Klippt lugg

Jag klippte fyraåringens lugg idag.
 
- Nu vill jag klippa din lugg! sa fyraåringen när jag hade klippt klart.
 
- Ja visst! Varför inte? Det är en rimlig byteshandel! svarade jag och gav fyraåringen saxen.
 
INTE! 
 
Herregud jag får harpuls bara jag tänker tanken att han skulle in och harva i mitt hår med något som är vassare än en bomullspad!
 
Dessutom klippte jag mig faktiskt förra veckan. Frisören skarvade liiiiiite för mycket i just luggen och jag ser alltså redan ut som en blandning mellan en munk och Spock i Star Trek. Utan att fyraåringen behöver bidra. 
 
Men tack ändå.
 
 
 
Kvinnan med en lugg som gärna får växa.
 

Armborstet

Samtal med barnen: 
 
Spiderpapa: Vet ni vad pappa gjorde som liten?
Barnen: Nä.
Spiderpapa: Jag byggde ett armborst. Av en penna! HA!
Barnen: ?
Jag: COOOLT! Som värsta MacGayver! 
Spiderpapa: Jag vet!!
Barnen: ?? 
 
Japp.
 
Och där kom det. 
 
Det ultimata tecknet på att jag och Spiderpapa har blivit vuxna med stort V. 
 
1) Vi berättar anekdoter från barndommen och tror att vi ska imponera. 
2) Vi refererar till tv-program som kidsen har noll koll på.
 
En härlig cocktail av ointressant och urgammalt. 
 
 
 
 
 
 

Pepptalk

Lång kö + små barn = inte alltid en strålande kombo.
 
 

Melodifestivalhelg i Stockholm

Vilken fin Melodifestivalhelg vi har haft i Stockholm! 
 
Igår när tåget precis hade lämnat Skövde station sa fyraåringen orden som en förälder vet ALLTID kommer så fort man tenderar att passera en kommunskylt:
 
- Jag är hungrig! 
 
Japp. Men han fick lov att hålla magsäcken i schackt för äta skulle vi göra uppe i Stockholm. Väl där blev det thaimat. Grönsaker i form av djur fick vi också, vilket gav bonuspoäng. 
 
 
 
 
 
Efter mat i magen checkade vi in på hotellet, rum 1111. Respektabel siffra! Ändå.
 
 
 
 
Fönster och säng var hoppkompatibla, det insåg fyraåringen snabbt. 
 
 
 
 
I fönstret kunde vi även sitta och mysa så det gjorde vi MASSOR!
 
 
 
Inte. 
 
Varför skulle vi sitta och mysa massor i ett fönster? Vi hade väl annat för oss. 
 
Efter ombyte åkte vi till Friends Arena där vi mötte upp några kompisar från Skövde.
 
 
 
Innan festivalstart gick vi till Vapiano eftersom menyn där utlovade mat för alla smaker och åldrar. Och visst, maten var god men stämningen i lokalen var hysterisk. Personalen släppte in alla som ville i restaurangen men det fanns inga bord lediga så folk hovrade runt som blodtörstande hökar och kastade sig över första bästa lilla bit av bord som hintade lämnas. Till slut var det en kvinna som förbarmade sig över oss och sa att vi kunde överta deras platser så fort dom var klara. Hon var jättetrevlig och det visade sig även att hon var en av killarna i Fo&O:s mammas Zumba-kompis. Den kopplingen måste man bara älska!
 
Vid 19:00 kilade vi över till arenan och klockan 19:58, två minuter innan mellostart, somnade fyraåringen i mitt knä. Men det gjorde inget för hur många kan skryta med att man har sovit bort en Melodifestivalfinal på Friends Arena??
 
Vi som var vakna njöt hur som helst av showen och tyckte även att rätt låt vann. 
 
 
 
 
Idag vaknade vi bland fluffiga täcken och kuddar i hotellsängen. Sen åt vi en god hotellfrukost där smoothie och pannkakor med Nutella stod högt på listan. 
 
Vid 11 checkade vi ut och gick mot tåget. 
 
- Nu längtar jag hem till Sverige igen! konstaterade fyraåringen.  
 
Geografi är inte så noga i hans värld. 
 
Nu är vi hemma och jag är HELT SLUT! På riktigt. Känner mig som en mix mellan en förmultnad äppelskrutt och en multi-urvriden disktrasa. 
 
Helgen får en femma* - men skönt att vara hemma!
 
