Tio tips hur man hanterar trots

Jag fick en fråga. 
 
Dina bästa tips för att hantera 3års "trots" / humör / skrik och det där ljuvligt högljudda tårfyllda som tydligen hör till åldern. Barnets känslor löper amok och varken mamma eller barn (tror jag) hänger med i svängarna.
 
Well. Jag är på intet sätt expert.
 
Men baserat på egna erfarenheter kommer här mina bästa tips hur man hanterar trots:
 
1. Stanna upp och ta ett djupt andetag.
Ofta. 
 
2. Välj strider som är viktiga för dig.
Kanske måste man borsta tänderna varje dag även om det är tråkigt och tyvärr får man inte leka med köttknivar trots att dom ser roliga ut. Där emot är det möjligen inte så viktigt att ta strider kring matbordet (till slut kommer barnet äta), kläder (shorts i oktober? för all del, snart kommer barnet inse att livet blir mer behagligt med långbyxor) eller hygienen under näsan (ingen femtonåring, eller ens åttaåring, går runt med snor i ansiktet). Välj striderna med omsorg.  
 
3. Se humorn i trotset.
Det ÄR faktiskt komiskt att barnet bryter ihop för att hen inte fick trycka på hissknappen först. Fnissa åt det. I smyg. 
 
4. Känn dig tacksam
Det här låter pretantiöst, men känn dig tacksam för att barnet är trygg med just dig! Hen vågar skrika, gorma, gråta och veva med armarna för hen vet att du finns där med famnen full av kärlek. Oavsett. Alltid. Så himla fint ändå. Visst? 
 
5. Investera i bra öronproppar.
På riktigt. Det hjälper. 
 
6. Planera din flykt.
Om du är föräldraledig och där med är tillsammans med barnet väldigt mycket, planera in tid varje dag där du lämnar hemmet (om möjlighet finns). Ta en promenad, åk och handla, fika på stan med en kompis (eller själv). Vad som helst egentligen som gör att du får distans till barn och hem.
 
7. Utsätt inte din energi för onödigt slitage.
Undvik att ta med barnet till ställen där du vet att lockelserna är många. Tid kommer då ditt barn kommer kunna gå både in och ut ur en leksaksaffär utan någon större notis. 
 
8. Se fram emot ditt nya, kompetenta barn!
Jovisst. Nu låter jag pretantiös igen, men faktum är att bakom varje trotsperiod eller annat utvecklingssteg väntar ett barn som har lärt sig något nytt, som kan lite mer, som blivit lite större. När perioden är över, notera vad ditt barn lärt sig. 
 
9. Känn ingen skam för mig i Köpenham(n)
Typ. Det är okej att tycka att det är skitjobbigt och önska sig tillbaka till en tid då familjelivet endast fanns på funderingsstadiet. Känn ingen skam över det. Du älskar dina barn ändå. 
 
10. Trotset går över!
Det gör det. Det går över. Upprepa det för dig själv och blicka ut mot horrisonten - där borta väntar lugnet. 
 
 
 
 
 

Avslöjad

I bilen på väg hem från Skåne kaaaaan det ha varit så att jag satt i framsätet och smög upp några bitar godis ur min väska med intentionen att barnen inte skulle märka något. Men se där blev jag snabbt upptäckt. 
 
Åttaåringen (från baksätet): Vad äter du??
Jag: Eh... Va? 
Åttaåringen: Äter du godis? 
Jag: Eh... Ja.
Åttaåringen: Vi vill också ha! 
Femåringen (triumferande): VI HÖRDE VÄL ATT DET LUKTADE GODIS! 
 
Attans. 
 
Det ska väl ett barn till att höra att det luktar godis!
 
 
 
 

Barnens hus

Idag tog jag ledigt från jobbet en halvdag och så åkte jag, femåringen och våra kompisar till Barnens hus i Tidaholm. Ett fantastiskt ställe, det får jag säga. 
 
