Syskonbråk

Skollov (påskvarianten just nu) är lika med syskon som... Ja. Testar varandra. I alla fall i vårt hushåll. Och det är väl som det ska vara, antar jag. 
 
Idag dukade jag fram lunch till hungriga barn medan jag själv skulle hoppa in en snabbis i duschen.
 
– Snälla, sitt nu och ät och börja inte bråka med varandra, bad jag med min allra snällaste mammaröst.
 
Barnen lovade. 
 
Sen hoppade jag in i duschen men tro sjutton gick det knappt en minut innan jag hörde hur ungarna hade rykt ihop. 
 
– A men va...  
 
Jag stängde av duschen och klampade ut från badrummet redo att säga ett sanningens ord till mina barn. I köket möttes jag av två MYCKET muntra barn som glatt utropade:
 
– PRANKAD!!
 
Sedan skrattade de högt och länge och mer enat än någonsin.
 
?
 
 
 
 
A ja.
 
Kul att man med sin blotta uppenbarelse kan förena människor. Antar jag??

Cykelträff

Igår var första dagen på påsklovet. Jag och barnen bestämde med några kompisar att åka upp till Billingen för att cykla och fika. 
 
Vid lunch sms:ade jag kompisen.  
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja, mina barn höll alltså på att ta kål på varandra så vi åkte upp tidigare än bestämt, för allas trevnad. 
 
Vi har förresten investerat i ett cykelställ till bilen. Jag känner redan nu att det är årets absolut bästa investering förutom korvväskan.
 
 
 
 
På Billingen gick vi en promenad i naturen medan barnen cyklade.
 
Efter en stund stannade vi och fikade i solen. Efter fikapausen totaltröttnade de stora barnen på utevistelsen och började yra om Fortnite och Fifa. Men de små barnen lekte glatt i skogen så där som bara två sexåringar som kommer riktigt bra överens kan göra.
 
 
 
 
Gullisar. 
 
För oss vuxna var det coffee time minst tre gånger. 
 
 
 
 
En bra första påsklovsdag ändå. 
 

Sabotage

Mina barn verkar ha ingått i någon slags komplott för varje gång jag ber dem ta en bild på mig så uppstår mer eller mindre subtila sabotage??
 
Det kan antingen handla om att de zoomar in mitt fejs på partikelnivå trots att jag uttryckligen säger att jag inte vill ta en selfie av mina porer. Eller så är det någon som klänger sig fast vid mina ben?!
 
 
 
 
 
 
 
Ni förstår.
 
En bloggmamma kan bli utbränd för mindre!!

Tro på dig själv!

 Nioåringen kände sig lite osäker på en uppgift häromdagen. Jag pepptalkade. 
 
- Du kommer fixa det galant! peppade jag. 
- Men tänk om... funderade nioåringen. 
- Om inte du tror på dig själv vem ska då göra det? undrade jag retoriskt. 
 
Då hörde vi sexåringen från ett annat rum. 
 
- DU MAMMA! ropade han. DU TROR JU! 
 
Eh ja.
 
Förvisso sant. 
 
 
Personen som tror. 

Sämst mamma punkt se

Usch. Den här söndagen startade inte alls bra. 
 
Jag känner mig som sämst mamma i stan på grund av urkass tålamod. Ibland kan jag se så tydligt hur det är min reaktion på något som vevar upp en konflikt som inte ens hade behövt bli så stor om jag bara hade tagit ett extra andetag. Well that escalated quickly kan jag liksom höra en röst inom mig mumla.
 
Att säga förlåt och förklara varför man blev arg hjälper såklart men jag kan bli så ångestfylld och verkligen känna mig som en extremt världssämst förälder. 
 
Lite lustigt att jag kort efter bråket imorse skulle kolla en sak i vår bokhylla och drog ut den här boken, av en slump.
 
 
 
 
Jag visste inte ens att jag hade den boken hemma. Jag måste ha fått den i något pressutskick-sammanhang? 
 
Jag slog upp en sida på måfå och läste dessa rader.
 
