Ny familjemedlem

Åttaåringen har gjort en hund i slöjden. Han frågade mig och Spiderpapa vad vi tyckte att den skulle heta. Vi gillar ju som bekant att namnge saker i vår familj. 
 
- Dogmar, föreslog jag. 
 
Istället för Dagmar. DOGmar. Hänger ni med?
 
Briljant om jag får säga det själv. 
 
- Vad tycker du pappa? undrade åttaåringen. 
 
Spiderpapa funderade en stund innan han svarade.
 
- Tja... Den har ju tjusig päls så... Krullo. 
 
Ursäkta?
 
Vänta lite här... 
 
KRULLO!?
 
Men snälla rara det är ju som upplagt för att den stackars hunden ska bli rimmad på för resten av livet! Jag vet att man ska kunna heta vad som helst utan att för den sakens skull bli retad men man kan ju ändå ge djuret en rättvis chans??? 
 
A ja.
 
Nu heter den i alla fall Krullo. 
 
 
 
Krullo i profil. 
 
 
 
Krullo framifrån. 
 
 

Inte bara lek

- När man blir äldre blir allt så avancerat. På förskolan får man bara leka... suckade åttaåringen idag.
 
- NÄ-HÄÄÄÄ! protesterade femåringen.
 
- Inte? Ni leker väl på förskolan? undrade jag. 
 
- Inte bara! svarade femåringen stött. 
 
- Nähä?
 
- Jag äter frukost. Och så måste jag faktiskt städa! Och sen äter jag lunch också. Så det är inte BARA leka! 
 
Nä nä.
 
Fair enough.
 
Rätt ska vara rätt! 
 
 
 
Person som inte bara leker. 
 

Sk bar

I lördags gjorde vi heja heja-skyltar till Melodifestivalen.
 
Barnen hejade på Barbi Escobar och Martin Almgren och tillverkade en skylt där efter. Man bara måste älska att dom stavade Escobar - sk bar.
 
 
 
 
 
Så himla rimligt. 
 
Men så är ju barn i grund och botten de mest logiska varelserna någonsin. 
 

Storebror visar vägen

Att ha ett storasyskon kan vara knepigt men det är också att ha en ständig källa till inspiration.  
 
Femåringen suger likt en hungrig svamp åt sig allt vad storebror gör. 
 
Igår byggde åttaåringen och hans kompis en koja.
 
 
 
 
 
Vips hade femåringen också byggt en koja.
 
 
 
 
Sen ritade åttaåringen en lapp och satte upp på sin koja och då var femåringen inte sen att snickra ihop en lapp till sin koja. 
 
 
 
 
 
Sen gjorde åttaåringen och hans kompis matteläxa på datorn.
 
 
 
 
 
Då ville femåringen också göra en läxa. Jag gav honom i uppgift att skriva sitt namn, skriva siffrorna 1-10 och klistra minst tre snygga klistermärken på ett papper. Denna uppgift tog han sig an med stort allvar. 
 
 
 
 
Sen spelade åttaåringen tv-spel och då sitter lillebror alltid och tittar på första parkett. 
 
- Du är bäst i spelet, säger lillebror. 
- Tack, säger storebror. 
- Du kommer vinna, säger lillebror.
- Jag vet, säger storebror antagligen uppfylld av allt beröm. 
 
 
 
 
 
Tänk vad praktiskt att ha en storebror ändå. Och en lillebror. 

Kramig ettåring och oberömda sängar

Igår firade vi barnens kusin som fyller ett år.
 
Födelsedagsbarnet själv delade ut väldigt mycket kärlek, i synnerhet till åttaåringen. Men så är ju åttaåringen som bekant en bebismagnet av rang. 
 
 
 
 
Som vanligt hade min svägerska bakat värsta insta-grejerna. Ja, alltså sådant som är både gott och som lätt platsar på tjusig bild till Instagram. Senast gjorde hon ju den här makalösa ponnytårtan. Själv har jag aldrig bakat själv till barnens födelsedag på grund av att jag tycker att det är fullt upp med att bara hinna städa inför ett kalas. Skulle jag även baka muffins och ponnytårtor hade jag snart sprungit in i den oberömda sängen*. 
 