Det är alltså ett stort hus på flera våningar med bara massa rolig lek för barn. 
 
Först lekte femåringen och hans vän pirater i båtrummet. 
 
 
 
 
 
Sen gick vi till utklädningsrummet. Det finns en del outfits att häva ur där om man säger så. 
 
 
 
 
 
Jag hittade till min stora lycka en NALLE PUH-KOSTYM! Den var fem storlekar för liten men jag var naturligtvis tvungen att tråckla ner min kropp i den för att skicka en bild till Matilda.
 
 
 
 
Det blev lite ansträngd stämning när ett gäng andra föräldrar stegade in i rummet och alltså fann en 34-årig kvinna fota sig själv i en spegel iklädd en alldeles för liten björnkostym med tillhörande kameltå... 
 
Men nu säger Matilda att hon har sparat ner bilden som bakgrundsbild i telefonen så det var lätt värt det. 
 
Efter det tog jag på mig en något mer lagom clown-kostym. 
 
 
 
 
 
Vi åt pannkakor till lunch. Enda rimliga lunchen när man är i barnens hus. 
 
 
 
 
Ni känner väl förresten till den stora, skräckinjagande dinousaurien Muttaburrasaurusen? Även kallad Muttaburran? Jo jag tänkte väl det. Från och med nu min favoritdonousaurie.
 
 
 
 
Hopp i kuddarna fick högt betyg. 
 
 
 
 
 
Sen lekte vi skola, affär och pysslade ända till stället stängde. 
 
En fin fredag som ni kanske förstår. 

Kramig ettåring och oberömda sängar

Igår firade vi barnens kusin som fyller ett år.
 
Födelsedagsbarnet själv delade ut väldigt mycket kärlek, i synnerhet till åttaåringen. Men så är ju åttaåringen som bekant en bebismagnet av rang. 
 
 
 
 
Som vanligt hade min svägerska bakat värsta insta-grejerna. Ja, alltså sådant som är både gott och som lätt platsar på tjusig bild till Instagram. Senast gjorde hon ju den här makalösa ponnytårtan. Själv har jag aldrig bakat själv till barnens födelsedag på grund av att jag tycker att det är fullt upp med att bara hinna städa inför ett kalas. Skulle jag även baka muffins och ponnytårtor hade jag snart sprungit in i den oberömda sängen*. 
 
All cred till min svägerska med andra ord! Hon är fantastisk. 
 
 
 
 
 
* Den oberömda sängen är den berömda väggens okända släkting. I den hamnar trötta personer som åtagit sig lite vääääl många familjeuppgifter på en och samma gång. 
 

Min trygghet

Min man har varit på konferens i Stockholm hela veckan vilket betyder att jag och barnen har sovit i samma säng. Jag älskar som bekant att samsova!
 
Det finns inget bättre än att krypa ner mellan mina varma, gosiga barn och höra hur dom andas och sover tryggt. Så sniffar jag lite i håret på femåringen och han luktar maaaagiskt gott! Sen vrider jag huvudet och sniffar lite i håret på åttaåringen och han luktar också maaaagiskt gott. 
 
Sen kan jag inte sluta utan sniffar lite på femåringen och sniffar lite på åttaåringen sniffar lite på femåringen och sniffar lite på åttaåringen... Helt galet vad beroende man blir av sina barns dofter!? Jag kan hålla på i evighet! Som en crazy person. Eller som en helt vanlig mamma månne? 
 
Tillslut somnar jag i alla fall. Nära mina barn. Min tryggaste plats på jorden!
 
På morgonen vaknar jag av att åttaåringen har lagt sina ben över mina så mina ben har somnat från höftböjaren och nedåt och femåringen har använt min torso som kudde och det känns som hela magsäcken är punkterad. Inte fullt lika mysigt. Men ändå. Jag älskar samsov!
 
 
 
Med utsikt från sängen. 
 

