Torr som en kvist

Idag spöregnar det här i Skövde. 
 
Jag till min man klockan 10:00: Idag är vi inne och tar det lugnt. Vi pysslar och myyyyser. Jag förstår inte varför folk måste ta med sina barn till massa dyra lekland när det finns så mycket att göra som inget kostar??
 
Jag vill min man klockan 11:00: ÅK MED BARNEN TILL LEKLANDET! NUUU! KOSTA VAD DET KOSTA VILL! 
 
Kidsen jublade naturligtivs.
 
Själv tänker jag ligga i soffan och glo några timmar. Jösses vad jag behöver ligga i soffan och glo! Jag vet inte vad det är med mig men jag är SÅ känslig just nu. Jag vill bara grina för minsta lilla. Har noll tålamod. Jag är som en torr liten kvist redo att brista vid minsta lilla motvinds-bris. 
 
Möjligen PMS som spökar. 
 
 
 
Pioner är så fina! *fäller en tår inför naturens underverk*
 

Midsommar 2017

Vi hade en supertrevlig midsommarafton igår trots att eftermiddagen och kvällen regnade bort. 
 
Vi var hos våra kompisar i Fagersanna utanför Skövde för andra året i rad.
 
Traditionell dans runt stången är givet. Jag skrålade med för liv och lust i alla sånger. För barnens skull. Det är viktigt att visa engagemang! Oklart om dom kommer tacka mig för det i framtiden men jag gör i alla fall mitt bästa. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eftersom jag hade mina aaaaaningar om att ett det möjligen stundade regn hade jag tagit med mig min nya regnjacka. Ni kan kalla mig SmartoBert! Både för att jag tog med regnjackan OCH för att jag faktiskt har investerat i en. Kostnad per användning kommer antagligen vara nere i en miljard minus noll när jag är klar. 
 
 
 
 
En morbrors axlar fungerar super som transportmedel. 
 
 
 
 
Väta som väta resonerade delar av gänget och tog sig ett dopp i sjön, trots regnet. 
 
 
 
 
Till kvällen hade vi beställt catering. Pizzerian i Fagersanna levererar både pizza och indisk mat. Plus agerar den lokala livsmedelshandlaren i form av försäljning av mjölk, fil, flingor och annat nödvändigt. You just gotta love landsbygdens lösningar! 
 
 
 
 
 
Glass levererade dom också. Jag tog mig an mig den betungande uppgiften att smaka av alla glasskulor för att på så vis kunna utröna smakerna. Apelsin och kokos var godast! Outstandning till och med. 
 
 
 
En fin midsommarafton att spara i hjärtat. 
 
Idag har alla i familjen Spiderchick, mig inkluderad, vaknat upp trötta, griniga och sura. Trots sovmorgon. Härrrrrrligt. Jag tror att det är sista veckan på fritids och förskola samt en sen kväll som tar ut sin rätt. Vi får försöka jobba runt allas humör och göra det bästa av dagens förutsättningar. 
 
Nu är det sommarlooooov! 
 
Häpp!
 

Som förälder kan du aldrig göra rätt

Jag läser en debatt om föräldraledighet hos Bloggkommentatorerna. Jag håller med Mia och jag konstaterar även att som förälder kan du aldrig göra rätt. ALDRIG!
 
Hur du än vrider och vänder på livspusslet så är det fel i någons ögon. 
 
Å ena sidan: Varför skaffar folk barn om dom inte vill vaaaaa med dom! Va? Föräldrar låter barnen vara aaaaalldeles för långa dagar på förskola och fritids! Hur kan dom meeeed?? Började ditt barn förskola redan som ettåring? Oj då... Föräldrar släpper iväg barnen efter vab aaaalldeles för tidigt!! Stanna hemma en dag extra! Alla i familjen, inklusive de som är friska, ska vara hemma vid kräksjuka minst en vecka efter sista symptom!! Fy vad dåligt av föräldar som låter sina barn vara på fritids under sommarlovet, höstlovet, sportlovet och påsklovet. Barn har rätt till lov och måste få återhämta sig!! Föräldar är LATA! Vill dom inte vaaaaaa med sina barn?? *skriver anklagande Facebookuppdatering om dåliga föräldrar*
 
Å andra sidan: Föräldrar är så egoistiska och tänker bara på sig själva och sina barn! Dom är föräldralediga ALLDELES för länge! Kvinnor får skylla sig själva om dom halkar efter lönemässigt med tanke på hur mycket dom tar ledigt och hur ofta dom vabbar. Föräldrar har alldeles för ofta semester och lämpar över jobb på kollegor. Föräldrar åker hem från jobbet alldeles för tidigt. Så hiiiiimla dåligt! Föräldrar vabbar HELA tiden och är aldrig på plats. Loven ska vi inte prata om, då nyttjar dom föräldraförsäkringen och tar ledigt i FLERA veckor!
 