All cred till min svägerska med andra ord! Hon är fantastisk. 
 
 
 
 
 
* Den oberömda sängen är den berömda väggens okända släkting. I den hamnar trötta personer som åtagit sig lite vääääl många familjeuppgifter på en och samma gång. 
 

Skolbänken igen

Idag har jag varit med åttaåringen i skolan.
 
Det har han velat sååååå länge och idag blev det äntligen en lämplig lucka. Jag tog på mig mitt imaginära bälte av kunskap och traskade med till skolan. Vi har cirka fem minuters gångväg dit vilket är lyxigt. 
 
Jag fick presentera mig för alla barn i klassen och berätta vad jag jobbar med. Den här gången nöjde jag mig med att sammanfatta det som att jag jobbar med sociala medier. 
 
- Vet ni vad sociala medier är? undrade jag.
- Näääää, svarade barnen. 
- Vet ni vad Instagram, Youtube och Snapchat är?
- JAAAAA! tjoade barnen. 
- Då så. 
 
Sen var det mattelektion. Jag är SÅ imponerad över en lärares pedagogiska tålamod vad gäller att hjälpa barnen. Själv har jag som bekant noll tålamod och basunerade glatt ut de rätta svaren efter barnets cirka 0,001 sekunds betänketid. Om jag vore lärare skulle mina elever lära sig noll. Men å andra sidan skulle dom vara sjukt långt fram i läroplanen?!
 
 
 
 
 
Sen var det rast och Sverige visar sig verkligen från sin vackraste sida just nu! Is, slask, vattenpölar och så lervälling på det. Mys. 
 
 
 
 
Jag var möjligen inte klädd för ändamålet men agerade ändå tapper och o-huliganisk fotbollssupporter när åttaåringen och hans kompisar spelade match. 
 
 
 
 
Efter rasten var det dags för träslöjd. 
 
 
 
 
Barnen övade på att spika och jag joinade. Ursäkta, men varför har ingen berättat för mig hur kul det är att slå in spik i en bräda? Jag hamnade i något slags meditativt tillstånd och ett tag var det bara jag, min spik och min bräda... Mm... 
 
 
 
 
Efter träslöjden var det lunch. Den fotade jag inte på grund av att jag lunchade vid samma bord som sju nyfikna åttaåringar och jag ville helst inte dra åt mig mer uppmärksamhet än den som redan var. Men ni får tro mig när jag säger att det serverades en stor salladsbuffé, kyckling och nudelwook. Kanske det godaste jag har ätit på hela veckan! True story. 
 
Sen var det rast igen och då stannade jag kvar inomhus och betade av några mail. Åttaåringen hade ändå fullt upp och jag är så glad att han har så många fina kompisar!
 
 
 
 
Efter lunchrasten var det fredagsfilm följt av en veckosammanfattning. 
 
Sen sa vi hej då. 
 
En mycket trevlig skoldag! 
 

Jag slår dig!

Bröderna Spiderchick hamnade i någon slags konflikt igår. 
 
Lillebror: Jag ska slå dig! 
Storebror: Neeeeeeej! 
Lillebror: Jo nu slår jag dig!! 
Storebror: Neeeeeeej! 
Lillebror: JO! 
Storebror: Vänta jag måste bara gå på toaletten först. 
Lillebror: Okej. 
 
Haha... 
 
Att låta brorsan få uträtta behov mitt i konflikthärden måste väl ändå tyda på någon slags syskonkärlek?
 
 
Spiderkidsen på julafton (inget slagsmål då). 
 

Hamster vs katt

Barnen här hemma vill GÄRNA ha ett husdjur. 
 
Dom har länge varit helt överens samt inställda på att vi ska ha en katt. I veckan har femåringen dock börjat vackla i sin önskan och vill nu hellre ha en hamster. 
 