Vad händer?

I fjärran höras salut! Någon hurrar! En ros slår ut i full blom! Delfiner hoppar av glädje i vattenbrynet! En vuxen man gråter stilla av lycka! 
 
Varför?
 
FÖRÄLDRARNA DE BRUIN HAR LÄMNAT IN SPORTLOVSTIDERNA TILL FRITIDS. 
 
REDAN NU!
 
Det vill säga flera veckor innan själva lovet. I vanliga fall brukar vi lämna in åttaåringens närvarotider i ren förskräckelse, under upprepad påminnelse. 
 
Men nu så.
 
HA!
 
Jag tar inte ansvar för eventullt avsvimmade fritidspedagoger. 
 
 
 
Nöjd päschon. 
 

Dags för...

Nu har vårt lilla, lilla minstebarn fått papper om att börja... Ja vaddå? Babysim? Miniskutt? Bebisrytmik? Bygga-kloss-träning? Dricka-välling-teknik-utbildning? 
 
Nej nej. Inget av det. 
 
Han har fått papper om att börja ... SKOLAN!
 
Jo. För han är tydligen så stor?
 
Jag har officiellt blivit den där föräldern som utbrister näääämen vart tog tiden vägen? Det trodde jag inte när jag harvade runt i min föräldraledighet med sömnbrist upp till knäna och en uppfattning om att tiden mellan klockan 06 och 09 var en hel dag. Inte visste jag då att bara en ynka grisblink senare skulle jag vara mamma till en snart 6-åring och en snart 9-åring. C to the R to the A to the Z to the Y. 
 
Men nu är det alltså skoldags och även om det känns galet att minstebarnet har blivit så stor så känner jag mig redo. För jag känner att HAN är redo. Jag vet att han kommer trivas i skolan. Han har redan många kompisar som går där, han känner till lokalerna och kommer ha samma lärare som sin storebror. Dessutom ska det bli skönt att ha alla mina två bebisar samlade på ett och samma ställe, på något vis. 
 
 
 
 

Oj vilken mage!

Många i min närhet är gravida just nu, bland annat min svägerska vilket betyder att jag ska bli faster i april. Yey! 
 
Vet ni hur många gånger jag har sagt till dessa gravida kvinnor "är du säker på att det inte är två?" eller utbrustit "OJ vilken stor mage du har!". 
 
Kan ni gissa? 
 
Hur många gånger?
 
NOLL!! 
 
Noll gånger har jag sagt det till någon av dom. 
 
Tro mig. Jag har verkligen gått in i mig själv för att känna efter om det inte finns en liten, liten antydan i mig som på något sätt vill recensera någons kropp eller storleken på en mage, men nej. Inget. Nada. Zero. Det finns inte där. Storleken på gravida kvinnors magar bekommer mig inte.
 
Därför blir jag ännu mer efterhands-fascinerad av alla de människor som recenserade min kropp under min graviditet. Vissa hade aldrig sett en gravid kvinna förr i sina liv, om jag fick tro deras reaktioner. 
 
- OJ VILKEN STOR MAGE DU HAR! DET DÄR KAN AAAAALDRIG GÅ HELA VÄGEN!
 
Ungefär som att jag gick runt med en graviditet som egentligen borde vara fysisk omöjlig?? Jag var en ailien med grav förstoppning som uppenbarade mig framför dom. 
 
ELLER så kan det ha varit så att min mage var en vanlig, normal och helt rimlig gravidmage och folk borde istället lära sig att knipa den lille trut. KAN DET VARA SÅ KANSKE??
 
Jo. Precis. 
 
Hur som helst. Nu har jag svaret. Det ÄR alltså svinlätt att inte kommentera andras kroppar. Vilket jag har känt på mig hela tiden. 
 
 
Spajdan gravid med nr 1. 
 
 
Läs förresten gärna min gravidlista på vad att säga och inte säga. Tycker att den känns fortsatt aktuell. 
 