 
 
 
 
Alltså... Vad är oddsen? 
 
Jag tror att någon försöker få mig att må lite bättre.
 
 

Alla hjärtans dag

Efter leklandet tog vi oss in till Karlstad city och checkade in på hotell. Jag matchade läpparna med mössan.
 
 
 
 
Vi gick på stan en sväng och jag fiskade dialekt. ÄLSKAR VÄRMLÄNDSKA!
 
Sen köpte jag en Alla hjärtans dag-present till mig själv. 
 
 
 
 
Vi hade bokat bord på restaurang. Jag fick massor av bra restaurangtips på Instagram och till slut föll valet på Ll´amice. Så mysigt ställe och jättegod mat! 
 
 
 
 
Nioåringen är ju zero konstigheter att ha med sig ut på lokal numera. Sexåringen har lite mer myror i benen men han skötte sig också jättebra. För några år sedan hade vi hunnit välta ut tre glas dricka, bränna all surf på telefonen plus byta kläder på minst en person i sällskapet innan maten ÄNTLIGEN kom. Och varje gång undrade jag vad i hela friden vi skulle UT och äta för?? Men ja, jag kan med några års facit i hand konstatera att jag har haft kort minne mellan varven och aldrig varit rädd för att ta med barnen på saker. Jag har stundom slitit mitt hår ja - men vi har också haft mycket KUL. 
 
Ikväll var en supermysig kväll.
 
När vi skulle gå fick vi med oss en pizza. Kocken kom ut från köket och frågade om vi ville ha med oss den då det blivit en felbeställning. Så gulligt <3 Nu har vi snacks på hotellrummet.
 
 
 

Sportlov

Det är sportlov i Skövde.
 
Vi inledde ledigheten med ett besök på Baltazar sience center. Vi har årskort där så det är min go to när vi vill ha något att göra men inte riktigt vet vad. 
 
Självklart var korv-väskan med. 
 
– Let´s go bitches! sa jag till barnen och slängde väskan över axeln. 
 
INTE.
 
Men det hade inte varit omöjligt för man blir VÄLDIGT tuff och cool med den här typen av väska. 
 
 
 
 
 
 
Barnen åt tre korv med bröd var = noll kronor. Eller ja, jag betalade ju för korven och brödet i mataffären förstås men ändå. Typ noll kronor. Istället för 15 kr styck.
 
Lite senare fikade vi kärleksmums som jag hade bakat hemma så det kostade också noll kronor. Typ. Kärleksmums ska för övrigt vara kladdiga innuti, då blir de absolut godast. Ta det rådet från en som är erfaren.
 
 
 
 
 
Vi hade med oss festis, kaffe och frukt också. Obs! Vi åt inte bara, vi gjorde annat också. Och ja jag måste alltså rabbla upp allt som jag idag har "sparat in" på. Och ja, jag är medveten om att jag eventuellt är den enda som är imponerad av mig och att intresseklubben i detta nu för anteckningar. 
 
 
 
 
 
Imorgon ska vi åka skridskor och jag funderar redan över vad jag kan lägga för spännande i korv-väskan. Kanske ska jag festa till det med köttbullar och makaroner???
 
JAG HÅLLER ER UPPDATERADE!

Frukostvanor

Imorse ville mina barn ha korvstroganoff till frukost. Jag var på väg att utbrista NEJ men sedan kände jag - varför inte?
 
Så dom fick korvstroganoff.
 
 
 
 
 
 
Gårdagens alltså. Jag ställer mig inte och lagar middag innan klockan sju på morgonen, givetvis. 
 
Jag har väl förresten nämnt min moster som sedan urminnes tider startar varje morgon med en kaffe och en kaka på sängen?? Det är eventuellt den vana som jag mest av allt i världen önskar kopiera. 
 

Godmorgon!

Jag vaknade imorse och tyckte att det kändes som att någon låg och tittade på mig... 
 
 
 
 
 
Mycket riktigt. 
 
Landis. 
 
Han heter så. Designad av sexåringen. Ständigt smajlande. Ständigt närvarande. 
 