Fem positiva grejer med en hamster enligt femåringen:
 
1. Dom kostar inte lika högt som en katt.

2. Dom är sötare.

3. Vi måste köpa en saltsten till den! 

4. Dom har tassar.

5. Sen vet jag inte. Nu får du komma på något mamma.

 

Jag kom på att vi kunde Youtuba hamstrar vilket ledde oss in på Tiny dwarf hamster in a tiny playground. 

 

 
 
 
Gah! Ursäkta men vem kan motstå en liten liten hamster på en liten liten lekplats?
 
Nu slog hamstersuget till. Det måste jag erkänna. 

Tomteträff

I lördags träffade vi tomten och barnen lämnade sin önskelistor. Femåringen önskar sig bilar och var mycket noga med att poängtera för tomten att det ska vara ögon på bilarna. 
 
- Eh ja visst... svarade tomten och såg möjligen lite förvirrad ut. 
 
Femåringen syftade alltså Blixten-bilar, dom har ögon. 
 
Åttaåringen skrev "overwatch" på sin önskelista och det hade tomten lite svårt att tyda innan jag fick rycka in och förklara att det är ett dataspel. 
 
Alltså, det kan inte vara lätt att vara tomte! Inte nuförtiden när gunghästar och klippdockor för länge sedan försvunnit från önskelistorna till förmån för mer komplexa önskemål så som motorfordon med anatomiska organ och interaktiv underhållning med engelska namn. 
 
 
 
  
 

Pepparkaksdelaren

Igår gjorde mina barn världens kanske bästa, och möjligen smuligaste, uppfinning. Nämligen en pepparkaksdelare! Jajjimen. 
 
- Så slipper man dela för hand! förklarade åttaåringen.
 
Och det vet vi ju alla hur segt och tråkigt det kan vara att hålla på och dela en pepparkaka. Jag har mer än en gång önskar att någon eller något annat skulle kunna göra det ÅT mig. Jag antar att ni har känt det samma.
 
Hur gick då denna eminenta uppfinning till? Jo. 
 
Först band barnen ett snöre runt en stol. 
 
 
 
 

Femåringen drog sedan i snöret så att det ena stolsbenet lyftes. 
 
 
 
 
 
Efter det placerade åttaåringen en pepparkaka under stolsbenet.
 
 
 
 
 
Han tog en sax, klippte i snöret och...
 
 
 
 
SWOOSH! Stolsbenet for ner i golvet och delade pepparkan. 
 
 
 
Man bara måste älska uppfinningar som förenklar livet! 
 
För er som vill ha en ännu tydligare beskrivning över uppfinningen så finns det en film här. 
 
 
 

Barn på jobbet

Idag har det varit studiedag i skolan så jag och Matilda tog med våra äldsta barn till jobbet.
 
Dagen inleddes med iPad-spel. 
 
 
 
 
 
Sen ville barnen testa hur långt man kan dra ut gummigubben Stretch Armstrong.
 
Svar: Långt. 
 
 
 
 
 
Eftersom just den här uppgiften kändes extra viktig ville även mammorna samla sin gemensamma styrka och testa hur lång Stretch Armstrong kan bli. 
 
 
 
 
Sen har white board-tavlan i mötesrummet nyttjats flitigt. Kanske mer än på mycket, mycket länge. 
 
Vad är det med barn och white board? Hur kul kan det vara? Jag minns själv hur jag drogs till dessa. Och varför ligger det alltid pennor vars färg inte går att sudda bort i anslutning till en sådan tavla? Det finns ett antal white boards runt om i länet som jag har singerat permanent genom åren. Om man säger så. 
 
 
 
 
Tur att ingen penna idag var permanent för i så fall hade white board-tavlan i vårt mötesrum för evigt varit tatuerad med en bajs-emoji och ordet "pillesnoppkorv". Möjligt att detta illustrerades under extremt muntra former. 
 
 
 
 
Sen käkade vi naturligtvis lunch. 
 
