Föräldraskapet i GIF:ar

Tillåt mig lista föräldraskapet i GIF:ar. 
 
1. När barnen är själva i köket och det plötsligt blir knäpptyst. 
 
 
 
 
 
 2. När förskolepedagogen vid hämtning meddelar att ett av barnen i gruppen har kletat häftmassa i hela håret och du inser att det är ditt barn. 
 
 
 
 
 
 
3. När ni har lovat barnen att åka till badhuset men sedan tvingas ställa in.
 
 
 
 
 
 

4. När du inser att det är en helgdag mitt i veckan och barnen precis haft både lov och studiedag och ni dessutom VAB:at.
 
 
 
 
 
 
5. När du hör rykten om magsjuka. 
 
 
 
 
6. När hela familjen fått den jävla magsjukan.
 
 
 
 
 
7. När barnens vantar ÅTERIGEN är försvunna och du kan härleda borttappandet till din partner. 
 
 
 
 
 
 
8. När din partner säger förresten jag har visst vantarna här! 
 
 
 
 
 
9. Hur barnen badar i samband med mutning. 
 
 
 
 
 
 
10. Hur du tänker att du ska äntra ditt livs första föräldramöte.
 
 
 
 
 
11. Hur du egentligen äntrar ditt livs första föräldramöte. 
 
 
 
 
12. När ni är på en tight parkering och barnen lovar att kliva in i bilen försiktigt.
 
 
 
 
 
 
13. Du när en annan mamma säger jag tycker inte att mina bröst ändrades så mycket av amning. 
 
 
 
 
 
 
 
14. När barnen skriar efter fredagsmys och du är ditt bästa föräldrajag. 
 
 
 
 
 
15. När du om kvällen smyger in och tittar på ditt sovande barn. 
 
 
 
 
 
Slut på GIF-lista. 
 

Vantförbrukarfamiljen

Här ser ni en bild på mig och TREDJE PARET vantar som vi har köpt till fyraåringen inom loppet av en månad på grund av att alla vantar hela tiden försvinner. 
 
 
 
 
 
 
Lägg till att vi även har köpt cirka sex par stickade tunna vantar denna vintersäsong. Samtliga borttappade.
 
Jag vet inte vad som händer men tydligen är vi vantförbrukarfamiljen nummer ett? Och jag misstänker ett insider-jobb! En av de vuxna i vår familj (ej jag) (fritt fram att använda uteslutningsmetoden) är nämligen expert på att knöla ner barnvantar i diverse jack och byxfickor och sedan komma på det lagom till syrenerna blommar och barnens händer är nakna och fria. 
 
Jag måste dock tillägga att den andra vuxna i familjen (ej min man) (fritt fram att använda uteslutningsmetoden) är expert på att knöla in berg av kläder i diverse barnvagnar och sedan toppa bergen med två små vantar som hen sedan tror ska hålla balansen där hela vägen till/hem från förskolan. Men att placera vantar på toppen av klädberg är lite som att hälla strössel på en fotboll. Det fastnar liksom inte. 
 
A ja. 
 
Nu hoppas jag på en något mer långvarig relation till dessa vantar. 
 

Benbrott i brösten

När fyraåringen var bebis och ammade bet han mig en gång i bröstet. Det gjorde ont. Han hade sylvassa, ännu icke slipade, små mjölktänder. Detta har jag tidigare berättat om för fyraåringen, något som han kom att tänka på idag. 
 
Fyraåring: Mamma när jag var bebis bet jag dig i tutten! 
Jag: Ja det gjorde du.
Fyraåring: Bröt du din tutte då?
 
Jag förklarade att nej - det uppstod inga benbrott i mammas bröst. 
 
Där emot har mina tuttar förlängst med ungefär 30 centimeter till följd av amningen och kan numera hålla i både pennor och tv-kontroller (praktiskt!). Men det är en annan, ännu icke diskuterad, vinkel på historien. 
 
 
Bitaren. 
 

Ovanlig frukost på sängen

Igår vaknade jag av att fyraåringen la en fuktig mun mot mitt öra och väste.
 
- Mammaaaaa... Vakna INTE! Du kan sova längre idag.
 
