Chuggington the refräng

Igår låg jag i min säng och läste. Plötsligt hör jag från vardagsrummet hur min kille sjunger barnprogrammet Chuggingtons signaturmelodi för lilleman.

- Chuuuuugington chaggachagga chuggington!

VAFALLS! Han sjunger ju helt fel.

- Så går den inte! ropar jag från sovrummet.
- Va? svarar min kille.
- Du sjunger fel! Så här går refrängen Chuuuuuugington chaggachaggachaggachagga chuggingtong!

Pjuh. Tur att jag har med mig mina öron över allt och kan steppa in när fatala misstag begås.


Den gränstagande vispmodern

Vi var och handlade förut, jag och lillen. Frukt och grädde (till fruktsallad).

Vi kommer hem. Innan vi ens hunnit få av oss skorna vill lille barnet börja vispa grädden.

Nej, förklarar jag. Grädden vispar vi sen. Först lagar vi middag för nu är vi hungriga.

Känner mig mycket nöjd över att vara en mamma som sätter gränser. Exakt så har jag föreställt mig själv vara som moder. Bestämd men rättvis. Cool men...

Viiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiill viiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiispa!

Nej. Nu lagar vi middag.

Barnatårar sprutar.

Jag tänjer aningens på gräddvisparförbudet och lovar att grädden ska vipsas så snart jag har ställt in potatisen i ugnen. Okej?

NUUUUUUUUUUUUUUUU!

Jag känner att den där gränstagande modern inom mig på något vis börjar flyta iväg.

Viiiiiiiiiiiiill viiiiiiiiispa grädde grädde grädde grädde gr...

Okej okej!! Vi vispar grädden nu. Och ja du får slicka vispen sen.

Lilleman mycket nöjd.

Jag intalar mig själv att jag ändå hade tänkt att vispa grädden innan middag och innan jag knappt hunnit få av mig skorna. Det är alltså INTE barnet som har fått sin vilja igenom.

Eh...


Jo just det.

Utamaningar

Det är utmanande att vara förälder.

Utmaningar som jag har stått inför senaste tiden:

1) Laga en trasig ballong.
Hur får man ihop en ballong som just har sprängts i tusen slamsor? Med lim? Elefantklet?

2) Rita en truck.

Eh... Öh... Eh... Mamma kan rita en sol om du vill? En blomma? Tre små glada grässtrån? Inte?

3) Berätta om kommandoran.

Här vill barnet att man freestylar ihop en historia om kommandorans bakgrund, liv och leverne.

När lärdes den här kunskapen ut på föräldrautbildningen?? Jag bara undrar.


Lagaaaaaa.


Martyrkampen 2.0

Vi hade en ganska sömnlös natt i natt.

Imorse drog jag och darling genast igång martyrkampen och började tävla om vem som sovit absolut minst. Efter en del dividerande kom vi fram till att ingen av oss hade sovit någonting. Alls! Tydligen?

Då började vi istället tävla om vem som hade varit starkast vaken, det vill säga vem som varit längst upp i de olika stadierna av vakenhet.

Ingen har ännu vunnit.

(Okej det kaaaaan hända att jag smakade en del på sömnen i natt. Men det tänker jag absolut inte erkänna, det skulle ju vara som att lämna walk over.)


Känner mig inte fotogenique idag (ser ut som att någon varit i nafsat på det ena äpplet??).

Bilderna

Jag har fått bilderna som togs under Mamaplåtningen mailade till mig och dessa är naturligtvis himla fina minnen för mig och lillemannen.

Nu funderar jag på att:

1) Förstora upp bilderna och rama in.

2) Överföra bilderna till stora canvastavlor.

3) Göra fondtapet av mig själv skala 1:1 (eller större).

Är det sista to much?



På tal om tanborstning...

Igår var lilleman motvillig till att rengöra munnen före läggning.

- Tänk på kommandoran, påminde min kille. Hon är ju jättesmutsig i munnen och har tappat massa tänder.

Efter det borstade lilleman tänderna som aldrig förr. Han fejjade och rengjorde så att tandkrämen sprutade ur munnen.

Ja jag säger då det.

Sedan den där kommandoran kom in i vårt liv har hon bara fört gott med sig.



Besatt

Sedan jag började kolla en del Astrid Lindgrenfilmer tillsammans med lilleman har jag blivit besatt av att googla hur barnskådisarna ser ut idag. Jag finner det oerhört spännande och nöjsamt.