Och så vidare och så vidare... 
 
Vad som kanske inte märks är att majoriteten av alla föräldrar slår knut på sig själva för att plisa både arbetsgivare, kollegor, förskola, skola och samhällets förväntningar. Och bredvid oss vandrar Det Dåliga Samvetet som en konstant liten följeslagare.
 
Framför allt slår vi knut på oss själva för att göra det så bra som möjligt för våra barn. Det viktigaste vi har. 
 
 
 
 
 

Gemensamt fredagsmys och photoshopuppfräshning

Igår var jag själv med barnen, Spiderpapa är iväg på trevligheter. Plötsligt fick jag sms från en kompis som skrev att hon var själv med barnen och undrade om vi ville ha besök? Ha! Snacka om tajming. Det ville vi gärna såklart! 
 
Efter ytterliagre en stund fick jag sms från ännu en kompis som undrade om vi ville ses för hon var själv med barnen. 
 
- SMURF!! skrek jag då eftersom det är så man ska säga när man gör något lika. 
 
Det har jag lärt mig från barnen. 
 
Snacka om tajming att vi var så många ensamma kvinnor i Skövde på en och samma kväll? Det hade inte att göra med någon fotbollsmatch, tro det eller ej. Hur som helst teamde vi upp allihopa och hade fredagsmys tillsammans. Hur trevligt som helst. 
 
Imorse blev barnen hämtade av sin morbror med fästmö för att åka till äventyrsbadet här i stan. Ni ska tro att det var happy kids som packade sin badbyxor! Själv har jag passat på att jobba med ett skrivuppdrag samt även friskat upp mitt minne i photoshop. Jag har läst photoshop både under gymnasiet och eftergymnasialt men jag har inte jobbat jätteaktivt med det. Men det är ju ROLIGT när man väl kommer ihåg hur det fungerar. 
 
Ett av resultaten: 
 
 
 
 
 
Obs! Bilden kan innehålla spår av manipulation och våt dröm. 
 
 

Ärende med fin gest

Igår var vi runt på olika ärenden jag och barnen. Vid ett ställe fick vi ta en kölapp och invänta vår tur. Innan jag visste ordet av hade barnen tryckt ut ytterligare fyra lappar. 
 
Ops. 
 
 
 
 
- Det var ju slarvigt av mamman att inte ha koll på sina barn, tänker ni nu. 
- Jo möjligen, svarar jag. 
 
Men å andra sidan tänker jag att det gladde alla som stod efter oss i kö. Det finns ju inget trevligare än när man tror att det är jättemånga ärenden före men så plötsligt trycks det fram flera nummer på raken och vips är det ens egen tur snabbare än vad man hade räknat med. HA! 
 
Så man kan ju säga att det var en fin gest av Spiderkidsen, ändå. 
 
Efter alla ärenden fick barnen köpa fotbollskort som en bonus för väl utförd medföljning. 
 
 
 
 
 
- Om jag får dåliga kort DÅ kan du och jag byta! lovade sjuåringen sin lillebror. 
- JA! Det gör vi, svarade fyraåringen som antagligen bara hörde ordet "byta" och tyckte att det lät både roligt och rimligt. 
 
Och där ringade vi möjligen in förmånen med att vara ett storasyskon. Skulle jag tro. 
 

Fidget spinners och masspsykosen

Japp. Nu har masspsykosen nått även vårt hushåll. Vi har blivit med fidget spinners. 
 
 
 
 
 
 
För er som inte vet vad det är kan jag berätta att det är en grej som snurrar och som man kan göra tricks med. Den är SÅÅÅÅÅ SJUUUUKT HAJPAD bland kidsen just nu. Helt galet. Alla barn ska ha en fidget spinner. 
 