Till Kenza

Jag blev så glad när jag såg att Kenza är gravid! Jag har ju följt Kenza sedan for ever och träffat henne två minuter en gång så vi känner ju varandra <3
 
 
 
 
 
I egenskap av väldigt erfaren bloggmamma (jo faktiskt) tänkte jag dela med mig av några kommentarer som du Kenza med största sannolikhet kommer få eller redan har fått.
 
Fem sannolika kommentarer en gravid bloggare får:
 
1. Jag visste det-kommentaren
Du berättar på bloggen att det ligger ett frö i din mage och merparten av läsarna skriver grattis på ett normalt vis medan några är snabba att triumferande ropa JAG VISSTE DET! För de har nämligen under en längre tid "förstått" att du har varit gravid, de har "sett" det på dig. I inlägget för två år sedan där du skrev att du gick på bio så läste de en graviditet mellan raderna. Strunt samma i din glada nyhet för nu ska allt ljus falla på deras inbillade insikt om din livmoder. 
 
2.  Skrämsel-kommentaren 
Många kommer vilja skrämma dig kring vad du får och inte får göra som gravid. Det finns nämligen universella regler här. Nu snackar vi inte rök och krök utan mindre självklara saker som att man inte får sätta upp håret, inte får gå snabbare än en halt pensionär, inte äta morötter efter klockan 15 eller annat kreativt. Skrämselpropagandan kommer naturligtvis förpackad i "välmening".
 
3. Sluta klaga-kommentaren
Samma sekund som stickan plussar förbrukar du din rätt att någonsin tycka att något är jobbigt igen. Kan du inte sova och måste kissa var femte minut? SLUTA GNÄLL! Foglossning from hell? SÅNT FÅR MAN TA! Inte kunnat bajsa på femton dagar? DET SKULLE DU TÄNKT PÅ INNAN!
 
4. Kropps-kommentaren 
Som gravid blir kroppen snabbt allmängods. Sociala koder suddas ut och folk tycker att det är fritt fram att kommentera att din mage är för stor, för liten, för sned, för rund, för spetsig, för låg, för hög... PJUH! En del kommer jämföra dig med grannens kusins han-hamster som är i samma vecka som du och sedan klubba dig till den med onormal graviditet. 
 
5. Mom shaming-kommentarerna
När bebis är ute går starten för vad som idag har ett ord (på "min tid" fanns inte det ordet) - nämligen MOM SHAMING. Här viftas det vilt med röd flagg vid minsta lilla egentid och alla applicerar sina egna erfarenheter på DIG. Vad som har fungerat för en miljon olika, unika föräldrar ska även fungera för ditt föräldraskap. Du ska tycka, känna och göra samma sak. Personerna som skammar måste inte ens ha barn själva. Nej nej, för aldrig är man en så bra, energifylld och insiktsfull förälder som när man har noll barn. 
 
Du hanterar allt detta: Genom att lyssna till dig själv och dina känslor. Och radera löpande. 
 
Du kommer också få och har säkert fått: SÅÅÅÅ mycket stöd! Jag har fått så mycket kärlek, pepp och bra råd under mina år som bloggande förälder. Merparten av alla läsare vill genuint väl, har förmågan att tänka utanför sin egen sfär och sänder BARA kärlek. Det är naturligtvis DET som du ska ta fasta på
 
Löööve <3

Samsovningsdrömmen!

Okej nu säger jag det.
 
Jag älskar samsovning! Jag är en natural born sämsover (uttalat med amerikansk accent). Det är det mest trygga och mysiga jag vet när jag får sova med mina barn tätt intill. Det händer inte varje natt men när det händer så är det så innerligt mysigt.
 
Men det har inte alltid känts så. 
 
Jag minns att jag som förstagångsmamma kunde känna skam och misslyckande för att min bebis inte ville sova i egen säng. Det kändes som att alla andra "skröt" om hur deras barn sov i eget rum från start men mitt barn ville bara vara nära 24 timmar om dygnet? Vad hade jag gjort för fel??
 
