Morsans dag

Mors dag idag. 
 
Jag vaknade vid 08, först i familjen. Jag steg upp, kokade kaffe och jobbade en stund. Jag älskar att jobba på morgonen när övriga familjen sover. Att känna lugnet före dagen-känslan som ligger i luften. Jag är på något vis mest produktiv då. 
 
Sen kom sjuåringen upp och sa grattis på mors-dag helt spontant. Det gjorde mig varm i hjärtat. Jag älskar min familj! Vid 09 drog jag iväg på spinning. Japp. Ni läste rätt. Det var noll komma noll njutbart. Jag ville avbryta efter halva passet och skrika MEN FÖR I HELVETE DET ÄR MORS DAG GIVE ME A BREAK! 
 
Men sen kom jag på att jag tydligen var där frivilligt. 
 
 
 
 
 
När jag kom hem hade familjen dukat upp till brunch och fyraåringen hade ritat två stycken obegripliga teckningar. Finns det något som är mer mors dag än teckningar med oklara motiv?? Jag tror inte det. And I love it!
 
 
 
 
 
Nu har barnen gett sig ut på någon slags maskrosrensar-jakt och även förhandlat till sig att dom ska få pengar av sin far för detta egenuppfunna uppdrag. Flitigt och produktivt! Det får jag tillstå. 
 
 
 
Uppdatering: Nu kom fyraåringen in och frågade om man möjligen kunde få pengar även om man inte rensade några maskrosor utan gjorde något annat istället? 
 
Ha!
 
That´s my boy. 
 

Matambivalens och förlorade minuter

Igår åkte jag och barnen hem till mamma efter jobb och förskola. 
 
- Vi kanske kan grilla korv med bröd? föreslog jag i telefonen innan. 
 
Det höll mamma med om var en god idé. 
 
Sen ringde hon igen och föreslog att vi kanske bara skulle fika istället? Jo visst. Efter det ringde hon igen och sa att nej förresten det skulle bli grillat ändå fast inte korv med bröd. Okej. Sen ringde hon igen och sa att nej nu hade hon bestämt sig för fryspizza (?). Ja ja. Sen sms:ade hon och meddelade att hon strukit fryspizza från idélistan och bestämt sig för tacos. Japp. Och tacos blev det. 
 
Jag har tyvärr inga bildbevis men ni får helt enkelt tro mig att vi efter att vi vandrat i både fika och fryspizza-land tillslut stannade vid Sveriges nationalrätt. 
 
Jag har där emot bildbevis för att livet åter har kommit till Skövde stad och det med besked!
 
GRÖNSKA! SOL! BLÅ HIMMEL!
 
 
 
 
 
 
Minns ni förresten de här grävmackapärerna? Tyngre åbäken till leksaker får man leta efter.
 
 
 
Jag minns själv hur jag lekte med dessa som barn och jag visste ju att det var ett omöjligt mission ändå gav jag leken nya chanser gång på gång. Jag kämpade och kämpade med skopan som aldrig ville lyda och hade jag tur lyckades jag flytta några glatta sandkorn från ett ställe till ett annat men ofta innebar det bara att jag satt och luft-vickade ostrukturerat med spakarna. 
 
Jag vill inte ens tänka på hur många minuter av mitt liv som jag har investerat i dessa grävskopor utan att få ut så mycket som en liten ojämnhet. 
 
*ryser*

En gravidlista

När blev du mamma?  

När jag var 26 år gammal. 

 

 

Hur många barn har du? 

Två stycken FANTASTICO BAMBINOS!  

 

 

Var graviditeterna planerade? 

Första graviditeten var en planerad överraskning kan man väl säga. Jag trodde aldrig i mitt liv att det skulle gå så fort att bli gravid. Jag tänkte att börjar vi nu är jag väl gravid om ett år eller så. Men det gick på en gång. Vilket var en välsignad chock, kan man väl säga. Jag har alltid tänkt att jag ska ha svårt att bli gravid men så var det inte. 