 
 
 
Efter att barnen agerat modeller till några bilder i vår fotostudio sa vi dab, hej då och tack för idag.
 
 
 
 
Ingen person under 10 år har lidit denna arbetsdag. Som ni kanske förstår.
 
Över och ut. 

Luftmakarkepa

Jag hittade en bild i arkivet, från när åttaåringen var fyra år och uppfann en "luftmakar-kepa", som han själv kallade det. 
 
Luftmakarkepan var en sorts huvudbonad som bestod av en keps, en eltandborstladdare och ett liggunderlag. Laddaren hängde fram på kepsen och liggunderlaget var kopplat baktill. 
 
 
 
 
 

Jag minns att jag tyckte att det verkade lite opraktiskt att ha massa saker dinglande runt öronen men det var väl bara jag som var gammalmodig och lilleman som var före sin tid.
 
Snart går väl alla runt med luftmakarkepor och laddar eltandborstar och sover på liggunderlag i parti och minut och då kan jag stå där och skämmas med skägget i brevlådan.

Houston we have a åttaåring!

Idag har jag varit mamma i åtta år. 
 
Den 10 september 2009 kom han till oss. Den där personen som ändrade våra liv för evigt. Som en skrikig liten virvelvind intog han våra liv och fick oss verkligen att känna att vi levde. 
 
- Nu ska ni minsann få känna på hur det är att vara föräldrar mjehehehe, sa han och gnuggade sina små händer. 
 
Sen sov vi inte en hel natt på ett år och jag slog upprepade rekord i marathonamning. Den lilla bebis som vägt blott 2400 gram vid födseln vägde vid 10 månader 10 kilo. Då kanske ni förstår proportionerna av hur mycket han ammade. 
 
- BARA BRÖSTMJÖLK? utbrast BVC-sköterskan lika delar förvånat lika delar förfärat vid frågan om kostvanor. 
 
Vi slet det första året, jag och Spiderpapa. Vi slet med sömnbristen och att hitta våra roller som föräldrar. 
 
Sen plötsligt kom Det Stora Lugnet. Den skrikiga och missnöjda lilla bebisen hade vuxit upp till ett synnerligen nöjt barn. Och sedan dess har han varit nöjd. Och enkel. Så himla enkel. 
 
Gillar skolan, sina kompisar, spelar fotboll och handboll. Tycker om att se på reality-tv med sin mamma (obs ej Paradise Hotel). Älskar när vi träffar kompisar, reser och hittar på saker. Är aldrig rädd men lite känslig. Snäll. Rolig. Iakttagande. Lugn. 
 
Vi är så STOLTA över denna lilla människa som håller på att bli stor. Och det säger vi till honom varje dag. Är det något som jag vill att mina barn ska veta så är det att jag 1) älskar dom och 2) är stolt över dom. Varje dag. För att dom är dom. 
 
 
 
I Göteborg våren 2010.
 
 
Med kompisen 2011. 
 
 
 
Med lillebror 2014. 
 
 
 
På Kreta 2015. 
 
 
 
På morbrors bröllop sommaren 2017. 
 

May the släktkalas be with you

Idag har vi haft släktkalas för vår sjuåring som fyller ÅTTA ÅR imorgon! Hurra! 
 
Han meddelade igår kväll att han inte ämnade sova ens en sekund under hela natten. Lillebror, som även han har känt av situationens nerv, tränade för fullt på att sova räv ända tills han blev så trött att han somnade som en människa. Det vill säga med båda ögonen slutna. 
 
Idag klockan 11, efter mycket längt längt och åter längt, kom så äntligen släkten för att fira.
 
Tårtan hade jag beställt från en kompis, med smak av hallon och lakrits. Titt´ så fin! Allt efter önskningar av födelsedagsbarnet. 
 