Svar: Inget fel!
 
Såklart.
 
Snarare hade jag fött ett helt naturligt barn. Klart som tusan att man sover tryggt med någon man knutit ann till? Precis som det är normalt och helt okej att inte vilja samsova. Såklart.
 
Hur som helst snubblade jag över den här samsovningsdrömmen på Facebook.
 
 
 
 
Källa: Här
 
 
 
Här snackar vi familjesäng variant DOPAD!
 
Med tanke på att det enda syfte spjälsängar någonsin hade hos oss var "opraktisk garderob" så förstår jag inte varför vi inte tänkte på att bygga det här?? 
 

Gullighet i kvadrat

Jag såg det här bedårande klippet hos Regina.
 
Ett barn som ska säga ice cream och möjligen uppfinner sitt eget ord.
 
 
 
 
Så sött! <3
 
Det påminner mig om vårt ena kid. När han var i treårsåldern och skulle säga flygplan sa han "shosho no no nen". Exakt så! 
 
Vi ba: Säg flygplan. 
Han: Shosho no no nen!
Vi: Flyyyyygplan. 
Han: Shosho no no nen!
 
Inte så likt kanske men A for effort.
 
Eller när det andra kiddet var mini och skulle säga motorbåt men sa "monnobåt" och dessutom alltid hakade upp sig lite på själva motorn och ut kom mono mono mono MONOBÅT!
 
Älskarvärda minnen som barnen ofta vill att vi berättar om. 

Fackeltåg nej tack

Igår åkte vi upp till Billingen i Skövde för att delta i ett fackeltåg. Plus kolla in lite andra aktiviteter som skulle hålla till där uppe. 
 
– Gud så mysigt! tänkte jag.
– Herregud ta mig härifrån! tänkte jag efter två minuter på plats.
 
10 ingredienser som inte bidrog till trevlighet:
 
1. Isvindar
2. Duggregn
3. Kolmörker
4. SJUKT mycket folk
5. Brinnande facklor prick över allt
6. Eld i olika nivåer pga både barn och vuxna bar på facklor (ink jag och mina barn)
7. Fluffiga vinterjackor över allt 
8. Att din jacka slickas av random barns eld så fort du inte aktar dig
9. Att du själv råkar slicka en random tants permanent med din egen eld så fort du inte aktar dig
10. Orkar inte ens tänka på hur lättantändlig en torr permanent antagligen är  
 
 
 
 
Alltså förlåt, jag älskar Billingen och vi är ofta där men jag insåg att jag helst inte är där samtidigt som tusen andra personer i kombination med eld i olika nivåer. 
 
Japp. Då vet jag det.

Uuuuut

Igår sken solen! 
 
– Vakna familjen vi måste UUUUUT! skrek jag på morgonen.
– Jaaaa! skrek familjen och hoppade omedelbart i sina ytterkläder.
 
Skoja. 
 
Alla skrek såklart neeeej och det tog en halv evighet innan vi hade tagit oss till hallen och ytterligare en evighet att ta oss från hallen och ut. Jag vet inte exakt vad det är som händer i vår hall men det är i alla fall där som allting går utför hur förberedda vi än har varit fram till dess. Något saknas, något är vått, något försvinner, någon försvinner, en dragkedja trilskas, en sko är på vift, en vante är sönder, någon ångrar sitt klädval... Helt otroligt hur mycket som kan hända inom ramen av två kvadratmeter??
 
Till slut kom vi i alla fall ut i solen. Vi åkte upp till skridskobanan på Billingen. Så glad att vi lät yngsta barnet börja spela ishockey för han älskar verkligen att åka skridskor. 
 
 
 
 
 
Förutom ishockey är munkar livet om ni frågar våra barn.
 
 
 
 
 
Men liksom hallå orka att det var så fint väder i Skövde igår?!
 
 
 
 
 
Några tränade curling. 
 
 
 
 
Curling är faktiskt lite av en proffssport för mig. Fast inte på is då. 
 