Min ögonlock stod genast i givakt!
 
Öronen lika så. 
 
INGET får en förälder att vakna lika snabbt än när barnen ger löfte om sovmorgon.
 
Från köket hörde jag tissel och tassel och efter en del smällande i diverse lådor och kylskåpsdörrar kom barnen in med frukost på sängen åt sin mamma och pappa. En vanlig ostmacka och en ovanlig popcornmacka med sylt.
 
 
 
 
 
Fyraåringen har dock svårt att ge bort ätbara saker utan att börja äta av det själv så han smaskade glatt i sig den ovanliga mackan. 
 
Jag tackade för både det och frukost-på-sängen-omtanken. 
 

Sista jullovsdagen

Idag krämade vi ut det sista ur barnens jullov. Imorgon är det skola och förskola och det känns segt. Upp klockan 06, på med kläder, borsta tänder, packa ryggsäckar, leta efter vantar, leta efter nycklar, ut i mörkret oc... STOPP! Tillbaka in. Hämta allt vi glömt. Ut igen. Pjuh. 
 
Nå väl.
 
Sjuårigen och pappan i familjen skulle iväg på äventyr idag så jag och fyraåringen teamade upp med min kompis och hennes fyraåring. Våra barn leker så bra ihop vilket är GÖLD.
 
 
 
 
 
Vi började med bio, Bamse och Häxans dotter. Vi har sett väldigt många biofilmer den här julen vilket beror på att vi fick så många biocheckar i julklapp. Lika bra att bränna alla på en gång får man anta att vi har resonerat.  
 
 
 
 
 
Filmen var i alla fall bra tyckte barnen. Själv kunde jag inte släppa det faktum att Bamse och Lille-Skutt verkar sova i sina vanliga kläder?? Eller vänta nu... Har Lille-Skutt ens kläder? *googlar* Nej han har bara en fluga på sig, karln. Att Skalman är näck så när som på sin hatt det visste jag redan.
 
Varför i hela friden är Bamse den enda med kläder? Och varför har Bamses söner shorts på sig men inga tröjor? 
 
Jag förstår mig inte på den som har stylat Bamse och hans vänner. Det finns liksom ingen röd tråd i klädvalen. 
 
 
 
 
Hur som helst.
 
Efter bion åkte vi på familjegympa på Friskis.
 
 
 
 
Och efter det blev vi bjudna på tacos hemma hos kompisarna. Najs. 
 
En finfin söndag. 
 
Nu ska jag och Spiderpapa se en serie och låtsas som att vi inte alls har ställt klockan på 06:00 imorgon. 
 
 

Påminn mig om att aldrig involvera mig med kloner

Okej spoilervarning för er som tittar på/planerar att titta på Orphans Black! Jag avslöjar jag inget vitalt. Men är ni känsliga, sluta läs! 
 
Så.
 
Okej.
 
Huvudrollen Sarah i Orphans Black har en dotter som snabbt blir involverad i många äventyr. Dottern får hänga med sin mamma på mycket. VÄLDIGT MYCKET. Hon blir kidnappad, hon upplever en skottlossning, hon får bo i en övergiven stuga, hon ser sin mor pistolhotas, hon får rymma, hon jagas av kloner, hon jagas av storföretag med farliga agendor och medan allt detta händer är det enda jag kan tänka - GÅR INTE UNGEN I SKOLAN?
 
Och HUR kan hon vara så medgörlig?? Hon finner sig i allt.
 
- Nu ska vi åka iväg i en stulen bil till ingenstans och jag kan inte berätta varför, säger mamman.
- Jaha ja, säger barnet och rycker på axlarna och hoppar in i bilen. 
 
???
 
Hade det varit mina barn hade vi för det första aldrig kommit iväg från hemmet. 
 
- Vi vill vara hemma och spela Fifa! hade barnen gnällt. 
- Vi måste åka nu! hade jag svarat.
- Nej!
- Ta på er kläderna NU! 
- SUCK! Var är våra jackor? 
- Dom hänger mitt framför näsan på er.
- Vi ska bara hämta en sak.
- Skynda er!
- Vi måste gå på toa också. 
- Kom NUUU. En farlig klon är på jakt efter oss!!
 