 

När berättade du om graviditeterna? 

För familjen berättade vi i vecka 13 eller så tror jag. För kompisar strax efter. På jobbet berättade jag efter rutinultraljudet, då var jag i v.20. Nu i efterhand kan jag inte förstå hur jag dolde en halv graviditet för en hel arbetsplats men det var modernt med stora Monki-tunikor 2009 och det hjälpte mig en del. 

 

Hur många barn vill du ha? 

Jag har alltid sagt tre barn. Sen fick jag barn och då ändrade jag mig till ett barn. Men efter två år kände jag att njaooo ett syskon vore ändå fantastiskt. Nu har vi som sagt två barn. Jag kan någonstans i tanken fortfarande se oss ha tre barn men tyvärr vet jag inte om jag orkar med en bebistid till. Jag avskyr att inte få sova ordentligt, det ger mig ångest. Alltså på riktigt är det ångestframkallande för mig. Och det skrämmer mig. 

 

Tätt ihop eller långt isär? 

Absolut långt isär! Vi har tre år mellan våra barn och jag hade kunnat ha längre. Men nu känns tre år alldeles perfekt. Såklart. 

 

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?  

Oh ja! Här ser ni orons okrönta drottning! Jag oroade mig för ALLT hela tiden. Ångestladdad krösamaja som jag är. En gång trodde jag att jag hade blivit graviditets-blind (oklart om det finns något som heter så) men det var visst bara en ögonfrans i ögat. 

 

 

Hur var graviditeterna? 

Med första barnet mådde jag oförskämt bra förutom att jag var trött, hungrig samt fick ett överjordiskt luktsinne. Till exempel tvingades jag sluta besöka min favoritgodisaffär Fyra Gott på grund av att jag tyckte lösgodiset luktade vedervärdigt. Med andra barnet svullnade jag upp rejält och fick bland annat karpaltunnelsyndrom

 

Gillade du att vara gravid? 

Nej inte direkt. Jobbigast tyckte jag tyvärr att omgivningens ständiga skärskådande och kommentarer om min kropp och mage var. 

 

Hur var förlossningarna?

Första förlossningen gick väldigt fort. Jag var öppen 10 centimeter när vi kom in till sjukhuset vilket var lite av en chock eftersom jag inte hade haft värkar i mer än någon timma. Med andra barnet hann jag ha en enda värk sedan fick jag värkavstannande dropp eftersom bebis låg i säte. Istället blev jag snittad. 

 

 
 

Hur var första bebistiden? 

Otumlande. Överväldigande. Mycket känslor. Det tog tid för mig att hitta min identitet som mamma med första barnet. Med andra barnet visste jag mer vad allt gick ut på men då skulle jag samtidigt hitta min identitet som tvåbarnsmor, vilket också tog sin lilla tid. Numera är jag trygg och säker i min mammaroll. Jag tycker om att ha lite äldre barn. Att kunna resa och uppleva saker tillsammans med dom. Att se dom växa och utvecklas och bli sina egna personer. Det är häftigt och något jag är väldigt tacksam över att få uppleva! 

 

 

Trevlig helg och panikpicknick

Vilken kanonbra helg vi har haft! Bio, kalas, grillkväll och massa trevligheter. 
 
Idag har sjuåringen haft klassfotboll. Klassfotboll betyder att olika skolklasser i kommunen möter varandra i just fotboll. Förra året hade vi förberett NOLL vad gäller matsäck. Medan alla andra familjer sippade på hembryggt kaffe och mumsade kärlekfullt medhavda smörgåsar stod vi i långa köer och swishade till oss blaskig korv. Vi hade inte ens med oss en filt att sitta på. Så i år tänkte vi ta revansch! Bre mackor med goda pålägg, baka bullar, blanda saft och ta med campingstolar. 
 
