Fötterna på jorden

I veckan visade jag nioåringen bilderna på oss från tidningen Mama 2011. 
 
 
 
 
 
 
Jag: Titta vad SNYGG mamma är!
Nioåringen: Det ser ut som att du försöker vara cool mamma.
Jag: Jag är ju cool! 
Nioåringen: Som att du vill vara tuff.
Jag: Jag är tuff!
Nioåringen: Fast du ser liksom lite... Ja dryg ut. 
Jag: Fast jag är ju dry... Eller vänta nä. Va?
 
Älskar när barnen inte låter ens ego flyga iväg någonstans <3 
 

Sysslor

Idag kom jag till en punkt då jag kände att det sannerligen är dags för barnen att börja hjälpa till mer hemma. Denna punkt kaaaan har föregåtts av ett långt sommarlov med mycket umgänge och pryttlar över allt. He.
 
Ja. 
 
Så här gick det till: 
 
- Jag skriver två listor med punkter på sysslor som barnen ska göra.
- För att vara rättvis, och lite snäll, låter jag lillebror få några färre punkter på sin lista. Han är ju ändå tre år yngre än sin storebror och är aldrig själv hemma och så där. 
- Jag tillkallar ett familjemöte.
- Jag börjar med att läsa upp lillebrors punkter. 
- Alla nöjda. 
- Jag läser upp storebrors punkter. 
- Lillebror avbryter genom att förolämpat fråga varför inte han får plocka ur diskamaskinen? 
- Vi lägger till diskmaskinsplock på lillebrors lista. 
- Jag fortsätter läsa upp storebrors punkter. 
- När jag är klar är lillebror ännu argare och undrar varför storebror fick många fler punkter??
- Jag förklarar att så himla många fler punkter är det inte.
- Jag läser upp alla punkter igen, fast långsammare, för att se om det gör någon skillnad. 
- Lillebror fortfarande inte nöjd. 
- Vi får kontrollräkna och jämföra alla punkter på varje lista. 
- Storebror har nio punkter och lillebror fem. 
- Lillebror vill ha minst lika många sysslor, helst några fler. 
- Öh?
- Plötsligt handlar diskussionen om att barnen vill göra mer och jag tycker att de ska göra mindre???
- Vi enas till slut om att lillebror ska få tio punkter.
- Lillebror nöjd. 
 
Japp.
 
Vägarna med barn äro outgrundliga.
 
 
 
 
 

Köpa glass med dansk i nacken

Att beställa kulglass med barnen är ofta en intensiv historia när det kommer till olika val av smak, rån eller bägare och eventuell topping. Det blir inte lättare med en tjötig dansk i nacken. 
 
Scenario häromdagen: Vi står i kö till glassdisk. Bakom oss står en pratsugen dansk gubbe.
 
Nioåring: Jag vill ha oreosmak! 
Jag: Det är inte oero det är stracciatella.
Dansk: Jej kän snäkke svensk.
Jag: Okej, hej hej.
Sjuåring: Vad finns det för smaker mamma?
Jag: Det vanliga. Vill du ha choklad?
Nioåring: Vad är stracciatella?
Jag: Vanilj med choklad typ.
Sjuåring: Inte vanilj! 
Dansk: Jej förstår bra svensk. 
Jag: Jag menar att stracciatella är vanilj.
Nioåring: I bägare.
Sjuåring: Jag vill ha rån! 
Jag: Vad vill du ha i rånet?
Dansk: Har ni værit i Dänmark?
Jag: Ja jo det har vi. Nu tar vi rån med jordgubb. 
Tjej i kassan: Var det bra så?
Dansk: Lökken har finneeee stränder...
Jag: Ja jo. 
Tjej i kassan: Tre euro. 
Jag: Nej förlåt, vi är inte klara. Vi ska ha en glass till. 
Sjuåring: Jag vill nog ha bägare förresten. 
 
Osv osv osv.
 
 
 
 
 
 
TILL SLUT kom vi därifrån med någon slags beställning och utan en dansk i nacken.
 