Nu måste jag chockvila!**
 
*Av fem möjliga. 
 
**Ord som beskriver en påträngande och ambulerande känsla av att vilja lägga sig raklång 
 

Bloggminnen

För en tid sedan började jag visa barnen mitt bloggarkiv. Här är sjuåringens arkiv och här är fyraåringens arkiv. Det var lite nervöst att visa dom det såklart. Jag vet ju inte vad dom tycker om mitt bloggande? Dom kanske tycker att jag är superpinsam! Eller känner sig utelämnade? 
 
Men till min lättnad ÄLSKADE dom det!
 
Jag läste inläggen högt och vissa grejer skrattade barnen väldigt gott åt. Till exmpel det här inlägget om Mini och hans sug efter att få tugga iPad. Eller det här inlägget om legogubben Barfar.
 
 
iPad-sugen bebis. 
 
 
Sedan dess har barnen bett om blogg-högläsning var och varannan dag så jag är glad att jag har dokumenterat så flitigt. Att jag har antecknat de små vardagliga händelserna som man annars glömmer så lätt.
 
Jamenar att vi har varit på Legoland och Teneriffa, det minns vi ju. Men att stora barnet utfärdade Mopparedagen eller att lilla barnet redan vid 1,5-års ålder associerade sin pappa med snus, sådant glömmer man om man inte skriver ner det. Och när 7-åringen är äldre kommer han förmodligen tycka att även det han sa när han var 7 år är roligt. 
 
För min del känns det galet bara att titta på bilderna. Jag kan inte förstå att det är mina barn som har varit så små? Det känns som att det var huuuundra år sedan samtidigt som det känns som att det var igår.
 
Kluvet. 
 
 
Person som firade mopparedagen 2013.
 
 

Tips till nykläckt bebis

Min kusin fick nygligen en liten bebis. 
 
Jag tänkte här att jag ska ge bebisen några bra livstips. 
 
Mina livstips till nykläckt bebis: 
 
1) Legobitar går inte att äta
Legobitar må se små, färgglada och frestande ut men är tyvärr förfärligt svårsmälta (säger dom som vet). 
 
 
 
 
 
2) Undvik vassa kanter
I en viss ålder kommer du vara i samma höjd som samtliga världens alla vassa kanter. Var medveten om det och undvik springa in i dessa med huvudet en halvmeter före kroppen. Hälsar ett numera sjuårigt barn som fick tejpa ögonbrynet i början 2012.
 
3) Sovmorgon är GÖTT! 
Jo jag vet att det är frestande att slå upp ögonen vid 5-snåret och tänka att nu kickar vi igång dagen men nej. Det är inte härligt att göra dag innan kl 06. Tro mig. Dessutom är det sällan socialt accepterat. 
 
4) Tandborstning är av godo
När dina föräldrar säger att du ska borsta tänderna så är det inte för att vara jobbiga eller på något vis göra ditt liv mindre levnadsglatt. Det är för att du ska slippa bära en bökig tandprotes innan du har fyllt fem år. Lyssna på päronen. 
 
 
 
 
5) Godisdrömmen är sann
Du kanske inte tror mig nu, men någonstans hemma i ditt kök finns det högst troligt ett skåp fyllt med godis. Antagligen på en hylla som befinner sig ovanför både din naturliga ögon samt räckhöjd. Tänk fågel. Möjligen mitt emellan. Den här lilla godisgömman är dina föräldrar och nafsar i när du har gått och lagt dig. Oavsett dag på veckan. Ba så du vet. 
 
Slut på livstips. 

Saker man undrar

Vid läggning ställs det en hel del frågor i vårt hushåll. Det undras och funderas och stöts och blöts kring livets alla frågor. 
 
Saker två små personer kan undra vid läggdags:
 
Hur stor kan en vagel bli? (som en sten kanske?)
Hur gammal är Hero i Gladiatorerna? (42 kanske?)
Har en gladiator brutit armen någon gång? (kanske det) 
Varför har gladiatorerna inget hår på bröstet? (dom rakar sig)
Varför då? (en smaksak)
Men VARFÖR? (en del trivs med det)
Vad betyder att man trivs med det? (att man tycker det är härligt)
Hur stavas De vet du? ( d e v e t d u)
Kan vi kolla på dom på Youtube? (morgon!) 
Är det sant att man nyser av peppar? (eee njaaooo)
Vilket djur på jorden blir äldst? (sköldpaddan?) (obs! vild chansning)
Varför blir det ljust på morgonen och sen mörkt? (öööh det är så solen jobbar) 
Vad händer om solen försvinner? (då dör jorden) 
Vart tar vi vägen då? *avbryter utfrågningen på grund av akut existentiell ångest*
 
 
 
Mamma som möjligen inte vet allt, men ändå försöker. 
 
