Snart bortslarvad

Jag har köpt en tubhalsduk till mitt barn. Detta trots att jag vet att den här typen av textil har en minimal chans att klara sig i skolans värld. 
 
 
 
 
 
Alla föräldrar vet att all typ av vinteraccessoar till barn (och vuxen med för all del) med största sannolikhet försvinner inom någon eller några veckor. Ingen vet riktigt hur det går till men enligt min uppskattning är det troliga tillvägagångssättet följande: Till en början smyger sig accessoaren in under barnets hylla, bort från blickar och medvetenhet. Efter det här gömstället sker en möjlig förflyttning till torkskåpet där den effektivt kamoufleras av grus, väta och en rad likartade artiklar. Efter någon dag når den det gudsförgätna golvet i torkskåpet för att sedan ta sig till botten av korgen med bortglömda plagg. Vid det här laget har accessoaren antagit smutsfärgen av Precis Allting Annat och är därför mycket svår att upptäcka för det mänskliga ögat. Vart den tar vägen efter det här vet bara de högre makterna men troligen mynnar den ut i någon slags evighet av bortglömdhet. Möjligen kan den hinna med en oönskad omväg till kapprummet i matsalen också.  
 
Men men.
 
En del saker köper man helt enkelt med inställningen RSDV*
 
* Roligt så länge det vara
 

Frukost på sängen

Idag erhöll jag och Spiderpapa den stora lyxen att få frukost på sängen av våra barn! 
 
Japp. Det är tydligen vad som händer när barnen blir lite äldre. 
 
Jag hörde hur dom ordnade och grejade ute i köket. Femåringen föreslog att dom skulle sjunga jamådomleva i samband med överlämningen men det tyckte storebror kändes lite "to much". 
 
Spiderpapa fick en skål med fil och flingor. Jag blev serverad en utsökt rostbehandlad smörgås med smör och ost. En smörgås som femåringen snabbt erbjöd sig att äta upp ÅT mig. Snacka om service på service!
 
 
 
 
 
Helt klart en lyxig morgon. 

Ledig dag

Idag har jag varit ledig med femåringen. Jag ska försöka vara det någon dag i veckan framöver, om jobbet tillåter. Det känns som att vår femåring är i en period då han behöver en paus då och då. 
 
Idag inledde han i alla fall dagen med att skjuta gummipilsprick på tomburkar. Varför? Varför inte?
 
 
 
 
Jag passade på att byta sängkläder.
 
 
 
 
Nej vi manglar inte lakanen i vårt hushåll HUR SÅ??? 
 
Sen gick vi med massa saker till återvinningen och eventuellt kan man se på femåringens outfit att han är inne i en väldigt... eh... Bestämd period just nu. 
 
 
 
 
A ja det finns värre saker än att gå runt i shorts en regnig dag i september. 
 
Efter återvinningen handlade vi (jo ni hör, en riktigt spännande onsdag har vi haft). Efter handlingen kände sig femåringen lite seg i benen och ville att jag skulle bära honom hem. 
 
- Jag bär matkassen, förklarade jag. 
- Om JAG bär matkassen så kan du bära MIG? föreslog femåringen generöst. 
 
Det var förvisso ett snällt förslag men jag tyckte fortfarande att det lät lite skevt rent bärmässigt? 
 
 
 
 
 
Japp. Efter lunchen tränade vi och körde dansstopp till Work it bitch med Britney Spears (mammans val) och Crazy Frog (femåringens val) innan vi hämtade storebror från skolan. 
 
 
 
 
Under eftermiddagen har femåringen och pappan målat transformers. Det är mycket transformers i vårt hushåll just nu. Ungefär 90% av våra samtalsämnen handlar om transformers. Vilket absolut är bättre än om vi exempelvis skulle prata till 90% om premieobligationer eller rötskador. Allting är relativt. 
 
 
 
 
En produktiv dag ändå. 

Bröllopsfest och ottanväckning

Igår var vi bjudna på fest till några kompisar som har gift sig. Väldans trevligt! 
 
Följande bild är INTE en bild på en disktrasa eller motsvarande utan en bild på de strumpbyxor jag planerade att ta på mig. 
 
 
 
 
När jag väl hade fått dom över rumpan och magen så satt dom kvar där. Om man säger så. Ingen halkrisk. Om man säger så.  
 