Och när vi väl hade kommit ut och barnen hade bråkat klart om vem som ska sitta i fram i den stulna bilen och mamman skrikit INGEN SITTER I FRAM ja då hade tjatet börjat. 
 
- När är vi framme?
- Snart!
- När är vi framme?
- Snart!
- När är vi framme? 
- SNART!
- Får vi leka med en kompis?
- Leka med en KOMPIS? Herregud vi är på RYMMEN! Fattar ni inte?
 
Påminn mig om att aldrig involvera mig med aggressiva kloner och farliga storföretag. Det skulle aldrig funka med barnen. 
 
 
 
Medgörlig dotter och äventyrlig mamma. 
 

Work work work

Idag har jag börjat jobba igen. 
 
Jag var lyxigt nog ledig:ish hela förra veckan och även igår. 
 
Bäst med ledigheten: Förutom att vara med mina barn - alla sovmorgnar! Vi har sovit till MINST klockan 08 varje dag. Vilket gör mig pigg som en liten fräsig gris på kvällen. Jag vill aldrig gå och lägga mig! Tittar på serier fram till midnatt. 
 
Sämst med ledigheten: Butler-känslan. Alltså, att jag känner sig som en Butler åt barnen. Hämta och hjälpa, hämta och hjälpa, hämta och hjälpa... Till slut ville dom inte ens måla sina teckningar själva?? Vilket jag naturligtvis satte stopp för! Faktum är att jag under det här jullovet införde KSR. Klara Själv Regeln. Det vill säga drar du igång ett kojbygge, robot-pyssel, Fifa-spel, komplicerad-fälla-med-tejp-och-pappas-skosnören som du inte kan hantera själv, då ska du inte ägna dig åt det. Punkt. 
 
Nåväl.
 
Lite segt att börja jobba idag. Men å andra sidan är min promenad till jobbet följt av att komma dit och slå mig ner vid datorn med en kopp kaffe en av mina bästa stunder i vardagen. Aaaa...
 
 
 
Promenadtjäj. 
 
 
 
- Nu kickar vi igång´et! sa solen vid 08:15 snåret. 
 

Flytthjälp och en förvirrad tandfe

Igår hjälpte vi min bror och hans tjej att flytta. Dom har lämnat Karlstad och nu höjt invånarantalet i Skövde med två personer.
 
Fy vad tråkigt med flytt tänker ni. Nej nej! Jag njöt av detta! Jag njööööt av alla tre trappor upp utan hiss. Jag är nämligen skyldig min bror cirka sex flyttar. Japp. Och med tanke på att åtminstone fem av dom flyttarna inkluderade att flytta min mans gamla suspensoar som han i alldeles för många år vägrade göra sig av med kan man säga att jag är skyldig honom sju flyttar. Så det känns härligt att kunna ge tillbaka. 
 
 
 
 
Igår tappade 7-åringen även en tand som han stoppade i ett glas vatten. Idag vaknade jag upp av att han ropade och undrade vart glaset tagit vägen?
 
Glaset? tänkte jag innan jag som i slowmotion mindes hur jag gått och plockat kvällen innan och muttrat över att "ungarna ställer disk på sina rum". 
 
Gulp. 
 
Jag fick snabbt som attan fylla ett nytt glas med vatten, låna en guldpeng från 4-åringens besparingar och sedan fabricera ihop en historia om att tandfen flyttat glaset till kylen. 
 
- Visst. Tack för pengen mamma, svarade 7-åringen.
 
?
 
 
Bild från denna morgon. 
 
 
 

Att vara ledig med barn

Att vara ledig (ensam) med barn är en studie i att höra "mamma" väääääldigt många gånger per dag. 
 
