iväg på semester i helgen. Vi tog oss hela vägen till Jönköping och checkade in hos min kusin som bor där.
 
Det är SÅ mysigt att få rå om storebarnet ibland. Ha tid att prata bara vi och ge honom 100% odelad uppmärksamhet (förutom inne på Monki för där måste mamman foka på sitt) (Monkishopping leker man inte med).
 
 
 
Vi käkade lunch på Olgas crepes och Gelato. Alla ni som bor i Jönköping eller har vägarna förbi måste gå dit. Såååå goda crepes och mysig atmosfär.
 
 
 
 
Fyraåringen tog en choklad/glasscrepe. That´s my boy!
 
 
 
Senare var vi på Ikea. Där hann vi också med att äta. Jag gjorde den sedvanliga missen att ställa mig i kö och glömma ta en sådan där brickvagn. Övervägde att muta mig till den som flickan framför hade. "Ett halvt packe värmeljus mot brickvagnen? Inte? Ett HELT packe värmeljus plus servetter, värde 19 kr? Okej?"
 
 
 
 
Zebrabyxorna köpte jag på Monki. Det var kärlek vid första ögonkastet. Det bor en zoolog i mig och hon måste rastas.
 
 
 
 
Fyraåringen fick välja precis vad han ville i leksaksaffären och kom ut med ett stycke lego som såg ut att behöva minst en ingenjörsexamen för att få ihop.
 
 
 
 
Efter en kvart gav jag upp byggandet. "Nå väl tänk inte på mig" muttrade min kusin som fipplade för fullt med instruktionsbladen. "Nej det gör jag inte" svarade jag sanningsenligt och hängav mig istället åt senaste Elle.
 
 
 
 
Köpte den här rullvagnen på Ikea vars syfte helt ignorerades av hushållets barn och istället blev topp tre roligaste leksakerna här hemma? Nå väl.
 
 
 
Vi har haft en toppenhelg!

Gissa djuret

Häromdagen lekte vi Gissa Djuret-leken jag och Lilleman. Först tänkte jag på ett djur och Lilleman fick gissa vilket. Sen var det Lillemans tur att tänka ut något och låta mig gissa.
 
- Ge mig en ledtråd, bad jag.
- Det är gult.
- En pappegoja?
- Nej.
- Ett lejon?
- Nej.
- Tiger?
- Nej.
- En eh... Giraff?
- Nej.
- *gissar femton andra apelsinaktigt färgade djur*
- Nej.
- Alltså jag vet inte så många mer djur som är gula.
- Men ååååå mamma! Jag tänker ju på en snäcka. Som är GUL!
 
Ahaaa... Det kunde jag väl ha gissat.
 
Ibland har jag sådan otur när jag tänker.

En ny låt

Fyraåringen i vår familj är enligt egen utsago låtskrivare precis som sin pappa.
 
Idag har han suttit med familjens iPad och "skrivit en låt" halva eftermiddagen.
 
- Vad heter låten? frågade jag.
- Den heter Bluffhjärnan, svarade Lilleman.
 
Bluffhjärnan?
 
Det lät onekligen som en spännande sång. Undrar vad den handlar om?
 
Eller eh... Undrar snarare VEM den handlar om...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mig?

En kusin rikare

Mina barn har fått en kusin. Vi är så glada!
 
- Vad heter kusinen mamma? undrade Lilleman.
- Jag vet inte, svarade jag eftersom flickebarnet ännu inte hunnit få något namn.
- Men mamma, svarade Lilleman och pekade på datorn samtidigt som han himlade sig lätt. Vi kan ju SÖKA efter vad hon heter!
 
Google-generationen. Jag säger då det.
 
I övrigt vore det kanske något om moder natur slog sig i lag med sökmotorerna? En teknisk symbios dom emellan. Det skulle säkert underlätta på en rad olika sätt som vi i nuläget inte har någon aning om men som vi snabbt inte kommer kunna leva utan.
 
 
 
 
 
 
 
 

Vägrar lämna det förflutna

- Jag tar en Calippo mamma, sa Lilleman idag när vi skulle köpa glass.
 