Morfarsmackor™

Min pappa bakar alltid tekakor varje december som släkten får ta del av. Det brukar hänga ett lass nybakat på vår dörr när vi minst anar det vilket känns väldigt angenämnt. 
 
Barnen älskar dessa tekakor och vi har sedan nioåringens födelse kallat dem för morfarsmackor ™
 
 
 
 
 
Sedan min brorsas barn kom till världen har dock ett nytt namn för dessa tekakor nått dagens ljus - nämligen FARFARSMACKOR! 
 
Detta blir naturligtvis helt fel och sätter jordklotet i gungning. Eller i alla fall delar av Skövde. 
 
Jag förstår att släktbanden ser olika ut men samtidigt finns det ju ett ordspråk som heter Döpt Brödsort Döpes En Gång. Plus att det ploppar upp ett trademark-tecken varje gång jag skriver morfarsmackor™. 
 
Morfarsmacka™
Morfarsmackor™
Morfarsmackis™
 
Ni ser? Det försvinner inte ens med variation. 
 
Det räcker med att jag skriver morf™ så kommer trademarkmärket upp. 

Juldagen

Igår firade vi jul med min mans del av släkten. 
 
Finklänning åkte på, den jag köpte till Influencergalan förra året. Jag har använt den många gånger sedan dess. Återanvändning vänner, återanvändning! Känns så himla självklart så här 2018 going to 2019.
 
 
 
 
 
Lillkusin och storkusin <3
 
 
 
 
 
Tomten som kom var inte speciellt stor (kan han ha varit omkring 9 år??) och påminde faktiskt lite om Kalle Moreus. 
 
 
 
 
 
Förutom Bart-mask har sexåringen den här julen även fått en Supermariodräkt. Båda grejerna önskade han sig hett. 
 
 
 
 
 
Sen fick barnen ett gemensamt bords-ishockeyspel. 
 
– Vi ska visa er hur man gör! sa papporna vänligt och hade sedan roligt en timma eller så. 
 
 
 
 
Näääärååååå barnen fick också spela. 
 
 
 
Eller?
 
 

Första lovdagen

Första lovdagen igår började med att barnen frivilligt (!) gick ut och lekte. De njuter verkligen av snön och jag med.
 
Vid 11 gick vi ner till Hanna och bebiskusinen och lagade lunch tillsammans med dem. 
 
 
 
 
 
Bebisenkusinen fick äta själv och måltiden hade alla vi andra växt 2 centimeter på grund av all tappad mat som klibbade fast under våra fotsulor. Fint. Man vet man att det har varit en festlig måltid när merparten av maten ligger på golvet.
 
 
 
 
 
Vid 14:30 mötte vi upp några kompisar för att gå på bio. Vi hade biljetter till Sune vs Sune. 
 
 
 
 
Jag tyckte att filmen var jättebra! Hela familjen Andersson är utbytt mot nya skådisar och jag gillade allihopa. Bra och roligt manus också. Mindre trilla omkull-humor än tidigare Sunefilmer och mer vardagsrealism.
 
Sen åkte nioåringen och tränade handboll med äldre barn och vi andra åkte och handlade. 
 
 
 
 
– Jag har fått en idé! sa sexåringen och höll upp en glödlampa ovanför huvudet. 
 
 
 
 
Vi hade med oss en icke fungerande glödlampan för att komma ihåg att köpa en ny glödlampa. Ett trick som naturligtvis inte fungerade. Vi har glömt att köpa ny glödlampa och även tändstickor så många gånger nu att snart har vi 100-gångsjubileum för vår glömska. 
 
Turligt nog hade vi en liten förskrämd tändsticka kvar hemma så vi kunde tända adventsljusstaken till tacomyset.
 
 
 
 
 
Efter tacomyset såg vi på film och sen sov vi och sen var första lovdagen över. 
 
Häpp!

En dag i skolan

Idag var jag med barnen i skolan. Ja, jag kan ju säga barnen i pluralis för nu går båda på samma skola och jag har förmånen att vara med båda en stund. 
 