Firad i förskott

Igår firade vi blivande 7-åring. Han fyller ju år 10 juli men vi samlade släkten igår eftersom allt mellan midsommar och sista juli är vanskliga kalasdatum. 
 
Födelsedagsbarnet fick önska tårta enligt tradition. I år blev det en med jordgubb och vit choklad (till mammans lycka). 
 
Självklart ser ni att tårtan har ett Overwatchmärke. Givetvis vet ni att Overwatch är ett tv-spel. 
 
 
 
 
 
Givetvis vet ni också att den grå figuren på sidan heter Genji. Det är inget ni behöver googla eller fråga ett barn mer allmänbildad än ni. Neeeej då. 
 
 
 
 
 
Vi fick leka tetris med varandra för att få plats i vårt pyttelilla vardagsrum. Har vi fler än två gäster (igår var vi över 20 personer) eller tar in en julgran måste vi möblera om. Men finns det hjärterum så, ja ni vet. 
 
 
 
 
Ni minns kanske att jag brände min hand på kokande kaffe när minsta barnet fyllde 5 år? Igår var det min brors tur att bränna handen - även han på kokande kaffe. Ursäkta men vad händer? Är det här en ocharmig tradition vi håller på att sätta i rullning?? Vems hand står näst på tur??
 
Jag fotade inte brännskadan.
 
Jag fotade mig själv istället. 
 
 
 
 
Efter ett 2012-quiz blev det fotbollsstraff-turnering efter önskemål av födelsedagsbarnet. Snart stod regnet som spön i backen men spelarna kämpade på och sprang inomhus vart efter de åkte ut ur turneringen. 
 
 
 
 
Så fint med kalas ändå.
 
Att omringas av människor som älskar en. Att få massor av uppmärksamhet, sång, tårta och presenter såklart. Det är alla barn sannerligen värda att få uppleva.

Skolavslutning

Idag har barnen haft skolavslutning.
 
Båda barnen byter lärare efter sommarlovet. Nioåringen börjar ju mellanstadiet och sexåringen går vidare från sin förskolelärare Eva. Hon är en fantastisk första fröken! Rätt person på rätt plats. 
 
När sexåringen skulle till skolan efter några dagars vab för ett tag sedan utbrast han:
 
– Mamma det ska bli så roligt att gå till skolan för Eva kommer bli SÅ glad! 
 
När man säger så spontant, då har man en fröken som får en att känna sig välkommen <3
 
Efter avslutningen mötte vi upp Matilda med familj och käkade thai-mat. 
 
 
 
 
 
 
Sen köpte sexåringen en sommapresent till lill-kusinen för sina egna pengar. En rosa spade. Lill-kusin verkade mycket nöjd och började genast att gräva med den i stengolvet.
 
 
 
 
 
Jag köpte mig ett par air pods.
 
– Välkommen in i den trådlösa sekten, antar jag att en del av er säger nu. 
 
 
 
 
Nu ska vi montera kökslådor, avverka en fotbollsträning och sedan grilla. 
 
Snart semester!!

Digitalt dyslektisk och magisk fe

Idag har det varit fotbollsmatch för nioåring och träning för sexåring. Jag var SÅ nöjd över att  kunna tajma båda sakerna då sexåringens träning börjar halv tio och samling för matchen var 09:45 på samma ställe (Spiderpapa ej hemma).
 
– Då hinner sexåringen träna en timma och sedan har vi en kvart till godo, tänkte jag.
 
Jo. Bara det att mellan halv tio och 09:45 skiljer det inte alls en timma och en kvart. Det skiljer bara en kvart! Det här med att tänka helt fel när tider anges digitalt är inget ovanligt för mig. Jag tror att jag är digitalt dyslektisk helt ärligt??
 
Vi löste det med samåkning hur som helst. 
 
Efter sexåringens träning rejsade vi till matchen. Jag hade givetvis med mig korvväskan.  
 
 
 
 
 
 
– Mamma jag är HUNGRIG! hörde jag ett småsyskon säga. 
– Jag kan tyvärr inte trolla fram mat, suckade mamman.
 
Tur då att JAG kunde trolla fram mat! 
 