- Jasså du vill ha en Calippo. Eller POPUP SOM DEN EGENTLIGEN HETER!!! svarade jag och spände ögonen i killen som stod i glasskiosken.
 
Ungefär som att det var hans fel att PopUp bytte namn till Calippo för över tjugo år sedan? Han var antagligen inte ens född då. Kioskkillen alltså. Men ändå.
 
Mig veterligen är det inte olagligt att älta ett glassnamnbyte över generationer.
 
 
 
Jo, den hette PopUp förut. Ja, det var bättre.

Lilleman 4 år

Idag fyller Lilleman 4 år. Hipp hipp hurra!
 
Galet vad det går fort. Fortsätter Lilleman växa så här har han snart gått om mig i ålder. Crazy!
 
Så många bakifrånbilder jag har knäppt på honom genom åren. Så många bortskurna huvuden och foton från snäv sida som har publicerats. Så många dråpliga, jobbiga, roliga, konstiga, härliga och kärleksfulla situationer jag har nedtecknat. Ja jag säger då det.
 
Låtom eder vandra genom minnenas allé:
 
 
 
 
 
Mit bebe på insidan.
 
 
 
 
Mit bebe på utsidan. Han kom som ett överraskande och stötvis ganska (väldigt) smärtsamt skott i vecka 34 + 2.
 
 
 
 
På pappas mage i grodans position (bebisyoga?)
 
 
 
 
Trött.
 
 
 
 
Startar en blogg vid fyra månaders ålder.
 
 
 
 
Glass har alltid och går fortfarande alltid ner.
 
 
 
 
På Legoland 2011. I storleken av en legogubbe.
 
 
 
 
Mästerbarnet i stövlarna.
 
 
 
 
 
Ett av två par fötter i världen som jag frivilligt sniffar på.
 
 
 
 
Med lillebrollan.
 
 
 
 
 
På Teneriffa.
 
 
 
 
Vid en rulltrappa förra veckan. Vår underbara, fantasifulla, lugna, kloka, envisa, härliga onge!
 
 
 
Här kan ni läsa om vår första månad med Lilleman. Här har ni förlossningsberättelsen.
 

De röda shortsen

- Kan du ta på dig dina kläder? bad jag Lilleman imorse och räckte honom ett par röda shorts.
 
- Mamma shortsen är små! tyckte Lilleman efter att ha tråcklat en stund med kläderna.
 
- Nej då, svarade jag utan att titta så noga.
 
- Men dom ÄR små.
 
- Du har väl växt, trodde jag.
 
Sedan vände jag mig om och...
 
 
 
 
Där stod min fyraåring iklädd ett par bebisbyxor. Bara cirka fjorton storlekar för små.
 
Jag hade visst råkat ge honom lillebrorsans kläder. Ja alltså, på Minis kropp är byxorna "baggy" långbyxor. På Lillemans kropp blev det ett par cyckelbyxor med mudd.
 
Han fick byta kläder.
 
 
 

 

Inte elak

 
 
 
 
- Den här gubben heter Elaka Barfar, berättade Lilleman.
- Jasså? svarade jag. Är han elak?
- Nej.
- Inte?
- Nej mamma Barfar är inte elak.
- Vilken tur.
- Han är bara FARLIG!
 
Gulp.
 
Jag vet inte, men personlighetsbeskrivningen "inte elak - bara farlig" får mig inte direkt att vilja bjuda in den där Barfar på middag.

Nytt skrivbord

Vi har fixat ett skrivbord till Lillemans rum.
 
Där kan han förvara alla känsliga saker som han inte vill att lillebror ska lägga vantarna (läs: saliv och tänder) på.
 
 
 
 
Det är nämligen (ännu) helt omöjligt för Mini att nå upp till skrivbordet. Hur mycket han än sträcker på sig är alla grejer där utom hans räckhåll. Mjehe.
 
Där med inte sagt att vi diskriminerar korta, vingliga människor i vår familj.

Ett annat val tack

Igår berättade Lilleman vilka (i hans tycke) djur alla i familjen är.
 
- Lillebror är en hund, tyckte han. Pappa är ett lejon. Mamma du är en val.
 