 

Skövdes filbad och upprörda linser

Den här eftermiddagen går inte till historien som årets roligaste direkt. 
 
Det började med att jag kom hem från jobbet och får i samma stund sms av en kollega som skriver att jag har råkat publicera felaktigheter i en publicerad copytext. GAH! Jag börjar genast hyperventilera i en osynlig påse. 
 
Slår upp datorn för att redigera i copytexten samtidigt som barnen skriar maaaaat mamma maaaaaat. Jag tänker att jag ska vara effektiv och börjar samtidigt som textredigeringen att förbereda middagen, en linsgryta. 
 
Fyraåringen vill inte alls vänta på någon linsgryta utan vill ha något i magen NUUUUUUUUUUU vartpå jag adderar även fil-servering till mina två redan pågående sysslor. Fyraåringen insisterar på att få hälla filen själv men missar tallriken med femton centimeter och häller istället allt på bordet. 
 
Yey!
 
Nu rättar jag inte bara en copytext och tillreder en linsgryta jag torkar även tre liter trögflytande kulturmjölk från bord och golv. Pjuh!
 
Med papper, fil, disktrasor och hungriga barn upp till knäna missuppfattar jag vilken typ av linser det är som jag ska tillreda och lyckas sprätta upp en stor klutt riven ingefära rätt i ögat.
 
AAAAAAJ! 
 
Det känns som att ögonen bränner upp sig själva innifrån. 
 
Samtidigt bränner grytan fast i botten av kastrullen. 
 
JIPPI!! Ropar ingen. 
 
Tillslut får jag ihop middagen och ska smaka av grytan. Men jag glömmer att maten just har kokat och lägger därför en sked illvarma röda linser på tungan. Uppskattningvis 400 grader rätt in i gommen. Served by me. 
 
Hu!
 
Just nu känner jag mig halt och lytt i både öga och mun.
 
Plus ganska trött. 
 
Lärdom: Undvika att göra allt på samma gång. 
 
Trrrrevlig kväll hörrni!
 
 
Med ingefära i linsen. 
 

Barnen har vi till låns

Vi hade samtal med sjuåringens lärare häromdagen. Vi gick igenom vad han lärt sig i skolan. Ja barnet alltså. Inte läraren. Jag satt som vanligt och var helt ivägblåst (blown away alltså) av hur duktig vårt barn är! Vilka förmågor han besitter! Helt otroligt. 
 
- Eh vänta lite. KAN du allt det här?? fick jag hindra mig från att utbrista när jag insåg hur mycket han har lärt sig.
 
Snart kommer han väl hem och pratar morsespråket översatt till mandarin samtidigt som han räknar ut kvadratroten i Pi baklänges.
 
A ja. Sen fick vi lov att läsa sjuåringens dagbok som han skriver några rader i varje måndag, ofta vad han har gjort i helgen. ÅÅååå vad fint det var att få ta del av! Jag blev alldeles rörd och jag insåg att jeeezez - jag och Spiderpapa är våra barns LIV! Just nu är vi deras hela universum. Vi formar deras barndom och sätter grunden för deras framtid. Alltså, det har jag ju fattat innan också men det blev bara så tydligt när jag fick ta del av sjuåringens formuleringar och tankar. 
 
Vi har våra barn till låns och jisses vad viktigt det är att ta till vara på det där lånet. Även när barnen är vuxna hoppas jag att dom ska känna att vårt hem är deras hem! Alltid!
 
 
 
 
 

Vegetarisk kärlek

Samtal inom familjen: 
 
Jag: Det viktigaste som finns i livet är kärleken. 
Sjuåring: Och vår nya tv?
Jag: Nej nej. Det materiella betyder ingenting. Tänk dig livet som en maträtt där kärleken är den viktiga spagettin och de materialla sakerna är den mindre viktiga ketchupen. 
Sjuåring: Jag förstår. 
Spiderpapa: Men köttfärsen då?
 
Men snälla?
 
Livets rätt 2017 är väl ändå vegetarisk! 
 