Så här kan det låta inom loppet av fem minuter (nåja):
 
- Mamma är vi lediga idag?
- Mamma kan vi få måla? 
- Mamma kan du hjälpa mig ta fram Labyrint-spelet?
- Mamma vart är mina julklappspengar?
- Mamma titta jag har Labyrint-slajm över hela byxan!
- Mamma är vi lediga idag?
- Mamma kan jag få gå till en kompis?
- Mamma får vi köpa Skylander-gubbar?
- Mamma snääääälla! 
- Mamma får vi se en film? 
- Mamma du är snällast i familjen!
- Mamma kontrollen funkar inte! 
- Mamma kan du spela Fifa med mig?
- Mamma är vi lediga idag?
- Mamma jag är hungrig.
- Mamma jag ville ju MÅÅÅÅLA! 
- Mamma kan jag få hälla vatten i kastruller och ha på mitt rum? 
- Mamma du är INTE snällast i familjen. 
- Mamma jag är hungrig. 
- MAMMAAAA MAAMMMAAA.
 
Pjuh. 
 
Har jag inte ett psyke av stål med ett lager av kevlar innan den här veckan är över så vet jag inte. 
 
 
 

Julafton 2016

Julafton började med att stora barnet vaknade 03:50 och ville gå upp. 
 
Det fick han.
 
ABSOLUT INTE!!
 
Istället tvingades han motvilligt somna om och vaknade igen vid 06:30. 
 
Pjuh. 
 
Sen hade vi en mysig julafton tillsammans med släkt och familj, i vanlig ordning. 
 
Förutom julklappsspelet spelade vi Jelly Bean-spelet. Ett spel där slumpen får avgöra huruvida du får en Jelly Bean med smak av choklad eller hundmat i munnen. Plus en rad andra mer eller mindre tveksamma smaker. Jag kan lova er att det är otroligt tillfredställande att se sin bror äta en Jelly Bean med smak av snor. 
 
 
 
 
 
 
Vi åt julmat och fikade och jag hade mitt allra rödaste julstift på läpparna. 
 
 
 
 
 
Barnen var nippriga med mycket energi. Så som det ska vara på julafton. 
 
 
 
 
 
Sen kom tomten.
 
- ALLA I VÅR FAMILJ HAR VARIT SNÄLLA! deklarerade 4-åringen så fort tomten kom innanför ytterdörren.
 
Bra att klargöra det med en gång. 
 
 
 
 
 
Jag fick en pyjamas av mamma och en morgonrock av pappa. En sådan jackpott! Morgonrock har jag velat ha jättelänge och mina pyjamaser verkar ha gått ut i kollektiv strejk då alla trasat sönder sig precis samtidigt. 
 
 
 
 
Fick en väldigt uppskattad julklapp av min ena bror. 
 
 
 
 
Och även av min andra bror. Jag älskar som bekant Martina Haag! 
 
 
 
 
 
Jag och min man köper aldrig grejer till varandra istället försöker vi boka in en upplevelse. Förra året blev det weekend i Stockholm med föreställningen Ägd. I år slog vi på stora trumman med charter till Mallorca och svenskt kaffe på hotellet (får jag förmoda). Barnen följer också med.  
 
En fin julafton på alla vis. 
 

Pirr och privilegier

Här har vi två vääääääldigt pirriga barn!
 
Julklapparna som barnen får från mig och Spiderpapa brukar vi lägga under granen natten till julafton. Så får barnen öppna dessa på morgonen. Sen får dom mormors julklappar på eftermiddagen, morfar och morbrödernas julkappar på kvällen, farmors julklappar på juldagen och farfars julklappar på annandagen (vi har skilda föräldrar både jag och min man). Känns som en bra spridning som funkar för vår familj. 
 
 
 
 
Hur som helst har barnen meddelat att dom ämnar gå upp mitt i natten för att se om tomten har lagt klapparna under granen. Målet är såklart att råka stöta på tomten "in action". Fyraåringen har även bekymrat frågat om inte jag eller Spiderpapa kan följa med honom upp för han kan ju inte läsa ännu och hur ska han då veta vilka klappar som är till honom?
 
Haha... ÄLSKADE BARN! ♥
 
Fi tusan vad priviligerade vi är som har barn som kan bekymra sig över läsningen på paketen. Jag är så innerligt tacksam över det! Alla har inte den turen i livets lotteri. 
 