I övrigt körde jag på mitt säkra festkort - läppstift. Jag är inte speciellt sminkig av mig men läppfärg använder jag gärna för att signalera kalas åt mig själv. 
 
 
 
 
Sen fyller läppstift en praktisk funktion i form av att det är svinlätt att hålla reda på vilken mugg som är ens egen. Det blir ju ändå en del glas och muggar när det är fest. Min lös på flera meters håll. 
 
 
 
 
 
Gårdagens barnvakt kom hem till oss och åkte hem när vi anlände från festen vid 01-snåret. Smidigt att ha barnen hemma i sina egna sängar. Mindre smidigt att dom bestämde sig för att vakna redan 06:15 imorse, hela två timmar tidigare än vanligt. Vilket naturligtvis var totalt väntat. 
 
När föräldrar har varit på fest och somnat sent då är det som att det sitter en familjegud någonstans och beordrar extra tidig väckning av barnen.  
 
Pass opp! Två päron som skålat i brus och stannat uppe till efter midnatt. Ratta in ottan på deras barn. Båda två! Ingen snooze. Uppfattat? Okej. VERKSTÄLL! 
 
Tur för mig att jag inte kan dricka speciellt mycket vin längre. Det tar verkligen stopp efter två glas och sen crejvar jag bara vatten. Vilket helt klart känns muntert dagen efter. 

Allt är fel

Just nu har vi en femåring här hemma som... Jag vet inte. 
 
Han. Är. Så. Arg.
 
Hela tiden. ALLT är fel. 
 
Saker som varit fel innan klockan 08:00 idag: 
 
• Osten vi har är inte samma som på förskolan
• Jag hittar inte omedelbart rätt klipp på Youtube 
• Han får inte äta glass till frukost 
• Han fick "bara" en jacka igår (storebror fick även övedragsbyxor)
• Han vill ha en Miniontröja NUUUU
• Han får inte cykla på sin trasiga cykel
 
Det senare resulterade även i att han sprang in och låste ytterdörren. Det vill säga han låste ute mig och storebror. Klockan 07:50 när vi har bråttom till skolan................ *profylaxandas*
 
Alltså.
 
Älskade lilla vän, vad händer?
 
Finns det fler femåringar där ute vars små kroppar det just nu stormar stora känslor i? 
 
Och finns det fler föräldrar där ute som får träna, eller nej nej STYRKETRÄNA, eller nej nej HÅRD-DEFFA, sitt tålamod typ varje sekund?
 
Vore skönt att höra i så fall. 
 
Mvh // person som känner att föräldraskapet ingjuter en hel del ödmjukhet i en
 

Samtal och syskonmatch

Idag har jag och Spiderpapa haft samtal med åttaåringens lärare i skolan. Åttaåringen fick massor av beröm vilket såklart gjorde oss meeer än malliga. När ens barn får fina ord känns det EXAKT som att man själv har fått det. 
 
- Berätta meeeeer om mig själv! ville jag säga och låta fröken klia mig under hakan. 
 
Sen visade åttaåringen en teckning han hade målat av sin familj där lillebror hade några slags röda... Horn? I pannan? Lite oklart vad det betydde. I övrigt såg vi alla glada ut. 
 
Efter samtalet åkte jag och åttaåringen in till stan för att hitta höstytterkläder. Bäst att göra det nu innan det blir frost och det bara finns storlek hundrafyrtioelva och trekvart kvar i alla jackor. Nej jag vet, den storleken finns inte ens. Det är det som är konstigt. 
 
 
 
 
 
 
Kolla vilka fina jackor och mössor vi hittade! 
 
 
 
 
Syskonmatchning är min svaga punkt. Jag vill bara hinna matcha mina barn så mycket det går innan dom kommer på andra, mindre matchande, tankar. 

Förnedrande paketöppning

I år var jag förutseende och köpte alla åttaåringens födelsedagspresenter redan en månad innan själva födelsedagen. 
 
Det kanske låter duktigt men problemet är att den här strategin inte fungerar för mig. INTE ALLS!
 
För i samma stund som jag lutar mig tillbaka och känner förberedelsernas ljumma segervindar smeka mina kinder så hinner jag 1) glömma bort var jag har gömt paketen och 2) dessutom glömma bort vad det är i dom?
 