Äntligen!!

Jag försöker att framkalla bilder på barnen med hyfsad regelbundenhet eftersom det annars är så lätt att det bara blir en bild i en telefon som sedan blir en bild som tar upp plats och som sedan blir en bild som raderas. Vips har vi inga bilder kvar från barnens barndom. 
 
Ända sedan skolan började 17 augusti har jag tänkt att jag ska göra en fotobok över sommaren 2017. Varje dag har jag tänkt den tanken. Sedan har tiden gått. Och gått. Och gått. Igår insåg jag att nu är det ett nytt år och om jag inte gör det nu, ja då är det snart sommar igen. Med den alarmerande insikten klickade jag mig in på en fotosida och skräckframkallade ett antal bilder. 
 
ÄNTLIGEN!!!
 
Både jag och min telefon känner oss ett antal gigabyte lättare. Vi riktigt svävar fram. 
 
 
Tidigare framkallade minne. 
 
 
* Skräckframkalla är när en i-länning framkallar gravt eftersläpande bilder vilka under en längre tid tyngt utrymmet i en telefon (el dyl teknik) samt gett upphov till en eller flera månaders dåligt samvete. 

Barnskaffarfas

Jag läste det här inlägget hos Bloggkommentatorerna, vilken fas man är i barnskaffarmässigt. 
 
Runt omkring oss har alla våra kompisar barn. Åldrarna på barnen är mellan 0-11 år. Inga tonåringar ännu alltså. Men snart. De flesta, eller alla kompisarna faktiskt, har hunnit få två barn och en del är inne på tredje barnet.
 
Min bror och hans fru ska som sagt ha barn nästa år och först tänkte jag REDAN? I mina ögon är min lillebror sååååå ung. Men sen kom jag på att han är 30 år i mars och när jag var 30 år hade jag en 3,5-åring och en ettåring. Så, så himla ung är han väl inte. Det är ju inte som att ett barn får ett barn direkt. 
 
Vilka faser är ni i barnskaffarmässigt? 
 
 
 
 
 

Luciafirande med fotoförbud

När vårt äldsta barn fyllde 8 år i september hade han ett julkalas (kaaaan ha varit en idé sprungen ur min hjärna). Han hade då på sig en elf-dräkt.
 
 
 
 
 
 
Den här dräkten har lillebror sedan gått och ruvat på och när det idag var dags för Luciafirande på hans förskola visste han EXAKT vad han ville vara för figur. Såklart. 
 
 
 
 
Mycket nöjd päschon. 
 
I övrigt har jag inga bilder från detta firande då det råder strängt fotoförbud. Vilket ni sedan innan vet att jag tycker är SÅ skönt. Jag har ingen lust att sprida mitt barn på 75 olika random Facebooksidor, 41 olika Instagramkonton och 17 snapkonton (obs! uppskattade siffror). Sen visst, en kornig bild på 25 barn med stretande Lusseoutfit över bylsig overall stående i slaskigt decembermörker kanske inte skadar någons integritet for life direkt. Men det bästa med fotoförbudet är att folk är i NUET. Man står och tittar. Man är här och nu. Istället för att barnen ska sjunga in i 80 smartphone-linser och bli bländade av någon dåre som fotar med blixt så sjunger dom till sina päron. Rätt och slätt. Inget telefonfipplande eller stress för att kameran segar och vägrar slå om åt rätt håll. 
 
Mmm. Bra förbud. 
 

Ikea tur och retur

Ända sedan vi fick bilen har jag lidit av någon slags åka-runt-hybris så idag klockan 16:00 beslutade jag att hela familjen skulle åka till IKEA Jönköping. 
 
Japp. Möjligen inte genomtänkt. Men ändå. 
 
Alltså vad är det med IKEA som gör att jag tror att det är en god idé att ta med barnen? 
 
- Hur jobbigt kan det bli? tänker jag. 
 
