Luciafirande med fotoförbud

När vårt äldsta barn fyllde 8 år i september hade han ett julkalas (kaaaan ha varit en idé sprungen ur min hjärna). Han hade då på sig en elf-dräkt.
 
 
 
 
 
 
Den här dräkten har lillebror sedan gått och ruvat på och när det idag var dags för Luciafirande på hans förskola visste han EXAKT vad han ville vara för figur. Såklart. 
 
 
 
 
Mycket nöjd päschon. 
 
I övrigt har jag inga bilder från detta firande då det råder strängt fotoförbud. Vilket ni sedan innan vet att jag tycker är SÅ skönt. Jag har ingen lust att sprida mitt barn på 75 olika random Facebooksidor, 41 olika Instagramkonton och 17 snapkonton (obs! uppskattade siffror). Sen visst, en kornig bild på 25 barn med stretande Lusseoutfit över bylsig overall stående i slaskigt decembermörker kanske inte skadar någons integritet for life direkt. Men det bästa med fotoförbudet är att folk är i NUET. Man står och tittar. Man är här och nu. Istället för att barnen ska sjunga in i 80 smartphone-linser och bli bländade av någon dåre som fotar med blixt så sjunger dom till sina päron. Rätt och slätt. Inget telefonfipplande eller stress för att kameran segar och vägrar slå om åt rätt håll. 
 
Mmm. Bra förbud. 
 

Ikea tur och retur

Ända sedan vi fick bilen har jag lidit av någon slags åka-runt-hybris så idag klockan 16:00 beslutade jag att hela familjen skulle åka till IKEA Jönköping. 
 
Japp. Möjligen inte genomtänkt. Men ändå. 
 
Alltså vad är det med IKEA som gör att jag tror att det är en god idé att ta med barnen? 
 
- Hur jobbigt kan det bli? tänker jag. 
 
Klipp till: Två barn som kör rally på porslinsavdelningen med upphittad lastvagn. 
 
Gulp. 
 
 
 
 
 
En minut efter att det här fotot togs uppstod dessutom HILK (Handgemäng I Liten Kundvagn). 
 
Nåväl. Jag klandrar inte kidsen. Varför glotta på en möbel när man kan hoppa i den? Det är faktiskt en rimlig fråga. 
 
Efter besöket, med paus för mat, fick barnen glass och mamman kaffe så alla åkte hem mycket nöjda. Dessutom är vi numera även några fluffiga täcken och mjuka sovkuddar rikare. Najjs. 
 
 
 

Balthazar och barnradio

Idag har jag varit ledig med barnen. Läge att hitta på något alltså.
 
Det är nog en av mina styrkor som förälder, jag tar mig gärna för saker med barnen. Men så har jag själv ett behov av att socialisera mig. Min man där emot kan lätt vara hemma en hel dag med kidsen utan planer. Vilket är hans styrka som förälder. Vi kompletterar varandra där, antar jag. 
 
Huuuuuur som helst.
 
Idag konkarongade vi in till stan jag, barnen och en kompis till åttaåringen. Där mötte vi upp min vän och hennes barn. Sen gick vi till Balthazar science center som har nypremiär den här veckan. Jag får ofta frågan vad man kan göra i Skövde tillsammans med barn och Balthazar är absolut ett tips. Uppfinningar, experiment, pyssel och lek under ett tak. Dessutom numera med en stor restaurang slash fik. 
 
Idag började vi i verkstan. 
 
 
 
 
 
Efter det lego-lek. 
 
 
 
 
Sen skulle vi göra våra egna VR-glasögon. Beskrivningen fick mig att... 
 
 
 
 
... möjligen tappa modet.
 
Jag HATAR beskrivningar! Hu! Så jag frångick snart instruktionerna och började fippla ihop glasögonen efter eget bevåg och hoppla! Vi fick ett resultat. 
 
 
 
 
 
Sen kunde vi ladda ner en app i telefonen, placera telefonen i glasögonen och försvinna in i en annan värld en stund. Häftigt tyckte kidsen. 
 
 
 
 
 
Efter några timmars lek plus lunch på Balthazar gick vi till radiohuset som hade öppet hus. Barnen var pepp på att träffa Radioapan. 
 