Min kära man beställde ett gäng från någon sida på nätet förra veckan. Det var visserligen två veckors leveranstid men dom var betydligt mer prisvärda än de som säljs i leksaksbutikerna. Sedan dess har vi hållt hårt i varandras händer, jag och min man. HÅRT!
 
- Vi klarar leveranstiden, har vi väst åt varandra. Vi klarar det! Vi bär varandra när det blir tufft att stå emot! 
 
Under tiden har barnen undrat och undrat och undrat näääääär kommer leveransen?? Nääääär?? Och barn i vår omgivning har spunnit och spunnit och spunnit med sina fidgets och på Youtube har varenda video någonsin handlat om denna snurrande tingest. 
 
GAAAAAH! 
 
SLUUUUUUUUTA!
 
Till slut orkade vi inte bära varandra genom masspsykosen längre. Vi släppte varandras händer och åkte raka vägen och köpte två stycken fidget spinner i vanliga butiken. 
 
Möjligen svagt. Möjligen korkat.
 
Men vi är inte mer än människor. 

Namnbyte

I helgen har minstebarnet planerat namnbyte för sig och sin storebror. 
 
Själv ska han heta "Viktor". Inte Samirochviktor utan Viktor (märk väl). 
 
Storebror tycker han ska heta "Muffalo".
 
Trevligt. 
 
Alltid roligt med omväxling. 
 
Men det känns som att den ena mööööjligen får ett mer eh... Ovanligt namn än den andra? 
 
Eller?
 
Är det bara jag? 
 
Mvh // Muffalos mamma 
 
 
 

Gummistövel-begär

Igår var det dags för fotbollsträning för barnen igen. En regnig sådan för första gången den här säsongen. Vi har haft tur med vädret innan som väl är. 
 
När jag stod där på en regning fotbollsplan under ett paraplyn och huttrade med en hyfsat omfattande vattenläcka i skorna så kände jag för första gången i mitt liv att jädrar vad gött det vore att köpa sig ett par gummistövlar! 
 
Så det ska jag göra. 
 
Japp. Jag erkänner att jag alltså har varit mamma i snart åtta år men aldrig har ägt ett par gummistövlar.
 
- Hur går det ihop?? undrar ni förfärat.  
- Det går alldeles utmärkt ihop! svarar jag. 
 
Man undviker helt enkelt sägningen det finns inget dåligt väder det finns bara dåliga kläder och ändrar den till det finns visst dåligt väder, stanna inne!
 
Sen har man löst den klädfrågan. 
 
Men träningar och matcher och grejer är ju svårt att undvika även om vädret är dåligt så nu skulle ett par skodon i material gummi sitta fint ändå. 
 
Man växer som människa varje dag. Sägs det. 
 
 
 
Utsikt under ett paraply. 
 

Hur tillverkar man knark?

Konversation med sjuåringen på bussen: 
 
Sjuåring: Mamma.
Jag: Ja.
Sjuåring: Hur gör man knark?
Jag: Hur menar du? *sneglar på passagerarna som sitter bredvid oss*
Sjuåring (med hög röst): Alltså HUR gör man KNARK? 
Jag (nervöst): Eeeeh... Det beror på vad du menar för slags knark? 
 
Japp. 
 
Jag sitter alltså på stadsbussen och ber mitt barn specificera vilken typ av knark han vill veta tillverkningsprocessen för. Ungefär som att jag förväntar mig att en sjuåring ens ska kunna olika knarksorter??
 
Ungefär som att JAG sedan ska känna till hur man tillverkar dessa??
 
Jag kan ju inte ens tillverka chokladbollar utan att googla. 
 
Jeez.
 
Möjligen inte en av mina mest pedagogiska stunder. 
 
 
 
Knarkpedagogen. 

Att sova som ett barn

Jag fick en smart kommentar av Maria under inlägget om att jag har sovit dåligt.
 
 
 
 
Haha!
 
Helt rätt ju. Att sova som en kratta måste vara att sova riktigt gött. Eller i alla fall väldigt stillsamt. Att sova som ett barn där emot..?
 
Nästa gång någon säger att hen har sovit som ett barn ska jag fråga vilket åldersspann.
 