Klipp till: Två barn som kör rally på porslinsavdelningen med upphittad lastvagn. 
 
Gulp. 
 
 
 
 
 
En minut efter att det här fotot togs uppstod dessutom HILK (Handgemäng I Liten Kundvagn). 
 
Nåväl. Jag klandrar inte kidsen. Varför glotta på en möbel när man kan hoppa i den? Det är faktiskt en rimlig fråga. 
 
Efter besöket, med paus för mat, fick barnen glass och mamman kaffe så alla åkte hem mycket nöjda. Dessutom är vi numera även några fluffiga täcken och mjuka sovkuddar rikare. Najjs. 
 
 
 

Balthazar och barnradio

Idag har jag varit ledig med barnen. Läge att hitta på något alltså.
 
Det är nog en av mina styrkor som förälder, jag tar mig gärna för saker med barnen. Men så har jag själv ett behov av att socialisera mig. Min man där emot kan lätt vara hemma en hel dag med kidsen utan planer. Vilket är hans styrka som förälder. Vi kompletterar varandra där, antar jag. 
 
Huuuuuur som helst.
 
Idag konkarongade vi in till stan jag, barnen och en kompis till åttaåringen. Där mötte vi upp min vän och hennes barn. Sen gick vi till Balthazar science center som har nypremiär den här veckan. Jag får ofta frågan vad man kan göra i Skövde tillsammans med barn och Balthazar är absolut ett tips. Uppfinningar, experiment, pyssel och lek under ett tak. Dessutom numera med en stor restaurang slash fik. 
 
Idag började vi i verkstan. 
 
 
 
 
 
Efter det lego-lek. 
 
 
 
 
Sen skulle vi göra våra egna VR-glasögon. Beskrivningen fick mig att... 
 
 
 
 
... möjligen tappa modet.
 
Jag HATAR beskrivningar! Hu! Så jag frångick snart instruktionerna och började fippla ihop glasögonen efter eget bevåg och hoppla! Vi fick ett resultat. 
 
 
 
 
 
Sen kunde vi ladda ner en app i telefonen, placera telefonen i glasögonen och försvinna in i en annan värld en stund. Häftigt tyckte kidsen. 
 
 
 
 
 
Efter några timmars lek plus lunch på Balthazar gick vi till radiohuset som hade öppet hus. Barnen var pepp på att träffa Radioapan. 
 
 
 
 
 
Jag var faktiskt aktuell för en deltidstjänst på barnradio i Göteborg i våras, men jag drog mig ur för att det kändes för mäktigt med pendlingen plus att tjänsten blev mer omfattande än vad som först var tänkt. Och jag är inte riktigt beredd på att ge upp alla mina andra uppdrag. Men jag skulle gärna vilja jobba med barn som målgrupp på något vis. Förhoppningsvis kommer rätt läge längre fram.
 
Efter radioapa-kramar blev vi bjudna på korv med bröd. Jag åt ingenting men ändå slutade det med att jag stod med en halväten korv i ena handen och två festis i den andra? Är inte det lustigt? 
 
 
 
 
 
Att hålla saker - en förälders lott i livet. Antar jag. 
 
 

Pikachu-muffins

Idag ville femåringen baka. Pikachu-muffins stod på önskelistan och just idag var jag tydligen inte sämre mamma än att jag sa ja till detta. 
 
Den här bilden tog vi fram som inspirationsbild.
 
 
 
Första bakade vi muffins med gul karamellfärg. 
 
 
 
 
Sen bestämde vi att Non-stop fick bli kinder och ögon. 
 
 
 
 
Taco-chips fick bli öron. 
 
 
 
 
 
Lakritssås använde vi som klister för att sätta fast ögon och kinder, samt att måla Pikachus mun med. Det var lite pilligt men...
 
 
 
 
... HA!
 
Nailed it!
 
