Trevligt och komma hem och finna nya numret av Mama på hallmattan (begravd under ett kilo räkningar).

- Spiderchick är du med i detta nummer?, undrar ni nu eftersom att jag har varit med i så fruktansvärt många olika tidningar (överexponering?) den senaste tiden (ja jag är ju med i Solo och... ja Solo... och ja... fruktansvärt många tidningar helt enkelt).

Men svaret är nej. Jag är inte med i Mama.

För en vecka sedan slutade jag att amma lilleman (han har ammat morgon, kväll och en del nätter) (okej jäkligt många nätter) (okej varenda sabla natt sedan han föddes).

Sedan dess har lillen börjat sova fruktansvärt bra! Typ hela nätter vill jag påstå.

Igår kväll till exempel somnade han klockan åtta och sov som en stock fram till klockan fem. Då fick han en slurk välling och somnade om till klockan sju.

FATTAR NI VAD FANTASTISKT DET HÄR ÄR!!

Min kropp fattar dock absolut ingenting och har nu helt gått bananas. Den vaknar hej vilt hela nätterna igenom och ibland ligger den vaken en timma i sträck och känner sig orolig över den plötsliga stillheten och tystnaden.

Efter att ha gått en sväng på stan åkte vi, tillsammans med lillemans gudfar, ut till Aspö Gård (en stadsbondgård) för att kolla på djuren.



Lillefisen tyckte att djuren var väldigt spännande. Fett kul det här, bedyrade han.



Kaninerna kunde man (och fick man gärna) mata med klöverblommor. Där kände lilleman omedelbar samhörighet med djuren, ty klöverblommor brukar han också äta (bakom ryggen på sina föräldrar).



Vid åsynen av kaninungarna fick lillemans mamma akut habegär och undrade om hon månne fick ta med sig en liten ninis hem i utbyte mot bebis? Fast... när hon tänkte efter ordentligt ville hon nog föresten behålla sin egen unge.



Efter djursafarin vankades det Klings glass = lite nostalgi.

Nu har lilleman åkt iväg för att bada med sin pappa och morbror.

Jag valde att stanna hemma. Ett mycket smart drag om jag får säga det själv.

Nu ska jag vältra mig i soffan tillsammans med en bok.

... bebisen har somnat för natten passar mamman och pappan i familjen på att ha lite P to the A to the R to the T to the Y - PARTY!

Vilken fantastiskt kväll det var på Liseberg igår!

Småknattarna fick pröva på att åka några attraktioner. Jag och avenymamma tjöt av glädje, papporna stod vid sidan av och smattrade med kamerorna som två galna paparazzi och småknattar... ja dom brydde sig inte nämntvärt.



Karusell.



Farfars bilar.



Vi hälsade på Lisebergskaninen ("Jädrar vilken utsökt päls", sa lilleman och ville helst stoppa kaninens tass i munnen).



Och så flanerade vi runt i den ljumma kvällen.

Fick mail från Rädda Barnen idag.

Imorgon den 1 juli uppmanar vi alla att ta ställning FÖR barn och MOT våld genom att bära något vitt – en hatt, en tröja eller en vit ros i knapphålet. Eller kanske en hel kostym! Det handlar inte om att samla in pengar, utan om att visa sitt stöd för alla de barn som växer upp med våld och att vi tycker det är oacceptabelt. Alla barn, i hela världen, har rätt till en trygg uppväxt utan våld.

Att det faktiskt finns ungar som växer upp med övergrepp, missbruk och våld är fruktansvärt!! Jag blir så ledsen när jag tänker på det.

Självklart bär jag något vitt imorrn.

Gör´t ni med.



Trots att vår familj inte kan hantera vita kläder har vi självklart på oss det imorrn.

Idag har vi varit på det roligaste kalaste ever!

Lillemannen var superglad, tjoade, tjimmade och lekte glatt med allt och alla. 

När några av de andra barnen efter tre timmar började tackla av och bli lite tröttkinkiga sken lilleman fortfarande som en sol. Underbart (missförstå mig rätt men ibland är det faktiskt ganska skönt att se att andra också får tampas med griniga ungar) (okej ursäkta underdriften - FY HELSKOTTA vad det är skönt att se att andra också får tampas med griniga ungar).



Korv med bröd är givet på 1-års kalas (ja till morsorna alltså, jag mölade i mig fyra stycken i rask takt) (när Stina annonserade att det även skulle serveras tårta ångrade jag den sista korven en smula, det måste jag erkänna).



Lilleman samspråkar med värdinnan tillika födelsedagsbarnet.



Tårtan var amaaaaazing.

Inspirerade av Miranda och Charlotte i SATC planerar nu jag och Jennifer att ha mammabikt en gång i månaden. Tanken är då att vi träffas på något trevligt ställe, sippar drinkar och erkänner för varandra vad vi ibland tänker men aldrig uttalar högt.

