Barn är skrämmande

Barn är så tysta!

Ja, alltså när dom går. Barnsteg hörs liksom inte?? Inte på våra golv i alla fall.
 
Vissa morgnar stiger jag upp före barnen. Eller ja, typ alla morgnar. Jag sätter mig vid köksbordet och dricker en kopp kaffe i stilla ensamhet. Plötsligt skymtar jag en rörelse i ögonvrån... Jag kan höra någon andas...
 
- HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP! En mördare!
 
Skriker jag inombords. 
 
Men det är visst ingen mördare, det är bara en sexårig miniperson som utan förvarning har glidit upp bakom mig likt en morgonrufsig vålnad.
 
Lika läskigt varje gång. 
 
 
 
 

Gullegrannen

Igår kom grannen och stack till barnen var sin tjuga. 
 
Han ville ge det som tack för att han fick plocka äpplen ur våra ge bort-hinkar och som beröm för fint skriven varsågod-lapp. 
 
– Här får ni för att ni är så goa, sa grannen. 
– Tack! sa barnen. 
– BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖL! sa mamman som blev alldeles varm och blödig i hjärtat. 
 
 
 
 
 
 
Inte för att grannen behövde ge barnen pengar. Det är ju självklart att ska kunna vara givmild eller hjälpa till utan ersättning. 
 
Men så fick jag den här kloka kommentaren på Instagram.
 
 
 
 
 
 
 
Och det är ju också sant.
 

Synskarpt intresse

Sedan det kom till mina barns kännedom att det finns en liten grej som heter "lins", som folk kan använda istället för glasögon, har dom odlat ett oerhört stort intresse och en fascination kring detta. 
 
Vi har googlat information om linser, tittat på bilder på linser och Youtubat diverse "så sätter du in linser"-tutorials med en överlappning i "jag testar färgade linser"-vloggar. 
 
När jag avslöjade att det finns en linsbärare i barnens absoluta närhet var det som att jag just hade berättat att vi vunnit på lotto. 
 
- Vem DÅÅÅÅÅ? ville barnen omedelbart veta. 
- Er morbror, svarade jag.
- Mamma vi måste åka dit! krävde barnen. 
 
Så vi fick helt enkelt åka hem till min bror och agera live-publik när han satte i sina linser. 
 
Sann historia. 
 
Och så pratar folk om badhus och lekland??
 
 
 
 

Varning för skryt!

Klockan 07:50 imorse preciiiis när jag och barnen klev utanför dörren för att ta oss till skolan kände jag hur det var något som började krafsa i bakhuvudet på mig. Någon slags mental påminnelse.... Jag stannade upp och lät minnet krafsa sig längre fram i hjärnbalken och BAAM! Jag mindes. Jag skulle ju ha föräldrasamtal med sexåringens fröken klockan 08:00! Om TIO minuter!
 
Det hade väl inte känts så stressigt om det inte vore för att jag jobbar hemma idag och vid hemmajobb fixar jag mig aldrig innan jag lämnar barnen. Så där stod jag på trappan med skitigt hår, myskläder och oborstade tänder. 
 
- Vänta en sekund! tjoade jag till kidsen som stod och luftgasade med sina cyklar på trottoaren. 
 
Jag rusade in. Deodorantade tänderna och borstade armhålan i blixtens hastighet (eller om det var tvärt om) samtidigt som jag knäppte på mig en BH och drog en borste genom håret. 
 
Väl på skolan följde 40 minuter av extrem föräldrastolthet. Jo jag vet, man är partisk sitt eget barn så ta mig med en nypa salt. Men han fick så många fina ord sagda om sig, vår sexåring. 
 
Han är en snäll kille men bakom det mjuka finns en stor integritet och det gör mig så himla stolt! Och lugn. Han gillar att prata och tar gärna ordet men inte på bekostnad av andra. Han är musikalisk och gillar att sjunga. Han tycker att allt i skolan är roligt och tar sig an läroböckerna med samma energi som han tar sig an lekarna på rasten. Han leker gärna med olika barn, både tjejer och killar och väljer "gäng" baserat på aktiviteten snarare än personerna. 
 