Till min lycka finns det flera bloggare som bemödat sig att sammanställa hur Pippi, Annika, Karlsson mfl ser ut i dagens läge. Se här, här och här.

Om ni vet någon ännu mer omfattande och djupgående sida så får ni gärna tipsa.

Mvh // En som är besatt av idag medelålders Astrid Lindgrenskådisar




Sniffbehovet

Det fanns en tid då jag älskade jag att sniffa på min kille. Som en mänsklig hund var jag. Mitt favoritsniffsområde var mellan min killes näsa och kindben. Sniff sniff. Mmmm...

Sedan kom lilleman till världen och plötsligt tog jag ut allt sniffbehov på honom. Ja menar finns det något bättre än att insupa sitt barns ljuva arom? Att placera näsan någonstans på barnets hjässa och iiiiiiin med luften. Näe jag skulle inte tro det.

Nu sniffar jag aldrig på min kille längre. Lite sorgligt faktiskt.

Jag ska nog dra mig en luftlina där mellan näsan och kindbenet ikväll. För gamla tiders skull.



Gammal bild på killarna jag älskar mest i världen.

På tal om semlor...

Jag minns när jag ammade lilleman och led av sockersug deluxe upphöjt till hundrafemtio (eller led och led, det var la rätt gött). Jag hade inga cravings under graviditen (inte ens lite murbruk ville jag prompt ha), där emot under amnigen!! Hujeda mig vad jag crejvade SÖTT.

Under semlesäsongen käkade jag typ en semla om dagen. Ibland fler. Det var omöjligt att motstå.

(Obs! Jag åt annat också.)

Ni andra som har ammat/ammar, var ni ovanligt sötsugna?




Men ååå hittade den här dundersöta bilden på Marie och lilleman. Den senare i bebisformat.


Mycket vill ha mer

Idag fick vi ynnesten att sova ända till klockan 09.00!

Trots denna sovmorgon drabbades jag av sovhetsvansinne och ville prompt sova helst två timmar till.

Men det vansinnet satte lilleman stopp för och nu är vi uppe och äter frukost. Lillfisens macka är den med smörgåsgurka på. Han är helt tokig i all typ av gurka. En liten tvåårs-craving han har.



Mitt pris

Idag kom mitt Mamapris på posten. Jag fick aldrig något på själva galan eftersom det blivit fel med leverantören.

Funderar nu mellan följande utplaceringsmöjligheter:

1) Jag att ställer priset i badrummet, så där som Oscarsvinnare gör med sina statyetter. Jag antar att alla mina bekanta gärna vill smygsmeka priset - då ska dom få chansen att göra det också!

2) Jag ställer det i vardagsrumsfönstret på en diskret liten guldtron med tre stycken blygsamma spotlights riktade mot sig.

3) Jag placerar det på köksbordet tillsammans med en blöja och en nappflaska. Som ett moderligt och vackert stilleben.

4) Jag ställer det på hyllan i vardagsrummet.

Lutar åt alternativ nummer fyra. Men inget bestämt.


Snölek

Idag har vi varit ute och lekt i den nyfallna snön.

Jag är 28 år gammal och numera rädd för att åka pulka. Huva! Jag vet ju inte vart man hamnar??? Jag kan ju landa i precis vilken galen snödriva som helst.

Okej jag vågade mig faktiskt på några pulkaåk. Men det var med hjärtat i halsgropen och risk för egen lårbenshals. I tell you.




Banbrytande backe!!




Så här fina vantar får man låna av sin morfar när morsan glömmer packa ner ens egna.



Snögubbe singerad Spider von Chick. Det är inte jag som har placerat den missanpassade snöbollen högst upp på gubben, det är någon som försökt vara "rolig".

Nära ett stort misstag

Jag sitter här med harpuls och eftersvettningar.

Vi ska iväg till kompisar snart och jag tänkte bringa med mat till lillemannen.

Vad gör jag? Jo jag är FARLIGT nära att förpacka maten i en GLASSburk!

Vad tror ni att lillfisen hade fått för idéer om han sett att jag packar upp maten ur en burk där len, krämig vaniljglass bara en månad tidigare glidit runt? Tror ni att han hade njutit av den medtagna maten?

Nej just precis. Snacka om att flirta med trubbel.