Ha!
 
– Vill du ha en korv med bröd? frågade jag barnet. 
 
Det ville han. 
 
Snacka om att dyka upp som en magisk korv-fe.
 
Nej jag vet att det kanske inte låter så glamouröst att vara en korv-fe och det finns antagligen andra typer av feer som står högre i rang. Men jag gladde barnet och mamman idag, det ska ni veta.

Klassfotboll och mors dag

Idag har det varit klassfotboll. Det vill säga skolklasser i Skövde kommun spelar fotboll mot varandra. 
 
 
 
 
 
 
Jag har alltid tyckt att klassfotbollen har varit en jätterolig grej men i år spelade båda barnen och vi sprang skytteltrafik mellan planerna. Det var tyvärr mest stressigt. Jag hade dessutom volonterat som tränare för 6-åringens klass (tillsammans med ett gäng andra föräldrar, som tur var).
 
 
 
 
 
 
Barnen hade roligt (viktigast) men jag var glad när det var över. 
 
Sen har jag blivit uppvaktad på mors dag! Jag fick blommor, en tidning, min favoritchoklad (!!) och två teckningar. En teckning föreställde en pussemoji med lillkusinens tänder (två tänder där uppe och två tänder där nere). Den andra teckningen föreställde Mona-Lisa och hennes kluriga leende. Det är aldrig fel att pilla in Mona Lisa på ett hörn. Kan jag tycka.
 
 
 
 
 
 
Jag blev mycket glad för uppvaktningen <3
 

Syskonbråk

Skollov (påskvarianten just nu) är lika med syskon som... Ja. Testar varandra. I alla fall i vårt hushåll. Och det är väl som det ska vara, antar jag. 
 
Idag dukade jag fram lunch till hungriga barn medan jag själv skulle hoppa in en snabbis i duschen.
 
– Snälla, sitt nu och ät och börja inte bråka med varandra, bad jag med min allra snällaste mammaröst.
 
Barnen lovade. 
 
Sen hoppade jag in i duschen men tro sjutton gick det knappt en minut innan jag hörde hur ungarna hade rykt ihop. 
 
– A men va...  
 
Jag stängde av duschen och klampade ut från badrummet redo att säga ett sanningens ord till mina barn. I köket möttes jag av två MYCKET muntra barn som glatt utropade:
 
– PRANKAD!!
 
Sedan skrattade de högt och länge och mer enat än någonsin.
 
?
 
 
 
 
A ja.
 
Kul att man med sin blotta uppenbarelse kan förena människor. Antar jag??

Cykelträff

Igår var första dagen på påsklovet. Jag och barnen bestämde med några kompisar att åka upp till Billingen för att cykla och fika. 
 
Vid lunch sms:ade jag kompisen.  
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja, mina barn höll alltså på att ta kål på varandra så vi åkte upp tidigare än bestämt, för allas trevnad. 
 
Vi har förresten investerat i ett cykelställ till bilen. Jag känner redan nu att det är årets absolut bästa investering förutom korvväskan.
 
 
 
 
På Billingen gick vi en promenad i naturen medan barnen cyklade.
 
Efter en stund stannade vi och fikade i solen. Efter fikapausen totaltröttnade de stora barnen på utevistelsen och började yra om Fortnite och Fifa. Men de små barnen lekte glatt i skogen så där som bara två sexåringar som kommer riktigt bra överens kan göra.
 
 
 
 
Gullisar. 
 
För oss vuxna var det coffee time minst tre gånger. 
 
 
 
 
En bra första påsklovsdag ändå. 
 

Sabotage

Mina barn verkar ha ingått i någon slags komplott för varje gång jag ber dem ta en bild på mig så uppstår mer eller mindre subtila sabotage??
 
Det kan antingen handla om att de zoomar in mitt fejs på partikelnivå trots att jag uttryckligen säger att jag inte vill ta en selfie av mina porer. Eller så är det någon som klänger sig fast vid mina ben?!
 
 
 
 
 
 
 
Ni förstår.
 
En bloggmamma kan bli utbränd för mindre!!