Klipp tilll... Söndag morgon kl 08:00. Familjen Spiderchick har förberett noll och dessutom vaknat alldeles försent så nu är det BRÅTTOM. Vi hoppar i kläderna och äter frukost i farten. På väg till fotbollsområdet sladdar Spiderpapa upp bilen en meter från entrén till Statoil samtidigt som jag kastar mig in genom dörrarna och skriker till kassabiträdet UPP MED HÄNDERNA OCH GE HIT ALLA RISIFRUTTI SOM NI HAR! 
 
Nä okej så kanske det inte gick till exakt, men ungefär. 
 
Jag kan bli lite less på hur ostrukturerade vi är men samtidigt så är vi dom vi är och vi är bra ändå. Sådetså. 
 
Vi fick i alla fall ihop lite picknick och sedan hade vi en riktigt mysig och rolig dag tillsammans med sjuåringens klass!
 
 
 
 
 
Nu ska jag däcka framför någon slags serie. 

Sömnmissnöje

I natt väcktes vi flera gångerav barnen rörande diverse grejer. Det var länge sedan någon av oss vaknade på natten och därför kändes det extremt ovant och jobbigt att få sömnen avbruten multipla gånger. 
 
Får några år sedan tillhörde det rutinen att bli väckt arton gånger per natt och jag vande mig vid att endast ligga och guppa ovanpå djupsömnen och där emellan serva med välling, nappar, tröst, kli på ryggen och diverse. Att hänga böjd över någon och suga snor ur dennes näsa klockan 03:14 var också helt normalt. Sedan fick jag förvisso kicka igång dagen med två liter kaffe och gårdagens Gott&Blandat-rester och mina fryspåsar under ögonen såg snarare ut som massiva återvinnings-bagar, men ändå. Det kändes okej. Normalt. 
 
 
 
 
Men sedan några år har vi alltså fått tillbaka sömnen och därmed kändes det inte alls normalt att behöva väckas nattetid.
 
-MEN HERREGUD VAD ÄR DET HÄR? utbrast jag chockat åt familjen. NU LÄGGER JAG MIG I ETT ANNAT RUM! tillade jag argt. 
 
Sedan stampade jag med fötterna i golvet när jag lämnade sängen för att riktigt markera mitt missnöje. 
 
Mmmm... Det här med avbruten sömn gör härliga saker med en. 
 
 

En uppfostran i tiden

Okej. Så har det hänt.
 
Ikväll uppmanade jag mitt barn att bete sig trevligare mot Siri. Siri på iPhone alltså. 
 
 
- Hallå där! Använd en trevligare ton! sa jag åt honom när han beordrade Siri att googla fram olika saker. 
 
Om inte detta är ett uppfostringstecken i tiden så vet jag inte??
 
 
Siri har också känslor! Kanske. Eventuellt. 
 

Snurrigare morgon med två päron

Jag går alltid upp med barnen på morgonen och lämnar på skola och förskola eftersom min man redan är på jobbet då. Han hämtar alltid barnen. Det är en smidig rutin som passar oss. 
 
Ibland är min man dock hemma på morgonen. Man skulle då kunna tro att två vuxna gör att morgonrutinen går dubbelt så fort och smidig. Men nej nej. Så är det INTE. Tvärt om. Istället blir allt genast mycket snurrigt. Framför allt slås mina kanaler ur balans. Jag blir helt handfallen och vet inte alls i vilken ordning jag ska göra saker längre. Jag blir även väldigt irriterad för att den andra vuxna inte omedelbart faller in i mina redan satta rutiner. Vilket möjligen är orättvist av mig. 
 
Jamenar han kan ju omöjligt veta att persiennerna dras upp EFTER att barnens tröjor är framtrotade eller att barnen borstar tänderna undertiden jag tar på mig deodorant (viktigt!) (annars hinner den inte torka och det blir kladdiga deospår på allt jag råkar komma åt) och jag borstar tänderna samtidigt som jag bäddar sängen och han kan heller inte veta att jag tar på mig mina kläder när det är Pyjamashjältarna på Barnkanalen (då dricker vi INTE kaffe) (hallå??) och 7-åringens fruktlåda packas samtidigt som jag ropar STÄNG AV TV:N BARNEN OCH KOM NU NEJ MAN FÅR INTE TA MED SIG SIN IPAD TILL FÖRSKOLAN IDAG HELLER innan vi slutligen tar på oss ytterkläder i något slags symbiotiskt kaos parallellt med att jag i tre snabba tvångstanke-omgångar kontrollerar att kaffebryggaren är avstängd plus konstaterar att vi är precis på sekunden i tid den här morgonen också.
 