 
 
 
 
Jag var faktiskt aktuell för en deltidstjänst på barnradio i Göteborg i våras, men jag drog mig ur för att det kändes för mäktigt med pendlingen plus att tjänsten blev mer omfattande än vad som först var tänkt. Och jag är inte riktigt beredd på att ge upp alla mina andra uppdrag. Men jag skulle gärna vilja jobba med barn som målgrupp på något vis. Förhoppningsvis kommer rätt läge längre fram.
 
Efter radioapa-kramar blev vi bjudna på korv med bröd. Jag åt ingenting men ändå slutade det med att jag stod med en halväten korv i ena handen och två festis i den andra? Är inte det lustigt? 
 
 
 
 
 
Att hålla saker - en förälders lott i livet. Antar jag. 
 
 

Pikachu-muffins

Idag ville femåringen baka. Pikachu-muffins stod på önskelistan och just idag var jag tydligen inte sämre mamma än att jag sa ja till detta. 
 
Den här bilden tog vi fram som inspirationsbild.
 
 
 
Första bakade vi muffins med gul karamellfärg. 
 
 
 
 
Sen bestämde vi att Non-stop fick bli kinder och ögon. 
 
 
 
 
Taco-chips fick bli öron. 
 
 
 
 
 
Lakritssås använde vi som klister för att sätta fast ögon och kinder, samt att måla Pikachus mun med. Det var lite pilligt men...
 
 
 
 
... HA!
 
Nailed it!
 
 
 
 
I alla fall om målet var att göra Pikachu påverkad av valfri drog så nailade vi det exakt
 
Japp.
 
Det var den Pinterest-bakningen det. 

Att handla drive in med barn

Vi handlade hamburgare via drive in i helgen. Inte helt lätt när man har barn i baksätet som pockar uppmärksamhet. 
 
Scenario: Jag rullar fram med bilen till högtalaren för att beställa vår mat. 
 
- Hej vad vill ni beställa? undrar tjejen i högtalaren. 
- Två barnmenyer tack, svarar jag. 
- Med hamburgare? svarar tjejen. 
- Mamma tänd lampan! gastar femåringen i baksätet. 
- NEJ! svarar jag bestämt. 
- Inte? Nuggets istället? svarar tjejen
- Nej alltså förlåt. Gärna hamburgare! säger jag. 
- Dressing till?
- Vi ser inget! fortsätter femåringen gasta. 
- Vänta lite, säger jag irriterat. 
- Vänta? svarar tjejen i högtalarna. 
- Nej förlåt inte du, svarar jag. 
- Tänd lampan! fortsätter femåringen. 
- Ville ni ha dressing? undrar tjejen. 
- SLUTA NU! fräser jag.
- Sluta? svarar tjejen förvirrat. 
- Nej alltså jag menar... 
 
SLUTLIGEN lyckas jag lägga en rimlig, om än något kluven, beställning samtidigt som jag jonglerar en lamp-besatt femåring i baksätet. 
 
Pjuh!
 
 
 
 

Skillad på samsovning

Barnen brukar ofta komma över till vår säng på natten. 
 
Jag tycker att det är mysigt. Barnen tycker att det är mysigt. Min man tycker att det är... Sådär mysigt. Inte helt sällan lämnar Spiderpapa det gemensamma sovet och lägger sig i barnens säng istället. Han tycker nämligen att det blir för "trångt" att sova tillsammans.
 
- Stackare, säger ni nu. 
 
- Men snälla nån, säger jag. Trångt??
 
Är man fyra personer på 180 centimeter så får man ta för sig av den plats som finns! Ingen kommer knacka dig på axeln och säga varsågod 90 centimeter sovplats baaaaara för dig.
 
Nix.
 
Istället får man försöka hitta sov-vinklar man inte trodde att man hade i sig. Man får kanske vänligt men bestämt trycka undan ett ben, rulla någon lite obemärkt till andra sidan sängen, dra lite extra i ett täcke, norplåna en kudde som möjligen inte var ens egen från början och vips blir det inte speciellt trångt!
 
You gotta work it bitch! Det är vad jag alltid brukar säga när det kommer till samsovning. 
 
 
 
Person som vet hur man samsover. 
 

Frukost utan stilleben

Idag inledde vi dagen med frukost. Vi är möjligen unika på det sättet??
 
I Instagrams flöden florerar det mest boooowls till frukost. Till detta perfekt skivad frukt, rågpannkakor, färskt bröd, tända ljus och koppar med nybryggt kaffe.
 