I jul skänker jag pengar och tankar till Love Nepal och till Syriens barn. Jag tänker även på alla de barn som bor i "vanliga" svenska familjer men som ändå inte får uppleva en jul för att det är missbruk eller dylikt inblandat. Eller föräldrar som inget hellre önskar än att få ge sina barn en härlig jul men av olika anledningar inte kan. Det gör ont att tänka på. Alla barn förtjänar att få känna det där pirret!
 
Framför allt förtjänar alla barn att få vara trygga. 
 
 

Att ta för givet

Konversation mellan mig och fyraåringen i veckan: 
 
Jag: Vad lekte du på förskolan idag?
Fyraåring: Jag lekte med Meja, Isabelle och Maja.
Jag: Vad gjorde ni då?
Fyraåring: Vi lekte mamma pappa barn.
Jag: Var du pappa?
Fyraåring: Nä.
Jag: Vad var du då?
Fyraåring: Jag var katt. 
 
Gah! 
 
Såklart. 
 
Vem är jag att komma med normativa antaganden?
 
 
 
Bild på antagerskan. 
 

Livet

Tack snälla ni för alla fina och kloka kommentarer i förra inlägget
 
Samtidigt som jag går runt och bär på ångest har den här helgen även inneburit massa roligheter. 
 
Igår träffade vi tomten. Sjuåringen är övertygad om att tomten är den största bluffen sedan tandfen medan fyraåringen är övertygad om att han är the real deal. Åsikterna går så att säga isär. 
 
 
 
 
 
Efter tomtemötet åkte sjuåringen på kalas. Pappan i familjen städade huset och jag och fyraåringen bakade pepparkakor. Fyraåringen tyckte att degen skulle vara sparsamt utkavlad i en höjd av cirka 16 centimeter medan jag tyckte att en tjocklek på några millimeter nog kändes mer rimlig. Efter en del diskussion vann jag. 
 
 
 
 
 
På kvällen fick vi besök av min bror och hans fästmö. Vi käkade tacos och hade det mysigt. Barnen älskar sina mor och farbröder. Vilket är härligt. 
 
 
 
 
 
Imorse tände vi första ljuset i vår 100% icke hemmagjorda ljusstake. 
 
 
 
 
 
Sen åt vi knäckebröd med julskinka och senap. Hälften av familjens medlemmar njöt något kopiöst medan andra halvan förhöll sig något mer skeptiska till denna kombo. 
 
 
 
 
 
Vid lunch mötte vi upp släkten för julbord. Detta på initiativ av MIG. Det har gått alldeles för många decembrar i mitt vuxna liv där jag helt har missat allt vad julmat heter. Nu är det nog med det. Jag har med åren förstått att ingen kommer knacka på dörren och erbjuda mig prinskorv och räkstuvning utan vill jag ha julmat det får jag ta makten över julbordet själv. 
 
 
 
 
 
 
 Dessert och godisborden var episka. 
 
 
 
 
 
Kring dessa sockerstinna upplägg hovrade jag och fyraåringen runt en bra stund. Vi är snaskgrisar båda två. 
 
 
 
 
 
Efter två timmars julbord, flertalet desserter, godis, julmust, celmentiner och goda ostar åkte vi där ifrån. 
 
- Jag är hungrig! konstaterade sjuåringen icke ironiskt i bilen.
 
Det är sant.
 
Jag grinade en kort skvätt inombords.  
 
Sen tillbringade vi eftermiddagen hemma hos några kompisar. Och ni hör ju. Man kan ha bära på massa ångest och samtidigt ånjuta en superbra helg?!
 
Livet. 

Fint och ärligt

Jag tycker att det här var fint och starkt skrivet av Engla. Om att bli trebarnsmor, uppleva kaos, utmattning och att ha en man som kanske inte finns där hela vägen. 
 
Det senare har jag hört om allt för många gånger. En kvinna som har en man och en pappa till sina barn. En pappa som är bra och snäll och kärleksfull och allt det där men som ändå inte tar ansvar hela vägen i vad det innebär att bli förälder. Som lever på som vanligt vad gäller fritidsintressen, som sätter jobbet framför allt, som aldrig VAB:ar, inte har koll på barnens scheman eller ens deras klädstorlek. 
 
