Förnöjsam lördag

Igår bjöd jag och barnen hem några kompisar. Rasandes trevligt, som min mormor skulle ha sagt. 
 
Vi grillade hamburgare och halloumi i långa rader och hade hamburgerkiosk över altanräcket. 
 
 
 
 
 
Jag var lite nojig över att regnet skulle komma lagom till grillningen men tvärt om bestämde sig solen för att masa sig fram bakom molnen. Vår altan blir snudd på för varm på sommaren och man grillas inte helt sällan ikapp med maten, men på våren är det alldeles perfekt att sitta där. 
 
 
 
 
 
Barnen grillade marshmallows.
 
 
 
Tips 1: Placera INTE din mjuka och nygrillade marshmallow i handen, hälsningar en mamma. 
Tips 2: Placera MED FÖRDEL din mjuka och nygrillade marshmallow i handen, hälsningar en femåring
 
 
 
 
 
Sen blev det glass också. Marängsviss-kombo slår aldrig fel. Vet du inte vad du ska bjuda på - ta fram vaniljglass, vispa grädde, skiva bananer och häll upp maränger i en skål så är du mer än hemma. 
 
 
 
 
Jag orkar inte ens med hur gosig middagens minsta gäst var (är). Under parollen "lite skit rensar magen" fick hon via altangolvet tag i både chipssmulor och grädde och var oerhört nöjd med det. 
 
 
 
 
 
Mammorna drack rosé. Ljusrosa ska den vara. Annars kan det kvitta. 
 
 
 
 
 
Vi satt ute till halv nio och frös inte ett endaste dugg. 
 
 
 
 
 
Några hann somna innan kvällen var slut. 
 
 
 
 
En mycket förnöjsam lördag.
 
Tack och bock.  
 

Dubbelt upp

Jag vet inte hur det är med era barn men när jag ber mina barn att ta på sig nya underkläder kan det mycket väl innebära att dom helt sonika trär det nya kalsongerna över de gamla. 
 
 
 
 
 
Smart ändå!
 
Ingenstans i sägningen "ta på dig nya kalsonger" sägs det ju "ta av dig de gamla" så själva reaktionen på uppmaningen är helt korrekt. 
 
Plus att man sparar tid genom att skippa avtagningsmoment. Säkert fem sekunder effektiv tid. Hur många sparade minuter det blir på en hel vecka har jag inte räknat ut men det är garanterat svindlande siffror. 
 
 

Proppen och lur av system

Ikväll har vi sprunigt Proppen som går av stapeln varje onsdag här i stan.
 
Det är en springrunda där man får köpa en nummerlapp och sedan springa 1 km (om du är barn) på tid. Kommande dag hittar du din tid i tidningen eller på webben. Det här är mycket populärt bland barnfamiljerna i Skövde. Alltså, MYCKET populärt. Det har nästan nått Justin Bieber konsert-proportioner och köerna ringlar sig LÅNGA redan en halvtimma innan första starten. 
 
 
 
 
 
 
Men pass opp! Vad inleder familjen Spiderchick Proppen med? Springrundan? HAHA! Bitch please.
 
Vi inleder naturligtvis med att köpa den obligatoriska korven och festisen. På så vis förekommer vi den gigantiska korvkön som snart bildas när folk har sprungit färdigt. Så medan resten köar för att springa seglar vi ledigt och fritt in vid korvstationen.
 
HUR SMART?
 
Snacka om att lura systemet!
 
Och när alla andra sedan står och köar för en korv då glider vi förbi med MAGARNA REDAN FULLA!
 
Hahahahaha!!
 
Åh...
 
Va?
 
Vad säger ni?
 
Jo, jag behöver eventuellt skaffa mig ett liv ja.
 
 
 
 
 
Huuuuuur som helst. 
 
Idag blev jag otroligt imponerad av femåringens spring-skills. Tidigare år har han mest varit intresserad av att leta kottar och har möjligen tagit sig tid att bryta ihop utmed banan. Men idag? Han flög fram! Nu stannar han snart nu stannar han snart tänkte jag. I synnerhet i uppförsbackarna. Men det gjorde han inte? Han sprang och sprang. Jag hann knappt inte med? Åh vad stolt jag blev över honom ♥
 
 
 
 
 
 
 
Nästa vecka springer vi igen och fortsätter självklart att lura systemet. 