Hos oss liknar frukosten mer en all inclusive-buffé singerad valfri charterort. Smulor, äggskal, spilld mjölk och överflödiga bestick om vart annat. Kaffe som kallnat since tidigt klockslag. En sned ost ingen haft omsorgen att skiva rakt med en hyvel som tog en kvart att hitta i en låda ingen visste fanns. Någon som tar till sig mat och sedan ångrar sig för att något annat såg godare ut. En annan som blir sur för att inte övriga familjen kunnat tankeläsa och köpa likadant pålägg som förskolan har. Smörgåsar som nuddat golvet minst två gånger innan de nuddar en magsäck. Ingenting matchar. Ingenting råkar ens av misstag stå i ett stilleben. Asbolut INGET osar "insta-moment". 
 
En helt vanlig frukost hos en helt vanlig familj.
 
Med andra ord?
 
 
 
 

Snart bortslarvad

Jag har köpt en tubhalsduk till mitt barn. Detta trots att jag vet att den här typen av textil har en minimal chans att klara sig i skolans värld. 
 
 
 
 
 
Alla föräldrar vet att all typ av vinteraccessoar till barn (och vuxen med för all del) med största sannolikhet försvinner inom någon eller några veckor. Ingen vet riktigt hur det går till men enligt min uppskattning är det troliga tillvägagångssättet följande: Till en början smyger sig accessoaren in under barnets hylla, bort från blickar och medvetenhet. Efter det här gömstället sker en möjlig förflyttning till torkskåpet där den effektivt kamoufleras av grus, väta och en rad likartade artiklar. Efter någon dag når den det gudsförgätna golvet i torkskåpet för att sedan ta sig till botten av korgen med bortglömda plagg. Vid det här laget har accessoaren antagit smutsfärgen av Precis Allting Annat och är därför mycket svår att upptäcka för det mänskliga ögat. Vart den tar vägen efter det här vet bara de högre makterna men troligen mynnar den ut i någon slags evighet av bortglömdhet. Möjligen kan den hinna med en oönskad omväg till kapprummet i matsalen också.  
 
Men men.
 
En del saker köper man helt enkelt med inställningen RSDV*
 
* Roligt så länge det vara
 

Frukost på sängen

Idag erhöll jag och Spiderpapa den stora lyxen att få frukost på sängen av våra barn! 
 
Japp. Det är tydligen vad som händer när barnen blir lite äldre. 
 
Jag hörde hur dom ordnade och grejade ute i köket. Femåringen föreslog att dom skulle sjunga jamådomleva i samband med överlämningen men det tyckte storebror kändes lite "to much". 
 
Spiderpapa fick en skål med fil och flingor. Jag blev serverad en utsökt rostbehandlad smörgås med smör och ost. En smörgås som femåringen snabbt erbjöd sig att äta upp ÅT mig. Snacka om service på service!
 
 
 
 
 
Helt klart en lyxig morgon. 

Ledig dag

Idag har jag varit ledig med femåringen. Jag ska försöka vara det någon dag i veckan framöver, om jobbet tillåter. Det känns som att vår femåring är i en period då han behöver en paus då och då. 
 
Idag inledde han i alla fall dagen med att skjuta gummipilsprick på tomburkar. Varför? Varför inte?
 
 
 
 
Jag passade på att byta sängkläder.
 
 
 
 
Nej vi manglar inte lakanen i vårt hushåll HUR SÅ??? 
 
Sen gick vi med massa saker till återvinningen och eventuellt kan man se på femåringens outfit att han är inne i en väldigt... eh... Bestämd period just nu. 
 
 
 
 
A ja det finns värre saker än att gå runt i shorts en regnig dag i september. 
 
Efter återvinningen handlade vi (jo ni hör, en riktigt spännande onsdag har vi haft). Efter handlingen kände sig femåringen lite seg i benen och ville att jag skulle bära honom hem. 
 
- Jag bär matkassen, förklarade jag. 
- Om JAG bär matkassen så kan du bära MIG? föreslog femåringen generöst. 
 
Det var förvisso ett snällt förslag men jag tyckte fortfarande att det lät lite skevt rent bärmässigt? 
 
 
 
 
 
Japp. Efter lunchen tränade vi och körde dansstopp till Work it bitch med Britney Spears (mammans val) och Crazy Frog (femåringens val) innan vi hämtade storebror från skolan. 
 