Som förälder kan jag säga att sexåringens skolstart har gått över förväntan. Han var så himla redo.
 
Japp. Resten av dagen ska jag koda ihop en sajt med adressen STOLTSÅJAGSPRICKER.se
 
Så vet ni var ni har mig. 
 
Över och ut. 
 
 
 

Tips till barnkalas

Igår hade vi kalas för nioåringen och hans klass. Vi ordnar alltid kalas tillsammans med en kompis som fyller år med bara en dags mellanrum. Perfekt! Med anledning av det tänkte jag ge några barnkalastips som kanske kan inspirera någon förälder eller två där ute.
 
1. Var utomhus 
Supertips nummer ett som alla mina andra tips kommer baseras på - förlägg kalaset UTOMHUS! Japp. Ni hörde rätt. Jo jag vet att Sverige är väderberoende men så länge det inte spöregnar, haglar eller stormen Gudrun gör återbesök är det kläder efter väder som gäller. Även vintertid kan man vara ute (tro det eller ej). En lekplats, fotbollsplan, skogsdunge, trädgård, fritidsstuga, pulkabacke eller park är exempel på ställen där man kan samla kalaset. Barn nuförtiden är så vana vid lekland, bowling, bio och annat att upplevelsen av grillkorv i en snödriva, saft på en filt eller mys runt en öppen eld inte ska underskattas. 
 
 
 
 
2. Samordna och bjussa många
Kolla om det går att ordna kalas tillsammans med någon annan familj i klassen. Eller kanske kan en morbror, farmor eller kompis rycka in? Är man många vuxna (och dessutom utomhus) känns det ofta lättare att hantera många barn. Bjud hela klassen om du har möjlighet. Var inte den som kommer med undanflykter varför man inte kan bjuda den eller den - var istället en förebild och inkludera! Se det som en ynnest att få lära känna ditt barns klasskamrater.  
 
3. Involvera syskon 
Syskon tycker ofta bara att det är roligt att få vara med och fixa. Igår var sexåringen och kompisens storasyster med och involverade sig i lekar, visade vägen i tipspromenaden (den yngre personen avslöjade möjligen svaren på en del frågor) (risk man får ta), hjälpte till att plocka skräp och så vidare. 
 
4. Bjussa på enkelt 
Satsa på att bjussa på sådant som är enkelt att servera. Kanske pastasallad eller något som går att fixa över en eld. Korv och hamburgare är alltid säkra kort. Eller varför inte prickigkorvmackor med varm choklad om det är kyligt ute. Hur mysigt??
 
 
 
 
 
 
5. Skippa tårtan
Eftersom ni är utomhus (jo jag sa ju det) våga skippa tårtan som bara blir bökig att frakta. Satsa på strössliga muffins eller marshmallows om ni grillar. Vi bjöd på S´mores som är en smält marshmallow och en bit choklad mellan två mariekex. MYCKET uppskattat. Godishamburgare sa barnen. 
 
 
 
 
 
6. Lek lekar
Inget kalas utan lekar såklart. Tipspromenad, frågesport, fotbollsbowling, sardinen, dunken, tillverkning av världens största snögubbe eller pulkaåkning är roliga lekar beroende på barnens ålder och årstid. Förbered ganska många lekar som du kan plocka fram ur rockärmen om det skulle behövas. Men plocka även bort aktiviteter om barnen verkar roa sig själva.
 
7. Presentöppning goes game
Även presentöppningen går att göra till en lek genom exempelvis snurra flaskan där en flaska avgör vems present som ska öppnas. Som gäst tycker jag att det är helt legitimt att gå ihop med andra gäster och köpa gemensamma paket. Huvudsyftet med kalas är hur som helst INTE att gästerna ska förse födelsedagsbarnen med massa dyra grejer. Huvudsyftet är en rolig stund tillsammans. 
 