Festival

Vi var på festival igår! 
 
- Roskildefestivalen, undrar ni?
 
- Nej nej Tranfestivalen! Vid Hornborgasjön.
 
Ni vet, varje år kommer det tusentals tranor för att dansa och rasta vid en sjö mellan Skövde och Skara. Man kan säga att det är en slags rave-fest för tranor som pågår. Dom dansar med varandra för att bonda, barn som vuxna fåglar. Detta vill man INTE missa. Eller nja, jag har nog missat det varje år de senaste 20 åren men nu så. Barnen ville gärna spana in dessa ståtliga fåglar. 
 
Vi började med att åka till Hornborgasjön Naturum-nånting. I sann västgötsk anda kôsta dä inte nôt å gå in och det uppskattade vi. 
 
 
 
 
 
Vi spanade och spanade efter tranor. 
 
 
 
 
Men vi såg inga? Det var extremt tran-fritt. 
 
På sin höjd såg vi en mås eller två. 
 
 
 
 
Det var då vi förstod att vi hade åkt fel. Tydligen pågick tran-discot i södra delen av sjön. Så vi packade in oss i bilen och åkte dit. 
 
Ja menar kolla! Vilken fest! 
 
 
 
 
 
Lelle tran-spanar´n. 
 
 
 
 
 
 8700 tranor var på plats. Man måste ändå beundra den personen som räknar alla fåglar, VARJE DAG.
 
 
 
 
 
Vips var åttaåringen och hans kompis på väg att möblera om bland siffrorna. 78 tranor höll det på att bli innan jag avbröt möblemanget. Liiiite segt för den som har räknat till närmare niotusen för att sedan bli själpt av två åttaåringar med för långa fingrar. 
 
 
 
 
 
Sen fikade vi kalla pannkakor på en alldeles perfekt picknick-stock. 
 
 
 
 
 
 
Eventeullt flyger tranorna vidare till Norge snart. Annars rekommenderar jag er att förära Hornborgasjön med ett besök under dessa discotider. 
 
 

Vab-lördag

I fredags natt hade femåringen feber så hela gårdagen fick vi hålla oss hemma för att kurera.
 
Spiderpapa var i Stockholm på jobb och jag och barnen hade bjudit hem kompisar men nu fick vi ställa in det. Sååååå tråkigt. Speciellt när vädret var superfint och alla jag följer på Instagram var igång och grillade, kalasade, umgicks och levde lajf. 
 
Men visst. Jag unnade alla detta. Verkligen. 
 
 
 
 
 
 
Äldstebarnet stack ut med kompisar. Det kändes skönt att han slapp sitta hemma en hel dag. Han cyklade iväg i jeans och luvtröja och kom hem så här. 
 
 
 
 
 
Man måste ändå älska väder-optimismen som bor i barn. 
 
A ja. Idag är vi alla pigga och vi sov gott i natt! Yey! Så tacksamt. Femåringen studsade upp redan vid sju. Jag vaknade vid åtta och såg det här skräpet på mitt sängbord. 
 
 
 
 
Ett tecken på att jag eventuellt mumlade mmmmm i sömnen när femåringen frågade om han fick glass till frukost.
 
Eh. Ja. 
 
Men efter veckans vabberier bli det nu ordning på torpet. 
 

Tacksamhet gånger två

Vi verkar ha klarat oss från vidare magsjuka! YEY! Tacksamt. 
 
Vet ni vad? Nä det klart ni inte vet för ni är väl inga tankeläsare heller. Men igår kom jag till insikt med vilken årstid då det är som allra bäst att ha hus (eller för all del en balkong) - VÅREN.
 
Höst och vinter är ju strunt samma. Sommaren visst, samtidigt är man iväg mycket på sommaren och aktiverar sig på olika vis så huset är inte bärande för utevistelse. Men våren med dess skiftande väder och temperatur, då är det gött att kunna vara spontan. Typ - just precis nu är solen framme, vinden stilla och jag har tid att slappa en stund. Att då kunna koka en kopp kaffe, grabba en tidning och kliva ut på altanen bara så där, det är MAGI för en som bott i lägenhet utan balkong alldeles för länge. 
 