 
 
 
I alla fall om målet var att göra Pikachu påverkad av valfri drog så nailade vi det exakt
 
Japp.
 
Det var den Pinterest-bakningen det. 

Att handla drive in med barn

Vi handlade hamburgare via drive in i helgen. Inte helt lätt när man har barn i baksätet som pockar uppmärksamhet. 
 
Scenario: Jag rullar fram med bilen till högtalaren för att beställa vår mat. 
 
- Hej vad vill ni beställa? undrar tjejen i högtalaren. 
- Två barnmenyer tack, svarar jag. 
- Med hamburgare? svarar tjejen. 
- Mamma tänd lampan! gastar femåringen i baksätet. 
- NEJ! svarar jag bestämt. 
- Inte? Nuggets istället? svarar tjejen
- Nej alltså förlåt. Gärna hamburgare! säger jag. 
- Dressing till?
- Vi ser inget! fortsätter femåringen gasta. 
- Vänta lite, säger jag irriterat. 
- Vänta? svarar tjejen i högtalarna. 
- Nej förlåt inte du, svarar jag. 
- Tänd lampan! fortsätter femåringen. 
- Ville ni ha dressing? undrar tjejen. 
- SLUTA NU! fräser jag.
- Sluta? svarar tjejen förvirrat. 
- Nej alltså jag menar... 
 
SLUTLIGEN lyckas jag lägga en rimlig, om än något kluven, beställning samtidigt som jag jonglerar en lamp-besatt femåring i baksätet. 
 
Pjuh!
 
 
 
 

Skillad på samsovning

Barnen brukar ofta komma över till vår säng på natten. 
 
Jag tycker att det är mysigt. Barnen tycker att det är mysigt. Min man tycker att det är... Sådär mysigt. Inte helt sällan lämnar Spiderpapa det gemensamma sovet och lägger sig i barnens säng istället. Han tycker nämligen att det blir för "trångt" att sova tillsammans.
 
- Stackare, säger ni nu. 
 
- Men snälla nån, säger jag. Trångt??
 
Är man fyra personer på 180 centimeter så får man ta för sig av den plats som finns! Ingen kommer knacka dig på axeln och säga varsågod 90 centimeter sovplats baaaaara för dig.
 
Nix.
 
Istället får man försöka hitta sov-vinklar man inte trodde att man hade i sig. Man får kanske vänligt men bestämt trycka undan ett ben, rulla någon lite obemärkt till andra sidan sängen, dra lite extra i ett täcke, norplåna en kudde som möjligen inte var ens egen från början och vips blir det inte speciellt trångt!
 
You gotta work it bitch! Det är vad jag alltid brukar säga när det kommer till samsovning. 
 
 
 
Person som vet hur man samsover. 
 

Frukost utan stilleben

Idag inledde vi dagen med frukost. Vi är möjligen unika på det sättet??
 
I Instagrams flöden florerar det mest boooowls till frukost. Till detta perfekt skivad frukt, rågpannkakor, färskt bröd, tända ljus och koppar med nybryggt kaffe.
 
Hos oss liknar frukosten mer en all inclusive-buffé singerad valfri charterort. Smulor, äggskal, spilld mjölk och överflödiga bestick om vart annat. Kaffe som kallnat since tidigt klockslag. En sned ost ingen haft omsorgen att skiva rakt med en hyvel som tog en kvart att hitta i en låda ingen visste fanns. Någon som tar till sig mat och sedan ångrar sig för att något annat såg godare ut. En annan som blir sur för att inte övriga familjen kunnat tankeläsa och köpa likadant pålägg som förskolan har. Smörgåsar som nuddat golvet minst två gånger innan de nuddar en magsäck. Ingenting matchar. Ingenting råkar ens av misstag stå i ett stilleben. Asbolut INGET osar "insta-moment". 
 
En helt vanlig frukost hos en helt vanlig familj.
 
Med andra ord?
 