8. Godis
Att gästerna får med sig en påse godis hem är lika givet som pyntat barrträd den 24 december. Kolla om det går att beställa från någon butik. Vi ringer alltid till en konfektyrgrossist i vår stad som plockar ihop allergivänliga påsar utan extra kostnad. Det vill säga vi betalar bara för påsens värde. Så himla smidigt! 
 
9. Back up 
Bra back upp-grejer inför kalaset kan vara extra tröjor, vantar eller filtar om någon gäst fryser. Extra lekar, några extra utifall-att-godispåsar samt en uttänkt inomhusplats ooooom det, Gud förbjude, skulle spöregna, hagla eller Gudrun-blåsa. 
 
10. Budgeten
Jahapp då har du bjussat massa barn på mat, efterrätt, godis, lekar och ditt engagemang vilket förhoppningsvis resulterat i cirka två roliga timmar och hoppla! Det kostade inte speciellt mycket? Kaaaan det vara så att vi nuförtiden tror att ett kalas ska kosta en förmögenhet fast det inte måste göra det? Hm... Obs. Retorisk fråga. 
 
Japp.
 
Det var mina barnkalastips. 
 
 

Fyra olika typer av lekplatsföräldrar

Besök en lekplats och du kan snart urskilja en mängd olika föräldratyper.
 
Jag har vaskat fram fyra olika. 
 
CurlingConny
Först springer barnen, sedan springer Conny och där emellan löper en osynlig navelsträng som Conny har svårt att klippa av. Lekplatser kan vara farliga ställen! I näven på ett barn kan även den minsta sandform bli till ett livsfarligt vapen. Conny ser det också som sin medborgerliga plikt att involvera sig i samtlig kommunikation barn emellan samt aktivt medla i varje potentiell microkonflikt. 

BabblarBibbi
För Bibbi är lekplatsen det nya innestället. Har man inte tid för middagar och uteställen längre får man helt enkelt ta tillfället i akt att socialisera sig på lekplatsen. Bibbi minglar runt med ett osynligt glas Prosecco Pizzolato i handen och ser till att att veta både namn, skostorlek och födelseort på samtliga barn och föräldrar innan hon drar sig tillbaka för efterfest a la smörgåsmellanmål. 
 
ObryddaOlle
ObryddaOlle är CurlingConnys raka motsats. Barn ska härdas tänker Olle när hans barn kastar sand på... Andra barn. ObryddaOlle filterar läten av typen hjääääälp mig upp eller ta faaaart på mig på ett imponernade effektivt sätt. Möjligt är att Olles barn har klivit före i en eller annan rutschkanekö men så har de ä andra sidan från en mycket ung ålder blivit experter på att på egen hand få vilken gunga som helst att pendla. 

iPhoneInga
Inga älskar att besöka lekplatsen - så länge hon får ha telefonen i högsta hugg. Snacka om instagramvänligt ställe! Ungarna i gungan - addera ett filter och tjoff ut på insta. Sandhög med pinne i toppen gu så sött - tjoff ut på insta. När ungarna väl har tröttnat på rutsckanor och ryckiga gungor ja då har Inga samlat ihop 142 nya likes. Win win!
 
Några fler typer?
 
 
 
Spiderfamiljen på en lekplats long time ago. 
 
 

Grattis till vår nioåring!

Imorse firade vi vår 9-åring på födelsedagen med frukost, sång och paket på sängen. 
 
Igår kväll var han så pirrig i magen att jag inte fick säga "godnatt" eftersom han var helt övertygad om att han INTE skulle kunna sova en endaste blund. Istället fick jag lov att säga "godvila". Mindre än en minut efter att jag hade sagt "godvila" sov det begynnande föllsisbarnet som en stock. Jag har nog aldrig varit med om att han har somnat så fort faktiskt? Klockan var inte ens speciellt mycket. Ha! Där ser man vad lite pirr i magen kan krydda sovet. 
 