Eller det här med att barnen utan vidare planering kan springa ut och cykla, spela fotboll och leka med grannbarnen. Det är också magi. Vi hade ju inte ens en gård utanför vår förra lägenhet. Dessutom extra härligt nu när barnen är större och vi inte måste vara dom i hasorna varje sekund. 
 
Mm. Allt det gör mig extra tacksam att vi till slut hittade vårt lilla radhus efter år av letande och budande. 
 
 
 

Det som inte ska nämnas högt

Idag har vab stått på schemat. Det som helst inte ska nämnas högt har nått familjen... Jo just precis. MAGSJUKA. Trolig magsjuka i alla fall. Än så länge är det koncentrerat till en person och ett tillfälle som inföll under gårdagen så vi hoppas INNERLIGT att det stannade där.

 

Idag fick jag hur som helst ställa in både panelande för radio Skaraborg samt panelande för ett event med Länsförsäkringar. I synnerhet det senare kändes väldigt tråkigt att behöva ställa in, men what to do? Min man är i Göteborg på jobb och det är svårt att få barnvakt till magsjuka barn. Har du maginfluensa i familjen vill nämligen absolut INGEN ha med dig att göra. Vilket jag kan förstå. 

 

Så här:

 

Kom till jobbet måndag morgon och berätta för dina kollegor att du har med dig en giftig gas i väskan och alla ba a ja det är väl inget som inte ventilationen kan ta?

 

Kom till jobbet måndag morgon och berätta att ditt barn kräktes i helgen och folk FLYR ut genom närmaste nödutgång GAAAAAAAAAH!! Larmet går. Någon tar upp en spruta och injicerar vitpeppar direkt in i blodomloppet. En annan springer förbi med syrgasmask framför ansiktet. En tredje står och sprutar vildsint med brandsläckaren pyyyyyyyysh!! Ingen fattar varför riktigt men det känns rätt att ta fram en brandsläckare i samband med rykten om magsjuka. 

 

Ingen vill ha med dig och din maginfluensa att göra. INGEN. På den nivån är det. 

 

A ja. Idag har jag marinerat hemmet i klorin, tvättat allt som tvättas kan och hoppats på det bästa.

 

 

 
 

Glassätning med en plan

Små barn och glassätning alltså... Inte så mycket finess. Har ni tänkt på det?
 
Barn liksom bara hugger in på glassen utan utan någon som helst övergripande plan. Hugg med tänderna i botten på glassen, hugg på sidan, hugg ovanifrån... Allt äts i en enda salig röra oftast med resultat att alldeles för mycket glass balanserar på alldeles för lite fästyta mot pinnen/struten. 
 
Min egen glassätning må se spontan ut, men nej nej den är noga genomtänkt och planerad.
 
Nogger till exempel - först skalar jag av överdraget, bit för bit. Sedan slickar jag i mig vaniljen. Slutligen avnjuter jag nougatinnandömmet (godast av allt).
 
Eller päronsplitt - först äter jag av isglassöverdraget. Alltihop. Sedan påbörjar jag vaniljen. Jag geggar på intet sätt ihop dessa två komponenter. 
 
Mitt finaste glassminne måste för övrigt vara när åttaåringen var liten, typ 4-5 år, och av oklar anledning alltid ville köpa lakritspuck. Dock tyckte han inte om själva lakritsöverdraget (!) utan det fick jag lov att gnaga bort åt honom. 
 
HA!
 
Det är ju som att någon skulle köpa en Marabou chokladkaka och ba - jag vill bara ha pappret, kan du ta chokladen.
 
Jag har aldrig varit så lycklig kring glassätning varken förr eller senare. 
 
 
 
En glass innan huggandet börjar. 
 
 

Att komma iväg på middag

Att komma iväg när man är bortbjuden på middag är inte lätt alla gånger. 
 
Under påskhelgen hann vi både med ett ler och ett blodbad innan vi slutligen kunde ta oss till middagen i fråga. 
 