Sankta Lucia

Nix. Jag har inte missat att det är Lucia idag. Vi har minsann firat.

Bland annat har vi sett Luciatåg på lillens förskola. Oj så fint! Mammahjärtat är alldeles varmt.

På lillens förskola fick man inte fota under uppträdandet (av olika anledningar). Skönt. Skönt att bara njuta av nuet ibland, utan att ha kameran framför fejjat. Det kan ju annars bli en sådan dokumentationshets inombords.

Oj oj oj nu måste jag fota till facebook. Vad ska albumet heta? Lillens luss... Strunt samma för nu måste jag posta ett kort på twitter, och knäppa några kort till bloggen och så till privata fotoalbumet. Om jag fotar riktigt fint kanske det kan bli till en studentskylt? Sen får jag inte glömma att skicka iväg mms till släktingarna som inte närvarar, vilket är... hm... ALLA!! A just det sen måste vi ha en filmsnutt också, men va tuuuusan kom igen nu då iPhonetrögo slå om till filmkamera innan uppträdandet är slut!!

Typ så. Fast jag postar inga kort på twitter eller facebook, men ändå. Typ så.


Dokumentation på hemmaplan.



Bokpresent

Idag fick lilleman en bokpresent på posten. Det var uppskattat!

Vi läser grava mängder sagor i det här hemmet. Min kille är den som i huvudsak står för högläsandet. Han är en sådan där jobbigt bra berättare som gör olika röster, läser prick varenda ord på varje sida och lever sig in så mycket att jag ibland blir rädd att det är Bamse him self som befinner sig i lillemans sovrum.

Där ligger jag i svårtartat lä.


Pressy.


En ny säng jädrarimej

Vi planerar att köpa en ny säng. Bred ska den vara! Utan skarv.

Så här är det: Oavsett hur mycket vi kommer drilla befintliga/framtida barn att sova i sina egna sängar så kommer det ändå sluta med att vi vissa nätter ligger hela familjen plus sjutton leksaker och två överdimensionerad mjukhundar i vår säng. Därför vill vi göra det enkelt och bekvämt för oss genom att införskaffa en säng som är så bred som det bara går.

Jakt pågår.



Skönaste sängen ever! På hotellet i Hamburg i somras.


Marsipanbakning

Idag har jag och lillemannen varit hos våra kompisar och bakat med marsipan.

Det är jag som har gjort den psykotiska julgrisen. Den gröna plutten bredvid psykgrisen är en mus som ser ut att ha blivit radioaktiv på något vis. Även den är skapad av mig.

 

Det är inte ofta någon lyckas så illa med marsipanfigurerna att alla, inklusive barnen, blir direkt avskräckta från att äta. Så grattis till mig.

Overallkampen

Med snö på marken drar även overallkampen igång, det är inte helt lätt att klä på ett spralligt barn ytterkläder:

• Mamman börjar locka barnet ut i hallen "komsi komsi".

• Lockrop övergår i mutrop.

• Mutrop övergår i "nu går mamma ut själv" rop.

• Barnet kommer motvilligt ut i hallen, påklädning börjar.

• Barnets ben befinner sig i overallen. Pjuh! Dags för armarna.

• Armarna på plats, men va falls! Nu har barnet på något märkligt vis tråcklat ut benen ur overallen??

• Barnet insisterar på att få ligga ner under påklädningen.

• Äntligen befinner sig alla kroppsdelar i overallen. Dags för sko... Nähä för nu ska barnet plötsligt springa in till sitt rum och snabbinventera alla leksaker.

• Efter ett antal minuter kommer barnet tillbaka och meddelar att även nallen, kattsparbössan och delar av tågbanan ska med ut och leka i snön.

• Barnet går med på förlikning och enkom en dinosaurie får följa med.

• Mössa och vantar påtages i löpande tillstånd.

Pjuh!

Overallkamp över.


En mysig decembermorgon

Idag vaknade jag tidigt, strax innan klockan sex. Sängen var så där underbart varm och skön som den bara kan vara en tidig decembermorgon. Jag låg mellan mina båda killar, i skarven förvisso men på ett rätt gött sätt. Spiderpapa andades inte ett dugg störigt och lilleman hade inte kört upp sina fötter i ryggen på mig.

Perfekt! Jag var inte ens kissnödig.