Något som sårar mig å alla mammors vägnar samt gör mig hyfsat förbannad det är när folk säger "men mamman måste slääääääppa in pappan, det är vad det handlar om". Man ba VA!? Om pappan inte tar ansvar fullt ut så är det alltså mammans fel? Öh. Eller så kan pappan i fråga bara ta och steppa upp i gejmet. Ta mer initiativ, visa att han vill och kan och har koll utan att mamman ska behöva tjata, curla, hinta, be, fråga eller bana vägen. 
 
Jag och min man har preis som många andra par också kämpat för att uppnå balans i föräldraskapet. Vi har tampats mot föreställningar och normer gällande inititativ och ansvar. 
 
- Hur hinner du med allt? brukar folk fråga mig. Du som är småbarnsmamma och allt.
- Barnen har en pappa, brukar jag svara. 
 
Helt enkelt.
 
Eller som när en äldre kvinna frågade var barnen är när jag reser i jobbet. Haha... Men så var hon själv mamma under 50-talet. Hemmafruns guldålder. Jag är glad att jag inte var mamma på den tiden. 
 
Men fortfarande år 2016 är det lätt att halka ner i gamla föreställningar om att det är mamman som ska ge avkall på karriär och fritid. Vilket man naturligtvis får om man vill. Jag vet massor av kvinnor som vill sätta mammarollen framför allt och det är helt okej, men jag känner inte igen mig i det. Jag vill ha ett jobbliv jämsides barn och familj precis lika mycket som min man vill ha det. Vi får samsas om tiden helt enkelt, vilket är en utmaning. Men det funkar eftersom båda är med på det. 
 
Hur som helst tycker jag att Englas inlägg var uppfriskande ärligt. Har du som mamma en pappa till dina barn som borde ta mer ansvar, då är det inte på ditt ansvar (också). Att ta ansvar är hans ansvar.
 
Häpp!
 
 
 
 
 

Tveksam sovmorgon

Igår kväll förklarade jag för barnen att efter den här veckan är det viktigt att vi tar sovmorgon. En lååååång sovmorgon. Så att vi vaknar och är pigga. Speciellt med tanke på att vi ska iväg på spelkväll hos kompisar lördag kväll. 
 
Japp.
 
Men som alla föräldrar vet är tålamod och sovmorgon något som man sällan kan uppmana barn till. 
 
Tillåt mig punktera upp vår tveksamma sovmorgon: 
 
05:20 Sjuåringen lägger en fuktig mun mot mitt öra. Mammaaaa väser han. Jag kan inte sova. 
 
05:21 Sov! Det är natt! väser jag. 
 
05:22 Känner i varenda cell i hela min kropp att jag verkligen INTE orkar att det ska bli morgon innan klockan 06.
 
05:25 Sjuåringen ligger bredvid mig i sängen och sprätter som en liten otålig höna. 
 
05:26 Ligg still annars kan vi inte åka på någon spelkväll! hotar (?) jag.
 
05:26 Jag tror att det finns någon regel som säger att man inte måste vara pedagogisk innan klockan 06 på morgonen.
 
05:26 Eh. Eller?
 
05:30 Sjuåringen somnar om. Möjligen i någon slags rädsla över utebliven spelkväll. Ehum.
 
05:35 Jag börjar slappna av och känner att jag somnar o...
 
05:36 HEJ MAMMA!
 
05:36 Fyråringen kikar plötsligt upp mellan täcken och kuddar som en överraskande liten gubbe i lådan. 
 
05:36 Va?
 
05:36 Vart kom han ens ifrån?
 
05:37 Mamma när börjar spelkvällen? undrar fyraåringen oroväckande piggt. 
 
05:37 Om TOLV timmar väser jag. Sov nu. Det är fortfarande natt. 
 
05:38 Som genom ett under lyssnar fyraåringen på min uppmaning och somnar om där han ligger någonstans mellan täcken och familjemedlemmar.
 
05:39 Pjuh!
 
05:40 Jag tänker att har vi tur får vi alla ytterligare en timmas sömn.
 
05:43 Aaaa äntligen lugn och r...
 