Tillåt mig punktera upp förloppet: 
 
• Efter två påskdagar med skjorta i kavaj vägrar barnen ta på sig finkläder igen. ENOUGH IS ENOUGH tycker dom. 
 
• Jag resignerar och låter barnen få fria tyglar att bestämma vad de vill ha på sig för kläder. Hur tokigt kan det bli?
 
• Åttaåringen väljer fotbollskläder.
 
• Femåringen väljer fotbollsshorts, jeansshorta, strumpor och kavaj. 
 
 
 
 
 
• Möjligen inte vad gemene person hade valt som outfit till en festlig middag. Men ändå. Barnen MIIIIIICKET nöjda. 
 
• Mamman helt klart mindre nöjd. 
 
• Femåringen frågar om han kan gå ut en sväng innan vi åker till kompisarna?
 
Varför inte? säger jag. Det är fem minuter kvar tills vi ska åka, hur stor är risken att barnet 1) hinner hitta en lerpöl och 2) dessutom hinner trilla i den? Va? Att tanken ens korsar ens föräldrasinne? Hahaha... Ja jag säger då det man tänker mycket knasigt som förälder.
 
• Fyrtiofem sekunder senare har femåringen funnit områdets absolut enda lerpöl samt utfört en vurpa i densamma. 
 
• Båda benen är täckta med gegga. 
 
• Mamman profylaxandas. 
 
• In med barnets ben i duschen och sen byta kläder. 
 
• Pjuh!
 
• Och DÄR är familjen på väg till middagen.
 
Op op op! Vi måste bara stanna till vid affären och köpa blommor till värdparet. Jag springer ut. 
 
• När jag kommer tillbaka till bilen möts jag av en åttaåring som har blod sprutande ur näsan.
 
Men snälla nån? Vad har hänt?
 
• Det visar sig att orsaken är en lillebror som på ett mindre varsamt sätt har kört upp ett finger i näsan på sin storebror. 
 
• Det vet vi ju alla hur lätt det är råka köra upp ett finger i näsborren på personen som råkar sitta bredvid?
 
• Det blöder så mycket att jag för en sekund är rädd att hela åttaåringens näsborre är punkterad. 
 
•  Han har inte ont, men det är blod över allt. Så här kan vi inte komma till middagen! 
 
• Är det knivar som har orsakat denna uppenbara slakt? kommer kompisarna att undra. Nej nej det är familjens minsta finger som har orsakat detta, måste vi svara då. Dom kommer aldrig tro oss. 
 
• Efter en stund har vi fått stopp på blodflödet och snyggat till den drabbade så pass att vi kan åka vidare. 
 
 
 
 
 
• Aaaaa äntligen på vä...
 
• STOPP!
 
• Femåringen inser att han har glömt sin väska med bilar och dom är JÄTTEJÄTTEJÄTTEJÄTTEVIKTIGA att ta med sig för det har han och lillkompisen bestämt. 
 
• Vi får vända hem och hämta dom. 
 
Efter många om och men kom vi äntligen fram till kompisarna. "Bara" 20 minuter sena. Rätt bra jobbat ändå.  
 
 

Frågvisa barn

- Mammaaa, sa femåringen igår. Hur mycket älskar du mig?
- Jag älskar dig upp till månen, över till planeten Pluto se...
- Men mamma? avbröt femåringen. Pluto är ju med i Bamse.
- Är han?
- Ja.
- Är inte Pluto med i Musse Pigg?
- Nääää.
- Inte?
Har en naggande känsla av att Pluto är Musse Piggs hund... Men kan ha fel?
- Nej mamma, Pluto är med i Bamse.
- Okej. I alla fall över till planeten Pluto se...
- Mammaaaa... avbröt femåringen igen.
- Ja? 
- Vad är en planet?
Typiskt barn att testa sin förälders allmänbildning när man minst anar det.
- Eh... Planeter finns ute i rymden. Jorden är en planet. I vilket fall jag älskar dig fr...
- Mamma?
- Ja?
- Bor vi på jorden?
 
Osv osv osv.
 
Haha!
 
Efter att ha avhandlat Pluto, Bamse, Musse Pigg, rymden, jorden och en rad andra saker fick jag så äntligen sagt till mitt barn hur mycket jag älskar honom.
 