 
 
 
 
 
Själv tycker jag att det bästa med kalaset var min mans brorsbarn som jag är typ ingiftasfaster åt? Hon är sju månader och den SNUFFSIGASTE lilla människan EVER! Jag orkar inte! Hon är så go att jag bara vill steka upp henne i smör och äta till middag. Är det normalt att känna sådana kannabalistiska känslor??
 
Ni behöver väl inte säga något till hennes föräldrar. 
 
 
 
 

Ålderschock

Jag och barnen såg en intervju igår, med barnprogramledaren Farzad.
 
Farzad är född 1984 berättade speakerrösten. 
 
- 84! utbrast jag. 
- 84?? upprepade sjuåringen. 
 
Jag för att jag alltid blir förvånad när framgångsrika människor är yngre än mig. Sjuåringen för att han trodde att Farzad var 84 år gammal. 
 
Oklart vem av oss som var mest chockad. 
 
 
En som är född 1983.
 

Öppen planlösning och delad kunskap

Vi besökte domkyrkan i Lund.
 
 
 
 
Okristlig som jag tydligen är höll jag på att svära det första jag gjorde när vi kom in i kyrkan. 
 
- HELVE... Jag menar. Oj. Järniga spikar vad eh... Stort här är.
 
Kyrkan är väldigt stor. Skulle den läggas ut på Hemnet hade "öppen planlösning och högt i tak" varit en grov underdrift. Om man säger så. 
 
Tänk om de stackare som slet med att få upp det där gigantiska bygget på 1100-talet hade vetat att det 2017 skulle sitta två vuxna människor i Skövde och tycka att enklare byte av kakel i litet kök är så jobbigt att dom hellre struntar i det...
 
A ja. 
 
Vi gick bland annat ner i domkyrkans krypta. Där gick vi stillsamt runt och kikade på de olika sarkofagerna och kände hur historiens vingslag fläktade oss i nacken. 
 
Plötsligt hör jag sjuåringen högt deklarera ... och NU vet du hur en fidget spinner ser ut! 
 
Jag vänder mig om och ser hur han och lillebror pedagogiskt snurrar sina spinners framför en stenhuggen avbild av Ärkebiskop Birger. 
 
HA! 
 
Klart att Birger, död sedan 1519, vill veta vad en fidget spinner är. Han har säkert funderat hela våren på vad i hela friden det är alla barn går runt och snurrar på.
 
Nu kan han, med ännu en kunskap adderad till allmänbildningen, lugnt sova vidare i sin grav. 
 
 
 
 
 

Sommarpresenter och knappa marginaler

Idag fick barnen välja var sin sommarpresent i leksaksbutiken. Dom är väldigt olika varandra när det gäller att välja. Äldstebarnet vill gå igenom sortimentet. Fundera. Klämma och känna. Fundera lite till. Diskutera sina olika val med en vuxen. 
 
Minstebarnet å sin sida travar in i butiken och det första han lägger ögonen på väljer han. Vilket alltid är något av ett lotteri. Idag föll blicken på ett paket med Minionfigurer.
 
- Jag tar det! sa han bestämt. 
- Du vill inte kika runt lite först? undrade jag. 
- Nej. 
 
Nä häpp.
 
Sen hoppade han studsmatta i en timma medan brorsan ägnade tiden åt att välja och välja för att slutligen inte välja något alls i just den butiken. 
 
 
 
 
Efter sommarpresentvalet skulle vi hämta Spiderpapa på jobbet. Han slutade klockan 16 och klockan 16:15 skulle mitt body pump-pass starta. Vi hade därför bestämt att vi skulle hämta Spiderpapa på jobbet och sedan kunde han och barnen i sin tur lämna av mig på gymmet.
 
Klockan 16:01 sladdade vi in utanför Spiderpapas jobb. 
 
- THIS IS A DRIVE BY!! JUUUUUMP IN!! ropade jag åt honom genom en nedvevad ruta samtidigt som bilen fortsatte rulla.
 
En minut innan träningspasset började flåsade jag in på gymmet.
 
Ha! 
 
Det kallar jag LMSM*
 
 
 
 
Nu är det HÄLG! Underbart. 
 