Komips: Jag har sovit som ett litet barn i natt!
Jag: Oj då. 0-3 år?
Kompis: Va?
Jag: Utvecklingssprång och oroliga drömmar?
Kompis: Vad menar du?
Jag: Magknip och tänder som ska upp? 
Kompis: Eh? 
Jag: Närhetsbehov plus hunger som slog till vid 04-snåret?
Kompis: ?
Jag: Växtvärk och borttappad napp? 
Kompis: Öh. 
Jag: FEEL YA! 
 

Morsans dag

Mors dag idag. 
 
Jag vaknade vid 08, först i familjen. Jag steg upp, kokade kaffe och jobbade en stund. Jag älskar att jobba på morgonen när övriga familjen sover. Att känna lugnet före dagen-känslan som ligger i luften. Jag är på något vis mest produktiv då. 
 
Sen kom sjuåringen upp och sa grattis på mors-dag helt spontant. Det gjorde mig varm i hjärtat. Jag älskar min familj! Vid 09 drog jag iväg på spinning. Japp. Ni läste rätt. Det var noll komma noll njutbart. Jag ville avbryta efter halva passet och skrika MEN FÖR I HELVETE DET ÄR MORS DAG GIVE ME A BREAK! 
 
Men sen kom jag på att jag tydligen var där frivilligt. 
 
 
 
 
 
När jag kom hem hade familjen dukat upp till brunch och fyraåringen hade ritat två stycken obegripliga teckningar. Finns det något som är mer mors dag än teckningar med oklara motiv?? Jag tror inte det. And I love it!
 
 
 
 
 
Nu har barnen gett sig ut på någon slags maskrosrensar-jakt och även förhandlat till sig att dom ska få pengar av sin far för detta egenuppfunna uppdrag. Flitigt och produktivt! Det får jag tillstå. 
 
 
 
Uppdatering: Nu kom fyraåringen in och frågade om man möjligen kunde få pengar även om man inte rensade några maskrosor utan gjorde något annat istället? 
 
Ha!
 
That´s my boy. 
 

Matambivalens och förlorade minuter

Igår åkte jag och barnen hem till mamma efter jobb och förskola. 
 
- Vi kanske kan grilla korv med bröd? föreslog jag i telefonen innan. 
 
Det höll mamma med om var en god idé. 
 
Sen ringde hon igen och föreslog att vi kanske bara skulle fika istället? Jo visst. Efter det ringde hon igen och sa att nej förresten det skulle bli grillat ändå fast inte korv med bröd. Okej. Sen ringde hon igen och sa att nej nu hade hon bestämt sig för fryspizza (?). Ja ja. Sen sms:ade hon och meddelade att hon strukit fryspizza från idélistan och bestämt sig för tacos. Japp. Och tacos blev det. 
 
Jag har tyvärr inga bildbevis men ni får helt enkelt tro mig att vi efter att vi vandrat i både fika och fryspizza-land tillslut stannade vid Sveriges nationalrätt. 
 
Jag har där emot bildbevis för att livet åter har kommit till Skövde stad och det med besked!
 
GRÖNSKA! SOL! BLÅ HIMMEL!
 
 
 
 
 
 
Minns ni förresten de här grävmackapärerna? Tyngre åbäken till leksaker får man leta efter.
 
 
 
Jag minns själv hur jag lekte med dessa som barn och jag visste ju att det var ett omöjligt mission ändå gav jag leken nya chanser gång på gång. Jag kämpade och kämpade med skopan som aldrig ville lyda och hade jag tur lyckades jag flytta några glatta sandkorn från ett ställe till ett annat men ofta innebar det bara att jag satt och luft-vickade ostrukturerat med spakarna. 
 
Jag vill inte ens tänka på hur många minuter av mitt liv som jag har investerat i dessa grävskopor utan att få ut så mycket som en liten ojämnhet. 
 
*ryser*

En gravidlista

När blev du mamma?  

När jag var 26 år gammal. 

 

 

Hur många barn har du? 

Två stycken FANTASTICO BAMBINOS!  

 

 

Var graviditeterna planerade? 

Första graviditeten var en planerad överraskning kan man väl säga. Jag trodde aldrig i mitt liv att det skulle gå så fort att bli gravid. Jag tänkte att börjar vi nu är jag väl gravid om ett år eller så. Men det gick på en gång. Vilket var en välsignad chock, kan man väl säga. Jag har alltid tänkt att jag ska ha svårt att bli gravid men så var det inte. 