 
 
 
 
Mest pirrig var nioåringen för att han att önskade sig en egen telefon i present. 
 
Och det fick han. 
 
Begagnad såklart. Laddad med ett kontantkort. 
 
 
 
 
 
Lillebror som tidigare hade överhört vad storebror skulle få i present hade fått stränga förmaningar om att INTE berätta att det skulle bli en telefon. Efter sång och hurrarop deklarerade han således:
 
- Jag tänker INTE säga i vilket paket det ligger en telefon! 
 
Pjuh.
 
Tur att man kan lita på honom. 

Kalasdag

Idag för 9 år sedan vaknade jag med en molande värk i min gravidmage. Eftersom det var sex veckor kvar till beräknat förlossningsdatum (19 oktober vill jag minnas att BF var satt) och jag dessutom var förstföderska hade jag inte en tanke på att det kunde vara förlossningen som hade satt igång. Alltså, inte för en sekund trodde jag det. Men så tyckte jag ju att hela den där ut-ska-snart-en-bebis-komma-grejen var totalt overklig. Jo visst, jag hade en växande mage men det kunde ju även visa sig vara en svårartad fis som hade hamnat på tvären lite för länge, vem visste egentligen? Jag ringde hur som helst in sjuk till jobbet för att kunna vara hemma och ta det chill. 
 
Turligt nog var min man ledig från jobbet just den dagen så vi låg hemma i soffan och körde DVD-maraton av humorprogrammet Morgonsoffan. Inte visste jag att medans jag tog det chill så hade min livmoder sin mest bussy dag någonsin! 
 
På eftermiddagen mötte vi upp några kompisar som också väntade barn och så gick vi på kurs hos försäkringskassan. "Hur man tar ut föräldrapenning" hette den kursen och det enda jag kunde tänka på under hela föreläsningen var att om det är så komplicerat att begära ut föräldrapeng att man måste hålla kurs i det - ja då kanske det är läge att förenkla stystemet?? MEN VAD VET JAG??  
 
Efter kursen köpte vi pizza och käkade hemma hos oss. Little did I know att jag bara cirka sju timmar senare skulle vara mamma till en liten pojke på 2415 gram och 42 cm.
 
Idag är den där gossen cirka 135 cm lång, 30 kilo tung och har storlek 36 i skor.
 
Imorgon fyller han 9 år!
 
Idag hade vi släktkalas. 
 
Så här får man blåsa upp tröga ballonger när man har fött barn: 
 
 
 
 
 
Ballong-bonanza är givet när det vankas födelsedag! 
 
 
 
 
 
 
En Messi-tårta var beställd. 
 
 
 
Nu har vi en mycket nöjd snart 9-åring här hemma som längtar JÄRNET efter att få bli grattad på sängen imorgon bitti.  

Veteraner i sammanhanget

Igår var vi på föräldramöte i skolan. 
 
Vi är ju numera vana skolföräldrar jag och Spiderpapa. 
 
- Här kommer veteranerna! utbrast en av fröknarna när vi stegade in i skolmatsalen. 
- Berätta MER om mig själv! ville jag svara och kände under en sekund av hybris att JAG kunde hålla i mötet istället för rektorn. 
 
Annat var det under första mötet med storebarnets klass. Han var ju vårt första skolbarn, vi var nyinflyttade till området, vi kände typ ingen och sneglade osäkert mot de andra föräldrarna som vant rörde sig mellan klassrummen. 
 
I år var det vi som var de där vana föräldrarna som hejade på alla och ledigt minglade runt. 
 
Lite extra kul var det såklart att besöka sexåringens klassrum. Barnen hade lämnat små lappar till föräldrarna. Sexåringens lapp såg ut så här:
 
 
 
 
 
Till mamma och pappa, Aom Oam hade han skrivit (som ju är Moa såklart, fast på ett annat sätt). Och så hade han målat hjärtan och en mobiltelefon. Möjligen två ting han tänker på när han tänker på sin mamma.
 