* Livspussel Med Spännande Marginal

Skolavslutning och transplantation

Idag har det varit skolavslutning i Skövde och äldstebarnet har slutat första klass. 
 
Förra året inrättade jag en tradition vilken innebär att vi efter avslutningen i skolan äter finlunch någonstans på stan. Sen åker vi hem och plockar blommor och förbereder inför att övriga familjen ska komma och fira in lovet med oss. Tårta med jordgubbar är givet! 
 
Idag hade vi hela altanen full av mormödrar och farbröder och kusiner och ingiftas mostrar. Så mysigt! 
 
 
 
 
 
Jag fyller år på söndag men blev firad redan idag. Jag brukar alltid önska mig pioner i present eftersom det är min favoritblomma som alltid blommar i juni. I år slogs det på stort och jag fick en hel buske (!) av mamma och hennes sambo. Dessutom hade dom med sig spade och jord, redo att gräva ner den åt mig. Väldigt serviceinriktat måste jag säga. 
 
 
 
 
 
Förra året sådde vi nytt gräs på delar av tomten men det har tyvärr tagit sig dåligt på sina ställen så i samband med planteringen av pionbusken passade vi på att göra en mindre grästransplantation. 
 
Ni ser ju med vilken precision vi har arbetat. 
 
 
 
 
Smart eller smart??
 
Nu hoppas vi att marken accepterar sitt nya gräslager och inte stöter bort det. Vi får väl se. 
 
Efter tårtfika, pionplantering och grästransplantation stannade några av gästerna kvar och grillade middag. Så himla mysigt. 
 
 
 
 
 
 
 
En finfin start på sommarlovet!
 

Ärende med fin gest

Igår var vi runt på olika ärenden jag och barnen. Vid ett ställe fick vi ta en kölapp och invänta vår tur. Innan jag visste ordet av hade barnen tryckt ut ytterligare fyra lappar. 
 
Ops. 
 
 
 
 
- Det var ju slarvigt av mamman att inte ha koll på sina barn, tänker ni nu. 
- Jo möjligen, svarar jag. 
 
Men å andra sidan tänker jag att det gladde alla som stod efter oss i kö. Det finns ju inget trevligare än när man tror att det är jättemånga ärenden före men så plötsligt trycks det fram flera nummer på raken och vips är det ens egen tur snabbare än vad man hade räknat med. HA! 
 
Så man kan ju säga att det var en fin gest av Spiderkidsen, ändå. 
 
Efter alla ärenden fick barnen köpa fotbollskort som en bonus för väl utförd medföljning. 
 
 
 
 
 
- Om jag får dåliga kort DÅ kan du och jag byta! lovade sjuåringen sin lillebror. 
- JA! Det gör vi, svarade fyraåringen som antagligen bara hörde ordet "byta" och tyckte att det lät både roligt och rimligt. 
 
Och där ringade vi möjligen in förmånen med att vara ett storasyskon. Skulle jag tro. 
 

Hur tillverkar man knark?

Konversation med sjuåringen på bussen: 
 
Sjuåring: Mamma.
Jag: Ja.
Sjuåring: Hur gör man knark?
Jag: Hur menar du? *sneglar på passagerarna som sitter bredvid oss*
Sjuåring (med hög röst): Alltså HUR gör man KNARK? 
Jag (nervöst): Eeeeh... Det beror på vad du menar för slags knark? 
 
Japp. 
 
Jag sitter alltså på stadsbussen och ber mitt barn specificera vilken typ av knark han vill veta tillverkningsprocessen för. Ungefär som att jag förväntar mig att en sjuåring ens ska kunna olika knarksorter??
 
Ungefär som att JAG sedan ska känna till hur man tillverkar dessa??
 
Jag kan ju inte ens tillverka chokladbollar utan att googla. 
 
Jeez.
 
Möjligen inte en av mina mest pedagogiska stunder. 
 
 
 
Knarkpedagogen. 
Tidigare inlägg Nyare inlägg