Tro på dig själv!

 Nioåringen kände sig lite osäker på en uppgift häromdagen. Jag pepptalkade. 
 
- Du kommer fixa det galant! peppade jag. 
- Men tänk om... funderade nioåringen. 
- Om inte du tror på dig själv vem ska då göra det? undrade jag retoriskt. 
 
Då hörde vi sexåringen från ett annat rum. 
 
- DU MAMMA! ropade han. DU TROR JU! 
 
Eh ja.
 
Förvisso sant. 
 
 
Personen som tror. 

Sämst mamma punkt se

Usch. Den här söndagen startade inte alls bra. 
 
Jag känner mig som sämst mamma i stan på grund av urkass tålamod. Ibland kan jag se så tydligt hur det är min reaktion på något som vevar upp en konflikt som inte ens hade behövt bli så stor om jag bara hade tagit ett extra andetag. Well that escalated quickly kan jag liksom höra en röst inom mig mumla.
 
Att säga förlåt och förklara varför man blev arg hjälper såklart men jag kan bli så ångestfylld och verkligen känna mig som en extremt världssämst förälder. 
 
Lite lustigt att jag kort efter bråket imorse skulle kolla en sak i vår bokhylla och drog ut den här boken, av en slump.
 
 
 
 
Jag visste inte ens att jag hade den boken hemma. Jag måste ha fått den i något pressutskick-sammanhang? 
 
Jag slog upp en sida på måfå och läste dessa rader.
 
 
 
 
 
Alltså... Vad är oddsen? 
 
Jag tror att någon försöker få mig att må lite bättre.
 
 

Alla hjärtans dag

Efter leklandet tog vi oss in till Karlstad city och checkade in på hotell. Jag matchade läpparna med mössan.
 
 
 
 
Vi gick på stan en sväng och jag fiskade dialekt. ÄLSKAR VÄRMLÄNDSKA!
 
Sen köpte jag en Alla hjärtans dag-present till mig själv. 
 
 
 
 
Vi hade bokat bord på restaurang. Jag fick massor av bra restaurangtips på Instagram och till slut föll valet på Ll´amice. Så mysigt ställe och jättegod mat! 
 
 
 
 
Nioåringen är ju zero konstigheter att ha med sig ut på lokal numera. Sexåringen har lite mer myror i benen men han skötte sig också jättebra. För några år sedan hade vi hunnit välta ut tre glas dricka, bränna all surf på telefonen plus byta kläder på minst en person i sällskapet innan maten ÄNTLIGEN kom. Och varje gång undrade jag vad i hela friden vi skulle UT och äta för?? Men ja, jag kan med några års facit i hand konstatera att jag har haft kort minne mellan varven och aldrig varit rädd för att ta med barnen på saker. Jag har stundom slitit mitt hår ja - men vi har också haft mycket KUL. 
 
Ikväll var en supermysig kväll.
 
När vi skulle gå fick vi med oss en pizza. Kocken kom ut från köket och frågade om vi ville ha med oss den då det blivit en felbeställning. Så gulligt <3 Nu har vi snacks på hotellrummet.
 
 
 

Sportlov

Det är sportlov i Skövde.
 
Vi inledde ledigheten med ett besök på Baltazar sience center. Vi har årskort där så det är min go to när vi vill ha något att göra men inte riktigt vet vad. 
 
Självklart var korv-väskan med. 
 
– Let´s go bitches! sa jag till barnen och slängde väskan över axeln. 
 
INTE.
 
Men det hade inte varit omöjligt för man blir VÄLDIGT tuff och cool med den här typen av väska. 
 
 
 
 
 
 
Barnen åt tre korv med bröd var = noll kronor. Eller ja, jag betalade ju för korven och brödet i mataffären förstås men ändå. Typ noll kronor. Istället för 15 kr styck.
 
Lite senare fikade vi kärleksmums som jag hade bakat hemma så det kostade också noll kronor. Typ. Kärleksmums ska för övrigt vara kladdiga innuti, då blir de absolut godast. Ta det rådet från en som är erfaren.
 