Pjuh. 
 
 
 
 

Det starkaste jag ätit!

Åttaåringen bad att få köpa en suspekt burk med godis när vi var och handlade i helgen.
 
- Mamma ALLA på Youtube har testat det här!
 
Klassisk motivering från en person född 2009. Och jag lät honom köpa det. 
 
Karamellerna var enligt förpackningen så starka att de "bränner upp hjärnan". 
 
 
 
 
Ni ser ju. 
 
Därför ställde jag mig högst undrande till att tillverkaren hade satt startålder 3 år (!) på denna produkt?
 
 
 
 
 
Känns det rimligt att en person på 36 månader ska äta något som är "flaming hot"?
 
Eh?
 
Men vad vet jag. Suget att anskaffa sig en "brain burner" och ögon som expandera i sina glober kanske har sjunkit i åldrarna. 
 
Hela familjen Spiderchick var hur som helst tvugna att testa denna utlovade styrkebomb. 
 
 
 
 
 
Alltså karamellen må se oskyldig ut. Men...
 
VILKEN LITEN JÄDRA MOTHERFUKKER! 
 
SÅÅÅÅÅÅ STARK!
 
Efter två sekunders sugande kändes det som att jag hade fått första gradens brännskada i hela munnen. AJ AJ AJ AJ VAD DET SVED! Det kändes som den gången när jag fick kokande kaffe över handen, fast nu över tungan. Jag låg vikt över handfatet i badrummet och sprutade vatten direkt in i svalget för att sedan gå över till att klunka i mig ett halvt paket mjölk. 
 
Det kan vara det starkaste jag någonsin har ätit både i godis och matväg, faktiskt.
 
Hemskt! 
 
Min man där emot satt i soffan och mufflade på karamellen som om vore det en Ahlgrens bil.
 
VEM ÄR HAN ENS?? 
 
Jag rekommenderar inte det här godiset till NÅGON. Och då är jag ändå 417 månader gammal. 
 

Ett nytt nyår

Vi har bland annat det västerländska nyåret, vi har det kinesiska nyåret, vi har det astrologiska nyåret och så har vi det som infaller just precis nu - det Ytterklädiska Nyåret!
 
Det vill säga, tiden då vinter så smått övergår i vår och varje förälder måste se över sina barns garderober. Främst ytterkläder. 
 
Det Ytterklädiska Nyåret är inte alltid enkelt att planera och som förälder vet man inte på förhand huruvida man ska fira, stressa eller bara ta det chill. Nix. Detta vet man först efter Den Stora Inventeringen ®
 
Den Stora Inventeringen ® innebär att föräldern tvingas dyka djupt ner i diverse förråd och garderober. Vilka plagg finns? Vilka plagg finns inte? Vad behövs? Vad behövs inte? Vad kan ärvas? Vad kan slängas? Men hallå var har vi egentligen alla grejer? Hade vi inte fodrad galon förra året? Var är den? Jag vet inte? Men jag vet inte HELLER? Men DU borde väl veta? Nä jag har ingen aning. Och så vidare. 
 
Sen ska allt som upphittas i inventeringen provas och utvärderas på personer som inte har lust, vilket möjligen komplicerar genomförandet. Dessutom ska lådor på förskola och skola, som inte har inventerats sedan Gustav Vasas tid, ses över. Helst ända ner till botten. Skor och gummistövlar ska testas och har man tur passar dom men mest troligt inser man att inte ens Askungens styvsyrrors avhuggna fötter hade få plats. 
 
Japp. 
 
Efter inventering, rensning och provning vet man vad som behöver inhandlas och det är... Allt. Oftast. Så är det dags att bege sig ut i butikerna och hålla tummarna för att inte varenda grej i rätt storlek redan har blivit uppköpt av någon förälder som tjuvstartat det Ytterklädiska Nyåret. Dessutom gäller det att hitta sådant som matchar barnens smakpreferenser. Gärna till rimligt pris.
 