 

När berättade du om graviditeterna? 

För familjen berättade vi i vecka 13 eller så tror jag. För kompisar strax efter. På jobbet berättade jag efter rutinultraljudet, då var jag i v.20. Nu i efterhand kan jag inte förstå hur jag dolde en halv graviditet för en hel arbetsplats men det var modernt med stora Monki-tunikor 2009 och det hjälpte mig en del. 

 

Hur många barn vill du ha? 

Jag har alltid sagt tre barn. Sen fick jag barn och då ändrade jag mig till ett barn. Men efter två år kände jag att njaooo ett syskon vore ändå fantastiskt. Nu har vi som sagt två barn. Jag kan någonstans i tanken fortfarande se oss ha tre barn men tyvärr vet jag inte om jag orkar med en bebistid till. Jag avskyr att inte få sova ordentligt, det ger mig ångest. Alltså på riktigt är det ångestframkallande för mig. Och det skrämmer mig. 

 

Tätt ihop eller långt isär? 

Absolut långt isär! Vi har tre år mellan våra barn och jag hade kunnat ha längre. Men nu känns tre år alldeles perfekt. Såklart. 

 

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?  

Oh ja! Här ser ni orons okrönta drottning! Jag oroade mig för ALLT hela tiden. Ångestladdad krösamaja som jag är. En gång trodde jag att jag hade blivit graviditets-blind (oklart om det finns något som heter så) men det var visst bara en ögonfrans i ögat. 

 

 

Hur var graviditeterna? 

Med första barnet mådde jag oförskämt bra förutom att jag var trött, hungrig samt fick ett överjordiskt luktsinne. Till exempel tvingades jag sluta besöka min favoritgodisaffär Fyra Gott på grund av att jag tyckte lösgodiset luktade vedervärdigt. Med andra barnet svullnade jag upp rejält och fick bland annat karpaltunnelsyndrom

 

Gillade du att vara gravid? 

Nej inte direkt. Jobbigast tyckte jag tyvärr att omgivningens ständiga skärskådande och kommentarer om min kropp och mage var. 

 

Hur var förlossningarna?

Första förlossningen gick väldigt fort. Jag var öppen 10 centimeter när vi kom in till sjukhuset vilket var lite av en chock eftersom jag inte hade haft värkar i mer än någon timma. Med andra barnet hann jag ha en enda värk sedan fick jag värkavstannande dropp eftersom bebis låg i säte. Istället blev jag snittad. 

 

 
 

Hur var första bebistiden? 

Otumlande. Överväldigande. Mycket känslor. Det tog tid för mig att hitta min identitet som mamma med första barnet. Med andra barnet visste jag mer vad allt gick ut på men då skulle jag samtidigt hitta min identitet som tvåbarnsmor, vilket också tog sin lilla tid. Numera är jag trygg och säker i min mammaroll. Jag tycker om att ha lite äldre barn. Att kunna resa och uppleva saker tillsammans med dom. Att se dom växa och utvecklas och bli sina egna personer. Det är häftigt och något jag är väldigt tacksam över att få uppleva! 

 

 

Trevlig helg och panikpicknick

Vilken kanonbra helg vi har haft! Bio, kalas, grillkväll och massa trevligheter. 
 
Idag har sjuåringen haft klassfotboll. Klassfotboll betyder att olika skolklasser i kommunen möter varandra i just fotboll. Förra året hade vi förberett NOLL vad gäller matsäck. Medan alla andra familjer sippade på hembryggt kaffe och mumsade kärlekfullt medhavda smörgåsar stod vi i långa köer och swishade till oss blaskig korv. Vi hade inte ens med oss en filt att sitta på. Så i år tänkte vi ta revansch! Bre mackor med goda pålägg, baka bullar, blanda saft och ta med campingstolar. 
 
Klipp tilll... Söndag morgon kl 08:00. Familjen Spiderchick har förberett noll och dessutom vaknat alldeles försent så nu är det BRÅTTOM. Vi hoppar i kläderna och äter frukost i farten. På väg till fotbollsområdet sladdar Spiderpapa upp bilen en meter från entrén till Statoil samtidigt som jag kastar mig in genom dörrarna och skriker till kassabiträdet UPP MED HÄNDERNA OCH GE HIT ALLA RISIFRUTTI SOM NI HAR! 
 