 
 
 
 
Vi hade med oss festis, kaffe och frukt också. Obs! Vi åt inte bara, vi gjorde annat också. Och ja jag måste alltså rabbla upp allt som jag idag har "sparat in" på. Och ja, jag är medveten om att jag eventuellt är den enda som är imponerad av mig och att intresseklubben i detta nu för anteckningar. 
 
 
 
 
 
Imorgon ska vi åka skridskor och jag funderar redan över vad jag kan lägga för spännande i korv-väskan. Kanske ska jag festa till det med köttbullar och makaroner???
 
JAG HÅLLER ER UPPDATERADE!

Frukostvanor

Imorse ville mina barn ha korvstroganoff till frukost. Jag var på väg att utbrista NEJ men sedan kände jag - varför inte?
 
Så dom fick korvstroganoff.
 
 
 
 
 
 
Gårdagens alltså. Jag ställer mig inte och lagar middag innan klockan sju på morgonen, givetvis. 
 
Jag har väl förresten nämnt min moster som sedan urminnes tider startar varje morgon med en kaffe och en kaka på sängen?? Det är eventuellt den vana som jag mest av allt i världen önskar kopiera. 
 

Godmorgon!

Jag vaknade imorse och tyckte att det kändes som att någon låg och tittade på mig... 
 
 
 
 
 
Mycket riktigt. 
 
Landis. 
 
Han heter så. Designad av sexåringen. Ständigt smajlande. Ständigt närvarande. 
 

Till Kenza

Jag blev så glad när jag såg att Kenza är gravid! Jag har ju följt Kenza sedan for ever och träffat henne två minuter en gång så vi känner ju varandra <3
 
 
 
 
 
I egenskap av väldigt erfaren bloggmamma (jo faktiskt) tänkte jag dela med mig av några kommentarer som du Kenza med största sannolikhet kommer få eller redan har fått.
 
Fem sannolika kommentarer en gravid bloggare får:
 
1. Jag visste det-kommentaren
Du berättar på bloggen att det ligger ett frö i din mage och merparten av läsarna skriver grattis på ett normalt vis medan några är snabba att triumferande ropa JAG VISSTE DET! För de har nämligen under en längre tid "förstått" att du har varit gravid, de har "sett" det på dig. I inlägget för två år sedan där du skrev att du gick på bio så läste de en graviditet mellan raderna. Strunt samma i din glada nyhet för nu ska allt ljus falla på deras inbillade insikt om din livmoder. 
 
2.  Skrämsel-kommentaren 
Många kommer vilja skrämma dig kring vad du får och inte får göra som gravid. Det finns nämligen universella regler här. Nu snackar vi inte rök och krök utan mindre självklara saker som att man inte får sätta upp håret, inte får gå snabbare än en halt pensionär, inte äta morötter efter klockan 15 eller annat kreativt. Skrämselpropagandan kommer naturligtvis förpackad i "välmening".
 
3. Sluta klaga-kommentaren
Samma sekund som stickan plussar förbrukar du din rätt att någonsin tycka att något är jobbigt igen. Kan du inte sova och måste kissa var femte minut? SLUTA GNÄLL! Foglossning from hell? SÅNT FÅR MAN TA! Inte kunnat bajsa på femton dagar? DET SKULLE DU TÄNKT PÅ INNAN!
 
4. Kropps-kommentaren 
Som gravid blir kroppen snabbt allmängods. Sociala koder suddas ut och folk tycker att det är fritt fram att kommentera att din mage är för stor, för liten, för sned, för rund, för spetsig, för låg, för hög... PJUH! En del kommer jämföra dig med grannens kusins han-hamster som är i samma vecka som du och sedan klubba dig till den med onormal graviditet. 
 
5. Mom shaming-kommentarerna
När bebis är ute går starten för vad som idag har ett ord (på "min tid" fanns inte det ordet) - nämligen MOM SHAMING. Här viftas det vilt med röd flagg vid minsta lilla egentid och alla applicerar sina egna erfarenheter på DIG. Vad som har fungerat för en miljon olika, unika föräldrar ska även fungera för ditt föräldraskap. Du ska tycka, känna och göra samma sak. Personerna som skammar måste inte ens ha barn själva. Nej nej, för aldrig är man en så bra, energifylld och insiktsfull förälder som när man har noll barn. 
 