05:44 SNAAAAARRRRRRRRRRRRRKKKKKKKKKK.
 
05:45 Vafalls?
 
05:46 Familjens pappa har plötsligt börjat snarka så att det skallrar i både fönster och trumhinnor. 
 
05:47 Överväger om jag ska resa mig och buffa till honom och där med riskera att väcka båda barnen eller helt enkelt låta snarkningarna hållas?
 
05:48 Jag chansar. Reser mig försiktigt och buffar till honom. 
 
05:49 Håller andan... 
 
05:50 Snarkningarna upphör. Inga barn vaknar.
 
05:51 PJUH! 
 
Jag somnade om tillslut. Och vi sov allihopa till strax efter 07.
 
HALL-E-LUL-JA! 
 
 
Skål i kaffe och pyjamas. 
 

Halloweenmiddag

Ikväll är vi bjudna på Halloweenmiddag. 
 
Jag är Jokern och 4-åringen är Batman... Gulp. Kommer bli en tuff kväll. För mig. 
 
 
 
 
 
 
Min man är en ilsken hårdrockare som levt... Ett tufft liv? 
 
 
 
Sjuåringen är ett skelett. 
 
 
 
 
Tillsammans bildar vi för kvällen en ganska brokig familj. Får man väl säga.
 
Över och ut. 

Bus eller godis

Ikväll fick barnen gå Bus eller godis med några kompisar. Jopp. Det fick bli idag, 31 oktober. Det har ju varit en del tveksamheter kring när det egentligen är läge att köra Bus eller godis. Ingen vet riktigt vad som gäller kring den här importerade traditionen. Jag har läst alla möjliga bud. Några busade i helgen, en annan har sagt att det är 4/11 som gäller och en tredje tänkte vänta till påsk (obs skämt). Det enda jag vet är att man absolut inte få gå bus eller godis på Alla Helgons dag, för det är en helt annan grej. 
 
Vi bestämde alltså att idag fick bli dagen och rekade i förväg med några hus i grannskapet. Vi ville ju gärna inte att någon skulle öppna och ba näe vi har inget godis vi tar bus och så hade vi fått ägga hela det huset. Det hade blivit så slafsigt. 
 
 
 
 
Barnen traskade runt till några valda dörrar och var väldigt glada för allt godis dom håvade in. Ena kompisen hade en 10-liters hink med sig och den optimismen måste man bara älska. 
 
- Jag gillar inte lakrits, meddelade det minsta skelettet hjälpsamt vid varje dörr. 
 
Han tog även av sig masken för att tacka och även provsmaka det som just hade dykt ner i hinken. Trevligt skelett ändå, kan jag tycka. 

Bada nakna och märkliga normer

Idag har jag vobbat med halvkrasslig fyraåring. Det har blivit en hel del Youtubande med klipp på Samir och Viktor och Bada nakna.
 
 
 
 
 
- Samir och Viktor tar av sig tröjorna, konstaterade fyraåringen.
- Ja, sa jag. 
- Varför gör inte tjejerna det? undrade fyraåringen fundersamt. Dom kanske också vill det. Vad fuskigt! 
- Du förstår tjejers bröst är sexualiserade så till den milda grad att det inte finns på världskartan att dom skulle få vara toppless på scenen. Det skulle bli total moralpanik. Vuxna människor skulle svimma och antagligen aldrig hämta sig igen. När kvinnor ger sina barn mat från bröstet offentligt kan det hända att folk "tar illa upp". Män där emot får gärna visa sina tuttar, förklarade jag. 
 
INTE! 
 
Istället svarade jag något i stil med att det hade varit coolt om dom också hade tagit av sig tröjorna. 
 
Ja. Jisses. 
 
Det finns så många märkliga normer barnen ska bli varse om. Tids nog. 
 
 
 
 
 

Jag frågar, barnen svarar

Jag har sett den här "föräldern frågar - barnen svarar" listan cirkulera på Facebook och passade på att fråga mina barn. 

 

1. Vad brukar mamma alltid säga till dig?
Fyraåring: Att du älskar mig. 
Sjuåring: Att jag måste snyta mig. 

Min kommentar: Det bästa som finns är att tala om för mina barn att jag älskar dom! Och jo. Det är även förkylningstider just nu. 