Dagen innan åttaåringens födelsedag fick jag således den förnedrande uppgiften att leta reda på min egen paketgömma för att sedan, när jag äntligen hittade gömman (maaaan am I good at hiding!) tvingas öppna alla paket som jag så nogsamt och självgott slagit in fyra veckor tidigare. Ja jag kan ju inte ge bort saker jag inte ens vet vad det är. Plus att några var till lillebror. 
 
 
 
 
 
Påminn mig om att aldrig blir en sådan där som köper julklappar i september. Dessa paket kommer aldrig att nå granen utan istället dyka upp som fornminnen i någon utgrävning om si så där tusen år. Oklart om Pokémon och fidgetspinners fortfarande är populärt bland kidsen då. 
 

Galonbyxorna och deras agenda

Det känns som att barnens galonbyxor har haft något emot mig de senaste två dagarna.
 
Igår: Morgon. Packar ihop alla grejer. Går till skolan med båda barnen. Inser på vägen att jag har glömt femåringens galonbyxor hemma så lämnar av sjuåringen på skolan och går tillbaka hela vägen hem med femåringen. Letar igenom huset på jakt efter galonbyxorna. Hittar inga. Får gräva fram någon slags rest-överdragsbyxa jag inte visste att vi hade. Går till förskolan. Kommer fram och inser att jag har haft femåringens galonbyxa i väskan hela tiden. Ridå. 
 
Idag: Morgon. Packar ihop alla grejer. Hittar inte femåringens galonbyxor och tänker att dom måste vara kvar på förskolan. Går till skolan med båda barnen, lämnar av sjuåringen och hans grejer. Går till förskolan med femåringen. Kommer dit och inser att han inte alls har några galonbyxor på sin hylla? Tänker att dom nog råkade hamna i sjuåringens ryggsäck. Går tillbaka till skolan. Hittar inte femåringens byxor, ringer min man på jobbet som säger att byxorna är hemma. Går hem, river ner hallen på grejer, hittar slutligen femåringens svarta galonbyxor inbakade i min mans svarta regnjacka. Vill skiljas. Inser att skilsmässa på grund av galonbyxor möjligen inte är rimlig. Går med femåringens galonbyxa till förskolan. 
 
Galon rimmar på motion OCH DET KAN MAN ABSOLUT SÄGA ATT JAG HAR FÅTT MIN BESKÄRDA DEL AV! 
 
Över och ut. 
 
 
Galonväder i Skövde. 
 
 

Megasupermysigt

Det är helt ärligt inte jättemycket jag kommer sakna med de intensiva småbarnsåren. Jag gillar att barnen blir äldre och att familjelivet blir mer på allas villkor. Men! Det HÄR kommer jag sakna.

 

 

 
 

Att vakna med två små varma, gosiga, snuffsande*, harmoniskt sovande barn tätt intill (som knött ut pappan på kuppen mjehe) är så innerligt megasupermysigt! Och så lägger jag näsan i de små nackarna och andas in den bästa och mest trygga doften jag vet! Myyyys. 

 

Tack förresten för stödet i föregående inlägg. Ni är så goa! Jag blir genuint glad och stärkt när ni peppar mig. Upp på hästen bah! *galopperar iväg mot nya erfarenheter*

 

Ikväll är vi bortbjudna på middag och imorgon på kräftskiva. En heeeeelt okej helg väntar med andra ord. 

 

Över och ut. 

 

* Vet inte om snuffsande är ett ord men det känns rimligt i sammanhanget.

Smash och musikkväll

Igår var ni säkert 30 personer som meddelade mig på Instagram och andra olika kanaler att Hemmakväll har tagit in Smash. Wooohoo! Så HIMLA najs!! Och jag älskar det faktum att ni engagerar er och gläds med mig i denna speciella händelse! You are the best!
 
 
 
 
Förutom att jag och minstebarnet hängde hos kompisar halva dagen igår hade vi även musikkväll hemma hos mamma.
 
 
 
 
Musikkväll innebär att familjen träffas och så sjunger vi och spelar ikapp. Vilket kan tyckas märkligt då ingen av oss vuxna är vidare musikaliska. Jo min man såklart, men vi andra kämpar på och försöka leda varandra i jakten på rätt tonart. Hur som helst är inte syftet att sjunga rent utan att ha roligt. Och barnen ÄLSKAR det. 
 