Nä okej så kanske det inte gick till exakt, men ungefär. 
 
Jag kan bli lite less på hur ostrukturerade vi är men samtidigt så är vi dom vi är och vi är bra ändå. Sådetså. 
 
Vi fick i alla fall ihop lite picknick och sedan hade vi en riktigt mysig och rolig dag tillsammans med sjuåringens klass!
 
 
 
 
 
Nu ska jag däcka framför någon slags serie. 

Sömnmissnöje

I natt väcktes vi flera gångerav barnen rörande diverse grejer. Det var länge sedan någon av oss vaknade på natten och därför kändes det extremt ovant och jobbigt att få sömnen avbruten multipla gånger. 
 
Får några år sedan tillhörde det rutinen att bli väckt arton gånger per natt och jag vande mig vid att endast ligga och guppa ovanpå djupsömnen och där emellan serva med välling, nappar, tröst, kli på ryggen och diverse. Att hänga böjd över någon och suga snor ur dennes näsa klockan 03:14 var också helt normalt. Sedan fick jag förvisso kicka igång dagen med två liter kaffe och gårdagens Gott&Blandat-rester och mina fryspåsar under ögonen såg snarare ut som massiva återvinnings-bagar, men ändå. Det kändes okej. Normalt. 
 
 
 
 
Men sedan några år har vi alltså fått tillbaka sömnen och därmed kändes det inte alls normalt att behöva väckas nattetid.
 
-MEN HERREGUD VAD ÄR DET HÄR? utbrast jag chockat åt familjen. NU LÄGGER JAG MIG I ETT ANNAT RUM! tillade jag argt. 
 
Sedan stampade jag med fötterna i golvet när jag lämnade sängen för att riktigt markera mitt missnöje. 
 
Mmmm... Det här med avbruten sömn gör härliga saker med en. 
 
 

En uppfostran i tiden

Okej. Så har det hänt.
 
Ikväll uppmanade jag mitt barn att bete sig trevligare mot Siri. Siri på iPhone alltså. 
 
 
- Hallå där! Använd en trevligare ton! sa jag åt honom när han beordrade Siri att googla fram olika saker. 
 
Om inte detta är ett uppfostringstecken i tiden så vet jag inte??
 
 
Siri har också känslor! Kanske. Eventuellt. 
 

Snurrigare morgon med två päron

Jag går alltid upp med barnen på morgonen och lämnar på skola och förskola eftersom min man redan är på jobbet då. Han hämtar alltid barnen. Det är en smidig rutin som passar oss. 
 
Ibland är min man dock hemma på morgonen. Man skulle då kunna tro att två vuxna gör att morgonrutinen går dubbelt så fort och smidig. Men nej nej. Så är det INTE. Tvärt om. Istället blir allt genast mycket snurrigt. Framför allt slås mina kanaler ur balans. Jag blir helt handfallen och vet inte alls i vilken ordning jag ska göra saker längre. Jag blir även väldigt irriterad för att den andra vuxna inte omedelbart faller in i mina redan satta rutiner. Vilket möjligen är orättvist av mig. 
 
Jamenar han kan ju omöjligt veta att persiennerna dras upp EFTER att barnens tröjor är framtrotade eller att barnen borstar tänderna undertiden jag tar på mig deodorant (viktigt!) (annars hinner den inte torka och det blir kladdiga deospår på allt jag råkar komma åt) och jag borstar tänderna samtidigt som jag bäddar sängen och han kan heller inte veta att jag tar på mig mina kläder när det är Pyjamashjältarna på Barnkanalen (då dricker vi INTE kaffe) (hallå??) och 7-åringens fruktlåda packas samtidigt som jag ropar STÄNG AV TV:N BARNEN OCH KOM NU NEJ MAN FÅR INTE TA MED SIG SIN IPAD TILL FÖRSKOLAN IDAG HELLER innan vi slutligen tar på oss ytterkläder i något slags symbiotiskt kaos parallellt med att jag i tre snabba tvångstanke-omgångar kontrollerar att kaffebryggaren är avstängd plus konstaterar att vi är precis på sekunden i tid den här morgonen också.
 
Samtidigt.
 
Hur svår kan en sådan rutin vara att lista ut??
 
 
 
Person som borstar tänder och bäddar säng samtidigt.