Du hanterar allt detta: Genom att lyssna till dig själv och dina känslor. Och radera löpande. 
 
Du kommer också få och har säkert fått: SÅÅÅÅ mycket stöd! Jag har fått så mycket kärlek, pepp och bra råd under mina år som bloggande förälder. Merparten av alla läsare vill genuint väl, har förmågan att tänka utanför sin egen sfär och sänder BARA kärlek. Det är naturligtvis DET som du ska ta fasta på
 
Löööve <3

Samsovningsdrömmen!

Okej nu säger jag det.
 
Jag älskar samsovning! Jag är en natural born sämsover (uttalat med amerikansk accent). Det är det mest trygga och mysiga jag vet när jag får sova med mina barn tätt intill. Det händer inte varje natt men när det händer så är det så innerligt mysigt.
 
Men det har inte alltid känts så. 
 
Jag minns att jag som förstagångsmamma kunde känna skam och misslyckande för att min bebis inte ville sova i egen säng. Det kändes som att alla andra "skröt" om hur deras barn sov i eget rum från start men mitt barn ville bara vara nära 24 timmar om dygnet? Vad hade jag gjort för fel??
 
Svar: Inget fel!
 
Såklart.
 
Snarare hade jag fött ett helt naturligt barn. Klart som tusan att man sover tryggt med någon man knutit ann till? Precis som det är normalt och helt okej att inte vilja samsova. Såklart.
 
Hur som helst snubblade jag över den här samsovningsdrömmen på Facebook.
 
 
 
 
Källa: Här
 
 
 
Här snackar vi familjesäng variant DOPAD!
 
Med tanke på att det enda syfte spjälsängar någonsin hade hos oss var "opraktisk garderob" så förstår jag inte varför vi inte tänkte på att bygga det här?? 
 

Gullighet i kvadrat

Jag såg det här bedårande klippet hos Regina.
 
Ett barn som ska säga ice cream och möjligen uppfinner sitt eget ord.
 
 
 
 
Så sött! <3
 
Det påminner mig om vårt ena kid. När han var i treårsåldern och skulle säga flygplan sa han "shosho no no nen". Exakt så! 
 
Vi ba: Säg flygplan. 
Han: Shosho no no nen!
Vi: Flyyyyygplan. 
Han: Shosho no no nen!
 
Inte så likt kanske men A for effort.
 
Eller när det andra kiddet var mini och skulle säga motorbåt men sa "monnobåt" och dessutom alltid hakade upp sig lite på själva motorn och ut kom mono mono mono MONOBÅT!
 
Älskarvärda minnen som barnen ofta vill att vi berättar om. 

Fackeltåg nej tack

Igår åkte vi upp till Billingen i Skövde för att delta i ett fackeltåg. Plus kolla in lite andra aktiviteter som skulle hålla till där uppe. 
 
– Gud så mysigt! tänkte jag.
– Herregud ta mig härifrån! tänkte jag efter två minuter på plats.
 
10 ingredienser som inte bidrog till trevlighet:
 
1. Isvindar
2. Duggregn
3. Kolmörker
4. SJUKT mycket folk
5. Brinnande facklor prick över allt
6. Eld i olika nivåer pga både barn och vuxna bar på facklor (ink jag och mina barn)
7. Fluffiga vinterjackor över allt 
8. Att din jacka slickas av random barns eld så fort du inte aktar dig
9. Att du själv råkar slicka en random tants permanent med din egen eld så fort du inte aktar dig
10. Orkar inte ens tänka på hur lättantändlig en torr permanent antagligen är  
 
 
 
 
Alltså förlåt, jag älskar Billingen och vi är ofta där men jag insåg att jag helst inte är där samtidigt som tusen andra personer i kombination med eld i olika nivåer. 
 
Japp. Då vet jag det.
Tidigare inlägg