Eh... Ja. En lapp att spara helt klart.
 
 

Som ett avsnitt ur GOT

Idag vaknade vi upp till ett avsnitt av Game of Thrones. 
 
Det känns nämligen så när dimman ligger tjock över kvarteret.
 
 
 
 
 
Jag: Grabba era lansar och gränsla era cyklar vi ska till den stora skolan i norr! 
Barnen: Va? 
Jag: Det är vi som är MORGONENS VÄKTARE! 
Barnen: ?
Jag: Vi må se upp för alla vildlingar på skolgården. 
Barnen: ?
Jag: Och zoombiearméer, jättar, drakar och syskon med tveksamma relationer! 
Barnen: Vem är du ens? 
Jag: Eh... Arya Stark?
Barnen: ?
Jag: Sansa? 
Jag: Inte?
Jag: Nä. 

Olika sovpositioner

Med anledning av bilden nedan listade jag 2012 ett antal sovpositioner som ni kan läsa här.
 
 
 
 
 
 
Jag skulle nu, så här sex år senare och ett antal erfarenheter rikare, vilja uttöka listan något: 
 
Låssmeden
Ett större barn viker båda sina (ganska tunga) ben över din midja och låser fast dig. 
 
Köttkudden
Du upplåter ofrivlligt, och till en början omedvetet, din egen mage som kudde åt ett eller flera barn. 
 
Stupet 
Du knuffas så långt ut i sängen att bara en ynka millimeter skiljer mellan dig och avgrunden mot golvet. 
 
Ängen
Den andra föräldern knuffas ut i positionen Stupet och där med uppstår en hel äng av ljuvligt sängutrymme mellan dig övriga familjen (bäst positionen).
 
Adjöken
Det är så trångt mellan täcken och kuddar och familjemedlemmar att du lämnar walk over och lägger dig någon annanstans. 
 
Skruven
Du hamnar mellan två barn i en position som är så sned och skruvad att den torde vara omöjlig*
 
 
* Men så vet vi ju att när det gäller samsovning med barn är INGET omöjligt. 
 

När syskon ska bestämma något

Det vilar helt klart något vanskligt i att låta syskon komma överens om vad man ska göra en ledig dag. 
 
Jag föreslår grejX. Barn1 jublar. Barn2 skriker neeeeeeej. Jag föreslår att barn2 kan ta med sig kompis1. Barn2 jublar. Men nu har barn1 ångrat sig och vill inte alls åka till grejX, han vill vara hemma och leka med kompis2. Jag säger att barn2 kan ju också leka hemma med kompis1. Barn2 blir sur för nu har han ett JÄTTESUG efter grejX. Jag säger att barn1 kan ta med sig kompis2 till grejX. Det tycker barn1 låter som en dålig idé för nu vill han göra grejY istället. Barn2 skriker neeeeeej... Osv osv osv i all oändlighet.
 
Eller i alla fall ganska länge. 
 
 
 
 
 
 
Ibland inbillar mig nästan att syskon säger nej till varandra vill bara för... Att?
 
Alltså NÄSTAN inbillar jag mig det. 
 
Jag tänker att de gånger jag föreslår något så ska jag räkna till tre och så får syskonen svara på förslaget UNISONT. Alternativt att jag frågar separat. Alternativt att de får hålla upp ja eller nej-lappar utan att den andra ser. På så vis färgas inte deras svar av varandra. För finns det nu en naturlag som säger att syskon måste tycka olika blir detta ett sätt att kringgå den naturlagen. 
 
HAHA!
 
DEN lösningen såg de inte komma, syskonen.

Hård relatering

Igår stod jag i kö i mataffären. Bakom mig stod en mamma och ett barn som skulle få köpa lördagsgodis. 
 