I minstebarnet bor det helt klart en liten vokalist och igår hade han övat in ett nummer med Kizz tillsammans med sin pappa. 
 
 
 

Nu har jag förvisso varit minstebarnet partisk sedan 10 juli 2012 klockan 14-ish men jag såg inte ett barn utklädd till Kizz som spelar I wanna rock and roll all night på kastruller. Jag såg ett trumset! Jag såg en trummis! Jag såg en STJÄRNA! Och det är väl det som är att vara mamma. 
 
Efter uppträdandet fick minstebarnet skriva autografer och ta selfies med alla i publiken. 
 
 
 
 
En mycket lyckad och trevlig lördag. 

Blåbärsdrottningen

Ni kan kalla mä för blåbärsdrottningen! 
 
 
 
 
Japp. 
 
Vi har plockat 20 liter blåbär. På 2,5 timma. Exklusive kaffepaus. 
 
 
 
 
 
 
 
Vi reagerade alla olika över vistelsen i naturen, i vår familj. 
 
Spiderfamiljens olika skogsreaktioner: 
 
Spiderpapa: Började genast mumla något om "ren luft", "äntligen andas" och "här skulle man bo". Alltså, det bor en naturmänniska i min man och han vill komma ut. Oftare. Än någon gång vartannat år. 
 
Jag: Kunde bara tänka på allt gott som vi skulle baka med alla bär. Den inre bilden av paj, kakor och bullar var det som drev mig genom blåbärsriset. 
 
Sjuåringen: Började genast snickra på en toalett. Rimlig grej att göra ändå. I skogen. 
 
Femåringen: Testade stämbanden. Det finns något befriande med att kunna tjoa och skrika så mycket man vill utan att någon hyshar. 
 
Sen åkte vi raka vägen hem och bakade blåbärspaj. På mina order. 

Ålderschock

Jag och barnen såg en intervju igår, med barnprogramledaren Farzad.
 
Farzad är född 1984 berättade speakerrösten. 
 
- 84! utbrast jag. 
- 84?? upprepade sjuåringen. 
 
Jag för att jag alltid blir förvånad när framgångsrika människor är yngre än mig. Sjuåringen för att han trodde att Farzad var 84 år gammal. 
 
Oklart vem av oss som var mest chockad. 
 
 
En som är född 1983.
 

Fyra sätt att vakna under semestern

Under semestern finns det cirka fyra olika sätt för en vuxen i vår familj att vakna på. 
 
1) TV:n i vardagsrummet sätts igång på högsta volym 
Att fönsterrutorna skallrar och grannen längst bort på gatan ropar säääänk verkar inte bekomma barnen. 
 
2) Minstebarnet behöver hjälp på toaletten 
Plötsligt borrar sig den skarpa uppmaningen FÄÄÄÄÄÄÄRDIG in i mina drömmar utan vidare påannonsering. Då är det bara att gräva sig upp ur djupsömnen och greppa första bästa toalettrulle. 
 
3) Barnen undrar vart iPaden är 
Det här är lustigt. Det är BARA barnen som använder iPaden i vårt hushåll och samtidigt är det desamma som ALDRIG vet vart paddan är? En mystisk kontrovers. 
 
4) Barnen bråkar 
Barnens vara sams-het är inte riktigt lika ljudlig som barnens bråk-het. Om man säger så. Vi märker när skiftet uppstår. Om man säger så. 
 
Japp. 
 
Över och ut. 
 
 
 
Lite kaffe på det? Ja tack.
 

Att besöka inspelningen av Sommarlov

Ni är flera som har önskat ett tips-inlägg om att besöka inspelningen av Sommarlov. Eder önskan äro min lag. Som engångsbesökare av denna inspelning anser jag mig vara expert!
 
Eh. Not.
 
Men jag tipsar gärna om det vi upplevde så får mer erfarna besökare gärna fylla på med tips och tankar i kommentarerna. 
 
Inspelningen av Sommarlov ligger i Västra Hamnen, Malmö. Åker du buss heter hållplatsen Scaniabadet, det tar cirka 10 minuter att åka från centralen. Från busshållsplatsen är det 1 minuts promenad. 
 
Inspelningen startar klockan 09 och vill man ha bra platser, det vill säga sitta typ i mitten av allt som händer ska man nog vara där minst en timma innan. Det här är säkert beroende på dag, väder och om det kommer någon populär artist på besök. Vi var där klockan 07:30 en mulen onsdag i juni och då kunder vi välja och vraka bland platserna. 
 