Men räcker detta? Nej nej. I kombination med storlekar och smakpreferenser ska även de kommande vårmånadernas VÄDER sias. Jomenvisst. Här gäller det att sätta fingret i luften och gissa vart åt det blåser. Kommer det bli en kylig vår? Eller mild? Kommer det blåsa mycket? Bli 22 grader den 14 april? Regna varje dag? Ska vi satsa mest på foder och hårdnackad fleece eller sneakers och luftiga jackor? Ingen vet. Alla tvingas gissa. 
 
Efter provning, gissning, överläggning och mer provning är inköpen avklarade och det Ytterklädiska Nyåret färdigfirat för den här gången. 
 
På återseende om 12 månader. 
 
 
 
Här pågår en Spiderchicks inventering. 
 

Expeditionsutmaning

Idag drog jag femåringen till förskolan på snowracer. 
 
Det skulle jag aldrig ha gjort. HERRE MIN GE VAD JOBBIGT DET VAR! Snön var inte på min sida om man säger så. 
 
Det var liksom blötsnö OCH halkig nysnö samtidigt idag. Hur nu det ens är möjligt?
 
Blötsnön gjorde det extremt tungt och trögt att dra snowracern och nysnön gjorde att för varje steg jag tog åkte jag två steg tillbaka. Jag fick antagligen uppleva en liten bit av det som Andrée-expeditionen fick uppleva när dom vandrade framåt fast ändå bakåt på polarisen i slutet av 1800-talet. Det är helt otroligt att vi ens kom fram till förskolan?
 
 
 
 
 
 
- Äsch att dra en snowracer är väl ingen utmaning? säger ni som brukar styrketräna. 
 
Nä nä. Men addera då 15 kilo till denna snowracer. 15 kilo som ropar FORTARE MAMMA FORTARE DET GÅR SÅ LÅNGSAMT VI MÅSTE SLÅ VÄRLDSREKORD!
 
Hur skulle ni känna om era kettlebells ropade så till er? Va? Just precis. Utmaning. STOR utmaning. 
 

Tio saker barn aldrig säger

Jag blev inspirerad av Jessicas lista om "saker barn aldrig säger" och tänkte att jag skulle göra en egen variant. 
 
Tio saker barn aldrig (eller i alla fall sällan) säger: 
 
1. Nä, om jag skulle ta och schamponera mig grundligt när jag ändå står här i duschen? Jag vet ju att risken för att få schampoo i ögat är näst intill obefintlig om jag bara lutar huvudet bakåt. 
 
2. Jag är så himla sugen på att borsta mina tänder ordentligt! Riktigt gnida med borsten både uppe och nere och på alla tuggytor. Vem doppar bara tandborsten i munnen snabbt och sedan ropar KLAR?? HAHA! Jösses det finns folk till allt... 
 
3. Självklart går jag på toaletten innan läggdags. Its the natural thing to do. Vem FEJKAR ens att den gjort en sådan sak? Haha... Återigen - det finns folk till allt! 
 
4. Ta på mig kläderna? Va? Men snälla jag har redan tagit på mig. Jag är klar sedan länge. Tja blixten!
 
5. Synlig lök i köttfärsås gör verkligen det lilla extra för smaken! Man äter ju trots allt med ögat också. 
 
6. Nog för att det finns mycket roligt man kan göra på en iPad men nu är det allt dags att runda av. Sen tänker jag att hela familjen kanske kan spela ett analogt brädspel tillsammans? 
 
7. Jahapp nu vann mitt syskon visst det analoga brädspelet men det tänker jag inte ställa till en scen för. Den bästa glädjen är den man känner för andra som just har vunnit Fia med knuff.
 
8. Jag funderade precis på vart min favoritleksak var och vet ni vad? Jag testade att leta efter den OCH hittade den. Helt själv! 
 
9. Nu såg jag att mitt syskon fick 0,05% större bit bulle men vad är väl det att orda om? Det mesta jämnar ut sig över en tioårsperiod. 
 
10. Repris av Gladiatorerna? Neeej vi tittar väl på Ladies of London? 
 
Gotta love kids ♥
 
Fyll gärna på om ni känner er inspirerade. 
 
 
 
Bild från när vi befann oss i familjeHÖGtid. 
 
 

Tio tips hur man hanterar trots

Jag fick en fråga. 
 