 
 
 
Under eftermiddagen har femåringen och pappan målat transformers. Det är mycket transformers i vårt hushåll just nu. Ungefär 90% av våra samtalsämnen handlar om transformers. Vilket absolut är bättre än om vi exempelvis skulle prata till 90% om premieobligationer eller rötskador. Allting är relativt. 
 
 
 
 
En produktiv dag ändå. 

Bröllopsfest och ottanväckning

Igår var vi bjudna på fest till några kompisar som har gift sig. Väldans trevligt! 
 
Följande bild är INTE en bild på en disktrasa eller motsvarande utan en bild på de strumpbyxor jag planerade att ta på mig. 
 
 
 
 
När jag väl hade fått dom över rumpan och magen så satt dom kvar där. Om man säger så. Ingen halkrisk. Om man säger så.  
 
I övrigt körde jag på mitt säkra festkort - läppstift. Jag är inte speciellt sminkig av mig men läppfärg använder jag gärna för att signalera kalas åt mig själv. 
 
 
 
 
Sen fyller läppstift en praktisk funktion i form av att det är svinlätt att hålla reda på vilken mugg som är ens egen. Det blir ju ändå en del glas och muggar när det är fest. Min lös på flera meters håll. 
 
 
 
 
 
Gårdagens barnvakt kom hem till oss och åkte hem när vi anlände från festen vid 01-snåret. Smidigt att ha barnen hemma i sina egna sängar. Mindre smidigt att dom bestämde sig för att vakna redan 06:15 imorse, hela två timmar tidigare än vanligt. Vilket naturligtvis var totalt väntat. 
 
När föräldrar har varit på fest och somnat sent då är det som att det sitter en familjegud någonstans och beordrar extra tidig väckning av barnen.  
 
Pass opp! Två päron som skålat i brus och stannat uppe till efter midnatt. Ratta in ottan på deras barn. Båda två! Ingen snooze. Uppfattat? Okej. VERKSTÄLL! 
 
Tur för mig att jag inte kan dricka speciellt mycket vin längre. Det tar verkligen stopp efter två glas och sen crejvar jag bara vatten. Vilket helt klart känns muntert dagen efter. 

Allt är fel

Just nu har vi en femåring här hemma som... Jag vet inte. 
 
Han. Är. Så. Arg.
 
Hela tiden. ALLT är fel. 
 
Saker som varit fel innan klockan 08:00 idag: 
 
• Osten vi har är inte samma som på förskolan
• Jag hittar inte omedelbart rätt klipp på Youtube 
• Han får inte äta glass till frukost 
• Han fick "bara" en jacka igår (storebror fick även övedragsbyxor)
• Han vill ha en Miniontröja NUUUU
• Han får inte cykla på sin trasiga cykel
 
Det senare resulterade även i att han sprang in och låste ytterdörren. Det vill säga han låste ute mig och storebror. Klockan 07:50 när vi har bråttom till skolan................ *profylaxandas*
 
Alltså.
 
Älskade lilla vän, vad händer?
 
Finns det fler femåringar där ute vars små kroppar det just nu stormar stora känslor i? 
 
Och finns det fler föräldrar där ute som får träna, eller nej nej STYRKETRÄNA, eller nej nej HÅRD-DEFFA, sitt tålamod typ varje sekund?
 
Vore skönt att höra i så fall. 
 
Mvh // person som känner att föräldraskapet ingjuter en hel del ödmjukhet i en
 

Samtal och syskonmatch

Idag har jag och Spiderpapa haft samtal med åttaåringens lärare i skolan. Åttaåringen fick massor av beröm vilket såklart gjorde oss meeer än malliga. När ens barn får fina ord känns det EXAKT som att man själv har fått det. 
 
- Berätta meeeeer om mig själv! ville jag säga och låta fröken klia mig under hakan. 
 
Sen visade åttaåringen en teckning han hade målat av sin familj där lillebror hade några slags röda... Horn? I pannan? Lite oklart vad det betydde. I övrigt såg vi alla glada ut. 
 
Efter samtalet åkte jag och åttaåringen in till stan för att hitta höstytterkläder. Bäst att göra det nu innan det blir frost och det bara finns storlek hundrafyrtioelva och trekvart kvar i alla jackor. Nej jag vet, den storleken finns inte ens. Det är det som är konstigt. 
 