Plötsligt hörde jag hur mamman utbrast till barnet:
 
- Men nu får du väl ändå sluta TJATA om ALLT hela tiden! 
 
Jag relaterade så hårt till den meningen. 
 
Jag ville bara vända mig om till den sommarlovströtta mamman, lägga en hand på hennes axel och viska ett ömt I feel you lill´ mama. 
 
Inget värmer mig så mycket som att höra hur andra föräldrar inom rimliga ramar tappar tålamodet. 
 
Makes me feel:
 
 
 
 
 

Sommarjobbet

I veckan kom jag på den briljanta idén att erbjuda barnen viss betalning om de rensade stenplattorna framför vårt hus. Ett slags första sommarjobb, kan vi kalla det.
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
• Sommarjobbarna börjar rensa
• Sommarjobbarna vill ha rast 
• Minsta sommarjobbaren undrar om han kan rensa bara lite, eller helst inget, och ändå få pengarna?
• Stora sommarjobbaren tycker att han gör mer än den mindre sommarjobbaren 
• Mild konflikt uppstår
• Det kommer till sommarjobbarnas kännedom att de även måste sopa bort det rensade ogräset efter sig
• Mild panik uppstår 
• Sommarjobbarna försöker förhandla bort sopningen
• Minsta sommarjobbaren menar att ogräset som är rensat så småningom kommer att blåsa bort
• Mamman menar att det tyvärr inte är tillåtet att vidarebefodra delar av arbetsuppgifterna till naturens eventuella nycker
• Sommarjobbarnas morbror börjar prata latin och talar om vikten av pacta sunt servanda! 
Avtal skall hållas! 
• Sommarjobbarna är föga imponerade av latinsk retorik
• Sommarjobbarna kräver att en vuxen ska hjälpa till
• Morbror går med på att hjälpa till 
• Båda sommarjobbarna ber om förskottsbetalning 
• Mamman säger nej då hon misstänker att en förskottsbetalning drastiskt kommer minska sommarjobbarnas motivation till att rensa klart plattorna  
• Mamman börjar även tänka att det tar mer tid att hantera sommarjobbarnas olika krav och villkor än vad det hade tagit att rensa stenplattorna själv
 
Meeeen meeeen.
 
Inga pengar är ännu utbetalade. Fortsättning följer. 
 
 
 
 
 

Två doers

Barnen chockade mig innan läggdags häromkvällen. 
 
Dom klev in på toaletten. Blev kvar där en stund. Klev ut och meddelade glatt att dom hade:
 
Borstat tänderna 
Rensat öronen 
Klippt naglarna
Tvättat fötterna
Kissat
DONK!
 
Ja, det sista var jag.
 
Som SVIMMADE AV! 
 
Barnen gjorde alltså allt detta helt utan tjat ellet gnat!
 
Magi. 
 
I vår familj är det vanligen lite som att de vuxna just har bett barnen dammsuga alla stenar på Kinesiska muren när man ber dom slå en simpel drill innan läggdags. Määääääääääh... Borsta tänderna ska vi inte tala om. 
 
Magi alltså. 
 
 
Plötsligt händer det. 
 

Firad med ett prank

Igår blev jag prankad! 
 
Plötsligt kom barnen tågande med en tårta samtidigt som de sjöng Ja må hon leva. Jösses vad trevligt att bli firad en gång till tänkte jag!
 
Men när jag satte gaffeln i tårtan visade det sig vara något heeeeelt annat! Ja, ni kan se för er själva här i klippet. 
 
 
 
 
 
Sex tecken som gör att det är läge att bli misstänksam i samband med en tårtöverlämning: 
 
1. Din födelsedag var för sju dagar sedan 
 
2. Tårtan levereras av fyra yngre personer som alla av oklar anledning hoppar jämfota i osynkad takt 
 
3. Tre av personerna sjunger "ja må hon leva" medan den fjärde ivrigt upprepar frasen "och sen hackar du och sen hackar du"
 
4. Det är bara du som ska äta tårta
 
5. Du ombedes att "ta i mitten" av tårtan
 
6. Med en gaffel 
 
 

Att tackla en fotbollsförlust

Det här. Så sjukt. 
 