Dina bästa tips för att hantera 3års "trots" / humör / skrik och det där ljuvligt högljudda tårfyllda som tydligen hör till åldern. Barnets känslor löper amok och varken mamma eller barn (tror jag) hänger med i svängarna.
 
Well. Jag är på intet sätt expert.
 
Men baserat på egna erfarenheter kommer här mina bästa tips hur man hanterar trots:
 
1. Stanna upp och ta ett djupt andetag.
Ofta. 
 
2. Välj strider som är viktiga för dig.
Kanske måste man borsta tänderna varje dag även om det är tråkigt och tyvärr får man inte leka med köttknivar trots att dom ser roliga ut. Där emot är det möjligen inte så viktigt att ta strider kring matbordet (till slut kommer barnet äta), kläder (shorts i oktober? för all del, snart kommer barnet inse att livet blir mer behagligt med långbyxor) eller hygienen under näsan (ingen femtonåring, eller ens åttaåring, går runt med snor i ansiktet). Välj striderna med omsorg.  
 
3. Se humorn i trotset.
Det ÄR faktiskt komiskt att barnet bryter ihop för att hen inte fick trycka på hissknappen först. Fnissa åt det. I smyg. 
 
4. Känn dig tacksam
Det här låter pretantiöst, men känn dig tacksam för att barnet är trygg med just dig! Hen vågar skrika, gorma, gråta och veva med armarna för hen vet att du finns där med famnen full av kärlek. Oavsett. Alltid. Så himla fint ändå. Visst? 
 
5. Investera i bra öronproppar.
På riktigt. Det hjälper. 
 
6. Planera din flykt.
Om du är föräldraledig och där med är tillsammans med barnet väldigt mycket, planera in tid varje dag där du lämnar hemmet (om möjlighet finns). Ta en promenad, åk och handla, fika på stan med en kompis (eller själv). Vad som helst egentligen som gör att du får distans till barn och hem.
 
7. Utsätt inte din energi för onödigt slitage.
Undvik att ta med barnet till ställen där du vet att lockelserna är många. Tid kommer då ditt barn kommer kunna gå både in och ut ur en leksaksaffär utan någon större notis. 
 
8. Se fram emot ditt nya, kompetenta barn!
Jovisst. Nu låter jag pretantiös igen, men faktum är att bakom varje trotsperiod eller annat utvecklingssteg väntar ett barn som har lärt sig något nytt, som kan lite mer, som blivit lite större. När perioden är över, notera vad ditt barn lärt sig. 
 
9. Känn ingen skam för mig i Köpenham(n)
Typ. Det är okej att tycka att det är skitjobbigt och önska sig tillbaka till en tid då familjelivet endast fanns på funderingsstadiet. Känn ingen skam över det. Du älskar dina barn ändå. 
 
10. Trotset går över!
Det gör det. Det går över. Upprepa det för dig själv och blicka ut mot horrisonten - där borta väntar lugnet. 
 
 
 
 
 

Avslöjad

I bilen på väg hem från Skåne kaaaaan det ha varit så att jag satt i framsätet och smög upp några bitar godis ur min väska med intentionen att barnen inte skulle märka något. Men se där blev jag snabbt upptäckt. 
 
Åttaåringen (från baksätet): Vad äter du??
Jag: Eh... Va? 
Åttaåringen: Äter du godis? 
Jag: Eh... Ja.
Åttaåringen: Vi vill också ha! 
Femåringen (triumferande): VI HÖRDE VÄL ATT DET LUKTADE GODIS! 
 
Attans. 
 
Det ska väl ett barn till att höra att det luktar godis!
 
 
 
 

Barnens hus

Idag tog jag ledigt från jobbet en halvdag och så åkte jag, femåringen och våra kompisar till Barnens hus i Tidaholm. Ett fantastiskt ställe, det får jag säga. 
 
Det är alltså ett stort hus på flera våningar med bara massa rolig lek för barn. 
 
Först lekte femåringen och hans vän pirater i båtrummet. 
 
 
 
 
 
Sen gick vi till utklädningsrummet. Det finns en del outfits att häva ur där om man säger så. 
 
 
 
 
 
Jag hittade till min stora lycka en NALLE PUH-KOSTYM! Den var fem storlekar för liten men jag var naturligtvis tvungen att tråckla ner min kropp i den för att skicka en bild till Matilda.
 