 
 
 
 
Man sitter på marken så ta med en filt. Vi hade även med oss frukost och kaffe och kunde inmundiga detta medan vi väntade på att allt skulle dra igång. Vi hade även med oss en varm filt som vi kunde lägga över benen eftersom morgonen var lite kylig. Paraply hade vi också med oss utifall regnet skulle komma. Jag såg att några hade med plattare kuddar för ömma rumpor och det gjorde mina skinkor lite avis. Tips alltså. 
 
 
 
 
Omkring klockan 08:00 drog repetitionerna igång. Det vill säga programledaren, gästerna (i vårt fall Mysterieklubben) och kameramännen repade alla "scener" vilket var totalt fyra stycken. Betydligt färre än vad jag upplever att det är på tv. Här fick vi i publiken även träna på att tjoa och applådera och ropa olika saker som VAAAAAKNA ANGELIKA. Vilket jag klarade av med bravur, om jag får säga det själv. Kommer man efter klockan 08:00 kan det hända att man inte blir insläppt på området direkt utan får vänta tills en övning är över, för att inte störa. Så förstod jag det som. 
 
 
 
 
Det var bara Angelika på plats denna onsdag vilket absolut inte var fy skam, men barnen undrade vart Alex var. Därför kan det vara värt att göra lite detektivarbete vilka dagar endast en programledare kör och vilka dagar båda kör. Men det här kan också vara överkurs, jag är medveten om det. 
 
 
 
 
Den mest synliga på plats var dock inte alls programledaren utan publikuppvärmaren Erik (tror jag han hette). Han såg och hörde vi mest av alla. När tittarna hemma i tv-soffan fick se program (dessa ser man inte på plats) underhöll Erik med olika lekar, skojade och pratade med publiken. Bland annat fick två föräldrar köra charader med publiken som hjälpmedel. En uppskattad lek. 
 
 
 
 
Erik lotsade även publiken i allt som hände under inspelningens gång. Typ nu får alla vara tysta för nu ska vi filma eller den här personen jobbar med det här eller nu filmar vi Sommarskuggan för att... Ja ni fattar. En eloge till Erik som var tydlig och gullig mot alla. 
 
När programmet var slut stannade Angelika INTE kvar för att ta en selfie med alla barn, vilket jag verkligen kan förstå för då hade hon stått kvar där ännu. Där emot fick alla som ville komma fram till Busster och fota Angelika framför den. Eventuella teckningar kunde man lämna till film-teamet. 
 
 
 
 
Publika toaletter finns cirka 50-100 meter från inspelningsplatsen. Barnen höll sina blåsor i schakt. Jag fick springa två gånger. Hej kaffe. 
 
Inspelningen pågår till klockan 10 så vi var alltså där totalt 2,5 timma. Barnen var på gott humör hela tiden och vi tyckte alla att det var roligt att se hur det går till bakom kameran. Min mamma med sambo som också var där satt på bänkar lite längre bort vid vattnet och såg allt ypperligt dom med. Man kan alltså sitta mer bekvämt och ändå ha god uppsikt. 
 
Summa summarum: Kom i tid, medtag filt, fika, kläder efter väder samt ett gott humör.
 
Enjöööööy! 

Torr som en kvist

Idag spöregnar det här i Skövde. 
 
Jag till min man klockan 10:00: Idag är vi inne och tar det lugnt. Vi pysslar och myyyyser. Jag förstår inte varför folk måste ta med sina barn till massa dyra lekland när det finns så mycket att göra som inget kostar??
 
Jag vill min man klockan 11:00: ÅK MED BARNEN TILL LEKLANDET! NUUU! KOSTA VAD DET KOSTA VILL! 
 
Kidsen jublade naturligtivs.
 
Själv tänker jag ligga i soffan och glo några timmar. Jösses vad jag behöver ligga i soffan och glo! Jag vet inte vad det är med mig men jag är SÅ känslig just nu. Jag vill bara grina för minsta lilla. Har noll tålamod. Jag är som en torr liten kvist redo att brista vid minsta lilla motvinds-bris. 
 
Möjligen PMS som spökar. 
 