Samtidigt.
 
Hur svår kan en sådan rutin vara att lista ut??
 
 
 
Person som borstar tänder och bäddar säng samtidigt.

Intensiv dag

Den här semi-lediga skärtorsdagen började med att fyraåringen väckte mig 06:20.
 
- Maaammmaaaaa får jag äta min chokladhöna nu? väste han fuktigt i mitt öra. 
 
Jag har nämligen vid något svagt föräldratillfälle lovat barnen att på skärtorsdag så ska dom få äta sina chokladhönor som dom fick av sin farfar förra veckan. 
 
- Neeeeej, väste jag tillbaka. Det är alldeles för tidigt! Nu sover vi. 
 
Men att sova längre än så tyckte fyraåringen inte var någon god idé utan fortsatte att med militärisk envishet fråga om han kunde få äta sin höna ända tills jag vid 08-snåret bröt ihop och fräste.
 
- MEN HERREGUD ÄT DEN JÄKLA HÖNAN SÅ JAG SLIPPER HÖRA TJATET!
 
Då blev fyraåringen både förnärmad och sur och klargjorde att han minsann INTE skulle äta hönan. 
 
Nähä nä? 
 
 
 
 
 
Under dagen har barnen sedan varit osedvanligt intensiva och jag har hört mammaaaaaaa fler gånger än orden "fel låt vann" har förekommit i samband med Melodifestivalen. Det i kombination med att jag vaknade alldeles för tidigt på grund av ett CHOKLAD-KREATUR (!!) har gjort den här dagen rätt seg.
 
Under eftermiddagen packade vi i alla fall ihop oss och tog bussen in till stan. Sen fick barnen följa med mig till P4 Skaraborg för jag skulle vara med i Nyhetspanelen. Det tyckte dom var spännande. Redaktionen bjöd på godis och var allmänt supersnälla.  
 
 
 
 
 
Sen har jag trängts med örvriga påskfirare både på Systembolaget och mataffären för imorgon ska vi ha gäster. Det ska bli najs. 
 
Nu ska jag SLAPPA! 
 

Shortsväder och kluriga frågor

Idag vaknade vi upp till världens finaste morgon! Sol och ljumma vindar! Underbart!
 
- Är det shortsväder idag mamma? undrade sjuåringen.
 
Jag svarade att sju plusgrader möjligen inte räknas som shortsväder, men ändå. Man måste ändå beundra barnens optimistiska sätt att ta ut saker i förskott.  
 
Fyraåringen vaknade ovanligt fundersam. Innan vi hade gått klart de femhundra meterna till förskolan hade han hunnit undra både huruvida jag tror att häxor äter barn (mig veterligen inte, nej), VAD är egentligen påsk (jaaa du?) samt hur en bebis kommer in i mammans mage?
 
Eftersom det för stunden kändes lite väl utvecklat att äntra förskolans tambur mitt i meningen ...och sen förstår du kan man även använda sig av insemination drog jag en mer kortfattad och förenklad variant.
 
PJUH!
 
Kom inte och säg att det inte är action i mitt liv. 
 
 
 
 

Vad jag säger vs vad barnen hör

Jag har noterat att det ibland uppstår brister i kommunikationen mellan mig och de yngre medlemmarna i hushållet. Jag säger en sak men baserat på hur barnen reagerar verkar det nästan som att dom hör... Något helt annat?
 
Exempel på vad jag säger och vad barnen verkar höra:
 
Jag säger: Nu ska vi borsta tänderna! 
Barnen verkar höra: Frivillig tandborstning erbjuds! Finns det några aspiranter på det? Ingen? Någon? Inte? Nä okej. 
 
Jag säger: Nu är det dags att gå till skolan och förskolan. Ta på er era skor. 
Barnen verkar höra: iPAD-TAJM!
 
Jag säger: Nu kliver vi lugnt in i bilen, alla barn ska sitta i baksätet. 
Barnen verkar höra: FÖRSTEN SOM KAN MOSA SIG IN I FRAMSÄTET VINNER!
 
Jag säger: Maten är klar!
Barnen verkar höra: Maten är klar om 122 minuter! 
 
Jag säger: Nu är det färdiglekt ute, dags att komma in! 
Barnen verkar höra: LYSTRING ALLA BARN! Det verkar som att det händer något roligt 3 kilometer åt andra hållet! 
 
Hm............. Skumt det där. 
 
 
 
Två personer som ibland hör annorlunda än det mamma säger. 
 

Morgonprocedur

Varje morgon har jag och fyraåringen en hyyyyfsat rigorös procedur kring vad han ska ha på sig för kläder.
 
Pjuh! Nu blev jag matt bara jag tänker på det igen...
 
Det börjar med att fyraåringen vill ha på sig sina Addidasbyxor. Alltid. Oftast kan han ha det. Men ibland måste jag förklara att lerkucklor och youghurtrester tyvärr måste få smaka på tvättmaskinen.
 
Där går vi i clinch eftersom fyraåringen absolut inte förstår poängen med att rengöra något. Alls. 
 
När vi har gått klart i clinch börjar förhandlingen om vilka byxor han ska ha på sig istället. 
 
Jag tycker: Någon av alla stretchiga och mjuka jeans i olika nyanser som jag har köpt åt honom eller som han har ärvt av sin storebror. 
Han tycker: Grå mjukbyxor med hål. 
Jag tänker: VARFÖR glömmer jag alltid bort att låta dessa grå mjukbyxor med hål försvinna under mystiska omständigheter??
 
Sedan segrar mjukbyxan.
 
Efter det är det dags för val av tröja och här plockar jag i regel fram fem olika förslag. Jag vet på förhand att han kommer refusera alla. Här kan man tro att jag därför är slug och föreslår tröjor som jag egentligen inte vill att han ska ha på sig för att jag vet att han alltid dissar dessa, men nej nej. 
 
Alltså NEJ NEJ! Den sortens psykologiskt spel fungerar inte.
 
Barn kan lukta sig till mygel och fusk. Så jag måste snällt föreslå tröjor som jag på riktigt vill att han ska bära. Jag förstår om det blir tankevurpor här för er som aldrig har förhandlat med en fyraåring, men this shit is real! Alltså. I tell you.
 
Efter att fyraåringen har ratat alla, enligt mig, superfina tröjor väljer han till slut en gammal t-shirt pyjamas-style som inte ens garderoben kom ihåg att garderoben hade. 
 
Japp.
 
Och sedan går han till förskolan i en outfit som får det att såra sig i ögongloben på mig.
 
Men han är nöjd. Och det är väl viktigast. Antar jag. 
 
Har jag nämnt att föräldraskapet har gjort mig till en mer ödmjuk person?
 
 
 
Envis person i sitt favvoplagg - Addidasbyxan.  
 

Klippt lugg

Jag klippte fyraåringens lugg idag.
 
- Nu vill jag klippa din lugg! sa fyraåringen när jag hade klippt klart.
 
- Ja visst! Varför inte? Det är en rimlig byteshandel! svarade jag och gav fyraåringen saxen.
 
INTE! 
 
Herregud jag får harpuls bara jag tänker tanken att han skulle in och harva i mitt hår med något som är vassare än en bomullspad!
 
Dessutom klippte jag mig faktiskt förra veckan. Frisören skarvade liiiiiite för mycket i just luggen och jag ser alltså redan ut som en blandning mellan en munk och Spock i Star Trek. Utan att fyraåringen behöver bidra. 
 
Men tack ändå.
 
 
 
Kvinnan med en lugg som gärna får växa.
 

Armborstet

Samtal med barnen: 
 
Spiderpapa: Vet ni vad pappa gjorde som liten?
Barnen: Nä.
Spiderpapa: Jag byggde ett armborst. Av en penna! HA!
Barnen: ?
Jag: COOOLT! Som värsta MacGayver! 
Spiderpapa: Jag vet!!
Barnen: ?? 
 
Japp.
 
Och där kom det. 
 
Det ultimata tecknet på att jag och Spiderpapa har blivit vuxna med stort V. 
 
1) Vi berättar anekdoter från barndommen och tror att vi ska imponera. 
2) Vi refererar till tv-program som kidsen har noll koll på.
 
En härlig cocktail av ointressant och urgammalt. 
 
 
 
 
 
 

Pepptalk

Lång kö + små barn = inte alltid en strålande kombo.
 
 

Melodifestivalhelg i Stockholm

Vilken fin Melodifestivalhelg vi har haft i Stockholm! 
 
Igår när tåget precis hade lämnat Skövde station sa fyraåringen orden som en förälder vet ALLTID kommer så fort man tenderar att passera en kommunskylt:
 
- Jag är hungrig! 
 
Japp. Men han fick lov att hålla magsäcken i schackt för äta skulle vi göra uppe i Stockholm. Väl där blev det thaimat. Grönsaker i form av djur fick vi också, vilket gav bonuspoäng. 
 
 
 
 
 
Efter mat i magen checkade vi in på hotellet, rum 1111. Respektabel siffra! Ändå.
 
 
 
 
Fönster och säng var hoppkompatibla, det insåg fyraåringen snabbt. 
 
 
 
 
I fönstret kunde vi även sitta och mysa så det gjorde vi MASSOR!
 
 
 
Inte. 
 
Varför skulle vi sitta och mysa massor i ett fönster? Vi hade väl annat för oss. 
 
Efter ombyte åkte vi till Friends Arena där vi mötte upp några kompisar från Skövde.
 
 
 
Innan festivalstart gick vi till Vapiano eftersom menyn där utlovade mat för alla smaker och åldrar. Och visst, maten var god men stämningen i lokalen var hysterisk. Personalen släppte in alla som ville i restaurangen men det fanns inga bord lediga så folk hovrade runt som blodtörstande hökar och kastade sig över första bästa lilla bit av bord som hintade lämnas. Till slut var det en kvinna som förbarmade sig över oss och sa att vi kunde överta deras platser så fort dom var klara. Hon var jättetrevlig och det visade sig även att hon var en av killarna i Fo&O:s mammas Zumba-kompis. Den kopplingen måste man bara älska!
 
Vid 19:00 kilade vi över till arenan och klockan 19:58, två minuter innan mellostart, somnade fyraåringen i mitt knä. Men det gjorde inget för hur många kan skryta med att man har sovit bort en Melodifestivalfinal på Friends Arena??
 
Vi som var vakna njöt hur som helst av showen och tyckte även att rätt låt vann. 
 
 
 
 
Idag vaknade vi bland fluffiga täcken och kuddar i hotellsängen. Sen åt vi en god hotellfrukost där smoothie och pannkakor med Nutella stod högt på listan. 
 
Vid 11 checkade vi ut och gick mot tåget. 
 
- Nu längtar jag hem till Sverige igen! konstaterade fyraåringen.  
 
Geografi är inte så noga i hans värld. 
 
Nu är vi hemma och jag är HELT SLUT! På riktigt. Känner mig som en mix mellan en förmultnad äppelskrutt och en multi-urvriden disktrasa. 
 
Helgen får en femma* - men skönt att vara hemma!
 
Nu måste jag chockvila!**
 
*Av fem möjliga. 
 
**Ord som beskriver en påträngande och ambulerande känsla av att vilja lägga sig raklång 
 

Bloggminnen

För en tid sedan började jag visa barnen mitt bloggarkiv. Här är sjuåringens arkiv och här är fyraåringens arkiv. Det var lite nervöst att visa dom det såklart. Jag vet ju inte vad dom tycker om mitt bloggande? Dom kanske tycker att jag är superpinsam! Eller känner sig utelämnade? 
 
Men till min lättnad ÄLSKADE dom det!
 
Jag läste inläggen högt och vissa grejer skrattade barnen väldigt gott åt. Till exmpel det här inlägget om Mini och hans sug efter att få tugga iPad. Eller det här inlägget om legogubben Barfar.
 
 
iPad-sugen bebis. 
 
 
Sedan dess har barnen bett om blogg-högläsning var och varannan dag så jag är glad att jag har dokumenterat så flitigt. Att jag har antecknat de små vardagliga händelserna som man annars glömmer så lätt.
 
Jamenar att vi har varit på Legoland och Teneriffa, det minns vi ju. Men att stora barnet utfärdade Mopparedagen eller att lilla barnet redan vid 1,5-års ålder associerade sin pappa med snus, sådant glömmer man om man inte skriver ner det. Och när 7-åringen är äldre kommer han förmodligen tycka att även det han sa när han var 7 år är roligt. 
 
För min del känns det galet bara att titta på bilderna. Jag kan inte förstå att det är mina barn som har varit så små? Det känns som att det var huuuundra år sedan samtidigt som det känns som att det var igår.
 
Kluvet. 
 
 
Person som firade mopparedagen 2013.
 
 

Tips till nykläckt bebis

Min kusin fick nygligen en liten bebis. 
 
Jag tänkte här att jag ska ge bebisen några bra livstips. 
 
Mina livstips till nykläckt bebis: 
 
1) Legobitar går inte att äta
Legobitar må se små, färgglada och frestande ut men är tyvärr förfärligt svårsmälta (säger dom som vet). 
 
 
 
 
 
2) Undvik vassa kanter
I en viss ålder kommer du vara i samma höjd som samtliga världens alla vassa kanter. Var medveten om det och undvik springa in i dessa med huvudet en halvmeter före kroppen. Hälsar ett numera sjuårigt barn som fick tejpa ögonbrynet i början 2012.
 
3) Sovmorgon är GÖTT! 
Jo jag vet att det är frestande att slå upp ögonen vid 5-snåret och tänka att nu kickar vi igång dagen men nej. Det är inte härligt att göra dag innan kl 06. Tro mig. Dessutom är det sällan socialt accepterat. 
 
4) Tandborstning är av godo
När dina föräldrar säger att du ska borsta tänderna så är det inte för att vara jobbiga eller på något vis göra ditt liv mindre levnadsglatt. Det är för att du ska slippa bära en bökig tandprotes innan du har fyllt fem år. Lyssna på päronen. 
 
 
 
 
5) Godisdrömmen är sann
Du kanske inte tror mig nu, men någonstans hemma i ditt kök finns det högst troligt ett skåp fyllt med godis. Antagligen på en hylla som befinner sig ovanför både din naturliga ögon samt räckhöjd. Tänk fågel. Möjligen mitt emellan. Den här lilla godisgömman är dina föräldrar och nafsar i när du har gått och lagt dig. Oavsett dag på veckan. Ba så du vet. 
 
Slut på livstips. 

Saker man undrar

Vid läggning ställs det en hel del frågor i vårt hushåll. Det undras och funderas och stöts och blöts kring livets alla frågor. 
 
Saker två små personer kan undra vid läggdags:
 
Hur stor kan en vagel bli? (som en sten kanske?)
Hur gammal är Hero i Gladiatorerna? (42 kanske?)
Har en gladiator brutit armen någon gång? (kanske det) 
Varför har gladiatorerna inget hår på bröstet? (dom rakar sig)
Varför då? (en smaksak)
Men VARFÖR? (en del trivs med det)
Vad betyder att man trivs med det? (att man tycker det är härligt)
Hur stavas De vet du? ( d e v e t d u)
Kan vi kolla på dom på Youtube? (morgon!) 
Är det sant att man nyser av peppar? (eee njaaooo)
Vilket djur på jorden blir äldst? (sköldpaddan?) (obs! vild chansning)
Varför blir det ljust på morgonen och sen mörkt? (öööh det är så solen jobbar) 
Vad händer om solen försvinner? (då dör jorden) 
Vart tar vi vägen då? *avbryter utfrågningen på grund av akut existentiell ångest*
 
 
 
Mamma som möjligen inte vet allt, men ändå försöker. 
 
 

Skövdes filbad och upprörda linser

Den här eftermiddagen går inte till historien som årets roligaste direkt. 
 
Det började med att jag kom hem från jobbet och får i samma stund sms av en kollega som skriver att jag har råkat publicera felaktigheter i en publicerad copytext. GAH! Jag börjar genast hyperventilera i en osynlig påse. 
 
Slår upp datorn för att redigera i copytexten samtidigt som barnen skriar maaaaat mamma maaaaaat. Jag tänker att jag ska vara effektiv och börjar samtidigt som textredigeringen att förbereda middagen, en linsgryta. 
 
Fyraåringen vill inte alls vänta på någon linsgryta utan vill ha något i magen NUUUUUUUUUUU vartpå jag adderar även fil-servering till mina två redan pågående sysslor. Fyraåringen insisterar på att få hälla filen själv men missar tallriken med femton centimeter och häller istället allt på bordet. 
 
Yey!
 
Nu rättar jag inte bara en copytext och tillreder en linsgryta jag torkar även tre liter trögflytande kulturmjölk från bord och golv. Pjuh!
 
Med papper, fil, disktrasor och hungriga barn upp till knäna missuppfattar jag vilken typ av linser det är som jag ska tillreda och lyckas sprätta upp en stor klutt riven ingefära rätt i ögat.
 
AAAAAAJ! 
 
Det känns som att ögonen bränner upp sig själva innifrån. 
 
Samtidigt bränner grytan fast i botten av kastrullen. 
 
JIPPI!! Ropar ingen. 
 
Tillslut får jag ihop middagen och ska smaka av grytan. Men jag glömmer att maten just har kokat och lägger därför en sked illvarma röda linser på tungan. Uppskattningvis 400 grader rätt in i gommen. Served by me. 
 
Hu!
 
Just nu känner jag mig halt och lytt i både öga och mun.
 
Plus ganska trött. 
 
Lärdom: Undvika att göra allt på samma gång. 
 
Trrrrevlig kväll hörrni!
 
 
Med ingefära i linsen. 
 

Barnen har vi till låns

Vi hade samtal med sjuåringens lärare häromdagen. Vi gick igenom vad han lärt sig i skolan. Ja barnet alltså. Inte läraren. Jag satt som vanligt och var helt ivägblåst (blown away alltså) av hur duktig vårt barn är! Vilka förmågor han besitter! Helt otroligt. 
 
- Eh vänta lite. KAN du allt det här?? fick jag hindra mig från att utbrista när jag insåg hur mycket han har lärt sig.
 
Snart kommer han väl hem och pratar morsespråket översatt till mandarin samtidigt som han räknar ut kvadratroten i Pi baklänges.
 
A ja. Sen fick vi lov att läsa sjuåringens dagbok som han skriver några rader i varje måndag, ofta vad han har gjort i helgen. ÅÅååå vad fint det var att få ta del av! Jag blev alldeles rörd och jag insåg att jeeezez - jag och Spiderpapa är våra barns LIV! Just nu är vi deras hela universum. Vi formar deras barndom och sätter grunden för deras framtid. Alltså, det har jag ju fattat innan också men det blev bara så tydligt när jag fick ta del av sjuåringens formuleringar och tankar. 
 
Vi har våra barn till låns och jisses vad viktigt det är att ta till vara på det där lånet. Även när barnen är vuxna hoppas jag att dom ska känna att vårt hem är deras hem! Alltid!
 
 
 
 
 
Tidigare inlägg