 

2. Vad gör mamma lycklig?

Fyraåring: Att städa fint. 
Sjuåring: När du får en kram av mig. 

Min kommentar: Gör genast en mental notering att jag akut måste städa MINDRE. Om det uppfattas som ett lyckopiller. I övrigt gör kramar mig lycklig, ja. 

 

 

Minstebarnets sovstyle 2013.
 

 

3. Vad gör mamma ledsen?
Fyraåring: Att någon skadar dig
Sjuåring: När någon fiser äckligt. 

Min kommentar: Blir ganska ledsen av äckliga fisar ja (såvida dom inte har producerats i min egen tarm) och det är även korrekt att jag antagligen skulle bli ledsen om någon skadade mig. I alla fall om det skedde med flit. 

 

4. Hur var mamma som barn?
Fyraåring: Gillade leksaker. 
Sjuåring: Som oss. 

Min kommentar: Tja. Det stämmer. 

 

5. Hur gammal är mamma?
Fyraåring: 34 år
Sjuåring: 33 år

Min kommentar: Sjuåringen svarade först och helt korrekt. Han är intresserad av ålder just nu och frågar ofta hur gamla olika personer är. 

 

6. Hur lång är mamma?
Fyraåring: En, två, tre, fyra, fem... ÅTTA!
Sjuåring: Tre meter. 

Min kommentar: Jag är 161,5 centimeter. Inte så himla lätt att hålla reda på decimaler hit eller dit. 

 

7. Vad är mammas favoritsysselsättning?
Fyraåring: Oss. Dina barn. 
Sjuåring: Göra filmer? Eller nej jag säger skriva.

Min kommentar: Mina barn är en väldigt kär sysselsättning. Filmer gör jag ofta i jobbet och skriva gör jag dagligen. 

 

 

Brollorna Spider sommaren 2014.
 

 

8. Vad är mamma jättebra på att göra?
Fyraåring: Du är jättebra på att skriva och sånt. 
Sjuåring: Duscha. 

Min kommentar: Jag är EXTREMT bra på att ta långa morgonduschar. Ju tidigare klockan har ringt i ottan desto bättre är jag på det. 

 

9. Vad jobbar mamma med?
Fyraåring: Du jobbar och skriver på din dator. 
Sjuåring: På kontoret. 

Min kommentar: Försök förklara för ett barn vad en sociala medie-konsult / bloggare är för något. När jag frågade en annan gång blev svaret "du åker till Kalmar ibland, med Matilda". Låter som ett ytterst vettigt jobb. 

 

10. Varför är du stolt över mamma?
Fyraåring: Därför att jag pussar på dig *pussar på sin mamma*
Sjuåring: För att du är bra på att kramas. 

Min kommentar: Tackarrrr. 

 

11. Vad gör du och mamma tillsammans?
Fyraåring: Spelar. 
Sjuåring: När jag är sjuk brukar du vara hemma med mig. Då är vi tillsammans. 

Min kommentar: Vi är ju tack och lov tillsammans vid fler tillfällen än vid VAB och iPad-spel. Men visst. Båda stämmer. 

 

12. Hur vet du att mamma älskar dig?
Fyraåring: Du pussar och kramar mig och ger mat till mig. 
Sjuåring: För att du har fött mig och för att jag finns och skapades till världen. 

Min kommentar: Åh. Blev ju riktigt existentiellt här. 

 

Jag ÄLSKAR mina barn!

 

Jag och äldstebarnet 2011. 
 
 

Aldrig slarva bort

Fyraåringen är inne i en kärleksfull period just nu. Han vill kramas, pussas och gosa mycket. Vilket är veeeeeldigt mysigt! Och han sparar inte på de fina orden. 
 
Fyraåring: Mamma jag älskar dig!
Jag: Jag älskar dig!
Fyraåring: Jag vill ALDRIG slarva bort dig! 
 
Skönt att höra. 
 
Ordning ska det vara på familjemedlemmarna. 
 
 
 
 
 
Tidigare inlägg