Jag började besöka sexåringens klass. I veckan har de jobbat med bokstaven G och barnen har fått nämna olika ord på G som fröken har skrivit upp.
 
En sak är säker och det är att man vet att det är en västgötsk skolklass när det står "gött mos" på tavlan...
 
 
 
 
Först fick barnen jobba med siffror. Sexåringen skrev siffran 9 och färglade gubbar med stor noggranhet.
 
– Jag måste göra noga så att jag får en guldstjärna, förklarade han. 
– That´s the spirit ma boy! sa jag på sydstats amerikanska. 
 
I övrigt vet jag ju att han liksom jag hellre gör saker snabbt och slarvigt än långsamt och noga. Nioåringen och pappan i vår familj är prick tvärt om. Där står familjen i två läger. 
 
 
 
 
 
Sen var det frukt och saga och då fick mamman en kopp kaffe av fröken vilket satte oerhörd guldkant på fruktstuden. 
 
 
 
 
 
Efter saga hade barnen rast och då passade jag på att smita över till nioåringen. De hade Grej of the week (där det lär sig något extra om ett ämne) som den här veckan handla om Lucia. 
 
Om barnen satt som små ljus och lyssnade så satt jag som ett stort blockljus och insöp informationen. Jag hade helt glömt hur eländigt hon hade det, Lucia. Fröken berättade om tortyr och det visste alla barnen vad det var. Sen nämnde fröken ordet glädjeflicka och fick tack och lov inga följdfrågor på det.
 
 
 
 
 
Efter Lucia var det dags för mat. Det serverades stek med potatis, sås och äppelmos vilket kastade mig 25 år bak i tiden. Exakt det åt vi också i skolan. Där har menyn inte uppdaterats en millimeter. Obs! Det var gott. 
 
 
 
 
Efter lunchrasten var jag med sexåringen och hans klass en stund igen innan det var dags att säga hej då. 
 
Det var det.
 
Över och ut.
 
 
 
 

Julklappsklara

Mörrn! 
 
Jag och min kära man har i år chockat oss själva genom att köpa alla barnens julklappar redan innan december knappt har börjat. 
 
 
 
 
 
Grejen är den att tiden rullar på så fruktansvärt snabbt nuförtiden att fyra veckor känns som två dagar.
 
– Hjälp det är bara 48 timmar kvar till julafton! utbrast jag i slutet av november.
 
Tiden vi är inne i nu med familjelivet kräver helt klart mer planering och att vi exempelvis chockar oss själva genom att handla julklapparna med lite marginal för första gången sedan någon av oss föddes.
 
Där med inte sagt att vi har slagit in klapparna. Snälla nån. Det sparar vi till en brötig timma under julaftons förmiddag, som traditionen bjuder. 
 

Ett mänskligt åskoväder samt tomtefotografering

Tack för stöd angående mitt bryt igår
 
Som någon skrev tror jag nästan att det är nyttigt att få ett break down ibland för det var som att vi började om på nytt efter det. Som att jag var ett åskoväder som dragit fram över hemmet och rensat luften. Båda barnen sa förlåt och det kändes fint. Vuxna kan också bli ledsna. Sen var kidsen extra artiga och glada när vi sågs på eftermiddagen. De fick skjuts till mitt jobb av morfar där vi skulle ha julfotografering i studion. Med tomten! 
 
 
 
 
Matildas barn var också där. Alla våra ungar älskar att vara med på vårt jobb, i synnerhet när de får vara där allihopa samtidigt. Stämningen kan då bäst beskrivas som "uppsluppen". Om man säger så. 
 
 
 
 
 
I studion uppstod utmaningen att få alla att sitta still, kolla in i kameran samt le. Gärna samtidigt. 
 
 
 
 
– Är du på riktigt? frågade sexåringen tomten.
– Ja, svarade han.
 
Det verkade sexåringen köpa. Sedan ville han veta hur gammal tomten var.
 
– 300 år, svarade tomten. 
– Näähääää! För så gammal kan man inte bli! tyckte sexåringen 
 
Tomten alltså. En synad åldersbluff. 
 
Tidigare inlägg