 
 
 
Det blev lite ansträngd stämning när ett gäng andra föräldrar stegade in i rummet och alltså fann en 34-årig kvinna fota sig själv i en spegel iklädd en alldeles för liten björnkostym med tillhörande kameltå... 
 
Men nu säger Matilda att hon har sparat ner bilden som bakgrundsbild i telefonen så det var lätt värt det. 
 
Efter det tog jag på mig en något mer lagom clown-kostym. 
 
 
 
 
 
Vi åt pannkakor till lunch. Enda rimliga lunchen när man är i barnens hus. 
 
 
 
 
Ni känner väl förresten till den stora, skräckinjagande dinousaurien Muttaburrasaurusen? Även kallad Muttaburran? Jo jag tänkte väl det. Från och med nu min favoritdonousaurie.
 
 
 
 
Hopp i kuddarna fick högt betyg. 
 
 
 
 
 
Sen lekte vi skola, affär och pysslade ända till stället stängde. 
 
En fin fredag som ni kanske förstår. 

Kramig ettåring och oberömda sängar

Igår firade vi barnens kusin som fyller ett år.
 
Födelsedagsbarnet själv delade ut väldigt mycket kärlek, i synnerhet till åttaåringen. Men så är ju åttaåringen som bekant en bebismagnet av rang. 
 
 
 
 
Som vanligt hade min svägerska bakat värsta insta-grejerna. Ja, alltså sådant som är både gott och som lätt platsar på tjusig bild till Instagram. Senast gjorde hon ju den här makalösa ponnytårtan. Själv har jag aldrig bakat själv till barnens födelsedag på grund av att jag tycker att det är fullt upp med att bara hinna städa inför ett kalas. Skulle jag även baka muffins och ponnytårtor hade jag snart sprungit in i den oberömda sängen*. 
 
All cred till min svägerska med andra ord! Hon är fantastisk. 
 
 
 
 
 
* Den oberömda sängen är den berömda väggens okända släkting. I den hamnar trötta personer som åtagit sig lite vääääl många familjeuppgifter på en och samma gång. 
 

Min trygghet

Min man har varit på konferens i Stockholm hela veckan vilket betyder att jag och barnen har sovit i samma säng. Jag älskar som bekant att samsova!
 
Det finns inget bättre än att krypa ner mellan mina varma, gosiga barn och höra hur dom andas och sover tryggt. Så sniffar jag lite i håret på femåringen och han luktar maaaagiskt gott! Sen vrider jag huvudet och sniffar lite i håret på åttaåringen och han luktar också maaaagiskt gott. 
 
Sen kan jag inte sluta utan sniffar lite på femåringen och sniffar lite på åttaåringen sniffar lite på femåringen och sniffar lite på åttaåringen... Helt galet vad beroende man blir av sina barns dofter!? Jag kan hålla på i evighet! Som en crazy person. Eller som en helt vanlig mamma månne? 
 
Tillslut somnar jag i alla fall. Nära mina barn. Min tryggaste plats på jorden!
 
På morgonen vaknar jag av att åttaåringen har lagt sina ben över mina så mina ben har somnat från höftböjaren och nedåt och femåringen har använt min torso som kudde och det känns som hela magsäcken är punkterad. Inte fullt lika mysigt. Men ändå. Jag älskar samsov!
 
 
 
Med utsikt från sängen. 
 

Vad händer?

I fjärran höras salut! Någon hurrar! En ros slår ut i full blom! Delfiner hoppar av glädje i vattenbrynet! En vuxen man gråter stilla av lycka! 
 
Varför?
 
FÖRÄLDRARNA DE BRUIN HAR LÄMNAT IN SPORTLOVSTIDERNA TILL FRITIDS. 
 
REDAN NU!
 
Det vill säga flera veckor innan själva lovet. I vanliga fall brukar vi lämna in åttaåringens närvarotider i ren förskräckelse, under upprepad påminnelse. 
 
Men nu så.
 
HA!
 
Jag tar inte ansvar för eventullt avsvimmade fritidspedagoger. 
 
 
 
Nöjd päschon. 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg