En dag i skolan

Idag var jag med barnen i skolan. Ja, jag kan ju säga barnen i pluralis för nu går båda på samma skola och jag har förmånen att vara med båda en stund. 
 
Jag började besöka sexåringens klass. I veckan har de jobbat med bokstaven G och barnen har fått nämna olika ord på G som fröken har skrivit upp.
 
En sak är säker och det är att man vet att det är en västgötsk skolklass när det står "gött mos" på tavlan...
 
 
 
 
Först fick barnen jobba med siffror. Sexåringen skrev siffran 9 och färglade gubbar med stor noggranhet.
 
– Jag måste göra noga så att jag får en guldstjärna, förklarade han. 
– That´s the spirit ma boy! sa jag på sydstats amerikanska. 
 
I övrigt vet jag ju att han liksom jag hellre gör saker snabbt och slarvigt än långsamt och noga. Nioåringen och pappan i vår familj är prick tvärt om. Där står familjen i två läger. 
 
 
 
 
 
Sen var det frukt och saga och då fick mamman en kopp kaffe av fröken vilket satte oerhörd guldkant på fruktstuden. 
 
 
 
 
 
Efter saga hade barnen rast och då passade jag på att smita över till nioåringen. De hade Grej of the week (där det lär sig något extra om ett ämne) som den här veckan handla om Lucia. 
 
Om barnen satt som små ljus och lyssnade så satt jag som ett stort blockljus och insöp informationen. Jag hade helt glömt hur eländigt hon hade det, Lucia. Fröken berättade om tortyr och det visste alla barnen vad det var. Sen nämnde fröken ordet glädjeflicka och fick tack och lov inga följdfrågor på det.
 
 
 
 
 
Efter Lucia var det dags för mat. Det serverades stek med potatis, sås och äppelmos vilket kastade mig 25 år bak i tiden. Exakt det åt vi också i skolan. Där har menyn inte uppdaterats en millimeter. Obs! Det var gott. 
 
 
 
 
Efter lunchrasten var jag med sexåringen och hans klass en stund igen innan det var dags att säga hej då. 
 
Det var det.
 
Över och ut.
 
 
 
 

Julklappsklara

Mörrn! 
 
Jag och min kära man har i år chockat oss själva genom att köpa alla barnens julklappar redan innan december knappt har börjat. 
 
 
 
 
 
Grejen är den att tiden rullar på så fruktansvärt snabbt nuförtiden att fyra veckor känns som två dagar.
 
– Hjälp det är bara 48 timmar kvar till julafton! utbrast jag i slutet av november.
 
Tiden vi är inne i nu med familjelivet kräver helt klart mer planering och att vi exempelvis chockar oss själva genom att handla julklapparna med lite marginal för första gången sedan någon av oss föddes.
 
Där med inte sagt att vi har slagit in klapparna. Snälla nån. Det sparar vi till en brötig timma under julaftons förmiddag, som traditionen bjuder. 
 

Ett mänskligt åskoväder samt tomtefotografering

Tack för stöd angående mitt bryt igår
 
Som någon skrev tror jag nästan att det är nyttigt att få ett break down ibland för det var som att vi började om på nytt efter det. Som att jag var ett åskoväder som dragit fram över hemmet och rensat luften. Båda barnen sa förlåt och det kändes fint. Vuxna kan också bli ledsna. Sen var kidsen extra artiga och glada när vi sågs på eftermiddagen. De fick skjuts till mitt jobb av morfar där vi skulle ha julfotografering i studion. Med tomten! 
 
 
 
 
Matildas barn var också där. Alla våra ungar älskar att vara med på vårt jobb, i synnerhet när de får vara där allihopa samtidigt. Stämningen kan då bäst beskrivas som "uppsluppen". Om man säger så. 
 
 
 
 
 
I studion uppstod utmaningen att få alla att sitta still, kolla in i kameran samt le. Gärna samtidigt. 
 
 
 
 
– Är du på riktigt? frågade sexåringen tomten.
– Ja, svarade han.
 
Det verkade sexåringen köpa. Sedan ville han veta hur gammal tomten var.
 
– 300 år, svarade tomten. 
– Näähääää! För så gammal kan man inte bli! tyckte sexåringen 
 
Tomten alltså. En synad åldersbluff. 
 

Skridskoförmiddag

Idag hade barnen skridskoförmiddag i skolan - TILLSAMMANS! Efter att ha lämnat barn på två olika ställen (förskola och skola) i vad som känns fo evvah känns det löjligt smidigt att ha två skolbarn med gemensamma idrottsdagar, öppna hus och sådant där. 
 
Jag bestämde mig för att joina kidsen på skridskoförmiddagen, det får man som förälder.
 
På vägen till ishallen handlade vi fika. Barnen suktade vid Noccohyllan. Deras stora dröm är att få dricka energidryck. Vilket inte kommer hända. Men vi tackar Youtube för inspirationen. Eller NONspirationen. Är det ett ord? Det borde bli. 
 
 
 
 
 
 
Sen åkte vi till Billingehov, Skövdes ishall.  
 
 
 
 
 
Jag hade med mig en kaffelatte. Kände mig lite lagom mamma-stereotyp när jag svängde in med en take away-mugg i näven. 
 
 
 
 
 
Jag är SÅ imponerad över kidsens åkande! Jösses vad de kämpade och åkte och trillade och åkte igen och kämpade. Jag tittade på med min kaffelatte. Plus hade trevligt med de andra föräldrarna som var med. 
 
 
 
 
 
Skrillor i all ära - viktigast av allt på skridskodagen är ändå fikastunden! Ta bort fikat från en skridsko eller friluftsdag och du har kapat armen från en kropp. Eller nej nej, du har plockat ut LUNGORNA från en kropp. 
 
 
 
 
När klockan var närmare lunch fortsatte barnen dagen i skolan och jag rejsade hem för att hinna jobba en sväng. 
 
Det var det. 
 
Över och ut. 

Donut-köparna

I veckan gick bröderna Spider till i affären i vårt kvarter och pantade burkar. Efter en stund kom de hem igen och såg en aning luriga ut. Kanske lite skuldmedvetna. 
 
– Gick det bra? frågade jag. 
– Ja, svarade storebror.
– Fick ni med er pantpengarna?
– Nääää... Vi köpte donuts för dem, erkände lillebror och halade fram en påse (det låg antagligen på hans lott att berätta för mamma). 
 
Det var en vanlig vardag och inte alls en donut-fika-kind of day och de hade inte fått lov att spendera pantpengarna. Men jag kunde inte bli arg. 
 
Tanken på att de hade stått där i affären, räknat panten och antagligen diskuterat med varandra om de skulle våga köpa något och sedan kommit överens om att handla tre donuts för 20kr gjorde mig istället varm i hjärtat. Det var som att jag fick bevittna en liten bit av mina barns frigörelse. 
 
 
 
 
Så det fick bli en donut-fika-kind of day trots allt. 

Storfoten

Nioåringen köpte nya sportskor i veckan - i storlek 37,5.
 
Han har officiellt lika stora fötter som jag har!
 
 
 
 
 
Herre min ge. 
 
Det här är alltså tiden då jag kan ÄRVA mitt barn.
 
De skor vi köper åt honom framöver kan jag ta över. När han uppnår storlek 38 får jag jobba en del med sulor. Sedan är det tyvärr kört.
 
Jag ska helt klart passa på att köpa lite snygga sneakers åt honom medan vi kan rida på den här arvsgrejen. 
 

Handbollscup med ekologisk doping

Idag har jag fullt upp att vara handbollsförälder på en läktarbänk i Skövde.
 
Det är en stor cup här i stan. Våra 09:or är med. Som jag har beskrivit tidigare ska de egentligen inte spela seriematcher eller helplan men av olika anledningar är de anmälda till en åldersgrupp över dem (vilket är lite sent att dra tillbaka så det är bara att köra på). De spelar alltså mot 08:or som är mycket större och ja, rent krasst bättre. 
 
Ibland har jag fått hindra impulsen att stega ner på planen, stoppa spelet och säga till motståndarna att nu tar ni det lite lugnt, backa ner en bit mot ert mål och låt killarna få sköta sitt passningspel i lugn och ro, okej? När de har skjutit sitt skott mot mål DÅ är det er tur att anfalla. Yes? Och en sak till - man TAR inte bollen från motståndaren? Okej? Bra. Kör igång och ha så roligt! Jippi!
 
Oklart hur populär jag hade gjort mig själv då...........
 
 
 
 
 
 
Hur som helst håller laget humöret uppe och vi på läktaren hejar på!
 
Plus att vi har insett att just i detta nu dopar vi våra spelare. Ekologisk doping alltså. För HUR duktiga kommer de inte att vara sedan när de ska spela mot jämnåriga nästa år? Då har de ett helt år av helplan och snabba passar i benen. Kommer bli grymt. 

En ledig onsdag med slime och gym och massa annat

Det är höstlov i stan. Igår hade jag en ledig dag med barnen. Det var en rolig dag men kanske hade jag smockat in lite väääääl många aktiviteter i sann Moa-anda. 
 
Så här:
 
Först åkte vi (jag, barnen och äldstebarnets kompis) in till stan och mötte upp några vänner. Vi möttes vid kulturhuset närmare bestämt, där vankades det nämligen slimetillverkning. 
 
 
 
 
Vi var lite tidiga och stod först i kö. TUR var väl det för snart VÄLLDE det in i folk! Hela Skövde var tydligen slimesugna. När jag inte trodde att kön kunde bli längre dundrade det in ett helt fritids med pedagoger i täten. 
 
A ja.
 
Vi fick i alla fall plats vid bordet i det lilla, lilla pysselrummet och barnens dröm besannades när de fick blanda slime med raklödder, lim och linsvätska (dream brought to them by Youtube) (som så mycket annat). 
 
 
 
 
 
 Det blev snabbt väldigt eh... Slajmigt. Ett tag trodde jag att jag skulle behöva be om en högtryckstvätt. 
 
 
 
 
När slimet var klart och vi kände att trycket från alla väntande barn och fritidsavdelningen blev för högt (det vill säga när glasväggen som skilde oss åt började bågna) drog vi oss därifrån. 
 
Vi gick till Balthazar där vi har årskort. Gud vad jag älskar årskort av alla dess slag! Så smidigt att kunna dyka upp när helst man får feeling och var där en kvart om så önskas. Perfekt. Barnen höll till i verkstaden och sexåringen byggde ett flygplan som flög till Brasilien för att leverera soffor. En soffa i taget. Inte helt klimatsmart om ni frågar mig, men vem är jag att lägga mig i andras logistik??
 
 
 
 
 
 
Barnen fikade medhavd baguette med sådan frenesi att det inte blev något över till mammorna så vi tog en sallad vilket inte var helt tråkigt. 
 
 
 
 
 
Sen åkte vi hem för jag behövde utfodra nioåring och kompis som senare skulle på handbollsträning. Det blev ungsstekt falukorv efter heta önskemål. Sexåringen åkte med sin kompis hem och ordnade show ("Snacket på stan" hetten den tydligen) enligt uppdatering från mamman. 
 
 
 
 
Vid 16-tiden var det handbollsträning för Spiderpapa och äldre barn och jag mötte upp sexåring plus kompisarna på gymmet för att köra familjeträning. Sjukt jobbigt! Jag kan inte röra mina armar ordentligt idag men det visste jag ännu inte när jag tog den här käcka bilden. 
 
 
 
 
Sen åkte vi hem till oss och så var jag barnvakt en timma åt kompisbarnen när föräldrarna skulle på husvisning i vårt kvarter. Sedan var klockan 18 och då skulle kidsen ut på Bus eller godis och min bror skulle komma och låna bilen och jag hade deadline för en skoluppgift och någonstans här var jag så trött att jag nästan sluddrade. När barnen var hemma från spökerierna och min skoluppgift var inlämnad fullkomligt DRÅSADE jag ner i soffan.
 
Sen kollade jag på Bachelor resten av kvällen med kex och brieost på magen. 
 
 
 
 
 
Obs! Jag åt alltså kexen. De låg inte bara där. 
 
En rolig men möjligen lite väl aktiv dag. Ser fram emot en lugnare torsdag. 
 

Snooze-taktiken

Jag vet inte hur det är med er andra föräldrar men mina barn är kanske inte de som kommer springande i ett jehu så fort jag ropar att det är mat eller att vi ska iväg eller vad det nu kan vara. Tvärt om måste jag ropa ett antal gånger innan jag kan ana någon slags micro-reaktion borta i skuggorna. 
 
Med tiden har jag därför utvecklat något jag kallar för snooze-taktiken. 
 
Snooze-taktiken går ut på att jag ropar NU ÄR MATEN KLAR trots att potatisen endast är i sin linda i kastrullen. Eller NU SKA VI GÅ TILL SKOLAN trots att jag fortfarande går runt i pyjamas med tandborste i mungipan. 
 
På så vis, när jag efter ett antal gånger ropar min uppmaning, uppstår en alldeles perfekt tajming av barn som sluter upp. 
 
Ha!
 
Ja jag har kommit på taktiken själv. Nej jag har inte fått Nobels smarthets-pris. Än. 
 
 
 
 

Barn är skrämmande

Barn är så tysta!

Ja, alltså när dom går. Barnsteg hörs liksom inte?? Inte på våra golv i alla fall.
 
Vissa morgnar stiger jag upp före barnen. Eller ja, typ alla morgnar. Jag sätter mig vid köksbordet och dricker en kopp kaffe i stilla ensamhet. Plötsligt skymtar jag en rörelse i ögonvrån... Jag kan höra någon andas...
 
- HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP! En mördare!
 
Skriker jag inombords. 
 
Men det är visst ingen mördare, det är bara en sexårig miniperson som utan förvarning har glidit upp bakom mig likt en morgonrufsig vålnad.
 
Lika läskigt varje gång. 
 
 
 
 

Gullegrannen

Igår kom grannen och stack till barnen var sin tjuga. 
 
Han ville ge det som tack för att han fick plocka äpplen ur våra ge bort-hinkar och som beröm för fint skriven varsågod-lapp. 
 
– Här får ni för att ni är så goa, sa grannen. 
– Tack! sa barnen. 
– BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖL! sa mamman som blev alldeles varm och blödig i hjärtat. 
 
 
 
 
 
 
Inte för att grannen behövde ge barnen pengar. Det är ju självklart att ska kunna vara givmild eller hjälpa till utan ersättning. 
 
Men så fick jag den här kloka kommentaren på Instagram.
 
 
 
 
 
 
 
Och det är ju också sant.
 

Synskarpt intresse

Sedan det kom till mina barns kännedom att det finns en liten grej som heter "lins", som folk kan använda istället för glasögon, har dom odlat ett oerhört stort intresse och en fascination kring detta. 
 
Vi har googlat information om linser, tittat på bilder på linser och Youtubat diverse "så sätter du in linser"-tutorials med en överlappning i "jag testar färgade linser"-vloggar. 
 
När jag avslöjade att det finns en linsbärare i barnens absoluta närhet var det som att jag just hade berättat att vi vunnit på lotto. 
 
- Vem DÅÅÅÅÅ? ville barnen omedelbart veta. 
- Er morbror, svarade jag.
- Mamma vi måste åka dit! krävde barnen. 
 
Så vi fick helt enkelt åka hem till min bror och agera live-publik när han satte i sina linser. 
 
Sann historia. 
 
Och så pratar folk om badhus och lekland??
 
 
 
 

Varning för skryt!

Klockan 07:50 imorse preciiiis när jag och barnen klev utanför dörren för att ta oss till skolan kände jag hur det var något som började krafsa i bakhuvudet på mig. Någon slags mental påminnelse.... Jag stannade upp och lät minnet krafsa sig längre fram i hjärnbalken och BAAM! Jag mindes. Jag skulle ju ha föräldrasamtal med sexåringens fröken klockan 08:00! Om TIO minuter!
 
Det hade väl inte känts så stressigt om det inte vore för att jag jobbar hemma idag och vid hemmajobb fixar jag mig aldrig innan jag lämnar barnen. Så där stod jag på trappan med skitigt hår, myskläder och oborstade tänder. 
 
- Vänta en sekund! tjoade jag till kidsen som stod och luftgasade med sina cyklar på trottoaren. 
 
Jag rusade in. Deodorantade tänderna och borstade armhålan i blixtens hastighet (eller om det var tvärt om) samtidigt som jag knäppte på mig en BH och drog en borste genom håret. 
 
Väl på skolan följde 40 minuter av extrem föräldrastolthet. Jo jag vet, man är partisk sitt eget barn så ta mig med en nypa salt. Men han fick så många fina ord sagda om sig, vår sexåring. 
 
Han är en snäll kille men bakom det mjuka finns en stor integritet och det gör mig så himla stolt! Och lugn. Han gillar att prata och tar gärna ordet men inte på bekostnad av andra. Han är musikalisk och gillar att sjunga. Han tycker att allt i skolan är roligt och tar sig an läroböckerna med samma energi som han tar sig an lekarna på rasten. Han leker gärna med olika barn, både tjejer och killar och väljer "gäng" baserat på aktiviteten snarare än personerna. 
 
Som förälder kan jag säga att sexåringens skolstart har gått över förväntan. Han var så himla redo.
 
Japp. Resten av dagen ska jag koda ihop en sajt med adressen STOLTSÅJAGSPRICKER.se
 
Så vet ni var ni har mig. 
 
Över och ut. 
 
 
 

Tips till barnkalas

Igår hade vi kalas för nioåringen och hans klass. Vi ordnar alltid kalas tillsammans med en kompis som fyller år med bara en dags mellanrum. Perfekt! Med anledning av det tänkte jag ge några barnkalastips som kanske kan inspirera någon förälder eller två där ute.
 
1. Var utomhus 
Supertips nummer ett som alla mina andra tips kommer baseras på - förlägg kalaset UTOMHUS! Japp. Ni hörde rätt. Jo jag vet att Sverige är väderberoende men så länge det inte spöregnar, haglar eller stormen Gudrun gör återbesök är det kläder efter väder som gäller. Även vintertid kan man vara ute (tro det eller ej). En lekplats, fotbollsplan, skogsdunge, trädgård, fritidsstuga, pulkabacke eller park är exempel på ställen där man kan samla kalaset. Barn nuförtiden är så vana vid lekland, bowling, bio och annat att upplevelsen av grillkorv i en snödriva, saft på en filt eller mys runt en öppen eld inte ska underskattas. 
 
 
 
 
2. Samordna och bjussa många
Kolla om det går att ordna kalas tillsammans med någon annan familj i klassen. Eller kanske kan en morbror, farmor eller kompis rycka in? Är man många vuxna (och dessutom utomhus) känns det ofta lättare att hantera många barn. Bjud hela klassen om du har möjlighet. Var inte den som kommer med undanflykter varför man inte kan bjuda den eller den - var istället en förebild och inkludera! Se det som en ynnest att få lära känna ditt barns klasskamrater.  
 
3. Involvera syskon 
Syskon tycker ofta bara att det är roligt att få vara med och fixa. Igår var sexåringen och kompisens storasyster med och involverade sig i lekar, visade vägen i tipspromenaden (den yngre personen avslöjade möjligen svaren på en del frågor) (risk man får ta), hjälpte till att plocka skräp och så vidare. 
 
4. Bjussa på enkelt 
Satsa på att bjussa på sådant som är enkelt att servera. Kanske pastasallad eller något som går att fixa över en eld. Korv och hamburgare är alltid säkra kort. Eller varför inte prickigkorvmackor med varm choklad om det är kyligt ute. Hur mysigt??
 
 
 
 
 
 
5. Skippa tårtan
Eftersom ni är utomhus (jo jag sa ju det) våga skippa tårtan som bara blir bökig att frakta. Satsa på strössliga muffins eller marshmallows om ni grillar. Vi bjöd på S´mores som är en smält marshmallow och en bit choklad mellan två mariekex. MYCKET uppskattat. Godishamburgare sa barnen. 
 
 
 
 
 
6. Lek lekar
Inget kalas utan lekar såklart. Tipspromenad, frågesport, fotbollsbowling, sardinen, dunken, tillverkning av världens största snögubbe eller pulkaåkning är roliga lekar beroende på barnens ålder och årstid. Förbered ganska många lekar som du kan plocka fram ur rockärmen om det skulle behövas. Men plocka även bort aktiviteter om barnen verkar roa sig själva.
 
7. Presentöppning goes game
Även presentöppningen går att göra till en lek genom exempelvis snurra flaskan där en flaska avgör vems present som ska öppnas. Som gäst tycker jag att det är helt legitimt att gå ihop med andra gäster och köpa gemensamma paket. Huvudsyftet med kalas är hur som helst INTE att gästerna ska förse födelsedagsbarnen med massa dyra grejer. Huvudsyftet är en rolig stund tillsammans. 
 
8. Godis
Att gästerna får med sig en påse godis hem är lika givet som pyntat barrträd den 24 december. Kolla om det går att beställa från någon butik. Vi ringer alltid till en konfektyrgrossist i vår stad som plockar ihop allergivänliga påsar utan extra kostnad. Det vill säga vi betalar bara för påsens värde. Så himla smidigt! 
 
9. Back up 
Bra back upp-grejer inför kalaset kan vara extra tröjor, vantar eller filtar om någon gäst fryser. Extra lekar, några extra utifall-att-godispåsar samt en uttänkt inomhusplats ooooom det, Gud förbjude, skulle spöregna, hagla eller Gudrun-blåsa. 
 
10. Budgeten
Jahapp då har du bjussat massa barn på mat, efterrätt, godis, lekar och ditt engagemang vilket förhoppningsvis resulterat i cirka två roliga timmar och hoppla! Det kostade inte speciellt mycket? Kaaaan det vara så att vi nuförtiden tror att ett kalas ska kosta en förmögenhet fast det inte måste göra det? Hm... Obs. Retorisk fråga. 
 
Japp.
 
Det var mina barnkalastips. 
 
 

Fyra olika typer av lekplatsföräldrar

Besök en lekplats och du kan snart urskilja en mängd olika föräldratyper.
 
Jag har vaskat fram fyra olika. 
 
CurlingConny
Först springer barnen, sedan springer Conny och där emellan löper en osynlig navelsträng som Conny har svårt att klippa av. Lekplatser kan vara farliga ställen! I näven på ett barn kan även den minsta sandform bli till ett livsfarligt vapen. Conny ser det också som sin medborgerliga plikt att involvera sig i samtlig kommunikation barn emellan samt aktivt medla i varje potentiell microkonflikt. 

BabblarBibbi
För Bibbi är lekplatsen det nya innestället. Har man inte tid för middagar och uteställen längre får man helt enkelt ta tillfället i akt att socialisera sig på lekplatsen. Bibbi minglar runt med ett osynligt glas Prosecco Pizzolato i handen och ser till att att veta både namn, skostorlek och födelseort på samtliga barn och föräldrar innan hon drar sig tillbaka för efterfest a la smörgåsmellanmål. 
 
ObryddaOlle
ObryddaOlle är CurlingConnys raka motsats. Barn ska härdas tänker Olle när hans barn kastar sand på... Andra barn. ObryddaOlle filterar läten av typen hjääääälp mig upp eller ta faaaart på mig på ett imponernade effektivt sätt. Möjligt är att Olles barn har klivit före i en eller annan rutschkanekö men så har de ä andra sidan från en mycket ung ålder blivit experter på att på egen hand få vilken gunga som helst att pendla. 

iPhoneInga
Inga älskar att besöka lekplatsen - så länge hon får ha telefonen i högsta hugg. Snacka om instagramvänligt ställe! Ungarna i gungan - addera ett filter och tjoff ut på insta. Sandhög med pinne i toppen gu så sött - tjoff ut på insta. När ungarna väl har tröttnat på rutsckanor och ryckiga gungor ja då har Inga samlat ihop 142 nya likes. Win win!
 
Några fler typer?
 
 
 
Spiderfamiljen på en lekplats long time ago. 
 
 

Grattis till vår nioåring!

Imorse firade vi vår 9-åring på födelsedagen med frukost, sång och paket på sängen. 
 
Igår kväll var han så pirrig i magen att jag inte fick säga "godnatt" eftersom han var helt övertygad om att han INTE skulle kunna sova en endaste blund. Istället fick jag lov att säga "godvila". Mindre än en minut efter att jag hade sagt "godvila" sov det begynnande föllsisbarnet som en stock. Jag har nog aldrig varit med om att han har somnat så fort faktiskt? Klockan var inte ens speciellt mycket. Ha! Där ser man vad lite pirr i magen kan krydda sovet. 
 
 
 
 
 
Mest pirrig var nioåringen för att han att önskade sig en egen telefon i present. 
 
Och det fick han. 
 
Begagnad såklart. Laddad med ett kontantkort. 
 
 
 
 
 
Lillebror som tidigare hade överhört vad storebror skulle få i present hade fått stränga förmaningar om att INTE berätta att det skulle bli en telefon. Efter sång och hurrarop deklarerade han således:
 
- Jag tänker INTE säga i vilket paket det ligger en telefon! 
 
Pjuh.
 
Tur att man kan lita på honom. 

Kalasdag

Idag för 9 år sedan vaknade jag med en molande värk i min gravidmage. Eftersom det var sex veckor kvar till beräknat förlossningsdatum (19 oktober vill jag minnas att BF var satt) och jag dessutom var förstföderska hade jag inte en tanke på att det kunde vara förlossningen som hade satt igång. Alltså, inte för en sekund trodde jag det. Men så tyckte jag ju att hela den där ut-ska-snart-en-bebis-komma-grejen var totalt overklig. Jo visst, jag hade en växande mage men det kunde ju även visa sig vara en svårartad fis som hade hamnat på tvären lite för länge, vem visste egentligen? Jag ringde hur som helst in sjuk till jobbet för att kunna vara hemma och ta det chill. 
 
Turligt nog var min man ledig från jobbet just den dagen så vi låg hemma i soffan och körde DVD-maraton av humorprogrammet Morgonsoffan. Inte visste jag att medans jag tog det chill så hade min livmoder sin mest bussy dag någonsin! 
 
På eftermiddagen mötte vi upp några kompisar som också väntade barn och så gick vi på kurs hos försäkringskassan. "Hur man tar ut föräldrapenning" hette den kursen och det enda jag kunde tänka på under hela föreläsningen var att om det är så komplicerat att begära ut föräldrapeng att man måste hålla kurs i det - ja då kanske det är läge att förenkla stystemet?? MEN VAD VET JAG??  
 
Efter kursen köpte vi pizza och käkade hemma hos oss. Little did I know att jag bara cirka sju timmar senare skulle vara mamma till en liten pojke på 2415 gram och 42 cm.
 