 
 
 
 
 
Vi har en åttaåring här hemma som älskar fotboll och självklart var besvikelsen total när Sverige igår förlorade i sista minuterna.
 
Vi pratade länge om det självklara (!) faktum att ibland vinner man, ibland förlorar man. Ibland är man den som får jubla, ibland är man den som får bära besvikelsen. Man vinner som ett lag och man förlorar som ett lag - ALLAS insats spelar roll. 
 
Vår åttaåring förstår det. Vilket betyder att han förstår mer än många vuxna.
 
Det är så viktigt att vi pratar om det här med våra barn! Och att vi som vuxna tänker på hur vi själva beter oss. Hur vi uttrycker oss kring spelare och prestationer. Vilka signaler vi sänder ut till våra barn. Att skapa ett sunt klimat inom sporten börjar med oss vuxna. 
 
Allt stöd och all pepp till Jimmy Durmaz! Nu ger vi järnet mot Mexico! 

Skolavslutning med traditioner

Idag är det skolavslutning i Skövde. 
 
Till hösten har vi två skolbarn. 
 
Herre min ge. Jag känner mig rörd och lite gråtig.  
 
Under själva avslutningen fick jag som vanligt föra en kamp med klumpen i min hals. Den där klumpen som vill komma upp och ut och få mig att grina bort varenda uns av mascara. Själv känner jag dock inte för att fulgrina inför en hel skola så jag motar tappert klumpen i grind med hjälp av en ansenlig mängd saliv. Jag sväljer och själver, sväljer och sväljer. Ibland vinner klumpen för några sekunder, inte helt sällan i samband med Den blomster tid nu kommer. Eller nej Du gamla du fria är finast! Det vilar något oerhört vackert över barn som tillsammans skrålar FÖR JAG VILL LEEEEEVA JAG VILL DÖ I NOOOOORDEN! Då fäller jag en tår eller två över vårt fina land och alla unga små människor som har framtiden för sig. Men sen samlar jag mig, kommer tillbaka in i matchen och motar bort klumpen med nya mängder saliv.  
 
Ungefär så.  
 
Efter avslutningen åkte vi in till stan och käkade lunch på restaurang. Det gör vi varje år. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nästa givna sak på agendan denna skolavslutning är att släkten kommer hit och äter jordgubbstårta. 
 
Så himla viktigt tycker jag, att en del dagar på året är på pricken lik samma dag året innan. Traditioner kallas det visst?

Smart drag

Idag är det strålande sol, blå himel, 30 grader plus och vi befinner oss... 
 
 
 
 
 
Japp. 
 
Efter 4 timmar av fotbollsturnering i gassande sol och en maj månad där vi badat typ varje dag kände vi oss innerligt trötta på värmen. Här inne är det svalt, typ inget folk och jag håvade in ovärderliga pluspoäng som förälder när jag kom med förslaget. Win win win. 
 
- Man ska inte klaga på värmen... säger folk. 
 
INTE KLAGA? 
 
Herregud det är min favoritsak i livet att klaga på vädret. Speciellt värme. Låt en svensk leva liksom. 
 
 

Skamma inte en fellow mamma

Jag har varit mamma i snart nio år. Fattar ni. I SNART NIO ÅR?? Galet egentligen.
 
Jag är tygg i min mammaroll idag. Jag är inte perfekt, men jag duger. I början var jag dock skör som ett litet torrt strå när det gällde min roll som mamma. Jag fick kommentarer här på bloggen som då gjorde ont, men som jag idag bara skulle skratta åt. 
 