Typ:

Ibland är jag farligt nära att lägga upp min bebis på Tradera. Utgångspris noll kronor. Fri frakt.

Eller:

Vissa dagar är min bebis så gnällig att jag tillslut får tuppjuck, går in i ett annat rum och skriker HÅLL KÄFTEN vilket inte förbättrar situationen alls - men hey! vad gött det känns efteråt.



Jädra goding till att vara söt!

Idag har jag och min kära vän Avenymamma lunchat på en uteservering och sedan såg vi SATC 2 på bio.

Jag tycker att filmen var grym!

Med tanke på att den behandlar ämnen så som "man måste jobba på sitt förhållande för det slår baske mig inte gnistor av sig självt" samt "det är tusan inte lätt att vara morsa" så kunde jag ju inte göra annat än att älska den.



Spajder and Avenuemum.

Jag blir mallig som en nyvärpt höna när människor säger att min son är fin.

- Nämen äsh tycker du... svarar jag och fnissar lite generat. Ungefär som att det är JAG som är så söt att folk får diabetes.

Idag har jag och Jennifer (aka avenymamma) varit hemma hos Elin och hängt i hennes trädgård. Lunch, promenad, lek på filt och så fika på det. Underbart! Vissa dagar vill jag att lillemannen skall vara nio månader  (och happy boy) för evigt så att jag alltid kan få ha det så här soft.



Utsikt.



Fika. Munk och kaffe.



Jennifer klirrade lite med sina armband vilket lilleman tyckte var hysteriskt roligt. SOM han skrattade. "HAHAHA jädrar vilken rolig morsa den där avenymamma är", skrockade han.

Skulle knäppa en "titta vad mysigt jag har det med min son" bild, men råkade istället fota rakt in bland de Spiderchickiska härligheterna.

Så jag bjuder väl på dom istället. Enjoy.



Nej ni behöver inte vara oroliga över att min son har fått tag i sin fars gula träningsband. Jag sitter alldeles bredvid och bevakar så att det inte finns någon risk att han råkar knyta sig en snara.

Nu ska vi iväg och träffa mammorna and the other kids.

Sjöng Mors lilla Olle för min son igår.

Mors lilla Olle i skogen gick

Lyfte på benet och släppte en klick

Klicken var liten men Olle blev glad

Å vad gott med en snickerschokl…

Eh?

Något säger mig att jag minns helt fel text.

Jag har för mig att det var bär lille Olle var ute och plockade? Inte gick han väl runt i skogen och bajsade? Det kan jag aldrig tänka mig.



Vad gjorde Olle i skogen egentligen?

Idag har vi hängt i Trädgårdsföreningen med Stina och Jennifer plus kids och så Stinas syster Lisa.

Lisa hade väldigt bra hand med lilleman och roade honom gott medan jag chillade på filten. Jag hoppas nu att Lisa följer med fler gånger när vi ska träffas. Helst varje.

Efter filthänget gick jag och Jennifer på stan en sväng. Köpte drägelscarfs till kidsen på Weekday och Coolers på Seven Eleven (sååå goda).



Häng.


Gött.

Nu tycker jag att vi går in och peppar den här goa mamman lite.

Jag har också grinat av frustration ibland.

Man slutar ju liksom inte att vara människa bara för att man blir mamma. Men gudarna ska veta att vi föräldrar pallar mycket (sova i extrema intervaller till exempel) (eller sova med "paus för uppvak" som min fina vän Avenymamma så diplomatiskt och fint uttryckte det ♥).

Snart ska jag få träffa min lille, lille älsklingsplutt!

Ja min son alltså.

Han har var bortrest ett dygn tillsammans med sin far. Jag tillbringade alltså natten till idag sträcksovandes. Jag har fullkomligt vältrat mig i åtta timmars obruten, ljuvlig sömn. Underbart! Har naturligtvis berättat det för alla på jobbet idag.

- ÅTTA TIMMAR!!, var det första jag skrek när jag satte foten på kontoret imorses vart på jubel utbröt och alla applåderade (eventuell överdrift det sista).

Nu längtar jag halvt ihjäl mig efter min familj.

Då var vi hemma igen.

Det blev en kort, intensiv men ytterst trevlig tjejkväll.

En av er läsare bad om tips hur man bäst bringar med barn på bjudningar kvällstid? Well... mitt tips är att inte ha så höga ambitioner. Idag satt jag still hm... fem minuter kanske? Och då fick jag ändå hjälp med att springa efter vesselsnabb bebis.

Men jag hade jättetrevligt ändå. En får lära sig att vara social i farten. Så att säga.



Lillen fick hoppa i sin pyjamas (som jag tar med till honom när vi är borta om kvällarna).

Min crejvingstentakler har just fällts ut.

Den här boken bara MÅSTE jag ha:




Jamenar redan i inledningen känner jag igen mig så mycket att hälften vore nog.

(Mamma den här boken önskar jag mig i födelsedagspresent.)