Idag är den där gossen cirka 135 cm lång, 30 kilo tung och har storlek 36 i skor.
 
Imorgon fyller han 9 år!
 
Idag hade vi släktkalas. 
 
Så här får man blåsa upp tröga ballonger när man har fött barn: 
 
 
 
 
 
Ballong-bonanza är givet när det vankas födelsedag! 
 
 
 
 
 
 
En Messi-tårta var beställd. 
 
 
 
Nu har vi en mycket nöjd snart 9-åring här hemma som längtar JÄRNET efter att få bli grattad på sängen imorgon bitti.  

Veteraner i sammanhanget

Igår var vi på föräldramöte i skolan. 
 
Vi är ju numera vana skolföräldrar jag och Spiderpapa. 
 
- Här kommer veteranerna! utbrast en av fröknarna när vi stegade in i skolmatsalen. 
- Berätta MER om mig själv! ville jag svara och kände under en sekund av hybris att JAG kunde hålla i mötet istället för rektorn. 
 
Annat var det under första mötet med storebarnets klass. Han var ju vårt första skolbarn, vi var nyinflyttade till området, vi kände typ ingen och sneglade osäkert mot de andra föräldrarna som vant rörde sig mellan klassrummen. 
 
I år var det vi som var de där vana föräldrarna som hejade på alla och ledigt minglade runt. 
 
Lite extra kul var det såklart att besöka sexåringens klassrum. Barnen hade lämnat små lappar till föräldrarna. Sexåringens lapp såg ut så här:
 
 
 
 
 
Till mamma och pappa, Aom Oam hade han skrivit (som ju är Moa såklart, fast på ett annat sätt). Och så hade han målat hjärtan och en mobiltelefon. Möjligen två ting han tänker på när han tänker på sin mamma.
 
Eh... Ja. En lapp att spara helt klart.
 
 

Som ett avsnitt ur GOT

Idag vaknade vi upp till ett avsnitt av Game of Thrones. 
 
Det känns nämligen så när dimman ligger tjock över kvarteret.
 
 
 
 
 
Jag: Grabba era lansar och gränsla era cyklar vi ska till den stora skolan i norr! 
Barnen: Va? 
Jag: Det är vi som är MORGONENS VÄKTARE! 
Barnen: ?
Jag: Vi må se upp för alla vildlingar på skolgården. 
Barnen: ?
Jag: Och zoombiearméer, jättar, drakar och syskon med tveksamma relationer! 
Barnen: Vem är du ens? 
Jag: Eh... Arya Stark?
Barnen: ?
Jag: Sansa? 
Jag: Inte?
Jag: Nä. 

Olika sovpositioner

Med anledning av bilden nedan listade jag 2012 ett antal sovpositioner som ni kan läsa här.
 
 
 
 
 
 
Jag skulle nu, så här sex år senare och ett antal erfarenheter rikare, vilja uttöka listan något: 
 
Låssmeden
Ett större barn viker båda sina (ganska tunga) ben över din midja och låser fast dig. 
 
Köttkudden
Du upplåter ofrivlligt, och till en början omedvetet, din egen mage som kudde åt ett eller flera barn. 
 
Stupet 
Du knuffas så långt ut i sängen att bara en ynka millimeter skiljer mellan dig och avgrunden mot golvet. 
 
Ängen
Den andra föräldern knuffas ut i positionen Stupet och där med uppstår en hel äng av ljuvligt sängutrymme mellan dig övriga familjen (bäst positionen).
 
Adjöken
Det är så trångt mellan täcken och kuddar och familjemedlemmar att du lämnar walk over och lägger dig någon annanstans. 
 
Skruven
Du hamnar mellan två barn i en position som är så sned och skruvad att den torde vara omöjlig*
 
 
* Men så vet vi ju att när det gäller samsovning med barn är INGET omöjligt. 
 
Tidigare inlägg