Kommentarer jag minns extra:
 
Kommentar: "Ditt barn borde INTE åka framåt i vagnen!" 
Mitt förstfödda barn började åka framåt i vagnen när han var 9 månader. Det var alldeles för tidigt tyckte vissa och menade att det skulle skada honom FOR LIFE att inte ha konstant ögonkontakt med sin mamma. Grejen var bara att mitt barn VÄGRADE åka vagn alls om han inte fick åka framåt. Jag hade alltså att välja mellan att aldrig ta mig längre än 50 meter från hemmet eller helt enkelt låta honom åka framåt. Jag valde det senare. 
Klipp till idag: Har ett barn som lidit o,o% av att åka framåt i en SABLA VAGN! Herregud. 
 
Kommentar: "Varför har du ditt barn på förskolan när du ändå inte jobbar?"
Här är det så mycket skammande inbakat i en och samma kommentarer att jag inte vet vart jag ska börja nysta? För det första nedvärderande mot det jag gjorde då, det vill säga blogga och skriva krönikor. För det andra skammande kring att vi valt att ha våra barn på förskola. Något som min man aldrig skulle behöva "stå till svars för". 
Klipp till idag: Har två trygga barn som trivs och är trygga i förskola och skolmiljö. 
 
Kommentar: "Du ÖVERDRIVER! Mina kompisar som har barn hinner duscha och är hur fräscha som helst"
Den här kommentaren fick jag som förstagångsmamma efter att jag skrivit att jag hade svårt att hinna med att duscha eftersom bebis ville vara PÅ mig hela tiden och gallskrek så fort vi inte hade kroppskontakt. Jag kände så mycket skam av att få den här kommentaren som antydde att jag var en dålig kvinna som inte hann göra mig fräsch och fin trots en bebis med kolik. Men vet ni vad? En del mammor vill och hinner duscha tio gånger per dag, sminka sig OCH bada i deodorant. Andra mammor hinner inte komma ur pyjamasen innan det är kväll igen. Allt är lika okej. 
Klipp till idag: Har plötsligt maaaaassa tid att vältra mig i dusch och deo. Smink tycker jag dock fortfarande är rätt trôkigt.
 
Kommentar: "Du låter ditt barn få sin vilja igenom med tjat. Han kommer aldrig lära sig gränser!"
Den här kommentaren fick jag efter att jag bloggat om att barnet tjatat om att få vispa grädde (for fun) - och till slut gav jag med mig. För jag ger ofta med mig. Jag är klent byggd för tjat och tar gärna den enkla vägen. Så. STÄM MIG! Men jag är strikt när det gäller saker som jag upplever spelar roll. Typ att barn ska borsta tänder och helst inte dricka margaritas. 
Klipp till idag: Har två barn, som förvisso har svart bälte i tjat, men som absolut vet var gränser går. Både med sig själva och andra. 
 
Kommentar: "En del bloggmammor bara klagar, jag fattar inte varför??"
Det här läste jag i ett inlägg hos en annan bloggare och jag kände mig väldigt träffad. Till saken hör att den här mamman hade en bebis som sov jämt och där emellan bara var nöjd. En sak har jag lärt mig och det är att det är väldigt lätt att vara en rosafluffig mamma när man har ett barn som mest sover och aldrig skriker. Är man en förälder med sömnbrist har man möjligen mer av en uppförsbacke till det rosa molnet. 
Klipp till idag: Jag sover så JÄKLA gött! Får till och med sovmorgon på helgen?? Men kontentan är att aldrig skamma en fellow mamma och hennes känslor. Hennes barn fungerar inte exakt som ditt, dessutom är ni två olika personer som orkar och känner helt olika. Vi har alla våra utmaningar.
 
Mer kontenta: Be kind. Always. 
 
Ännu mer kontenta: Mest av allt har jag via bloggen fått stöd i mitt mammaskap och för det är jag evigt tacksam. 
 
 
Jag och min lilla björnunge, 2009.
 
Tidigare inlägg