 
Vem behöver köttfärs??
 

Väckt av en mört

Hela veckan har jag fått väcka fyraåringen på morgonen. Någon morgon har jag till och med tagit på honom kläder medan han sovit. 
 
Vad händer idag lördag? Sovmorgonens sovmorgons dag?
 
Jo fyraåringen vaknar halv 6! Pigg som en vältränad mört. 
 
- Mamma! Vakna! väser han i mitt öra.
- Nej, svarar jag. 
- Mamma... fortsätter han väsa i mitt öra.
- Nej, svarar jag.
- Mamma...
- Neeeeeej.
- Mamma...
- Mamma mamma mamma mammamammamammamammamammamamma...
 
Förstår ni vad som krävs för att inte bryta ihop eller ännu värre kliva upp och STARTA DAGEN?!
 
Det krävs mycket. 
 
Tur för mig att både mitt psyke och mina påsar under ögonen är av STÅL. 
 
 
 
Steg slutligen upp vid 07-snåret. Skålar in lördagen i kaffe. 
 

Överraskning med Marcus och Martinus

Idag överraskade jag 7-åringen och hans kompis genom att dyka upp tidigare för hämtning på fritids. 
 
Båda har pratat om att dom vill se Marcus och Martinus-filmen och eftersom jag kunde sluta jobbet tidigare bestämde jag mig för att överraska med bio kl 15. 
 
Barnen blev JÄTTEGLADA! 
 
Och jag kände mig som en bio-Gud i H&M-skrud. Ungefär. 
 
 
 
 
 
 
Japp. Hela min outfit utom skorna inklusive läppstiftet, trosorna (syns ej i bild) och rakhyveln jag hyvlade benen med på morgonen är från H&M.
 
R E P R E S E N T I N G.
 
Så att säga. 
 
*poserar som en klädkedjegangster*
 
Filmen får betyget 4 norska små guttar av 5 möjliga. Och jag vill återigen utvandra till vårt grannland. GAH! Faaaaasen alltså. SKAM, Marcus och Martinus... Norrmännen drar i mig! Lockar och pockar med sitt språk och sina lusekoftor. 
 
A ja. 
 
Nu har kompisens familj bjudit över vår familj på fredagsmiddag. Det tackar vi INTE nej till. 
 
Ha en mysig fredag hörrni!
 
 
Skjortan fyndade jag på H&M igår, 50 spännisar. 
 
 

Det ska vara både lätt och svårt

Jag är hemma i Skövde igen. 
 
Gosh vad jag längtade efter barnen på väg hem! Fyra timmar på ett tåg hinner föda fram en del längt om man säger så. Det blev inte lättare av att jag tittade på Skam och avsnittet där Isak får världens finaste SMS av sin mamma. 
 
 
 
 
Brrrrrööööööl vad fint! 
 
Jag ville genast skicka 1000 likadana sms till mina barn men ingen av dom äger en telefon. Ännu. 
 
När jag vid 19-tiden klev av bussen i vårt område sprang jag sista vägen hem och det var två glada barn som jag mötte i dörren. 
 
Som snart blev JÄTTEARGA.
 
Jag vet inte vad som hände men plötsligt som från ingenstans var båda två megasura. Det ena barnet sprang in på sitt rum och drämde igen dörren och det andra barnet sprang och gömde sig och passade även på att dyrt och heligt lova att han aldrig skulle gå och lägga sig. Nähä nä?
 
Kvar stod jag och kände mig som en obebodd fågelholk.
 
 
Efter en del kämpande och trugande och smugande lyckades jag samla ihop allas energier så att vi kunde påbörja någon slags nattning. Först ville absolut ingen ligga bredvid mamman men sen kröp dom närmare. Minsann. Och närmare. Och närmare. Tills vi låg alldeles tätt intill. 
 
Mys. 
 
Det ska vara både lätt och svårt att vara förälder. Har jag hört. 

Quesadillas och hemligt liv

Igår åt vi världens godaste quesadillas (fick googla stavningen ja). 

 

Så här: 

 

Lägg strimlad skinka, riven ost och oregano på ett tortillabröd. Täck med ytterligare ett bröd. Stek i lite olja. Vänd när brödet har fått färg (går i regel snabbt). Skär upp i bitar. Njut. 

 

 

 
 

Alla i familjen åt med god lust förutom 4-åringen som hellre ville äta ett slätt tortillabröd spetsad på en morot. 