Ursäkta? En VAL?
 
Eh... Vad hände med smidig gasell? Eller en fräck tiger? Eller för all del en glänsande pashminaget som betar uppe i bergen och slänger snyggt med sin långa ullman. Va?
 
 
Spiderchick?
 

När fyraåringen knäpper knapparna själv

 
 
Varför inte. Så länge man får ihop pyjamasen.
 
Att knäppa rakt är ändå överskattat.
 

Filmkväll

När Mini har somnat om helgkvällen (förhoppningsvis kring klockan 19) brukar jag och Spiderpapa ge Lilleman en smula egentid. Att poppa popcorn och se en film tillsammans är populärt.
 
Hej Netflix säger jag bara! Har ni det? Streaming på nätet alltså. Vad gjorde man innan detta underbara påfund? HYRDE film i FILMAFFÄREN? Hahahahaha... *skrattar som om jag inte alls hyrde film senast i förrgår*.
 
Igår satte vi först på Spider(ch)wick. Men den var visst lite svår att förstå.
 
 
 
 
 
 
Då satte vi på svenskdubbade Spy(der)Kids istället. Den var lagom spännande.
 
 
 
 
Svar ja, vi tittar bara på film som påminner om mitt bloggnamn.

Tillåt mig presentera

Tillåt mig att presentera dessa tre herrar:
 
 
 
 
Namn: Erik (han med hjälmen), Samslös (den enarmade) och Kaninbullen (han med solglajjerna).

Jo, det är så dom heter enligt treåringen här hemma.

Vi kan konstatera att Eriks föräldrar tänkte traditionellt vad gäller namn.
 
Samslös och Kaninbullens föräldrar där emot måste ha varit rejält berusade i samband med namngivningen.

 Kopiera koden: DIYECEPW6W och registrera den på libresse.se/pinkticket

Advertisement

Språkröjda

- Jag ska nog ta en ice cream när ungarna har lagt sig, viskade Spiderpapa diskret igår kväll.
- JAG VILL OCKSÅ HA EN AJS KRIM!! tjoade Lilleman (a.k.a örnörat) tre rum bort.
 
Japp. Och så var kodordet för glass röjt.
 
Jag har faktiskt sagt till Spiderpapa att ungarna varit oss på spåren och byter vi inte språk är det bara en tidsfråga innan vi röjs. Men nu har Lilleman alltså hunnit lära sig engelska och vi får börja om från noll i någon annan del av språkträdet.
 
Happ.
 
 
 

Att ta mamma på orden

- Ta på dig dina pyjamasbyxor, bad jag Lilleman igår kväll.
 
Och pyjamasbyxorna tog han på sig.
 
 
 
 
 ?
 
För all del.
 
I rättvisans namn sa jag ju aldrig något om att han skulle ta av sig sina vanliga byxor först.

Copycat (copyrabbit?)

Igår fick Lilleman leta efter ett påskägg som påskharen hade lämnat och tänka sig det låg i öppna spisen!
 
 
 
 
 
 
- Haren och tomten gömmer på samma ställe! konstaterade Lilleman.
 
Just det ja, tomten lämnade också sin gåva i öppna spisen. Han torde ju även ha någon slags traditionell patent på det gömstället? Påskharar nuförtiden alltså... INGEN fantasi alls!
 
Nästa år får jag steppa in och hjälpa hara´kraken att tänka utanför boxen.
 

Barnvaktssituation

Min bror följde med oss hem igår efter middagen hos pappa.
 
- Du tar du nattningen av Lilleman! beordrade jag så fort vi slagit igen ytterdörren.
 
HA!
 
Och vips befann sig min bror mitt uppe i en oväntad barnvaktssituation. Eller ett barnvaktsdrama. Beroende på hur man ser det. Men nattningen tog han i alla fall. Läste bok för Lilleman. Verkligen LÄSTE. Prick alla sidor. Prick alla ord (jag tror till och med att han läste alla skiljetecken högt, men jag är inte säker). Ja han läste faktiskt så illigt noga att Lilleman somnade med hälften av sidorna kvar.
 
 
 
Innan nattningen.
Tidigare inlägg Nyare inlägg