 
 
 
 
 
Kolla vilka fina jackor och mössor vi hittade! 
 
 
 
 
Syskonmatchning är min svaga punkt. Jag vill bara hinna matcha mina barn så mycket det går innan dom kommer på andra, mindre matchande, tankar. 

Förnedrande paketöppning

I år var jag förutseende och köpte alla åttaåringens födelsedagspresenter redan en månad innan själva födelsedagen. 
 
Det kanske låter duktigt men problemet är att den här strategin inte fungerar för mig. INTE ALLS!
 
För i samma stund som jag lutar mig tillbaka och känner förberedelsernas ljumma segervindar smeka mina kinder så hinner jag 1) glömma bort var jag har gömt paketen och 2) dessutom glömma bort vad det är i dom?
 
Dagen innan åttaåringens födelsedag fick jag således den förnedrande uppgiften att leta reda på min egen paketgömma för att sedan, när jag äntligen hittade gömman (maaaan am I good at hiding!) tvingas öppna alla paket som jag så nogsamt och självgott slagit in fyra veckor tidigare. Ja jag kan ju inte ge bort saker jag inte ens vet vad det är. Plus att några var till lillebror. 
 
 
 
 
 
Påminn mig om att aldrig blir en sådan där som köper julklappar i september. Dessa paket kommer aldrig att nå granen utan istället dyka upp som fornminnen i någon utgrävning om si så där tusen år. Oklart om Pokémon och fidgetspinners fortfarande är populärt bland kidsen då. 
 

Galonbyxorna och deras agenda

Det känns som att barnens galonbyxor har haft något emot mig de senaste två dagarna.
 
Igår: Morgon. Packar ihop alla grejer. Går till skolan med båda barnen. Inser på vägen att jag har glömt femåringens galonbyxor hemma så lämnar av sjuåringen på skolan och går tillbaka hela vägen hem med femåringen. Letar igenom huset på jakt efter galonbyxorna. Hittar inga. Får gräva fram någon slags rest-överdragsbyxa jag inte visste att vi hade. Går till förskolan. Kommer fram och inser att jag har haft femåringens galonbyxa i väskan hela tiden. Ridå. 
 
Idag: Morgon. Packar ihop alla grejer. Hittar inte femåringens galonbyxor och tänker att dom måste vara kvar på förskolan. Går till skolan med båda barnen, lämnar av sjuåringen och hans grejer. Går till förskolan med femåringen. Kommer dit och inser att han inte alls har några galonbyxor på sin hylla? Tänker att dom nog råkade hamna i sjuåringens ryggsäck. Går tillbaka till skolan. Hittar inte femåringens byxor, ringer min man på jobbet som säger att byxorna är hemma. Går hem, river ner hallen på grejer, hittar slutligen femåringens svarta galonbyxor inbakade i min mans svarta regnjacka. Vill skiljas. Inser att skilsmässa på grund av galonbyxor möjligen inte är rimlig. Går med femåringens galonbyxa till förskolan. 
 
Galon rimmar på motion OCH DET KAN MAN ABSOLUT SÄGA ATT JAG HAR FÅTT MIN BESKÄRDA DEL AV! 
 
Över och ut. 
 
 
Galonväder i Skövde. 
 
 

Megasupermysigt

Det är helt ärligt inte jättemycket jag kommer sakna med de intensiva småbarnsåren. Jag gillar att barnen blir äldre och att familjelivet blir mer på allas villkor. Men! Det HÄR kommer jag sakna.

 

 

 
 

Att vakna med två små varma, gosiga, snuffsande*, harmoniskt sovande barn tätt intill (som knött ut pappan på kuppen mjehe) är så innerligt megasupermysigt! Och så lägger jag näsan i de små nackarna och andas in den bästa och mest trygga doften jag vet! Myyyys. 

 

Tack förresten för stödet i föregående inlägg. Ni är så goa! Jag blir genuint glad och stärkt när ni peppar mig. Upp på hästen bah! *galopperar iväg mot nya erfarenheter*

 

Ikväll är vi bortbjudna på middag och imorgon på kräftskiva. En heeeeelt okej helg väntar med andra ord. 

 

Över och ut. 

 

* Vet inte om snuffsande är ett ord men det känns rimligt i sammanhanget.