Så låg jag där i mitten och bara myste. Kände mig lyckligt lottad över att få vara nära de jag älskar mest i hela världen.

Efter en stund tassade jag upp och gjorde mys i hemmet:




Notering till mig själv

Jag måste komma ihåg att INTE bli en sådan där vuxen som käkar upp barns godis.

Jag ska alltså INTE fråga "får jag smaaaaaka en bit, bara eeeen" och sen köra ner hela näven i påsen och plocka fyra stycken asviktiga godisar (jo för i barnapåsar är alla godisarna graderade på en skala från "kan möjligen bjudas bort" till "obs! asviktig vill äta själv")

Nej, jag ska baske mig köpa mitt eget jädra snask. Och hör sen!

// Traumatiska minnen från barndomen


Note to self: Icke röva små barns godis!

Från noll till hundra på en sekund

Barn är så morgonpigga! Lilleman slår upp sina ögon och en sekund senare är han ute i vardagsrummet.

Själv masar jag mig motvilligt ur sängen. Överväger huruvida jag ska orka koka kaffe eller gå på tjotta först. Väljer tjottan. Sitter där på ringen och halvsover samtidigt som jag ångrar mig att jag inte började med kaffet för det hade varit så jädrans gött med en kopp direkt efter drillen.

Under tiden har lillen hunnit anlägga en mindre by, dressera en häst, samt slagit världsrekord i hur många leksaker det går att samla i en divansoffa på under en minut.


En by.

 

En häst.


Ett världsrekord.


Leva i lögn

Jag har köpt en julkalender till lillen.

- Nu ska vi öppna FÖRSTA LUCKAN! tjoade jag i söndags och plockade med yviga gester fram kalendern.

Plötsligt kom jag på att man inte ska öppna första luckan den 1:a advent, utan 1 december. Hur ska luckorna annars räcka till julafton? Gaaah jag går ALLTID på den niten!!

Vad göra?

Ja jag kunde ju knappast backa mig ur lucköppningen som jag nu hajpat i klass med tillverkningen av iPhone 5. Nej, jag fick löpa linan ut och låta den exalterade tvååringen lägga hand vid kalendern. Vi får helt enkelt leva våra liv i en lögn fram till den 2 december, då lucka två ska öppnas.


Felöppnad.

En egen insmörjare

Jag har ju glömt berätta att jag hade min egen insmörjare under Mamaplåtningen.

- Mayday mayday kräm på mammabenen, tjoade stylisten (typ) och vips var det någon framme och började smörja in mina fnösktorra ben.

- Maaaan I could get use to this, sa jag (inte högt) samtidigt som jag tackade min lyckliga hårstjärna för att jag hade harvat loss en smula med rakhyveln kvällen innan. Det händer nämligen inte varje dag under vinterhalvåret.


Lite bittert kanske

Idag väckte lillefisen mig klockan 06.00 och ställde till med ett himlans liv.

Han hade nämligen upptäckt att "sopmaskinen" råkat ut för ett omfattande sabotage där båda sidorutorna plus själva sopborsten hade plockats av fordonet (oklart av vem?!?).

- Traaaaaaaaaaaaaaaasig! Maaaaama laaaaaaga!

- Vi sover först, trugade jag. Det är fortfarande natt.

När jag övertygat lilleman om att sopmaskinen också behövde sova somnade han så äntligen om. Själv var jag vid det här laget klarvaken och kände att jag lika gärna kunde gå upp.

Lilleman och sopmaskinen sov vidare till klockan halv tio.



Spiderchick med en utvilad sopmaskin.

Dagens ajjabajja

Jag är helt emot våld. Men det finns ett tillfälle på jorden då jag känner för att nita något och det är när någon, som VET att vi har småbarn hemma, ringer på vår dörr efter klockan åtta på kvällen.

RRRRRRRRRRRRRRRRRRRIIIIIIIIIIIIIIIING!

Seriöst.

Tiden på kvällen då barnen sover är ack så viktig för småbarnsföräldrar. Detta får icke rubbas genom att någon högljutt vill komma in genom dörren.

- Jaha ja grattis kära kvällsringare till att just ha väckt upp en tvååring, bara för dig att tråckla ner kroppen i växasängen och natta om lille kiddet. Fånga Fabian ligger i bryålådan. Lycka till harebrahejdå.



- Ajjabajja, säger Spidermama.

Tidigare inlägg