 
 
Pioner är så fina! *fäller en tår inför naturens underverk*
 

Midsommar 2017

Vi hade en supertrevlig midsommarafton igår trots att eftermiddagen och kvällen regnade bort. 
 
Vi var hos våra kompisar i Fagersanna utanför Skövde för andra året i rad.
 
Traditionell dans runt stången är givet. Jag skrålade med för liv och lust i alla sånger. För barnens skull. Det är viktigt att visa engagemang! Oklart om dom kommer tacka mig för det i framtiden men jag gör i alla fall mitt bästa. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eftersom jag hade mina aaaaaningar om att ett det möjligen stundade regn hade jag tagit med mig min nya regnjacka. Ni kan kalla mig SmartoBert! Både för att jag tog med regnjackan OCH för att jag faktiskt har investerat i en. Kostnad per användning kommer antagligen vara nere i en miljard minus noll när jag är klar. 
 
 
 
 
En morbrors axlar fungerar super som transportmedel. 
 
 
 
 
Väta som väta resonerade delar av gänget och tog sig ett dopp i sjön, trots regnet. 
 
 
 
 
Till kvällen hade vi beställt catering. Pizzerian i Fagersanna levererar både pizza och indisk mat. Plus agerar den lokala livsmedelshandlaren i form av försäljning av mjölk, fil, flingor och annat nödvändigt. You just gotta love landsbygdens lösningar! 
 
 
 
 
 
Glass levererade dom också. Jag tog mig an mig den betungande uppgiften att smaka av alla glasskulor för att på så vis kunna utröna smakerna. Apelsin och kokos var godast! Outstandning till och med. 
 
 
 
En fin midsommarafton att spara i hjärtat. 
 
Idag har alla i familjen Spiderchick, mig inkluderad, vaknat upp trötta, griniga och sura. Trots sovmorgon. Härrrrrrligt. Jag tror att det är sista veckan på fritids och förskola samt en sen kväll som tar ut sin rätt. Vi får försöka jobba runt allas humör och göra det bästa av dagens förutsättningar. 
 
Nu är det sommarlooooov! 
 
Häpp!
 

Som förälder kan du aldrig göra rätt

Jag läser en debatt om föräldraledighet hos Bloggkommentatorerna. Jag håller med Mia och jag konstaterar även att som förälder kan du aldrig göra rätt. ALDRIG!
 
Hur du än vrider och vänder på livspusslet så är det fel i någons ögon. 
 
Å ena sidan: Varför skaffar folk barn om dom inte vill vaaaaa med dom! Va? Föräldrar låter barnen vara aaaaalldeles för långa dagar på förskola och fritids! Hur kan dom meeeed?? Började ditt barn förskola redan som ettåring? Oj då... Föräldrar släpper iväg barnen efter vab aaaalldeles för tidigt!! Stanna hemma en dag extra! Alla i familjen, inklusive de som är friska, ska vara hemma vid kräksjuka minst en vecka efter sista symptom!! Fy vad dåligt av föräldar som låter sina barn vara på fritids under sommarlovet, höstlovet, sportlovet och påsklovet. Barn har rätt till lov och måste få återhämta sig!! Föräldar är LATA! Vill dom inte vaaaaaa med sina barn?? *skriver anklagande Facebookuppdatering om dåliga föräldrar*
 
Å andra sidan: Föräldrar är så egoistiska och tänker bara på sig själva och sina barn! Dom är föräldralediga ALLDELES för länge! Kvinnor får skylla sig själva om dom halkar efter lönemässigt med tanke på hur mycket dom tar ledigt och hur ofta dom vabbar. Föräldrar har alldeles för ofta semester och lämpar över jobb på kollegor. Föräldrar åker hem från jobbet alldeles för tidigt. Så hiiiiimla dåligt! Föräldrar vabbar HELA tiden och är aldrig på plats. Loven ska vi inte prata om, då nyttjar dom föräldraförsäkringen och tar ledigt i FLERA veckor!
 
Och så vidare och så vidare... 
 
Vad som kanske inte märks är att majoriteten av alla föräldrar slår knut på sig själva för att plisa både arbetsgivare, kollegor, förskola, skola och samhällets förväntningar. Och bredvid oss vandrar Det Dåliga Samvetet som en konstant liten följeslagare.
 
Framför allt slår vi knut på oss själva för att göra det så bra som möjligt för våra barn. Det viktigaste vi har. 
 