 
 
 

Snart bortslarvad

Jag har köpt en tubhalsduk till mitt barn. Detta trots att jag vet att den här typen av textil har en minimal chans att klara sig i skolans värld. 
 
 
 
 
 
Alla föräldrar vet att all typ av vinteraccessoar till barn (och vuxen med för all del) med största sannolikhet försvinner inom någon eller några veckor. Ingen vet riktigt hur det går till men enligt min uppskattning är det troliga tillvägagångssättet följande: Till en början smyger sig accessoaren in under barnets hylla, bort från blickar och medvetenhet. Efter det här gömstället sker en möjlig förflyttning till torkskåpet där den effektivt kamoufleras av grus, väta och en rad likartade artiklar. Efter någon dag når den det gudsförgätna golvet i torkskåpet för att sedan ta sig till botten av korgen med bortglömda plagg. Vid det här laget har accessoaren antagit smutsfärgen av Precis Allting Annat och är därför mycket svår att upptäcka för det mänskliga ögat. Vart den tar vägen efter det här vet bara de högre makterna men troligen mynnar den ut i någon slags evighet av bortglömdhet. Möjligen kan den hinna med en oönskad omväg till kapprummet i matsalen också.  
 
Men men.
 
En del saker köper man helt enkelt med inställningen RSDV*
 
* Roligt så länge det vara
 

Frukost på sängen

Idag erhöll jag och Spiderpapa den stora lyxen att få frukost på sängen av våra barn! 
 
Japp. Det är tydligen vad som händer när barnen blir lite äldre. 
 
Jag hörde hur dom ordnade och grejade ute i köket. Femåringen föreslog att dom skulle sjunga jamådomleva i samband med överlämningen men det tyckte storebror kändes lite "to much". 
 
Spiderpapa fick en skål med fil och flingor. Jag blev serverad en utsökt rostbehandlad smörgås med smör och ost. En smörgås som femåringen snabbt erbjöd sig att äta upp ÅT mig. Snacka om service på service!
 
 
 
 
 
Helt klart en lyxig morgon. 

Ledig dag

Idag har jag varit ledig med femåringen. Jag ska försöka vara det någon dag i veckan framöver, om jobbet tillåter. Det känns som att vår femåring är i en period då han behöver en paus då och då. 
 
Idag inledde han i alla fall dagen med att skjuta gummipilsprick på tomburkar. Varför? Varför inte?
 
 
 
 
Jag passade på att byta sängkläder.
 
 
 
 
Nej vi manglar inte lakanen i vårt hushåll HUR SÅ??? 
 
Sen gick vi med massa saker till återvinningen och eventuellt kan man se på femåringens outfit att han är inne i en väldigt... eh... Bestämd period just nu. 
 
 
 
 
A ja det finns värre saker än att gå runt i shorts en regnig dag i september. 
 
Efter återvinningen handlade vi (jo ni hör, en riktigt spännande onsdag har vi haft). Efter handlingen kände sig femåringen lite seg i benen och ville att jag skulle bära honom hem. 
 
- Jag bär matkassen, förklarade jag. 
- Om JAG bär matkassen så kan du bära MIG? föreslog femåringen generöst. 
 
Det var förvisso ett snällt förslag men jag tyckte fortfarande att det lät lite skevt rent bärmässigt? 
 
 
 
 
 
Japp. Efter lunchen tränade vi och körde dansstopp till Work it bitch med Britney Spears (mammans val) och Crazy Frog (femåringens val) innan vi hämtade storebror från skolan. 
 
 
 
 
Under eftermiddagen har femåringen och pappan målat transformers. Det är mycket transformers i vårt hushåll just nu. Ungefär 90% av våra samtalsämnen handlar om transformers. Vilket absolut är bättre än om vi exempelvis skulle prata till 90% om premieobligationer eller rötskador. Allting är relativt. 
 
 
 
 
En produktiv dag ändå. 
Tidigare inlägg Nyare inlägg