Intensiv dag

Den här semi-lediga skärtorsdagen började med att fyraåringen väckte mig 06:20.
 
- Maaammmaaaaa får jag äta min chokladhöna nu? väste han fuktigt i mitt öra. 
 
Jag har nämligen vid något svagt föräldratillfälle lovat barnen att på skärtorsdag så ska dom få äta sina chokladhönor som dom fick av sin farfar förra veckan. 
 
- Neeeeej, väste jag tillbaka. Det är alldeles för tidigt! Nu sover vi. 
 
Men att sova längre än så tyckte fyraåringen inte var någon god idé utan fortsatte att med militärisk envishet fråga om han kunde få äta sin höna ända tills jag vid 08-snåret bröt ihop och fräste.
 
- MEN HERREGUD ÄT DEN JÄKLA HÖNAN SÅ JAG SLIPPER HÖRA TJATET!
 
Då blev fyraåringen både förnärmad och sur och klargjorde att han minsann INTE skulle äta hönan. 
 
Nähä nä? 
 
 
 
 
 
Under dagen har barnen sedan varit osedvanligt intensiva och jag har hört mammaaaaaaa fler gånger än orden "fel låt vann" har förekommit i samband med Melodifestivalen. Det i kombination med att jag vaknade alldeles för tidigt på grund av ett CHOKLAD-KREATUR (!!) har gjort den här dagen rätt seg.
 
Under eftermiddagen packade vi i alla fall ihop oss och tog bussen in till stan. Sen fick barnen följa med mig till P4 Skaraborg för jag skulle vara med i Nyhetspanelen. Det tyckte dom var spännande. Redaktionen bjöd på godis och var allmänt supersnälla.  
 
 
 
 
 
Sen har jag trängts med örvriga påskfirare både på Systembolaget och mataffären för imorgon ska vi ha gäster. Det ska bli najs. 
 
Nu ska jag SLAPPA! 
 

Shortsväder och kluriga frågor

Idag vaknade vi upp till världens finaste morgon! Sol och ljumma vindar! Underbart!
 
- Är det shortsväder idag mamma? undrade sjuåringen.
 
Jag svarade att sju plusgrader möjligen inte räknas som shortsväder, men ändå. Man måste ändå beundra barnens optimistiska sätt att ta ut saker i förskott.  
 
Fyraåringen vaknade ovanligt fundersam. Innan vi hade gått klart de femhundra meterna till förskolan hade han hunnit undra både huruvida jag tror att häxor äter barn (mig veterligen inte, nej), VAD är egentligen påsk (jaaa du?) samt hur en bebis kommer in i mammans mage?
 
Eftersom det för stunden kändes lite väl utvecklat att äntra förskolans tambur mitt i meningen ...och sen förstår du kan man även använda sig av insemination drog jag en mer kortfattad och förenklad variant.
 
PJUH!
 
Kom inte och säg att det inte är action i mitt liv. 
 
 
 
 

Vad jag säger vs vad barnen hör

Jag har noterat att det ibland uppstår brister i kommunikationen mellan mig och de yngre medlemmarna i hushållet. Jag säger en sak men baserat på hur barnen reagerar verkar det nästan som att dom hör... Något helt annat?
 
Exempel på vad jag säger och vad barnen verkar höra:
 
Jag säger: Nu ska vi borsta tänderna! 
Barnen verkar höra: Frivillig tandborstning erbjuds! Finns det några aspiranter på det? Ingen? Någon? Inte? Nä okej. 
 
Jag säger: Nu är det dags att gå till skolan och förskolan. Ta på er era skor. 
Barnen verkar höra: iPAD-TAJM!
 
Jag säger: Nu kliver vi lugnt in i bilen, alla barn ska sitta i baksätet. 
Barnen verkar höra: FÖRSTEN SOM KAN MOSA SIG IN I FRAMSÄTET VINNER!
 
Jag säger: Maten är klar!
Barnen verkar höra: Maten är klar om 122 minuter! 
 
Jag säger: Nu är det färdiglekt ute, dags att komma in! 
Barnen verkar höra: LYSTRING ALLA BARN! Det verkar som att det händer något roligt 3 kilometer åt andra hållet! 
 
Hm............. Skumt det där. 
 
 
 
Två personer som ibland hör annorlunda än det mamma säger. 
 
Tidigare inlägg