 
 
 
 

Gemensamt fredagsmys och photoshopuppfräshning

Igår var jag själv med barnen, Spiderpapa är iväg på trevligheter. Plötsligt fick jag sms från en kompis som skrev att hon var själv med barnen och undrade om vi ville ha besök? Ha! Snacka om tajming. Det ville vi gärna såklart! 
 
Efter ytterliagre en stund fick jag sms från ännu en kompis som undrade om vi ville ses för hon var själv med barnen. 
 
- SMURF!! skrek jag då eftersom det är så man ska säga när man gör något lika. 
 
Det har jag lärt mig från barnen. 
 
Snacka om tajming att vi var så många ensamma kvinnor i Skövde på en och samma kväll? Det hade inte att göra med någon fotbollsmatch, tro det eller ej. Hur som helst teamde vi upp allihopa och hade fredagsmys tillsammans. Hur trevligt som helst. 
 
Imorse blev barnen hämtade av sin morbror med fästmö för att åka till äventyrsbadet här i stan. Ni ska tro att det var happy kids som packade sin badbyxor! Själv har jag passat på att jobba med ett skrivuppdrag samt även friskat upp mitt minne i photoshop. Jag har läst photoshop både under gymnasiet och eftergymnasialt men jag har inte jobbat jätteaktivt med det. Men det är ju ROLIGT när man väl kommer ihåg hur det fungerar. 
 
Ett av resultaten: 
 
 
 
 
 
Obs! Bilden kan innehålla spår av manipulation och våt dröm. 
 
 

Ärende med fin gest

Igår var vi runt på olika ärenden jag och barnen. Vid ett ställe fick vi ta en kölapp och invänta vår tur. Innan jag visste ordet av hade barnen tryckt ut ytterligare fyra lappar. 
 
Ops. 
 
 
 
 
- Det var ju slarvigt av mamman att inte ha koll på sina barn, tänker ni nu. 
- Jo möjligen, svarar jag. 
 
Men å andra sidan tänker jag att det gladde alla som stod efter oss i kö. Det finns ju inget trevligare än när man tror att det är jättemånga ärenden före men så plötsligt trycks det fram flera nummer på raken och vips är det ens egen tur snabbare än vad man hade räknat med. HA! 
 
Så man kan ju säga att det var en fin gest av Spiderkidsen, ändå. 
 
Efter alla ärenden fick barnen köpa fotbollskort som en bonus för väl utförd medföljning. 
 
 
 
 
 
- Om jag får dåliga kort DÅ kan du och jag byta! lovade sjuåringen sin lillebror. 
- JA! Det gör vi, svarade fyraåringen som antagligen bara hörde ordet "byta" och tyckte att det lät både roligt och rimligt. 
 
Och där ringade vi möjligen in förmånen med att vara ett storasyskon. Skulle jag tro. 
 

Fidget spinners och masspsykosen

Japp. Nu har masspsykosen nått även vårt hushåll. Vi har blivit med fidget spinners. 
 
 
 
 
 
 
För er som inte vet vad det är kan jag berätta att det är en grej som snurrar och som man kan göra tricks med. Den är SÅÅÅÅÅ SJUUUUKT HAJPAD bland kidsen just nu. Helt galet. Alla barn ska ha en fidget spinner. 
 
Min kära man beställde ett gäng från någon sida på nätet förra veckan. Det var visserligen två veckors leveranstid men dom var betydligt mer prisvärda än de som säljs i leksaksbutikerna. Sedan dess har vi hållt hårt i varandras händer, jag och min man. HÅRT!
 
- Vi klarar leveranstiden, har vi väst åt varandra. Vi klarar det! Vi bär varandra när det blir tufft att stå emot! 
 
Under tiden har barnen undrat och undrat och undrat näääääär kommer leveransen?? Nääääär?? Och barn i vår omgivning har spunnit och spunnit och spunnit med sina fidgets och på Youtube har varenda video någonsin handlat om denna snurrande tingest. 
 
GAAAAAH! 
 
SLUUUUUUUUTA!
 
Till slut orkade vi inte bära varandra genom masspsykosen längre. Vi släppte varandras händer och åkte raka vägen och köpte två stycken fidget spinner i vanliga butiken. 
 
Möjligen svagt. Möjligen korkat.
 
Men vi är inte mer än människor. 
Tidigare inlägg