Smash och musikkväll

Igår var ni säkert 30 personer som meddelade mig på Instagram och andra olika kanaler att Hemmakväll har tagit in Smash. Wooohoo! Så HIMLA najs!! Och jag älskar det faktum att ni engagerar er och gläds med mig i denna speciella händelse! You are the best!
 
 
 
 
Förutom att jag och minstebarnet hängde hos kompisar halva dagen igår hade vi även musikkväll hemma hos mamma.
 
 
 
 
Musikkväll innebär att familjen träffas och så sjunger vi och spelar ikapp. Vilket kan tyckas märkligt då ingen av oss vuxna är vidare musikaliska. Jo min man såklart, men vi andra kämpar på och försöka leda varandra i jakten på rätt tonart. Hur som helst är inte syftet att sjunga rent utan att ha roligt. Och barnen ÄLSKAR det. 
 
I minstebarnet bor det helt klart en liten vokalist och igår hade han övat in ett nummer med Kizz tillsammans med sin pappa. 
 
 
 

Nu har jag förvisso varit minstebarnet partisk sedan 10 juli 2012 klockan 14-ish men jag såg inte ett barn utklädd till Kizz som spelar I wanna rock and roll all night på kastruller. Jag såg ett trumset! Jag såg en trummis! Jag såg en STJÄRNA! Och det är väl det som är att vara mamma. 
 
Efter uppträdandet fick minstebarnet skriva autografer och ta selfies med alla i publiken. 
 
 
 
 
En mycket lyckad och trevlig lördag. 

Blåbärsdrottningen

Ni kan kalla mä för blåbärsdrottningen! 
 
 
 
 
Japp. 
 
Vi har plockat 20 liter blåbär. På 2,5 timma. Exklusive kaffepaus. 
 
 
 
 
 
 
 
Vi reagerade alla olika över vistelsen i naturen, i vår familj. 
 
Spiderfamiljens olika skogsreaktioner: 
 
Spiderpapa: Började genast mumla något om "ren luft", "äntligen andas" och "här skulle man bo". Alltså, det bor en naturmänniska i min man och han vill komma ut. Oftare. Än någon gång vartannat år. 
 
Jag: Kunde bara tänka på allt gott som vi skulle baka med alla bär. Den inre bilden av paj, kakor och bullar var det som drev mig genom blåbärsriset. 
 
Sjuåringen: Började genast snickra på en toalett. Rimlig grej att göra ändå. I skogen. 
 
Femåringen: Testade stämbanden. Det finns något befriande med att kunna tjoa och skrika så mycket man vill utan att någon hyshar. 
 
Sen åkte vi raka vägen hem och bakade blåbärspaj. På mina order. 

Ålderschock

Jag och barnen såg en intervju igår, med barnprogramledaren Farzad.
 
Farzad är född 1984 berättade speakerrösten. 
 
- 84! utbrast jag. 
- 84?? upprepade sjuåringen. 
 
Jag för att jag alltid blir förvånad när framgångsrika människor är yngre än mig. Sjuåringen för att han trodde att Farzad var 84 år gammal. 
 
Oklart vem av oss som var mest chockad. 
 
 
En som är född 1983.
 

Fyra sätt att vakna under semestern

Under semestern finns det cirka fyra olika sätt för en vuxen i vår familj att vakna på. 
 
1) TV:n i vardagsrummet sätts igång på högsta volym 
Att fönsterrutorna skallrar och grannen längst bort på gatan ropar säääänk verkar inte bekomma barnen. 
 
2) Minstebarnet behöver hjälp på toaletten 
Plötsligt borrar sig den skarpa uppmaningen FÄÄÄÄÄÄÄRDIG in i mina drömmar utan vidare påannonsering. Då är det bara att gräva sig upp ur djupsömnen och greppa första bästa toalettrulle. 
 
3) Barnen undrar vart iPaden är 
Det här är lustigt. Det är BARA barnen som använder iPaden i vårt hushåll och samtidigt är det desamma som ALDRIG vet vart paddan är? En mystisk kontrovers. 
 
4) Barnen bråkar 
Barnens vara sams-het är inte riktigt lika ljudlig som barnens bråk-het. Om man säger så. Vi märker när skiftet uppstår. Om man säger så. 
 
Japp. 
 
Över och ut. 
 
 
 
Lite kaffe på det? Ja tack.
 
Tidigare inlägg