 
 
 
 
 

Storebarnet där emot åt massor och var även den som kom hem med receptet. Men så är storebarnet not the typical child när det kommer till just mat. Han äter allt och favoriträtten är laxsoppa. Ni hör. 

 

Lillebarnet är ett mer kräsen. I alla fall hemma. Han älskar pannkakor (om dom skärs rätt) och köttfärssås (utan lök och krossad tomat obs!) och avböjer sedan det mesta som innehåller mer än tre ingredienser inklusive små, små icke förnimbara kryddpartiklar. Där emot har vi fått höra från pedagoger att han äter precis allt och lite till av den mat som serveras på förskolan. Ja. Även fetaost.

 

??

 

Han bedriver med andra ord något slags hemligt, kulinariskt liv bakom våra ryggar. 

 

Bortom kontroll

Igår fann jag vår dyrbara (nåja) apple-tv-kontroll på ovanvåningen. Det här vore kanske inget att lägga någon störra notis vid om det inte vore för att själva apple-tv:n befinner sig på undervåningen. Förstår ni hur lätt en liten apple-tv-kontroll-baby försvinner när den är så långt ifrån sin moder?? 
 
Genast ville jag veta vem i familjen som burit iväg så slarvigt på kontrollen?! Det visade sig att fyraåringen var den skyldige. 
 
- Snälla. Gå ner och lägg tillbaka kontrollen där den ska vara, bad jag.
 
Vilket han gjorde.
 
Sen tänkte jag inte mer på det förränn efter att barnen hade somnat. Det var då jag insåg vad jag hade gjort. Mitt misstag. Mitt STORA misstag!
 
Alltså - att be en fyraåring vandra iväg för att lämna en apple tv-kontroll "där den ska vara" är ju som att tigga om att den ska ligga på en plats där ingen vet vart den är. Allra minst ivägvandraren själv. 
 
Efter en hel del letande i vardagsrummet hittade jag slutligen kotrollen i... *trumvirvel* Tvättstugan! 
 
Precis. 
 
Jag blev lättad. Och inte förvånad. 
 
 
 
 

Föräldraskapet i GIF:ar

Tillåt mig lista föräldraskapet i GIF:ar. 
 
1. När barnen är själva i köket och det plötsligt blir knäpptyst. 
 
 
 
 
 
 2. När förskolepedagogen vid hämtning meddelar att ett av barnen i gruppen har kletat häftmassa i hela håret och du inser att det är ditt barn. 
 
 
 
 
 
 
3. När ni har lovat barnen att åka till badhuset men sedan tvingas ställa in.
 
 
 
 
 
 

4. När du inser att det är en helgdag mitt i veckan och barnen precis haft både lov och studiedag och ni dessutom VAB:at.
 
 
 
 
 
 
5. När du hör rykten om magsjuka. 
 
 
 
 
6. När hela familjen fått den jävla magsjukan.
 
 
 
 
 
7. När barnens vantar ÅTERIGEN är försvunna och du kan härleda borttappandet till din partner. 
 
 
 
 
 
 
8. När din partner säger förresten jag har visst vantarna här! 
 
 
 
 
 
9. Hur barnen badar i samband med mutning. 
 
 
 
 
 
 
10. Hur du tänker att du ska äntra ditt livs första föräldramöte.
 
 
 
 
 
11. Hur du egentligen äntrar ditt livs första föräldramöte. 
 
 
 
 
12. När ni är på en tight parkering och barnen lovar att kliva in i bilen försiktigt.
 
 
 
 
 
 
13. Du när en annan mamma säger jag tycker inte att mina bröst ändrades så mycket av amning. 
 
 
 
 
 
 
 
14. När barnen skriar efter fredagsmys och du är ditt bästa föräldrajag. 
 
 
 
 
 
15. När du om kvällen smyger in och tittar på ditt sovande barn. 
 
 
 
 
 
Slut på GIF-lista. 
 

Vantförbrukarfamiljen

Här ser ni en bild på mig och TREDJE PARET vantar som vi har köpt till fyraåringen inom loppet av en månad på grund av att alla vantar hela tiden försvinner. 
 
 
 
 
 
 
Lägg till att vi även har köpt cirka sex par stickade tunna vantar denna vintersäsong. Samtliga borttappade.
 
Jag vet inte vad som händer men tydligen är vi vantförbrukarfamiljen nummer ett? Och jag misstänker ett insider-jobb! En av de vuxna i vår familj (ej jag) (fritt fram att använda uteslutningsmetoden) är nämligen expert på att knöla ner barnvantar i diverse jack och byxfickor och sedan komma på det lagom till syrenerna blommar och barnens händer är nakna och fria. 
 
Jag måste dock tillägga att den andra vuxna i familjen (ej min man) (fritt fram att använda uteslutningsmetoden) är expert på att knöla in berg av kläder i diverse barnvagnar och sedan toppa bergen med två små vantar som hen sedan tror ska hålla balansen där hela vägen till/hem från förskolan. Men att placera vantar på toppen av klädberg är lite som att hälla strössel på en fotboll. Det fastnar liksom inte. 
 
A ja. 
 
Nu hoppas jag på en något mer långvarig relation till dessa vantar. 
 

Benbrott i brösten

När fyraåringen var bebis och ammade bet han mig en gång i bröstet. Det gjorde ont. Han hade sylvassa, ännu icke slipade, små mjölktänder. Detta har jag tidigare berättat om för fyraåringen, något som han kom att tänka på idag. 
 
Fyraåring: Mamma när jag var bebis bet jag dig i tutten! 
Jag: Ja det gjorde du.
Fyraåring: Bröt du din tutte då?
 
Jag förklarade att nej - det uppstod inga benbrott i mammas bröst. 
 
Där emot har mina tuttar förlängst med ungefär 30 centimeter till följd av amningen och kan numera hålla i både pennor och tv-kontroller (praktiskt!). Men det är en annan, ännu icke diskuterad, vinkel på historien. 
 
 
Bitaren. 
 

Ovanlig frukost på sängen

Igår vaknade jag av att fyraåringen la en fuktig mun mot mitt öra och väste.
 
- Mammaaaaa... Vakna INTE! Du kan sova längre idag.
 
Min ögonlock stod genast i givakt!
 
Öronen lika så. 
 
INGET får en förälder att vakna lika snabbt än när barnen ger löfte om sovmorgon.
 
Från köket hörde jag tissel och tassel och efter en del smällande i diverse lådor och kylskåpsdörrar kom barnen in med frukost på sängen åt sin mamma och pappa. En vanlig ostmacka och en ovanlig popcornmacka med sylt.
 
 
 
 
 
Fyraåringen har dock svårt att ge bort ätbara saker utan att börja äta av det själv så han smaskade glatt i sig den ovanliga mackan. 
 
Jag tackade för både det och frukost-på-sängen-omtanken. 
 

Sista jullovsdagen

Idag krämade vi ut det sista ur barnens jullov. Imorgon är det skola och förskola och det känns segt. Upp klockan 06, på med kläder, borsta tänder, packa ryggsäckar, leta efter vantar, leta efter nycklar, ut i mörkret oc... STOPP! Tillbaka in. Hämta allt vi glömt. Ut igen. Pjuh. 
 
Nå väl.
 
Sjuårigen och pappan i familjen skulle iväg på äventyr idag så jag och fyraåringen teamade upp med min kompis och hennes fyraåring. Våra barn leker så bra ihop vilket är GÖLD.
 
 
 
 
 
Vi började med bio, Bamse och Häxans dotter. Vi har sett väldigt många biofilmer den här julen vilket beror på att vi fick så många biocheckar i julklapp. Lika bra att bränna alla på en gång får man anta att vi har resonerat.  
 
 
 
 
 
Filmen var i alla fall bra tyckte barnen. Själv kunde jag inte släppa det faktum att Bamse och Lille-Skutt verkar sova i sina vanliga kläder?? Eller vänta nu... Har Lille-Skutt ens kläder? *googlar* Nej han har bara en fluga på sig, karln. Att Skalman är näck så när som på sin hatt det visste jag redan.
 
Varför i hela friden är Bamse den enda med kläder? Och varför har Bamses söner shorts på sig men inga tröjor? 
 
Jag förstår mig inte på den som har stylat Bamse och hans vänner. Det finns liksom ingen röd tråd i klädvalen. 
 
 
 
 
Hur som helst.
 
Efter bion åkte vi på familjegympa på Friskis.
 
 
 
 
Och efter det blev vi bjudna på tacos hemma hos kompisarna. Najs. 
 
En finfin söndag. 
 
Nu ska jag och Spiderpapa se en serie och låtsas som att vi inte alls har ställt klockan på 06:00 imorgon. 
 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg